Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Argentina: situationen per den 31 december 2017
I. SAMMANFATTNING
Argentina är att betrakta som en fungerande demokrati och sedan dess återinförande 1983 har det institutionella ramverket för mänskliga rättigheter stärkts successivt. Arbetet med att främja respekten för de mänskliga
rättigheterna förknippas starkt med rättsprocesserna mot förövarna av de kränkningar som begicks under militärdiktaturen (1976–83). Under 2017 kom domsluten mot 54 personer som stod anklagade för 789 fall av bland annat mord, kidnappningar och tortyr på marinens tortyrcenter ESMA.
Bland de dömda märks de två huvudåtalade för svenskan Dagmar Hagelins bortförande 1977.
Argentina har ratificerat flertalet av de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter. Under 2017 lanserade regeringen dessutom en ny handlingsplan för att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna fram till 2020, med konkreta initiativ och mål inom fem huvudområden.
Utmaningar föreligger när det gäller att implementera dessa åtaganden i praktiken. Ett grundläggande problem är allmänhetens låga förtroende för rättsväsendet. Förändringar i hur uppmärksammade övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har behandlats under olika regeringar bidrar också till bilden av att rättsväsendet påverkas av den politiska dagordningen.
Den bristande tilltron till polis och rättsväsende har under året uppdagats i några uppmärksammade fall som berör urfolks rättigheter. Polisingripanden
mot aktivister som engagerat sig i urfolks markrättigheter har föranlett en aktiv samhällsdebatt och demonstrationer.
Svårigheter med att implementera lagstiftningen påverkar också bekämpandet av våld mot kvinnor, som fortsatt utgör ett betydande samhällsproblem. Närmare en tredjedel av de kvinnor som har utsatts för könsrelaterat våld uppger att övergreppen fortsätter även efter att brottet har polisanmälts. Mödradödligheten påverkas i sin tur av det höga antalet illegala aborter. Rätten till fri abort är fortfarande inte erkänd i Argentina, även om samhällsdebatten om detta har ökat.
Efterlevandet av landets internationella åtaganden försvåras av korruption. I opinionsundersökningar framgår att befolkningen upplever att korruptionen genomsyrar grundläggande samhällsinstitutioner, från statsförvaltning och rättsväsende till fackföreningar och näringsliv.
Ett led i arbetet med att motverka korruptionen är att stärka transparensen i den offentliga förvaltningen. En positiv utveckling härvidlag är ny
lagstiftning, i kraft sedan september 2017, enligt vilken medborgare har rätt att begära ut information från myndigheter.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
Argentinas domstolsväsende består av självständiga domstolar på federal och provinsnivå. Enligt konstitutionen nomineras de fem domarna i högsta domstolen av presidenten och måste därefter godkännas av senaten med två tredjedelars majoritet. Federala domare i lägre instanser utses genom att ett råd bestående av jurister och politiker (Consejo de la Magistratura) nominerar tre kandidater till varje post. Presidenten väljer därefter en av kandidaterna, som sedan måste godkännas av senaten. Förfarandet på provinsnivå varierar, och i vissa fall utses domarna av provinsens parlament.
Human Rights Watch rapporterar att många domare utses tillfälligt och därmed inte tillförsäkras ett lika starkt skydd som ordinarie domare, vilket riskerar att underminera deras oberoende. FN:s råd för mänskliga rättigheter kritiserade 2010 den politiska inblandningen i valet av domare, ett problem som även lyftes fram i EU:s landstrategi för mänskliga rättigheter för 2017.
Nuvarande regering har under året avsatt en medlem i Consejo de la
Magistratura som tillhörde oppositionen. Regeringen riktade även offentlig
kritik mot riksåklagaren, som utseddes av den tidigare regeringen. Åklagaren avgick därefter i slutet av 2017. Trots dessa fall tycks den politiska
inblandningen i rättssystemet ha avtagit under den nuvarande regeringen.
Detta återspeglas i en förbättring i Argentinas placering på World Justice Projects rättsstatsindex för 2017, där landet placeras på plats 46 av 113 länder.
Argentina placeras på plats 85 av 180 länder på Transparency Internationals index över upplevd korruption för 2017. Enligt organisationens lokala motsvarighet finns en grundläggande institutionell struktur, men brister kvarstår när det gäller hur lagar tolkas och tillämpas i praktiken. Det är även problematiskt att initiativ ofta rivs upp i samband med regeringsskifte, vilket bidrar till instabilitet gällande skyddet för de mänskliga rättigheterna i landet.
I opinionsundersökningen Latinobarómetro 2017 framgår att den argentinska allmänheten upplever att korruptionen är ett problem inom rättsväsendet.
Endast en fjärdedel av de tillfrågade uppger att de har förtroende för rättsväsendet.
Rättssäkerhet
Allmänheten har möjlighet att överklaga domstols- och myndighetsbeslut. I praktiken är dock tillgången till rättsskipning fortfarande begränsad för personer som lever i fattigdom. Under 2017 nåddes emellertid en överenskommelse mellan justitiedepartementet och advokatsamfundet i huvudstaden Buenos Aires, i syfte att öka tillgången till rättshjälp. Under 2017 antogs också ny lagstiftning som utökar den offentliga rättshjälpen. Det är ännu för tidigt att utvärdera följderna av dessa förändringar.
Tillgången till rättskipning för urfolk, migranter och andra minoritetsgrupper är begränsad och varierar i hög grad från provins till provins. FN:s
specialrapportör om rasism uttryckte 2016 kritik gällande urfolks och migranters begränsade tillgång till rättssystemet.
Långa häktningstider i väntan på rättegång är ett återkommande problem.
Ett uppmärksammat rättsfall gäller aktivisten Milagro Salas, som nu står åtalad i 6 olika fall, varav det allvarligaste gäller förskingring av statliga medel.
I maj 2017 utförde FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden en utredning om fallet och kom fram till att Salas borde släppas fri i väntan på rättegång. Salas befinner sig nu i husarrest i väntan på rättegång.
Polisövervåld, exempelvis mot frihetsberövade, förekommer. Godtyckliga arresteringar och polisvåld straffas sällan i domstol.
Reformpaketet Justicia 2020 presenterades av den sittande regeringen under 2016 och innehåller reformer av det argentinska rättsväsendet i linje med de globala utvecklingsmålen. Justicia 2020 har sju huvudmål, som bland annat berör mänskliga rättigheter. Under 2017 lanserade regeringen dessutom en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter som sträcker sig fram till 2020.
Planen omfattar konkreta insatser och målsättningar för de kommande åren inom fem huvudområden: mångfald och icke-diskriminering, allmän
säkerhet och tillgång till rättshjälp, sanning och rättvisa (med fokus på diktaturens offer), tillgång till grundläggande samhällstjänster, samt insatser för att stärka allmänhetens engagemang för de mänskliga rättigheterna.
Straffrihet och ansvarsutkrävande
Under justitieministeriet finns sedan 2003 ett nationellt program mot straffrihet. Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna belyser i sin rapport från 2016 att straffriheten fortfarande är omfattande när det gäller brott som begås av polis och fängelsepersonal, samt att de
utredningar som sker ofta är undermåliga. Även i fall av våld mot kvinnor, inklusive de med dödlig utgång, uppges få leda till fällande domar.
I Argentina diskuteras straffrihet främst i samband med de kränkningar av de mänskliga rättigheterna, exempelvis försvinnanden, mord och tortyr, som begicks under diktaturen 1976–1983. Två amnestilagar utfärdades 1986 och från och med 1987 hindrades under många år lagföring av förbrytare från diktaturtiden. Lagarna upphävdes av kongressen 2003 och högsta domstolen förklarade 2005 att de stred mot konstitutionen. Sedan dess har ett stort antal förbrytare fällts i domstol.
I november 2017 presenterades en samlingsdom för brott begångna på marinens tortyrcenter ESMA under diktaturen. Totalt stod 54 personer åtalade, varav 29 dömdes till livstids fängelse, 19 till mellan 8 och 25 års fängelse och 6 frigavs. Bland de dömda märks de huvudåtalade i fallet Dagmar Hagelin: den före detta marinofficeren Alfredo Astiz, som sköt och förde bort Hagelin, och Jorge Eduardo Acosta, som ansvarade för tortyren vid ESMA. Bland de dömda fanns också två piloter som var delaktiga i de så kallade dödsflygningarna, något som åklagaren menar kan öppna upp för nya
fall i framtiden, eftersom detta är första gången piloter har dömts för denna typ av brott.
Utredningen av bombattentatet mot det judiska kulturcentret AMIA 1994, då 85 personer omkom, pågår fortfarande. Åklagaren Alberto Nisman dog under oklara omständigheter 2015. Under 2017 förkunnade en federal domare att den före detta presidenten Cristina Fernández de Kirchner står misstänkt för att ha försvårat rättsprocessen och hon beräknas vittna i rätten under 2018 eller 2019. Hennes parlamentariska immunitet som
kongressledamot förhindrar dock åklagaren från att utfärda en häktningsorder om hon skulle fällas.
2017 presenterade regeringen ett nytt lagförslag för att sänka
straffbarhetsåldern. Lagen skulle betyda en sänkning från 16 till 14 år för grova brott, exempelvis mord och väpnat rån. Flera nationella och internationella organisationer, bland annat Unicef, kritiserade regeringens förslag och menade att fängslandet av barn strider mot de mänskliga rättigheterna. Lagförslaget ska diskuteras i kongressen under 2018.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Argentina är en federal republik vars konstitution föreskriver en maktdelning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. De politiska ämbetena på federal och provinsnivå tillsätts i allmänna och fria val.
Systematiskt valfusk förekommer inte. Rätten att bilda politiska partier respekteras överlag.
Presidentval hålls vart fjärde år. Presidenten är stats- och regeringschef och kan väljas för högst två på varandra följande mandatperioder. Den
nuvarande presidenten Mauricio Macri valdes 2015 med 51 procent av rösterna. Det är obligatoriskt att rösta i Argentina och i president- och parlamentsvalet 2015 deltog 81 procent av befolkningen. Presidentens befogenheter är långtgående. Presidenten kan kringgå den lagstiftande makten genom att utfärda dekret i strid med gällande lagstiftning vid
exceptionella situationer. Den nuvarande presidenten har hittills inte använt befogenheten i samma omfattning som sina företrädare.
Ledamöter i kongressens övre kammare, senaten, innehar mandat på sex år.
Medlemmar av kongressens undre kammare, deputeradekammaren, är valda på fyra år. Kongressval äger rum vartannat år då en tredjedel av senatens och hälften av deputeradekammarens mandat förnyas. Kvinnor utgör ca en tredjedel av den nationella kongressens ledamöter.
Enligt konstitutionen innehar medlemmarna av den verkställande och lagstiftande makten straffrättslig immunitet, det vill säga de kan inte åtalas för sina gärningar under den tid de sitter på sin post. Den före detta presidenten Carlos Menem har exempelvis inte kunnat åtalas för de brott han misstänkts ha begått under sin tid som president, eftersom Menem efter sin tid som president varit senator och således åtnjutit parlamentarisk
immunitet.
I Economist Intelligence Units demokratiindex för 2017 placeras Argentina på plats 48 och klassificeras som en demokrati med anmärkningar. I
årsrapporten från Latinobarómetro för 2017 framgår att 67 procent av
argentinarna stödjer ett demokratiskt styrelseskick, dock är endast 38 procent nöjda med hur demokratin i landet fungerar. Tilliten till statliga institutioner är påtagligt låg: 27 procent litar på valmyndigheten, 26 procent på
kongressen, 25 procent på rättsväsendet och endast 18 procent litar på de politiska partierna. Som jämförelse är tilliten till militären 50 procent och till kyrkan 55 procent.
I opinionsundersökningen Latinobarómetro 2017, framgår att allmänheten upplever att grundläggande samhällsinstitutioner har betydande problem med korruption. Fenomenet anses vara utbrett i regeringen och
statsförvaltningen, men drabbar även parlamentet, fackföreningar,
rättsväsendet och näringslivet. Denna uppfattning torde bidra till det låga förtroende för viktiga samhällsinstitutioner i Argentina.
Det civila samhällets utrymme
Oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter tillåts bedriva verksamhet i Argentina. Civilsamhället är starkt och spelar en viktig roll i det argentinska samhället. Nätverket CIVICUS kategoriserar 2017 civilsamhällets utrymme som narrowed, vilket är placeringen efter open.
Utmaningar vad gäller civilsamhällets möjligheter att verka fritt förekommer på lokal nivå i landets provinser.
Det statliga sekretariatet för mänskliga rättigheter och kulturell pluralism betonar att de har ett utbyte med enskilda organisationer. Utrikesministeriet har ett särskilt organ som verkar för att främja en dialog mellan
civilsamhället och utrikesministeriet.
I samband med polisingripanden mot demonstrationer har våldsanvändning förekommit, vilket illustreras av de aktuella fallen med aktivisterna Santiago Maldonado och Rafael Nahuel. Flera civilsamhällesorganisationer har riktat kritik mot polisens agerande i dessa fall.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Många av landets fängelser är överfulla och präglas av undermåliga
förhållanden, enligt bland andra Human Rights Watch och World Prisons Brief.
Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter rapporterade efter sin granskning av Argentinas fängelser i september 2016 om bristande tillgång till sjukvård, brist på solljus, dålig ventilation, madrasser i dåligt skick och bristfälliga sanitära anläggningar på anstalterna. Vidare uttryckte
kommissionen stark oro över förhållandena på landets häkten, i synnerhet de hos polisen.
Flera fristående organisationer vittnar om en våldskultur som man menar är djupt rotad i landets fängelser, häkten och inom polisväsendet. Enligt organisationen CELS utövas våld mot intagna rutinmässigt på landets fängelser. Enligt Amnesty International har fall av användande av tortyr på polisstationer, häkten och i fängelser i provinserna Buenos Aires, Santa Fe och Chubut rapporterats. Argentina har inget nationellt system för
registrering av fall av tortyr.
Myndigheten som ansvarar för de intagnas rättigheter (Servicio Penitenciario Federal), vilken grundades 2003, rapporterar om åtta dödsfall i federala fängelser som orsakats av fysiskt våld under perioden januari till juni 2017, vilket Human Rights Watch belyser i sin årsrapport för 2017. Samma
myndighet rapporterar också 300 fall av tortyr eller misshandel i federala fängelser mellan januari och maj 2017.
Den nuvarande regeringen har meddelat att mekanismer för att förhindra tortyr kommer att skapas inom reformpaketet Justicia 2020. Det förekommer
inga uppgifter om av statsmakten sanktionerade mord, utomrättsliga avrättningar eller påtvingade försvinnanden.
Argentina klassificeras av FN som ett ursprungs-, transit- och
destinationsland för människohandel. Offren är såväl argentinskor som kvinnor från andra länder i regionen. Argentina har ratificerat FN:s
tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (det så kallade Palermoprotokollet).
År 2008 antogs en nationell lag som förbjuder människohandel. Enligt siffror från justitieministeriet har närmare 10 000 offer för människohandel räddats sedan lagen antogs. I samband med lagens antagande skapades även ett nationellt program som ger medicinsk, psykologisk, social och juridisk hjälp till personer som fallit offer för människohandel.
Dödsstraff
Dödsstraff är förbjudet i Argentina både i fredstid (sedan 1853) och i krigstid (sedan 2009).
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt Argentinas konstitution får ingen frihetsberövas utan en
häktningsorder. Häktning av en misstänkt tillåts för förhör efter beslut av polis eller domstol. Flera provinser har lagar som strider mot konstitutionen och som i praktiken innebär att lokala polischefer, utan domslut, kan besluta om häktning och häktningstid.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Press- och yttrandefrihet garanteras av konstitutionen. Merparten av det argentinska medieutbudet är fristående från statsmakten och pressfrihet råder. Det finns ett mindre antal statligt ägda tv- och radiokanaler.
Våld mot journalister är inte vanligt förekommande. Enligt Reportrar utan gränser rapporterades inga fall av mord på journalister under 2017. På
organisationens pressfrihetsindex för 2017 placeras Argentina på plats 50 av 180 länder.
En utmaning är den höga ägarkoncentrationen i privata massmedia. Insatser för att komma till rätta med problemet har kritiserats för att ha politiska förtecken, exempelvis den tidigare presidenten Cristina Fernández de Kirchners rättstvist med medieföretag Clarín. Reportrar utan gränser varnar för
att den nuvarande regeringens förändringar i medielagstiftningen riskerar att öka ägarkoncentrationen.
Tillgången till internet klassificeras som fri enligt Freedom House (2017). Enligt den internationella teleunionens senaste siffror från 2016 hade 70,2 procent av befolkningen tillgång till internet. En utmaning är att bredbandstjänster är förhållandevis dyra. Sociala medier används för att driva politiska frågor. Ett exempel är en uppmärksammad kampanj för att minska våld mot kvinnor (#NiUnaMenos).
En ny informationslag antogs av kongressen under 2016 och trädde i kraft i september 2017. Lagen ger medborgare rätten att få ta del av offentlig information från den verkställande, lagstiftande och dömande makten samt företag, universitet, politiska partier och fackförbund under förutsättning att dessa har mottagit statligt stöd. Enligt lagen har de statliga myndigheterna också skyldigheten att säkerställa att informationen som lämnas ut är relevant och aktuell.
Rätten till mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheterna garanteras av konstitutionen och respekteras överlag. Demonstrationer är vanliga och sammandrabbningar förekommer mellan polis och demonstranter. Polisen anklagas ofta för övervåld i dessa sammanhang.
Enligt den argentinska tankesmedjan Centro de Economía Política genomfördes 984 protester mellan januari och mars 2017 och 21 fall av polisövergrepp rapporterades för samma period. Amnesty International rapporterar att under demonstrationerna som följde aktivisten Santiago Maldonados försvinnande i augusti 2017 arresterades 30 personer på godtyckliga grunder och flera av dessa fick tillbringa mer än 48 timmar i häkte. Flera av dessa individer har sedermera vittnat om att de blivit slagna och att polisen tvingade kvinnor att klä av sig. Liknande vittnesmål lämnades efter demonstrationen i samband med den internationella kvinnodagen den 8:e mars 2017.
Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfrihet garanteras av konstitutionen. En majoritet av befolkningen är katoliker och den katolska kyrkan mottar ekonomiskt stöd från staten. I Argentina finns Latinamerikas största judiska minoritet. Rapporter om fall av antisemitism förekommer.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Argentina har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta kärnkonventioner. Den argentinska konstitutionen ger rätt till betald semester, rimlig lön, värdiga arbetsförhållanden och skydd mot godtycklig uppsägning. Arbetsvillkor och minimilön regleras i lag. I praktiken kan avvikelser från bestämmelser om arbetstid och arbetsvillkor förekomma.
Argentinsk lagstiftning förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, nationalitet, religion, politisk åsikt, ålder eller anslutning till fackförening. Utmaningar på dessa områden förekommer emellertid inom den stora informella sektorn.
Fackföreningsrörelsen har en stark politisk och ekonomisk ställning och en viktig roll på den argentinska arbetsmarknaden. I nuläget finns det cirka 3 000 fackförbund i Argentina varav flertalet är del av den centrala
fackorganisationen Confederación General del Trabajo (CGT). Cirka 40 procent av den arbetsföra befolkningen är fackligt anslutna. Strejkrätten är lagligt erkänd, även om fackföreningar kan tvingas till 15 dagars medlingsförsök innan de har rätt att inleda en strejk. Båda parter i en konflikt har rätt att begära en förhandling. 2011 uttryckte FN:s kommitté för migrantarbetares rättigheter oro över fall där papperslösa migrantarbetare utsatts för
tvångsarbete.
Förutom CGT finns det sedan 1991 en annan betydande centralorganisation, Central de Trabajadores Argentinos (CTA) med ca 1,4 miljoner anslutna arbetare.
CTA saknar dock officiellt erkännande, vilket har kritiserats av ILO:s expertkommitté. ILO har också ifrågasatt om Argentina uppfyller konvention nr. 87 gällande föreningsfrihet och rätten att organisera sig eftersom endast en fackförening per sektor och geografisk region har haft rätt att förhandla om kollektivavtal, samla in avgifter och utlysa strejk.
Enligt det statliga statistikinstitutet (INDEC) uppgick arbetslösheten i tredje kvartalet 2017 till 8,3 procent. Drygt en tredjedel av arbetstagarna är
verksamma inom informell sektor, enligt INDEC:s siffror för 2017. Dessa arbeten präglas av låga löner, långa arbetsdagar, begränsad tillgång till socialt skydd och bristande hälso- och säkerhetsskydd på arbetsplatsen. Vad gäller hushållsnära tjänster utförs 97 procent av kvinnor.
Rätten till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa
Ansvaret för den offentliga vården ligger främst på provinsregeringarna, vilket har kritiserats av FN:s utvecklingsprogram (UNDP). Skillnaderna är stora mellan stad och landsbygd avseende kvalitet och tillgång till vård.
Människor som tillhör urfolk har ofta bristfällig tillgång till hälsovård, bland annat eftersom de i stor utsträckning bor på landsbygden. Enligt statistik från Världshälsoorganisationen (WHO) spenderade Argentina 4,8 procent av landets BNP på sjukvård år 2014. Den förväntade livslängden vid födseln är 73 år för män och 80 år för kvinnor, enligt WHO:s statistik från 2015.
Abort är endast lagligt i fall av fara för kvinnans liv eller våldtäkt. Även i fall där kvinnor har laglig rätt till abort möts de av hinder i form av långa väntetider samt att man i många provinser inte kan garantera sekretess.
Enligt Amnesty International är tillgången till abort godtycklig såtillvida att den i stor utsträckning beror på var i landet kvinnan ifråga råkar bo. I vissa fall har kvinnor även åtalats trots att laglig rätt till abort har förelegat. Risken för åtal driver kvinnor till att utföra hemliga och osäkra aborter. Amnesty
International beräknar att mellan 460 000 och 600 000 hemliga aborter utförs i Argentina varje år.
Mödradödligheten varierar stort mellan de olika provinserna, och kvinnor som inte bor i städer löper betydligt större risk att dö i samband med
graviditet och förlossning. Enligt den senaste statistiken som finns tillgänglig från hälsoministeriet avled 290 kvinnor i samband med graviditet 2014. Den faktiska siffran beräknas dock vara högre, då det är vanligt förekommande att fall av mödradödlighet rubriceras under andra dödsorsaker. I 17 av 24 av landets provinser är komplikationer i samband med abort den främsta bakomliggande orsaken till mödradödligheten. Unicef rapporterar att barnadödligheten har minskat avsevärt de senaste decennierna. År 2016 låg barnadödligheten på närmare 11 dödsfall per tusen levande födda, enligt statistik från hälsoministeriet.
Urfolks bristande tillgång till adekvat sjukvård har lett till en akut situation för mödra- och barnavård på landsbygden, enligt FN:s specialrapportör om rasism i samband med ett besök till Argentina i maj 2016.
Lagen om sexuell och reproduktiv hälsa som trädde i kraft 2006, slår fast att sexuell och reproduktiv hälsa bör ingår i läroplanen för alla årskurser, vilket dock inte har genomförts i hela landet. Enligt en undersökning av Unicef
från 2012 beskriver majoriteten av de intervjuade studenterna att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan är bristfällig. Informationsmaterial som produceras på lokal nivå rapporteras vara mer restriktivt i sitt innehåll än material som produceras på nationell nivå. I provinsen Salta rapporteras exempelvis sex- och samlevnadsundervisningsmaterial ha utformats i samråd med konservativa organisationer.
Tonårsgraviditeter är vanligare i områden med lägre utbildningsnivå och inkomster, något som förstärks på grund av sociala stigman.
Tonårsgraviditeter har också en negativ inverkan på flickors och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och rätten till utbildning, eftersom sex av tio gravida tonåringar hoppar av skolan.
Rätten till utbildning
Enligt konstitutionen har alla invånare rätt till gratis undervisning. Lagen fastställer 13 års obligatorisk skolgång och 2014 infördes obligatorisk förskola från fyra års ålder. Enligt UNDP:s rapport om mänsklig utveckling för 2016 är cirka 98 procent av personer över 15 år läs- och skrivkunniga.
Bland unga mellan 15 – 24 år var 99,4 procent av flickorna och 99,1 procent av pojkarna läs- och skrivkunniga. Av befolkningen över 25 år har 63,5 procent av kvinnorna och 61,4 procent av männen gymnasieutbildning.
Både grundskola och högre undervisning är kostnadsfri, men många går i avgiftsbelagda privatskolor. Skolan är främst provinsernas ansvar och såväl resurserna som avsätts som den uppnådda kvaliteten varierar kraftigt mellan dessa. Enligt lag ska statens utgifter för utbildning motsvara minst sex procent av BNP, men enligt statistik från INDEC gick enbart 3,3 procent av BNP till utbildning 2015.
Enligt Unicef går allt fler barn i skolan, men tillgången till utbildning skiljer sig mellan olika provinser och olika samhällsgrupper. Skolnärvaron för barn mellan 12 och 17 år låg 2015 på 90 procent för barn i städerna och 79 procent för barn på landsbygden. Enligt Världsbanken går fler flickor än pojkar i grundskolan. En högre andel flickor väljer emellertid att hoppa av skolan, vilket hänger samman med den höga förekomsten av
tonårsgraviditeter. Under 2017 har kommunala skolor i Buenos Aires hållits stängda under längre perioder eftersom lärarfacket och regeringen inte har kommit överens om en löneökning.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet Argentina placerar sig på plats 45 av 188 länder i UNDP:s index för mänsklig utveckling. Enligt en rapport som publicerades av Argentinas katolska universitet i mars 2017, lever 32,9 procent av den argentinska befolkningen under fattigdomsgränsen. Enligt en studie genomförd av INDEC för det första kvartalet 2017 utgör kvinnor den största andelen av de fattigaste tio procenten i landet (sju av tio). Uppskattningsvis 40 procent av landets befolkning som lever i fattigdom återfinns i huvudstaden Buenos Aires (med förstäder).
En betydande andel av befolkningen bor i informella bosättningar.
Organisationen Techo Argentina rapporterade 2016 att nästan tre miljoner människor bor i slumliknande områden utan tillgång till rinnande vatten, elektricitet och gas. Enligt Argentinas katolska universitet bor 30 procent av stadsbefolkningen i hem som saknar tillgång till vatten och sanitet.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag, men
diskriminering mot kvinnor och flickor förekommer i praktiken i olika delar av samhället.
I dagsläget är 38 procent av medlemmarna av parlamentets underhus kvinnor (98 av 257) medan 41 procent av senatorerna är kvinnor (30 av 72).
Den 23 november 2017 godkände parlamentet ett lagförslag som innebär att alla politiska partier måste ha kvinnor och män om vartannat på sina
vallistor. Syftet är att motverka att kvinnorna hamnar längst ner på listorna.
Lagen kommer att träda i kraft under 2019.
Framsteg har skett vad gäller andel kvinnliga parlamentariker och chefer i näringslivet, medan färre kvinnliga ministrar nu ingår i regeringen. Enligt INDEC uppgår löneskillnaderna mellan män och kvinnor till 30 procent.
Sysselsättningsgraden för kvinnor i Argentina (16 år och äldre) var 42,6 procent för 2017, medan motsvarande siffra för män är 64,1 procent.
Kvinnor är överrepresenterade inom hushållsnära tjänster samt vård- och omsorgssektorn. Kvinnor utgör också en större andel av låginkomsttagare i förhållande till män. Det finns ett nationellt institut för kvinnors rättigheter,
som ligger under presidentkansliet, och som fått i uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan för jämställdhet. Institutet saknar dock tillräckliga resurser för att fullfölja sitt mandat.
Våld mot kvinnor och könsrelaterade mord på kvinnor är två av de allvarligaste problemen gällande skydd av kvinnors mänskliga rättigheter i Argentina. Under 2017 registrerade myndigheterna 295 mord på kvinnor. I 62 procent av fallen var förövaren kvinnans partner eller före detta partner.
Siffror från organisationen Observatorio de Femicidios visar att 40 procent av de kvinnor som anmäler att de utsatts för våld anger att övergreppen pågått under flera år och bara en procent väljer att anmäla enstaka övergrepp.
Dessutom anger närmare en tredjedel av de som anmält könsrelaterat våld att övergreppen fortsätter även efter anmälan. Våld i hemmet är förbjudet enligt lag men klassificeras inte som ett allvarligt brott och utreds ofta i civila domstolar.
Protester mot våldet mot kvinnor har genomförts under 2017, något som har blivit vanligare genom rörelsen #NiUnaMenos som syftar till att uppmärksamma problematiken med våld mot kvinnor och könsrelaterade mord av kvinnor.
Argentina antog år 2009 en lag som syftar till att stoppa våld mot kvinnor i nära relationer. I Buenos Aires finns en mottagning som erbjuder 24- timmarsservice för offer för våld i hemmet. Det nationella kvinnorådet och regeringen presenterade 2016 en nationell plan för förebyggande, stöd och avskaffande av våld mot kvinnor 2017–2019. Under januari månad 2017 lanserades möjligheten för kvinnor att anmäla brott i nära relationer via en särskild mobilapplikation.
Barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är införlivad i Argentinas konstitution sedan 1994, men alla provinser har inte ändrat sin lagstiftning i enlighet med konventionen. Alla personer under 18 år definieras som barn. Barn under 16 år får enligt lag inte arbeta och vissa typer av arbeten är tillåtna först från 18 års ålder. Enligt en nationell undersökning om barn och ungdomar genomförd av
arbetsmarknadsministeriet, ILO och Unicef 2017 utför 9,4 procent av barn mellan 5 och 15 år någon typ av barnarbete, framförallt i den informella tjänstesektorn.
Argentina har gjort framsteg när det gäller respekt för barnets rättigheter, i synnerhet gällande lagstiftning om skydd av barn och ungdomar. En särskild lag om fullt skydd för barns och ungdomars rättigheter syftar till att
samordna regler och institutioner för att skydda deras rättigheter enligt nationell lag och barnkonventionen. Lagen anger bland annat att barn och unga har rätt att komma till tals, rätt till personlig integritet och privatliv.
Fattigdomen är det största hindret för att säkerställa barnets rättigheter.
Enligt siffror från Unicef som publicerades i juni 2017 lever 47,7 procent av barnen i fattigdom.
Många föräldrar använder fysisk bestraffning som disciplinär åtgärd mot barn. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) har kritiserat att aga inte uttryckligen förbjudits i hemmet, skolor eller inom barnomsorgen och har uppmanat Argentina att förbjuda aga samt att uppmana till användande av icke-våldsamma disciplinära åtgärder.
Ungdomsanstalter finns för barn under 16 år som döms för brott. Lagen tillåter dock att barn under 4 år sitter fängslade med sina mammor.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av hudfärg och
nationalitet. En statlig myndighet Instituto Nacional contra la Discriminación, la Xenofobia y el Racismo har i uppgift att motverka diskriminering, rasism och xenofobi i Argentina. Urfolks rättigheter bevakas av myndigheten Instituto Nacional de Asuntos Indígenas (INAI). FN:s specialrapportör om rasism ifrågasatte i samband med sitt besök 2016 om INAI kan utföra sitt uppdrag på ett korrekt sätt då tillräckliga resurser verkar saknas.
Enligt den argentinska konstitutionen är alla lika inför lagen, men i praktiken begränsas minoriteter, främst urfolkens, rättigheter på olika sätt. Runt 70 procent av urfolken på landsbygden saknar erkännande av äganderätten till sin mark. År 2006 antogs en lag som syftar till att ge ökat skydd för ägande av mark som traditionellt innehas av urfolken i landet. Under 2016 skapades ett rådgivande organ bestående av representanter från urfolk. I praktiken uppges dock urfolk fortfarande ha begränsad möjlighet att tillvarata dessa rättigheter. Under 2018 väntas den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter hantera ett fall som drivits av urfolk i Salta-provinsen, som gör anspråk på landområden på 400 000 hektar. Den senaste nationella
sammanställningen över Argentinas urfolk gjordes av statistikmyndigheten INDEC 2004–2005. I denna definierade drygt 600 000 personer sig själva som urfolk, tillhörande drygt 30 olika grupper.
Tillgången till ett effektivt rättsmedel är begränsad för flera utsatta grupper, bland annat urfolk, migranter och den afro-argentinska befolkningen. Ett allvarligt problem är att många minoritetsgrupper och urfolk rapporteras ha svårigheter att få tillgång till juridisk hjälp, i synnerhet på provinsnivå. Human Rights Watch och Amnesty International har i sina senaste årsrapporter
rapporterat om brister vad gäller urfolks rätt till land, utbildning, sjukvård och rättssystemet.
I samband med sitt besök i maj 2016 uppmärksammade FN:s
specialrapportör om rasism att Argentina har ett fullgott juridiskt ramverk för att motverka rasdiskriminering, men att implementeringen av lagarna brister. Argentina uppmanades att vidta omedelbara åtgärder för att förbättra urfolks situation, främst gällande den marginalisering som urfolken utsätts för. Rapportören vittnade exempelvis om ambulanser och postföretag som vägrar arbeta i vissa områden. Mediernas stereotypiska rapportering bidrar till att urfolk stigmatiseras.
Argentinas regering har 2017 kritiserats av interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter för hanteringen av två dödsfall av aktivister som engagerat sig i urfolks landrättigheter. Det första gäller aktivisten Santiago Maldonados försvinnande i augusti 2017, under ett polisingripande mot en motorvägsblockad i provinsen Chubut. I samband med detta försvann Maldonado och hittades inte förrän två månader senare, drunknad i en flod nära den plats där han försvann. Fallet fick stor uppmärksamhet i media och flera demonstrationer genomfördes. I november 2017 sköts aktivisten Rafael Nahuel till döds i samband med att polisen avisade demonstranter från en nationalpark.
Hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
År 2010 blev Argentina det första latinamerikanska landet att legalisera samkönade äktenskap. Argentinsk lag tillåter även utlänningar som inte har sin hemvist i Argentina att gifta sig i landet. År 2014 tillsattes en ombudsman för hbtq-personer, som ett resultat av ett samarbete mellan staden Buenos Aires och den nationella sammanslutningen för hbtq-personer (FALGBT).
År 2012 antogs en lag som gav personer över 18 år rätten att välja
könsidentitet. Lagen har beskrivits som en av de mest progressiva lagarna i världen på området och innehåller exempelvis sekretessbestämmelser som säger att andra enbart får tillgång till en persons ursprungliga födelsebevis med samtycke från personen ifråga, eller efter domstolsbeslut.
I juni 2017 presenterade regeringen ett lagförslag gällande samvetsfrihet, som väntas behandlas i parlamentet under 2018. Lagen skulle innebära att fler yrkesgrupper kan inskränka medborgares rättigheter genom att hänvisa till sin religiösa tro. Exempelvis skulle präster kunna neka att viga homosexuella par. Förslaget har väckt kritik från flera människorättsorganisationer, bland annat Amnesty International.
Situationen för transpersoner, och i synnerhet transkvinnor, uppges vara problematisk. Organisationen CELS rapporterade 2016 att intagna transkvinnor ofta utsätts för våld i fängelser och att den vård som är tillgänglig för intagna inte är anpassad för transpersoners behov.
Flyktingars och migranters rättigheter
Ett flertal lagar reglerar migranters rättigheter, bland annat migrationslagen som erkänner migration som en grundläggande och obestridlig rättighet och som skyddar migranters rättigheter och tillgång till utbildning och sjukvård, samt ålägger arbetsgivare att följa arbetsrättsliga regleringar oberoende av en anställds migrationsstatus.
I sin granskning av Argentina 2011 fann FN:s kommitté för migrantarbetares rättigheter att informationen och statistiken gällande migrantarbetare i landet är bristfällig. Kommittén uttryckte även oro för att papperslösa
migrantarbetare ofta utsätts för tvångsarbete, exploatering, otillräcklig lön, övertidsarbete och begränsningar av deras rörelsefrihet, i synnerhet de som arbetar inom textilindustrin, jordbruket och som hushållsarbetare.
Papperslösa kvinnor utsätts dessutom i högre grad för exploatering, sexuellt våld och sexuella trakasserier av sina arbetsgivare som de inte kan anmäla på grund av sin ekonomiska beroendeställning och på grund av begränsad tillgång till rättsväsendet.
Under 2017 modifierades flyktinglagen från 2004 vilket har gjort det lättare att neka flyktingar inträde och uppehållstillstånd. Amnesty International rapporterar att asyllagen fortfarande inte har implementerats fullt ut, elva år
efter dess ikraftträdande, och att den nationella kommittén för flyktingar inte hade en egen budget.
Enligt det argentinska migrationsverket ankom 27 075 venezolanska asylsökande till Argentina under 2017 och andelen venezolaner som fick permanent uppehållstillstånd 2017 ökade med 130 procent i jämförelse med 2016. Enligt Amnesty International är det argentinska systemet för asylsökande långsamt och överbelastat och en integrationsplan för att säkerställa
flyktingars åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, däribland utbildning, arbete, sjukvård och språkhjälp, saknas.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
2014 antogs en lag som gav FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning konstitutionell status. Argentina har även
ratificerat den interamerikanska konventionen om avskaffande av all form av diskriminering mot personer med funktionsnedsättning. Flera nationella lagar syftar till att skydda rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bland annat lagen om omfattande skydd för personer med
funktionsnedsättning, vilken syftar till att skydda rätten till vård, utbildning och social trygghet. I enlighet med lagen om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning har en hel del åtgärder vidtagits för att förbättra tillgängligheten avseende bland annat kollektivtrafik.
OHCHR har uttryckt oro över fall av illabehandling av personer med funktionsnedsättning på psykiatriska institutioner, framförallt över att personer placeras på psykiatriska institutioner under långa perioder utan tillräcklig tillsyn.
VII. Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Argentina
Svenska pingstmissionen, Union to Union och Forum Syd är de svenska
civilsamhällesorganisationer som är aktiva i Argentina. Även Rädda barnen, Amnesty International, Läkare utan gränser och Transparency International, genom sin lokala motsvarighet Poder Ciudadano, är verksamma i landet. EU stöder lokala civilsamhällesorganisationers kapacitet att bidra till policyutveckling, stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och bidra till ökad
jämställdhet. Sveriges ambassad samverkar aktivt med näringslivet för att främja hållbart företagande. I den offentliga diplomatin lyfter Sverige särskilt fram jämställdhetsfrågor inom ramen för den feministiska utrikespolitiken.
Den senaste granskningen av Argentina i FN:s universella
granskningsmekanism Universal Periodic Review (UPR) ägde rum den 6 november 2017. Sverige rekommendationer rörde: implementering av nationella strategin för avskaffade av våld mot kvinnor 2017–2019;
förbjudande av bestraffning av barn; och förhållandena för frihetsberövade på fängelser, häkten och polisstationer. Argentina har accepterat dessa rekommendationer.
VIII. Ratificering av centrala konventioner om mänskliga rättigheter Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1986. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt och det tillhörande protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1986
respektive år 2008.
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1986. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2011.
Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1968.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1985. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2007.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1986.
Det tillhörande protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2004.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1990. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år 2002. Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2003. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2015.
Internationella konventionen om skydd för migrantarbetare och deras familjers rättigheter, International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their Families (ICRMW), ratificerades år 2007.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2008. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2008.
Internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2007.
1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades år 1961. Det tillhörande protokollet ratificerades år 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2001.
Regionala instrument
Amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, American Convention on Human Rights, ratificerades år 1984. Det tillhörande
protokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ratificerades år 2003. Det tillhörande protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 2008.
Interamerikanska konventionen om att förebygga och bestraffa tortyr, Inter-American Convention to Prevent and Punish Torture, ratificerades år 1988.
Interamerikanska konventionen om att förebygga, bestraffa och eliminera våld mot kvinnor, Inter-American Convention on the Prevention, Punishment and Eradication of Violence against Women, ratificerades år 1996.
Erkännande av Interamerikanska domstolens (IACHR) jurisdiktion, accepterades år 1984.
