Upplevelser som personer med diabetes typ 2 har av information och undervisning de får från diabetessjuksköterskor

Beteckning

Akademin för hälsa och arbetsliv

Upplevelser som personer med diabetes typ 2 har av information och undervisning de får från

diabetessjuksköterskor

Sara Du Rietz och Ann Sjöberg Juni 2010

Examensarbete, 15hp, avancerad nivå Vårdvetenskap

Specialistsjuksköterskeprogrammet inriktning distriktssköterska 75hp Examinator: Maria Engström

Handledare: Bernice Skytt

Sammanfattning

Syftet med studien var att belysa hur personer med diabetes typ 2 upplever den information och undervisning som gavs av diabetessjuksköterskor. Studien hade en beskrivande design.

De som deltog i studien var åtta kvinnor och åtta män i Mellansverige med diagnosen diabetes typ 2. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i ett tema och fem kategorier. Temat att ständigt vara ansvarstagandet framkom ur kategorierna och beskriver hur personerna upprätthåller det egna ansvaret genom egenvården. Kategorin upplevelse av information beskriver informanternas upplevelser av information som gavs av diabetessjuksköterskorna.

Information som gavs till informanterna var muntlig samt gavs i form av broschyrer av diabetessjuksköterskorna. Upplevelse av undervisning beskriver upplevelser av undervisning som gavs av diabetessjuksköterskorna. Undervisning som gavs visades praktiskt av

diabetessjuksköterskorna. Informanterna fick även muntlig undervisning och instruktioner gavs i form av broschyrer. Att inhämta kunskap beskriver hur informanterna på olika sätt inhämtar kunskap. Informanterna beskriver vilken kunskap de har om diabetes typ 2 samt vilken bristande kunskap de har gällande sjukdomen. Att förebygga genom egenvård

beskriver vilka råd om egenvård som gavs av diabetessjuksköterskorna och hur de efterföljer råden de får. Informanterna beskriver även svårigheterna de har med att efterfölja råden.

Upplevelse av stöd beskriver informanternas upplevelser av stöd som de fått av diabetessjuksköterskorna samt stödet från andra professioner. Här beskrivs även informanternas upplevelser av förtroendet som diabetessjuksköterskorna ingav.

Nyckelord: diabetes typ 2, information, sköterskor i primärvården, undervisning, upplevelse

Abstract

The aim of this study was to describe how persons with diabetes type 2 experience the information and education given to them by diabetic nurses. The study had a descriptive design. The participants in the study were eight women and eight men from the central part of Sweden with diabetes type 2. Data were collected by semi structured interviews and were analyzed using qualitative content analysis. The result is presented in one theme and five categories. The theme to constantly take responsibility emerges from the categories and describes how the individuals maintain their own responsibility through self-care. The category the experience of information describes how the informants experience the

information that was given to them by the diabetic nurses. The information that was given to the informants was done verbally and brochures were handed out by the diabetic nurses. The experience of education describes the experience of education that was given by the diabetic nurses. The education that was given by the diabetic nurses was shown practically. The informants got verbal information and brochures with instructions. To acquire knowledge describes how the informants in different ways acquire knowledge given to them. The informants describe what knowledge they have about diabetes type 2 and what kind of knowledge they don´t have about their disease. To prevent through self-care describes what advice about self-care they received from the diabetic nurses and how they follow this advice.

The informants also describe the difficulties they had following the advice. Experience of support describes the informants` experience of support they received from the diabetic nurses and the support they had from other professionals. The study also describes the informants` experience of the diabetic nurses` ability in inspiring confidence.

Keywords: diabetic type 2, information, nurses in primary care, education, experience

Förord

Studien har genomförts av två författare. Författarna har gjort lika stor del i studien gällande inledning, metod och diskussion. Litteraturen har studerats av båda författarna. Författarna har intervjuat 8 informanter vardera emellertid har båda författarna varit närvarande vid samtliga 16 intervjuer. Författarna har växlat mellan att intervjua och vara bisittare. Intervjuerna som genomförts har transkriberats och analyserats av författarna var och en för sig. Därefter har subkategorier, kategorier och tema arbetats fram gemensamt.

Vi vill framföra vårt tack till vår handledare Bernice Skytt för god handledning. Vi vill slutligen tacka våra familjer som har stöttat oss under studiens gång.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

Diabetes typ 2 1

Historik 1

Fysiologi 1

Epidemiologi 2

Riskfaktorer 2

Symtom 3

Diagnos 3

Behandling 3

Egenvård 4

Definition av egenvård 4

Blodglukoskontroll 5

Kost och motion 5

Tobak, alkohol och stress 5

Komplikationer 6

Akuta komplikationer 6

Senkomplikationer 7

Information och undervisning 7

Problemformulering 8

Syfte 9

METOD

Design 9

Urvalsmetod och undersökningsgrupp 9

Datainsamlingsmetod 9

Tillvägagångssätt 10

Dataanalys 10

Forskningsetiska överväganden 11

RESULTAT

Att ständigt vara ansvarstagande 13

Upplevelse av information 14

Upplevelse av undervisning 16

Att inhämta kunskap 17

Att förebygga genom egenvård 19

Upplevelse av stöd 20

D

Huvudresultat 22

Resultatdiskussion 22

Metoddiskussion 25

Allmän diskussion 26

Slutsats 27

REFERENSER

INLEDNING

Diabetes typ 2 Historik

Diabetes omtalas för första gången i 3500 år gamla papyrusrullar. Ett överskott på urin var ett framträdande symtom på detta tillstånd. En turkisk läkare vid namn Aretaios gav sjukdomen namnet diabetes för 2000 år sedan. Grundsymtomen kännetecknades av stora urinmängder, törst, hunger samt aptitlöshet. Personer som drabbades var mycket trötta och uttalade viktnedgångar observerades. Urinens sötma återupptäcktes på slutet av 1600-talet av den engelska läkaren Tomas Willis. Sjukdomen kom då att kallas Diabetes Mellitus då det latinska namnet för honungssöt lades till. Under 1800-talet gjorde den tyske studenten Paul Langerhans ett väsentligt fynd gällande diabetesforskningen. Han fann cellanhopningar i pancreas vilket senare fick namnet Langerhans öar. Mot slutet av 1800-talet upptäcktes det att pancreas inte enbart hade funktionen att producera bukspott. Pancreas hade även en annan funktion. Experiment utfördes på djur och avlidna diabetiker. Det upptäcktes att pancreas utsöndrade någon form av extrakt som antingen gjorde att kroppen kunde ta tillvara sockret i födan alternativt att pancreas renade blodet från socker. Den tyske forskaren Meyer namngav extraktet insulin i början av 1900-talet efter grekiskans insula för ö (1).

Fysiologi

Pancreas är en körtel som ligger på tvären i bukhålan, bakom magsäcken och intill den bakre bukväggen. Pancreas består av två delar, en exokrin och en endokrin del. Den exokrina delen producerar bukspott. Bukspottet gör det sura magsäcksinnehållet basiskt vilket skyddar slemhinnan i duodenum. Den endokrina delen har cellerna utspridda i små grupper som kallas Langerhans öar. Öarna innehåller olika celltyper vilka tillverkar hormoner, bl.a. betaceller som tillverkar insulin och alfaceller som tillverkar glukagon. Insulin frisätts då kroppens blodglukoshalt stiger och glukagon frisätts då kroppens blodglukoshalt sjunker (2). Diabetes typ 2 är då kroppen har viss nedsatt insulinsekretion och viss insulinresistens vilket innebär en nedsatt känslighet för det egna insulinet hos de insulinberoende vävnaderna. De

insulinberoende vävnaderna är främst muskler, fett samt levervävnad. De insulinoberoende vävnaderna är nervvävnad, njurepitel, blodkärlsepitel, blodkroppar samt proteiner. Dessa vävnader är inte lika beroende av insulin för sitt glukosupptag (3). Nedsatt känslighet för det egna insulinet innebär att blodglukosnivåerna blir höga trots egen produktion av insulin (4).

Insulin är ett av kroppens anabola hormon och är verksamt när kroppen har tillgång till energi.

Insulinets uppgift är att öppna upp till cellerna så att glukosen tas upp av cellerna och därmed bidra till att sänka glukoshalten i blodet (5). Hormoner som bidrar till att blodglukoshalten stiger är förutom glukagon som nämns ovan adrenalin, noradrenalin, kortisol, tillväxthormon, sköldkörtelhormon och somatostatin (6).

Epidemiologi

Diabetes Mellitus är en kronisk sjukdom som beräknas öka i hela världen (7). Idag lever 3 till 4 % av Sveriges befolkning med diabetessjukdom. Detta motsvarar 300 000 personer varav 85 till 90 % av dessa har diagnosen diabetes typ 2. Personer med diabetes typ 2 beräknas öka vilket i sin tur leder till att sjukvårdskontakten av dessa personer blir större. Orsaken till ökningen beror främst på kost och motionsvanor (8). En annan orsak till att diabetes typ 2 ökar beror på invandring av olika befolkningsgrupper som har ärftlig benägenhet för

sjukdomen (9). I en studie (10) som gjorts i USA har det påvisats att en ökning av diabetes typ 2 ses hos afroamerikaner jämfört med vita amerikaner (10).

Riskfaktorer

En studie (11) som gjorts i Sverige visade att män hade en ökad risk att drabbas av diabetes typ 2. Den visade även att åldern hade betydelse. Risken var större att drabbas ju äldre männen blev (11). Riskfaktorer för att utveckla diabetes typ 2 är bl.a. fetma och fysisk

inaktivitet. Fetma delas in i två olika typer, päronfetma och äppelfetma. Av dessa två typer är äppelfetman mer skadlig. Den drabbar främst män och är visceral dvs drabbar de inre

organen (5). I en studie (12) där andelen fett runt pancreas undersöktes visade resultatet att en ökad mängd fett runt pancreas sågs hos män med diabetes typ 2 jämfört med män som inte hade sjukdomen. Författarna till samma studie antydde att fett runt pancreas kunde leda till betacellsdysfunktion och utveckling av diabetes typ 2 (12). Fetma ökar i utvecklingsländerna och i områden med låg social nivå. Dåliga matvanor och fysisk inaktivitet är bidragande orsaker till övervikt. Fysisk aktivitet påverkar ämnesomsättningen positivt (5,6). Fysisk aktivitet hjälper till att sänka glukoshalten i blodet. I en studie (13) uppgav patienter med diabetes typ 2 att deras blodglukosvärden var lägre de dagar då fysisk aktivitet utfördes (13).

Kroppens insulinbehov minskar och insulinkänsligheten ökar vid fysisk aktivitet (5,6). Att inte ha tillräcklig kunskap om sin sjukdom och hur den ska skötas beskrevs i en studie. I studien (13) beskrev patienter att diabetes typ 2 inte ansågs vara en riktig sjukdom. Däremot ansåg patienterna att diabetes typ 1 var en riktig sjukdom. Få av patienterna hade kunskap om att ärftlighet och övervikt var en riskfaktor för att utveckla diabetes typ 2. Patienterna kände

samtliga till att diabetes stod i relation till pancreas men få visste dess lokalisation och dess funktion (13). Andra riskfaktorer för att utveckla diabetes typ 2 är ärftliga faktorer hos föräldrar eller syskon, stress, tobak samt riskkonsumtion av alkohol (5,6).

Symtom

Diabetes typ 2 har ett långsamt händelseförlopp vid insjuknande och utvecklingen av sjukdomen är i regel symtomfattig (4). De personer som drabbas är ofta äldre och i kombination med metabolt syndrom (5). Metabolt syndrom definieras som en grupp riskfaktorer vilka tillsammans bildar en risk för utveckling av hjärt- kärlsjukdom. Metabolt syndrom innefattar bl.a. bukfetma och högt blodtryck (14). I en studie visade resultatet att metabolt syndrom i kombination med sjukdomen diabetes typ 2 medverkade till att drabbas av senkomplikationer (15). Diabetes typ 2 upptäcks ofta i samband med hälsokontroll där

symtomen kan visa sig genom viktförlust, trötthet, nedsatt aptit, underlivsklåda, täta trängningar och hudinfektioner. De vaga symtomen utgör ett hot som kan leda till att sjukdomen förblir oupptäckt (16).

Diagnos

Diabetes typ 2 upptäcks ofta i samband med hälsokontroll. För att fastställa diagnos krävs två förhöjda blodglukosvärden. Om blodglukosvärdet vid fasta överstiger 6.1 mmol/l vid två tillfällen kan diagnos fastställas (3). Om personen ej är fastande vid provtagningstillfället kan diabetes typ 2 föreligga om blodglukosvärdet överstiger 11.0 mmol/l. Blodglukosprover bör ej tas vid infektion, feber eller stress då dessa faktorer medför blodglukosstegring. Ett annat sätt att diagnostisera diabetes typ 2 på personer är genom att använda oral glukosbelastning. Oral glukosbelastning innebär att personen ges 75 g glukos per os och efter två timmar tas

blodglukoskoncentration. Överstiger blodglukoskoncentrationen 11.0 mmol/l kan diabetes typ 2 diagnostiseras (5).

Behandling

Socialstyrelsens riktlinjer utgör basen för diabetesvården i Sverige. Målet med riktlinjerna för behandling och kontroll av diabetes är att förebygga och minska uppkomst av komplikationer.

Målet är även att personer med diabetessjukdom ska leva ett så normalt liv som möjligt.

Behandlingen består i första hand av förändrade kostvanor och fysisk aktivitet och i andra hand tillkommer behandling i form av läkemedel (8). Behandling med läkemedel sätts in då kostbehandlingen fungerar otillräckligt alternativt då personen inte klarar av att följa de råd

som ges gällande kost. Läkemedelsbehandling kan bestå av tabletter eller injektioner (3). För att förhindra långsiktiga komplikationer ska behandlingen innefatta regelbunden kontroll av blodglukos (17). Blodglukoskontroll är en grundläggande kontroll personen utför liksom blodtrycksmätning och kontroll av blodfetter som sker hos sjukvården. Ett annat väsentligt prov personen kontrollerar hos sjukvården är HbA1c (8). HbA1c är glykerat hemoglobin som ger betydelsefull information om medelblodglukosnivån under de senaste 8 – 10 veckorna.

HbA1c mäts i % och målet för god blodglukosbalans enligt de nationella riktlinjerna anges HbA1c – värdet ligga på 6,5 % eller lägre. Diabetesbehandlingens hörnstenar är således kost, motion, läkemedel och egenvård (3).

Egenvård

Definition av egenvård

Syftet enligt Socialstyrelsens riktlinjer gällande egenvård är att förse personen med kunskap och trygghet. Kunskap och trygghet behövs för att öka möjligheten för personen att utföra egenvård (8). Definition av egenvård är åtgärder som personen själv kan utföra för att behandla sig själv. Målet med egenvård är att personen ska uppnå god hälsa och senarelägga komplikationer. Den drabbade personen kan bl.a. vidta egenvård gällande kost, motion, diabetesläkemedel och hålla en jämn blodglukosnivå för att undvika följdsjukdomar (17). För att personen med diabetes typ 2 ska leva ett så normalt liv som möjligt är egenvård och kunskap viktiga förutsättningar. Vårdpersonalen bör tillsammans med personen bistå med information och undervisning för att hjälpa personen att behärska och kontrollera sin sjukdom i vardagen. Personen är själv ansvarig för egenvården, för sin sjukdom och tar själv

konsekvenserna av sina egna val. Detta kallas empowerment (18). Dorothea Orem var en omvårdnadsteoretiker som grundade sig på en humanistisk människosyn där tron på människans egna möjligheter är betydelsefull. Människan har ett omdöme och en

beslutsförmåga och ansvarar själv för sina handlingar. Dorothea Orem definierar egenvård som ”aktiviteter som individer initierar och utför i syfte att upprätthålla liv, hälsa och

välbefinnande”. Egenvård är en handling personen utför för att uppnå ett visst syfte. Exempel på egenvård kan vara en person som ökar sitt kalciumintag i förebyggande syfte för att undvika benskörhet senare i livet. För att utföra egenvård krävs kunskap och handlingskraft från den person som utför egenvården (19).

Blodglukoskontroll

Blodglukoskontroll är en del av egenvårdsbehandlingen. Enligt författarna till en studie (20) där egenvården undersöktes hos patienter med kronisk sjukdom visade resultatet att

egenvården hade en avgörande betydelse för livskvaliteten. Studien visade att egenvård gav kroniskt sjuka möjlighet till ökad livskvalitet. Livskvalitet definierar den drabbade som ett ökat välbefinnande samt en känsla av frihet och kontroll. Egenvård kunde även upplevas som betungande framförallt då den drabbades hälsotillstånd försämrades (20). Syftet med egenvård och patientundervisning är att stärka patienten och dess förmåga att självständigt ha kontroll över sitt blodglukos (3).

Kost och motion

Kunskap om kosten är en viktig del av patientundervisningen till personer med diabetes (21).

Patienter med diabetes typ 2 undersöktes i Frankrike, Tyskland, Spanien, Storbritannien och USA gällande kostvanor. Resultatet visade att i samtliga länder rekommenderades patienterna att följa diet. Dieten skulle intas med regelbundenhet, inte innehålla socker eller fett samt undvika alkoholkonsumtion. Patienterna rekommenderades att äta fiberrikt, hälsosamt och åstadkomma viktnedgång. Patienterna uppgav svårigheter med att följa kostråden. De uppgav att det var svårt att inte få äta den kost som de tyckte om och de fann svårigheter i att äta regelbundet. Patienterna i studien var medvetna om fördelarna med motion även om de inte alltid hade möjlighet att utöva motion regelbundet (22). I en studie (23) framkom det att få diagnosen diabetes typ 2 hade förändrat livsstilen i en positiv riktning. Män som innan diagnosen hade levt ett osunt liv ansåg att diagnosen hade hjälpt dem till en hälsosammare livsstil. Även deras närstående bidrog till stor del i den hälsosamma livsstilen genom att de tog stort ansvar för att sund kost tillagades (23). I en annan studie (24) beskrevs det hur viktigt det var med tid och stöd för patienter med diabetes typ 2. Det var även viktigt att

informationen som gavs blev individuellt anpassad (24). Patienter har upplevt att information som ges inte är trovärdig. Patienters önskan var dock att få information från sjukvårdspersonal som passade patienterna individuellt och patienterna ansåg att det var sjukvårdspersonalens ansvar att ge den informationen. Patienterna upplevde att de fått inhämta information på egen hand (25).

Tobak, alkohol och stress

Tobaksanvändande och diabetes är opassande då det ökar risken för angiopati, ateroskleros och hjärt- kärlsjukdom. Tobaksanvändandet medför att insulinresistensen ökar. Den drabbade

bör informeras om totalt rökstopp och erbjudas rökavvänjning (3). Sjuksköterskor med 10 års erfarenhet och med mycket kunskap om rökavvänjning medverkade i en studie vars syfte var att få en grupp kvinnor att sluta röka. Kvinnorna delades in i två grupper, en kontrollgrupp och en interventionsgrupp. I interventionsgruppen där stöd av distriktssköterskor samt nikotinersättningsmedel fanns att tillgå slutade en större andel kvinnor röka jämfört med kvinnorna i kontrollgruppen (26). I en annan studie (27) visade resultatet att fler deltagare åstadkommit rökstopp med hjälp av sjuksköterskor med lång erfarenhet av rökavvänjning (27). Båda dessa studier visade att med erfarenhet i yrket ökade chanserna att lyckas med rökstopp (26, 27).

Alkohol orsakar hyperglykemi då alkoholen är energirik. Alkohol i stora mängder kan orsaka hypoglykemi då levern engageras att förbränna alkoholen. Samtidigt hämmas leverns förmåga att utsöndra glukos. Vid stora alkoholintag hämmas även produktionen av de glukoshöjande hormonerna kortisol samt tillväxthormon. Personen kan vid alkoholintag få en försämrad förmåga att känna igen symtomen på hypoglykemi då alkohol har en bedövande effekt (3). I en studie (28) undvek sjuksköterskorna frågor gällande alkoholkonsumtion till patienter med rädsla för att det kunde uppröra patienterna. Sjuksköterskorna upplevde även att ämnet var mycket svårt att hantera. De som hade mest erfarenhet av att medverka i alkoholförebyggande åtgärder i form av att ge patienterna information och tala om betydelsen av vad hög

alkoholkonsumtion innebär var de sjuksköterskor med längst erfarenhet i yrket (28).

Hyperglykemi kan orsakas av stress då det medför frisättning av de glukoshöjande hormonerna adrenalin, glukagon och kortisol (3).

Komplikationer Akuta komplikationer

Hypoglykemi uppträder då personens blodglukosnivå sjunker till nivåer under 2-3 mmol/l.

Symtom på hypoglykemi är bl.a. hunger, svettningar, blekhet, koncentrationssvårigheter, irritation och motoriska låsningar. Orsaker till hypoglykemi kan vara för lite energitillförsel eller för stor dos insulin. Hypoglykemi behandlas med energitillförsel till vaken person. Är personen medvetandesänkt och inte har förmåga att svälja ska sjukhus uppsökas.

Hyperglykemi uppträder då personens blodglukosnivå är hög relaterat till insulinbrist.

Symtom på hyperglykemi är bl.a. törst, ökad diures och trötthet och personen kan då behöva korrigera insulintillförseln som behandling (3).

Senkomplikationer

Senkomplikationer kan uppträda då sjukdomen diabetes typ 2 pågått under en längre tid samt vid långvarig hyperglykemi. Makroangiopati innebär aterosklerosförändringar i kroppens stora artärer, t ex kranskärl, njurar, hjärna samt nedre extremiteterna. Aterosklerosprocessen är en kronisk inflammatorisk reaktion i kärlväggen vilket leder till att artärens omkrets minskar. Detta kan förorsaka trombosbildning. De som har diagnosen typ 2 diabetes ska för att förhindra makroangiopati hålla jämn blodglukosnivå och undvika långvariga hyperglykemi tillstånd. Mikroangiopati innebär att de små kärlen förändras i ögon, njurar och nerver.

Retinopati är mikroangiopati i näthinnans blodkärl. Förändringar på näthinnan kan orsaka glaukom, katarakt och ödem i gula fläcken. För att upptäcka förändringar av de små kärlen i ögonen utförs regelbundna ögonbottenundersökningar (3). Att drabbas av njursjukdom förekommer hos de som har diagnosen diabetes typ 2 (8). Nefropati är i regel symtomlös tills det uremiska tillståndet sätter in (16). Definition av uremiskt tillstånd är urinförgiftning av blodet vilket leder till att kväve hålls kvar i kroppen genom bristande njurfunktion (14). I första hand består behandlingen av läkemedel. Vidare behandlas personen med dialys eller njurtransplantation (16). Neuropati innebär nervcellsskada som leder till att nervens ledningsförmåga är nedsatt. Neuropati drabbar fötter, underben, fingrar och händer. För att minska risken för makroangiopati ska de med diagnosen diabetes typ 2 behandla högt

blodtryck och höga blodfetter (3). Hälften av alla nyupptäckta typ 2 diabetiker kan redan vid diagnostillfället påvisa senkomplikationer. Då senkomplikationer upptäcks redan vid

diagnostillfället bör denna sjukdom tas på allvar. De personer som drabbats av diabetes typ 2 bör få bra undervisning, uppföljning och kontroll (29).

Information och undervisning

För att personen ska bli delaktig i sin egenvård och behandling behövs en god

kommunikation. Viktiga utgångspunkter för att lyckas med en god kommunikation är att vårdpersonal har ett bra bemötande, skapar en förtroendefull relation med den drabbade personen samt ge tid för kommunikation (30). Enligt en svensk studie (20) beskrev patienter med kronisk sjukdom att en god relation till sjukvårdspersonalen var viktig för att klara av egenvården och de beskrev att de behövde stöd och vägledning från sjukvårdspersonalen (20).

Informationen som ges ska vara individuellt anpassad vilket ställer krav på vårdpersonalen som måste ha förmåga att vara lyhörda för hur informationen ska anpassas. Informationen ska innehålla uppgifter om personens hälsotillstånd och informera om vilken vård och behandling som finns att tillgå. En kombination av både skriftlig och muntlig information kan ges för att

underlätta för personen. Vid diabetesdebuten och vid försämring av sjukdomen är det extra viktigt att erbjuda stöd och information för att ge personen kunskap och hjälpa till så att personen återfår kontrollen över situationen. Personer som drabbats av diabetes typ 2 fattar dagligen många beslut om hur de ska sköta sin sjukdom, därför erbjuds undervisning till dessa. Målet med undervisningen är att hjälpa personer som drabbats till en välfungerande egenvård. Detta behövs för att personen ska ha en så bra livskvalitet som möjligt.

Undervisningens mål är även att ge personen kunskap om vilka senkomplikationer de kan drabbas av och hur de bäst undviker eller kan senarelägga dessa (30). I en studie (13) beskrev patienter att det kände oro inför vad de hört och sett gällande senkomplikationer. Patienterna tänkte ofta på vilka senkomplikationer de kunde drabbas av framför allt fot och

ögonkomplikationer (13). Undervisning kan ges individuellt eller i grupp. Den som leder undervisningen bör ha goda kunskaper om diabetessjukdomen och dess behandling och vara insatt i pedagogiska metoder och teorier som används i undervisningen (30). När det gäller patienters upplevelser av information och undervisning från vårdpersonal har en norsk studie (31) visat att patienterna inte förstår den information som ges av vårdpersonalen och fem svenska studier (20, 21, 32-34) har visat att patienter upplever informationen som positiv. De fick en ökad kunskap, ökad motivation, ett bättre självförtroende och informationen gav dem förutsättningar att ta hand om sig själva och klara av egenvården. I en dansk studie (22) beskrev patienterna att informationen som gavs var otillräcklig, de önskade få mer information om sjukdomen och om sitt sjukdomstillstånd.

Problemformulering

Diabetes typ 2 är en sjukdom som inte längre anses vara en mild form av diabetes och allt fler yngre personer kommer i framtiden att ha diagnosen (7). Diabetes typ 2 är en allvarlig

sjukdom där risken att drabbas av senkomplikationer är stor. Information och undervisning är en viktig del som sjukvården bör bistå diabetespatienterna med. Information och undervisning är nödvändigt för att ge dem möjligheten att kunna påverka sin nuvarande och framtida hälsa och livskvalitet. Den här studien vill visa hur personer med diabetes typ 2 upplever

information och undervisning som de får från diabetessjuksköterskorna. Det kan ge en uppfattning om vad personer med diabetes typ 2 kan behöva gällande information och undervisning från diabetessjuksköterskorna. Det kan även vara en värdefull kunskap för distriktssköterskorna eftersom de också behandlar personer med diabetes typ 2.

Syfte

Syftet med studien var att belysa hur personer med diabetes typ 2 upplever den information och undervisning som ges av diabetessjuksköterskor.

METOD

Design

Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats.

Urvalsmetod och undersökningsgrupp

Undersökningsgruppen bestod av 16 deltagare med diagnosen diabetes typ 2 på två orter i Mellansverige. Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle ha diagnostiserad diabetes typ 2 och att det inte gått mer än tre år sedan diagnosen fastställdes. Deltagarna skulle kunna förmedla sig väl i tal, vara orienterade till tid och rum samt kunna sköta sin sjukdom

självständigt. Undersökningsgruppen har valts ut genom ”criterion sampling”. I enlighet med detta har 16 personer som uppfyllde inklusionskriterierna tillfrågats om att delta i studien (35). Deltagarnas ålder varierade mellan 42 – 76 år och medelåldern var 53 år. De som deltog i studien hade haft diagnosen i 3 månader upp till 3 år och de besökte diabetessjuksköterskan i genomsnitt 2 gånger per år. De som deltog var åtta kvinnor och åtta män. Av de tillfrågade valde två att inte delta i studien och författarna tillfrågade då två nya deltagare som valde att delta i studien.

Datainsamlingsmetod

Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer för att få en uppfattning om deltagarnas upplevelser av information och undervisning från diabetessjuksköterskorna.

Semistrukturerade intervjuer gav möjligheten att samla in en bredare variation av svar från deltagarna (35). Områden frågorna berörde var hur deltagarna upplevde information och undervisning som gavs från diabetessjuksköterskorna. Andra områden som frågorna berörde var vad diabetessjuksköterskorna brukade informera om. Även frågor om deltagarna saknade något i informationen och om de saknade något hur de brukade ta reda på den informationen.

Liknande frågor berörde undervisningen deltagarna fick från diabetessjuksköterskorna.

Exempel på frågor kunde vara: Hur upplever du informationen som du får från

diabetessjuksköterskan?, Kan du berätta vad diabetessjuksköterskan brukar informera dig om när du träffar henne?, Hur upplever du undervisningen diabetessjuksköterskan ger dig?, Vad

brukar diabetessjuksköterskan undervisa dig om vid besöken? Intervjuerna innehöll även bakgrundsvariabler som ålder, när diagnosen fastställdes och hur ofta deltagarna besökte diabetessjuksköterskan. Intervjuguiden innehöll sammanlagt åtta frågor.

Tillvägagångssätt

Tillstånd att genomföra studien söktes och godkändes av det forskningsetiska rådet på Högskolan i Gävle. Tillstånd att genomföra studien söktes hos verksamhetschefer vid två vårdcentraler på två orter i Mellansverige. Efter verksamhetschefernas godkännande kontaktades diabetessjuksköterskor av författarna för att tillfrågas om förslag på lämpliga deltagare. Deltagarna kontaktades därefter av diabetessjuksköterskorna via telefon för att informeras och tillfrågas om medverkan i studien. Vidare skickades informationsbrev till de deltagare som i sitt första steg tackat ja till att delta i studien. På den ena orten kontaktades två deltagare som uppfyllde kriterierna för att delta i studien. Dessa deltagare valde att medverka i studien. På den andra orten kontaktades 14 deltagare som uppfyllde kriterierna för att delta i studien. Utav dessa 14 deltagare valde tolv att medverka i studien. Författarna kontaktade då diabetessjuksköterskan för inklusion av ytterligare två deltagare som valde att delta i studien.

Intervjuerna genomfördes i lugn hemmiljö utan yttre störning enligt deltagarnas önskemål.

Författarna har alternerat mellan att intervjua och att ha varit bisittare. Provintervju genomfördes med den första deltagaren för att kontrollera intervjuguiden. Provintervjun skulle ge författarna en möjlighet till eventuella justeringar av intervjuguiden. Inga justeringar utfördes. Intervjuerna spelades in på band och tog 10 – 15 minuter att genomföra. Följdfrågor användes under intervjuerna föra att få så utförliga svar som möjligt. Samtliga intervjuer genomfördes av författarna under våren 2010. Intervjuerna har efter det transkriberats ordagrant.

Dataanalys

Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys (36). Författarna har läst igenom

materialet flera gånger för att få en helhetsbild. Utifrån studiens syfte har de meningsbärande enheterna urskiljts. De meningsbärande enheterna utgjordes av ord, meningar och stycken av text som hörde samman genom sitt innehåll och sammanhang. Enligt Graneheim och

Lundman (36) utgör lagom stora meningsenheter grunden för analysen. De meningsbärande enheterna kondenserades vilket innebär att de förkortas samtidigt som det väsentliga

innehållet i den meningsbärande enheten bevarats. Det kondenserade materialet abstraherades sedan till koder. Koderna har sedan jämförts utifrån likheter och skillnader samt sorterats in i

subkategorier och kategorier. Ett tema identifierades och svarar på frågan ”hur” och ska enligt Graneheim och Lundman (36) gå som en röd tråd genom studien. När författarna läst igenom texten och granskat vilka kategorier som utkristalliserat sig så framstod ett genomgående tema.

Exempel på analysprocessen visas i tabell 1.

Tabell 1. Exempel på analysprocess Meningsbärande

enhet

Kondensering Kod Subkategori Kategori

…och sedan skulle jag inte dra mig för att ringa till henne och fråga om det är någonting jag

funderar över och det har hon sagt att det får jag göra.

Hon har sagt att jag får ringa vid funderingar

Kontaktar

diabetessköterskan vid funderingar

Att söka information

Att inhämta kunskap

Pratat om värdet av att motionera...//…då sjunker ju värdet ganska snabbt, så att jag förstår att det är viktigt

Pratat om värdet att motionera, blodsockret sjunker då och jag förstår att det är viktigt.

Förstår att det är viktigt att motionera, då sjunker

blodsockervärdet.

Att vara mottaglig för information

Upplevelse av

information

Forskningsetiska överväganden

Tillstånd att genomföra studien söktes hos det forskningsetiska rådet på Högskolan i Gävle.

Tillstånd söktes även hos verksamhetschefer på vårdcentralerna. Efter verksamhetschefernas godkännande kontaktades diabetessjuksköterskorna av författarna. Diabetessjuksköterskorna tillfrågades av författarna om lämpliga deltagare till studien. Deltagarna tillfrågades muntligen av diabetessjuksköterskorna om de ville delta i studien. Vidare informerades deltagarna om studien av diabetessjuksköterskorna och därefter informerades deltagarna skriftligen av författarna. Anledningen till att diabetessjuksköterskorna informerade deltagarna i första hand var för att deltagarna skulle ha möjlighet att besluta om att medverka i studien utan påverkan

av författarna. I den skriftliga informationen som deltagarna fick från författarna ingick studiens syfte, tillvägagångssätt samt att de när som helst utan särskild anledning kunde avbryta sin medverkan i studien. I den skriftliga informationen lämnades författarnas och handledarens telefonnummer och mailadresser om deltagarna önskade få kontakt med vederbörande. Informanternas medverkan behandlades konfidentiellt. Det transkriberade materialet benämndes med en sifferkod för att bevara konfidentialiteten. Resultatet av studien presenterades så att ingen deltagare kunde identifieras.

RESULTAT

Resultatet av studien presenteras i löpande text och utifrån temat, de fem kategorier och nitton subkategorier som framkom i analysen, se tabell 2. Kategorierna beskrivs i löpande text och med citat från intervjuerna. Parentesen efter varje citat visar från vilken intervju citatet är taget.

Tabell 2. Tema, kategorier och subkategorier

Att ständigt vara ansvarstagande

Upplevelse av information  Tillfreds med information

 Funderingar kring information

 Upplever att information saknas

 Att ta till sig information

 Att inte vara mottaglig för information Upplevelse av undervisning  Tillfreds med undervisning

 Funderingar kring undervisning

 Har fått lite undervisning

 Har fått undervisning Att inhämta kunskap  Att söka information

 Att ha kunskap

 Att ha bristande kunskap

 Vill vara uppdaterad

Att förebygga genom egenvård  Råd om förändringar gällande egenvård

 Svårigheter att genomföra förändringar

 Att efterfölja råd Upplevelse av stöd  Att få bra stöd

 Att få otillräckligt med stöd

 Att känna förtroende

Att ständigt vara ansvarstagande

Temat ”att ständigt vara ansvarstagande” beskriver hur informanterna upprätthåller det egna ansvaret genom egenvården. Något som framgick i intervjuerna och återspeglades i

kategorierna var att informanterna hade möjlighet att påverka den framtida hälsan beroende på deras eget ansvar de tog gällande sjukdomen. Den hjälp informanterna behövde för att ständigt vara ansvarstagande gavs av diabetessjuksköterskorna i form av information,

undervisning och stöd. Informanterna var i behov av stöd både från diabetessjuksköterskorna

och från deras närstående för att genomföra egenvården. Temat bildades av kategorierna upplevelse av information, upplevelse av undervisning, att inhämta kunskap, att förebygga genom egenvård samt upplevelse av stöd.

Upplevelse av information

Denna kategori framkom ur subkategorierna: tillfreds med information, funderingar kring information, upplever att information saknas, att ta till sig information och att inte vara mottaglig för information. Här beskrivs informanternas upplevelser av informationen som gavs från diabetessjuksköterskorna.

Tillfreds med information

Informationen som diabetessjuksköterskorna gav var muntlig och i form av broschyrer.

Informationen beskrevs som bra och att den fungerade utifrån behoven som fanns.

Upplevelsen var att diabetessjuksköterskorna kunde svara på frågor och i annat fall beskrevs det som positivt att frågor från informanterna kunde besvaras vid nästa besök. Informationen som gavs från diabetessjuksköterskorna innefattade kost, motion samt komplikationer som kan uppkomma. En komplikation som diabetessjuksköterskorna informerade om var lågt blodglukosvärde och hur det kan behandlas.

”Äh, jaa, hörru du vi pratar mycket om kost och motion faktiskt.” (13)

Funderingar kring information

Informanterna beskrev att informationen som gavs från diabetessjuksköterskorna kunde väcka funderingar. Funderingarna informanterna beskrev var om informationen var aktuell eller inte, om informationen var uppdaterad eller om riktlinjer fanns att efterfölja. Anledningen till den upplevelsen var att informationen om diabetes förändrades. Informationen kunde även upplevas som envägskommunikation av informanterna då diabetessjuksköterskorna talade mest vid besöken.

”Sedan tycker jag bara att information om diabetes alltid förändras alldeles för mycket och för ofta...//…Det är helt fel det där. Jag tycker det. Det finns inga riktiga riktlinjer.” (3)

Upplever att information saknas

Informanterna upplevde att information saknades. Informanterna beskrev att de förstod genom att läsa av blodglukosmätaren att ett värde var högt men de upplevde att information saknades om hur ett högt blodglukosvärde behandlas. Dessutom saknades information om låga

blodglukosvärden men kunskapen beskrevs hos informanterna om hur låga blodglukosvärden behandlades. Informanterna upplevde att information om motion gavs från

diabetessjuksköterskorna men informanterna beskrev att det saknade rekommendationer om vilken motionsform som passade för diabetes typ 2. Informanterna upplevde att information om komplikationer som kan uppträda efter en tids sjukdom saknades. Informanterna beskrev att information om alkohol och tobak och dess skadeverkan tillsammans med diabetes typ 2 saknades.

”Äh, nej, hon vet ju att jag har slutat röka för tio år sedan, det vet hon, men alkohol det har vi aldrig diskuterat, nej.” (13)

Att ta till sig information

Att ta till sig information samt kunna vara öppen för vad diabetessjuksköterskorna informerar om framkom genom att informanterna beskrev att de klarar av olika moment. De moment informanterna beskrev att de klarade av var att de kontrollerade blodglukosnivåerna med hjälp av blodglukosmätare och att de tar till sig information om kost, motion och blodglukosvärden.

”…pratat om värdet av att motionera...//…då sjunker ju värdet ganska snabbt, så att jag förstår att det är viktigt…” (14)

Att inte vara mottaglig för information

Information som gavs vid det första besöket hos diabetessjuksköterskorna upplevde

informanterna som svår. De beskrev att det var för mycket information och att de inte kunde ta in all information. De beskrev att de komihåg vissa delar av informationen men de inte kom ihåg all information. Informanterna beskrev att de inte ville lyssna på eller vara öppen för vad diabetessjuksköterskorna informerade om. Att inte vilja lyssna på vad

diabetessjuksköterskorna informerade om beskrevs som rädsla för vad hon hade att säga om framtiden.

”…jag tror inte att jag lyssnade på vad de sa. Jag var inte mottaglig.” (7)

”Nej, det har jag väl inte fått så där eftersom jag själv är sjukvårdspersonal så då kan jag väl det ganska bra själv, fast man vill inte lyssna på det.” (2)

Upplevelse av undervisning

Denna kategori framkom ur subkategorierna: tillfreds med undervisning, funderingar kring undervisning, har fått lite undervisning och har fått undervisning. Här beskrivs

informanternas upplevelser av undervisning som gavs av diabetessjuksköterskorna.

Tillfreds med undervisning

Informanterna beskrev att de var nöjda med undervisningen som gavs av

diabetessjuksköterskorna. De beskrev att undervisningen bestod i att få lära sig om hur blodglukosmätaren fungerade och var på kroppen insulininjektionen kunde injiceras.

Informanterna beskrev att undervisningen de fått från diabetessjuksköterskorna var grundlig och att undervisningen de fått hade god kvalitet.

”…första gången...//…då instruerade hon och jag fick provsticka mig och allting sådana saker så att det var hon noga med tyckte jag. Mm.” (13)

Funderingar kring undervisning

Informanterna beskrev att de inte fått någon undervisning från diabetessjuksköterskorna och att de upplevde osäkerhet om det var undervisning de fått. Orsaken till att osäkerhet fanns hos informanterna var att de uppfattade att undervisning och information som samma sak.

”Jag tycker att hon lägger upp det så att undervisning, nej, det tycker jag inte att jag upplever det som. Men som sagt, jag tycker att hon är duktig. Mm.” (13)

Har fått lite undervisning

Informanterna upplevde att de fått lite undervisning från diabetessjuksköterskorna.

Informanterna upplevde att den mesta av undervisningen fick de i början av sjukdomen.

Anledningen till att informanterna upplevde mer undervisning i början beskrevs som att det var då de fick lära sig om sjukdomen och hur sjukdomen påverkar kroppen.

”Jaha, hon undervisar mig ja...//…hur man gör när, ja om man har lite bekymmer då. (Skratt) Annars vet jag inte, tycker jag inte att hon undervisar direkt.” (5)

Har fått undervisning

Informanterna beskrev att undervisningen de fått från diabetessjuksköterskorna gavs muntligt och att hon visade hur moment skulle utföras. Moment som skulle utföras var att ta

blodglukosprov med blodglukosmätare. Informanterna beskrev att blodglukosvärdena därefter skrevs in i en dagbok. Syftet med dagboken var att kunna se tillbaka i tiden hur

blodglukosvärdena legat. Andra moment som beskrevs var att lära sig injicera insulin.

Informanterna beskrev att hjälpmedel som användes att injicera på var en boll. Informanterna beskrev hur diabetessjuksköterskorna undervisat dem i att kunna dosera rätt mängd insulin i sprutan. Informanterna upplevde momenten som ganska enkla och de upplevde inga

svårigheter att bli självständiga efter att ha fått undervisning.

”…det har jag grejer här så att det sköter jag själv, så det har hon visat mig förut, första gången så det har jag haft sedan dess och tagit själv då.” (9)

Att inhämta kunskap

Denna kategori framkom ur subkategorierna: att söka information, att ha kunskap, att ha bristande kunskap och vill vara uppdaterad. Här beskrivs hur informanterna inhämtar kunskap från olika professioner, nätet och via broschyrer. Informanterna beskriver vilken kunskap de har och vilka kunskapsbrister de har om diabetes typ 2.

Att söka information

Informanterna beskrev att de sökte information om sin sjukdom på olika sätt. Dels beskrev informanterna att de vände sig till diabetessjuksköterskorna eller till läkarna för att inhämta kunskap och information. Informanterna beskrev att de sökte information självständigt via nätet och via broschyrer. Informanterna beskrev även att de vände sig till hälsocentralerna eller till rådgivningarna för att inhämta information. Informanterna beskrev att de visste var de kunde vända sig för att inhämta information.

”…och sedan skulle jag inte dra mig för att ringa till henne och fråga om det är någonting jag funderar över och det har hon sagt att det får jag göra.” (16)

”Nej, vi lever ju i ett informationssamhälle så man kan få i stort sett hur mycket man vill bara man är flitig att läsa från nätet.” (11)

Att ha kunskap

Informanterna upplevde att de hade kunskap om kost, motion, tobak och att de redan hade mycket kunskap om sjukdomen. Informanterna upplevde att de inte hade något behov av information om egenvård och att de hade fått kunskap om egenvård och sjukdomen från diabetessjuksköterskorna. Informanterna beskrev att de hade kunskap om lågt

blodglukosvärde och hur det kunde behandlas. De upplevde även att de kunde associera symtom med sjukdomen.

”…ett par gånger har jag upplevt det här med att jag, när jag ska resa väg någon gång och sitter på tåget att jag kan få sådana här fruktansvärda svettningar...//…då har jag förstått att det måste vara någonting med sockret…” (13)

”…det hon liksom berättat och sådant det är så naturligt för mig. Lika med träning och allting så det, det är inga nya grejer.” (15)

Att ha bristande kunskap

Informanterna upplevde att det fanns svårigheter med att kunna allting. Anledningen till att svårigheter upplevdes var att sjukdomen var nytillkommen och att det ännu inte funnits tid att lära sig allting. Informanterna beskrev även att de inte visste hur ett högt blodglukosvärde behandlades. De beskrev att det var bara att acceptera att den kunskapen inte fanns.

Informanterna beskrev att de inte visste orsaken till ett högt blodglukosvärde. Orsaken till ett högt blodglukosvärde kunde bero på infektion i kroppen men informanterna beskrev att de inte hade kunskap om sambandet mellan infektion och ett högt blodglukosvärde. Upplevelsen av att inte förstå varifrån sjukdomen kommit eller varför den brutit ut beskrevs av

informanterna.

”Och, och jag äter husmanskost så jag fattar inte vart det här kommer ifrån.” (12)

”…är så nytt så kan man ju verkligen inte allting än så att…” (1)

Vill vara uppdaterad

Informanterna beskrev att de ville veta mera nyheter från diabetessjuksköterskorna men upplevde att det inte alltid fick veta något nytt vid besöken. Informanterna beskrev att de ville veta mera eftersom att de inte visste så mycket och behövde mera kunskap då sjukdomen var

ny. De beskrev även att de ville veta om ny information kommit om läkemedel som användes inom diabetes typ 2 från diabetessjuksköterskorna.

”… jag har varit och tagit fasteprover och grejer då och väntar med spänning på vad hon har för nya grejer att komma med till mig.” (5)

Att förebygga genom egenvård

Denna kategori framkom ur subkategorierna: råd om förändringar gällande egenvård, svårigheter att genomföra förändringar och att efterfölja råd. Informanterna beskriver vilka råd om egenvård som ges från diabetessjuksköterskorna och hur de efterföljer råden de får.

Informanterna beskriver även svårigheterna de har med att efterfölja råden.

Råd om förändringar gällande egenvård

Informanterna beskrev att råden som gavs från diabetessjuksköterskorna om egenvård som de kunde göra själva var att motionera regelbundet och ha kontroll över blodglukosvärdet.

Informanterna upplevde att diabetessjuksköterskorna försökte hjälpa till med att göra motionen roligare genom att ge tips. Ett tips var att skaffa en stegräknare. De upplevde att motionera betonades som viktig att utföra. Informanterna fick även råd om att motionen kunde sänka blodglukosvärdena. Informanterna beskrev att råd om fotvård och

insulindosering gavs. Insulindoseringsråd som gavs var att minska på insulindosen om blodglukosvärdet var för lågt. Informanterna beskrev att diabetessjuksköterskorna gav kostråd. Råden diabetessjuksköterskorna gav var att äta regelbundet, att undvika sötsaker samt fet kost.

”…vi gick igenom och hon visade broschyrer och talade om vad bra det var med motion och om jag kunde kanske lägga om min kost…” (16)

”Hon tjatade ett tag om att jag skulle skaffa en sådan här stegräknare för att det skulle bli

”roligare”, ja.” (6)

Svårigheter att genomföra förändringar

Informanterna beskrev svårigheter att genomföra de förändringar som

diabetessjuksköterskorna gav råd om. Svårigheterna informanterna beskrev var att de upplevde att det var svårt att göra rätt. De beskrev svårigheter med att genomföra kost

förändringar. De svårigheterna kunde bero på andra sjukdomar som de led av förutom diabetes typ 2. De beskrev också svårigheter att motionera med anledning av

rörelsesvårigheter.

”Mycket grönsaker vilket sedan dessutom är svårt därför att jag äter också Waran då jag inte ska äta grönsaker. Så där är problem.” (10)

”Jaa, det brukar hon göra och det gör ju läkaren också...//…så är det lite svårt att motionera i och med att jag har svårt att röra mig.” (8)

Att efterfölja råd

Informanterna upplevde att de själva kunde ansvara för hur de mådde genom att följa de råd som gavs från diabetessjuksköterskorna. De beskrev att de reglerade blodglukosvärdena genom kost och motion. Informanterna beskrev att diabetessjuksköterskorna informerade om att de inte behövde avstå från allt. Att inte behöva avstå från allt kunde vara att få unna sig lite alkohol. Diabetessjuksköterskorna avrådde från frekventa blodglukoskontroller och

informanterna upplevde den informationen som en hjälp att inte behöva känna stress. De beskrev en lättnad över att inte behöva kontrollera blodglukosvärdet ofta. Informanterna beskrev att det kontrollerade sina fötter själva och att de även gick på fotvård hos

fotvårdsspecialist. De beskrev att de var uppmärksamma på såruppkomst. Informanterna beskrev att de visste hur de skulle hantera ett lågt blodglukosvärde och efterföljde råden om att alltid ha något sött med sig om de var ute.

”…jag tog åt mig hennes råd rätt igenom så att det innebar då så på ett halvår så gick jag ner 12 kg i och med att jag la om min kost.” (16)

”Ja, det har jag fått, det är till att ha godis i fickan. (Skratt)” (4)

Upplevelse av stöd

Denna kategori framkom ur subkategorierna: att få bra stöd, att få otillräckligt med stöd och att känna förtroende. Här beskrivs informanternas upplevelser av stöd som de fått från sina diabetessjuksköterskor samt stödet från andra professioner. Här beskrivs även informanternas upplevelser av förtroendet som diabetessjuksköterskorna ingav.

Att få bra stöd

Informanterna beskrev att de fått feedback och att de var nöjda med diabetessjuksköterskorna.

De beskrev även att de hade möjlighet att ringa eller kontakta diabetessjuksköterskorna och husläkarna närsomhelst vid funderingar. De upplevde det som positivt att de fick söka upp diabetessjuksköterskorna eller husläkarna. Informanterna beskrev även att de upplevde ett bra samarbete med diabetessjuksköterskorna och att de bjöd in till kontakt.

”Hon pratar, hon är jättebra den jag har...//…men hon är jättebra och hon säger alltid ”är det det minsta så ring hur mycket du vill” säger hon.” (3)

Att få otillräckligt med stöd.

Efter en tids sjukdom beskrev informanterna att de inte fick så mycket undervisning från diabetessjuksköterskorna. Informanterna upplevde att de hade fått för få besök hos diabetessjuksköterskorna. De beskrev att diabetessjuksköterskorna var noga med

informationen då informanterna precis hade fått sin sjukdom. Informanterna upplevde att stödet från diabetessjuksköterskorna blev otillräckligt efter en tids sjukdom. Informanterna beskrev att de fått information från husläkarna och inte från diabetessjuksköterskorna om kost och vilken motionsform som gav bra utslag på höga blodglukosvärden. Stödet upplevdes som otillräckligt från diabetessjuksköterskorna då informationen gavs från husläkarna.

Informanterna beskrev att vid försämring av deras sjukdom krävdes det flera påtryckningar för att få hjälp. De upplevde att ingen lyssnade och att inget stöd gavs från

diabetessjuksköterskorna.

”Den är nog bra, men just då när jag hade det besvärligt så var de väldigt envisa och tyckte att de skulle klara det själva med mig då, men jag kände att de inte gjorde det för det tog så lång tid och jag hade högt blodsocker länge. Så då fick jag själv slå näven i bordet och säga att jag måste få hjälp från Akademiska.” (5)

Att känna förtroende

Informanterna upplevde att de var nöjda och kände fullt förtroende för

diabetessjuksköterskorna. Informanterna upplevde även trygghet hos husläkarna och de beskrev att de upplevde diabetessjuksköterskorna som kompetenta. De upplevde att diabetessjuksköterskorna förmedlade trygghet och gjorde sitt yttersta för informanterna.

”…en väldigt fin empati, de är väldigt förstående, de är hjälpsamma…" (7)

”…gör sitt yttersta för att man ska liksom bli trygg...//…är jätteglad idag.” (7)

DISKUSSION

Huvudresultat

Syftet med studien var att beskriva vilka upplevelser av information och undervisning

personer med diabetes typ 2 får av diabetessjuksköterskorna. Resultatet redovisades i ett tema och fem kategorier. Temat att ständigt vara ansvarstagande framkom ur kategorierna och beskriver hur informanterna upprätthåller det egna ansvaret genom egenvården. Kategorin upplevelse av information beskriver hur informanterna upplevde information som gavs från diabetessjuksköterskorna. Informanterna beskriver att de fick muntlig information samt via broschyrer. Upplevelse av undervisning beskriver hur informanterna upplevde undervisning som gavs av diabetessjuksköterskorna. Informanterna beskriver att de fått praktisk

undervisning från diabetessjuksköterskorna. Att inhämta kunskap beskriver hur informanterna inhämtade kunskap från olika professioner. De beskriver även att de inhämtade kunskap från nätet och via broschyrer. Informanterna beskriver vilken kunskap de hade och vilka

kunskapsbrister de hade om diabetes typ 2. Att förebygga genom egenvård beskriver vad informanterna fick för råd om egenvård från diabetessjuksköterskorna och hur informanterna efterföljde råden. Informanterna beskriver även vilka svårigheter de hade med att efterfölja råden. Slutligen upplevelse av stöd beskriver hur informanterna upplevde stödet som de fick från diabetessjuksköterskorna samt stödet från andra professioner. Här beskrivs även hur informanterna upplevde förtroendet som diabetessjuksköterskorna gav.

Resultatdiskussion

Temat ”att ständigt vara ansvarstagande” beskriver hur informanterna upprätthåller det egna ansvaret genom egenvården. Att ständigt vara ansvarstagande innebär att så långt det är möjligt hålla sig till egenvårdens hörnstenar. Egenvårdens hörnstenar innefattar bl.a. kost, motion och egenkontroll. Detta i överensstämmelse med Dorothea Orem som menar att människor har ett omdöme och ansvarar själv för sina handlingar. Orem menar att människor utför detta i syfte till att upprätthålla liv, hälsa, välbefinnande och för att genomföra egenvård behövs kunskap och handlingskraft (19). För att öka förutsättningarna för att hantera

egenvården för informanterna med diabetes typ 2 behövs information och undervisning. I

föreliggande studie beskriver informanterna att de var tillfreds med information och undervisning som gavs från diabetessjuksköterskorna. De beskrev att information och

undervisning gällande diabetes typ 2 hade varit till hjälp för att klara av att sköta egenvården.

Detta är i överensstämmelse med ett flertal studier (25, 37, 38) där resultatet visade att information och undervisning hjälpt deltagarna att klara av egenvården. Resultatet visade att deltagarna var nöjda med information och undervisning som de fick och de ansåg att det var sjukvårdspersonalen som skulle bistå dem med individuellt anpassad information och undervisning (25, 37, 38). Information och undervisning som gavs i föreliggande studie innefattade livsstilsförändringar så som kostinformation, motionsinformation, undervisning gällande blodglukosmätning, hur och var insulin ska injiceras samt information om vilka komplikationer som kan uppkomma. I en studie (39) framkom det att deltagarna ville ha information om hur de skulle ta hand om sig från början. De ville kontrollera sitt blodglukos och de ville ha kontroll över sin vikt (39). Informanterna i föreliggande studie uppgav att de upplevde oro inför framtiden och vilka konsekvenser sjukdomen kunde medföra. De uppgav att det var positivt och att det gav resultat av att få information om livsstilförändringar. Av intervjuerna framgick det att informanterna saknade viss information. Information som de saknade var hur ett högt blodglukosvärde skulle behandlas. Detta stöds av ett par studier (22, 40) där avsaknad av information rapporterats. Deltagarna beskrev att de saknade relevant information från sjukvårdspersonalen. Orsaken till att deltagarna inte kunde få information från sjukvårdspersonalen var att sjukvårdspersonalen själva saknade kunskap. Det framkom även att patienter med diabetes typ 2 hade fått bristande information om sjukdomen och dess behandling. Patienterna önskade få mer information om sjukdomen och deras

sjukdomstillstånd. Patienterna upplevde att de var missnöjda med den information de erhållit (22, 40).

Av intervjuerna i föreliggande studie framkom det att informanterna inte alltid ville lyssna på eller var öppna för vad diabetessjuksköterskorna hade att informera om. Detta beskrivs också i en studie (41) där sjukvårdspersonal ansåg att patienternas motvillighet var ett hinder för behandling. I föreliggande studie beskrev informanterna att de kunde inhämta kunskap om sin sjukdom på olika sätt. Av intervjuerna framgick det att informanterna visste vart de skulle vända sig för att inhämta kunskap och att de sökte information om sjukdomen via

diabetessjuksköterskorna och läkarna. I en svensk studie (38) beskrev deltagarna att de kände trygghet av att kunna kontakta diabetessjuksköterskan via telefon. I en annan studie (42) visade resultatet att patienterna inhämtade kunskap via nätet och detta framkom även i

föreliggande studie och det framkom även att informanterna upplevde ett informationsflöde via nätet där de kunde hitta svar på frågor. Många människor har idag kunskap om kost, motion och många vet hur detta påverkar kroppen. I föreliggande studie framgick det att informanterna hade vetskap om kost och motion och de beskrev att diabetessjuksköterskorna inte kunde tillföra så mycket mer. Av intervjuerna i föreliggande studie framkom det även att informanterna upplevde att de hade bristande kunskap. Detta stöds av två studier (43, 44) som visade att patienter hade bristande kunskap om läkemedelsbiverkningar och de hade bristande kunskap om att övervikt ökade risken för att drabbas av diabetes typ 2 (43,44).

Av intervjuerna i föreliggande studie framgick det att informanterna fick råd om förändringar från diabetessjuksköterskorna gällande egenvård. Råd om förändringar som

diabetessjuksköterskorna erbjöd handlade främst om kost och dessutom gavs råd om motion och läkemedel. Resultatet i en svensk studie (21) har visat att motivation är en betydelsefull faktor för att fortsätta med nya kostvanor. Studien visade att patienter med tillit till den egna förmågan att förändra sina kostvanor uppvisade en ökad följsamhet till sin kostbehandling (21). Informanterna i föreliggande studie upplevde att de fick stöd och uppmuntran från diabetessjuksköterskorna genom att hon gav tips om hur vardagslivet kunde göras lite

roligare. Detta stöds från fynd i en tidigare studie (20) då patienter beskrev att förutsättningen för en fungerande egenvård var att bli lyssnad på, få stöd, att ha en god relation till

sjukvårdspersonalen och få vägledning. I en studie (45) visade resultatet att patienterna ökade både den fysiska och psykiska hälsan genom att efterfölja egenvårdsråd som gavs och detta framgick även i föreliggande studie. Informanterna beskrev att de tagit till sig råd om

egenvård och de beskrev att det var viktigt med stöd från diabetessjuksköterskorna. Att stöd är viktigt framkommer även i ett flertal studier (37, 39, 46, 47) där deltagarna beskrev att de fick stöd från anhöriga och att det var betydelsefullt. Det framgick i en av studierna (39) att det upplevdes som stödjande att anhöriga tog del av informationen som gavs och att anhöriga var delaktiga i deras livsstilsförändringar (39). I en amerikansk studie (46) upplevde patienter med diabetes typ 2 att de inte fick något stöd från andra. Detta kan jämföras med

informanterna i föreliggande studie som beskrev att de inte fick stöd i samband med

försämring av sjukdomen. Informanterna i föreliggande studie upplevde förtroende för olika professioner, de hade byggt upp förtroende med läkaren och det var till läkaren de vände sig till i första hand. Detta motsvarar fyndet i en studie (24) då patienterna vände sig till läkarna och det uppskattades av patienterna att läkarna tog sig tid. Det framgick i föreliggande studie att informanterna upplevde det som positivt att de alltid hade möjlighet att kunna kontakta

diabetessjuksköterskorna via telefon och att de ofta var tillgängliga. Edwall (38) beskrev att patienter kände trygghet av att kunna kontakta diabetessjuksköterskan via telefon.

Metoddiskussion Credibility

Urvalet av personerna valdes ut genom ”criterion sampling”. I enlighet med detta har personer som varit lämpliga för studien deltagit (35). Enligt kriterierna för att delta i studien skulle personerna ha diagnostiserad diabetes typ 2 och inte haft diagnosen i mer än tre år. Enligt kriterierna skulle personerna kunna förmedla sig väl i tal, vara orienterade till tid och rum samt kunna sköta sin sjukdom självständigt. ”Criterion sampling” valdes för att författarna ville förutbestämma i förväg vilka personer som kunde svara mot studiens syfte (35). För bearbetning av materialet valdes kvalitativ innehållsanalys. För att åstadkomma trovärdighet menar Polit och Beck (35), Graneheim och Lundman (36) att en kvalitativ studie bör granskas utifrån begreppen ”credibility”, ”dependability” och ”transferability” (35, 36). ”Credibility”

handlar om tillförlitligheten i studien och dess tolkning. I enlighet med Polit och Beck (35) utgår ”credibility” från två aspekter. Den ena aspekten är att öka trovärdigheten för vad som framkommit i studien och det andra är att visa trovärdigheten för andra läsare (35). Enligt Graneheim och Lundman (36) är det viktigt att använda rätt datainsamlingsmetod för att öka

”credibility”. För att även öka ”credibility” är det enligt Graneheim och Lundman (36) viktigt att välja ut de mest passande meningsenheterna. Urvalet omfattade åtta kvinnor och åtta män.

Personerna som deltog i studien kom från vårdcentraler i Mellansverige. Som

datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer gav möjlighet för personerna att beskriva sina upplevelser och intervjuaren gavs möjlighet att ställa följdfrågor för att fördjupa materialet. Personerna i studien har beskrivit att de upplever information och undervisning som samma sak vilket komplicerade analysarbetet för

författarna. För att ytterligare styrka ”credibility” har citat använts från samtliga intervjuer vid resultatredovisningen.

Dependability

”Dependability” handlar om stabilitet i data (35, 48). Genom att analysprocessen i studien har diskuterats tillsammans med handledare och en studentkollega kan ”dependability” ökas enligt Graneheim och Lundman (36) och Sandelowski (48). I föreliggande studie har

handledare och en studentkollega varit delaktig i analysprocessen. Handledaren har lyssnat på en intervju, läst igenom fyra intervjuer och varit delaktig i samtliga kondenserade material.

Diskussion har förts under analysarbetet gällande val av subkategorier och kategorier mellan författarna, handledare samt en studentkollega. Genom att ha dialog med andra under

analysens gång minskas risken för förändringar i analysprocessen vilket ökar ”dependability”

enligt Graneheim och Lundman (36). Analysarbetet har utförts i anslutning till att intervjuerna genomförts och transkriberats vilket var viktigt för att få en säker granskning av insamlad data. För att få en säker granskning av insamlad data menar Graneheim och Lundman (36) att det är viktigt att det sker inom en begränsad tid annars riskeras förändring av data.

Transferability

”Transferability” handlar om vilken omfattning resultatet kan överföras till andra miljöer eller andra grupper (35, 36). Författarna har beskrivit urvalsmetod, personernas specifika kriterier, datainsamlingsmetod samt analysprocessen. Resultatet har presenterats i ett tema, fem kategorier och nitton subkategorier tillsammans med passande citat. Detta har utförts för att öka ”transferability”.

Allmän diskussion

Diabetes typ 2 är en sjukdom som inte längre anses vara en mild form av diabetes och allt fler yngre personer kommer i framtiden att ha diagnosen (7). Av Sveriges befolkning har idag ca 4

% diabetes och ca 80 – 90 % av dessa har diabetes typ 2 (17). Personer som har diabetes typ 2 kommer främst i kontakt med primärvården vilket kan leda till att distriktssköterskor och diabetessjuksköterskor i framtiden kommer att möta dessa personer i större utsträckning. I dag ges information och undervisning till personer med diabetes typ 2 individuellt vilket

personerna i föreliggande studie var tillfreds med. Av intervjuerna i föreliggande studie framgick det även att en del information saknades och att informationen borde gå in på ett djupare plan för att ge personerna mera kunskap och skapa ett samband mellan orsak och verkan gällande sjukdomen. Ett förslag som författarna kan delge som även kan bekräftas i ett flertal studier (33, 34, 39, 40, 49-52) är att erbjuda gruppinformation eller gruppundervisning istället för att information och undervisning ges individuellt. Av studierna (33, 34, 39, 40, 49- 52) framgår att patienter som deltagit i gruppundervisning ökade sin förståelse och kunskap om sjukdomen. De som deltog i gruppundervisning fick bättre värden genom att kunskapen om sjukdomen ökade och de ökade förståelsen hur de bäst kunde ta hand om sig själva. I studierna framgick det att deltagarna delgivit varandra erfarenheter vilket resulterade i en högre kunskapsnivå om sjukdomen. Deltagarna i studierna hade även möjlighet att ge stöd åt varandra (33, 34, 39, 40, 49-52). För att hjälpa och stödja personer med diabetes typ 2 som

ständigt ansvarar för sin egenvård föreslår författarna framtida studier gällande gruppundervisning och dess effekt.

Slutsats

Personerna i föreliggande studie var tillfreds med information och undervisning som gavs av diabetessjuksköterskorna. Det framgick i föreliggande studie att personerna med diabetes typ 2 tog ett stort ansvar gällande egenvården. Personerna beskrev att stödet från

diabetessjuksköterskorna var viktigt för att klara av egenvården. Temat ”att ständigt vara ansvarstagande” beskriver hur personer med diabetes typ 2 ständigt kämpar för att sköta egenvården.

Referenser

1. Ajanki T. Historien om diabetes och insulinets upptäckt. Stockholm: Författares Bokmaskin; 1998.

2. Bjålie GJ, Haug E, Sand O, Sjaastad VÖ, Toverud CK. Människokroppen fysiologi och anatomi. 1:a uppl. Stockholm: Liber AB; 2004.

3. Ericson T, Ericson E. Medicinska sjukdomar. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2002.

4. Larsson M, Rundgren Å. Geriatriska sjukdomar. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur;

2003.

5. Mulder H. Diabetes mellitus: ett metabolt perspektiv på en växande folksjukdom. 1:a uppl. Lund: Studentlitteratur; 2008.

6. Ericson E, Ericson T. Medicinska sjukdomar. 3:e uppl. Lund: Studentlitteratur; 2008.

7. Deakin TA, McShane CE, Cade JE, Williams R. Group based training for self- management strategies in people with type 2 diabetes mellitus. Cochrane Database Syst Rev 2005, Issue 2. Art No.:CD003417. DOI:10.1002/14651858.CD003417.pub2.

8. Socialstyrelsen.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8356/2009-126- 135_2009126135.pdf Tillgänglig 2009-12-10.

9. Läkemedelsverket.Behandlingsrekommendation.

http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-

sjukvard/behandlingsrekommendationer/diabetes.pdf Tillgänglig 2010-03-14.

10. Konen JC, Summerson JH, Bell RA, Curtis LG. Racial Differences in Symptoms and Complications in Adults with Type 2 Diabetes Mellitus. Ethn Health 1999;4:39-49.

11. Thunander M, Petersson C, Jonzon K, Fornander J, Ossiansson B, Torn C, Edvardsson S, Landin-Olsson M. Incidence of type 1 and type 2 diabetes in adults and children in Sweden, Kronoberg. Diabetes Res Clin Pract 2008;82:247-55.

12. Tushuizen ME, Bunck MC, Pouwels PJ, Bontemps S, van Waesberghe JHT,

Schindhelm RK, Mari A, Heine RJ, Diamant M. Pancreatit Fat Content and Betacell Function in Men With and Without Type 2 Diabetes. Diabetes Care 2007;30:2916-21.

13. Holmström IM, Rosenqvist U. Misunderstandings about illness and treatment among patients with type 2 diabetes. J Adv Nurs 2005;49(2):146-54.

14. Lindskog BI. Medicinsk mini ordbok. 6:e uppl. Stockholm: Nordiska bokhandelns förlag; 2004.