Runorna i Hagia Sofia Svärdström, Elisabeth
Fornvännen 1970(65), s. 247-249 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_247 Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden 247
Litteratur
Arbman, H. 1940. Birka I. Die Gräber, Tafeln. Uppsala.
Arbman, H. 1943, Birka I. Die Gräber, Text. Uppsala.
Erixon, S. 1946. Ur låsets utvecklingshistoria: i På järnets fasta grund, Låsbolaget 100 år. Eskilstuna.
Helgo I = Holmqvist, W. - Arrhenius, B. - Lundström, P. Excavations at Helgo I. Upp- sala 1961.
Helgo II = Holmqvist, W. - Arrhenius, B. Excavations at Helgo II. Uppsala 1964.
Summary
O n H e l g o t h e r e have b e e n found a b o u t 80 padlocks a n d a b o u t 15 keys t o such locks.
Some locks have a case m a d e of bronze b u t t h e majority of them, a n d — so far — all of the keys, are of i r o n . O n the basis of the e x t e r n a l shape of t h e lock a n d the construction of the m e c h a n i s m tlie a u t h o r has divided t h e m i n t o four types:
1. Box-shaped lock with t u r n i n g key m e c h a n i s m / t u r n i n g key.
2. Box-shaped lock with inserted key m e c h a n i s m / i n s e r t e d key.
3. Gylindrical lock/keys fitting cylindrical locks.
4. O t h e r locks/keys.
T h i s m a t e r i a l of locks is presented in table form. Locks of the above-men- tioned types are m a r k e d x, keys Ar.
T h e a b b r e v i a t i o n s in the table h e a d i n g s are e x p l a i n e d below:
b r = padlock of bronze J ä = p a d l o c k / k e y of iron
Bygel = shackle sheath: y = e x t e r n a l shackle sheath, i = i n t e r n a l shackle sheath, s = n o shackle sheath
b D = D i a m e t e r of shackle pst äs = a p p l i e d ridges
B / D = W i d t h / D i a m e t e r , H / L = H e i g h t / L e n g t h , T = T h i c k n e s s , F H = Full H e i g h t
P u b l = Published in Excavations at H e l g o I a n d I I
T r a n s l a l e d by R i c h a r d Cox
Runorna i Hagia Sofia
Efter professor Alfred Westliolms smått sensationella upptäckt 1964 i H a g i a Sofia-moskén av en i n s k r i p t i o n , som k u n d e förmodas vara e n nordisk runinskrift, h a r d e n n a o m n ä m n t s i press och T V , i en akademisk a v h a n d l i n g (Ingrid Sanness [öhusen, S t u t t r u n e r , Oslo 1968) och även aktualiserats av T h e N a t i o n a l Gco- graphic Magazine. Det k a n därför vara pä tiden att p r e s e n t e r a en bild av rist-
240" Smärre meddelanden
;\f
Fig. i. Runristningen i Hagia Sofia. Svärtan i linjerna är förorening, icke inmålning. Foto R. Boström 1968 (ATA) jämte förf:s kalkering av ristningen, den sistnämnda i skala 1 : 2.
— Runic inscription in Hagia Sophia Mosque. T h e dark parts of the inscription are not paint but dirt. Photo 1968 and the author's drawing of the inscription, the latter in scale 1:2.
n i n g e n i sin h e l h e t . Fotot fig. 1 togs i s a m b a n d m e d m i n g r a n s k n i n g pä plat- sen i april 1968.
R i s t n i n g e n b e f i n n e r sig pä d e n södra l ä k t a r e n , i mellersta a r k a d e n , utefter i n r e k a n t e n av d e n 1,20 m h ö g a och 29 cm b r e d a m a r m o r b a l u s t r a d e n . I m a r m o r n s m j u k n ö t t a yta b ä r för övrigt de otaliga r e s t e r n a av skrivtecken och teckenfölj- der, som u n d e r seklernas l o p p ristats i m å n g a h a n d a alfabet och p å all v ä r l d e n s språk, j ä m t e r e n a k l o t t r e t v i t t n e o m besökarnas h e t e r o g e n a u r s p r u n g m e n sam- fällda behov av att dymedelst m a r k e r a sin n ä r v a r o i d e n H e l i g a Vishetens tem- pel.
Vid e n jämförelse m e d övriga inskrifter styrks m a n r e d a n frän b ö r j a n i u p p - f a t t n i n g e n , att vi h ä r verkligen står inför en runristares verk, o a k t a t inskrif- ten endast till en liten del går att läsa. E n tillfällighetsristning i m a r m o r u t a n ä n d a m å l s e n l i g t r e d s k a p måste bli g r u n d och o j ä m n . N u iir d e n dessutom starkt n ö t t , och ytan b ä r ocksä s p å r av oavsiktliga slagmärken. V a d som pä m i g gör intryck av att vara avsiktligt ristat framgår av k a l k e r i n g e n . Inskriften är 23 cm läng, r u n o r n a 1,5—5 c m höga.
D e n första r u n a n är mycket sliten; endast ett k o r t stycke av h u v u d s t a v e n och ett litet spår av en a-bistav (ensidig) återstår. Alternativt skulle ristningsspå- r e n k u n n a vara rester av en h - r u n a med kryssformig bistav. De följande fem r u n o r n a är säkra. Läsningen av hela den inledande runföljden blir d å o l f t o n eller h l f t o n . i b å d a fallen uttolkat Hal/dan, ett mycket vanligt nordiskt n a m n ,
»den till hälften danske». Antingen h a r en h - r u n a i inskriftens början helt för- n ö t t s eller h a r ristarens ljudanalys varit bristfällig. S k r i v n i n g a r m e d bortfall av
Smärre meddelanden 249
uddljiidande h respektive interkonsonantisk vokal i sådan ställning som bär är vanliga ristningsfel i runinskrifter.
Av de återstående tecknen (ett 15-tal) har några en fiir vissa runor veder- tagen form (a, I, t, k?), men nötningen är så stark och spåren så diffusa cch svära att reda, att en dechiffrering synes omöjlig. Man frestas nästan tro att ristarens kunskaper i stort sett inskränkt sig till runorna i namnet, vilka han i fortsättningen praktiserat litet mer pä måfå för att ge sken av en längre in- skrift bland (ivriga sädana. Vi har gott om liknande s. k. förvirrade inskrifter med runliknande tecken.
Runorna a, n och t har ensidiga bistavar. Därigenom har inskriften karak- teriserats som kortkvistruninskrift. Kortkvistrunorna är en av de båda vikinga- tida varianterna av den 16-typiga futharken och synbarligen främst avsedda för vardagligt bruk. Med detta betraktelsesätt skulle inskriften kunna dateras till 900-talet eller förra hälften av 1000-talet. Jag ställer mig dock tveksam till en sådan datering. Inskriftens kortkvistrunor finns även i den helstungna medel- tida futharken. I en gammal kortkvistruninskrift hade man snarare väntat att för nasalerat a möta en annan runform. Enligt min mening ligger det närmare till hands att anta inskriften vara medeltida, tillkommen i slutet av 1000-talet eller senare. Då är runformerna inget problem och det förvirrade inskriftspartiet mindre överraskande. Vi vet genom Anna Komnenas Alexiad frän förra hälften av 1100-talet, att de nordiska väringarna ännu vid denna tid stod högt i gunst vid kejsarhovet. Alfred Westholms gissning, att en hovets vakthavande väring för- drivit tiden under en läng och enformig gudstjänst med att åstadkomma detta unika nerslag av nordisk kultur i hjärtat av Konstantinopel, kan därför rymma ett korn av sanning. Hur härmed än förhäller sig, stär där i samtida stenskrift namnet pä en nordman i exil. Men om hans ärende i den fjärran metropolen eller syftet med ristningen har tidens tand och glömskans nötning förmenat oss insikt.
Elisabeth Svärdström
Summary
T h e author gives an interpretation and photograph of a runic inscription on the marble screen of the south gallery in the Hagia Sophia mosque, discovered in 1964. Only the first part of the inscription can be deciphered, and it is the male name Halvdan. The author holds the view that the inscription is probably medieval (end of 11 th century or låter).
Translated by Albert Read
