Havsutsikt. Mångfald är bäst! Okänt liv i leran Bli marin faunaväktare Släktforskning i havet. Nr Om havsmiljön och svensk havsforskning

(1)

Havsutsikt

Om havsmiljön Och svensk havsfOrskning Nr 1 2020

Mångfald är bäst!

Okänt liv i leran

Bli marin faunaväktare

släktforskning i havet

(2)

Havsutsikt ges ut av Stockholms universitet, Umeå universitet och Göteborgs universitet inom samarbetet Havsmiljöinsti- tutet. Fokus ligger på forskning om havet och havsmiljön, och artiklarna skrivs mestadels av forskare vid de svenska lärosätena. Havsutsikt

utkommer med två nummer per år.

redaktioN

Kristina Viklund, huvudredaktör kristina.viklund@umu.se

Umeå universitet 090-786 79 73 Övriga redaktörer: se webben

www.havet.nu/havsutsikt redaktioNsråd Tina Elfwing, Stockholms universitet

Carl Rolff, Stockholms universitet Jan Albertsson, Umeå universitet Jonas Nilsson, Linnéuniversitetet Susanne Pihl Baden, Göteborgs universitet Ulf Bergström, Sveriges lantbruksuniversitet

preNuMeratioN Kontakta redaktionen, havsutsikt@havet.nu, eller anmäl på www.havet.nu/havsutsikt, gäller även adressändring. Att prenumerera är gratis.

grafisk forM & origiNal:

Maria Lewander/Grön idé oMslagsfoto:

Johan Björklund issN 1104-0513

tryck Grafiska Punkten, maj 2020.

upplaga: 12 000 ex.

papper: Arctic Volume, 115 och 170 g (FSC-märkt).

Havsutsikt finns även digitalt på www.havet.nu/havsutsikt Där finns också en del extramaterial

och fler lästips.

UMEÅ UNIVERSITET

Havsutsikt

innehåll

Mänskligheten behöver biologisk mångfald

^………

3 Rikt djurliv på havets okända lerslätter

^………

6 Släktforskning i planktonsoppan

………

9 Marint faunaväkteri – dyk med mening!

^………

12 Bottniska viken möbleras om

………

15 Främmande arter på gott och ont

………

18 Skärgårdens mångfald avgör funktionen

^………

20 Notiser

………

23 Art i fokus: Sowerbys näbbval

………

24 Biologisk mångfald är stökig.

Den går, den krälar, den simmar, den sveper, den surrar.

Men utrotning är tyst,

och den har ingen annan röst än vår egen.

❞

Paul hawken, amerikansk författare

Förut var jag hotad av miljögifter, men nu leker livet…

foto: Eric issElEE/shuttErstock,uttEr (lutra lutra)

foto: dudarEv mikhail/shuttErtsock

12 20

(3)

Havsutsikt

Mänskligheten behöver

biologisk mångfald

Korallrev är ett av de ekosystem som har den största biologiska mångfalden på jorden. Korallerna bildar en varierad livsmiljö för andra djur och växter, och erbjuder skydd, växtplatser och goda

möjligheter att hitta föda. Bilden tagen på Filippinerna.

Den biologiska mångfalden i havet har minskat i mycket snabb takt de senaste 50 åren. Eftersom det är

människors sätt att leva som orsakat den snabba för- lusten av växter, djur och livsmiljöer, är det också upp

till oss att vända den negativa utvecklingen.

foto: stEfan BEskow/azotE

(4)

B

egreppet biologisk mång- fald, eller biodiversitet, innefattar alla organismer i alla typer av livsmiljöer och beskriver den variation som finns inom arter, mellan arter och av ekosystem på hela jorden. de senaste 50 åren har den biologiska mångfalden minskat i en mycket snabb takt. forskarna bedömer exempelvis att antalet havs- levande fiskar och däggdjur har minskat med nästan 50 procent sedan 1970. Vis- sa arter har försvunnit helt, och dessa kan vi aldrig få tillbaka. att den biologiska mångfalden minskar är inte bara en katastrof för de drabbade arterna, det är också ett stort hot mot mänsklighetens framtid.

Mångfald ger motståndskraft

med en hög biologisk mångfald ökar ett ekosystems förmåga att klara av föränd- ringar och ovanliga händelser. När det finns en stor variation inom arten, allt- så en stor genetisk mångfald, ökar chan- sen att en population ska kunna anpassa sig när miljön förändras. Man brukar prata om att ekosystemet har en mot- ståndskraft som ökar med en hög biologisk mångfald.

i alla ekosystem har varje enskild art sin specifika roll, och växter och djur bygger tillsammans upp det ekosystem som de lever i. Ju mer varierad en livs- miljö är desto högre brukar mångfal- den av växter och djur vara. Ett av de ekosystem som har den största biologis-

ka mångfalden på jorden är korallrev. De finns i både kalla och varma vatten och erbjuder en varierad livsmiljö med sina utskott, vindlingar och håligheter som erbjuder skydd, växtplatser och goda möj- ligheter att hitta föda.

Om förhållandena förändras och arter försvinner från ett ekosystem, förändras också ekosystemet i sig. allra störst blir påverkan om en art som har stor betydelse eller utgör livsmiljö för andra arter minskar dramatiskt eller försvinner. så- dana arter brukar kallas för nyckelarter.

Några exempel på nyckelarter är torsk och blåstång i Östersjön och ålgräs och blåmussla i Västerhavet.

skydd och skötsel behövs

för att gynna den biologiska mångfalden behöver olika livsmiljöer skyddas och skötas om så att de påverkas i så liten ut- sträckning som möjligt av oss människor.

marina naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden är exempel på marina områden med olika grad av skydd.

Förutom att främja en hög biodiversitet kan dessa områden fungera som fristäder och återhämtningsplatser för känsliga arter och ekosystem. de har också en viktig uppgift i att förse intilliggande områden med växter och djur, inte minst fisk. För att fylla dessa funktioner behöver de marina skyddade områdena vara tillräckligt stora och ligga så pass nära varandra att gener, växter och djur kan spridas mellan dem. I bästa fall bildar de sammanhäng- ande nätverk och kan på så vis bidr a till

både artrikedom och genetisk variation.

Men det är viktigt att de marina skyddade områdena inte bara är skyddade på pappret, utan att de verkligen kan erbju- da den fristad som arter och livsmiljö- er behöver för att den biologiska mång- falden ska gynnas. regleringarna varierar mellan olika typer av områden, och tyvärr är skyddet mot skadliga mänskliga aktiviteter ofta bristfälligt. I många områ- den är till exempel både båttrafik och fiske tillåtet. sverige har drygt 300 marina skyddade områden, men det är bara i en tiondel av dessa som det finns ambitioner att på något sätt reglera fisket, till exempel genom särskilda fredningsområden eller begränsningar i vilken typ av fiskeredskap som får användas. Av världsha- ven är det bara några få procent som är skyddade, och områdena med fiskeför- bud utgör en ännu mindre del. Tillsam- mans med många andra länder har Sveri- ge nyligen skrivit under en internationell avsiktsdeklaration med målet att skydda 30 procent av världshaven till år 2030.

fiske största hotet

I myndigheternas arbete för att främ- ja och bevara den biologiska mångfalden kan åtgärdsprogram och förvaltningspla- ner tas fram för arter och naturtyper som behöver extra skydd och skötsel. för att ta reda på vilka arter som behöver skyddas används rödlistan.

I Sverige är det SLU Artdatabanken som har ansvar för och uppdaterar röd- listan vart femte år. den senast revide- Ekosystemets förmåga att klara förändringar ökar när den biologiska mångfalden är stor.

Det är därför mycket viktigt att den skyddas och bevaras. På bilden en ålgräsäng i Halland betraktad av en snorklare.

foto: martin almqvist/azotE

(5)

rade listan presenterades i april 2020.

På rödlistan hamnar arter som bedöms vara hotade, nära hotade, eller som redan har försvunnit från landet. med på listan finns också arter som det finns för dålig kunskap om för att experterna ska kunna uttala sig om ifall de är hotade eller inte. De flesta av de arter som finns med i kategorin ”kunskapsbrist” finns i marina miljöer. I havet bedöms fiske vara det största hotet mot biologisk mångfald, framförallt bottentrålning som förstör livsmiljön för många arter. Även övergöd- ning ses som ett stort hot mot havets biologiska mångfald, och klimatförändring- ar antas bli en allt viktigare faktor i framtiden. För att bevara marina arter bätt- re behövs fler skyddade områden och fler och större zoner som är fria från trålfiske, så att livsmiljöer, arter och fiskbestånd kan återhämta sig.

svårt reparera skadad miljö

När mångfalden minskar ökar sårbarhe- ten. Därför är det alltid bättre att arbeta förebyggande och se till så att populationer, arter och livsmiljöer skyddas redan innan de riskerar att förstöras eller utrotas. att i efterhand försöka restaurera eller sätta in särskilda åtgärder för att få tillbaka en art eller återställa en livsmiljö är både dyrt och svårt. Ibland är det rent av omöjligt. När till exempel ett torskbe- stånd som är genetiskt anpassade till ett särskilt område blir utfiskat kan det inte enkelt ersättas av torskar från ett närlig- gande område. om en lokalt anpassad population fiskas ut är just den genetiska varianten för alltid borta och det kommer att ta mycket lång tid, om det ens någon- sin sker, innan arten åter finns i området.

Ett sätt att undvika att arter slås ut och livsmiljöer förstörs är att se till att naturresurserna i havet nyttjas på ett

hållbart sätt. Det kan handla om att be- gränsa båttrafiken eller att inte fiska mer än vad fiskbestånden tål. Med ett hållbart nyttjande har ekosystemen möjlighet att behålla sina funktioner, och den biologiska mångfalden kan finnas kvar. Ett så- dant förhållningssätt har länge föresprå- kats av forskare och myndigheter, men har tyvärr ofta fått stryka på foten till för- mån för kortsiktiga politiska och ekono- miska intressen.

internationell angelägenhet

att den biologiska mångfalden behöver värnas lyfts särskilt fram i två av FN:s globala hållbarhetsmål: mål 14 Hav och marina resurser, respektive mål 15 Eko- system och biologisk mångfald. men forskning visar att nyttan av biologisk mångfald går utöver dessa två mål. Bio- diversitet bidrar direkt till uppfyllandet av ytterligare tio av de totalt 17 globala målen för hållbar utveckling, men också indirekt till de resterande fem.

Många av världens länder har under- tecknat fn:s konvention om biologisk mångfald. Konventionen förbinder län- derna att arbeta gemensamt för att den biologiska mångfalden ska bevaras, resurser nyttjas hållbart och att nyttan av den forskning och utveckling som bedrivs på gener ska fördelas rättvist mellan län-

der. sverige har införlivat konventionens mål i det nationella miljömålsarbetet.

Miljömålen nås inte

I Sverige är det flera myndigheter som arbetar med uppgiften att främja biologisk mångfald. naturvårdsverket, havs- och vattenmyndigheten och länsstyrel- serna är några av dem. Det miljötillstånd som myndigheternas miljöarbete ska leda fram till beskrivs i de svenska miljökvali- tetsmålen. Av de 16 miljömålen finns det flera som relaterar till biologisk mång- fald, och ett som är specifikt inriktat på det: ”Ett rikt växt- och djurliv”. Miljömå- let ”hav i balans samt levande kust och skärgård” är särskilt inriktat på arbetet med att förbättra havsmiljön, där biologisk mångfald är en viktig komponent.

Trots att det läggs mycket resurser och arbete på att uppnå miljökvalitetsmå- len så räcker det långt ifrån ända fram.

I dagsläget når Sverige inget av de mil- jömål som relaterar till biologisk mång- fald, varken på land eller i havet. natur- vårdsverket konstaterar på sin hemsida att många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas.

Invasiva främmande arter som kan rubba ekosystemen och slå ut andra arter fort- sätter också att öka.

Måste vända utvecklingen

Invasiva arter är bara ett av de stora ho- ten mot biologisk mångfald, andra är överexploatering av jordens resurser, ha- bitat som störs, förstörs och delas upp, utsläpp av farliga ämnen och mänsk- ligt orsakad klimatförändring. Den stora utmaningen ligger i att kunna möta en ökande befolknings efterfrågan på resurser som livsmedel, råvaror, energi och vatten utan att ekosystem överutnyttjas och pressen på olika arter ökar. att be- hålla en hög biologisk mångfald är avgö- rande för att olika ekosystem ska fungera för att även i framtiden kunna levere- ra sina värdefulla nyttor och tjänster till oss människor.

Eftersom det är vårt sätt att leva som ligger bakom den snabba förlusten av biologisk mångfald, är det också upp till oss människor att vända den negativa utvecklingen. för att motverka förlusten av biologisk mångfald behöver vi helt enkelt leva mer hållbart och vara rädda om vår fantastiska natur. Det gäller inte minst havet.Z

teXt:

Tina Johansen Lilja, redaktionen När mångfalden minskar ökar sårbarheten. Därför är det alltid bättre att arbeta fö-

rebyggande och se till så att populationer, arter och livsmiljöer skyddas redan innan de riskerar att förstöras eller utrotas. På bilden syns ejder, en art som i rödlistan 2020 klassats som starkt hotad.

Att i efterhand försöka restaurera eller sätta in särskilda åtgärder för att få tillbaka en art eller åter- ställa en livsmiljö är både dyrt och svårt.

foto: martin almqvist/azotE foto: niclas ahlBErg/azotE

(6)

Rikt djurliv på

havets okända

lerslätter

Djuphavet upptar mer än hälften av jordens yta, och artrikedomen här kan vara större än någon annanstans.

Ändå är de här miljöerna nästan helt outforskade. Men det kommersiella intresset för att bryta mineraler på havs- bottnen har lett till att forsk- ningen om den biologiska mångfalden i djuphavet har utvecklats, och till att många nya arter hittats.

d

et mesta av det vi vet om biologisk mångfald och evolution baseras på studier av livet på land och i grunda hav. men de relativt väl utforskade kontinenterna upptar bara 40 procent av jordens yta. Utan- för de smala kontinentalsocklarna tar det stora djuphavet vid, och om det vet vi nästan ingenting. Kartor över havsbott- narna kan se detaljerade ut på en jord- glob, men har egentligen en upplösning på hela fem kilometer. nya strukturer på bottnen upptäcks regelbundet under ex- peditioner.

kunskapen om vilka djur som lever på dessa lertäckta bottnar är om möjligt ännu mer bristfällig. Undersökningar har visat att mer än 90 procent av alla arter som lever i djuphavet återstår att upp- täcka, namnge beskriva vetenskapligt.

lite näring på abyssala slätter

Bottnarna på mellan 3 000 och 6 000 meters djup kallas för abyssala slätt- ter. namnet till trots handlar det inte om några helt platta landskap. Här finns gott om ryggar och mindre undervattensberg som kan sticka upp flera hundra meter från havsbottnen, men det är i de flesta fall inte tillräckligt för att de ska regist-

reras på de kartor vi har där upplösning- en är låg.

Miljön på dessa slätter är extremt nä- ringsfattig. De näringsämnen som finns är de som spiller över från hetvattenkäl- lor längre bort, eller som utsöndras från någon enstaka val som dött och sjunkit till botten. I övrigt kommer näringen från ytan flera kilometer upp, men det som produceras där omsätts också där och bara cirka 1 procent når havsbotten.

1870-talsexpedition fann liv

Länge trodde forskarna att de abyssala slätterna saknade liv, men när den stora brittiska challanger-expeditionen på 1870-talet tog de första biologiska proverna från de här bottnarna framträd- de en annan bild. Förutom fiskar hittades bland annat ormsjöstjärnor, sjögurkor, koralldjur och svampdjur. Eftersom de flesta av de biologiska proverna togs med trål dominerades fynden av djur som var minst ett par centimeter stora och där- med fastnade i nätet. Under de efterföl- jande decennierna kunde ett par tusen nya arter beskrivas utifrån det insamlade materialet från challangerexpeditionen.

det dröjde dock fram till slutet av 1960-talet innan rutinmässig provtagnin g av djuphavssedimenten kom igång. detta

(7)

skedde genom utvecklingen av en hugga- re, en så kallad boxcore, som i ett hugg tar upp en fjärdedels kvadratmeter av havsbottnen. När forskarna sållade se- dimentet förstod de att där fanns en hittills ännu helt okänd och artrik fauna av små djur.

Eftersom sedimenten är så pass nä- ringsfattiga består faunan här mestadels av väldigt små arter, de flesta är mindre än en centimeter stora. Antalet djur per ytenhet är också lågt. Om man gör ett hugg i bottnen på en kontinentalsock- el, där näringstillförseln är hög, får man normalt upp 2 000 – 3 000 individer. i djuphavssedimenten hittas bara omkring 100 individer på samma yta. Men trots det låga antalet djur är den biologiska mångfalden stor. Bland det hundratalet individer i djuphavssedimenten finns lika många arter som bland de tusentals indi- viderna på sockeln, vilket gör de här mil- jöerna till några av de mest artrika på jorden.

”utdöd” mollusk i djupet

En av de vanligaste grupper av djur som hittas på de abyssala slätterna är havs- borstmaskarna. Här finns representanter för de flesta av de familjer som ock- så är vanliga i grunda hav. De flesta arter

som hittas i djuphavssedimetet har alltså nära släktingar i de grunda haven, men det finns även ett fåtal grupper som bara hittas i djuphavet. En av dessa är den lilla och sällsynta mollusken Monoplaco- phora. Denna skålsnäckeliknande varel- se har samma utseende som de allra ti- digaste molluskerna man känner till som fossil. Fram till att de nutida släktingarna hittades i djuphavet trodde forskarna att gruppen var utdöd och monoplacophora kan därför betraktas som en slags ”levande fossil”.

hur det kommer sig att de abyssala slätterna är så artrika är hittills täm- ligen okänt. Det låga antalet individer per ytenhet och det faktum att de här miljöern a är så pass stabila över tid är två egenskaper som egentligen talar emot en stor biologisk mångfald. andra platser med hög artrikedom, som till exempel regnskogar och korallrev, har ock- så en hög produktion med stort antal individer. och om det inte varit för ett ökande intresse för utvinning av metall- ler från havsbottnen hade antagligen artrikedomen på de abyssala slätterna fort- satt sin törnrosasömn.

gruvdrift skyndar på

Nu kan dock en exploatering vänta djup- havets bottnar. den stigande efterfrå- gan på metaller som används i bland annat moderna batterier, som koppar, nick- el och kobolt, har fått världens gruvbolag att rikta blicken mot dessa tidigare out- nyttjade områden.

genom författandet och underteck- nandet av konventionen för biologisk mångfald har världssamfundet åtagit sig att inte utrota arter. förvaltande myndigheter måste därför för första gången i historien skaffa sig kunskap om arterna på de abyssala slätterna. Vilka arter kan påverkas att gruvdriften? Var finns de?

Och kommer de att komma tillbaka när gruvbrytningen upphör?

kunskapen om arters utbredning ligger till grund för beslut om hur stora om- råden som kan exploateras och hur stora områden som behöver skyddas. Efter-

I Ett axplock av alla de ryggradslösa djur som vi hittar i abyssalens lera. Här finns representanter för de flesta av de grupper som också lever i grunda hav. Faunan do- mineras av havsborstmaskar, men vi hittar också många små kräftdjur, tagghudingar, svampdjur, mossdjur och nässeldjur.

foto: adrian glovEr, thomas dahlgrEn och hElEna wiklund.

(8)

Länge trodde man att den lilla mollusken Monoplacophora var utdöd, men nutida släktingar har nu hittats i djuphavet.

foto: adrian glovEr, thomas dahlgrEn och hElEna wiklund

som arterna på havsbottnen är så glest fördelade är det svårt att veta om en art är sällsynt och med en lokal utbredning (endemisk) eller bara glest utspridd över ett stort område. Detta är samtidigt viktigt att känna till, eftersom endemiska arter löper större risk att utrotas än arter med stora utbredningsområden.

artbestämning som utmanar

för att snabbt kunna bygga upp en kunskap om vilka arter som finns på de abyssala slätterna använder forskarna en kombination av traditionell och modern taxonomi. inom traditionell taxonomisk metodik utnyttjar man direkta observationer och dokumentation av arternas utseende och släktskap. Modern molekylär taxonomi använder sig istället av DNA- sekvensering och konstruktion av stora databaser för analys och syntes av stora mängder data från många aktiva fors- kargrupper.

taxonomisk forskning på organismer från djuphavet innebär flera utmaning- ar som vi inte har i grunda hav eller på land. För att man ska få tillräckligt bra bilder och genetiskt material av hög kva- litet är det viktigt att en del av det taxo- nomiska arbetet utförs redan ombord på forskningsfartyget. Genom väl utvecklade arbetssätt är det inte sällan som man kan göra observationer på levande djur ombord och få ett genetiskt material som är lika lätt att sekvensera som om det vore insamlat i strandkanten. Problemet med djuphavsmaterial är dock att varje prov måste transporteras från en temperatur på cirka +2°c, genom ett 500 meter tjockt lager av ytvatten på +28°C, för att

sedan hamna på ett stekhett fartygsdäck innan de till slut kan studeras under ett mikroskop och placeras i ett provrör.

svampdjur viktig indikator

forskningen riktar idag in sig på det om- råde som är mest intressant för gruvföre- tagen: clarion-clippertonzonen i centra- la Stilla havet. Det är ett område på omkring 5 miljoner kvadratkilometer, be- läget på mellan 4 000 och 5 500 meters djup.

Genom flera djuphavsexpeditioner har jag och mina kollegor de senaste tio åren ökat kunskapen om åtminstone några djurgrupper i den östra delen av den här zonen. Genom en serie fritt tillgängliga vetenskapliga publikationer har vi ökat antalet rapporterade arter i några av de vanligaste grupperna i området betydligt.

När det gäller mollusker har gruppen gått från 1 till 21 rapporterade arter och antalet arter rapporterade havsborstmaskar har ökat från 4 till fler än 40 stycken.

den vanligast förekommande arten i området är troligen ett litet svampdjur, den nyupptäckta arten Plenaster craigi, vars släkte också är nyupptäckt. Den här arten tror vi kommer att få stor betydelse som indikator för en ostörd miljö, eftersom svampdjur filtrerar stora mäng- der vatten och är känsliga för störning- ar av miljön.

Fortfarande råder stor osäkerhet kring hur många arter som finns i Clarion- clippertonzonen. vi bedömer att det be- hövs kunskap om åtminstone 1000 av de oftas t påträffade arterna, deras utbred- ningsområden och vilken förmåga de har att sprida sig och återkolonisera ett om-

råde, för att kunna fatta välgrundade beslut om exploateringen av området.

exploatering finansierar

Gruvbrytningen i djuphavet har ännu inte kommit i gång, och det är idag osä- kert om, och i så fall när, företagen kommer att få de tillstånd de behöver för att bedriva gruvverksamhet som inte gör att djuphavens djurarter riskerar att utrotas.

intresset för mineralfyndigheterna har dock redan drivit på forskningen om organi smerna i djuphavet på ett sätt som ingen annan forskningsfinansiär tidigare lyckats med. Detta är jämförbart med hur det västerländska intresset för na- turresurser i de för oss då okända Nord- och sydamerika, afrika och australien drev på kartläggningen av den biologiska mångfalden på dessa platser.

nu ser vi hur en möjlig exploatering av jordens ännu orörda 60 procent som är djuphav finansierar kartläggningen av djuphavens okända mångfald.Z

teXt ocH koNtakt:

Thomas Dahlgren,

Norwegian Research Centre NORCE, Bergen och Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet thda@me.com

läs Mer

För att se hur provtagningen av djuphavs- bottnarna går till se filmen ”Glover, Dahl- gren & Smith 2015 Clarion-Clipperton Zone DNA Taxonomy” på Youtube-kanalen Deep Sea ID.

Boxcore är ett sedimentprovtagningsredskap som fungerar på stora djup. Ett hugg på 4 000 meters djup tar cirka fyra timmar att gebomföra.

foto: adrian glovEr, thomas dahlgrEn

(9)

M

an har länge känt till att havsvatten inne- håller en mängd olika växtplankton och djurplankton, men på 1950-talet gjorde man en förbluffan- de upptäckt. Tidigare hade man räknat bakterier i vatten genom att räkna hur många kolonier man fick på odlingsplat- tor. Nu började man istället att filtrera vatten och räkna enskilda bakterier i mikroskop. det visade sig att vattnet inne- höll ungefär tusen gånger fler bakterier än vad man tidigare hade trott. Varje liter innehåller ungefär en miljard bakterieplankton och ungefär en miljon växt- och djurplankton. anledningen till att många fler bakterier är synliga i mikroskopet än vad som dyker upp på odlingsplattorna

är att flertalet av havets bakterieplankton är svåra att odla. De växer ofta långsamt och är i regel beroende av specifika mo- lekyler som andra plankton bildar. detta gör det krångligt att studera dem och forskarna började förstå att en stor del av havets ekosystem var förbisett.

dNa kodar vårt arv

Med modern DNA-sekvensering där man kartlägger arvsmassa har nu forskarna fått ett nytt fönster till havets mikrobiella värld. En organisms arvsmassa är uppbyggd av DNA, en lång sträng uppbyggd av de fyra olika kvävebaserna A, T, C och G. En människas arvsmassa innehåller totalt cirka 3 miljarder kvävebaser och en bakteries ca 1–3 miljoner. DNA-strängen rymmer information för ett antal tusen

Släktforskning i planktonsoppan

Östersjöns vatten rymmer tusentals mikroskopiska planktonarter, många av dem alldeles för små för att artbestämma ens med mik- roskop. Men med modern DNA-sekvensering öppnas en helt ny värld. Kartläggningen av Östersjöns plankton pågår för fullt, och i bakteriernas arvsmassa har forskarna gjort en historisk upptäckt.

foto: nina dagBErg och ashish vErma /umf

(10)

nedärvda egenskaper; gener. En gen mot- svaras av en cirka 1 000 kvävebaser lång dna-sekvens. Ett bakterieplankton har cirka 1 000 – 3 000 gener, jämfört med människans cirka 22 000.

unika streckkoder

för att sekvensera dna börjar man med att filtrera ut plankton från ett vattenprov. ur de uppsamlade planktonen ex- traherar man sedan dna. i en slags mo- lekylär kopieringsmaskin (PCR) används enzymer för att kopiera upp dna för en bestämd gen som fungerar bra som art- markör, det vill säga att man utifrån den exakta ordningen på kvävebaserna i ge- nen kan avgöra vilken art den tillhör. det kan liknas vid en slags unik streckkod för varje art.

När en DNA-sekvenseringsmaskin sedan avläser några tusen gener från provet, och dessa jämförs med sekvenserna i en referensdatabas, så kan forskaren se både vilka arter och ungefär hur mycket av varje art som finns i provet. DNA- streckkodning fungerar både för bakterie-, växt- och djurplankton och är snab- bare än att räkna plankton i mikroskop.

Identifiering med mikroskop fungerar heller inte på det stora flertalet av plankton eftersom de är för små för att särskil- jas med mikroskop.

dator läger pussel

En annan dna-baserad metod kallas för metagenomik. Istället för att bara sekvensera specifika artmarkör-gener, så sekvenserar man flera miljoner slumpvisa dna-bitar från ett prov, och pusslar med en kraftfull dator ihop dessa till läng- re fragment. dessa fragment kan i sin tur grupperas till mer eller mindre hela arvsmassor för olika arter. då forskaren fått kännedom om vilka gener en orga- nism bär på så kan hen dra slutsatser om bland annat vilka näringsämnen den om- sätter, vilka vitaminer den kan tillverka eller om den kan producera toxiner. i vissa fall fungerar metagenomik även bättre för att skilja på närbesläktade arter, jäm- fört med dna-streckkodning.

en oväntad upptäckt

vi och andra forskare har sedan ett tio- tal år använt oss av DNA-sekvensering för att kartlägga Östersjöns mikroorganismer. våra första studier med dna- streckkodning av bakterieplankton visade att brackvattnet i Östersjön består av en blandning av typiska havs- och sötvatten- organismer, samma som gäller för fiskar och makroalger. Och även det mikrobiella samhället övergår gradvis från att bestå framförallt av sötvattensläktingar i norr där salthalten är låg, till mest havsvat-

tensläktingar ju längre söderut och när- mare det saltare Västerhavet man kommer.

äldre än Östersjön

vi trodde först att det rörde sig om plankton från atlanten och sjöar runt Östersjön som anpassat sig till det bräck- ta vattnet efter det att inlandsisen drog sig tillbaka och Östersjön skapades. Pre- cis som man sett hos större organismer, som fisk och makroalger. Men när vi med meta genomik började pussla ihop arvsmassorna för planktonen i Östersjön fick vi en mer detaljerad bild än vad bara dna-streckkoderna visade, som i vissa fall har svårt att skilja på närbesläk- tade organismer. det blev uppenbart att även om Östersjöns bakterieplankton är genetiskt ganska lika söt- och saltvatten- plankton så skiljer sig mer än en procent av dna-baserna. det låter kanske inte mycket, men ur en evolutionär synvinkel motsvarar en sådan förändring i arvsmas- san mycket längre tid än 8 000 år, vilket är den tid som Östersjön funnits.

Hav utan gränser

Intressant nog är arvsmassorna i det närmaste identiska med DNA från andra brackvatten-ekosystem, som kaspis- ka havet och amerikanska brackvatten-

Det visade sig att vattnet innehöll ungefär tusen gånger fler bakterier än vad man tidigare hade trott.

Varje liter innehåller ungefär en miljard bakterieplankton och ungefär en miljon växt- och djurplankton.

foto: nina dagBErg och ashish vErma /umf

(11)

foto: hElEn tammErt

bukter. Östersjöns bakterieplankton före- faller alltså tillhöra brackvatten-specialis- ter som har en global spridning och som har utvecklats från sina söt- och havsvat- tensläktingar långt före Östersjön bilda- des. hur dessa sprids över jorden återstår att undersöka, men man har sett att bakterier kan färdas i luften långa sträckor i små vattendroppar (aerosoler). andra möjligheter är att de sprids med havs- strömmar, med flyttande fåglar, eller nu- mera med ballastvatten i fartyg.

omfattande kartläggning

tillsammans med andra forskargrup- per har vi nu byggt ihop arvsmassorna för 350 arter av bakterieplankton i Öster- sjön. dessa motsvarar tillsammans cirka en tredjedel av dna-molekylerna i vattenproverna och utgör alltså en väsent- lig del av bakteriefloran. Dessutom har vi satt upp en databas med flera miljoner mikrobiella Östersjögener. dessa resurser används nu av forskare för att studera olika mikrobiella processer i havet, som till exempel hur miljögiftet kvicksil- ver metyleras (en process som gör kvick- silvret mycket giftigare) eller när, var och av vilka vitamin B₁ (tiamin) produceras.

Tiam in är ett vitamin som är essentiell

för allt liv i havet, och som till stor del produceras av mikroorganismer.

indikator på miljötillstånd

i vår egen forskning försöker vi bland annat förstå vad som styr utbredningen av olika mikroorganismer, vilket är viktigt för att förutse hur ekosystemen kommer att förändras som en effekt av klimatför- ändringar. Fascinerande nog går det att med maskininlärning förutse planktonens utbredning ganska väl enbart genom att se vilka specifika gener de bär på.

Vi har också börjat använda meta- genomdata som en indikator på miljötill- stånd. Eftersom alla mikroorganismer har sina specifika nischer och är känsliga för förändringar i sin omgivning, vilket inkluderar allt från salthalt till koncentra- tioner av näringsämnen eller miljögifter, så kan artsammansättningen i ett prov användas för att mäta olika miljöparame- trar. utvecklingen går mycket fort framåt, och det finns nu instrument som är mindre än en mobiltelefon för att sekvensera DNA. Det är inte omöjligt att miljööver- vakning i framtiden kommer inbegripa dna-sekvensering i realtid på till exempel bojar i havet. det kan inkludera både att mäta förekomst av specifika plank-

ton, som olika toxin-producerande arter, och att indirekt mäta miljötillstånd uti- från sammansättningen av bakterieplankton i vattnet.Z

teXt ocH koNtakt:

Anders Andersson

Institutionen för Genteknologi, Science for Life Laboratory, KTH e-post: anders.andersson@scilifelab.se

läs Mer:

Hugerth, LW. et al. (2015) Metagenome- assembled genomes uncover a global brackish microbiome. Genome Biol. 2015 Dec 14;16:279.

Alneberg, J. et al. (2020) Ecosystem-wide metagenomic binning enables prediction of ecological niches from genomes. Commun Biol 3, 119.

I Vattenprovtagning ombord på forskningsfartyget RV Alkor. En vattenhämtare fäst på en vajer används för att ta prover på olika djup. Vattenproverna filtreras ombord och filtren med plankton fryses för senare DNA-analys.

foto: nina dagBErg och ashish vErma /umf I

Med DNA-streckkodning detekterar man vanligtvis några hundra olika arter av bakterieplankton i ett vattenprov. Arterna varierar beroende på bland annat temperatur, salthalt, syrehalt och sammansättningen av näringsämnen.

foto: hansu kautsky/azotEfoto: hElEn tammErt

(12)

M

edborgarforskning och den ideella övervakningen är i dagsläget en viktig del av arbetet med bevakning och uppföljning av arter och miljöer i sverige. till skillnad från den ideella över- vakningen på land, som har funnits i flera decennier och har en fungerande or- ganisation för flera djur och växter, har det saknats etablerade strukturer och ar- betssätt för övervakning av marina mil- jöer. detta avspeglar sig bland annat i de relativt få inrapporterade fynden av marina arter i artportalen, sveriges störs- ta rapportsystem för observationer av vilda arter. Det begränsar kunskapsunderlaget över många marina arters utbredning, populationsuppskattningar och po- pulationstrender, vilket är viktigt i arbetet med rödlistan.

Mot bakgrund av detta startade därför artdatabanken vid sveriges lantbruksuniversitet (SLU Artdatabanken) under 2018 projektet marint faunaväkteri. Syftet var

att etablera ideell övervakning av marina arter och förbättra kunskap om deras förekomst, utbredning och livsmiljö. i samband med detta var målet att etablera medborgarforskning bland dykare och dykklubbar samt få igång en rapportverk- samhet av marina arter i artportalen generellt.

Marint faunaväkteri fokuserade under 2018–2019 på 12 arter av sjöstjärnor och 15 arter/taxa av kräftdjur förekomman- de på den svenska västkusten. Bland kri- terierna för urvalet var att arterna skulle leva på dykdjup, vara tillräckligt stora, lätta att identifiera (artbestämma med hjälp av ett framtaget informationsmate- rial) samt vara av intresse ur naturvårds- perspektiv.

engagerade fritidsdykare

För rapportering användes krysslistor som också gör det möjligt att få in noll- fynd, det vill säga ”eftersökt men ej fun- nen”, information som kan vara mycket

Under 2018–2019 anmälde sig drygt 40 dykare till ma- rint faunaväkteri – ideell övervakning av marina arter i Sverige. Över 120 dyk på 90 lokaler genomfördes, vilket resulterade i många nya fynd av marina arter och flera observationer av rödlistade arter. Dykarnas insatser an- vändes också som underlag inom arbetet med den nya rödlistan. Den ideella verk- samheten fortsätter under 2020 och söker nu ännu fler engagerade dykare.

Marint faunaväkteri

– dyk med mening!

(13)

Marint faunaväkteri – dyk med mening!

värdefull. Förutom artobservationer med obligatoriska data (t.ex. lokalnamn, da- tum, koordinater) kunde dykarna rapportera in information om arternas livsmiljö- er (t.ex. biotop, substrat, vattentempera- tur). den typen av information ökar kunskapen om arternas ekologi. alla fynd, inklusive information om livsmiljö, rapporterades i artportalen under ett speciellt framtaget projekt – marint fauna- väkteri. För att nå ut till dykare gjordes en rad kommunikationsinsatser i form av mailutskick till dykcenter och -klubbar samt publicering av nyhetsartiklar i olika typer av medier eller med hjälp av exempelvis naturskyddsföreningen.

Totalt anmälde sig 40 dykare sig till marint faunaväkteri. Av dessa blev elva aktiva rapportörer i artportalen eller bidrog med data till verksamheten. dessa dykare genomförde hela 125 dyk på 90 så kallade lokaler. 3 277 observationer kom in till artportalen (inklusive noll- fynd), varav 654 var observationer av de

eftersökta arterna/taxa av sjöstjärnor och kräftdjur. Av de 12 eftersökta arterna sjö- stjärnor rapporterades nio arter och av de 15 eftersökta arterna/taxa kräftdjur rapporterades 12.

Det rapporterades även in observationer av arter från andra grupper, så som bläckfiskar, snäckor, musslor, fiskar, kammaneter, koralldjur, maskar, liljestjärnor, ormstjärnor, sjöborrar, sjöpungar, sjögur- kor och svampdjur.

ideellt bidrag ökar kunskap

Ett intressant resultat av den ideella marina övervakningen i artportalen blev jämförelsen mellan antalet fynd som rapporterades in via marint faunaväkteri och de som kom från övrig rapportering. marint faunaväkteri stod nämligen för cirka hälften av fynd rapporterade i Artporta- len under 2018–2019. Detta visar att den ideella verksamheten har bidragit avse- värt till rapporteringen av de utvalda marina arterna i Artportalen – och på så sätt

foto: JEnny hÖglind

artportaleN

Artportalen är Sveriges största rapportsystem för artobservationer av vilda arter (75 miljoner fynd i mars 2020).

Den stora mängden observationer utgör ett unikt material som kan användas för till exempel naturvårdsplanering eller för att studera trender och för- ändringar i svensk natur. Systemet har 16 000 användare och i genomsnitt matas en observation in i systemet var femte sekund. Till användarna hör tjänstemän på landets länsstyrelser och kommuner, forskare, konsultfirmor, frivilliga inventerare och intresserade privatpersoner. Genom att rapportera in i Artportalen gör du en viktig insats för svensk naturvård!

www.artportalen.se/

En marin faunaväktare som letar efter arter vid Stora Knappen, Väderöarna.

foto: Johan BJÖrklund

Sjuarmad sprödstjärna som tillhörde kategorin DD (kunskapsbrist om arten) i 2015 års rödlista. Tack vare observationer från marina faunaväktare kategori- serades arten som LC (Least Concern = Livskraftig) och är därmed inte längre med i 2020 års rödlista.

(14)

också till bättre kunskap om dem. Det bekräftar även den relativt låga rapporteringen av marina arter generellt i artportalen. Under 2018 rapporterades till exempel fynd av femarmad sprödstjärna, gul solsjöstjärna och trollkrabba enbart in av ideella faunaväktare. Även vanligare arter med högt antal fynd rapporterades i mycket hög grad in via det marina faunaväkteriet, exempelvis kamsjöstjär- na, taggsjöstjärna, blåröd trollhummer,

europeisk hummer och krabbtaska.

Vad gäller antal inrapporterade individer blev den talrikaste arten över- lägset vanlig sjöstjärna hos sjöstjärnor med 4 086 inrapporterade individer och krabbtaska hos kräftdjur med 699 inrapporterade individer.

fynd av sällsynta arter

Dykarna rapporterade flera fynd av röd- listade arter. En art som är särskilt intres- sant är sjuarmad sprödstjärna, Luidia ciliaris, som tillhörde kategorin dd (data Deficient = Kunskapsbrist) i 2015 års rödlista. Kategorin DD innebär att man har låg kunskap om arten, och det är där- för mycket värdefullt att få in mer information om den. Arten observerade s flera gånger under 2018, med totalt 53 inrapporterade individer, vilket bidro g till ökad kunskap om både förekomst och utbredning. denna kunskap följde med in i det fortsatta arbetet med rödlistade arter och bidrog till att sjuarmad spröd- stjärna nu har bedömts tillhöra kategorin LC (Least Concern = Livskraf- tig). Gul solsjöstjärna Solaster ende- ca (tillhör kategorin VU = sårbar) och fiskarterna långa Molva molva (EN = starkt hotad), torsk Gadus mor- hua och ål Anguilla anguilla (båda CR = akut hotad), är exempel på rödlistade arter som har rapporterats in under projektets gång.

fortsättning följer

så vilka slutsatser kan vi dra så långt från projektet marint faunaväkteri? Vi kan konstatera ett mycket positivt resultat och att naturvården har fått en mängd värdefulla uppgifter om marina arter. Om rapporteringen fortsätter under kommande år kan detta bidra till att arter följs upp på ett bättre sätt, och att trender kan uppskattas. Som värde- full bonus har även observationer av andra marina arter gjorts under projektets gång. Dessa är både relevanta för natur- vårdsarbete och dykare, och kan i framtiden komma att ingå i utökningen av projektet.

Även en del bilder på både sjöstjär- nor och kräftdjur rapporterades till Art- portalen. Bilder är extra värdefulla eftersom de underlättar för experter att säker- ställa en del ovanliga fynd. De förbätt- rar också kunskapsunderlaget om de marina arterna generellt och kan användas i presentationer av dessa artgrupper, där man idag ofta saknar bilder eller illustra- tioner.

Eftersom allmänheten sällan rappor- terar sina observationer av marina djur eller växter till Artportalen är medborgarforskning via marint faunaväkteri ett lämpligt sätt att få information om dessa organismgrupper. Med hjälp av ideella dykare och deras bidrag kan naturvården få mycket bättre underlag för att kunna följa upp marina arter i sverige.Z

teXt ocH koNtakt:

Pavel Bína & Malin Strand SLU Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet pavel.bina@slu.se

läs Mer:

https://www.artdatabanken.se/hjalpa-till/

faunavakteri/marint-faunavakteri rÖdlistaN

Den svenska rödlistan är en lista över arter och deras hotstatus i Sverige. Den baseras på en bedömning av enskilda arters risk att dö ut i landet. Bedömningen görs utifrån internationellt vedertagna kriterier som baseras på flera olika risk- faktorer. Rödlistan är ett viktigt verktyg inom naturvården vid t.ex. bedömning av konsekvenser av planerad exploatering. Rödlistade arter har däremot inget lagligt skydd. Rödlistan kan vara till hjälp vid identifiering och prioritering av na- turvårdssatsningar, och den kan bidra med kunskap för att nå uppsatta miljö- mål. Den svenska rödlistan har tagits fram av SLU Artdatabanken var femte år sedan 2000. Den fastställs till Sveriges officiella rödlista av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. En ny rödlista kommer ut 2020.

www.artdatabanken.se/var-verk- samhet/rodlistning/

I Framsida av krysslista med de 12 arterna av sjöstjärnor (till vänster) och de 15 arterna/

taxa av kräftdjur (till höger) som ingick i marint faunaväkteri under 2018–2019.

FOT^O: sTeFaⁿ be^s

k^Ow /az^O

Te

B li m arin faunavä kt a

re !

Är du dykare? Vill du hjälpa till att för- bättra kunskapen om marina arter?

Då kan du anmäla dig som marin faunaväktare. Hör av dig till SLU,

Artdatabanken så får du veta mer.

(15)

d

en senaste vintern var på många sätt exceptionell.

medel temperaturen blev högr e än normalt i hela lande t, på några ställen började våren en månad tidigare än förut, eller så uteblev den meteorologiska vintern helt och hål- let. de som bor vid Bottnisk a viken kunde notera ännu ett oroande faktum: det lade sig knappt någon is på havet. under hela vintern har endast strandnära om- råden i kvarken samt Bottenvikens nord- ligaste delar varit isbelagda. Det är upp- seendeväckande, men går samtidigt helt i linje med det som alla klimatmodeller pekar på, nämligen att effekterna av kli- matförändringen kommer att bli stora i Bottniska viken.

Mot slutet av 2000-talet beräknas havsvattnets temperatur i Bottniska viken ha ökat med 3 – 4 grader, och de mil- da vintrarna leder till att havsisens tjock-

lek och utbredning kommer att minska med mer än 50 procent. Nederbörden be- räknas öka med 10-50 procent, vilket för- modligen leder till ett minskat siktdjup och lägre salthalt. Att effekterna redan börjar märkas bekräftas vetenskapligt av de relativt långa tidsserier av mätdata som finns. Det är tydligt att havsisen blivit tunnare, även om variationerna mellan åren är stora. Likaså minskar salthalten, och tillfällen med ovanligt höga tem- peraturer har blivit betydligt vanligare.

Nya livsbetingelser

att varmare havsvatten påverkar många arter är inte särskilt svårt att förstå. Ta till exempel vikaresälen. Den föder normalt sin unge (kallas för kut) i en snö- håla på havsisen, men kommer i större utsträckning att behöva föda sin kut på tillgängliga skär och stränder. Ungen har då en mindre chans att överleva, efter-

Att klimatförändringarna får dramatiska konsekvenser för vår framtid är de flesta idag medvetna om. Men medan stormar, värmeböljor och bränder är påtagliga för oss alla så är havet mer hemligt. Hur påverkas livet under ytan, och vad kan vi göra för att skydda den biologiska mångfalden?

Bottniska viken möbleras om

kliMateffekter i BottNiska vikeN

Klimatförändringens förväntade effekter på Bottniska viken

• Ytvattnet värms upp med 3–4 °C.

• Ökade regnmängder höjer tillförseln från åar och älvar och därmed ökar också mängden näringsämnen.

• Kvarkens salthalt sjunker med 1,5 promille på grund av ökad neder- börd.

• Höjd temperatur och sjunkande salthalt kan förändra artsamman- sättningen och förhållanden för främmande arter kan förbättras.

Källa: Suomen merenhoitosuunnitel- man toimenpideohjelma 2016–2021 I Blåstångsbälten som detta är livsnödvän- diga för tusentals djur. Vad som händer om de försvinner kan man bara ana.

foto: lotta nygård lÄnsstyrElsEn vÄstErnorrland

foto: lotta nygård

FOT^O: sTeFaⁿ be^s

k^Ow /az^O

Te

B li m arin faunavä kt a

re !

(16)

som den får ett sämre skydd mot predatorer och sjukdomar.

vad konsekvenserna blir för hela ekosystemet i Bottniska viken är svårare att överblicka. vi vet att varmvattenarter gynnas då de på sommaren förväntas ta sig längre ut från de kustnära områdena.

mindre is får vårblomningen att starta tidigare och förändrar cirkulationen av nä- ringsämnen. Att salthalten i haven för- ändras får stora effekter eftersom den är helt avgörande för vilka invånare som vistas på olika platser i våra hav.

gränser flyttas

i Bottniska viken minskar salthalten gradvis norrut och för många marina arter, som kräver mer salt i vattnet, blir det allt svårare att överleva ju längre norrut vi kommer tills de inte klarar sig läng- re. norra kvarken utgör en sådan barri- är, en stoppskylt för många marina arter. Två tydliga exempel är blåmusslan och blåstången som har sin nordliga ut- bredningsgräns just i Norra Kvarken.

dessa utgör så kallade nyckelarter i Öst- ersjön eftersom de har stor betydelse för andra arters överlevnad. Både blåmuss- lan och blåstången bildar stora bälten på havsbottnen som utgör livsutrymme eller föda för ett stort antal andra organismer. Just nu ligger den norra utbred-

ningsgränsen för blåmussla och blåstång alltså vid norra kvarken men som vi tidigare konstaterade beräknas nederbör- den öka dramatiskt, samtidigt som avrin- ningen från land under vintrarna förvän- tas öka med 30-60 procent till år 2050.

När havsvattnet på detta sätt späs ut av stora mängder sötvatten sjunker salthalten. Beräkningar som vi gjort inom projektet Econnect visar att en förmodad sänkning av salthalten med 1,5 promille skulle innebära att blåmusslan nästan helt försvinner från Bottniska viken och blåstångsutbredningen krymper med cirka 50 procent i Norra Bottenhavet. 1 830 kvadratkilometer av tång kommer då att försvinna, tillsammans med en enorm mängd andra organismer. I Bottenha- vet har det gjorts provtagningar som visar att en enda kvadratmeter av tångbäl- tet kan rymma 9 000 individer av fjäder- mygglarver, tångmärlor och små snäcko r.

Vi kan anta att det innebär stora föränd- ringar för födoväven i havet om dessa försvinner.

fisksamhället förändras

Den ökade nederbörden förväntas föra med sig både mer humuspartiklar och mer näringsämnen till havet, vilket för- orsakar grumligare vatten och mer bakterieplankton. Denna “brunifiering” av Bottniska viken förväntas bland annat leda till en mer ineffektiv födoväv eftersom det blir fler steg i näringskedjan när den startar med små bakterier. då ljusför- hållanden och siktdjupet i havet blir säm- re krymper även livsutrymmet för botten- levande växter och alger.

Ett förändrat klimat kommer att på- verka fisksamhällets sammansättning dels på grund av temperaturen men ock- så till följd av ökad grumlighet samt för- ändringarna i födoväven. Sannolikt kommer kallvattensarter såsom sik, harr, lax, öring, lake och vassbuk att missgynnas medan däremot de arter av sötvattenur- sprung som även gynnas av näringsrika- re vatten – såsom mörtfiskar, abborre och gös – antagligen kommer att öka. arter som använder sig av känselsinnet istäl- let för synen gynnas också av de nya för- hållandena.

foto: lotta nygård lÄnsstyrElsEn vÄstErnorrland

Att salthalten i haven för-

ändras ger stora effekter

eftersom den är helt av-

görande för vilka invånare

som vistas på olika platser

i våra hav.

(17)

avgörande anpassning

så vad kan vi göra med dessa framtids- scenarier? Precis som när samhället för- söker anpassa sig till framtida föränd- ringar, behöver vi göra det vi kan för att underlätta för havets invånare att anpassa sig. När havsmiljön förändras behö- ver djur och växter ha möjlighet att sprida sig till nya områden, särskilt om deras nuvarande livsmiljö blir ogynnsam.

Viktigt är då att livsmiljöerna är bra sam- mankopplade, det vill säga att det finns konnektivitet mellan dem. En god kon- nektivitet hjälper arter att klara av för- ändringar och undviker att det uppstår isolerade populationer. för att förutspå

effekterna av klimatförändringar är det alltså viktigt att studera konnektiviteten.

viktigt med samarbete

Konnektiviteten är dock artspecifik och beror på arternas spridningsförmå- ga samt vilka krav de har på livsmiljön.

många arter som exempelvis blåstången sprider sig bara några meter medan andra arter sprider sig betydligt längre. En blåmusslas larver kan under goda förhål- landen sprida sig upp till 50 kilometer.

Spridningsbarriärer är exempelvis salthalt, temperatur, djup och bottensubstrat.

Vi förväntar oss att klimatförändringen innebär förändringar i spridningsmöjlig- heterna och att vissa områden blir viktiga knytpunkter (”stepping stones”) eller kor- ridorer för arterna. En naturlig följd blir då att värna om dessa potentiella knytpunkter eller korridorer. Det är viktigt att myndigheterna på båda sidor om Bott- niska viken arbetar tillsammans eftersom preliminära analyser visar att arternas spridning är starkt beroende av för- hållanden på finska sidan. Domineran- de strömriktningar och den djupa kusten längs den svenska sidan av Bottenha- vet utgör en barriär för många grunt levande arter. Norra Kvarken blir däremot en brygga för spridning av arter från norr till söder. Avståndet här är bara drygt 20

kilometer mellan de svenska och finska öarna (och grundområdena).

vi behöver påminna oss om att havet och dess invånare är en gemensam re- surs som behöver värnas och att beslut som fattas på den ena sidan av Bottnis- ka viken påverkar den andra sidan och vice versa. den stora frågan lyder: hur kan vi värna naturvärden och försäkra olika arter deras existens även i framtiden? Inför stora förändringar stiger be- hovet av samarbete och här behövs ett fungerande marint nätverk av skyddade områden som tar hänsyn till dessa om- råden och inkluderar dem med lämpliga skyddsåtgärder. En gemensam planering kan hjälpa till att stärka arters överlev- nad i framtiden och lindra effekterna av klimatförändringarna.Z

teXt ocH koNtakt:

Roosa Mikkola, Parks & Wildlife Finland och Johnny Berglund, Länsstyrelsen Västerbotten

E-post: johnny.berglund@lansstyrelsen.se econnect

Målet med projektet ECOnnect är att skapa en konkret bild av hur undervat- tensmiljön i Bottniska viken kommer att påverkas av klimatförändringen hundra år framåt i tiden. I projektet deltar Forst- styrelsen, Länsstyrelsen Västerbotten, Länsstyrelsen Västernorrland och NTM- centralen i Södra Österbotten.

läs Mer:

www.econnect2120.com http://smartsea.fmi.fi/

I Brist på is och snö utsätter vikarkutarna för många faror som havsörnar och rävar.

I Istäcket minskar drastiskt enligt alla klimatmodeller och det vi upplevt denna vinter kan bli det nya normala.

foto: PEtEr lilJa/lÄnsstyrElsEn vÄstErBottEn

foto: anniina saarinEn/lÄnsstyrElsEn vÄstErBottEn

(18)

M

änniskan är idag den största förändran- de kraften som verkar inom jordens biosfär, och det är inte kon- stigt att betydelsen av naturliga processer lätt bleknar i jämförelse. Något som har särskilt stor effekt på biodiversite- ten är introduktionen av främmande arter. om de etablerar sig kan de öka till så stora antal att det får långtgående effekter på ekosystemen omkring dem, och då klassas de som invasiva. I dagsläget har vi ganska bra koll på när en ny art dyke r upp, tack vare insatser från artdatabanken, naturvårdsverket och havs-och vattenmyndigheten. En ökande rapportering från allmänheten har också bidragit mycket. men alla nykomlingar upp- täcks inte, och det gäller särskilt arter som lever i havet. I jämförelse med land- baserade arter kan dessa sprida sig mycket långt och ibland etablera sig över ett stort område innan vi ens får en chans att upptäcka dem. Här är den moderna sjöfarten den främsta boven i dramat.

När ett fartyg inte är fullastat pumpas havsvatten ombord i särskilda tankar för att stabilisera det, vatten som kan inne- hålla mängder av yngel, larver och sporer som sedan töms ut i en hamn någon annanstans i världen. Sedan 2017 finns en ny barlastvattenkonvention som ska reglera detta, men även om den får effekt så

återstår alla arter som kan sprida sig som påväxt på fartygsskrov, eller gömda i ut- rymmen på fartygsskrovets utsida. Mäng- den transporter på havet ökar stadigt, men dessutom kan lokal spridning ske med fiskeredskap och fritidsbåtar, och allt fler vill vistas vid kusten på sin fritid. Vi befinner oss alltså i en situation där flera främmande arter redan etablerat sig i Östersjön och Västerhavet, samtidigt som takten på nya främmande arter med all sannolikhet kommer att öka.

definition med brister

När räknas en art egentligen som främ- mande? Idag är definitionen en art som tidigare inte funnits i området där den hittas, och som det finns betydande risk att den har transporterats hit av oss män- niskor. I Sverige sätter vi år 1800 som gräns – har arten funnits innan dess klassas den som naturligt förekommande.

men sandmusslan har också introdu- cerats av människan, även om det troligen skedde någon gång på vikingatiden.

Den är idag en integrerad del av Öst- ersjöns ekosystem och räknas inte som främmande. Blåfenad tonfisk var tidigare vanlig i Västerhavet men har sedan för- svunnit. Om vi inte kände till det, och arten åter skulle uppträda inom våra grän- ser, skulle vi då klassa den som främman- de?

Det är svårare att definiera vad som är en främmande art i havet än på land.

I havet är historiska data på artutbred- ningar bristfälliga, eftersom många arter utan skelettdelar inte lämnat spår ifrån sig i sediment eller gamla fiskelägen.

Definitionen av en främmande art har alltså brister. Den är begränsad av våra politiska gränser snarare än ekologiska, men också av att vi vet väldigt lite om historiska utbredningar.

Huruvida en art behandlas som främ- mande eller inte bygger dessutom bara delvis på biologiska data – även vårt sam- hälles upplevelse av arten spelar in. vad ska vi till exempel göra åt de främman- de arter som sedan länge etablerat sig i Europa men nu sprider sig till sverige på naturlig väg? Och alla arter som flyttar närmare polerna på grund av klimatför- ändringar och ett varmare hav?

Ska vi betrakta dem som främmande, fastän de bara söker sig till en miljö som blivit mer naturlig för dem när miljön förändrats? När en art hamnar i en ny miljö och hålls isolerad från sitt ursprung och andra populationer, så sker också en genetisk förändring över tid. Detta är en process som faktiskt skapar biologisk mångfald då arter anpassar sig genetiskt till nya förhållanden.

Definitionen av en främ- mande art har alltså bris- ter. Den är begränsad av våra politiska gränser sna- rare än ekologiska, men också av att vi vet väldigt lite om historiska utbred- ningar.

Antalet främmande arter ökar stadigt i våra hav. Etablerar de sig riskerar de att rubba balansen i våra ekosystem och därför läggs mycket arbete på att försöka begränsa dem. Men det finns forskning som delvis motsäger strategin. Kan vissa nya arter rentav bidra till biologisk mångfald?

främmande arter på gott och ont

(19)

viktigt välja åtgärder

med detta sagt råder ingen tvekan om att främmande arter bidrar till enorma mil- jöproblem över hela jorden. fiskdöd som resultat av återkommande blomningar av nytillkomna algarter och trofiska kaska- der från främmande kammaneter är bara ett par exempel på introduktioner som fått svåra konsekvenser. att motverka att nya arter etablerar sig är därför en viktig del i de åtgärdsplaner som görs för att bevara den befintliga mångfalden, och det är även formulerat i FN:s hållbarhetsmål som Sverige ställt sig bakom. Idag är det en norm vid beslutsfattande att vi mås- te begränsa alla främmande arter, såväl nykomlingar som sådana som redan etablerat sig. Men det finns en risk med att se det alltför ensidigt. För det första är det både kostsamt och svårt att begränsa spridningen av en art, speciellt i marina miljöer. I slutändan handlar det trots allt om att prioritera vilka åtgärder som ska vidtas. För det andra är det inte säkert att mångfalden skulle tjäna på att alla främ- mande arter begränsades. Tänk om en främmande art inte hotar biologisk mång- fald eller andra arters bevarandestatus.

Tänk om vissa arter rent av bidrar till den biologiska mångfalden. ska vi då fortfarande lägga resurser på att få bort dem?

Ny forskning nyanserar

Eftersom samhällets bild av främmande arter påverkar politiken som i sin tur styr resursfördelning och åtgärdsprogram, är det viktigt att förstå att främmande arters effekter på biologisk mångfald kan vara komplexa. Exempelvis finns det tecken på att den invasiva svartmunnade smörbulten har blivit huvudföda för stor-

skarven i delar av Östersjön. Det innebär att skarven äter mindre av andra fiskar- ter, vilket skulle kunna gynna hotade arter som till exempel ål. Ett annat exempel är stillahavsostronet, som har etablerat sig i Västerhavet. En konsekvens av det har länge ansetts vara minskade populationer av blåmusslor, men det blir alltmer ifrågasatt och numer finns mycket forskning som visar att ostronen tvärt- om verkar kunna skydda musslorna från rovdjur samtidigt som de fungerar som bottensubstrat för mussellarver. stilla- havsostronens rev tycks också kunna hu- sera lika stor biologisk mångfald som blåmusslans. vi har alltså en situation där odling av stillahavsostron begrän- sas av miljöskäl, trots att det kanske kan vara en räddning för artrikedomen som är beroende av musselrev.

Nytänk behövs

framtidens hav står inför stora för- ändringar. På grund av begränsa- de resurser och snabb förändring i miljön är det viktigt att kunna göra väl underbyggda analyser och på kort tid ta välgrunda- de beslut.

En ökad forskning och där- med förståelse för de komplexa in- teraktioner som sker mellan främ- mande arter och inhemska, i kombination med deras ekologi och evolution, kan förhoppningsvis leda till en mer dynamisk förvaltning av våra hav.

då kan vi maximera de unika positiva effekter som vissa nya arter faktiskt kan ha för mångfalden, samtidigt som de negativa effekterna från främmande arter minimeras.Z

teXt ocH koNtakt:

Leon Green, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet och Lena Granhag, avdelningen Marina studier, Chalmers

e-post: leon.green@bioenv.gu.se

foto: lEon grEEn

Arterna kommer oftast hit som fripassage- rare med fartygens barlastvatten. Några kan överleva miljöombytet och utvecklas till en lokalt anpassad population, vilket ökar den globala genetiska mångfalden. Det belyser komplexiteten i frågan om främmande arter.

främmande arter på gott och ont

I Svartmunnad smörbult finns sedan 30 år i Östersjön och bidrar till att förändra ekosystemet. Samtidigt blir den föda åt många predatorer och skulle indirekt kunna hjälpa andra hotade arter. foto: lEon grEEn

foto: lEon grEEn

(20)

20 havsutsikt 1 2020

Skärgårdens

mångfald avgör funktionen

Undervattensmiljöerna i skärgården hör till de artrikaste delarna av Östersjön och förser oss med viktiga ekosystem- tjänster. Samtidigt är de också de mest känsliga. Mänskliga aktiviteter längs kusten kan komma att påverka dessa miljöer i större utsträckning än vad de gör idag. Det har därför blivit allt viktigare att kartlägga hur den biologiska mångfalden och omgivningarna påverkar ekosystemens funktionalitet.

mats wEstErBom.

(21)

M

ed sina tusentals öar har Östersjöns unika skärgård en natur som inte bara är vacker och varierande ovan ytan, även under ytan existerar olika slags miljöer med både hårda och mju- ka bottnar där det vimlar av liv. Ekosyste- men upprätthåller många viktiga funktioner som vi människor drar nytta av. Den- na funktionalitet inkluderar näringsom- sättning, upptag och lagring av kol, stabi- lisering av havsbotten och skapandet av olika livsmiljöer för alger, växter, fisk och andra havsdjur. I en värld i förändring har det nu blivit allt mera brådskande att få en djupare insikt i vilken mångfald våra undervattensmiljöer rymmer och

hur dessa artsamhällen fungerar. Vi kommer inte att kunna förstå hur förändring- ar i framtiden påverkar våra miljöer om vi inte har en förståelse för hur de fungerar idag. Det är därför viktigt att veta hur biodiversitet och den tillhörande funktio- naliteten varierar i tid och rum.

varierande omgivning

Ytterskärgårdens miljöer är ofta utsat- ta för vågor och stort vattenutbyte men detta minskar gradvis, längs en så kall- lad gradient, och i mellan- och innerskär- gården blir miljöerna allt mer skyddade. skillnader i vågaktivitet och vatten- ombyte påverkar både hur undervattens- miljöerna ser ut och fungerar och i mju-

ka bottnar ser man detta tydligt. Exem- pelvis förändras både bottnens karak- tär och den biologiska mångfalden när man rör sig från ytter- till innerskärgår- den. Även förhållandet mellan biologisk mångfald och ekosystemfunktioner kan ändras längs med gradienten, så till vida att mångfalden i ytterskärgården kan ha en starkare eller svagare koppling till en funktion jämfört med i innerskärgården.

Vi har sammanställt ny forskning som visar hur den strukturella diversiteten, det vill säga mångfalden och sammansätt- ningen av arter i ett ekosystem, och den funktionella diversiteten, alltså mångfal- den av arters egenskaper och funktions- typer så som rörlighet eller livslängd, för-

Växtsamhällen som består av höga växter har stor produktion av biomassa.