Birkaspörsmål Wadstein, Elis
Fornvännen 31, 122-125
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_122
Ingår i: samla.raa.se
122 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
gångspunkt i Ribe under 1100-talets förra hälft och i Viborg vid samma sekels mitt, och som tillämpats i det äldre ärkestiftefs domkyrka, Bremen, under 1000-talet, redan under detta århundrade (1080-talet) varit utslags- givande i Lund.
Man skulle sålunda i Gudhem ha sökt ansluta sig ännu närmare till urförebilden Lund beträffande uppbyggnadssystemet, än man gjort i Vreta, ehuru man beträffande planen var mera frigjord. Sannolikt är Vreta att betrakta som den äldre, mindre djärva tillämpningen av förebildens mönster.
Vreta och Gudhem böra dateras till en tid som ligger före den då 1100-tals- ombyggnaden av Lundadömen tages i arbete, eller åtminstone innan denna ombyggnad börjat taga form i större utsträckning. Curman daterar ocksä Vreta till omkring 1100. Gudhem bör vara ungefär samtidig.
Erik Lundberg
BIRKASPÖBSMÄL I. Namnet Kyrkvreten.
K y r k v r e t e n som namn på en liten vid södra ändan av Birkas gamla stadsmur belägen vret
1har jag i ett tidigare arbete
2trott vara ett minne av en kyrka, som legat där på Birkas tid. Nyligen på platsen gjorda gräv- ningar hava ej bragt i dagen någon bekräftelse på denna förklaring av namnet, varför jag icke längre tror den vara den rätta. Enligt en annan förklaring
3skulle namnet ha uppkommit på grund av att vreten skulle ha hört till ett jordområde, som Uppsala domkyrka en tid ägt på ön. Den rätta förklaringen torde emellertid vara den, som i somras gavs mig av en Björkö- bo på min förfrågan, huru man å ön tänkte sig namnet ha uppkommit.
Svaret blev, att K y r k v r e t e n nog hade sitt namn efter en väg, som kal- lades K y r k v ä g e n och som just vid Kyrkvreten tog av från stora by- vägen; K y r k v ä g e n hade detta namn därav, att den var den väg, som användes av öborna, då de skulle bege sig till sockenkyrkan å Adelsö; de gingo då denna väg till Kugghamn, varifrån de med båt fortsatte till Adelsö.
K y r k v r e t e n är således säkerligen en förkortning för K y r k v ä g s- v r e t e n , jfr t. ex. l ä r k s v a m p för l ä r k t r ä d s s v a m p , t r e t t o n - a f t o n för t r e t t o n d a g s a f t o B.* Jfr också R i d d a r f j ä r d e n , namn på fjärden vid R i d d a r h o l m e n i Stockholm, vilket tydligen är en förkortning för R i d d a r h o l m s f j ä r d e n .
1
So kartan, sid. 123.
' E. W a d s t e i n , Norden och Västeuropa i gammal tid, Stockholm 1925, sid. 81.
3
Se A. S c h u c k , Hist. Tidskr. 45, sid. 281.
* Se om dylika förkortningar A. N o r e e n , Vårt språk 5, sid. 86.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 123
/ * * . » • * . åÉå * — £ .
Fig. 8. Björkö med platsen, där Birka låg.
II. ö p p n i n g a r n a i B i r k a v a l l e n .
I den del av stadsvallen i Birka, som bevarats till vår tid, finnas 6 stycken 2—4,5 meter breda öppningar.
5Av dessa befinna sig 4 — bland dem just de bredaste — på så kort avstånd från varandra som omkring 50 meter.
Hur äro dessa öppningar att förklara? Vanligen har man tagit för givet, att de varit p o r t öppningar. I själva verket är det emellertid alldeles otroligt, att man haft stadsportar på så ringa avstånd från varandra. För kommuni- kation mod de på andra sidan om vallen liggande s. k. Hemlanden var det ju nog med en enda port. En för denna kommunikation avsedd stadsport har möjligen funnits i den av de nämnda öjipningarna, i vilken just en väg
5
Se G. H a 11 s t r ö m, Birka, sid. 13 f.
124 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
går fram.
6Att här funnits flere portar, är också osannolikt av den grund, att man därigenom skulle ha väsentligt försvagat vallens motståndskraft.
Dessa öppningar måste uppenbarligen ha en annan förklaring. Enligt vad jag förmodar, ha de ursprungligen utfyllts av t o r n , vilka varit byggda av stockar. Sedan dessa trätorn förstörts, antingen genom eld eller därigenom att do med tiden ruttnat bort, hava delar av vallen rasat ned i öppningarna och mer eller mindre förminskat dessa.
Genom att med kortare mellanrum å befästningsmurar anbringa torn un- derlättade man i hög grad försvaret. Skyddade av tornen kunde försvararna med pilar och andra projektiler nedskjuta eller driva tillbaka angripare, som sökte klättra över muren. Dylika murtorn äro kända ända från an- tiken samt även från gamla befästningsverk på germansk botten. Det romerska kastellet Annaberg i Westfalen var sålunda försett med murtorn, anbragta på 30 meters avstånd från varandra.
7Det gamla Mainz säges i en källa frän 1100-talet varit »muro. .. non paucas turres habenti circum- data»
8; dessa »turres» kunna åtminstone delvis ha varit mycket gamla, ef- tersom staden omtalas ha haft murar redan på 700-talet. Hildesheim hade omkring år 1000 »turres munitissimas.. . cum adhaerente muro».
8Från Hamburg omtalas, att då man i förra hälften av 1000-talet skulle bygga en mur kring staden, skulle denna förses med 12 torn.
10Från senare delen av medeltiden äro dylika murtorn kända från en mängd ställen. Hos oss äro de viltbekanta från Visby stadsmur. Ett bevis på deras användning på annat håll i vårt land har man i en medeltida bild från det gamla Skänninge.
11öppningarna i Birkavallen äro även av intresse därigenom, att de ge en fingervisning om, varifrån ett antal till stranden ledande gator i Birka ut- gått. Enligt en uppgift från början av 1700-talet syntes då »in vallo isto quinque introitus, & ab unoquoque isto introitu plateee rectä lineä ad oram lacus usque tendentes».
12I oit arbete från 1830-talet omtalas också, att man under det svarta jordlagrot å platsen »upptäcker... stenläggningar efter gator, hvilka merendels löpa ät hamnen och sundet».
13Att längre tram trots
" Se kartan, sid. 123.
7
Se C. S c h u c h a r d t , Die friiligeschichtl. Befestigungen in Nieder- Sachsen, sid. 20.
8
W. G e r l a c h , Dio Entstehungszoit der Stadtbcfostigungen in Deutsch- land, Leipzig 1913, sid. 41.
8
Se G e r l a c h , ant. arb., sid. 57 f.
'" A d a m u s B r e m e n s i s , Gesta Hammaburg. II, Cap. 68.
11
Se O l a u s M a g n u s , Historia de gentibus septentrionalibus, titel- vinjetten till Cap. 15, Lib. 14.
12
J. A r e n i u s , Exercitiura acad. de Fierdhundria, Uppsala 1717, sid. 37.
13
N. H. S j ö b o r g , Samlingar för Nordens fornälskaro, III, Stockholm
1830, sid. 14.
SMÄRRE M E D D E L A N D E N 125
»pä flera ställen gjorda gräfningar, intet spär nu kunnat återfinnas»
14av dessa stenläggningar, beror säkerligen på, alt man i scnaro tid grävt upp och borttagit dem såsom varande till hinder vid plöjning och annan bruk- ning av jorden. De till gatuläggning använda stenarna kunna nog liksom en del andra till olika ändamål 1 Birka brukade stenar återfinnas i de stora åkerrosen, som man ser upplagda inom Bystan.
Att det i Birka funnits gator, gående i riktning mot öppningarna i stads- vallen, behöver ingalunda tyda på, att i dessa öpjmingar funnits portar, ge- nom vilka gatorna skulle ha fortsatts vidare genom vallen. Från andra stä- der finnas nämligen exempel på, att man hatt gator, som ledde direkt till murtorn. I det gamla Pompeji stodo sålunda murtorn i regeln vid gatu- ändar, och samma anordning är även känd frän andra romerska städer.
15Avsikten ined denna anordning var ujijienbarligen den, att tornen, dä fara hotade, skulle kunna fortast möjligt besättas med försvarare, vilket tydli- gen skedde så, att resp. torn närmast besattes av sådana, som bodde i den till detsamma ledande gatan.
Uppsala i dec. 1934.
Elis Wadstein
LITTERATUR OCH KRITIK
Rom og Danmark gennem Tiderne. Bd I. Red. af Louis Bohé.
Khvn 1935. 367 B., ill.
I Rom ha alla länder och folk stämt möte, med Rom ha de alla historisk gemenskap. Man har i Danmark kommit på den goda idén att ägna ett sam- lingsverk åt historien om dylika förbindelser mellan det egna landet och don eviga staden. Dr L. Bobé, som av gammalt är Romkännare, redigerar arbe- tet, som nu föreligger med sitt första band, en praktfull volym i stor oktav med vackert tryck och rikligt, välvalt och välgjort bildmaterial. Verket innehåller bl. a. ofantligt mycket av intresse för arkeologi och numismatik samt för lärdomshistorien på hithörande områden.
Det börjar med Rom i Danmark. L. Moltesen skildrar sålunda tiden från den romerska järnåldern där till 1400-talets början. Förnämliga fornfynd ge liv åt framställningen, främst det berömda Hobyfyndets silverskålar, stam- mande från den grekiske silversmeden Cbeirisophos' verkstad i Rom. A. Kra- m p tecknar Danmarks förhållande till påvestolen 1417—1536, med t. ex.
14
A. E. T ö r n e b o h m , Sveriges geol. undersökn. Beskrivning till bla- det Södertelje, sid. 36 (Stockholm 1862).
15
