Medeltida profankultur i Statens Historiska Museums studiesamling Rydbeck, Monica
Fornvännen 1954(49), s. 166-168 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_166
Ingår i: samla.raa.se
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
enklare i detaljer. Ländklädet är lugnare draperat, glorian s a k n a s o. s. v. På det ofullständiga Alvaslramärket, fig. 1, finns del en enda detalj, som skulle k u n n a ge en a n t y d a n om alt della m ä r k e t. o. m. skulle k u n n a vara äldre än k y r k k l o c k a n s . J a g avser den u p p å t s t r ä v a n d e , fritt svävande fliken på länd- klädet. Den e r i n r a r mest om liknande företeelser inom H a m b u r g - k o n s t n ä r e n Meister Berlrams måleri, och skulle alltså k u n n a uppträda samtidigt med underverket i Wilsnack. Del förargliga är emellertid, alt liknande fenomen.
om också med större lyngd, uppträder omkring 1500. På del helare märket, fig. 2. är ländklädet arrangerat med cn välberäknad pompa och enligt etl sy- stem, som erinrar om de sköna m a d o n n o r n a s från omkr. 1400 men som inom melallkpnsten lever kvar i Lubeck ännu 1455, och gjutformen kan alltså ha tillkommit under 1400-lalels förra hälff.
Hur h a r dessa m ä r k e n hamnat i klostrets j o r d ? De kan naturligtvis ha hemförts av någon av konventets m u n k a r , som på tjänsteresa tagit vägen över Wilsnack, men lika troligt av någon av de världens b a r n , män ocli kvinnor av börd, som först efter döden — och efter vederbörlig avgift, som i regel var en gård — inträdde i klostrets slutna värld lör alt där bida den yttersta dagen.
.lust frän Östergötland finns det lör övrigl cn uppgift om en valllärd lill Wilsnack som förtjänar alt beaktas i detta s a m m a n h a n g . Ar 1402 fick näm- ligen cn Lars Jönsson i Värdsberg föreläggande alt, för att sona ett mord.
företaga en rad pilgrinisresor, nämligen lill Rom, lill Vär Fru i Aachen, lill det Heliga Blodet i Wilsnack, lill S:t Olov, S:t Erik och inte mindre än fyra gånger lill S:la Birgitta.9 Det allmänna intresset för Wilsnack illustreras även av atl drottning Margareta, som lör sin själs salighel läl bekosta en mängd pilgrimsresor, sände inte mindre än fem m a n lill Wilsnack, medan de slora nordiska helgonens kultplatser fick nöja sig med vardera ett besök.10 Del kan tilläggas att konung Kristoffer personligen vallfärdade till Wilsnack år 1443.11 En systematisk genomgång av senmedeltidens skriftliga källor skulle säkerligen ge många fler exempel. Att vi trots detla inte hittat flera prov pä själva pilgrimsmärkena frän Wilsnack än de båda fragmenten frän Alvastra beror väl åtminstone delvis på deras bräckliga konstruktion.
9 Svenskt Diplomatarium från år 1400, nr 200.
10 H. Hildebrand. Sveriges Medeltid III s. 807.
11 //. Hildebrand. a.a. s. 808.
Rune Xorberg
M E D E L T I D A P R O F A N K U L T U R I STATENS H I S T O R I S K A MUSEUMS S T U D I E S A M L I N G
Då Statens historiska m u s e u m s n u v a r a n d e guldsmidesgalleri planlades och föremålsurvalet för utställningen skulle ske, följde m a n en Iredclnings- princip beträffande materialet — cn skådesamling, cn studiesamling och en 166
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Fly. 1. Medeltida p r o f u n k u l t u r . Sludiesumling i s t a t e n s h i s t o r i s k a m u s e u m .
— Medieval profane c u l t u r e . Sludy collection in the Museum of H a t i o n a l Antiquities.
magasinsavdelning. Materialets n a t u r gjorde alt skådesamlingen blev den till kvantiteten vida övervägande; den stora a l l m ä n h e t e n antages, och säkert med r ä l t a , k u n n a utan att gripas av den f r u k t a d e s. k. museiledan konfron- teras med en ganska b e t y d a n d e portion k o n s t h a n t v e r k , ulfört i ädel metall.
E n m o t s v a r a n d e tredelningsprincip h a r nu — fastän fördelningspropor- lionerna blivit o m v ä n d a — genomförts beträffande de rika, e h u r u icke som helhet lika publikfriande fyndkomplex, som i museet representera vår medel- lida p r o f a n k u l t u r . Med det u n i k a »Korsbetningsmaterialet» från är 1361 som given c e n t r a l p u n k t i n l ä n k a d c s nyligen i museets Utställning en exempel- samling av h a n t v e r k s p r o d u k t e r , r e d s k a p och vapen, begränsad lill omfånget och i möjligaste m å n hopfogad av föremål, vilkas proveniens kan fånga a l l m ä n h e t e n s intresse genom sin a n k n y t n i n g till landets politiska och kultu- rella historia. Även ifråga om dessa vardagens tillbehör h a r m a n dock d ä r - j ä m t e försökt, det måste e r k ä n n a s , hälla sig inom r a m e n för del för ögat tilltalande eller dekorativt b r u k b a r a . Den rika magasinssamlingen av fynd från u t g r ä v n i n g a r av sladsanläggningar, b o r g a r och kloster från medeltidens Sverige h a r därför kvantitativt helt obetydligt decimerats genom det gjorda urvalet.
167
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
Kort innan den nuvarande riksantikvaren lämnade sin befallning som chef för medeltidsavdelningen, planlade och påbörjade han emellertid en studieavdelning för medeltida profankultur, d. v. s. en rent systematisk ut- ställning av fynd från våra dokumentariskt eller på annat sätt tidfästa medeltida byggnadsmonument. Denna studiculslällning bar fullföljts och kan nu betraktas som färdig.
Utan hänsyn till den moderna museiteknikens krav på estetisk under- hållning, omväxling och rytmik i uppställning och komposilion samt med utnyttjande av institutionens äldre monterbeständ presenteras här metodiskt elt karakteriserande föremålsbeslånd ur resp. borgars eller klosters fynd- komplex. Varje grupp har kommenterats med angivande av eventuella fixa dala samt med plan eller foto över fyndorten; de enskilda föremålen ha etiketterals, där så behövts med frågetecken som komplemenl. Hittills obestämda eller fragmentariska föremål ha sålunda icke fått kvarslanna i magasin utan ha tvärtom exponerats med tanke på att studieavdelningen icke är avsedd att endast underlätta avdelningsfjänstemännens arbete och konst- historicstuderandes praktiska övningar; en förhoppning är att föremåls- översikten skall vara av intresse även för främmande forskare och att dessa skola vilja bidraga till frågetecknens decimering. Att så många föremåls- definitioner kunnat göras under den nu avslutade granskningen och urvals- proceduren inger förvissning om att en fortsatt klassificering skall kunna ske, till fördel för tolknings- och inte minst dateringsproblem inom medel- tidsarkeologien.
I studieutslällningen ingår även de genom myntfynd tidsbestämda för- varingskärl, som museet ännu äger. Tyvärr saknas åtskilliga av de under förra århundradet jämte resp. mynffynd inlevererade kärlen av keramik, metall etc, vilkas existens vi ofta känna uteslutande på grund av att de 1 förbigående noterats i invcntariebilagorna. Givetvis ha dessa ofla fragmen- tariska och enkla föremål ansetts av ringa betydelse i jämförelse med de skatter de skyddat och eft klassificeringsmatcrial, som nu skulle varit värde- fullt för forskningen, bar fått gå till spillo.
Som redan namnet antyder, är studioavdelningen tillkommen huvudsak- ligen med tanke på att den skall utnyttjas didaktiskt, för och av fackfolk.
Men avsikten är att i viss utsträckning hålla avdelningen, som är belägen i anslutning till guldsmidesgalleriet, tillgänglig även för allmänheten. Kanske skall lekmannen, om han förirrar sig in på studieavdelningens konstlösa utställningsområde, kunna få elt intryck av t. ex. hantverkets traditions- bundna former och dess arbetsmetoder genom århundradena, av kloster- institutionernas insats som hantverks- och kulturcentra även beträffande icke just deciderat klostcrbelonade verksamhetsfält och av de olika fynd- komplexens överensstämmelse men också av deras lokalbetingade särprägel.
Monica Rydbeck
168
