”Barnen gör dagen”

Estetisk-filosofiska fakulteten

Sanna Sabel

”Barnen gör dagen”

Förskollärares beskrivning av och arbete med barns inflytande i förskolan

”The children make the day”

Preschool teacher´s description of and work with children´s influence in preschool

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: xx-xx-2010

Handledare: Lovisa Skånfors Examinator: Ingela Standli Portfelt

Abstract

The purpose of this work is to contribute with knowledge regarding childrens influence in preschool from the perspective of the preschool teacher. To study this I have asked two questions: How do preschool teachers describe what the influence from the children could mean in preschool? and How do preschool teachers work for the children´s right to influence in preschool?

I used qualitative interviews so as to give room for the interviewperson´s own words, thoughts and opinions.

The study shows that it is important for the preschool teachers to listen to the children, let them express their opinions and let them have influence on their everyday in preschool. It also shows that the childrens opinions and thoughts are the foundation for the preschool teachers when planning the activities in preschool. Another result is that childrens influence in preschool is a difficult subject, but it is given priority.The preschool teacher´s opinions are that it is important to be aware of their own attitudes in order to give the children opportunity to have influence on preschool.

Keyword: Preschool teachers, Preschool, children, influence

Sammanfattning

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om barns inflytande i förskoleverksamheten, utifrån förskollärares perspektiv. För att ta reda på det har jag utformat två frågeställningar som är: Hur beskriver förskollärare vad barns inflytande kan innebära i förskolan? och Hur arbetar förskollärare för barns rätt till inflytande i förskolan?

Jag använde mig av kvalitativa intervjuer för att ge utrymme för respondenterna att svara med egna ord och att deras egna tankar och åsikter skulle komma i främsta rummet.

Undersökningen visar att förskollärarna anser att det är viktigt att lyssna på barnen, låta dem få uttrycka sina åsikter och låta barnen få vara med och påverka sin vardag. Det visar sig också att förskollärarna utgår ifrån detta när de planerar verksamheten i förskolan. Den visar också att förskollärarna anser att barns inflytande är ett svårt men prioriterat ämne i förskolan.

Förskollärarna menar att det är viktigt att vara medveten om sitt eget förhållningssätt för att barns inflytande i förskolan skall kunna ges.

Nyckelord: Förskollärare, förskola, barn, inflytande

Abstract

Sammanfattning Innehållsförteckning

1. Inledning...1

1.1 Syfte och frågeställningar...2

2. Bakgrund...3

2.1 Lpfö 98...3

2.2 Barnkonventionen...4

3. Litteraturstudie...5

3.1 Barnrådet som metod för arbetet med barns inflytande...5

3.2 Barns val som metod för arbete med barns inflytande...5

3.3 Q-modellen som metod för arbetet med barns inflytande...6

4. Tidigare forskning...8

4.1 Pedagogers förhållningssätt...8

4.1.1 Pedagogers ansvar och agerande...9

4.1.2 Barnperspektivet...9

4.1.3 Möjlighet till barns inflytande...10

4.2 Vad kan barns inflytande innebära för förskollärare?...11

5. Tillvägagångssätt...12

5.1 Urval...12

5.1.1 Pedagogerna...12

5.2 Genomförande...12

5.2.1 Val av metod...12

5.2.2 Etik...13

5.2.3 Genomförandet av intervjun...14

5.3 Bearbetning av data...15

6. Resultat...17

6.1 Vad är inflytande?...17

6.1.1 Inflytande ska vara överallt...17

6.1.2 Påverka sin vardag...17

6.2 Arbete med inflytande...18

6.2.1 Möjligheter och hinder med barns inflytande...18

6.2.2 Pedagogens upplevelse av att arbeta med barns inflytande...19

6.2.3 Små grupper...20

6.2.4 Lyssna på barnen...20

6.2.5 Måltid och fruktstund som tillfälle för inflytande...21

6.2.6 Samlingen som tillfälle för barns inflytande...22

6.2.7 Lek som tillfälle för barns inflytande...23

6.2.8 På/avklädning som tillfälle för barns inflytande...24

6.2.9 Utevistelsen som tillfälle för barns inflytande...24

7. Diskussion...26

7.1. Metod diskussion...26

7.2 Resultatdiskussion...26

7.2.1 Att lyssna på sig själv och barnet...26

7.2.2 Att påverka som möjlighet för barns inflytande...27

7.2.3 Barns val som möjlighet för barns inflytande...28

7.2.4 Barns rätt till inflytande...29

7.2.5 Liktänkande...29

7.3 Förslag till fortsatt forskning...30

Referenslista

Bilaga

Intervjuguide

1. Inledning

Under min lärarutbildning har jag haft möjlighet att möta många verksamma förskollärare.

Under dessa möten har jag upplevt att de ofta känner hinder i att låta barn få mer utrymme till sina initiativ i förskolevardagen än vad som redan ges. I Lpfö 98, läroplanen för förskolan, står det att:

… i förskolan läggs grunden för att barnen skall förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de allt efter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten. (Läroplanen för förskolan Lpfö 1998, s. 10)

Barnens behov och intressen ska alltså vara en grund för förskolans verksamhet. Barnen ska ha en möjlighet att påverka sin vardag i förskolan, men finns det utrymme för det då traditioner och rutiner fortfarande är en stor del av förskolans verksamhet? Arnér (2006) menar i sin avhandling, om barns inflytande i förskolan som problem eller möjlighet för de vuxna, att pedagoger inom förskolan länge har arbetat i en förskola som samhällsinstitution, där pedagogers yrkesuppgift har varit att vägleda och fostra barn. Med utgångspunkt i förskolans samhälleliga uppdrag har pedagoger under en längre tid utvecklat ett vad de anser vara ett fungerande arbetssätt, med traditioner, rutiner och förhållningssätt som skapar trygghet och stabilitet i vardagen. Barnens egna initiativ orsakade stress och kaos för pedagogerna samtidigt som de hade svårt att se sitt eget förhållningssätt. I förskolans kontext menar Arnér att detta blir ett problem och gamla rutiner och traditioner blir svåra att bryta.

Läroplanen förordar också att det är i förskolan som grunden för hur barnen skall förstå demokrati läggs och Arnér (2006) menar vidare att de traditioner, rutiner och förhållningssätt som pedagogerna valt också har påverkat barnen. Vilken påverkan har detta fått gällande barns inflytande och demokrati? Syns detta då jag valt att undersöka hur förskollärare beskriver barns inflytande? Hur pedagogerna sedan aktivt kan arbeta med barns inflytande ligger också till grund för mitt intresseområde.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om barns inflytande i förskoleverksamheten, utifrån förskollärares perspektiv.

De preciserade frågeställningarna är

 Hur beskriver förskollärare vad barns inflytande kan innebära i förskolan?

 Hur arbetar förskollärare för barns rätt till inflytande i förskolan?

2. Bakgrund

I detta kapitel kommer styrdokument och rättigheter för barns inflytande i förskolan att beröras.

2.1 Lpfö 98

1998 fick Sverige en läroplan för förskolan, (Utbildningsdepartementet, 1998) som är ett styrdokument som förskollärare har till skyldighet att arbeta efter. I den finns strävansmål och riktlinjer för hur pedagoger aktivt i förskolan skall arbeta. I styrdokumentet finns det ett specifikt kapitel om barns inflytande. I målen står det att pedagoger i:

… förskolan skall sträva efter att alla barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation, utvecklar sin förmåga att ta ansvar för sina egna handlingar och för förskolans miljö, utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. (Lpfö 98, s. 11)

Pedagoger i förskolan ska alltså arbeta för att barnen kan uttrycka sina tankar och åsikter och vara med och påverka sin förskolvardag, vilket är det jag är intresserad av att sätta fokus på i det här arbetet. I Lpfö 98 finner vi vidare riktlinjer för hur pedagogerna i arbetslaget skall arbeta för barns inflytande. Eftersom ”verksamheten skall bedrivas i demokratiska former”

(Lpfö 98, s. 3) skall pedagogerna i förskolan också:

… verka för att det enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan och verka för att varje barns uppfattningar och åsikter respekteras, se till att barn får möjlighet att efter ökande förmåga påverka verksamhetens innehåll och arbetssätt och delta i utvärderingen av verksamheten och förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. (Lpfö 98, s. 11)

Utifrån dessa två utdrag om mål och riktlinjer kan det utläsas att pedagogerna i förskolan skall ta ansvar för att varje barn får utöva inflytande i verksamheten. Utifrån Lpfö 98 skulle inflytande kunna förstås som att det handlar om hur pedagoger i olika situationer på förskolan arbetar med barns åsikter och tankar och hur de får barnen att påverka och samarbeta. Hur fungerar detta i praktiken? Haug (2003) har gjort en utvärdering av forskning kring kvalitet i förskolan där han uppmärksammar vissa problem med samarbetet mellan pedagogisk praktik och läroplanens syften. I Haugs utvärdering framkommer att förskolans förflutna påverkar dess nutid och framtid, och där traditioner har påverkat förskolans verksamhet vilket

pedagogerna måste ta hänsyn till om man vill förändra verksamheten och dess innehåll.

Föreställningar om att så här är det kan vara svåra att överskrida.

2.2 Barnkonventionen

Ett annat styrdokument är barnkonventionen som liksom Lpfö 98 påvisar vikten av barns inflytande. Konventionens fullständiga namn är Mänskliga rättigheter - Konventionen om barns rättigheter, och innehåller barns idag enda skyddsnät för vilka rättigheter de har i vårt samhälle. Den har funnits sedan 20 november, 1989 då FN:s generalförsamling antog konventionen. Den har ännu inte ratificerats av alla länder i världen. När ett land skriver på kan vi säga att de har ratificerat en konvention, vilket innebär att ett land bundit sig folkrättsligt till den och att samhället sedan har till uppgift att förverkliga den. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade barnkonventionen 1990 (Konventionen om barns rättigheter 2006). Likt Lpfö 98 påvisar barnkonventionen rätten till barns inflytande, men vad menar konventionen mer specifikt om hur barns inflytande skall beaktas i samhällets verksamheter? Konventionen uttrycker att vad gäller rätten till inflytande:

… genomförs verksamheter på t.ex. kommunal nivå för att barn skall kunna påverka eller för att barnperspektivet skall beaktas i tillräcklig utsträckning. (Konventionen om barns rättigheter 2006, s. 13)

Barnkonventionen menar att för att barns inflytande i verksamheten skall kunna ges krävs det att barnen får vara med och påverka sin vardag. Konventionen kräver också för barnens rätt till inflytande att pedagogernas förhållningssätt idag genomförs med ett barnperspektiv¹. Konventionen strävar också efter barns lika människovärde, och genom det drar konventionen en slutsats som handlar om att alla barn måste få möjlighet att göra sig hörda och bli lyssnad på. Barnen måste också få vara med och påverka sin egen situation. Vidare tar barnkonventionen upp att barns individuella intressen inte alltid kan väga tyngre än alla andras, men att barns intresse alltid skall tillgodoses och komma i främsta rummet (Konventionen om barns rättigheter 2006).

____________________

1 Jag kommer att återkomma till begreppet barnperspektiv och pedagogernas förhållningssätt för rätten till och genomförandet med barns inflytande i verksamheten senare i arbetet.

3. Litteraturstudie

I detta kapitel kommer artiklar och litteratur att presenteras som inte har forskningsanknytning, men som ändå är relevant att ha med för att rama in min studie med konkreta exempel på hur förskolan praktiskt kan arbeta med barns inflytande.

3.1 Barnrådet som metod för arbetet med barns inflytande

Svanesohn (2000) skriver i sin artikel i tidskriften Förskoletidningen om Förskolan HallonEtt AB som är en privat förskola i Jönköping. I artikeln har de valt att beskriva sitt arbete med barns inflytande i förskolan. De beskriver hur pedagogerna kom till insikt med att de diskuterade mycket kring om de skulle starta upp ett föräldraråd på avdelningen. Efter att personalen gått på en föreläsning om Läroplanen och barns inflytande i verksamheten fick en av pedagogerna en idé om att starta ett barnråd, som skulle vara än viktigare än ett föräldraråd. Barnrådet bestod till en början av fyra barn och det var alltid en pedagog som deltog i varje möte. Varje vecka presenterade barnen i barnrådet för de andra barnen på avdelningen vad som sagts och vad som skulle komma att hända till veckan. Innan starten hade pedagogerna satt upp mål för hur barnrådet skulle komma att påverka barnen på avdelningen. Det var mål som att barnen skulle få känna ansvar och kunna påverka sin situation och att de skulle utveckla sitt demokratiska tänkande. Pedagogernas slutsats av arbetet med barnrådet blev att barnen blev medvetna om att de faktiskt får vara med och påverka sin vardag i förskolan. Alla barnen i gruppen lärde sig också att ta ansvar och pedagogerna upplevde att de flesta barnen hade blivit medvetna om att de faktiskt hade en möjlighet att påverka vardagen i förskolan. Sammanfattningsvis menar pedagogerna från förskolan HallonEtt AB att barnrådet för dem och barnen har fungerat som metod för att få igång det demokratiska tänkandet.

3.2 Barns val som metod för arbete med barns inflytande

Claesdotter (2007) skriver i sin artikel i tidskriften Förskolan om att barnens val kan vara det som gäller för att de ska känna inflytande över sin vardag i förskolan och skolan. Det är förskolan och skolan Diamanten i Norrköping och deras arbete med inflytande och demokrati som Clasedotter beskriver, som bedriver ett nära samarbete med en gemensam grundtanke om att bedriva en demokratisk verksamhet. Pedagogerna menar att barnen måste få uppleva inklusion och inflytande över sitt eget liv i förskolan och skolan. För att möjliggöra barns inflytande i verksamheten gav personalen barnen en möjlighet att uttrycka vad de ville göra.

Samtidigt påpekar pedagogerna också att det inte bara är att låta dem uttrycka sig utan att de också måste möta barnens uttryck. På Pantern skapade pedagogerna en önsketavla, där barnen får uttrycka önskemål för vad de ville göra i förskolan. I verksamheten är det inte alltid lätt att ge barnen möjlighet till sina idéer precis här och nu utan pedagogerna kan ibland behöva planera in aktiviteterna som barnen vill utföra. Om barnen på Pantern hade en önskan sattes en lapp upp på önsketavlan. Med hjälp av det arbetssättet glömdes inga idéer och förslag bort och barnen fick möjlighet att uppleva inflytande över sin vardag på förskolan (Clasedotter, 2007)

3.3 Q-modellen som metod för arbetet med barns inflytande

Björkman (2007) beskriver ett utvecklingsarbete där myndigheten för skolutveckling och lärarförbundet tillsammans med Göteborgs universitet och sju kommuner arbetade fram ett projekt för att nå målet om att chefer och förskollärare:

… skulle öka sin medvetenhet och kunskap om betydelsen av systematiskt kvalitetsarbete utifrån förskolans uppdrag, villkor och tradition. (Björkman, 2007, s. 27)

Björkman (2007) skriver i tidskriften Förskolan i sin artikel, Vem bestämmer i förskolan? om två förskollärares beskrivning av arbetet med Q-modellen som de arbetat med på deras enhet Lugnet i Örgryte. När förskollärarna beskriver modellen nämner de att de har valt att arbeta med stora områden som de menar att förskolan inte förändrar i en handvändning. Deras första utvecklingsarbete innebar att arbeta med barns inflytande, där syftet var att barnen skulle få syn på att de hade en möjlighet att påverka sin egen vardag på förskolan. Barnen blev tillfrågade om vilka som bestämmer på förskolan, vad de får bestämma om, vad de gör om någon bestämmer över honom eller henne och vad de skulle vilja bestämma över om de fick välja själva. De valde begreppet bestämma för att barnen skulle förstå vad hon menade trots att de samtidigt tyckte att begreppet var ”laddat”. Frågorna till barnen fick ett resultat av att det som var viktigast för barnen var att få ha inflytande över sin egen lek. Få av barnen nämnde att de ville ha inflytande över aktiviteter och ingen utav dom svarade att de ville ha inflytande över rutinsituationerna. Förskollärarna beskriver vidare att barnen kanske är för vana vid de situationer och att det därför är som dom inte ifrågasätt. Förskollärarna började sedan, med barns tillåtelse, att sätta upp barns åsikter och tankar på väggen tillsammans med bilderna över deras önskemål som de uttryckt i intervjuerna. De önskemål som barnen hade över hur de ville bestämma i leken var enligt dem svåra att fotografera och därför skaffade de

tillåtelse att filma dessa istället. Filmerna som de fick ihop titta pedagogerna sedan på tillsammans med barnen. Förskollärarna beskriver vidare i artikeln att filmerna skapade många intressanta diskussioner och kommentarer ifrån barnen om hur de kunde vara med att påverka sin situation. I intervjuerna var det en flicka som hade uttryckt att hon ville bestämma mycket, eller som de beskriver ha mycket ”makt” över sin vardag. Genom att barnen fick titta på filmerna tillsammans och diskutera om dom lärde sig också flickan att ta till sig och rätta sig efter de andra barnens förslag. Via förslagen blev barnen lyssnade på och fick uppleva demokrati och inflytande över sin vardag i förskolan (Björkman, 2007).

Utifrån detta avsnitt har det visat sig att barns inflytande främst innebär att låta barnen få syn på att de får och kan vara med och påverka sin vardag i förskolan. Avsnittet har också visat att barnen främst inte ifrågasätter deras möjlighet att ha inflytande över rutinsituationerna under dagen utan viljan till inflytandet var som starkast över deras egen lek.

4. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer tidigare forskning kring barns inflytande att presenteras. Kapitlet är uppdelat i olika stycken, som på olika sätt berör forskning i relation till barns inflytande:

Centrala begrepp, möjligheter och hinder i arbetet med barns inflytande, samt pedagogers förhållningssätt mot barns inflytande i förskolan.

4.1 Pedagogers förhållningssätt

Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver i sin studie om lyssnandets pedagogik att hur pedagoger förhåller sig till barn har betydelse för barns inflytande och delaktighet i förskolan.

Författarna menar vidare att det också blir omöjligt för barnen att få förståelse för de demokratiska principerna om pedagogerna i förskolan inte ger barnen tillåtelse att få vara med att påverka sin vardag. Johannesen och Sandvik (2009) menar i sin studie om små barns delaktighet och inflytande att om pedagogerna i förskolan ska kunna möta barns inflytande med djupare innebörd krävs också att de lyssnar till sig själva. De behöver utmana sin egen roll som förskollärare. Genom att utmana sig själva och reflektera kring arbetet med barns inflytande så menar författarna att de vågar släppa kontrollen över traditioner och rutiner på förskolan. När pedagogerna också släpper kontrollen menar författarna att de först då lär sig något nytt om både sig själva, men också om barnens vardag på förskolan vilket är viktigt för barns rätt till inflytande.

I stycket ovan kan det alltså utläsas att utmanande och reflekterande pedagoger är ett positivt förhållningssätt för att barns inflytande ska kunna ges i förskolan. Men vilka utmaningar kan pedagogerna komma att ställas inför? Johannesen & Sandvik (2009) anser att den första utmaningen som pedagoger i förskolan kan ställs inför är att upptäcka det som finns bortom

”fastlagda kategorier och tankemönster om vad barn är, vad de kan och hur de utvecklas och lär” (Johannesen & Sandvik, s. 43). Blir detta en utmaning då Arnér (2006) i sin avhandling menar att traditioner fortfarande är en stor del av förskolans verksamhet? Johannesen &

Sandvik anser vidare att det inte bara är traditionerna i förskolan som pedagogerna ska ta sig runt och kämpa med. Barnsynen har förändrats och pedagogerna måste enligt författarna se barnen för vad de är idag och inte som barn var för exempelvis 20 år sedan.

4.1.1 Pedagogers ansvar och agerande

Johannesen & Sandvik (2009) menar i sin studie om småbarns inflytande och delaktighet i förskolan att pedagoger idag ofta hamnar i diskussioner gällande barns inflytande och att det oftast slutar med att det diskuteras om vem som bestämmer vad. Författarna menar att ha rätt till delaktighet och inflytande innebär så mycket mer än att bestämma. Det innebär också att alla är en del av en gemenskap. I gemenskapen skall alla visa respekt gentemot varandra, barn och vuxna ska uppleva sig inkluderade och allas åsikter och inställningar skall respekteras.

Barns inflytande handlar heller inte om att pedagoger på förskolan tror att barnet ska eller kan ta lika mycket ansvar som de vuxna. Det är hos pedagogen som ansvaret är och ska så vara.

Likt Johannesen & Sandvik menar också Åberg & Lenz Taguchi (2005) i sin studie om lyssnandets pedagogik att delaktighet är något som pedagogerna på förskolan måste bygga upp. Att bygga delaktighet och inflytande för Åberg och Lenz Taguchi innebär inte att pedagoger ska avsäga sitt ansvar, utan snarare att de ska inbjuda barnen till att tillsammans dela ansvaret med dem. Åberg och Lenz Taguchi menar vidare att barn får svårt för att förstå och tolka de demokratiska principerna om pedagoger inte låter barnen få ta ansvar för sina egna handlingar. För att låta barnen upptäcka och utforska sina egna handlingar skriver Öhman (2006) i sin studie om vardagsberättelser och värdegrunden om hur pedagoger aktivt kan arbeta för att bygga vidare på barnets tidigare erfarenheter. Hon tar upp att barnen i förskolan varje dag får nya erfarenheter och ett nytt sätt att se på världen både i och utanför förskolan. De nya intrycken skapas och barnen bearbetar dem genom att försöka göra dem meningsfulla för sig själva. Genom eget aktivt utforskande och upptäckande bygger barnet vidare på de kunskaper och erfarenheter som de redan har.

4.1.2 Barnperspektivet

För att pedagoger i förskolan ska kunna ge barn inflytande måste de också fördjupa sig i vad begreppet barnperspektiv innebär, menar Arnér (2006) i sin studie där ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ beskrivs.

Hon menar också att begreppet barnperspektiv under en längre tid uppmärksammats och det i förskolan har blivit viktigt att diskutera innebörden av begreppet. Extra viktigt blir det då pedagoger arbetar för att låta barn ges inflytande i verksamheten. Arnér (2009) tolkar även begreppet barnperspektiv i sin studie om barns inflytande i förskolan, där menar hon att begreppet ”representerar en stor komplexitet och mångtydighet som är svårt att få ett tydligt grepp om” (s. 29). Arnér upplever också att begreppet är ett modeord som egentligen står utan ett verkligt innehåll. Innebörden av begreppet är föränderligt och kan tolkas på mer än ett sätt.

Det finns alltså olika definitioner och utifrån de handlar barnperspektivet å ena sidan om hur barnet själv upplever sin tillvaro och å andra sidan om hur vuxnas perspektiv på barn ser ut.

För vuxna blir det naturligt att utgå från ett vuxenperspektiv medan barnperspektivet är något som pedagogerna i förskolan måste välja.

Det centrala i barnperspektivet är enligt Strander & Torstensson-Ed (2006) i sin studie om barn och vuxnas syn på lärande att de vuxna försöker inta barns synvinkel på deras tillvaro, att ha en vilja att lyssna på barnens erfarenheter och det de upplever både i förskolan och utanför förskolan. För barns inflytande blir detta centralt då Åberg & Lenz Taguchi (2005) i sin studie om etik och demokrati i pedagogiskt arbete menar att ”barnen tänker sällan exakt som vi, det är därför det blir så viktigt att alltid utgå ifrån var barnen befinner sig och hur de tänker” (s. 94). Vidare anser Åberg & Lenz Taguchi att arbetet med att lyssna på barnen för dem alltid har varit centralt, men att pedagoger i verksamheten måste fundera på hur de också lyssnar på barnen. Ur ett historiskt perspektiv menar Strander & Torstensson-Ed att barnen sågs som tomma kärl och som små vuxna. Barnet sågs också som ont eller gott och genom det placerades det in i olika stadier som innebar att hålla barnet på distans och under kontroll. På det viset kom pedagogerna ifrån kravet av att lyssna på barnet och se barnet som en medskapare och medmänniska i samhället. Vuxnas ansvar är att skapa möten med barnen.

Författarna menar att om pedagogerna väljer att lyssna på barnet ges en tydlig perspektivskillnad gentemot vuxnas sätt att se på barnet. Enligt Öhman (2006) handlar det om pedagogens känslomässiga läskunnighet då de måste förstå och lyssna in barnens känslor och upplevelser.

4.1.3 Möjlighet till barns inflytande

För att möjligheten till barns inflytande i förskolan skall kunnas ges menar Arnér (2006) i sin studie utvecklingsarbetens betydelse för pedagogers förhållningssätt till barns initiativ, att det är angeläget att barnen får uppleva att de har inflytande under vardagen i förskolan. Arnér menar att det finns en möjlig bild för hur förskolan kan arbeta med barns inflytande och det är att barnen ska uppfatta verksamheten som lustfylld och inspirerande. Johannesen & Sandvik (2009) anser sin studie om småbarns delaktighet och inflytande att om barnen i förskolan ska få en möjlighet till inflytande över verksamheten krävs det att pedagogerna som tidigare i arbetet nämns släpper på kontrollen. Att som pedagog våga ta till sig det som barnen förmedlar och ta hand om det innebär ”att ta hand om en gemenskap där alla har en röst och blir sedda och lyssnade på” (Johannesen & Sandvik s.42).

4.2 Vad kan barns inflytande innebära för förskollärare?

Vad finns det då för tidigare forskning om vad barns inflytande kan innebära för förskollärare i förskolan? Haglund & Lundin (2009) menar i sitt examensarbete om hur förskollärare tänker kring barns inflytande och demokrati, att inflytande till stor del handlar om barnens rätt till att vara med och välja. Pedagogerna i författarnas undersökning menar att:

… barnen får vara med och bestämma i förskolan men att dessa beslut måste hålla sig inom de ”ramar”

som förskollärarna och staten bestämt. Dock har det visat sig att det gäller beslut på en mycket låg nivå, såsom att få välja vilken grönsak man vill äta, om man ska vistas ute på förmiddagen eller eftermiddagen samt att få välja vad eller vem man vill leka med under den fria leken. (Haglund & Lundin 2009, s. 29)

Hur vet då pedagogerna i förskolan att barnen förstår vad demokrati är genom att t.ex. få välja en grönsak? I sin studie om barns inflytande i förskolan Arnér (2009) en observation som väckte frågan om vad pedagoger i förskolan egentligen borde förstå och veta om för att deras uppdrag med barns förståelse kring demokrati överhuvudtaget skulle kunna genomföras.

Arnér menar att det inte räcker för barnet att få bestämma vilken grönsak hon eller han ska äta för att de ska förstå vad demokrati kan innebära. Haglund & Lundin (2009) presenterar vidare i sin undersökning att resultatet av hur pedagoger förbereder barnen inför det demokratiska samhället övervägande verkar svårt. Alla pedagoger i undersökningen uppfattade förskolan som en grund för barnens förståelse för demokratiska frågor. Samtidigt var det ingen utav pedagogerna som egentligen hade något svar på hur de praktiskt kunde förbereda barnen för det demokratiska samhället. Arnér ställer sig också frågan om hur pedagogerna i det praktiska ska få detta att fungera samtidigt som hon funderar kring vad barns inflytande innebär på riktigt? Haglund & Lundin menar att valen om vilken grönsak som barnet vill ha till maten kanske snarare handlar om grundläggande rättigheter som människan har, och att det och liknade val egentligen inte kan kopplas ihop med begreppet demokrati. Författarna menar att det kanske inte riktigt är det som är läroplanens avsikt med barns inflytande och delaktighet i verksamheten?

5. Tillvägagångssätt

5.1 Urval

I det följande presenteras urvalet av de pedagoger som deltat i undersökningen.

5.1.1 Pedagogerna

Jag har valt att intervjua tre kvinnliga förskollärare i min undersökning. Mitt syfte går inte ut på att jämföra kvinnor och mäns synsätt och arbetssätt kring barns inflytande utan jag vill undersöka förskollärares synsätt och arbetssätt kring barns inflytande från olika förskolor.

Genom att möta förskollärare från olika förskolor hoppas jag på att få en något bredare bild än om jag skulle ha intervjuat förskollärare från samma förskola. Dock kan jag inte generalisera resultatet på grund av för litet urval. Mina intervjupersoner har arbetat mellan 2 och 34 år inom yrket. Av personerna jobbar två i samma kommun, i ett gemensamt skolområde. Den tredje intervjupersonen kommer från en annan kommun än de två första. I mina intervjuer kommer alla namn på avdelningar, förskolor och pedagoger att vara fingerade i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002). Mer om etik kommer senare i arbetet.

5.2 Genomförande

I detta kapitel kommer det att beskrivas vilka metodval jag har gjort samt hur undersökningen har genomförts.

5.2.1 Val av metod

Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer, som syftar till att ”upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen” (Patel & Davidsson 2003 s. 78). Detta tar även Hassmén &

Hassmén (2008) upp och kallar det för fenomenografi. Fenomenografi innebär att den som undersöker försöker nå en förståelse för en annan människas uppfattningar, föreställningar och förståelser av fenomen. I en kvalitativ intervju får intervjupersonen utrymme att svara med egna ord. Det är personens egna tankar och åsikter som kommer i främsta rummet.

Hassmén & Hassmén (2008) menar att det finns två olika forskningsmetoder som kallas för induktiv och deduktiv. I ett val av induktiv metod är syftet att undersöka den aktuella frågeställningen utan förutfattade meningar, utan att teorier styr forskningsprocessen. Ett val av deduktiv metod innebär motsatsen till induktiv, då forskaren har en teori som hon/han går

ut och testar. I relation till det ansluter jag mig till den induktiva modellen vilket därmed innebär att undersökningen görs utan förutfattade meningar som att jag har bestämt mig t.ex.

för hur förskollärare arbetar med barns inflytande. I en kvalitativ intervju beskriver också Patel & Davidsson (2003) att formen av hur vi lägger upp frågorna till intervjupersonen kan vara olika. Jag har valt att strukturera mina frågor och med det menas att frågorna kommer i en bestämd ordning under intervjun. Under en kvalitativ intervju är det också viktigt att både den som intervjuas och den som intervjuar fungerar som medskapare till samtalet. För detta samtal kan det krävas att den som intervjuar har förkunskaper och känner sig förberedd inom det område som ska undersökas. För att skaffa sig förkunskaper kan det enligt Patel &

Davidsson vara bra att använda sig av en pilotstudie. I den studien skaffar vi oss förkunskaper och bygger stegvis upp underlag för den väsentliga intervjun som komma skall. Det första steget för mig var en pilotstudie i form av enkätundersökning med ett frågeformulär på fyra frågor. Jag lät sju personer skriftligen svara på frågeformuläret. Sex av personerna arbetar på samma förskola, men på olika avdelningar och alla är förskollärare. Den sjunde förskolläraren arbetar i en förskolklass på samma skolområde som de andra. Alla blev informerade om syftet och om att undersökningen var frivillig samt de etiska principerna som kan utläsas nedan i avsnittet om etik. Via pilotstudien fick jag förståelse för vad som kunde bli intressant att intervjua förskollärarna om. I pilotstudien hittade jag intressanta kommentarer och erfarenheter från förskollärare. Vissa påståenden upprepades och andra stod helt för sig själva.

Genom pilotstudien med enkäter insåg jag också att det inte var rätt verktyg för mitt syfte då svaren blev för tunna. Pilotstudien gav mig också förståelse för vad som kunde bli intressanta områden i intervjuerna och att intervjuer nog skulle ge fylligare svar än enkäterna. Efter upptäckten av att enkätundersökningen inte var det bästa för att nå mitt syfte blev det naturligt att också genomföra en pilotstudie i form av intervju, för att pröva om intervjufrågorna var relevanta för mitt syfte, var lämpligt formulerade och om jag fick svar på det jag ville.

5.2.2 Etik

Etik i forskning kan diskuteras utifrån åtminstone två perspektiv. Det ena utgår från forskarens eller studentens handlande, integritet och ärlighet, vilket kan betecknas som forskaretik. Det andra perspektivet innebär hur deltagarna i undersökningen skyddas mot otillbörlig påverkan, och kallas för forskningsetik (Hassmén & Hassmén, 2008;

Vetenskapsrådets, 2002). Respondenterna informerades om syftet med undersökningen, att intervjun var helt frivillig och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande i enlighet med Patel & Davidsson (2003). Jag berättade sedan att alla namn på avdelningar, personer

och kommun kommer att vara fingerade. Under det första samtalet till mina intervjupersoner frågade jag om de skulle tycka att det kändes bra att ha frågorna hos sig innan själva intervjun, vilket alla tre visade sig tycka vara bra och ville ha. Efter det tog jag upp frågan om mitt val av att använda bandspelare var okej. Alla tre accepterade mitt val av bandspelare och tyckte också att det skulle underlätta för intervjuns samtalsgång. Jag informerade dem om att allt material enbart skulle användas till examensarbetet, och att allt material kommer att förstöras efter examensarbetets slutförande (Hassmén & Hassmén, 2008).

5.2.3 Genomförandet av intervjun

Kvale & Brinkmann (2009) menar att det är viktigt att uppmuntra intervjupersonen att våga berätta om sig själv och sin värld. De framhåller också att intervjupersonen snabbt vill få en uppfattning om och finna förtroende för den som intervjuar. Det är de första minuterna under intervjun som är avgörande. Hur skapar då den som intervjuar förtroende för intervjupersonen? Genom att visa intresse för det hon eller han har att säga, att vara en aktiv lyssnare och också visa förståelse för personens berättelser skapas förtroende enligt Kvale &

Brinkmann. För att jag skulle kunna vara en aktiv lyssnare försökte jag hålla ögonkontakt med min intervjuperson. Genom mitt val av kroppsspråk visade jag mig intresserad och hoppades på att det också uttryckte förståelse för det min intervjuperson valde att berätta.

Jag inledde intervjuerna med det som Kvale & Brinkmann (2009) anser som en bra presentation. Först presenterade jag mitt syfte och mina frågeställningar och därefter valet av bandspelare mm. En bra fråga i presentationen är också enligt Kvale & Brinkmann att fråga om intervjupersonen har några frågor innan intervjun har sin början. Övrig information menar författarna bör väntas med tills intervjun har slutförts. Jag valde att fråga intervjupersonerna om de hade några frågor innan jag startade bandspelaren, sen hade jag som slutfråga i intervjun om de hade något mer som de funderade på eller något som de ville säga.

Författarna anser också att det alltid är bra att avsluta med att fråga om hur intervjupersonen upplevt intervjun och om hon eller han har något mer som de funderar över.

Jag valde innan intervjuernas genomförande att lämna en intervjuguide till den som skulle intervjuas (se bilaga 1). Enligt Kvale & Brinkmann (2009) är en intervjuguide ett manus som på olika nivåer strukturerar intervjuns utveckling. Guiden kan innehålla få frågor som specificeras utifrån ett visst ämne. Den kan också innehålla en mer detaljrik form med omsorgsfullt formulerade frågor.

Mina intervjupersoner var alltså medvetna om vilka frågor de skulle få innan intervjuns början. Jag upplevde att det var skönt att ha en intervjuguide till hands som både jag och två av mina intervjupersoner valde att ha framför oss under samtalets gång. En av intervjuerna blev mer styrd ordningsföljdsmässigt än de andra två. Om det berodde på att hon valde att inte ha intervjuguiden framför sig vet jag inte. De andra två tyckte att många av mina frågor gick in i varandra och ville därför prata lite mer fritt. Jag upplevde ändå att alla mina frågor från intervjuguiden kom med men att det då blev i en liten annan ordning än den jag från början hade tänkt. För mig spelade det ingen roll och kanske blev samtalet lite öppnare vilket också gav mig större möjligheter att ställa följdfrågor till de svar som jag blev nyfiken på att veta mer om.

Intervjuerna tog mellan 40 och 60 min. Under två av intervjuerna befann vi oss på förskolan där de arbetade. Den ena intervjun satt jag och intervjupersonen i ett enskilt rum där vi satt ifred utan ljud från avdelningen, allt gick bra och samtalet flöt på. Den andra intervjun på förskolan var vi placerade vid ett av borden på avdelningen medan barnen och de andra förskollärarna var ute på gården. Även i denna intervju gick allt bra, och det var inget som störde. Bandspelaren fungerade i alla intervjuer vilket jag var mest orolig för att den inte skulle göra. Under den tredje intervjun satt jag och intervjupersonen hemma hos intervjupersonen. Det kändes bra, det var en lugn stämning och samtalet flöt på bra även vid denna intervju.

5.3 Bearbetning av data

Efter intervjuerna satte jag mig direkt och transkriberade vad som sagts i intervjun. Efter varje intervju ägnade jag ca 4-5 timmar åt att transkribera berättandet från bandspelaren till ett dokument i datorn. Genom att sitta framför datorn, med bandspelaren i knät underlättade det för mig att stoppa, spola fram och tillbaka av det som sagts i intervjun. Jag försökte i möjligaste mån ordagrant få ner vad som sagts för att det skulle bli lättare vid val av citat med mera. Det utskrivna materialet blev 29 sidor som jag sedan har analyserat. För att underlätta analyseringen ville jag skapa en bra överblick över allt material och placerade därför ut det utskrivna materialet på golvet.

Markeringspennor i olika färger gjorde det lättare för mig när jag valde att stryka under de teman som på något sätt bildade mönster, likheter och skillnader mellan intervjuerna. Genom att läsa flera gånger fann jag även mönster om vad som blev relevant och irrelevant att

analysera och redovisa om i mitt resultatkapitel. För att hitta relevanta mönster fungerade alltid mitt syfte och mina frågeställningar som utgångspunkter och också som ett

”hjälpmedel” för att kunna sortera bort svar som är intressanta men inte relevanta för mitt syfte och mina frågeställningar till detta examensarbete. Efter analysen av de nerskrivna intervjuerna satte jag mig och tänkte igenom hur resultatkapitlet skulle komma att presenteras.

Jag valde att skapa två avsnitt i resultatkapitlet där mina två frågeställningar fick bli utgångspunkter. Utifrån avsnitten skapade jag teman som relaterar till de mönster jag sett.

6. Resultat

Syftet med detta arbete var att bidra med kunskap om barns inflytande i förskoleverksamheten, utifrån förskollärares perspektiv. Frågeställningarna formulerades som: Hur beskriver förskollärare vad barns inflytande kan innebära i förskolan? Och Hur arbetar förskollärare för barns rätt till inflytande i förskolan? Dessa frågeställningar representerar var sitt avsnitt i kapitlet och är i sin tur uppdelade i olika underrubriker/teman. I det första avsnittet är underrubrikerna/temana: Inflytande ska vara överallt och påverka sin vardag. I det andra avsnittet är underrubrikerna/temana: Möjligheter och hinder av att arbeta med barns inflytande, pedagogers upplevelse av att arbeta med barns inflytande, små grupper, lyssna på barnen, måltid och fruktstund, samling, lek, på/avklädning och utevistelsen som tillfälle för inflytande.

Pedagogerna som jag har valt att intervjua kommer jag att kalla för

 Pia, förskollärare som har arbetat i verksamheten i 2 år.

 Karin, förskollärare som har arbetat i verksamheten i 22 år.

 Anki, förskollärare som har arbetat i verksamheten i 34 år.

6.1 Vad är inflytande?

I detta kapitel kommer jag att ta upp hur förskollärarna beskriver vad barns inflytande i förskolan kan innebära.

6.1.1 Inflytande ska vara överallt

Alla tre håller med om att barns inflytande är viktigt och att det också är något som ska genomsyra hela verksamheten. Pedagogerna anser alltså att barns inflytande inte bara är något som sker vid ett visst tillfälle eller vid en viss situation under dagen på förskolan utan alla situationer speglar barns inflytande. Alla tre menar också att barns inflytande är ett prioriterat ämne som ibland kan upplevas som lite svårt. Karin menar att barns inflytande inte är något vi kan:

… välja eller välja bort eller tänka att vi gör en annan gång. (Karin)

Pia upplever och beskriver möjligheten med barns inflytande som en möjlighet som kommer till uttryck i alla situationer under dagen. Även Anki menar också att inflytande i största mån sker i alla situationer under dagen.

6.1.2 Påverka sin vardag

Pedagogerna hade också en tanke med att det var viktigt att diskutera kring hur barnen får vara med och påverka sin dag i förskolan i då alla tänkbara situationer. Karin menar precis som Pia och Anki att barns inflytande är att låta barnen få påverka sin vardag på förskolan.

Anki uttrycker att barnen måste ha en möjlighet att utvecklas och få uttrycka sina tankar kring saker och ting på förskolan och att det är deras tankar som pedagogerna ska utgå ifrån när de sedan planerar verksamheten. Karin menar att:

… barns inflytande handlar om […] att man får vara med och påverka sin vardag och att det blir bra.

(Karin)

Respondenterna är medvetna om och påpekar att de bedriver en gemensam verksamhet, att barn och pedagoger tillsammans bygger dagen på förskolan men att den mesta planeringen utgår från pedagogerna. Karin menar att pedagogerna genom planeringen ska försöka skapa en rik dag för barnen på förskolan och att den får barnen att utvecklas utifrån ”sina behov och förutsättningar”. Alla tyckte också att det var viktigt att ställa sig frågan om varför de gör som de gör i olika situationer i förskolan och hur de i dessa situationer låter barnen påverka och påverkas?

6.2 Arbete med inflytande

I detta kapitel kommer jag att ta upp hur förskollärarna arbetar med barns inflytande i förskolan.

6.2.1 Möjligheter och hinder med barns inflytande

Under mina intervjuer ställde jag frågor kring hur pedagogerna såg på möjligheter och hinder i arbetet med barns inflytande. Anki menar att en förutsättning för att barns inflytande ska vara möjligt är att all personal är lika pålästa och har mycket kunskap om området och att det inte som enskild pedagog går att föra in arbetet med barns inflytande. På frågan om förskollärarna tyckte att barn kunde ges mer inflytande i förskolan blev svaren lite olika.

Karin anser att barnen idag inte har för lite inflytande, men hon menar också att barnen aldrig kan få för mycket inflytande. Hon säger också att:

… barnen har ju rätt till inflytande i sin egen vardag naturligtvis.(Karin)

Pia menar också att barnen skulle kunna få mer inflytande och menar att det först skulle bli möjligt om lokalerna såg annorlunda ut. Hon menar att pedagogerna kan göra så gott de kan men att de inte kan trolla ”allt handlar ju om lokalerna” om barn ska kunna ha mer inflytande.

Anki påpekar inte lokalens betydelse precis lika ordagrant som Pia men att det kan finnas hinder i lokalerna som att hyllor som inte kan flyttas ner sitter för högt upp t.ex. Anki menar också på att det kanske ibland är mycket som går på vana och att de ibland inte är riktigt medvetna, och att det hela tiden kräver ett tänk för att barn ska kunna ges mer inflytande.

Förutom lokalerna kommer inte Pia på några mer hinder med att arbeta med barns inflytande.

Karin upplever inga hinder med arbetet. Anki har en annan uppfattning och anser att tiden och det pressande schemat på förskolan ibland kan bli ett hinder för arbetet med barns inflytande.

6.2.2 Pedagogens upplevelse av att arbeta med barns inflytande

När Pia får frågan om vilken betydelse barns inflytande har för henne som pedagog menar hon att arbetet bara blir roligare och att det också är roligare att gå till jobbet om de arbetar med barns inflytande. När Anki får samma fråga som både Karin och Pia menar hon att det finns en skillnad med att gå till, och hur det är på jobbet när de valt att jobba med barns inflytande än tidigare. Genom att de i personalen har läst och gått på många olika föreläsningar och diskuterat mycket mer än tidigare har det också blivit som Anki själv uttrycker:

... väldigt öppet […] för att ifrågasätta det vi gör. Och att vi pratar om det hela tiden ur olika aspekter och sen kan det ju vara att man tycker olika naturligtvis och det är ju bra att ifrågasätta varför vi gör saker men det är ju väldigt öppet för att pröva nya saker. (Anki)

Anki menar alltså att personalen på avdelningen har utvecklats mycket i arbetet med att våga ställa sig frågan om varför de gör vissa saker. Hon menar också att personalen heller inte är rädda för att pröva nya saker. Som jag uppfattar Ankis berättelse är det bra att ta på sig många olika glasögon för att hitta den bästa lösningen i olika situationer. När Karin fick samma fråga menar hon att de inte ska göra någon skillnad på vuxnas inflytande och på barns inflytande.

Hon upplever att barns möjlighet till inflytande inte ska skilja sig så mycket från vuxnas inflytande. Återigen menar hon att alla ska ha lika stor möjlighet att påverka, liten som stor.

6.2.3 Små grupper

Pia och Anki kommer ofta in på hur deras val med att använda smågrupper bland barnen kan gynna arbetet med barns inflytande. Pia och hennes arbetslag delar ofta upp barnen, både i samlingen, vid på och avklädning samt vid vad de menar med fria och styrda leken på förskolan. Pias avdelning är en nyöppnad avdelning och där har de utgått från den lilla gruppen för att så småningom få en bra gemenskap även i den stora gruppen. Varje dag på Pias avdelning har också fem barn innetid. Med det menas att fem barn under en 1 ½ timme om de själva vill får möjlighet att vara inne och göra precis vad dom vill. De andra barnen är då ute på gården. Pia uttrycker att arbetssättet med att dela upp barnen är ett medvetet val för att barnen också ”ska kunna ta mer plats”. Enligt Pia upplever personalen på hennes avdelning att detta arbetssätt underlättar barnens inflytande på förskolan:

… grupperna gör ju att vi kan ge barnen möjlighet att påverka sin vardag. (Pia)

Likt med Pia och hennes kollegors arbetssätt arbetar även Anki och hennes kollegor med den lilla gruppen för att lättare ge möjligheten för barns inflytande. Anki och hennes arbetslag arbetar tillsammans med en annan avdelning och har under tre dagar i veckan valt att fokusera arbetet med ett tema. Under dessa dagar låter personalen barnen själva få välja vart dom vill vara och därmed också välja vad dom vill göra. Personalen använder sig av bilder på alla aktiviteter där barnen en och en får ta en liten hatt och ställa på den bild där dom vill vara idag. Tyvärr kan ju inte barnen vara tio på ett ställe och två på ett annat, men olika barn får börja välja vad dom vill göra under temastunden. Anki menar på att även om barnen kanske inte alltid är så medvetna om vad de valt så är det aldrig något av barnen som brukar ångra sig, men att personalen då ändå har givit en möjlighet till att barnen får vara med och påverka.

6.2.4 Lyssna på barnen

Karin nämner begreppet barnperspektiv vid flera tillfällen under intervjun och att barns inflytande för henne innebär att se barnen i ett barnperspektiv. Även Pia och Anki menar på detta då de påpekar att det är barnen dom ska utgå ifrån och att lyssna på dem. Men de uttrycker sig inte med begreppet barnperspektiv på samma sätt som Karin. När pedagogerna fick frågan om de upplevde några hinder med barns inflytande uttryckte Pia att hon anser att det inte finns några hinder om man arbetar på ”rätt” sätt. Med ”rätt” sätt menar Pia att hon måste lyssna in det barnet har att säga och ta emot det med sin barnsyn om att barn är intelligenta. För Karin är det jätteviktigt att se alla barn och att vara lyhörd inför varje individ

på förskolan. När Karin menar att se alla barn påpekar hon också att personalen inte får tro att alla barn fungerar på samma sätt. Hon menar vidare att varje människa är unik och att det är individen som har rätt till att säga vad hon eller han har för önskemål och hur deras vardag ska se ut. Återigen menar Karin på att ta ett barnperspektiv. Alla pedagogerna pratar om att de utgår från barnen när de planerar sin verksamhet. Anki uttrycker hur hon upplever att det är att arbeta med barns inflytande i förskolan och säger att boken, Lyssnandets pedagogik, som personalen har läst på förskolan har påverkat deras förhållningssätt till barnen. Hon menar att då:

… utgår det ju väldigt mycket från att man ska öppna öronen för vad barnen säger och gör och så vidare och då blir det automatiskt att man mer ser barnen. Liksom det är ju inte vi som pedagoger som är det viktiga vad vi tänker och vad vi gör, utan det är ju mer att man utgår ifrån barnen då och tror på att dom har en väldig förmåga att lära sig saker och hjälpa varandra och att dom är nyfikna och kreativa […] det är ju mycket helt enkelt att man öppnar sig för det och då blir det ju automatiskt att barnen får mera inflytande.

Det är inte vi som bestämmer att […] nu gör vi det och det och det utan man mer utgår utifrån barnen.

(Anki)

Pia beskriver också arbetssättet med att låta barnen ”göra” dagen på förskolan. En dag hade det kommit fram ett barn till Pia och föreslagit att han ville leka med tjockmattan som de har på avdelningen. Mattan stod inte alltid framme utan den var något som personalen bara plockade fram ibland. Pojken förslog också att han ville fråga några andra kompisar i huset om de ville vara med och leka. För Pia gick det jättebra och tillsammans gick de till en annan avdelning och frågade barnen. När de kom tillbaka hade ett annat barn föreslagit för en annan pedagog att hon så gärna ville göra en deg för att de inte hade någon på avdelningen. För den pedagogen hade det låtit som en jättebra idé och med detta vill Pia påpeka att då:

... hade alltså barnen gjort dagen istället för det, vad ska du göra nu och vad ska du göra nu, att vi går runt och frågar dom så är det dom som tar initiativen och vi får vara, vi får vara delaktiga och med. (Pia)

Barnens initiativ skapar alltså dagen där pedagogerna är med och lyssnar in barnens intressen som pedagogen blir delaktig i och Pia menar att hon slipper gå runt och fråga de olika barnen vad de skulle vilja leka med här och nu.

6.2.5 Måltid och fruktstund som tillfälle för inflytande

Andra exempel där de talar om lyhördhet är i matsituationerna. Karin menar att måltiden är en sådan situation där mycket av barns inflytande sker. ”Vill du ha två köttbullar eller vill du ha

fem köttbullar ta så många du tänker och orkar och vill.” Vidare anser Karin att barnens måltid på förskolan också handlar om att barnet i största mån får att ta mat själv och att barnet inte ska behöva få den tilldelad.

Sedan menar Karin att pedagogen också kan påverka barnet till att pröva eller smaka en liten bit om det är så att de inte vill, men samtidigt då vara lyhörd för barnets ”signaler och inte tränga sig på”. Vidare menar Karin att måltiderna på avdelningen också handlar mycket om integritet. Hon anser också att det är viktigt att man som pedagog:

… inte stövlar på […] och bestämma åt barnen utan lyssna in och liksom kolla av vart barnet står, det tycker jag också är barns inflytande. (Karin)

Pia pratar lite om situationer när det finns läge för barnet att själv få välja plats vid maten. De gör så att barnen under lunchen får en plats där personalen tycker att de ska sitta och främst då för att det ska skapas ett lugn under måltiden. På frukosten och mellanmålet får barnen själva välja plats för att det då är lite mindre barn. Pia berättar vidare att även om barnen blir utplacerade vid lunchen så finns det positiva saker att se i arbetet med barns inflytande. Till exempel som att barnen ändå har en:

… valmöjlighet i måltiden. (Pia)

Barnen får välja vad de ska äta och om det är något som de inte tycker om slipper de ta det.

Pias erfarenhet är att barnen som inte väljer en viss grönsak ändå tar den nästa gång. Sedan har pedagogerna på Pias avdelning också gjort ett medvetet val om att hela tiden byta vuxen vid borden. Pia tror att det är viktigt att påverka barnen om att alla pedagoger inte behöver göra precis samma och att de samtidigt avspeglar för barnen att alla faktiskt är olika. I intervjun med Anki kom vi inte in så mycket på arbetet med barns inflytande kring måltiderna men däremot vid fruktstunden. Pedagogerna hade gjort så att de några gånger under veckan delade ut frukten till barnen i deras pågående aktivitet för att inte avbryta. Anki menar att barnen har tillräckligt många avbrott under en dag och kunde de ta bort ett utav dem upplevde jag att hon menade att barns inflytande tillgodosågs.

6.2.6 Samlingen som tillfälle för barns inflytande

De tre pedagogerna påpekar och uttrycker likvärdigt att arbetet med barns inflytande i samlingen ofta går ut på att följa barnens initiativ. De menar också likvärdigt att barnen ska ges utrymme och plats för att själva få välja och tycka till. Samtidigt finns det regler som främst Pia uttrycker att pedagogerna och barnen har satt tillsammans. Det kan vara regler som innebär att det ska vara lugnt och att de inte springer med frukten i munnen. Pedagogerna berättar också att det ofta är så att de lägger en grund för hur samlingen ska gå till. Karin menar att hon ibland använder sig av ”önskesamlingar” där barnen får sjunga eller spela vilken sång de vill, eller vad det kan handla om. Pia menar vidare att pedagogens roll är att ha en tanke med samlingen för att kunna ge barnen inspiration. Det är grunden och tanken som inspirerar barnen och det är den som sen barnen får göra någonting av. Sedan menar Pia att det också är viktigt att inte alla behöver göra lika.

6.2.7 Lek som tillfälle för barns inflytande

Gemensamt anser pedagogerna att lokalerna och miljön framför allt har betydelse för barns inflytande i vad de menar med den fria leken. Som tidigare nämnts i resultat jobbar både Pia och Anki med att de försöker dela upp barnen. Pia berättar att hon också ibland försöker styra barnen lite för att de lättare ska hitta inspiration till den fria leken. Med att styra menar hon t.ex. att inte alla pedagoger är på samma ställe utan att de sprider ut sig i de olika rummen på avdelningen med mera. Likvärdigt med Pia menar Karin att barn även i den fria leken kan behöva hjälp med vad de ska göra. Även om de anser att den fria leken ska vara det fria valet under dagen så menar de båda att en del barn har svårt för att välja. Karin tycker det är viktigt att ibland behöva vägleda barnen för att de ska få uppleva inflytande. Hon menar att hon kan behöva rabbla upp massvis med saker som det kan finns för barnet att göra för att den fria leken ska ta sin början. Som Pia också uttrycker när vi pratade om den styrda leken att:

… vi väljer inte åt dom utan vi säger att dom kan. (Pia)

Så upplever jag Karins sätt att också tänka kring att barn ibland kan behöva lite vägledning för att välja. Men ändå att dom båda menar på att barns inflytande ändå är kvar som en grundtanke. Både Pia och Karin arbetar utifrån ett lekpedagogiskt arbetssätt. I det arbetssättet är det barnens tankar som bygger vidare temat och leken. Som pedagog menar Karin att det återigen är de som lyssnar in barnen om vad de tycker ska hända härnäst och att det är utifrån det samtalet som planeringen av verksamheten läggs. Jag uppfattade det som att Anki och

hennes arbetslag tittar mycket på vad barnen tycker om och vad som fungerar och inte fungerar när de planerar verksamheten. På Ankis avdelning är det mestadels pedagogerna som möblerar om utifrån barnens förutsättningar medan det på Pias avdelning mestadels möbleras av barnen. Och framför allt då för att barns inflytande ska ges möjlighet i den fria leken.

6.2.8 På/avklädning som tillfälle för barns inflytande

Arbetet med barns inflytande vid på/avklädningssituationer anser alla tre förskollärarna börjar med att barnen försöker ta på och av sig själva. Sedan menar dom också alla tre att det ibland kanske kan bli så att man hjälper till lite för mycket och oftast då på grund av tidsbrist. Anki menar att man som pedagog många gånger kanske ligger steget före barnet vilket då kan missgynna deras eget inflytande i val av kläder och hastigheten vid de båda tillfällena. Pia menar att det är skillnad på att hjälpa barnen med kläderna och att ta på barnen kläderna. Om det hos de inte är något speciellt som ska hända har barnen i princip hur lång tid som helst på sig att komma ut. Ibland både hos Pia och också Karin kan barnen få vara ute i tio minuter för att de ska utveckla sin teknik vid på och avklädning. Karin menar också att det är viktigt att vara uppmärksam på när barnen själva uttrycker att ”jag kan själv”, där hon menar att det återigen handlar om integritet och om barnet säger att hon eller han kan själv så ska det också få försöka, men sedan måste Karin som hon själv menar givetvis gå in och hjälpa till om det tar för lång tid. Sedan påpekar Karin också att det är skillnad på hur man hjälper till:

... man hjälper till på ett bra vis, jag tycker att det handlar om ett samarbete också, du kan själv, ja, men då tar du en vante så tar jag nästa du kan en strumpa tar jag nästa du kan ta på dig byxorna men då tar jag över. Att man har […] ett samarbete så man får […] barnet att tänka att det är jag själv som klär mig och att jag bestämmer vad jag ska ha på mig. (Karin)

Pedagogerna försöker oftast att dela upp barnen vid på och avklädning så att inte alla tar på sig samtidigt. Sedan när det gäller val av kläder så anser alla tre att de påverkar barnens val av det. Pia uttrycker att deras barn ”undrar vad dom ska ha på sig och då tar dom på sig det”.

Hon menar också att pedagogerna inte gör det till en stor grej utan om barnen till exempel inte vill ha vantar på sig lägger pedagogerna dom i luvorna på barnens jackor och barnets val blir då åter centralt i betydelsen för barns inflytande.

6.2.9 Utevistelsen som tillfälle för barns inflytande

Anki och jag kommer inte in så mycket på utevistelsen mer än att pedagogerna anser att alla barnen minst en gång under dagen behöver få vara ute. Anki berättar också lite om hur de i ett

vattentema har valt att barnen kan välja på att vara ute i en grupp med barn och en pedagog eller i en grupp som är kvar inne och lär sig om och undersöker vatten där. När jag frågar Pia om vad hon anser att utevistelsen har för betydelse för barns inflytande uttrycker hon sig så här:

… den är bäst! Vi började där med vår grupp för att där lekte dom som bäst. Dom fick ytor, dom fick springa, dom kunde ha sin egen lek på samma gång som dom mötte dom andra barnen, dom fick plats och det tror jag är det viktigaste, för det är det jag tror förskolan inte har. (Pia)

Karin fokuserar berättelsen för mig under utevistelsen med ett genustänkande. På samma sätt som den fria leken menar hon att alla barnen måste ha en möjlighet till att välja. Hon fortsätter att berätta och menar att om pedagogen inte tänker och ser ur ett genusperspektiv eller/och ur ett jämställdhetsperspektiv så menar Karin att alla barn tyvärr inte har samma möjlighet att påverka vare sig det är inne eller ute som barnet befinner sig. På Karins förskola är det ofta diskussion om de stora cyklarna. Det finns inte så många och vad kan det innebära för barnet som ska ha rätt till att välja och känna inflytande? Karin beskriver detta så här:

... vem har alltid dom stora cyklarna vem får alltid gunga där. För dom har valt det. Och när barn väljer så blir det ju oftast att störst och starkast får den bästa saken och det finns ju en hierarki. Är man störst och sex år har man en valfrihet och dom andra får anpassa sig och sitta bakom på cykeln. […] Vissa använder dom som ett maktspel också och då har ju vi gjort så att vi försöker se vem som har cyklat längst och vem som inte har cyklat idag och att vi byter plus att vi har infört det här med cykelfri dag. (Karin)

Karin menar att om alla barn ska kunna ges inflytande i sin egen vardag så är det många olika tankesätt som kan komma att krävas, till exempel då ett genustänkande.

7. Diskussion

7.1 Metoddiskussion

Jag har under min undersökning fått en större förståelse för hur förskollärare arbetar med och beskrivelse av hur de upplever barns inflytande i förskolan. Jag har med hjälp av de kvalitativa intervjuerna försökt uppnå att intervjupersonens tankar och åsikter är de som ska komma i det främsta rummet under intervjun. Jag ställer mig positiv till valet av intervjuguiden på grund av att jag under mina tidigare möten med förskollärare och i diskussioner vi haft om barns inflytande har förstått att ämnet kan uppfattas som lite svårt, och att det därför kändes viktigt att intervjupersonerna, om de ville, kunde vara något förbereda på vilka frågor de skulle få. Jag upplever att intervjua var det bästa undersökningsalternativet för att få svar på mina frågeställningar. Det hade varit intressant att observera pedagogerna i deras arbete med barns inflytande men eftersom jag inte själv innan undersökningen hade allt för stor förståelse om barns inflytande och hur pedagogerna arbetade med detta kändes det svårt för mig att veta vad jag skulle ha observerat.

7.2 Resultatdiskussion

I detta kapitel kommer diskussionen av undersökningens resultatdel, litteraturdel och tidigare forskning att behandlas. I kapitalet kommer också mina egna tankar om arbetet med, och beskrivning av barns inflytande att beröras. Jag har valt att dela upp resultatdiskussionen i olika underrubriker/teman som är: Att lyssna på sig själv och barnet, Påverka som tillfälle för barns inflytande, Barns val som tillfälle för barns inflytande, Barns rätt till inflytande, Liktänkande och slutsats av arbetet.

7.2.1 Att lyssna på sig själv och barnet

Under mina intervjuer, i litteraturstudien och i kapitlet med tidigare forskning har jag presenterat hur forskare och förskollärare beskriver och arbetar med att lyssna på barnen i förskolan som en viktig del för att barns inflytande skall kunna ges. Som Johannesen &

Sandvik (2009) menar i sin studie om småbarns inflytande och delaktighet i förskolan krävs det inte bara att pedagogerna lyssnar på barnen för att de ska kunna ges inflytande utan pedagogerna måste också lyssna på sig själva för att detta skall kunna ske. Av mina erfarenheter och upplevelser av möten med förskollärare har jag fått en förståelse för att pedagogens sätt att reflekterar över sitt eget arbetssätt också kan vara grunden för hur de sedan bemöter barnen. Jag tror att det är viktigt i arbetet med barns inflytande att kunna lyssna

på varandra. Kan inte pedagogerna till en början lyssna på varandra hur ska de då kunna lyssna på barnens åsikter och tankar om dess vardag i förskolan? Jag tror också på det som Johannesen och Sandvik menar att pedagogerna i förskolan måste våga släppa på kontrollen för att våga se nya saker hos sig själv men också hos barnen. Utan försök till nya lösningar och upptäckter om hur pedagogerna i förskolan kan arbeta med barns inflytande tror jag att barns rätt till inflytande blir svårarbetat.

Mina respondenter menar att vi måste lyssna på barnet med en tror på att de kan mycket och är intelligenta. Jag upplever som dem att barn är kompetenta och för att barns inflytande i förskolan skall kunna ges menar jag att vi måste våga lyssna på barnet och tro på att de har många erfarenheter som vi vuxna inte har. När jag har träffat barn under verksamhetsförlagda utbildningar och annat har jag kommit till insikt med att jag faktiskt inte alltid förstår det barnen diskuterar om. Bara för att jag är vuxen innebär inte alltid att jag vet bättre än barnet, om hur t.ex. de vill att deras vardag på förskolan skall vara. Barnet själv är den individ som känner sig själv bäst och jag som vuxen ska finnas där och lyssna till det de vill. För barns inflytande menar också Åberg & Lenz Taguchi (2005) i sin studie om lyssnandets pedagogik att det är viktigt att pedagogen i förskolan inte bara lyssnar på barnet utan också funderar över hur de gör det. Som Strander & Torstensson-Ed (2006) menar i sin studie om barn och vuxnas syn på lärande att när pedagogerna ur ett historiskt perspektiv höll barnet på distans från de vuxna så kom de automatiskt ifrån kravet av att lyssna på barnet. Därför anser jag precis som författarna att det är vuxnas ansvar att skapa möten mellan dem och barnet och jag tror att det först är i dessa möten som barns inflytande kan ges. Om vi inte möter barnen hur ska vi då kunna lyssna på dem? Anki beskriver under intervjun att de för dem är viktigt att de lyssnar på barnen och utgå ifrån dem när de planerar sin vardag på förskolan vilket jag tycker är jätte viktigt. Vad Anki också säger är att det inte är så viktigt vad de vuxna tänker och vad de vuxna gör och som jag uppfattar det menar hon då att det är viktigare att utgå ifrån barnen när de planerar sin verksamhet vilket jag förstår. Anki menar säkert inte att de vuxnas agerande inte har någon betydelse då barns inflytande skall kunna ges men jag vill ändå påpeka att jag tror att det främst är det vi vuxna gör och tänker om barns inflytande som är en av de viktigaste delarna för hur barnen i förskolan skall kunna ges inflytande.

7.2.2 Påverka som möjlighet för barns inflytande

När pedagogerna i förskolan låter sig lyssna på det barnen har att säga anser jag att möjligheten för barnen att få vara med och påverka skapas. Jag menar att det blir svårt för