Rapport 6 − 2008
Rapportering
av livsmedelskontrollen 2007
Kontrollmyndigheternas rapportering av livsmedelskontrollen
av Doris Rosling
Produktion:
Livsmedelsverket, Box 622 SE-751 26 Uppsala, Sweden Teknisk redaktör:
Merethe Andersen
Tryck: Kopieringshuset, Uppsala
Livsmedelsverkets rapportserie är avsedd för publicering av projektrapporter, metodprövningar, utredningar m m.
I serien ingår även reserapporter och konferensmaterial.
För innehållet svarar författarna själva.
Rapporterna utges i varierande upplagor och tilltrycks i mån av efterfrågan. De kan rekvireras från Livsmedelsverk- ets kundtjänst tel 018-17 55 06, fax 018-17 55 11 eller via
Innehåll
Rapportering av livsmedelskontrollen år 2007 ... 3
Sammanfattning ... 3
Bakgrund ... 4
Indelning i olika livsmedelsgrupper... 6
Definitioner ... 6
Antalet godkända/registrerade livsmedelsanläggningar i landet ... 7
Årsarbetskrafter... 8
Inspektörsårsarbetskrafter ... 8
Resursbehov ... 10
Anläggningar per inspektörsårsarbetskraft ... 10
Antal inspektörer i livsmedelskontrollen ... 11
Verksamhetsplan ... 11
Kontroll ... 11
Godkännande och registrering ... 11
Inspektioner/revisioner/besök ... 12
Totala antalet inspektioner/revisioner/besök per besökt anläggning ... 13
Besökta anläggningar med avvikelser... 13
Åtgärdskrav ... 14
Avvikelser ... 14
Projektinriktad kontroll ... 16
Provtagning ... 16
Analyser och undersökningar – andra än mikrobiologiska... 16
Mikrobiologiska specialanalyser, zoonoser med mera ... 17
Mikrobiologiska analyser totalt ... 17
Övriga kommentarer från kommunerna... 18
Tabeller och bilagor ... 19
Rapportering av livsmedelskontrollen år 2007
Sammanfattning
Den årliga livsmedelsrapporteringen görs för att få en samlad bild av hur livsme- delskontrollen i Sverige fungerar och vilka brister som kan behöva åtgärdas.
Livsmedelsverket har skyldighet att rapportera uppgifter om livsmedelskontrollen i Sverige till kommissionen i syfte att medverka till en EU-gemensam bild av hur kontrollen fungerar på EU-nivå.
Från 2007 års rapporteringen kan följande slutsatser dras.
• Rapporteringen är ofullständig.
Av landets 291 kontrollmyndigheter (290 kommuner plus Livsmedelsverket) har 283 lämnat in rapporteringen för år 2007 (vilket kan jämföras med 270 myndig- heter under 2006). Bland dessa fanns några som endast lämnat svar på några få frågor. Dessutom har flera myndigheter fortfarande svarat ofullständigt i specifika frågeställningar, vilket gör att Livsmedelsverket ibland har svårt att dra slutsatser.
Mot bakgrund av syftet med rapporteringen är det mycket otillfredsställande.
Livsmedelsverket har under 2008 förelagt tre kommuner som underlåtit att rapportera såväl livsmedels- som dricksvattenkontrollen att komma in med underlag, vilket de också gjort. Utöver dessa är det fortfarande åtta kommuner år 2007 som trots påminnelser inte har rapporterat. Livsmedelsverkets ambition är att samtliga kommuner ska fullgöra sin rapporteringsskyldighet. Livsmedelsverket håller på att utarbeta ett nytt rapporteringssystem och förhoppningen är att det nya systemet även ska underlätta för kommunerna att rapportera till verket.
• Det råder brist på utbildad inspektörspersonal.
Livsmedelsverket förutsätter att de lokala myndigheterna trots bristen på utbildade inspektörer tar sitt ansvar för att uppfylla kraven på kompetens genom att endast anställa personer som har korrekt utbildning. Livsmedelsverket ser positivt på att kontrollmyndigheterna prioriterar kontrollen genom att anställa inspektörer när möjlighet finns till kostnadstäckning genom kontrollavgifter. Enligt resursbehovs- analysen saknas det fortfarande drygt 150 inspektörer i landet.
• Otillräckliga resurser.
Andelen kontrollmyndigheter som fått fler inspektörer ökar årligen och andelen kontrollmyndigheter som inte kommer upp i nivå med resursbehovsanalyserna minskar. Trots detta har över 150 myndigheter fortfarande otillräckliga resurser.
En anledning till detta kan vara att det har varit svårt att rekrytera inspektörer.
• Stora skillnader i hur livsmedelskontrollen sköts.
Många myndigheter har fortfarande för stor arbetsbelastning för att kunna utöva fullgod kontroll. I medeltal hade en heltidsarbetande inspektör kontrollansvar för 124 anläggningar, vilket är en minskning med tio anläggningar föregående år.
Variationen mellan kommunerna är fortfarande för stor och kan vara mellan 6 och 328 anläggningar per heltidsarbetande inspektör.
• Ökat antal livsmedelsanläggningar.
Antalet inrapporterade livsmedelsanläggningar är drygt 65 500 vilket är en ökning från 2006 med drygt 11 500 anläggningar. Ser man till fördelningen i procent mellan olika typer av livsmedelsanläggningar är fördelningen i princip lika med föregående år. Anledningarna till ökningen är säkert flera men några inspektörer ute i landet pekade vid ett telefonsamtal på att det tillkommit objekt som tidigare inte behövde något godkännande, små barnstugor till exempel eller att ”gamla § 16 tillstånd” inte räknats med tidigare. En del av kontrollarbetet är
kontrollbesöken och de var nästan 42 500 under 2007. Drygt 27 800 anläggningar fick minst ett besök under året.
Det bör noteras att det alltid är verksamhetsutövaren som har hela ansvaret för att tillhandhålla ett fullgott livsmedel.
Bakgrund
Livsmedelsverket har sedan början av 1990 talet begärt in rapporteringar från lan- dets kontrollmyndigheter.
Livsmedelsverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (f.d. Svenska Kommunförbundet) och några kommunrepresentanter utarbetat nuvarande rapporteringssystem (Föreskriften om rapporteringsskyldighet för till- synsmyndigheter SLVFS 2000:25), vilket togs i bruk i och med 2002 års rapporte- ring. Enligt 2 § skall den kommunala nämnden till Livsmedelsverket lämna upp- gifter om kontrollen som verket särskilt beslutat om. Utformningen av rapporte- ringssystemet är tänkt att bättre kunna ge svar på hur kontrollen fungerar och även belysa var den bör intensifieras.
I och med att ny lagstiftning började gälla från och med 1 januari 2006 är det i många fall omöjligt att jämföra längre bakåt i tiden.
Rapporteringen har förutom att ha blivit mer detaljerad även inneburit att kontrollmyndigheterna kunnat rapportera elektroniskt via en lösenordsskyddad
blankett. Påminnelser har skett via webbplatsen samt via e-post. Sista rapporte- ringsdatum sattes till den 3 februari 2008. Några kontrollmyndigheter hörde av sig efter detta datum och de har fått lämna in rapporteringen på papper i efterhand.
Livsmedelsverket har gjort några korrigeringar där det varit uppenbart att vissa resultat saknades. Anledningen till detta var att minska felen i rapporte- ringen. Kontrollmyndigheterna har även haft problem med de nya benämningarna vid bedömning av mikrobiologiska prov. Många myndigheter har redovisat till- fredsställande (tidigare tjänliga) resultat som godtagbara (tidigare tjänliga med anmärkning). Mycket tid har åtgått till att korrigera det.
Resultatet i denna rapportering återspeglar vad kontrollmyndigheterna rap- porterat till Livsmedelsverket.
Det blir mer och mer vanligt att två eller flera kommuner bildar gemensamma kontrollmyndigheter. Av landets 290 kommuner fanns det under 2007 272 kon- trollmyndigheter. I denna rapport används dock begreppet 291 kontrollmyndighe- ter (290 kommuner plus Livsmedelsverket).
För första gången använde sig Livsmedelsverket i år av möjligheten enligt 18 § livsmedelslagen att förelägga kommuner som underlåtit att rapportera. Tre kommuner förelades på grund av att de underlåtit att rapportera såväl livsmedels- som dricksvattenkontrollen under åren 2006 och 2007. Dessa tre kommuner har inkommit med rapportering och finns med i denna rapport.
Av landets 291 kontrollmyndigheter har 283 lämnat in rapporteringen för år 2007. Bland dessa fanns några som endast lämnat svar på några få frågor. Dess- utom har flera myndigheter fortfarande svarat ofullständigt i specifika frågeställ- ningar vilket gör att Livsmedelsverket ibland har svårt att dra slutsatser. Summe- ringar kommer trots detta att göras samt viss jämförelse med tidigare rapporte- ringar när så låter sig göras. Andelen kommuner som inte lämnat någon rapport har minskat från föregående år från 21 kommuner till åtta kommuner är 2007.
Kontrollmyndigheterna som inte rapporterat livsmedelsdelen till Livsmedels- verket för år 2007 är
• I Östergötlands län saknas Åtvidaberg och Söderköpings kommuner.
• I Värmlands län saknas Kils kommun.
• I Örebro län saknas Askersund och Hallsbergs kommuner.
• I Västmanlands län saknas Hallstahammars kommun.
• I Gävleborgs län saknas Ockelbo kommun.
• I Västerbottens län saknas Vindelns kommun.
Från och med den 1 januari 2006 har nya förordningar från kommissionen börjat gälla. Samma livsmedelslagstiftning gäller nu i hela EU. Kontrollmyndigheterna har lagt ner mycket tid på att anpassa kontrollen efter lagstiftningen som i många fall inte syns i det inrapporterade materialet.
Sammanställningen över dricksvattenkontrollen under år 2007 presenteras vid ett senare tillfälle.
Indelning i olika livsmedelsgrupper
Livsmedelsanläggningarna är indelade i olika grupper. Grupperingen är den- samma som tidigare år då livsmedelsföretagen var indelade i olika avgiftsgrupper.
Denna indelning har försvunnit från lagstiftningen från och med år 2007 men ver- ket har
ändå valt att ha gruppindelningen kvar. Flera kommuner har dock meddelat att de har haft svårigheter med indelningen.
En förändring är dock gjord. Begreppet storhushåll/restaurang finns inte längre i lagstiftningen. I denna rapport finns i stället begreppen detaljhandel med eller utan bearbetning.
Indelning av grupperna
• ”Primärproducenter” är anläggningar som producerar livsmedel i obearbe- tad form.
• ”Tillverkare/producenter/förpackare” är industriella såväl som icke industriella tillverkare/producenter och förpackare. Se även ”Producenter med egen butik”
• ”Partihandel” är ett företag som inte har försäljning direkt till konsument.
• ”Detaljhandel utan bearbetning” omfattar dagligvaruhandlare utom de som hanterar oförpackade livsmedel.
• ”Detaljhandel med bearbetning”, omfattar restaurangerna och storhushål- len men även dagligvaruhandlarna som hanterar stora mängder av oför- packade livsmedel.
• ”Producenter med egen butik” är industriella såväl som icke industriella tillverkare/producenter och förpackare som saluhåller sina produkter huvudsakligen direkt till konsument.
Definitioner
Nedan följer en förklaring på vad olika begrepp i denna rapport betyder.
• Inspektion. Inspektion är en kontrollmetod som bör ske utan förvarning.
Den kan vara planerad eller oplanerad och utföras ad hoc, det vill säga som det faller sig. Vid en inspektion kan en viss detalj kontrolleras, till exempel att utrustningen är rengjord, vilken temperatur som råder i kylrum, att ett förpackat livsmedel är rätt märkt, att en tidigare trasig kakelplatta är åtgärdad. Inspektion kan även vara en del av en revision.
• Revision. Revisionen är föranmäld. Revisionens syfte är att kontrollera om livsmedelsföretagarens verksamheter och resultat från dessa överens- stämmer med livsmedelsföretagarens planerade åtgärder och om
åtgärderna har genomförts på ett effektivt sätt och är lämpliga för att nå kraven i livsmedelslagstiftningen.
• Livsmedelsföretagare: De fysiska eller juridiska (till exempel aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening) personer som ansvarar för att livsme- delslagstiftningen uppfylls i de livsmedelsföretag de bedriver.
• Livsmedelsanläggning: I denna rapport används begreppet livsmedelsan- läggning som ett samlingsnamn för verksamhet som regleras av livsme- delslagstiftningen. Verksamheten kan till exempel bedrivas i en
restaurang, livsmedelsbutik, livsmedelsindustri, hos en odlare/djurupp- födare men även "på kontoret" - till exempel hos en importör utan eget lager, internetbutik utan eget lager, av en "matmäklare".
• EKP. Benämningen ”EKP” är av gammalt datum. I nu gällande lagstift- ning används termen ”System för egenkontroll”. För enkelhetens skull fortsätter verket här att använda förkortningen ”EKP” när vi menar
”System för egenkontroll”.
• Besökta anläggningar. Detta är livsmedelsanläggningar som
kontrollmyndigheten gjort en eller flera inspektioner/revisioner på. Redo- visas här även i procent av totala antalet livsmedelsverksamheter.
• Totala antalet kontrollbesök per besökt anläggning. Detta är
kontrollfrekvensen per besökt anläggning. Redovisas här som kontrollbe- sök per besökt anläggning.
• Årsarbetskrafter. Detta är den totala arbetsinsatsen på livsmedelsområdet som kontrollmyndigheten gjort, det vill säga summan av inspektörer och administrativ personal. En årsarbetskraft är 200 arbetsdagar.
• Inspektörsårsarbetskrafter. Detta är inspektörernas arbetsinsats på livsmedelsområdet. En inspektörsårsarbetskraft är 200 dagar.
• Anläggningar per inspektörsårsarbetskraft. Ett mått på hur många anläggningar som en heltidsarbetade livsmedelsinspektör har kontroll över.
• Antal inspektörer i livsmedelskontrollen. Detta är antalet inspektörer som arbetar med livsmedelskontrollen oberoende av hur stor del av arbets- tiden som är livsmedelskontroll. Till exempel 0,25 årsarbetskrafter på en kontrollmyndighet kan vara fördelade på mellan en till fyra inspektörer.
Antalet godkända/registrerade livsmedelsanläggningar i landet
Av de uppgifter kontrollmyndigheterna rapporterat år 2007 om kontrollen i landet kan utläsas att det fanns något mer än 65 500 livsmedelsanläggningar.
Fördelningen av livsmedelsanläggningarna var enligt följande.
• 71 % detaljhandel med bearbetning, 46 385 anläggningar
• 20 % detaljhandel utan bearbetning, 12 911 anläggningar
• 4,3 % tillverkare/producenter/förpackare, 2 838 anläggningar
• 2,4 % primärproducenter, 1 556 anläggningar
• 1,8 % partihandel, 1 190 anläggningar
• 1,1 % producenter med egen butik, 701 anläggningar
Jämfört med föregående år har förändringar skett. Antalet anläggningar har ökat med över 11 500 anläggningar. Största ökningen i procent står ”primärproduktio- nen” för. Detta är förväntat eftersom begreppet primärproduktion har vidgats sedan år 2007. Antalet ”primärproducenter” förväntas stiga ytterligare eftersom annan statistik pekar på att antalet primärproducenter är cirka 80 000. Kontroll- myndigheterna har troligtvis inte hunnit med att registrera dessa ”nya” anlägg- ningar ännu.
Ser man till fördelningen i procent mellan olika typer av livsmedelsanlägg- ningar är fördelningen i princip lika med föregående år. Anledningen till ökningen framgår inte av rapporteringen. Livsmedelsverket har genom telefonsamtal med ett flertal inspektörer ute i landet fått flera olika anledningar till ökningen.
Anläggningar som tidigare inte behövde godkännas har nu tillkommit på grund av ny lagstiftning till exempel små barnstugor. ”Gamla § 16 tillstånd” räknades inte alltid in tidigare men vid ny registrering/godkännande kommer de med i statisti- ken. Någon inspektör påtalade också att det generellt blivit fler livsmedelsanlägg- ningar. Se även bilaga B samt tabellerna 1 och 5 där även resultaten från och med 2002 finns redovisade.
Årsarbetskrafter
Det totala antalet årsarbetskrafter (inspektörer och administrativ personal) fortsät- ter att öka och var för år 2007 uppe i 616 vilket var en kraftig ökning med 140 årsarbetskrafter sedan föregående år. En bidragande anledning till detta är att kon- trollmyndigheterna sedan år 2007 har skyldighet att ha full kostnadstäckning genom avgifter för kontrollen av livsmedelsföretagarna. Tidigare var den ofta otillräckligt finansierad dels av skattemedel och dels av avgifter. Livsmedels- verket ser med tillfredsställelse på att kontrollmyndigheterna får ökade resurser.
Se även tabell 4 där även resultat från och med 2002 finns redovisade.
Inspektörsårsarbetskrafter
Även en kraftig ökning av inspektörsårsarbetskrafterna kunde noteras under år 2007. Antalet var uppe i 529 jämfört med 404 år 2006. Under år 2007 ökade antalet inspektörsårsarbetskrafter med 125. Det är positivt att kontrollmyndighe- terna prioriterar kontrollen genom att anställa inspektörer när myndigheten fått möjlighet att ha kostnadstäckning för kontrollen. Se även tabell 4.
Ett problem för kontrollmyndigheterna är att det råder brist på utbildad inspektörspersonal. Livsmedelsverket förutsätter att de lokala myndigheterna tar sitt ansvar för att uppfylla kraven på myndigheternas kompetens och livsmedels- kontrollen genom att endast anställa personer som har korrekt utbildning.
Noteras kan dock att
• 53 kontrollmyndigheter hade som mest 0,5 inspektörsårsarbetskrafter, motsvarande siffra för år 2006 var 67. Antalet för år 2005 var ytterligare något högre (90).
• 12 kontrollmyndigheter hade som mest 0,2 inspektörsårsarbetskrafter, vil- ket är samma antal som under år 2006. Antalet för år 2005 var något högre (20).
Livsmedelsverket anser det positivt att andelen myndigheter som lägger ner högst 0,5 inspektörsårsarbetskrafter per år på livsmedelskontroll minskar. På en kon- trollmyndighet delade tre livsmedelsinspektörer på 0,40 inspektörsårsarbetskraf- ter. Verket finner det svårt att se att inspektörer som endast med låg andel av sin tjänst arbetar med livsmedelskontroll kan både upprätthålla sin kompetens och utöva en ändamålsenlig och effektiv livsmedelskontroll. Det vanligaste var dock att det endast var en inspektör som skötte livsmedelskontrollen vid dessa
myndigheter. Fyra stora kontrollmyndigheter hade uppgivit att de hade fler än tio inspektörsårsarbetskrafter.
Det fanns dock även kontrollmyndigheter som fått minskade inspektörsresur- ser. Andelen som fått färre inspektionsresurser har dock minskat sedan föregående år.
• 43 kontrollmyndigheter har fått mindre resurser år 2007 än år 2006
• 64 kontrollmyndigheter hade samma resurser båda åren
• 138 kontrollmyndigheter hade mera resurser år 2007 än år 2006.
Noteras kan att andelen kontrollmyndigheter som fått minskade resurser har ökat från 38 år 2006 till 43 år 2007, detta var inte förväntat eftersom kontrollmyndig- heterna nu kan ta ut full kostnadstäckning för kontrollen. Andelen kontrollmyn- digheter som fått ökade resurser har dock ökat jämfört med år 2006 (32 flera myn- digheter).
Ser man till den resursbehovsanalys som kontrollmyndigheterna gjorde år 2006 och utfallet år 2007 finner man att många myndigheter fortfarande inte fått tillräckligt med personal för att täcka behovet. Noteras kan också att 40 kontroll- myndigheter hade ett större antal inspektörsårsarbetskrafter än vad resursbehovs- analysen beräknade år 2006.
• 152 kontrollmyndigheter hade färre inspektörsårsarbetskrafter år 2007 än vad som resursbehovsanalysen kom fram till år 2006
• 18 kontrollmyndigheter hade de inspektörsårsarbetskrafter år 2007 som resursbehovsanalysen kom fram till år 2006
• 40 kontrollmyndigheter hade ett större antal inspektörsårsarbetskrafter år 2007 än vad som resursbehovsanalysen kom fram till år 2006.
Andelen kontrollmyndigheter som fått ökade inspektörsårsarbetskrafter ökar årli- gen och andelen kontrollmyndigheter som fortfarande inte kommer upp i nivå med resursbehovsanalyserna minskar. Trots detta är antalet myndigheter med otillräckliga resurser fortfarande över 150 stycken. Detta kan förklaras med att kontrollmyndigheterna har fått en ökning men ökningen är inte i nivå med resurs- behovsanalysen. En annan anledningarna till detta kan vara att det varit svårt att rekrytera inspektörspersonal.
Resursbehov
260 kontrollmyndigheter hade gjort en resursbehovsanalys. De uppgav att de totalt skulle behöva ytterligare 151 inspektörsårsarbetskrafter, räknar man in den administrativa personalen var summan uppe i 153 årsarbetskrafter för att klara av livsmedelskontrollen. Även detta speglar behovet av operativ kontrollpersonal.
Om samtliga kontrollmyndigheter svarat på denna fråga skulle sannolikt siffrorna vara ytterligare högre. Se även bilaga A och tabell 4. I tabell 4 finns även resulta- ten från och med år 2002 redovisade.
Tio kontrollmyndigheter uppgav att de hade ett litet överskott av inspektörs- personal. 52 kontrollmyndigheter uppgav att de hade ett fullgott antal inspektörer vilket är en fördubbling mot föregående år.
198 kontrollmyndigheter har, trots att det anställts 125 heltidsarbetande inspektörer under år 2007, fortfarande för få inspektörer.
Anläggningar per inspektörsårsarbetskraft
Ett mått på arbetsbelastningen för inspektörerna kan vara antal anläggningar per inspektörsårsarbetskraft. Hänsyn har inte tagits till storleken på anläggningen, typ av livsmedelsverksamhet eller hur långa avstånd det är för myndigheten vilket på något vis också borde räknas in i arbetsbelastningen samt övriga arbetsuppgifter.
Under år 2007 var medelvärdet 123 anläggningar per inspektörsårsarbets- kraft, medianvärdet var 124. Detta är en minskning från år 2006 med tio anlägg- ningar. Räknar man in den administrativa personalen var siffran 107 vilket var en minskning med sex från föregående år. Detta var väntat eftersom kontrollmyndig- heterna fått mer personal. Variationen myndigheter emellan är dock fortfarande alltför stor från sex anläggningar per inspektörsårsarbetskraft till 1 460 den myn- dighet som kom därefter hade 328 anläggningar per inspektörsårsarbetskraft.
Detta är en marginell förändring från föregående år då variationen var mellan 23 och 370. De flesta kommunerna ligger dock runt medel- (123) och medianvärdet (124). Se även bilaga A och tabell 4 där resultat från och med 2002 finns redovi- sade.
• I genomsnitt har varje heltidsarbetande inspektör kontrollansvar för 123 anläggningar
• Om resursbehovet vore täckt hade varje inspektör kontrollansvar för 96 anläggningar
Antal inspektörer i livsmedelskontrollen
Rapporteringen innehöll också en fråga om hur många inspektörer som arbetade med livsmedelskontrollen. Summan blev 1 034 vilket är en mycket kraftig ökning mot föregående år. För första gången är Livsmedelsverkets veterinärinspektörer inkluderade i rapporten och veterinärinspektörerna är totalt 187. Antalet kommu- nala inspektörer har ökat med drygt 100 årsarbetskrafter. Hade samtliga kommu- ner rapporterat skulle ökningen vara något större. Här har fortfarande några kon- trollmyndigheter missuppfattat frågan och skrivit in hur många inspektionsårsar- betskrafter myndigheten hade inom livsmedelsområdet och inte hur många inspektörer som arbetade med livsmedelskontrollen. Summan borde alltså vara ytterligare något större. Se även bilaga B och tabell 4 där även resultaten från och med 2002 finns redovisade.
Verksamhetsplan
Från och med år 1993 skall kontrollmyndigheterna utarbeta en årlig verksamhets- plan. Från och med 1 januari 2006 återfinns kravet i artikel 2.20 i förordning 882/2004 EG. Planen ska fortlöpande följas upp och utvärderas.
264 av 279 kontrollmyndigheter svarade att de hade en verksamhetsplan vil- ket motsvarar 95 procent. Andelen myndigheter med verksamhetsplan ligger på ungefär samma nivå år från år. Se även tabell 9 där även resultat från och med 2002 finns redovisade.
Kontroll
Från och med 1 januari 2006 gäller ny lagstiftning från kommissionen. Förord- ningarna är densamma för hela gemenskapen. En förordning gäller som den står och behöver/ska inte införlivas i nationell lagstiftning. På några områden lämnar förordningarna dock öppet för nationell lagstiftning. I de fallen kan tolkningen av hur kontrollen ska ske vara något olika i de olika medlemsländerna. Det kan till exempel vara hur finansieringen av kontrollen ska ske. Sverige har bestämt att livsmedelskontrollen ska vara avgiftsfinansierad.
Godkännande och registrering
Före år 2006 godkändes livsmedelslokalen. Detta har nu ändrats så att godkän- nandet följer livsmedelsföretagaren och omfattar hela verksamheten, det vill säga både lokaler och företagarens system för egenkontroll. Det betyder bland annat att verksamheten alltid åter måste godkännas vid ett ägarbyte.
Livsmedelsverksamheten ska godkännas eller registreras. För godkännandet gäller att en kontrollmyndighet godkänner verksamheten innan de får släppa ut livsmedlen på marknaden. Under vissa förutsättningar kan godkännandet föregås av ett villkorat, tidsbegränsat, godkännande. De uppgifter som rapporteras in till Livsmedelsverket rör det slutliga godkännandet. Villkorade godkännanden ingår
alltså inte i redovisningen nedan. För enklare livsmedelshantering, till exempel de som enbart hanterar förpackade livsmedel, räcker det med att man anmäler sin verksamhet till kontrollmyndigheten för registrering. Kontrollmyndigheten kon- trollerar därefter verksamheten i efterhand. Det är endast godkännandeprocessen som skiljer dessa två begrepp från varandra. Det är precis samma lagstiftning som gäller. Nuvarande lagstiftning är generell och det är verksamhetsutövaren som ska kunna beskriva på vilket sätt verksamheten kan producera säkra livsmedel.
Detta betyder att alla ”gamla” lokalgodkännanden samt de ”gamla” § 16 till- stånden måste göras om enligt den nya lagstiftningen.
Av totalt drygt 65 700 verksamheter godkändes 14 403 anläggningar och 9 313 anläggningar registrerades under år 2007. Godkännandetakten har ökat sedan föregående år då 8 457 anläggningar godkändes. Det återstår drygt 25 100
”gamla” lokalgodkännanden samt drygt 250 ”gamla” § 16 tillstånd. Med denna takt att godkänna de anläggningar som har ett lokalgodkännande kommer det att ta ytterligare några år innan alla fått ett godkännande enligt nu gällande lagstift- ning. All livsmedelshantering ska dock vara anpassad till den lagstiftning som började gälla från den 1 januari 2006.
Det bör noteras att verksamheter där godkännandeprövningen påbörjades 2007 men avslutades 2008 kommer att redovisas först i nästa års rapportering.
Detsamma gäller för verksamheter som fått villkorat (tidsbegränsat) godkännande som löpt ut efter 31 december 2007. Se även tabell 6.
142 anläggningar fick sitt godkännande indraget under år 2007 eftersom de inte uppfyllde livsmedelslagstiftningen. Se även tabell 6.
Inspektioner/revisioner/besök
Det ”gamla” allmänna rådet att alla verksamheter bör inspekteras minst en gång varje år gäller inte längre. Nu ska kontrollen baseras på en riskklassificering.
Enkelt uttryckt, en verksamhet som är extra känslig får mer kontrolltid och even- tuellt fler besök än en verksamhet som är mindre känslig.
Inför ett godkännande ska verksamheten besökas minst en gång. Dessa besök är inte att betrakta som en inspektion/revision. Kontrollmyndigheterna har svårt att i sina databaser skilja ut vad som är en inspektion/revision respektive ett eller flera besök inför ett godkännande. I denna rapportering redovisas inspektio- ner/revisioner/besök tillsammans och den totala summan var 42 485. Se även tabell 5.
Inspektörernas arbetsuppgifter är många fler än enbart inspektioner/revisio- ner. Under år 2007 gick förutom de vanliga arbetsuppgifterna fortfarande en del av arbetstiden till att omsätta den nya lagstiftningen i det dagliga arbetet.
Lagstiftningen är mer generell än tidigare varför mycken tid också åtgått till att få en samsyn i kontrollen.
Totala antalet inspektioner/revisioner/besök per besökt anläggning
Bland de anläggningar som haft offentlig kontroll var det flera som under år 2007 fått mer än en inspektion/revision. Besöksfrekvensen på de anläggningar som kontrollerats har ökat marginellt från 1,4 till 1,5. Flest kontroller fick liksom tidi- gare år ”tillverkare mm” med 2,3 kontrollbesök, vilket var en minskning från 2,9 år 2006. Även för ”detaljhandel utan bearbetning” har en liten minskning skett, från 1,3 föregående år till 1,2 år 2007. För de övriga grupperna har små ökningar skett. Se även tabell 2 där resultaten från och med år 2002 år finns redovisade.
• Tillverkare mm 2,3 kontrollbesök per besökt anläggning
• Detaljhandel m bearbetning 1,5 kontrollbesök per besökt anläggning
• Partihandel 1,4 kontrollbesök per besökt anläggning
• Producenter m butik 1,3 kontrollbesök per besökt anläggning
• Detaljhandel u bearbetning 1,2 kontrollbesök per besökt anläggning
• Primärproducenter 1,1 kontrollbesök per besökt anläggning Medelvärde 1,5 kontrollbesök per besökt anläggning
Besökta anläggningar med avvikelser
Finns några avvikelser eller är allt bra? Skillnaden är dock stora mellan de olika grupperna (18 procent). I medeltal noterades avvikelser hos 49 procent av de besökta anläggningarna vilket är tre procentenheter färre mot föregående år. Flest avvikelser hade ”primärproducenter” tätt följd av ”detaljhandel med bearbetning”
och minst med avvikelser hade gruppen ”producenter med egen butik”. Ordningen bland grupperna har skiftat något år från år. Se även tabell 3 där även resultaten från och med år 2002 finns redovisade.
Noteras kan också att flera kontrollmyndigheter som rapporterat har valt att även detta år inte svara på denna fråga.
• Primärproducenter 52 procent
• Detaljhandel m bearbetning 51 procent
• Tillverkare mm 46 procent
• Detaljhandel u bearbetning 44 procent
• Partihandel 36 procent
• Producenter m butik 34 procent
Medelvärde 49 procent
Åtgärdskrav
Åtgärdskraven delas in i undergrupper såsom, ”skriftliga åtgärdskrav”, ”omhän- dertagande”, ”saluförbud”, ”återkallande av godkännande” eller ”annan anled- ning”. Nedan redovisas åtgärdskraven utan uppdelning i anläggningsgrupper.
Jämfört med föregående år har andelen åtgärdskrav minskat något.
Procent av besökta anläggningar
• 10 776 skriftliga åtgärdskrav 39 procent
• 197 anmälan 0,71 procent
• 168 saluförbud 0,60 procent
• 142 återkallande av godkännande 0,51 procent
• 12 omhändertagande < 0,5 procent
I tabell 7a och b är åtgärdskraven uppdelade även i anläggningsgrupper. Skriftliga åtgärdskrav är summan av alla avvikelser det vill säga allt från små enkla avvikel- ser till stora och allvarliga sådana. ”Detaljhandel med bearbetning” hade flest skriftliga åtgärdskrav med 41 procent. ”Partihandeln” låg lägst med 24 procent.
De övriga låg spridda däremellan.
De övriga åtgärdskraven ”omhändertagande”, ”saluförbud”, ”återtagande av godkännande” och ”anmälan” låg alla under en procent men har ökat något från föregående år.
Även här har många kontrollmyndigheter fortfarande valt att inte besvara frågan.
Avvikelser
Avvikelserna delas in i grupperna ”EKP/utbildning”, ”hygien”, ”sammansätt- ning”, ”mikrobiologisk avvikelse”, ”kemisk/fysikalisk kontamination”, ”märkning och presentation” samt ”övriga avvikelser”. Nedan redovisas avvikelser utan upp- delning i undergrupper eller anläggningsgrupper. Kontrollmyndigheterna redovi- sade i de flesta fall fler avvikelser än föregående år.
Noteras kan att procentandelen för ”märkning och presentation” har ökat från 5,0 år 2006 till 8,2 procent år 2007. Anledningen till detta är troligen att man uppmärksammat detta område mer vid inspektioner/revisioner/besök än att märk- ningen blivit sämre. De övriga grupperna ligger på ungefär samma nivå som före- gående år.
Benämningen ”EKP” är av gammalt datum. I nu gällande lagstiftning
används termen ”System för egenkontroll”. För enkelhetens skull fortsätter verket här att använda förkortningen ”EKP” när vi menar ”System för egenkontroll”.
Procent av besökta anläggningar
• 10 718 EKP/utbildning 38 procent
• 9 235 hygien 34 procent
• 2 272 märkning och presentation 8,2 procent
• 1 191 andra avvikelser 7,3 procent
• 225 kemisk/fysikalisk kontamination 0,81 procent
• 197 mikrobiologisk avvikelse 0,71 procent
• 107 sammansättning < 0,50 procent
I tabell 8 a och b redovisas resultatet av avvikelserna uppdelade i undergrupper och anläggningsgrupper. Av det som rapporterats in kan man se att det var flest avvikelser i gruppen ”EKP/Utbildning” och då främst i ”EKP”. EKP står för
”system för egenkontroll. Även brister inom ”hygien” orsakade många noteringar om avvikelser. Inga stora förändringar har skett från 2006 års rapportering för- utom att avvikelser på ”märkning och presentation” blivit vanligare.
Jämför man olika anläggningstyper procentuellt fann man att
• Primärproducenter fick flest avvikelser på grupperna ”EKP/Utbildning”
och då främst på undergruppen ”EKP”.
• Tillverkare mm fick flest avvikelser på grupperna ”EKP/Utbildning” och
”Hygien” och undergruppen ”EKP” men även ”Lokaler, inredning och utrustning” var vanlig. ”Märkning och presentation” var även vanligt före- kommande.
• Partihandel hade flest avvikelser på ”EKP/Utbildning”och ”Hygien” och då på undergrupperna ”EKP” och ”Lokaler, inredning och utrustning”.
”Märkning och presentation” var även vanligt förekommande.
• Detaljhandel utan bearbetning hade flest avvikelser på ”EKP/Utbildning”
med undergruppen ”EKP” samt ”Hygien” med undergruppen ”Lokaler, inredning och utrustning”. ”Märkning och presentation” var även vanligt förekommande.
• Detaljhandel med bearbetning hade flest avvikelser på ”EKP/Utbildning”
med undergruppen ”EKP” samt ”Hygien” med undergruppen ”Lokaler, inredning och utrustning”. ”Märkning och presentation” var även vanligt förekommande.
• Producenter med egen butik hade flest avvikelser på ”EKP/Utbildning”
med undergrupperna ”EKP” och ”personalutbildning” men även ”Hygien”
med undergruppen ”Lokaler, inredning och utrustning” samt ”märkning och presentation” var vanligt förekommande.
Projektinriktad kontroll
Projektinriktad kontroll (PIK) innebär att en bestämd fråga inom livsmedelsområ- det kontrolleras samtidigt vid ett större antal kontrollobjekt inom en eller flera kontrollmyndigheter. Kontrollmyndigheterna träffas vid minst två länsträffar om året. Vid dessa träffar diskuteras olika områden av livsmedelskontrollen som kan vara av intresse för ett PIK-projekt. En eller flera myndigheter utarbetar därefter en projektplan om hur denna undersökning ska utföras. Resultatet sammanställs efter projektet och kan därefter användas i den vanliga kontrollen. En kopia av rapporten skickas dessutom till Livsmedelsverket.
Deltagandet i dessa projekt har minskat under senare år. Under år 2007 var det 34 procent som deltog i ett eller flera PIK-projekt av de 280 kontrollmyndig- heter som besvarat frågan. Se även tabell 10 där även resultat från och med 2002 finns redovisad.
Provtagning
Livsmedelsproverna delas in i olika grupper, till exempel ”mejeriprodukter”, ”kött och köttprodukter”, ”frukt och grönsaker” med mera. Dessutom delas några grupper in i undergrupper. Till exempel ”mejeriprodukter” delas upp i ”konsum- tionsmjölk”, ”ost” och ”andra mjölkprodukter”. Se tabell 11 och 12 samt bilaga C.
Anledningen till detta är att det är av stort intresse att se om det är någon speciell varugrupp som oftare får anmärkningar än andra. Slutsatser är lättare att dra om underlaget är stort.
Bedömningsgrunderna för bedömning av ett mikrobiologiskt prov har änd- rats. Livsmedelsverket anser att de inarbetade begreppen ”tjänligt” och ”otjänligt”
kan orsaka missförstånd om de används med annan betydelse än de har i EG-lag- stiftningen. Livsmedelsverket förordar därför nu följande uttryck.
• Tillfredsställande var tidigare tjänligt
• Godtagbara/godtagbara med anmärkning var tidigare tjänligt med anmärk- ning
• Otillfredsställande var tidigare otjänligt
Flera kontrollmyndigheter har inte haft helt klart för sig de nya benämningarna varför andelen godtagbara/godtagbara med anmärkning och otillfredsställande kan vara något för högt.
Analyser och undersökningar – andra än mikrobiologiska
Andelen redovisade prov var 598 vilket åter är en minskning med nästan 600 prov från år 2006. På dessa har man gjort en eller flera olika typer av undersökningar.
En fortsatt minskning av svarande myndigheter har också skett från 59 år 2006 till
44 svarande myndigheter år 2007. Några slutsatser är svåra att dra med detta lilla underlag.
Fortfarande har några kommuner angivit antal avvikande provresultat men inte angivit hur många prov som togs totalt, ett resultat av detta kan vara att ande- len avvikande prov blir för stort. Se även tabell 11.
Mikrobiologiska specialanalyser, zoonoser med mera
Enligt rapporteringen har nästan 15 000 prov analyserats under år 2007 fördelat på åtta olika specialanalyser, vilket var en fortsatt kraftig nergång mot år 2006 då antalet prov var 24 000. Också här är det inrapporterade materialet ofullständigt.
Specialanalyserna är Listeria monocytogens, Verotoxinproducerande E-coli, Campylobacter, Salmonella, Yersinia enterocolitica, Bacillus cereus, Staphlyoco- cus aureus samt Clostridium perfringens.
För livsmedelskontrollen i landet är årliga sammanställningar av analysresul- tat av stort värde. Dels ger de ett underlag som gör att Livsmedelsverket kan iden- tifiera eventuella problemområden, dels kan verket spåra trender och under vissa omständigheter avläsa effekterna av införda åtgärder. Dessutom får verket ett underlag för den rapportering som verket är skyldiga att skicka till EU. Det sistnämnda är inte minst viktigt. Den information som EU samlar in på detta sätt1 utgör ett viktigt underlag för arbetet med nya direktiv och förordningar och det betyder att våra möjligheter att kunna påverka detta arbete och understryka våra argument i förekommande fall kan vara beroende av att Sverige har tillgång till en relevant inhemsk statistik. Därför är det viktigt att alla kommuner medverkar och skickar in denna information.
I detta sammanhang bör det påpekas för den händelse det upplevs som betungande att sammanställa rapporten att det är lätt för analyslaboratorierna att
ge kommunerna dessa sammanställningar. Detta förutsätter naturligtvis att man specificerar sina önskemål till laboratorierna.
Det finns kontrollmyndigheter som skickar in ett riktigt underlag men alltför många lämnar in ett ofullständigt eller i vissa fall felaktiga resultat. Av den anled- ningen kan inga slutsatser dras av det inrapporterade materialet.
Livsmedelsverket hoppas på bättring inför kommande år. I bilaga C finns resultaten i tabellform.
Mikrobiologiska analyser totalt
Totalt redovisades 8 907 mikrobiologiska prov. Provantalet har även här minskat kraftigt sedan föregående år. Andelen kontrollmyndigheter som besvarat denna del av rapporteringen minskade från 247 år 2005 till 177 år 2007 vilket är den lägsta andel kontrollmyndigheter sedan denna rapporterings början (2002).
1 Dessa rapporter ingår i den årliga Zoonosrapporten, Trends and sources of zoonotic agents in animals, feedstuffs, food and man in the European Union and Norway, som sammanställs av EU.
De ingående svenska delarna sammanställs av SVA i en svensk zoonosrapport som finns på SVAs webbplats:www.sva.se
Av de rapporterade proven bedömdes 89 som otillfredsställande vilket mot- svarar 1,0 procent. Procentsiffran var något lägre än vid föregående års rapport.
Andelen godtagbara med anmärkning var 12 procent vilket var en ökning från föregående år.
”Färdig mat” var den grupp som man tagit flest prov på, drygt 2 600. Av dessa var 1,0 procent otillfredsställande och 14 procent godtagbara med anmärk- ning. Jämfört med föregående år har inga stora förändringar skett.
Gruppen ”örter och kryddor” hade 3,4 procent otillfredsställande prov och var därmed den grupp som hade största andelen otillfredsställande prov precis de två senaste åren, andelen godtagbara med anmärkning minskade dock från 14 till 7 procent.
Övriga kommentarer från kommunerna
Det har även detta år kommit in många kommentarer till rapportering. Många hade synpunkter på att rapporteringen var alldeles för omfattande och tidskrä- vande. Man påtalar att man inte har haft system för att enkelt kunna ta fram de underlag till de frågeställningar som finns i rapporteringssystemet. Flera kommu- ner räknar med att från och med år 2008 års rapportering ska det bli lättare att lämna uppgifter på framförallt åtgärdskraven eftersom de då förhoppningsvis ska kunna tas fram från de datorbaserade inspektionerna. Livsmedelsverket håller på med en omfattande översyn av hela rapporteringssystemet. I mellanperioden mel- lan den gamla och den kommande rapporteringen har verket valt att ta bort några av frågeställningarna som varit svåra att dra slutsatser av från och med 2008 års rapportering.
Många kontrollmyndigheter använder sig av de manuella checklistorna men ett flertal av dessa matar inte in resultaten i databasen ”hemma”. Detta innebär också att det blir svårt att svara på den årliga rapporteringen.
Flera myndigheter har också påpekat att det varit svårigheter att rapportera efter den ”gamla” indelning i livsmedelsanläggningar. För år 2008 har verket där- för ändrat till riskklasser i stället men behållit gruppen primärproduktion.
Inspektörerna har även detta rapporteringsår använt mycket tid till att hålla kurser och annan information för verksamhetsutövarna i framförallt hygien.
Efterfrågan på kurser för inspektörer är också fortfarande stor framförallt på HACCP och revision. En vägledning hur en bra faroanalys kan se ut efterfrågas också.
Ett flertal myndigheter har också påtalat att de inte tagit några prov under året. Ibland beror det på att laboratoriet ligger långt från kommunen. Transportti- derna blir för långa och därmed blir resultatet svårtolkat.
Personalomsättningen har varit hög under året har många påpekat. Ibland blir det också ett ”glapp” innan den nya inspektören är på plats och med de problem som det innebär, framförallt om inte den avgående inspektören varit noga med att anteckna och skriva rapporter.
Tabeller och bilagor
Tabell 1
Fördelning av antalet anläggningar i undergrupper och i procent, åren 2002 - 2007
År Primär produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- handel
Detalj- handel utan bearbetning*
Detalj- handel med bearbetning*
Producenter med egen
butik
Totalt
Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal 2007 1 556 2,4 2 841 4,3 1 191 1,8 12 935 20 46 490 71 702 1,1 65 715 2006 235 0,44 2 240 4,2 1 181 2,2 10 984 20 38 505 71 748 1,4 53 893 2005 100 0,18 2 437 4,5 1 250 2,3 11 665 22 38 188 71 462 0,85 54 098 2004 101 0,19 2 475 4,7 1 234 2,3 11 638 22 36 698 70 422 0,80 52 568 2003 121 0,24 2 098 4,1 1 162 2,3 11 475 23 35 453 70 412 0,81 50 721 2002 104 0,22 1 976 4,2 1 061 2,3 13 231 28 29 952 64 362 0,78 46 686
Tabell 2
Antal inspektioner/revisioner per besökta anläggningar, åren 2002 - 2007
År Primär- produ- center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- handel
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producenter med egen
butik
Totalt antal besökta anläggningar
2007 1,1 2,3 1,4 1,2 1,5 1,3 1,5
2006 0,92 2,9 0,80 1,3 1,3 1,2 1,4
2005 1,2 2,3 1,9 1,5 1,5 1,4 1,5
2004 1,5 3,1 2,3 1,6 1,5 1,3 1,6
2003 1,6 1,8 0,87 1,4 1,3 1,4 1,3
2002 0,91 0,82 0,88 1,4 1,3 2,7 1,3
Tabell 3
Antalet besökta anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper i procent, åren 2002 - 2007
År Primär Produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- handel
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producenter med egen
butik
Totalt antal besökta anläggningar Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % 2007 41 52 622 46 65 36 1 534 44 11 379 51 98 34 13 739 49 2006 9 38 401 49 93 35 1 325 45 6 574 55 72 54 8 474 52 2005 14 31 603 49 175 37 2 517 53 10 116 58 120 57 13 545 56 2004 19 50 713 55 160 45 2 906 56 9 552 58 85 38 13 435 57 2003 18 36 531 43 177 29 2 971 54 8 788 51 83 40 12 568 51 2002 4 12 467 16 114 18 2 181 39 6 906 41 94 52 9 766 38
* Till och med 2006 var anläggningarna uppdelade i ”detaljhandel” respektive
”restauranger och andra storhushåll”.
Tabell 4
Årsarbetskrafter som arbetar med livsmedelskontroll, åren 2002 – 2007
År Årsarbets- kraft
Anläggning / årsarbets-
kraft
Inspektörs- årsarbets-
kraft
Anläggning / inspektörs-
årsarbets- kraft
Beräknat ytterligare
årsarbets- krafter
Beräknat ytterligare inspektörsårs-
arbetskrafter
Antal arbetande
inspek- törer
2007 616 107 530 124 153 151 1 034*
2006 475 113 404 133 208 195 735
2005 462 117 397 136 245 224 734
2004 421 125 359 147 217 203 707
2003 393 129 330 154 195 182 674
2002 360 130 302 155 153 147 625
* Livsmedelsverkets köttkontrollpersonal (187 stycken) är medräknade.
Tabell 5
Livsmedelskontroll i några siffror, åren 2002 – 2007
År Antal livsmedels- anläggningar
Antal inspek- tioner/
revisioner
Antal godk.
anlägg- ningar
Antal registre-
ringar
Anlägg- ningar med
besök
Besökta anläggningar
med avvikelser
Mikro- biologiska
prov
Övriga prov
2007 65 715 42 485 14 403 9 313 27 823 13 739 8 907 601 2006 53 895 22 250 8 457 7 594 16 177 8 474 11 009 1 178
2005 54 098 36 446 24 043 13 545 25 087 1 548
2004 52 568 38 147 23 510 13 435 24 107 1 412
2003 50 721 32 634 24 749 12 574 25 293 1 572
2002 46 686 33 342 26 030 9 766 28 328 822
Tabell 6
Livsmedelskontroll i några siffror, år 2006 - 2007
År Antal livsmedels- anläggningar
Antal godk.
anlägg- ningar
Antal registre- ringar
Kvarvarande
”gamla lokal- godkännanden”
Kvarvarande
”gamla § 16 tillstånd”
Återkallande av godkännanden
2007 65 715 14 403 9 313 25 192 265 142
2006 53 895 8 457 7 594 37 827 541 106
Tabell 7a
Antalet besökta anläggningar med åtgärdskrav uppdelade i undergrupper i procent, år 2007
Primär- Produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare Parti- Han- del
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producenter med egen
butik
Totalt antal besökta an-
läggningar
% % % % % % %
Åtgärdskrav 52 46 36 44 51 34 50
– Skriftliga åtgärdskrav
25 25 24 32 41 27 39
– Omhänder- tagande
< 0,50 < 0,50 < 0,50
– Saluförbud 1,3 0,73 4,4 0,75 0,55 0,60
– Återkallan- de av god- kännande
2,5 < 0,50 2,2 0,52 0,50 < 0,50 0,51
– Anmälan 2,5 0,73 1,1 0,78 0,69 < 0,50 0,71
* Till och med 2006 var anläggningarna uppdelade i ”detaljhandel” respektive
”restauranger och andra storhushåll”.
Tabell 7b
Antalet besökta anläggningar med åtgärdskrav uppdelade i undergrupper, år 2007
Primär- produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- Han-
del
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producenter med egen
butik
Totalt antal besökta an-
läggningar Åtgärdskrav 41 622 65 1 534 11 379 98 13 776 – Skriftliga
åtgärdskrav
20 336 43 1 122 9 176 79 10 776
– Omhänder- tagande
7 5 12
– Saluförbud 1 10 8 26 123 168
– Återkallan- de av god- kännande
2 4 4 18 113 1 142
– Anmälan 2 10 2 27 155 1 197
* Till och med 2006 var anläggningarna uppdelade i ”detaljhandel” respektive
”restauranger och andra storhushåll”.
Tabell 8a
Antalet besökta Anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper samt typen av avvikelse i procent, år 2007
Primär- produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- Han-
del
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producente r med egen
butik
Totalt antal besökta an-
läggningar
% % % % % % %
Åtgärdskrav 52 46 36 44 51 34 49
EKP/Utbildning 18 32 26 37 39 43 38
– EKP 15 29 19 33 36 38 35
– personalutb. 3,8 11 8,2 15 14 25 14
Hygien 11 21 18 28 35 34 34
– personalhygien 6,6 8,2 9,9 15 6,2 14
– lokaler, inred- ning, utrustning
13 21 16 24 31 34 29
– hantering 1,3 8,7 12 12 18 9,0 16
Sammansättning 2,5 1,1 < 0,50 < 0,50 < 0,50 < 0,50 Mikrobiologisk
avvikelse
2,0 < 0,50 0,69 1,4 0,71
Kemisk/fysikalis k kontamination
0,95 0,75 0,82 0,69 0,81 Märkning och
presentation
1,3 6,8 6,0 6,6 8,6 5,2 8,2
Andra avvikelser 2,2 3,8 4,2 4,4 4,8 4,3
Tabell 8b
Antalet besökta anläggningar med avvikelser uppdelade i undergrupper samt typen av avvikelse, år 2007
Primär- produ-
center
Tillverkare/
producenter/
förpackare
Parti- han-
del
Detaljhandel utan bearbetning*
Detaljhandel med bearbetning*
Producente r med egen
butik
Totalt antal besökta an-
läggningar Åtgärdskrav 41 622 65 1 534 11 379 98 13 739 EKP/Utbildning 14 435 47 1 287 8 810 125 10 718
– EKP 12 397 34 1 144 8 006 110 9 703
– personalutb. 3 145 15 519 3 243 71 3 996
Hygien 9 286 33 962 7 948 97 9 235
– personalhygien 90 15 346 3 404 18 3 873
– lokaler, inred- ning, utrustning
10 290 30 827 6 850 99 8 106
– hantering 1 118 21 408 4 001 26 4 575
Sammansättning 2 16 10 78 1 107
Mikrobiologisk avvikelse
27 11 155 4 197
Kemisk/fysikalis k kontamination
13 26 184 2 225
Märkning och presentation
1 93 11 229 1 923 15 2 272
Andra avvikelser 30 7 147 993 14 1 191
* Till och med 2006 var Anläggningarna uppdelade i ”detaljhandel” respektive
”restauranger och andra storhushåll”.
Tabell 9
Antal kommuner som har verksamhetsplan 2002 – 2007
År Ja Nej Antal svarande Plan i %
2007 264 15 279 95 2006 256 12 268 96
2005 265 8 273 97
2004 259 16 275 94 2003 246 27 273 90 2002 221 26 247 89
Tabell 10
Antal kommuner som deltar i PIK projekt 2002 – 2007
År Ja Nej Antal svarande % som deltar
2007 95 185 280 34 2006 102 167 269 38 2005 139 132 271 51 2004 191 84 275 69 2003 152 121 273 56 2002 178 70 248 72
Tabell 11
Totala antalet undersökningar - andra än mikrobiologiska, år 2007 44 kontrollmyndigheter besvarade denna fråga
Konta- Avvikelser Prov Totalt
Produkt mination Samman- Märkning Övrigt m. av- uttagna
Kem. Fys. sättning present. vikelser prov
1. Mejeriprodukter 5 6 62
1a. Konsumtionsmjölk 12
1b. Ost 5 6 45
1c. Andra mjölkprodukter 5
2. Ägg och äggprodukter 5
3. Kött & köttprodukter, vilt & fjäderfä 1 7 19 30 178
3a. Tamboskap, färskt och fryst kött 1 1 4 6 47
3a. Tamboskap, köttprodukter 6 15 15 93
3b. Vilt, färskt och fryst kött 1
3b. Vilt, köttprodukter 3 14
3c. Fjäderfä, färskt och fryst kött 8
3c. Fjäderfä, köttprodukter 6 15
4. Fisk, skaldjur & mollusker 11 11 16 109
4a. Fisk, färskt och fryst 3 10 13 94
4a. Fisk, fiskprodukter 5 1 3 10
4b. Skaldjur och mollusker, färsk och fryst 3 1
4b. Skaldjur och mollusker, skaldjursprodukter 4
5. Fetter och oljor 1 1 1
6. Soppor, buljonger, såser, m.m. 7
7. Spannmål, bageriprodukter & konditorivaror 3 1 1 3 8
7a. Spannmål 1 1 1
7b. Bageriprodukter 1 4
7c. Konditorivaror 3 1 1 3
8. Frukt & grönsaker 52
8a. Frukt, färsk och fryst 10
8a. Frukt, fruktprodukter 23
8b. Grönsaker, fäsk och fryst 9
8b. Grönsaker, grönsaksprodukter 10
9. Örter och kryddor 3
10. Icke alkoholhaltiga drycker 3
11. Vin
12. Alkoholhaltiga drycker (ej vin)
13. Glass & desserter 33
13a. Glass 33
13b. Desserter
14. Kakao och kakaoberedningar, kaffe och te 1
15. Konfektyr och godis 1 1 6
16. Nötter, nötprodukter och snacks 3
17. Färdig mat 2 26 2 3 122
18. Livsmedel för speciella näringsändamål 4
19. Tillsatser
20. Material i kontakt med livsmedel 2 2
21. Övriga livsmedelsprov 2 2
Summa
