Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kanada: situationen per den 31 december 2017
I. SAMMANFATTNING
Kanada är en väl fungerande demokrati och rättsstat med starka juridiska, sociala och politiska strukturer som upprätthåller respekten för de mänskliga rättigheterna.
Stora utmaningar kvarstår dock för Kanada när det gäller urfolks sociala, ekonomiska och politiska rättigheter. Andelen urfolk uppgår till fyra procent av befolkningen. Arbetslöshet, missbruk, brottslighet och våld i hemmet är fortsatt vanligare än hos majoritetsbefolkningen och tillgången till bland annat barnomsorg, utbildning, rent vatten och boende är bristfällig. Ökat demokratiskt inflytande liksom respekt för sociala och ekonomiska rättigheter krävs av organisationer för urfolks rättigheter.
En kanadensisk sannings- och försoningskommission presenterade 2015 krav på regeringen att tillämpa FN:s deklaration om urfolks rättigheter.
Den kanadensiska liberala regeringen har lyft fram mänskliga rättigheter som en inrikes- och utrikespolitisk prioritering under mandatperioden (2015–
2019). Mångfald, pluralism, relation med urfolk, jämställdhet och religionsfrihet nämns särskilt som politiska prioriteringar. Regeringen är könsmässigt jämställd och premiärminister Justin Trudeau betecknar regeringspolitiken som feministisk.
Under 2017 har Kanada antagit den så kallade Magnitsky-lagen som ger möjlighet att anta sanktioner mot utländska medborgare som har varit involverade i korruption eller uppenbara fall av övergrepp på de mänskliga
rättigheterna. På grundval av lagen kan Kanada beslagta eller frysa privata tillgångar vilket har skett för 52 privatpersoner från Ryssland, Sudan och Venezuela under hösten 2017.
Kanada fortsätter tillsammans med internationella partners att verka för starkare respekt för de mänskliga rättigheterna på global nivå. Under 2017 antog Kanada en feministisk utvecklingspolitik vilken också har fått betydande anslag i budgeten för genomförande.
Under 2017 utnämnde Kanada en särskild representant för Rohingya-krisen i Myanmar med uppdrag att följa utvecklingen och ge rekommendationer om åtgärder till regeringen.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
Kanada är en federal stat med självständiga domstolsväsenden och tillgång till rättslig prövning av beslut för enskilda och företag i provinserna och territorierna. De högre instanserna utgörs av den federala domstolen som är högsta instans på nationell nivå, och högsta domstolen som fungerar som en konstitutionsdomstol. Fyra av Högsta domstolens nio domare är kvinnor.
Domstolar på samtliga nivåer är självständiga i förhållande till den
verkställande makten. För ungdomar mellan 12 och 18 år finns en särskild rättsordning, Youth Criminal Justice Act. Barn över 14 år kan dömas till
fängelsestraff. Barn under tolv år är inte straffmyndiga medan personer över 18 år lyder under det vanliga rättssystemet.
I Kanada finns kontrollinstanser på federal och provinsnivå med uppdrag att granska offentliga utgifter. År 2017 rankades Kanada som nummer 8 av 180 länder i Transparency Internationals index för upplevd korruption inom den offentliga sektorn.
I augusti 2016 tillkännagav premiärminister Trudeau en ny process för utnämning av ledamöter till högsta domstolen i Kanada. En oberoende och icke-partisk rådgivande nämnd ska identifiera lämpliga kandidater som är högkvalificerade jurister, tvåspråkiga och representativa för mångfalden i landet. I juli 2017 meddelade regeringen att alla kvalificerade kanadensiska advokater och domare kan ansöka om utnämning till högsta domstolen genom The Office of the Commissioner for Federal Judicial Affairs.
I World Justice Projects rättsstatsindex för 2017 placerades Kanada på plats 9 av 113 länder.
Rättssäkerhet
I Kanadas konstitution finns en rättighets- och frihetsstadga till skydd för de mänskliga rättigheterna och förbud mot diskriminering. På federal och provinsnivå finns kommissioner för mänskliga rättigheter som tar emot klagomål och som kan föra enskilda personers talan i diskrimineringsfall.
Det finns möjlighet att kräva skadestånd av regeringen vid kränkning av de konstitutionella rättigheterna. Ett uppmärksammat fall är det om Omar Khadr som har erhållit 10,5 miljoner kanadensiska dollar i skadestånd efter att ha hållits frihetsberövad i åtta år i USA:s läger i Guantanamo.
År 2015 antogs en lag mot terrorism vilken rönt kritik då den medger utbyte av information mellan myndigheter utan bedömning av om den delade informationen innebär inskränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Förespråkande av terrorism infördes som en straffbar handling i juni 2017.
Brottet är mycket allmänt definierat och oro över att detta kan leda till inskränkningar av yttrandefriheten har framförts. Lagstiftningen medger inte prövning enligt vederbörlig laga ordning för personer som är upptagna på Kanadas så kallade no-fly list – listan utgörs av personer som bedömts utgöra ett säkerhetshot och som då hindras från att gå ombord på flygplan.
Dessutom utökades möjligheterna till häktning utan rättegång. Kritik har även framförts mot befogenheter för den kanadensiska underrättelsetjänsten att företa handlingar utan parlamentarisk insyn. FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter har kritiserat reformeringen av lagen.
I Kanada finns god tillgång till rättslig prövning, möjlighet att överklaga och rätt att föra försvar med rättsligt bistånd. Civilrättslig prövning är däremot kostsam och relativt svårtillgänglig i Kanada. Traditionellt har en
kombination av provinsiellt och federalt finansierade stödprogram verkat för att säkra individers rätt till civilrättslig prövning. Det federala programmet Court Challenges Program har till syfte att ge stöd vid rättsliga prövningar rörande språk och diskriminering. Nuvarande justitieminister och kulturminister har i sina mandatbrev ombetts av premiärminister Justin Trudeau att modernisera och stärka rättshjälpsprogrammet under mandatperioden
Straffrihet och ansvarsutkrävande
Det finns inga rapporter som tyder på att straffrihet relaterad till övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts i Kanada skulle förekomma. De nationella domstolarna i Kanada har befogenhet att döma över internationella brott begångna i utlandet. I september 2016 åtalades en person för tortyr av en kanadensisk medborgare som hållits frihetsberövad i Syrien. FN:s tortyrkommitté menar dock att Kanada, genom att använda förfaranden under immigrationslagen, och att utvisa förövare istället för att göra dem till föremål för en straffrättslig process, skapar faktiska eller potentiella kryphål där förövare kan komma att gå utan straff.
Straffrihet för våld och sexuellt våld mot kvinnor är ett problem som hävdas drabba särskilt urfolkskvinnor.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Kanada är en parlamentarisk demokrati inom det brittiska samväldet och statschef är Drottning Elisabeth II. Generalguvernören utses av
premiärministern och bekräftas av Drottningen och har förutom ceremoniella uppgifter en ibland mer aktiv roll i samband med regeringsskiften.
Parlamentet har två kamrar: underhuset som består av 337 ledamöter och senaten som består av 105 ledamöter. Ledamöterna i underhuset utses i allmänna val, medan senatorerna utnämns av premiärministern. Regeringen har reformerat utnämningsprocessen till senaten med ett nytt
ansökningsförfarande i vilket tillsättning sker efter rekommendation av en kommitté på grundval av meriter. Detta innebär att merparten av de nya senatorerna är partiobundna. Den reella lagstiftande makten ligger i underhuset, även om senaten måste godkänna lagförslagen som passerat underhuset. Partisystemet är av brittisk modell och i dagsläget finns fem partier representerade i parlamentet.
I det federala valet den 15 oktober 2015 vann Justin Trudeaus liberala parti 184 säten i underhuset och fick därmed egen majoritet. Regeringen utgörs av 15 män och 15 kvinnor. I underhuset är 91 av de 337 valda representanterna kvinnor (26 procent) och tio företrädare tillhör urfolken. Valdeltagandet uppgick till 68 procent, det högsta på 22 år. Det konservativa partiet utgör
numera det officiella oppositionspartiet och socialdemokratiska partiet, National Democratic Party, är tredje största parti. Enligt Kanadas vallag ska val till underhuset hållas vart fjärde år. Ett av regeringens vallöften var att ersätta det rådande valsystemet, first-past-the-post, med ett mer proportionellt system.
En kommitté bestående av samtliga partier har arbetat med att utreda olika alternativ, men på grund av svårigheter att komma överens har arbetet lagts ned. Premiärminister Trudeau har svarat att en reform av valsystemet inte kommer att äga rum under mandatperioden.
Provinser och territorier har långtgående självstyre inom exempelvis utbildning och hälsa. Även miljöpolitik antas av provinser och territorier vilket ibland kan innebära en utmaning för den federala regeringen.
Urfolk deltar i beslutsfattande på flera nivåer vilket har medfört ett utökat självstyre, egna skattesystem och regleringar för fiske och jakt. Två
ministerier har sedan 2017 till uppgift att arbeta med relationen med urfolk som statlig representant respektive för att förbättra levnadsvillkoren för urfolk.
Det civila samhällets utrymme
Det kanadensiska samhället är öppet för civilsamhällesorganisationer vilka i stort sett kan verka utan restriktioner. I Kanada finns många aktiva
civilsamhällesorganisationer. Större internationella
människorättsorganisationer som är verksamma i Kanada är exempelvis Amnesty international, Human Rights Watch, Oxfam och Canadian Civil Liberties Association. Det finns många lokala civilsamhällesorganisationer som arbetar med varierande hjälpverksamhet, exempelvis för att underlätta för nyanlända flyktingar. Välgörenhetssektorn är också välutvecklad. Det öppna samhället och transparensen i offentliga processer möjliggör ett stort civilt nätverk av människorättsförsvarare och civilt engagemang.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr I Kanada upprätthålls respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och det råder förbud mot tortyr. Enligt människorättsorganisationer tillåter Kanada under särskilda omständigheter att individer som anses vara ett hot mot landets säkerhet utvisas till länder trots risk för tortyr.
Under de senaste åren har mord på och försvinnanden av urfolkskvinnor och flickor i Kanada uppmärksammats. Den kanadensiska sannings- och försoningskommissionen presenterade rekommendationer år 2015 som regeringen har lovat att implementera, detta arbete kommer dock att sträcka sig längre än den nuvarande mandatperioden (till 2019).
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor har kritiserat den kanadensiska regeringen för att göra för lite för att komma till rätta med problemen. Urfolkskvinnor utgör fyra procent av den kanadensiska kvinnliga befolkningen men 16 procent av alla mördade kvinnor i Kanada mellan åren 1980 och 2012. The Royal Canadian Mounted Police publicerade en rapport år 2015 där totalt 1 750 kvinnor och flickor tillhörande urfolk rapporterades försvunna och mördade. Under 2017 fortsatte den nationella
undersökningen om mördade och saknade urfolkskvinnor och flickor.
Många anhöriga till offren har uttryckt frustration över att undersökningen tar tid och har haft få framsteg.
Förhållandena i fängelser och andra slutna anstalter är överlag
tillfredsställande. I mars 2016 avled dock två intagna inom loppet av en vecka. I november 2017 avled ytterligare en intagen kvinna i provinsen Ontario vilket har föranlett krav på ökad transparens och översyn av myndigheten Canada Border Service Agency (CBSA) som ansvarade för de intagna. Kanadensiska media rapporterar att kvinnan var den åttonde personen som avled i CBSA:s vård i Ontario sedan 2010.
Regeringen meddelade 2016 att de investerar 138 miljoner dollar till
utveckling av systemet med så kallade immigration detention centres. I november 2017 rapporterade kanadensiska media att 10 personer hade avlidit i sådana center de senast fem åren.
Ett område som fått mycket uppmärksamhet i media är isolering av intagna i fängelser. I en rapport av Canada’s correctional investigator var isoleringstiden i snitt 26 dagar under åren 2016–2017 vilket kan jämföras med 44 dagar under åren 2007–2008. Under 2017 presenterade regeringen ett lagförslag som föreskriver att en intagen maximalt får hållas isolerad i 21 dagar. 18 månader efter att ovanstående förändring trätt i kraft kommer begränsningen av isoleringen sänkas till 15 dagar och isoleringen ske under överinseende av ett oberoende kontrollorgan.
Mellan år 2005 och 2015 ökade antalet intagna i federala fängelser med tio procent. Under den aktuella perioden ökade både andelen kvinnor och antalet personer tillhörande något av urfolken i kanadensiska fängelser med 50 procent vardera. Många institutioner är redan överbelagda, vilket leder till att två intagna tvingas dela på en cell som egentligen är ämnad för en.
Personer från landets urfolk är överrepresenterade i det kanadensiska kriminalvårdssystemet. Urfolk utgör cirka 4 procent av befolkningen men representerar 25 procent av de som dömts till kriminalvård.
Människorättsorganisationer och media har sedan flera år tillbaka uppmärksammat den kanadensiska polisens användning av pistoler som förlamar den träffade genom en elektrisk chock. Trots återkommande kritik och flera uppmärksammade incidenter tillåts användningen av elchock- pistolen fortfarande. I oktober 2016 använde polisen i Québec City elpistol mot en nioårig pojke, som dock undgick skador.
Människohandel är förbjudet men förekommer. Prostitution är inte förbjudet, men flertalet relaterade aktiviteter, så som att driva bordell, anställa personal och marknadsföra i syfte att sälja sex är olagliga.
Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i både fredstid och i krig. Den sista avrättningen ägde rum 1962.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga rapporter om påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden eller frihetsberövanden på politiska och godtyckliga grunder har förekommit under de senaste åren.
Antiterrorismlagen möjliggör att personer hålls frihetsberövade utan att beslutet prövas av domstol.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande- och tryckfrihet råder, men får begränsas med hänsyn till bland annat våldsskildringar, viss pornografi och uppmaningar till hatbrott och rasistiska uttalanden. Media är oberoende av statsmakten. I Kanada finns ett pluralistiskt utbud av media. Journalister är såvitt känt inte utsatta för hot eller förföljelse. En utlovad reformering av lagstiftningen för att förbättra tillgången till offentliga handlingar och förkorta handläggningstiderna pågår.
År 2015 antogs en lag mot brott begångna på internet vars syfte var att åtgärda problemet med bevissvårigheter vid trakasserier som sker över internet. Lagen har kritiserats av bland andra organisationen Canadian Journalists for Free Expression, som ser lagstiftningen som ett direkt hot mot yttrandefriheten då den förser internetoperatörer med rätten att samla in och lagra information som polisen kan utkräva genom att endast ha ”rimliga skäl för brottsmisstanke”.
I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2017 placerades Kanada på plats 22 av 180 länder.
Rätten till mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfrihet råder. Det finns inga generella restriktioner mot att ansluta sig till fackföreningar, förutom vissa särregler inom
försvarsmakten.
Lagändringarna i Kanadas antiterrorismlagstiftning – i syfte att underlätta för underrättelsetjänsten att genomföra förebyggande insatser vid misstanke om planering av terroristbrott - har kritiserats för långtgående befogenheter att ingripa vid legitima protestaktioner och därmed riskerade att bryta mot den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan.
Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och övertygelsefrihet råder och respekteras. Kanada är ett mångkulturellt samhälle med hög tolerans för religions- och
samvetsyttringar.
Sedan december 2011 är det förbjudet för personer som svär eden för medborgarskap vid offentliga ceremonier att ha täckt ansikte. Regeringen motiverade beslutet med att det står i samklang med Kanadas värderingar om öppenhet och jämlikhet. I september 2015 avkunnades en dom som utmanar förbudet mot att bära slöja vid medborgarskapsceremoni. I oktober 2017 antogs i Quebec lagen Act to Foster Adherence to State Religious Neutrality, vilken anger förbud mot täckt ansikte vid användning av statliga tjänster, till exempel kollektivtrafik.
Quebecs högsta domstol krävde i december 2017 att den provinsiella regeringen behöver anta riktlinjer för hur begränsningarna ska fungera i praktiken. Detta arbete beräknas vara klart under 2018.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Överlag upprätthåller Kanada goda arbetsvillkor. Enligt lag är diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller politiska åsikter förbjuden. Fackföreningar får agera utan inskränkningar och
tvångsarbete är förbjudet. Omkring 30 procent av den civila arbetskraften är ansluten till en fackförening. Arbetslösheten är låg enligt organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och var 6,3 procent av den totala arbetskraften år 2017. Övervägande del av personer som är arbetslösa tillhör urfolken. Kanada ratificerade i juni 2017 den åttonde och sista av Internationella arbetsorganisationens (ILO) kärnkonventioner, det vill säga den om organisationsrätt och kollektivförhandlingsrätt. Den träder i kraft i juni 2018.
Kanadensiska utvinningsföretag inom främst gruvindustrin har global verksamhet och finns i många länder. Ett antal människorättsorganisationer har framfört krav på att utveckla Kanadas strategi för att säkra kanadensiska företags samhällsansvar på den internationella arenan. Regeringen avser att utse en ombudsman med uppgift att granska kanadensiska gruvföretags internationella verksamhet och utreda hävdade övergrepp på de mänskliga rättigheterna. Flera fall av övergrepp på de mänskliga rättigheterna i relation till kanadensiska gruvföretagens verksamheter utomlands har rapporterats av människorättsorganisationer. Rättsprocesser pågår för närvarande i
provinserna Ontario och British Columbia beträffande tre gruvföretag och deras verksamhet i andra länder. Det har bland annat från FN framkommit uppgifter om att tvångsarbete förekommit i kanadensiska gruvbolags verksamhet utomlands.
Rätten till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa
Tillgång till medicinskt nödvändig sjukvård är subventionerad och
hälsovården håller hög standard. Långa väntetider uppfattas dock som ett ökande problem. Även sexuell och reproduktiv hälsa ingår i den
subventionerade hälsovården. Sex- och samlevnadsundervisning är
obligatorisk. Abort är tillåtet i Kanada och ingår i den offentligt finansierade sjukvården.
I juni 2016 antog den liberala regeringen lagstiftning om aktiv dödshjälp.
Legaliseringen har varit mycket omdebatterad. Health Canada rapporterar att
1 982 personer har använt sig av medicinskt assisterande dödshjälp mellan 17 juni 2016 till 30 juni 2017.
Human Rights Watch har rapporterat att vissa vattenreservoarer som används av urfolk har innehållit för höga halter av gifter vilka kan orsaka allvarliga sjukdomar.
Enligt statistik från FN:s utvecklingsprogram (UNDP) uppgick kostnaderna inom hälsosektorn till 7.4 procent av BNP år 2016. Hälsosektorn faller under provinsernas kompetensområde och respektive budget men lyfts fram som prioriterad i den federala budgeten.
Rätten till utbildning
Utbildningsväsendet håller hög internationell standard. Grundutbildning från fem eller sex år och upp till 15 eller 16 år, beroende på provins eller
territorium, är obligatorisk och kostnadsfri.
Den bristande tillgången till och kvalitet på utbildning för urfolk, särskilt i det glesbefolkade norra Kanada, har kritiserats. Färre än hälften av
ungdomar från urfolk har en gymnasieexamen, jämfört med över 80 procent hos den övriga befolkningen. Den federala regeringen genomför direkta insatser i syfte att förbättra kvaliteten och tillgången på utbildning i reservaten, inklusive medel för att utveckla språk– och läskunnigheten.
Under ett sekel, ända in på 1990-talet, utbildades barn från Kanadas urfolk i särskilda skolor – drivna av olika kristna kyrkor – utanför sina
uppväxtmiljöer och avskilda från sina familjer. Så många som 150 000 barn beräknas ha utbildats i sådana skolor. En särskilt tillsatt grupp, Residential Schools Truth and Reconciliation Commission, har utrett konsekvenserna av skolsystemet och utfärdade över hundra rekommendationer som regeringen arbetar med att genomföra.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet De allmänna livsvillkoren är mycket goda i Kanada. Kanada placeras på plats 10 av 188 länder i UNDP:s index för mänsklig utveckling år 2016. De många hemlösa är dock en allvarlig fråga med mänskliga och sociala dimensioner.
Nyligen avgjordes ett fall i Ontario där hemlösa personer gjorde anspråk på statliga insatser för att förbättra sin livssituation med hänvisning till
regeringens skyldighet att skydda rätten till liv. Både provinsens hovrätt och
högsta domstolen accepterade de statliga advokaternas framställning att fallet borde avslås då ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inte ansågs kunna hävdas i rättsprocesser.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
Kanadensisk lag föreskriver likabehandling av kvinnor och män men i praktiken finns dock fortsatt skillnader. Kvinnor har i genomsnitt omkring 20 procent lägre lön än män och är underrepresenterade i politiska
församlingar liksom på chefspositioner inom näringslivet.
Våld i nära relation faller under den allmänna strafflagen, liksom sexuellt ofredande. Även kvinnlig könsstympning är förbjuden. Könsrelaterade brott har minskat de senaste åren. Urfolkskvinnor är överrepresenterade bland dem som drabbas av könsrelaterade brott, särskilt sådana som begås inom familjen. Ett särskilt federalt departement, Status of Women Canada, har till uppgift att verka för jämställdhet och främja kvinnors deltagande i
ekonomiska, sociala och demokratiska aktiviteter, liksom att bekämpa våld mot kvinnor.
I juni 2017 lanserade den federala regeringen en feministisk internationell utvecklingspolitik. Syftet är att kvinnors rättigheter, jämställdhet och sexuella rättigheter ska vara kärnan i Kanadas utvecklingspolitik. I november 2017 lanserade regeringen sin andra handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet.
Samtidigt lanserades det så kallade Elsie-initiativet för att öka kvinnors deltagande i fredsfrämjande insatser. Initiativet kommer att inriktas på fler kvinnliga deltagare och högre nivå för deltagande kvinnliga poliser och militärer i fredsfrämjande insatser, främst i FN-missioner.
Barnets rättigheter
Barnets rättigheter skyddas av ett omfattande regelverk. Åldersgränsen för arbete varierar från provins till provins, men normalt kan inte barn under 15 eller 16 år arbeta utan föräldrars medgivande. Lagstiftningen mot sexuellt utnyttjande av barn har skärpts under senare år.
Kanada har reserverat sig mot bestämmelser i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt med hänvisning till urfolks traditioner, men också mot rekommendationen att skilja på barn och vuxna vid frihetsberövande. FN:s
kommitté för barnets rättigheter riktade 2012 kritik mot Kanada för en lag som bland annat innehåller hårdare straff för ungdomar och som gör det lättare att åtala dem som vuxna. Kommittén ansåg även att Kanada hade misslyckats med att tillhandahålla likvärdiga socialtjänster och andra
samhällstjänster till barn tillhörande urfolk som till andra barn, vilket innebar en ”allvarlig och utbredd diskriminering”.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Kanadas urfolk består av tre grupper; First Nations, inuiter och mestiser som tillsammans motsvarar strax över fyra procent av Kanadas befolkning. I de tre nordliga territorierna Yukon, Nordvästra Territorierna och Nunavut är andelen urfolk betydligt högre. Levnadsvillkoren och möjligheten att åtnjuta de mänskliga rättigheterna för dessa medborgare är generellt sett sämre än för övriga delar av befolkningen. Den kanadensiska rättighets- och
frihetsstadgan har ett särskilt avsnitt som reglerar urfolks rättigheter.
Ansvaret för frågor som rör urfolken är på federal nivå. I lagstiftningen finns särregler för bland annat utökat självstyre, egna skattesystem, reglering för fiske och jakt samt tullfrihet. Särskilda finansieringsprogram finns för att motverka sociala och ekonomiska problem. Ett antal avtal om mark- och andra rättigheter mellan olika urfolk och den federala regeringen har ingåtts sedan 1970-talet, så kallade land claims. Urfolken har dock hävdat att
implementeringen av fördragen varit bristfällig och att det förekommit direkta överträdelser av dem.
I augusti 2017 inrättade regeringen två nya departement för att implementera prioriteringen att förbättra relationen med och situationen för urfolk.
Indigenous Services Canada ska arbeta för att förbättra åtnjutandet av de
mänskliga rättigheterna för urfolken, exempelvis tillgång till rent vatten, hälsa och utbildning. Det andra departementet, Crown-Indigenous Relations and Northern Affairs Canada, har till uppgift att arbeta med kompensationsfrågor och landrättigheter.
De sociala problemen är fortsatt stora och speglas i att höga nivåer av arbetslöshet, beroendeproblematik, brottslighet, våld mot kvinnor och självmord. Under 2016 utlyste reservatet Attawapiskat First Nation i norra Ontario ett undantagstillstånd efter att bostads- och levnadsvillkoren på reservatet blivit ohållbara och flera unga begått självmord. Förhållandena i Attawapiskat är enligt de flesta bedömare inte unika jämfört med andra urfolk
i Kanada. Även i fråga om grundläggande samhällsservice, som utbildning och sanitära förhållanden, är urfolk missgynnade.
Det råder fortsatt oenighet med den federala regeringen i frågor som rör bland annat självstyre, beskattning, markanspråk, fiske- och jakträttigheter samt anklagelser om polisbrutalitet. Kvinnor är särskilt utsatta och hittills har rättsväsendet i relativt stor utsträckning misslyckats med att lagföra och beivra brott mot urfolkskvinnor.
Hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna
Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden enligt kanadensisk lag och personer som utsatts för diskriminering kan anmäla detta till någon av landets människorättskommissioner och få hjälp att hävda sin rätt. I juni 2017 godkände parlamentet lagstiftningen som innebär förbud mot
diskriminering beträffande könsidentitet och könsuttryck
Samkönade äktenskap är tillåtna i Kanada sedan 2005. Hbtq-personer har möjlighet att delta i det offentliga och politiska livet.
Flyktingars och migranters rättigheter
Kanada är ett utpräglat immigrationsland. 300 000 personer invandrar till Kanada per år, vilket motsvarar knappt en procent av befolkningen.
Regeringens treårsplan för immigrationen 2018–2020 omfattar totalt omkring en miljon migranter innebärande en gradvis årlig ökning. Den övervägande delen utgörs av arbetskraftinvandring och deras anhöriga, främst från Kina, Indien och Filippinerna. Kanada tar också emot
kvotflyktingar. Antalet kvotflyktingar har dock sjunkit från 40 000 personer år 2015 till 25 000 personer år 2017. Kvoter är satta till 27 000 under 2018, 29 150 under 2019 och 31 700 under 2020. Människorättsförsvarare har kritiserat de låga kvoterna och har förordat att Kanada ska ta emot fler flyktingar.
Enligt Amnesty International var det fler än 18 000 asylsökande som under år 2017 irreguljärt korsade gränsen mellan USA och Kanada, som följd av att villkoren för flyktingar och migranter till USA har försämrats.
Asylinvandringen i den omfattning som nu sker av tredjelandsmedborgare via USA är en helt ny situation för Kanada vars flyktinginvandring nästan uteslutande är kvotbaserad.
Asyllagstiftningen ger regeringen rätt att klassificera vissa handlingar som
”illegala”, exempelvis att smugglas med båt eller bil in i landet (”illegal border crossing”). Människor som anländer irreguljärt i grupp får sin asylansökan prövad, men först efter minst tolv månaders obligatorisk internering. De har inte rätt att överklaga ett eventuellt avslag på sin ansökan och kan vid ett bifall inte ansöka om permanent uppehållstillstånd, resedokument eller återförening med sin familj förrän efter tidigast fem år.
Inte heller personer som kommer från länder som Kanada bedömt som säkra hade rätt att överklaga ett negativt beslut på ansökan om asyl förrän den Federala domstolen fattade beslut om att upphäva listan över säkra länder i juli 2016. Både FN:s flyktingorgan (UNHCR) och Amnesty International har kritiserat asylreglerna och menar att de på många punkter står i strid med FN:s flyktingkonvention, inte minst för att den sägs skilja på asylsökande beroende på länder de kommer ifrån och på vilka sätt de tagit sig till Kanada. Organisationerna invänder starkt mot tolv månaders obligatorisk internering för irreguljära migranter och understryker att möjligheten till överklagande bör gälla alla asylsökande.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet enligt lag.
Personer med funktionsnedsättning har rätt till vård, utbildning och arbete.
Fall av diskriminering kan anmälas till någon av landets människorättskommissioner.
Personer med funktionsnedsättning skyddas främst av Canadian Charter of Rights and Freedoms samt Canadian Human Rights Act. Utöver dessa finns ett flertal lagar och program till stöd för rättigheter för personer med
funktionsnedsättning.
Employment Equity Act förbjuder diskriminering av ett antal specificerade grupper på arbetsplatsen, däribland personer med funktionsnedsättning.
Intercity Bus Code of Practice är ett frivilligt initiativ från flera bussbolag för att tillgodose personer med funktionsnedsättnings säkerhet och värdighet, i och mellan Kanadas provinser och territorium.
VII. Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kanada.
Sverige och Kanada har långtgående samsyn om behov av insatser för respekt för de mänskliga rättigheterna på många områden. Nära dialog finns mellan Sverige och Kanada, bilateralt på politisk och tjänstemannanivå om exempelvis jämställdhet, yttrandefrihet, urfolks rättigheter liksom i FN och andra multilaterala fora, såsom OECD, Världsbanken,
Världshandelsorganisationen (WTO) och Internationella valutafonden (IMF). I en årlig FN-dialog mellan Kanada och Sverige intar frågor om mänskliga rättigheter en framträdande roll.
Ambassaden deltar regelbundenhet vid större och mindre evenemang där respekt för de mänskliga rättigheterna är i fokus, inklusive med de
kanadensiska federala och provinsiella parlamenten, näringslivet, akademin och tjänstemän - ibland via länk till ambassader i utlandet. Under 2017 har viss prioritet i form av seminarier och rundabordssamtal givits åt
jämställdhet, hållbart företagande, yttrandefrihet och tillgång till allmänna handlingar, barnets rättigheter med tyngdpunkt på konflikt, folkmord samt kvinnors roll i konfliktlösning. Kanada deltar även i Sveriges statsministers initiativ Global Deal sedan lanseringen i september 2016 och har bidragit med åtaganden.
Jämställdhetsfrågor integreras löpande i ambassadens verksamhet vid besöksprogram, främjandeaktiviteter i Team Sweden och i lokala evenemang.
Ambassaden deltar även regelbundet i den kanadensiska regeringens internutbildning om en feministisk utrikespolitik.
Kanada granskades i FN:s allmänna ländergranskning (UPR) i maj 2018.
Sverige lämnade då rekommendationer som rörde stärkt skydd för urfolks rättigheter, inklusive utarbetandet av en plan för att bekämpa diskriminering, samt antagande och genomförande av en lag som totalförbjuder barnaga.
Kanada kommer att ta ställning till rekommendationerna senast till FN:s råd för mänskliga rättigheters session i september 2018.
VIII. Ratificering av centrala konventioner om mänskliga rättigheter Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1976. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt och det tillhörande protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1976
respektive år 2005.
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1976. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1970.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1981. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2002.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1987.
Det tillhörande protokollet om förebyggande av tortyr har inte ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1991. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år 2000. Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2005. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Internationella konventionen om skydd för migrantarbetare och deras familjers rättigheter, International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their Families (ICRMW), har inte ratificerats.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2010. Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte ratificerats.
1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades år 1969. Det tillhörande protokollet ratificerades år 1969.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2000.
Regionala instrument
Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, American Convention on Human Rights (ACHR), har inte ratificerats. Det tillhörande protokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har inte ratificerats. Det tillhörande protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har inte
ratificerats.
Inter-amerikanska konventionen om att förebygga och bestraffa tortyr, Inter-American Convention to Prevent and Punish Torture, har inte ratificerats.
Inter-amerikanska konventionen om att förebygga, bestraffa och eliminera våld mot kvinnor, Inter-American Convention on the Prevention, Punishment and Eradictation of Violence against Women, har inte ratificerats.
Erkännande av Interamerikanska domstolens (IACHR) jurisdiktion, har inte accepterats.
