• No results found

Runfynd 1966 Svärdström, Elisabeth Fornvännen 1967(62), s. 261-265 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1967_261 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Runfynd 1966 Svärdström, Elisabeth Fornvännen 1967(62), s. 261-265 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1967_261 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Svärdström, Elisabeth

Fornvännen 1967(62), s. 261-265 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1967_261 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Runfynd 1966

Skåne, Lund, kv. Glambeck 4.

Det intressantaste fyndet är u t a n tvekan en rikt ornerad k ä p p av lönn med en kort runinskrift. Föremålet påträffades i augusti 1966 vid de systematiska g r ä v n i n g a r n a i o v a n n ä m n d a kvarter, beläget mellan Stora och Lilla Södergatan, Västra M å r t e n s - g a t a n och Lilla T v ä r g a t a n . K ä p p e n tillhör Kulturhistoriska museet i L u n d , inv.nr K M 5 9 1 2 6 : 7 9 5 . Den påträffades b r u t e n i två delar men är fullständigt bevarad, 98,5 c m lång och 2,45 cm tjock (vid runinskriften).1 Sex runor, 1,3 cm höga, finns inristade längs med käppen, 3 d m nedanför kryckans ornamentik. Fig. 1. Inskriftens längd är 2 c m . R u n o r n a skall läsas i riktning uppifrån och ned.

Inskrift: u l f k i l

»Ulvkel»

Alla r u n o r n a är säkra; ingen r u n a är stungen; skiljetecken förekommer icke.

Runföljden motsvarar m a n s n a m n e t fsv. Ulfkell, en förkortad form av det ursprung- ligare Ulfkteidl. Den n u t i d a formen skulle vara Ulvkel, om den funnes, men n a m n e t h a r för längesedan kommit ur bruk. Av beläggens frekvens att d ö m a skulle det snarast ha varit sällsynt i N o r d e n r e d a n p å vikingatiden, fastän b å d e förled (Ulf- 'varg') och efterled (-kietill 'kittel', lat. catillus 'skål', i överförd betydelse 'hjälm') var för sig och i a n d r a s a m m a n s ä t t n i n g a r var mycket vanliga n a m n e l e m e n t . N a m n e t förekommer varken p å norska eller danska runstenar, d ä r e m o t i inskrifterna på några få u p p l ä n d s k a : den längre namnformen i U2 160 ( u l f k i t i l nom.) och U 633 ( u l f k i t i l ack.), den kortare i U 100 ( u l f k e l ack.), U 161 ( u l f k i l n o m . ) , U 2 2 7 ( u l k i l n o m . ) och U 479 ( u l f k i l n o m . ) . Av d e sex beläggen avser tre ( U 100, 160, 161), e h u r u av olika form, en och s a m m a person. Från svenska medeltida källor finns inga belägg registrerade' och i norska medeltida källor inga säkra exempel på att n o r r m ä n burit n a m n e t . Däremot är d e t välkänt från s å d a n a Sven Estridssons r u n m y n t som präglats i L u n d , D R4 mo 118-123 ( u l k i l n o m . ) , 125 ( u o k i l n o m . ) , 126 ( u o i l n o m . ) . N a m n e t har också brukats flitigt i Danelagen i nordöstra England. H ä r är det t. o. m. »äusserst häufig belegt» (E.

Björkman, Nordische Personennamen in England, Halle 1910, s. 168). I danska källor finns sporadiska exempel p å att n a m n e t Ulvkel var i levande bruk ä n n u u n d e r medel- tiden. L u n d a k ä p p e n s u l f k i l är u n d e r alla omständigheter ett värdefullt tillskott till fåtalet belägg p å n a m n e t , som bör ha varit vanligare, åtminstone på östnordiskt o m r å d e , ä n vad frekvensen i källorna ger vid h a n d e n .

Inskriften avser säkerligen käppens ägare eller möjligen den skicklige snidaren;

kanske var dessa en och s a m m a person. R e d a n u n d e r tidig medeltid var det a n n a r s vanligt, a t l m a n till det runskrivna personnamnet p å föremål fogade ett kort schablon- mässigt uttryck, som gav klart besked: a mik 'äger mig' respektive gieråi mik 'gjorde mig'.

1 För fynduppgiflerna tackar jag tillvaratagaren, antikvarien Anders W. Mårtensson.

2 Upplands runinskrifter, granskade och tolkade av E. Wessén och S. B. F. Jansson. Sihlm 1940 f.

3 Enligt vad fil.lic. Roland Otterbjörk vid Personnamnsarkivet i Uppsala på förfrågan upp- givit.

4 Danmarks Runeindskrifter ved Lis Jacobsen og Erik Moltke, Khvn 1942.

(3)

K ä p p e n tillvaratogs i en avfallsgrop och kan således icke med någon större exakthet d a t e r a s utifrån fyndomständigheterna. M e n o r n a m e n t i k e n hänför den till 1000-talet,

•och runinskriften passar väl in i den tiden. Anders W. Mårtensson k o m m e r inom kort a t t publicera föremålet sett i dess arkeologiska s a m m a n h a n g .

De runstenar som ha nyupptäckts och granskats 1966 är alla fragment, funna i s e k u n d ä r t läge.

Gotland, Stenkyrka sn, kyrkogården.

I början av april 1966 påträffades i s a m b a n d med trädfällning ett runstensfragment i bogårdsmurens översta stenskikt. Fig. 2. Fragmentet förvaras i Gotlands fornsal och h a r d ä r undersökts av Sven B. F. Jansson. Det är av grå kalksten och h a r m å t t e n 45 x 40 x 15 c m . Inskriften löper i en båge över ristningsytan och begränsas av ramlinjer. Den u n d r e ramlinjen är d u b b l e r a d . R u n o r n a s höjd är 5-7 cm. Inskriften är svårläst. Läsningen är preliminär.

Inskrift; . . . u a r b u f - - h t i n i o i . . .

Den vetenskapliga bearbetningen vilar i avvaktan på att ytterligare fragment av runstenen eventuellt skall k o m m a i dagen.

Uppland, Eds sn, Klockargården.

Vid ledningsschaktning mellan Eds kyrka och Eds klockargård påträffades den 8 november i en raserad husgrund belägen mitt emellan stigluckan och Klockargårdens m a n b y g g n a d ett runstensfragment av röd sandsten, 38 • 23 cm stort och med en tjocklek a v 6-8 cm. Fig. 3. Ristningen består av ett stycke av en kantslinga med sex r u n o r samt delar av ett o r n a m e n t a l t kors. Ristningen är g r u n d men tydlig. R u n o r n a är 4,5 c m höga; deras bas ansluter till slingans yttre ramlinje, ett m i n d r e vanligt a r r a n g e m a n g .

Inskrift: . . . a • m i r k i . . .

» . . . (lät gör)a minnesmärket . . . »

Fragmentet förvaras i Hembygdsarkivet, Upplands-Väsby.

Uppland, Eds sn, kyrkogården.

Schaktningsarbetena mellan Eds kyrka och klockargård bragte några dagar senare (17/11) i dagen tre m i n d r e stycken av en runsten, d e n n a gång på kyrkogården, invid kyrkan. De tre bitarna, alla av röd sandsten, hade sinsemellan passning och är nu sam- manfogade till ett fragment med m å t t e n 55 x 43 x 4 cm. Fig. 4. Fragmentet har tillhört nederdelen av en runsten. Den bevarade ristningen består huvudsakligen av o r n a m e n - tala detaljer. I kantslingan urskiljcs tre runtecken med basen ansluten till den yttre ramlinjen såsom på fragmentet från Klockargården. R u n o r n a är 4,5 cm höga, g r u n d a m e n tydliga.

Inskrift: k u - . . .

Ristningen är utförd i r u n m ä s t a r e n Öpirs stil.

F r a g m e n t e t hör icke s a m m a n med fragmentet från Klockargården. Båda fragmenten förvaras i Hembygdsarkivet i U p p l a n d s - V ä s b y tillsammans med ett tiotal a n d r a r u n - stensfragment, som 1959 påträffades på olika platser i Eds kyrkogårdsmur. Nu finns i arkivet sammanlagt tolv fragment av minst sex, sannolikt flera runstenar.

(4)

Fig. 1. Runinskrift på käpp från kv. Glambeck 4 i Lund, KM inv.nr 59126: 793. Foto Kulturhistoriska museet. Lund. — Runic inscription on a stick found at Lund.

Kppj

v l

, ' i i % * «S

Klft-^Kiii^RWw

K I I H

fffl§;& J*

^ S m K s W s r Å " •••

£ F K ^ f l s S ^ ^ ^ ' J X T i s T ^ k V K

JL ^ ^ C L H K « « M Ö B S « « *

Fig. 2. Runstensfragment från Stenkyrka kyrkogård, Gotland. Foto \V. Falck (Gotlands tomsal). — Fragment of rune-stone from Stenkyrka churchyard. Gotland.

(5)

Fig. :;-(. Runstensfragment från Klockargården respektive kyrkogården i F.ds sn, Upp- land. Foto \ . lagergren (ATA). — Fragments of rune-stones from Klockargården and the churchyard in the parish of Ed, Uppland.

é

w

1 ig. 5, Runstensfragment frän V. Libby, Husby-Sju-

hundra sn. Uppland. Foto N. Lagergren (ATA). — Fragment of ume stone from V. Libby, Husby-Sju- hundra parish, Uppland.

HT; •

Fig. (i. Runstensfragment frän Lohärads präslgårtl.

Uppland. Foto N. Lagergren (ATA). — Fragment of rune-stone from the vicaragc, Lohärad, Uppland.

(6)

Uppland, Husby-Sjuhundra sn, V. Libby.

I september inlämnades för granskning ett litet runstensfragment av gulgrå sandsten med m å t t e n 34 x 17 x 12 c m , som enligt uppgift skulle ha kommit i dagen 1938 eller 1939 vid schaktning för vattenledning p å V. L i b b y gårdstomt. Fig. 5. Ristningen består av ett kort stycke av en runslinga samt ett m i n d r e slingornament. I slingorna finns färgspår, blymönja, men färgen torde icke vara ursprunglig. Inskriften är djupt huggen, r u n o r n a s höjd 5 cm.

Inskrift: . . . - i n • k . . .

Den första, fragmentariska r u n a n kan ha varit s. Runföljden utgör sannolikt resterna av en bestämning till den dödes n a m n : »sin g(ode fader el. broder el. son)».

Fragmentet förvaras i H u s b y - S j u h u n d r a kyrkas t o r n r u m .

Uppland, Lohärads sn, Prästgården.

I slutet av augusti o m b a d s Runverket att undersöka ett litet runstensfragment, som av a n m ä l a r e n uppgavs vara tillvarataget omkring år 1961 av prästgårdsarrendatorn.

F r a g m e n t e t , av sandsten med m å t t e n 27 x 26 x 9,5 cm, innehåller ett kort stycke av en runslinga med tre runor, 11 cm höga. Fig. 6.

Inskrift: . . . b i n . . .

» . . . (sten) d e n n a . . . »

Vid granskningen, som gjordes av Sven B. F. Jansson, k u n d e d e n n e konstatera, att fragmentet utgör en del av s a m m a sten som ett tidigare känt runstensfragment, U 569 (med texten: . . . ifti . . . ) , vilket omkring år 1920 påträffades i en m u r vid Lohärads prästgård. Båda fragmenten förvaras nu i Söderby-Karls m u s e u m .

Ytterligare ett p a r runstensfynd a n m ä l d e s hösten 1966 men h a r av olika skäl ä n n u (april 1967) icke slutgranskats. En redogörelse för dessa inskrifter får därför anstå till ett följande år.

Elisabeth Svärdström

Summary

T h e most valuable find of r u n i c inscriptions d u r i n g 1966 is the o n e (Fig. 1) o n a richly o r n a m e n t e d m a p l e stick, found d u r i n g systematic excavations in the centre of t h e city of L u n d . T h e o r n a m e n t a t i o n dates the stick to the eleventh century. T h e short sequence of r u n e s , ulfkil, which the r u n e carver placed in lhe- m i d d l e of the stick, corresponds to Ulfkell, the a b b r e v i a t e d form of the O l d Swedish male n a m e , Ulfkartill. Both forms of the n a m e have b e e n observed rarely in east N o r d i c regions. T h e n a m e is found far more frequently in the Danelaw. l h e Ulfkell on the stick refers u n d o u b t e d l y to the owner. A u archaeo- logical study will be p u b l i s h e d in the n e a r future by t h e finder, A n d e r s W .

Mårtensson.

T h e year's finds of rune-stones are illustrated in Figs. 2-6.

References

Related documents

Fig. Medeltida måttolk från Hibc, Den Antikvariske Samling i Ribe, inv.nr D 238. — Medieval gauge from Hibe. »Hove- det er udf0rt i drejet arbejde, resten er knivskåret.»

8 Runinskrifterna är förmodligen yngre, inskriften A dock knappast senare än från 1300-talet; den kan också vara från 1200-talet.. Svärdström, Nyköpingsstaven och de

Av ste- nen i mitten (U 712) har den nedre vänstra delen, på bilden begränsad med en streckad linje, återfunnits 1968; resten av stenen saknas fort- farande.. — Woodcout in Johan

Ovanför portalen sitle-r i iinstensfragim-nlel f 9(111 Inmurat och lill vänster om densamma har nyfyndet placerats. in the floor of which the newly discovered runestone fragments

Med detta betraktelsesätt skulle inskriften kunna dateras till 900-talet eller förra hälften av 1000-talet.. Jag ställer mig dock tveksam till en

Däremot finns den inte med i Hemsjömanualets defekta text till Commendatio animae (slutet av 1300-talet eller början av 1400-talet), 5 ej heller i det tryckta Breviarium

— Frag- ments of runestone U 688 Stavsund, Skokloster parish... 212

Lagergren (ATA) jämte fört.:s teckning. — Wooden stick from Lödöse with runic inscription 011 both sides.. Det kan inte helt uteslutas att den är avfattad p å