Hedeby Wadstein, Elis Fornvännen 27, 220-243 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_220 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Wadstein, Elis

Fornvännen 27, 220-243

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_220 Ingår i: samla.raa.se

(2)

HEDEBY

AV

E L I S W A D S T E I N

Nu m e r a torde man bland f a c k m ä n n e n i a l l m ä n h e t kommit till k l a r h e t om a t t det f o r n t i d a H e d e b y l e g a t inom den v ä l d i g a vall, som r e s e r s i g vid Haddeby Nor, v i l k e t i äldre tid var öppet mot Slien och utgjorde en del av denna1. Att Hedeby legat h ä r , betygas av de bekanta tvenne r u n - s t e n a r n a , som r e s t s u t a n f ö r denna vall ö v e r män, v i l k a e n l i g t s t e n a r n a s inskrifter fallit vid " h ( a ) i p a b u " . Ett a n n a t ä n n u fortle- vande vittnesbörd om att Hedeby legat vid detta "nor", h a r m a n i namnet Haddeby Nor, som ä r = "Hedeby Nor", i det att Haddeby ä r en växelform till Hedeby, u t g å n g e n vid semifortisbetoning av första stavelsen u r samma g r u n d f o r m H a i p a - b u - som Hedeby2. Namnet H e d e b y p a s s a r också u t m ä r k t på o r t e n vid Haddeby Nor, som j u s t låg vid en h e d.3

1 f r å g a om den vid Haddeby Nor b e f i n t l i g a a n l ä g g n i n g e n s å I d e r r å d a ä n n u mycket a v v i k a n d e m e n i n g a r . D e n y a u t g r ä v -

i Numera är öppningen avstängd genom en landsvägsbank, se å kartan sid. 233; jfr da. N o r = "en Vig, som kun ved en smal Aabning staar i Förbindelse mod Havet" (eller med on Fjord).

2 Se rörande förhållandet mellan namnen Haddeby och Hedeby E.

W a d s t e i n , Norden och Västeuropa i gammal tid, sid. 61 f. och 173, samt beträffande den i scinifortisstavelse inträdda samnordiska över- gängen ai till ä (vilket senare vid ytterligare reducerad accent förkor- tades till ä ) och danska exempel härpå J. H r o n d u m - N i e l s e n . Gam- meldansk Grammatik I, sid. 161 f. och där anförd litteratur.

» Jfr H. V. C l a u s e n , Arb. f. nord. Oldk. 1916, sid. 185: "Den Ilade sandede hedeslctte strckkor sig endnu umiddelbart til nserhedon af volden"

(vid Haddeby Nor). Om den plats norr om Slien, dit somliga velat för- lägga dot gamla Hedeby, heter det hos C l a u s e n : "nordpaa hinsides Slien heever sig lerbakker".

(3)

n i n g a r på p l a t s e n , som i g å n g s a t t e s å r 1930, h a v a emellertid med- fört mycket v i k t i g a b i d r a g till k l a r g ö r a n d e av denna f r å g a .

Den u t f ö r l i g a s t e r e d o g ö r e l s e n för de före å r 1930 v e r k s t ä l l d a u t g r ä v n i n g a r n a å H e d e b y o m r å d e t ä r lämnad av F . K n o r r , Di- r e k t o r fiir D a s Museum v a t e r l ä n d i s c h e r A l t e r t i i m e r i Kiel. vilken u n d e r m å n g a å r ledde u t g r ä v n i n g a r n a . Då denna v i k t i g a redo- g ö r e l s e ä r t r y c k t i en m i n d r e t i l l g ä n g l i g (nu i b o k h a n d e l n ut- g å n g e n ) publikation1, må h ä r till en början n å g r a u t d r a g u r den- s a m m a a n f ö r a s :2

"(D)ie ersten Versuchsgrabungon (wurden) ira Jahre 1900... vorge- iiommen... Kurzc orient ierendo Grabungen wurden in der Folgezeit regelmässig in jedem Jahre ausgefuhrt, und in don letzten Jahren vor dem Kricgc konnton mit orhcblichcr staatlichor Unterstiitzung Untorsuchungeii in grösserem Umfangc vorgenoinmen werden. Durch planniässige Gra- bungen auf allén Gebieten innerhalb des Walles konnte man einen Ein- blick in dio Vorteilung und Art der Besiedlung gewinnen . . .

Dio stärkste Besiedlung, dio sich in meterstarkon grauschwarzon Erd- schichten ausdriickte, lag östlich von dem durch die Oldenburg3 fiihrenden Woge auf einer schwachen Erhcbung nördlich des alten Wasserlaufes.

Hier hat, wie eine grosse Anzahl von Funden erkennon lässt, durch länge Zeiten eine Handwork treibonde Bevölkerung gesosson. Eine ausgodohnto Industrie, die sich mit dem Verarboitcn von Hirschgeweih befasste, ist hior und an verschiedenen Stellen der Oldenburg festgestellt worden.

Zahlreiche Stiicke Abfällo, Vorarbciton fiir vorschicdonsto Gebrauchsge- genstände, Mossergriffo, Spinnwirtol und vor allom fiir Kämmo lagen zum

Teil so fest gepackt, dass sie unvermischt mit Erde feste Schichten bildeton . . . Als wichtigstes Handwerk erscheint in den Funden die Me- tallvorarbcitung, der Bronzoguss; auch die Verarbeitung von Silber konnte festgestellt werdon. Es fanden sich neben handwerklichen Ge- räton: Zangon, kleinom Amboss, Hämmern, Wagon und Gowichtcn grosso Mongon von Schmclztiegcln, fortigo, unfcrtigo Gegenstände aus Bronze, Gusszapfen und vor allem eino grosse Anzahl von Formen fiir die ver- schiedonston Schmucksachcn und Gebrauclisgogenständo aus Bronze, von den oinfachsten bis zu don schönstcn Stucken . . . Am östlichen Abhang der Icichtcn Erhcbung nördlich des Wasserlaufes wurde eine herdartigo Sotzung mit starken Brandspuron freigelegt, in deren uiimittelbarer Um- gebung viele Besto zorbrochenen und geschmolzonen Glasos, fortigo und zcrbrochene Porlon, fcrtige Glaspaston in schönor Ornamentierung und

1 Schleswig, Ileimatbuch I, hcrausgogeben von E. S a u e r m a n n , Ham- burg 1924, sid. 24 ff.

2 So sid. 27 ff. i det i föregående not anf. arb.

3 En benämning på don vallomgärdadc platsen vid Haddeby Nor.

(4)

222 E L I S W A D S T E I N

besonders stabförmigc Glaspaston gefunden wurden, dio zum Zusammen- setzen farbiger Glasarbeiten gedient haben werden. Es scheint nicht zu bozwoifcln, dass man hier eine Werkstatt fiir Glasarbeiten angetroffen hatte . . .

Der Friedhof der Ansiedlung erstreckte sich iiber drei der heutigen Koppoln im siidlichen Teil der Oldenburg. Er hatte etwa eine Aus- dehnung von 5 0 : 120 Meter und war in verschiedenen Schichten iiber- einandcr belegt, so dass man im ganzen mit mehreren Tausend Gräbern auf dem Friedhof rechnen muss, von denen nur einige hundort Gräber bis jetzt untersucht wurden . .. Im Jahre 1908 wurde siidlich der Olden- burg .. . ein reiches Grab der Wikingerzeit goöffnot, das wegen der Zu- sammenstellung von Grabkammcr und iiber ihr niedergolegtem Boot als Bootkammergrab bezeichnct w u r d e . . . Ausser den reichen Funden dieses Filrstengrabos und dor Gräber auf dem Friedhof, haben wir Nachrichtcn von friiheren Funden aus Gräbern meist aus nächster Nähe der Mark- grafonburg1 . . . Eochnot man zu all dioson Fundon noch die auf dor Mark- grafenburg selbst liegenden und zum Teil noch erhaltonen Grabhiigel, die, wie durch Untersuchungen festgestellt wurde, der Wikingerzeit an- gehören, so ergibt sich eine uberwältigendo Zahl von Gräbern und Grab- biigeln, die allein uns ein nicht raisszuvorstehendos Bild von dor Art und Bedeutung der Ansiedlung Oldenburg geben."

R e d a n a v dessa K n o r r s meddelanden r ö r a n d e Hedebyfynden får m a n ett m ä k t i g t i n t r y c k av, h u r u b e t y d a n d e f o r n s t a d e n vid Haddeby Nor v a r i t . Staden h a r haft en mycket stor b e f o l k n i n g , den h a r ej blott v a r i t en v i k t i g t r a n s i t e r i n g s - och h a n d e l s p l a t s för f r ä m m a n d e v a r o r , u t a n ä v e n ett s ä t e för en mycket omfattande t i l l v e r k n i n g av i n h e m s k a n y t t i g h e t s - och p r y d n a d s s a k e r .

Genom de u n d e r h ö s t e n 1930 v e r k s t ä l l d a u t g r ä v n i n g a r n a2 h a r y t t e r l i g a r e f r a m g å t t , v i l k e n o m f å n g s r i k och b e t y d a n d e ort detta Hedeby v a r i t . I s i n n e d a n a n f ö r d a a r t i k e l " H e d e b y " meddelar prof. O. S c h e e l r ö r a n d e dessa u t g r ä v n i n g a r följande: " R e d a n efter n å g r a d a g a r visade det sig, a t t H e d e b y s b e b y g g e l s e s t r ä c k t s i g ä n d a fram till vallen. I den v ä s t r a delen av p l a t s e n alldeles i n ä r h e t e n av v a l l e n . . . u p p t ä c k t e s de första g r u n d v a l a r n a till ett h u s . Det dröjde ej l ä n g e , f ö r r ä n m a n fann n y a s å d a n a , v i l k a l i g g a i r a d . . . " Genom dessa u t g r ä v n i n g a r h a r , såsom prof. S. fram-

1 Borglämningarna på höjden norr om Oldenburg.

2 Se om dessa utgrävningar O. S c h e e l , "Hedeby" (i Svenska Dagbla- det den 10 april 1931), "Die neuen Ausgrabungen in Haithabu" (1 Forsch- ungen und Fortschritte 1931, sid. 222 f.) och i sistnämnda uppsats anförd litt. samt E. F 1 o d e r u s, "De nyaste utgrävningarna i Hedeby" (Fornv.

1931, sid. 238 ff.).

(5)

håller, "den ä n n u h e l t n y l i g e n framförda u p p f a t t n i n g e n veder- l a g t s , att det bebodda området ö v e r h u v u d ej n å t t fram till vallen, att d e n n a a n l a g t s endast med t a n k e på a t t staden en g å n g s k u l l e k u n n a nå fram dit, och att Hedeby g å t t u n d e r , i n n a n det ä n n u h u n n i t u t v e c k l a s i g i e n l i g h e t med den u p p g j o r d a planen. D e n n a r e d a n i och för s i g icke s ä r d e l e s s a n n o l i k a teori h a r genom resul- t a t e n a v g r ä v n i n g a r n a u n d e r f ö r e g å e n d e höst s k a f f a t s u r v ä r l d e n . B o p l a t s o m r å d e t h a r a l l t s å s t r ä c k t s i g fram till v a l l e n . V a d som t i d i g a r e tedde sig som en p l a u s i b e l t e o r i h a r nu f a s t s l a g i t s : 'den s t o r a staden vid v ä r l d s h a v e t s y t t e r s t a g r ä n s ' v a r på 900-talet Nor- dens s t ö r s t a stad. I h e l a ö s t e r s j ö o m r å d e t f a n n s det i n g e n p l a t s , som k u n d e t ä v l a med Hedeby i s t o r l e k och i f r å g a om s a m f ä r d s e l n s omfång. T i l l och med B i r k a k o m m e r i a n d r a rummet. Hedeby v a r dubbelt så s t o r t1 som B i r k a . "

V a d b e t r ä f f a r f r å g a n om H e d e b y a n l ä g g n i n g e n s å l d e r , h a v a flera arkeologer ( M e s t o r f , S. M i i l l e r , K n o r r ) ansett, att de ä l d s t a å p l a t s e n gjorda fynden ä r o a t t h ä n f ö r a eller ( M u l l e r ) k u n n a h ä n f ö r a s till 800-talet.2 D e n n u v a r a n d e f ö r e s t å n d a r e n för det museum, d ä r dessa fornfynd ä r o f ö r v a r a d e , dr G. S c h w a n - t e s h a r (år 1930, f ö r e de på hösten samma å r gjorda u t g r ä v n i n - g a r n a ) f ö r k l a r a t , att vi med h ä n s y n till o r n a m e n t i k e n i v i s s a bland Hedebyfynden f ö r e k o m m a n d e g j u t f o r m a r "den B e g i n n von Hai- thabu s p ä t e s t e n s auf e t w a 850 a n s e t z e n diirfen."3 E n l i g t K.

1 Detta är visserligen något för mycket sagt. I själva verket synes Hedebys omfång ha ungefär förhållit sig till Birkas som 5 till 3, jfr A.

S c h u c k , Det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling, sid. 87, och W. V o g e 1 i Zeitschrift dor Gesellschaft fiir Erdkunde zu Berlin 1931, nr 7/8 sid. 267. Men Hedeby var i alla fall högst betydligt större än Birka. — Dessa utgrävningar ha således visat, att S. L i n d - q v i s t misstagit sig, då han i Fornv. 1926, sid. 15, i samband med sin teori, att Hedeby från begynnelsen skulle varit en s v e n s k anläggning och haft Birka till moderstad eller åtminstone till förebild (en teori, vid vars ujipgörande prof. L. ej kände till K n o r r s ovan sid. 221 f. anförda viktiga redogörelse), förklarar, att man "kan mod skäl dra i tvivclsmål, om Hedeby verkliga stadsbebyggelse någonsin nått samma omfattning som Birkas".

2 So Fornv. 1927, sid. 250 f.

8 Se G. S c h w a n t e s , Die Ausgrabungen in Haithabu, i Acta univer- sitatis Latviensis, Philol. et philos. ordinis series, Tom. I, Suppl. I, pag. 224.

(6)

224 E L I S W A D S T E I N

S t j e r n a visa fornfynd, att Hedeby g å r "tillbaka till tiden om- k r i n g å r 800".y — Å a n d r a s i d a n h a r S. L i n d q v i s t gjort in- v ä n d n i n g mot a t t nyttja M e s t o r f s och M u l l e r s åsyftade, på e n s t a k a fynd g r u n d a d e u t t a l a n d e n som b e v i s för, att Hedeby bebyggelse börjat u n d e r 9:e å r h u n d r a d e t2, och enligt E . F l o d e r u s torde det få b e t r a k t a s som icke bevisat, att v i s s a Hedebyfynd skulle tillhöra 800-talet.3

De hösten 1930 i g å n g s a t t a u t g r ä v n i n g a r n a h a v a medfört n y a v i t t n e s b ö r d r ö r a n d e H e d e b y b e b y g g e l s e n s ålder. Såsom prof.

S c h e e l i den förut anförda a r t i k e l n meddelar, fann man vid dessa

1 Såsom jag nu funnit, är dot denna S t j e r n a s datering, meddelad i Tidskr. för Skåneland III, sid. 208, som legat till grund för min uppgift i Norden och Västeur., sid. 60, att det av fornfynd skulle framgå, att Iledobyplatson varit bebyggd redan från "omkring år 800". Donna min uppgift vilar alltså icke endast, såsom S. L i n d q v i s t i Fornv. 1926, sid. 247, anmärkt, " ( p ) å ett missförstånd av en eller annan art".

1 sammanhang med sistnämnda anmärkning vill jag även behandla ett par från samma håll mot mig framställda anmärkningar. Enligt L i n d - q v i s t i Fornv. 1927, sid. 370, skulle jag i "Hedebys ålder" i samma tid- skrift och årgång, sid. 250 ff., "i två fall" ha refererat honom på ott uppen- bart missvisande sätt. I L:s redogörelse för det f ö r s t a av dessa fall söker man förgäves efter någon motivering för detta hans påstående;

donna redogörelse handlar överhuvud ej om något av mig gjort referat!

Här refererar däremot L. på ett ställe (sid. 370, rad 13 f.) m i g och har därvid tillagt ett par ord: "att innebära", vilka äro utan motsvarighet hos mig och således böra strykas. Vad L:s a n d r a fall beträffar, så före- ligger här icke, såsom L. förmenat, från min sida något "försök att pla- cera" en hans "kritik i en fullständigt obegriplig dager", utan allenast en oavsiktlig otydlighet (som varit till mon för min egen argumentering på ifrågavarande ställe). För att förtydliga min mening bör å det åsyf- tade stället, sid. 253, första raderna, göras ett tillägg, så att inlednings- satsen kommer att lyda (de tillagda orden spärrade): "Mot denna min uppfattning av Thietmars 'fovea' såsom avseonde d e t e n l i g t m i n f r a m s t ä l l n i n g p å d e t a v L i n d q v i s t k r i t i s e r a d e s t ä l - l e t ( N o r d e n o c h V ä s t e u r . , s i d . 6 6) m e d G o d f r i d s b e f ä s t - n i n g s v e r k i d e n t i s k a Kovirke har L i n d q v i s t (sid. 248) in- vänt" (så följer hos mig ett ordagrant referat av denna invändning). Mitt därefter följande bemötande av L:s invändning, i vilket jag visar, huru- ledes den omständigheten, att Godfridsbefästningon kallas "valium", icke utgör något hinder för att don kan vara identisk med Kovirke, kvarstår fortfarande orubbat.

2 Fornv. 1926, sid. 246.

8 Se Fornv. 1931, sid. 242.

(7)

utgrävningar boplatser, som "måste vara av ganska gammalt da- tum, ty på en tomt fann man icke mindre än tre över varandra liggande grundvalar". Även en vid undersökningarna upptäckt gata befanns gå "fram över ett gammalt boplatsområde, varom de där upptäckta kammargravarna bära vittne". Prof. S c h e e l framhåller så uttryckligen såsom ett av grävningarna ådagalagt

"faktum, att vi måste räkna med att platsen varit bebodd under en längre tid än man hittills ansett sig kunna anta", fastän det enligt S. ännu vore osäkert, "hur långt tillbaka på 800-talet vi rätteligen kunna gå".

Även beträffande frågan om, hur l å n g t f r a m i t i d e n Hedebybebyggelsen haft bestånd, lämna de på platsen gjorda fornfynden mycket viktiga upplysningar. De år 1900 förefintliga fynden hänvisa enligt M e s t o r f1 "in die Zeit vom 9.—11. Jahrh."

K n o r r förklarar år 19012, att de "bis jetzt gehobenen Fund- s a c h e n . . . uns etwa in die Zeit vom 10. bis 12. Jahrhundert fiihren"'. 1924 uttalar sig K n o r r icke bestämt om, till vilken tid de yngsta fynden i allmänhet höra; han säger endast3 på tal om

"die schönsten Exemplare der auf den Wohnplätzen und in den Gräbern gefundenen Schmuckstucke", att "einige Stiicke sogar noch ins elfte Jahrhundert hineinzugehen scheinen". S c h w a n - t e s slutligen förklarar år 1930: "Nach den jungsten Funden, vor allem Munzen aus der ersten Hälfte des 11. Jahrhunderts, scheint die stärkere, an den Funden merkbare Besiedlung in dieser Zeit ihr Ende erreicht zu haben."⁴

Från den på fornminnen så rika platsen vid Haddeby Nor vän- der jag mig nu till den plats norr om Slien, den äldsta delen av den nuvarande staden Slesvig, där enligt den vanliga meningen den äldsta Slienstaden skulle ha legat. Äger även denna plats fornlämningar till vittnesbörd om hög ålder och forntida storhet?

1 Se Mittheilungcn dos Anthropologischon Vereins in Schleswig-Hol- stein 14, sid. 22.

2 Se anf. Mittheilungcn 15, sid. 29.

8 Se Schleswig, Hoimatbuch I, horausgogeben von E. S a u e r m a n n , sid. 29.

4 S e S c h w a n t e s å det sid. 223 not 3 anförda stället.

16 — Fornvännen 1933.

(8)

226 K L I S W A D S T E I N

S v a r e t på d e n n a f r å g a ä r : D e n ä g e r i n g a s å d a n a vittnesbörd, i n g a f o r n l ä m n i n g a r , i n g a fornfynd över h u v u d , vare sig från 800-talet e l l e r f r å n s e n a r e del a v v i k i n g a t i d e n .1 H a d e inom den n u v a r a n d e s t a d e n S l e s v i g ända sedan 800-talet legat en — redan under n ä m n d a å r h u n d r a d e av köpmän "från alla h å l l " besökt — han- delsort, borde dock i s t a d e n s jord ha e f t e r l ä m n a t s en m ä n g d forn- s a k e r och f o r n g r a v a r från v i k i n g a t i d e n , av v i l k a å t m i n s t o n e n å g r a borde h a kommit i dagen u n d e r de mångfaldiga g r u n d g r ä v n i n g s - och g a t u a r b e t e n , som f ö r e t a g i t s d ä r s t ä d e s .

Då det alltså icke finnes n å g r a fornfynd från området för den n u v a r a n d e s t a d e n S l e s v i g , som k u n n a å b e r o p a s såsom t a l a n d e för den å s i k t e n , att den äldsta h a n d e l s o r t e n vid Slien legat inom detta område, s å f r å g a s : Vad finnes det då för s k ä l för denna å s i k t ? 1 s j ä l v a v e r k e t k a n såsom s k ä l för d e n s a m m a e n d a s t å b e r o p a s det förhållandet, att platsen i de ä l d s t a k ä l l o r n a jämte Sliesthorp j u s t k a l l a s Slesvig {Sliaswich"). och ej Hedeby ( H a i t h a b u ) . Detta

1 Se min artikel "Hedebys ålder" i Fornv. 1927, sid. 251. Det där omtalade meddelandet, som benäget lämnats (i januari 1927) av Kustos vid museet i Kiel, dr K n o r r s mångårige medarbetare vid utgrävningarna i Hedeby, Prof. C. B o t h m a n n , lyder: "In höflicher Bcantworlung Ihrer Anfrage. . . die Mitteilung, dass aus dem neunten Jahrhundert, wie uber- haupt aus dor Wikingerzeit, Fundo im Gebiet der Stadt Schleswig (nörd- liches Schloiufcr) bisher n i c h t angetroffen sind."

2 Att Slias-wic(h) är ott synonym till Sliesthorp och innehåller det i flera västgermanska stadsnamn ingåonde lat. vicus "by etc.", bekräftas, utom av Saxos återgivande av Slesvic med Sie oppidum, av att den arabiska geografen Idrisi (född omkr. år 1100) kallar staden för S(e)lesbiili, vari -buli, såsom B. E k b l o m (Namn o. Bygd 1931, sid. 37) sett, är identiskt ined gr. nökig "stad", samt även av att staden enligt E k b l o m a. st. (med hänvisning till A. A. B j o r n b o & C. S. P e t e r s e n , Anecdota carthogra- phica septentrionalia, sid. 17) på ett par medeltida sjökartor kallas Selesta eller Selesta, vari -sta troligen är en nederländsk form, uppkommen ur -stade med d bortfallet intorvokaliskt (se om dylikt bortfall J. F r a n c k,

Mittclniederländ. Gram. § 115, 5). Egentligen voro beteckningarna Slies- thorp, Sliaswic och Selesta, Selesta säkerligen appellativ = "Slebyn",

"Slestaden" (jfr t. ex. "Spreestaden" om Berlin eller "Fyrisstadon" om Uppsala), men genom upprepad användning blev Sliaswic snart ett verk- ligt namn. Namnet Sliaswic förskriver sig sannolikt ursprungligen från f r i s i s k a köpfarare; i den gamla frisiskan fanns det från lat. vicus lånade wik som appellativ = "by" samt även i ortsnamn; jfr ännu W i j k bij Duurstede om don ort, som en gång var frisernas förnämsta handels-

(9)

skäl har emellertid icke någon beviskraft, eftersom ifrågavarande källor äro av u t l ä n d s k t , sydligt ursprung, och danskarnas sydgrannar icke kallade den ifrågavarande handelsorten Hedeby, utan i stället benämnde den efter S l i e n , vid vilken den var belägen. Denna benämning efter den säkerligen redan före stadens tillkomst även i utlandet såsom sjöfartsled kända fjorden upplyste mera än den danska om, var platsen var att finna.

Att Sles-wic varit ett utländskt namn på Slien-orten, uppgives som bekant uttryckligen i en fornengelsk (från 900-talet stamman- de) källa, E t h e l w e r d s krönika, där det heter, att staden "ser- mone Saxonico Sleswic nuncupatur, secundum vero Danos Hai- thaby".1 Riktigheten av denna uppgift har med orätt betvivlats.

Att olika folk hade olika namn på en och samma plats var sär- skilt i äldre tid icke ovanligt. Ofta kom en dylik dubbelbenämning till stånd därigenom, att man översatte namnet till sitt eget språk.

Men det förekom även, att man hittade på och använde ett helt annat namn än det inhemska. Sålunda kallade — för att endast erinra om ett par sådana exempel — nordborna förr Konstantinopel för Miklegarp, Novgorod för Holmgarp, och tyskarna kallade Malmö för Ellenbogen. Undersöker man de äldsta källor, i vilka Slienstaden omtalas, så finner man också, att orten i de av dessa källor, som härleda sig från sydgrannar till danskarna, är benämnd efter S l i e n ; å de äldre källställen, som härleda sig från danskar (eller andra nordbor), är orten däremot benämnd efter h e d e n , i vars närhet den är belägen.

De äldsta beläggen för ortens namn i frankiska eller saxiska käl- lor äro följande.2 Från 8 0 0 - t a l e t : Sliesthorp Annales regni Francorum för åren 804 och 808,³ Sliaswich Vita Anskarii,⁴ Slias- stad. Att det tidigt funnits handelsförbindelser mellan Slientrakten och Frisland, betygas av en gammal uppgift, enligt vilken den danske konungen Godfrid, Karl den stores motståndare, skickat bud mod köpmän till Frisland (se Mon. Germ. Hist. Script. I, sid. 565). De köpmän, som God- frid överflyttade från det slaviska Keric till Slicnbyn (so nedan, sid. 234), voro med stor sannolikhot även friser.

t Se Mon. Germ. Hist. Script. XIII, p. 122.

2 Utdragna ur O. S c h e e l u. P. P a u 1 s e n, Quellen zur Frage Schlcs- wig-IIaithabu, Kiel 1930.

8 S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 24, 25.

4 S c h e e l u. P a u l s o n anf. arb., sid. 70, 74, 75.

(10)

2 2 8 E L I S W A D S T E I N

voich Vita Rimberti.1 F r å n 9 0 0 - t a l e t : Sleoswic F l o d o a r d i A n n a - les2, Sleswic Widukind3, Schleschwtq Q u a s w i n i4 (på g r u n d v a l av s a x i s k a uppgifter). F r å n 1 0 0 0 - t a l e t : Sleswic T h i e t m a r i Chron.5, Scleoswig A n n a l e s Lamberti6, S l e s w i c ( h ) E k k e h a r d .7

Även i s e n a r e skrifter från D a n m a r k s s ö d r a g r a n n l a n d b r u k a s Slesvig som n a m n på Slienstaden. I A d a m a v B r e m e n s Ham- b u r g s k a k y r k o h i s t o r i a finner m a n visserligen jämte det d ä r van- ligen a n v ä n d a Sliaswig n å g r a (7) g å n g e r även namnet Hedeby

(Heidiba, H e d i b u ) , men detta n a m n h a r A d a m tydligen lärt k ä n n a u n d e r sitt besök i D a n m a r k . P å t v å ställen8 s ä g e r A d a m , a t t staden k a l l a s både Heidiba och Sliaswig. P å ett s t ä l l e ' s ä g e r han, att Sliaswich n u ( " n u n c " ) k a l l a s Heidiba. Detta u t t a l a n d e utgör intet bevis för att staden på A d a m s tid hade ett a n n a t n a m n än förut;

det behöver endast v a r a en (felaktig) slutsats, som A d a m själv dragit e n b a r t u r det förhållandet, att h a n från äldre ( t y s k a ) källor endast k ä n d e Slesvig som stadens namn1 0. Även hos ett p a r a n d r a äldre t y s k a s k r i f t s t ä l l a r e : A n n a l i s t a S a x o och H e i m o l d finner man n å g r a g å n g e r namnet Hedeby jämte Slesvig, men den förre h a r hämtat alla och den s e n a r e n ä s t a n alla de ställen, d ä r namnet Hedeby anföres, från Adam1 1. D ä r j ä m t e finnes Hedeby (i formen Hadebu med varianter Haddebu, Haddeby) i Chronicon Holsatise1 2 på ett från H o l m o l d hämtat ställe. Namnet Hedeby fick emellertid aldrig in-

1 Scheel u. P a u l s e n anf. arb., sid. 77.

' Scheel u. P a u l s e n anf. arb., sid. 78 (2 ggr).

» S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 102, 132.

' Scheel u. P a u l s e n anl. arb., sid. 94.

10 Jfr P. G. T h o r s e n , De danske Kunemindesmeerker I, sid. 169, ned- till; jfr ock samme förf. i Stadsretter for Slesvig etc, sid. 9:: "Hvad Ada- mus Bremensis angaar, da er det uden Tvivl tydeligt, at Hedeby notop er det Navn, som han kjender af ögen Erfaring fra Landet selv, men Slesvig derimod kun historisk og som bonyttot af Kirken."

1 1 H o l m o l d kan emellertid även från annat håll — under sin vistelse i Holstein (jfr om denna Mon. Germ. Hist. Script. XXI, sid. 1) — ha fått kännedom om namnet Hedeby.

12 Mon. Gorm. Hist. Script. XXI, sid. 259. Denna källa stammar från 1400-talet.

(11)

steg i Tyskland, utan Sliaswic med dess utvecklingsformer förblev tyskarnas namn på staden vid Slien.

De äldsta källställen för Slienstadens namn, som härleda sig från d a n s k a r eller a n d r a n o r d b o r , uppvisa följande belägg.

Från (sista delen av) 8 0 0 - t a l e t : set {to, of) Hsepum (el. HseSum), Konung A l f r e d s Orosius1 (namnet härleder sig här från nordbor). Från (slutet av) 9 0 0 - t a l e t : hipabu Ärhusstenen2, haipa bu Hedebystenen³, hipa bu Dannevirkestenen⁴. Från 1 0 0 0 - t a l e t : EI DE B11- på ett mynt från Magnus den godes tid.⁵

På de äldsta källställena av n o r d i s k t ursprung benämnes så- ledes Slienstaden icke Slesvig, utan at Hsepum "vid hedarna" eller Haipa-bu etc. "hed-staden". Först senare visar sig i nordiska källor även namnet Slesvig. Härvid kan man emellertid iakttaga den skillnaden, att namnet Slesvig förekommer i sådana skrifter, i fråga om vilka inverkan från t y s k t håll kan spåras; i sådana nordiska skrifter, som icke varit så utsatta för dylik inverkan, användes där- emot namnet Hedeby. Såsom exempel ur skrifter av det s e n a r e slaget må anföras: Hei8a-by, Heidaboe i Heimskringla6 (3 av beläg- gen i skaldeverser), HeiSaboe i Gislar-Saga Siirssonar7, HeiSabae i Brennu-Njålssaga.7 Exempel ur från t y s k t håll påverkade skrifter äro: Slesuic(-) Saxo Grammaticus,8 som bland sina källor haft Adam av Bremen (hos Saxo finnes den danska benämningen endast 1 gång:

i Heth-bi-enses"), Sleeswic, Sleswic i Annales Lundenses¹⁰, som även- ledes använt Adam (de ha även benämningen Hethaeby¹⁰), Slesvik i Sögubrot¹¹, som anför Adams "Hamburgar [hjistoria" (Sögubrot

har även Heidarby").

i Scheel u. P a u l s e n anf. arb., sid. 129, 130.

6 Se P. H a u b e r g , Myntforhold og Udmyntningcr i Danmark indtil 1146, sid. 212.

6 S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 118 (2 ggr), 119 (2 ggr).

' S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 139.

8 T. ex. S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 107.

9 Lib. IV, cap. 7.

K> S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 110.

il S c h e e l u. P a u l s o n anl. arb., sid. 125.

12 S c h e e l u. P a u l s e n anf. arb., sid. 124.

I två isländska skrifter omtalas, såsom dot kan synas, Hedeby och Slesvig

(12)

L ä n g r e fram blir Slesvig som n a m n på Slienstaden även i d a n s k a källor allt vanligare, och namnet Hedeby träder allt mer och mer tillbaka. F r å n skriftliga källor, tillhörande medeltidens sista å r h u n - draden, k ä n n e r man s å l u n d a endast ett fåtal, som uppvisa namnet Hedeby1; det sista belägget för namnets a n v ä n d n i n g i skriftspråk h ä r r ö r från å r 16002. I m u n t l i g t b r u k höll sig dock namnet He- deby segare kvar. Ä n n u i slutet av 1500-talet kallade bönder från stadens omnejd, vilka e j k u n d e t y s k a , staden för Hedeby och ej för Slesvig3; då fortlevde således ä n n u den gamla skillnaden mol- som namn på två olika städer. Dessa skrifter kunna dock ej bevisa, att det en gång vid Slien verkligen funnits två städer, den ena benämnd Hedeby, den andra Slesvig, då (se redan P. G. T h o r s e n , Da. Bunemindesm., sid.

178 f.) namnet Slésvik i dem, såsom av en annan (av T h o r s e n påpe- kad) isländsk källa är tydligt, kan avse S l i e n f j o r d e n . För övrigt vore on ev. missuppfattning på det avlägsna Island av Hedeby: Slesvig som namn på två olika städer mycket förklarlig (även don i don sist nämnda isländska källan framträdande missuppfattningen av Slésvik som beteckning för Slienfjorden — en beteckning för denna, som icke är känd från annat håll — är lätt förklarlig: den har naturligtvis föranlctts av att vik på Island betydde "vik, bukt"). För don åsikten, att Hedeby och Slesvig on gång varit namn på två olika städer, kunna icke heller några andra källskrifter åberopas. Enligt S. M u l l e r (Nord. Fortidsm. I, sid.

242 f.) skulle "den almindelige Anvendelso, som Adam Bremensis gjor af de to Navne", peka i den riktningen, att de båda namnen icke voro

"Dobboltnavne for een og samme Stod". Den växlande beteckningen Slesvig: Hedeby hos Adam kan emellertid förklaras av, att han vid avfat- tandet av de ifrågavarande ställena i sitt verk — åtminstone i en del fall

— använt just det namn, som brukats av hans hcmulsman eller skriftliga källa för resp. ställe; då somliga av dessa använt namnet Slesvig, andra namnet Hedeby, ha på detta sätt båda namnen kommit med i Adams verk.

Adams egna ord (IV, cap. 1): "Sliaswig quee ct Heidiba dicitur", visa otvetydigt, att Slesvig och Hedeby för honom varit en och samma stad.

1 Se P. K. T h o r s e n , De dansko Kunomindosmserker I, sid. 174 ff.

2 Se P. K. T h o r s e n , anf. arb., sid. 183.

8 Enligt ett i E. J. W c s t p h a l c n , Monumenta inodita III, sid. 322, Lipsiao 1743, meddelat vittnesbörd av Slesvigbon A. Thraziger från år 1583 av följande innehåll: "Est voro apud Danos et Frisios aliud nomen Slesvico oppido. Hi enim sua lingua illud Heddcbui dicunt... Quod si etiam Danum vel Phrysium colonum germanicso linguoe ignarum, iturum Slesvicum aut inde redeuntom, interrogos, quo porgat, aut undo voniat, non Slesvicum, sed Heddebui nominat." Detta vittnesbörd bekräftas av H. B a n t z a u i en skrift från år 1597. So P. K. T h o r s e n , Stadsretter for Slesvig etc, sid. 14.

(13)

lan inhemsk och u t l ä n d s k benämning på staden. P å 1700-talet fanns namnet Hedeby fortfarande k v a r i Ängeln1.

Att n a m n e t Slesvig r e d a n tidigt fick s å d a n t insteg i D a n m a r k i s k r i f t l i g a källor, f ö r k l a r a s d ä r a v , att s k r i v a r n a i ä l d r e tid i regel voro p r ä s t e r eller m u n k a r . D å den d a n s k a k y r k a n u n d e r de första å r h u n d r a d e n a av sin tillvaro var u n d e r o r d n a d ä r k e b i s k o p a r i H a m b u r g och Bremen, kommo även d a n s k a p r ä s t e r och m u n k a r alt företrädesvis a n v ä n d a den b e n ä m n i n g på biskopssätet vid Slien, som b r u k a d e s av dess t y s k a överordnade.2 Sedan så med tiden det hertig- döme, v a r s h u v u d s t a d Hedeby-Slesvig var, fått t y s k a innehavare, och en mängd t y s k a r inflyttat, var det förklarligt, att det gamla d a n s k a namnet Hedeby blev allt s ä l l s y n t a r e . Och sedan slutligen ick3 blott staden, u t a n även den k r i n g l i g g a n d e landsbygden blivit förtyskad, kom helt n a t u r l i g t det d a n s k a s t a d s n a m n e t alldeles u r b r u k .

A v den nu l ä m n a d e u t r e d n i n g e n f r a m g å r , a t t den omständig- heten, att den h ä r i f r å g a v a r a n d e p l a t s e n vid Slien i de ä l d s t a k ä l l o r n a (jämte Sliesthorp) k a l l a s Sliaswich, i c k e k a n bevisa, att den ä l d s t a h a n d e l s p l a t s e n vid n ä m n d a fjord legat inom o m r å d e t för den n u v a r a n d e staden Slesvig. Därmed ä r också det enda stö- det fallet för den å s i k t e n , att (den ä l d s t a delen av) detta S l e s v i g s k u l l e v a r a en ä l d r e a n l ä g g n i n g än det Hedeby, som legat vid Haddeby Nor.

Om att detta Hedeby ä r den ä l d r e a n l ä g g n i n g e n v i t t n a icke blott de ovan p å p e k a d e f ö r h å l l a n d e n a med fornfynden. Ä v e n den o m s t ä n d i g h e t e n , a t t den h ä r i f r å g a v a r a n d e h a n d e l s p l a t s e n h a d e den uppgiften att förmedla v a r u t r a n s i t e r i n g mellan Slien och den i förbindelse med V ä s t e r h a v e t stående Treene-ån,3 — en uppgift, som j u s t v a r i t a n l e d n i n g e n till att en h a n d e l s p l a t s g r u n - d a t s vid n ä m n d a fjord — v i s a r t y d l i g t h ä n på, a t t p l a t s e n från början f ö r l a g t s till S l i e n s s ö d r a s t r a n d . D e n n a s t r a n d l i g g e r

1 A. S a c h , Das Herzogtum Schleswig II, sid. 112.

2 Jfr om stiftets benämning i kyrkliga dokument P. G. T h o r s e n , De danske Runeinindosmaerkor I, sid. 174 f., och samme förf. i Stadsrcttcr for Slesvig etc, sid. 5: "I indenlandsko ikke-kirkelige Säger förekom- mer . . . Navnet Slesvig . .. nieppo for i det 12. Aarhundrede."

8 Jfr om Hedeby som transiteringsplats mellan Västerhavet och Öster- sjön kartorna i E. W a d s t e i n , Norden o. Västeur., sid. 56 (även i Fornv. 1927, sid. 252) o. 104 f. och Friserna och forntida handelsvägar i Norden samt sistn. arb., sid. 7 ff., och där anf. lit.

(14)

n ä m l i g e n n ä r m a r e T r e e n e än den n o r r a , och det ä r ju u t a n v i d a r e k l a r t , a t t m a n för t r a n s i t e r i n g e n ö v e r land valde den k o r - t a s t e v ä g e n , då denna, såsom i d e t t a fall, ä v e n v a r den b e k v ä - m a r e . E n t r a n s i t e r i n g s v ä g till den f r å n T r e e n e m e r a a v l ä g s n a p l a t s e n å Sliens n o r r a s t r a n d s k u l l e y t t e r l i g a r e f ö r l ä n g t s d ä r i g e - nom, att den på g r u n d av t e r r ä n g f ö r h å l l a n d e n a måst gå i en lång k r o k " v e s t og n o r d om Sliens i n d e r s t e L a v n i n g e r og D a n n e v i r k e So"1; den h a d e också måst d r a g a s fram ö v e r h ö g r e l i g g a n d e om- r å d e n än v ä g e n till s ö d r a S l i e n s t r a n d e n , v a r i g e n o m den fått betydligt s t ö r r e s t i g n i n g och b l i v i t b a c k i g a r e än d e n n a väg2. F . K n o r r , som s å v ä l k ä n n e r i f r å g a v a r a n d e t r a k t , h a r också f ö r k l a r a t , a t t

"die g i i n s t i g s t e S t r e c k e " för h a n d e l s v ä g e n h ä r gick ö v e r p l a t s e n vid Haddeby Nor.3

D å m a n således fullständigt s a k n a r stöd för, att en stad existerat inom o m r å d e t för den n u v a r a n d e s t a d e n S l e s v i g på 800-talet eller över h u v u d på vikingatiden, då m a n däremot från den gamla stads-

1 S. M u l l e r , Nord. Fortidsm. I, sid. 241.

2 Jfr rörande området Slien—Treene och dess torrängförhållandon kartan sid. 233. "Dannevirke Se", som nu är uttorkad, var belägen i don av en bäck genomflutna däldcn nordväst om byn (Gr.) Dannewerk. Den väg, som nu går över Slien på sydöstra sidan om den holme, på vilken Gottorps slott ligger, fanns icke i äldre tid. Såsom S. M u l l e r på grund av ett ställe hos S a x o framhåller (se anf. arb., sid. 244), måste man "endnu i sidste Halvdel af 12. A a r h . . . ved at reise fra Slesvig syd- paa nedvendigvis... över Vandet"; sodan man med båt tagit sig över fjorden till södra sidan fortsatte man först därifrån resan med vagn.

Enligt A. S a c h, Gesch. der Stadt Schleswig, sid. 317 f., utlades den bank, på vilken den nuvarande vägen sydost om Gottorp går, först på 1500-talet.

8 Se Schleswig, Heimatbuch, sid. 30. Att K n o r r , trots det att han sett, att den söder om Slien belägna Hodebyplatsen låg gynnsammast till som (östlig) utgångspunkt för transiteringsvägen, anslutit sig till don meningen, att den äldsta Slienstaden varit förlagd till norra sidan av Slien, har berott på, att han trott S. M u l l e r hava "einwandfrei" påvi- sat, att Slienstaden på konung Godfrids tid icke kan ha legat söder om fjorden. M u l l e r s "påvisande" vilar emellertid ytterst på det antagan- det, att Kovirkebefästningen såsom försedd med vallgrav icke skulle kunna vara så gammal som från Godfrids tid, ett antagande, som emellertid är alldeles o b e v i s a t (se E. W a d s t e i n , Fornv. 1927, sid. 252 ff.) och som direkt vederläggcs av det förhållandet, att det av Godfrids samtida Karl den store — bl. a. mot danskarna — anlagda fästet Hoh-

(15)

A o o a

>

:0

Q 06

-o "

i^

3 « S 2 -O £ -2 •

m •<

d 1

^3 I 2 -J

^ J

30 3

(16)

p l a t s e n vid Haddeby Nor k ä n n e r ett ö v e r v ä l d i g a n d e a n t a l fornfynd från s a g d a tid, d e l v i s å t e r g å e n d e till 800-talet, och då sist- n ä m n d a p l a t s även h a d e ett för den för s t a d e n s å u t o m o r d e n t l i g t v i k t i g a t r a n s i t t r a f i k e n g y n n s a m m a r e läge, k a n den m e n i n g e n ej u p p e h å l l a s , att s t a d e n n o r r om fjorden v a r i t den ä l d r e . D e n ä m n d a f ö r h å l l a n d e n a tala i stället k r a f t i g t och a v g j o r t för, att det ä r s t a d e n v i d n o r e t, s o m v a r i t ä l d r e , och a t t det s å l e d e s ä r det vid detta, fordom en del av Slien u t g ö r a n d e n o r b e l ä g n a H e d e b y , som ä r i d e n t i s k t med den ort, som i u t l ä n d s k a k ä l l o r omtalas från 800-talet u n d e r b e n ä m n i n g a r n a Sliesthorp och Slias- wich "Slien-byn, -staden".

* *

*

Vi skola nu t a g a en överblick ö v e r detta g a m l a H e d e b y s h i s t o r i a .

Slienstaden ä r som bekant tidigast k ä n d från den d a n s k a forn- komingen Godfrids dagar, nämligen från å r e n 804 och 808. Det var säkerligen till denna plats, Sliesthorp ("Slieubyn"), som de fran- k i s k a a n n a l e r n a kalla den, som Godfrid å r 808 överflyttade ett antal köpmän från den av honom förstörda slaviska handelsorten Reric, vilken " m a g n a m regno illius commoditatem vectigalium persolutione prestabat".1 Godfrids avsikt med förstörandet av Reric och över- flyttandet av köpmännen (som sannolikt voro friser) till Slienbyn var tydligen att befordra handeln på den d a n s k a platsen och på detta sätt skaffa sig r i k a "vectigalia" där.

Att Hedeby-Slesvig redan vid mitten av 800-talet blivit en mycket besökt och rik handelsplats, framgår av R i m b e r t s meddelanden,

buoki var försett mod en grav, och därtill med en grav av samma spetsiga typ som Kovirkes (se om Hohbuoki C. S c h u c h h a r d t , Die friih- gesch. Befestigungen in Niedcrsaehsen, 1924, sid. 60, och jfr profilen på Kovirkegraven i Nord. Fortidsm., sid. 273 t.). Denna spetsiga typ av befäst- ningsgrav var i själva verket m y c k e t gammal. Friserna hade haft tillfälle att lära känna den på nära håll redan under romartiden (jfr J. H. H o l - w e r d a , Nedorland's vroogste geschiedenis, 1925, sid. 173 o. 154), och så- som jag förut (i Norden o. Västeuropa etc, sid. 69) framhållit, kunna friser ha medverkat vid anläggandet av Kovirke. Att Godfrid hade för- bindelser mod frisernas land, framgår av vad som påpekats ovan, sid. 227, i en not.

i Mon. Germ. Hist. Script. I, sid. 195.

(17)

att " k ö p m ä n kommo tillsammans d ä r från alla håll", samt att " d ä r fanns överflöd på allt gott"1. Av a n d r a uppgifter hos R i m b e r t ser m a n vidare, att Hedeby stod i förbindelse med det frisiska Dore- stad samt med H a m b u r g och Birka2. De f ö r h a n d l i n g a r "pacis facien- dae g r a t i a in terminis inter illos" ( D a n o s ) "et Saxones positis"

(alltså de "termini", i v a r s n ä r h e t Hedeby låg) . . . " u t negotiatores u t r i u s q u e regni invicem t r a n s e u n t e s et mercimonia deferentes emc- rent et venderent pacifice", vilka å r 873 ägde r u m mellan den d a n s k e k o n u n g e n Sigfrid och Ludvig den tyske3, u t g ö r a också vittnesbörd

om handel samt in- och utförsel av v a r o r vid Hedeby.

Nästa uppgift r ö r a n d e Hedeby finner m a n som bekant i k o n u n g A l f r e d s Orosius, som s t a m m a r från sista delen av 800-talet4. D ä r omtalas Hedeby [set Hcepum, dat. plur. = "vid h e d a r n a " ) som en till d a n s k a r n a h ö r a n d e " p o r t " ; d ä r beskrivas även törbindelseleder mellan Hedeby och Nord- och S y d n o r g e samt mellan Hedeby och det sydost om Weichsels m y n n i n g belägna T r u s o . Av den omständig- heten, att Hedeby h ä r på fornengelska benämnes port, ett ord, som kommit från lat. portus " h a m n " , k a n ej den slutsatsen d r a g a s , att platsen i sista delen av 800-talet endast var en h a m n . som "endnu ikke (var) befsestet".5 Det fornengelska port betyder nämligen icke endast "a port, h a v e n " , utan även "a t o w n " och rentav "castellum"6.

1 Vita Anskarii, cap. 24.

2 Vita Anskarii, cap. 24, 33.

8 Mon. Germ. Hist. Script. I, sid. 386.

4 Se King Alfred's Orosius, cd. by II. S w c e t, sid. 19 f.

6 Nord. Fortidsm. I, sid. 241.

6 Se B o s w o r t h - T o l l c r , Anglo-Sax. Diet.: " p o r t II. a town: — Port castellum . . . [... 'Portus est conclusus locus, quo importantur merces ot inde oxportantur. Est ct statio conclusa et munita', Du Cango]".

Fornfra. port betyder också "stad", se Zeitschr. f. roman. Phil. 24, sid.

126, 428.

Då fe. port således även betyder "stad" och för övrigt även den natur- liga uppfattningen av Orosius-ställot är den, att Hsepum här avser själva den i närheten av don danska sydgränsen liggande h a n d e l s s t a d e n , d. v. s.

Hedeby, så kan ej heller från detta ställe något stöd hämtas för den meningen, att Hedeby före upprättandet av den svenske Olavs danska rike ännu icko existerat som stad, utan grundats av denne.

Namnformen Hcepum förhåller sig till Haithabu som t. ex. danska ort- namnstormen Vindum till danska Vindeby (se om namn på -by, uppkomna ur redan färdigbildade ortnamn, II. V. C l a u s e n , Arb. f. nord. Oldkynd.

(18)

Att man under det på här ifrågavarande tider ständigt rådande ofredstillståndet icke dröjt med att till skydd för köpmännen och deras varor befästa den redan vid mitten av 800-talet livligt besökta danska hamnstaden, är ju en given sak. Såsom utgrävningar visat, har den väldiga vallen å Hedebyplatsen uppförts i flera omgångar.

Den första jämförelsevis låga och smala vallen har nog uppkastats redan under stadens första tillvaro.

Att det icke skulle dröja länge, innan Hedeby, liksom andra han- delsstäder under dessa ofärdstider, skulle bliva utsatt för fiende- anfall, var helt naturligt. N ä r den svenska fursten Olav erövrade åt sig ett danskt rike med Hedeby som huvudort, kan ej med säker- het närmare angivas. Den enda hållpunkt man har att tillgå ifråga om tiden för Olavs erövring är Adam av Bremens uppgift, att Olav varit konung e f t e r H e i l i g o , som "post cladem Nortmannicam"

(vid Löwen å r 8 9 1) regerat i Danmark1, men huru lång tid Heiligo regerat, är alldeles obekant.

Att Olav samt de hans ättlingar, som efterträdde honom såsom konungar i nämnda rike, haft sitt residens i (eller invid) Hedeby, ar tydligt av de bekanta från stadens närmaste grannskap härrö- rande gravstenarna över Olavs son Gnupa, och bestyrkes även av den på svenskt gravskick tydande båttäckta "Fiirstengrab", som an- träffats alldeles utanför Hedebyvallen². Hedeby var också den tryg- gaste uppehållsort de hade i sitt rike. Säkerligen hava de, utsatta som de voro för anfall från flera håll, sökt kraftigt förbättra stadens befästningsverk; det är icke osannolikt, att något av de för- stärkningsskikt, som iakttagits i stadsvallen, härleder sig från dem.

Genom att taga sin bostad i Hedeby kunde de också bättre övervaka upptagandet av de vectigalia, som de såsom stadens härskare kunde inhösta. Det var troligen icke minst dessa vid transiteringsplatsen mellan väster- och österhaven inflytande rika intäkter, som lockat Olav till att sätta sig i besittning av Hedebyorarådet.

Under den tid Olavsätten härskade i Hedeby har säkerligen sta- 1916, sid. 179 ff., och E. H e l l q u i s t , De svenska ortnamnen på -by, sid.

94 ff.).

1 Se A d a m u s B r e m e n s i s , Gesta Hammaburgensis ecclesiee ponti- ficum I, cap. 48 (50).

2 Se F. K n o r r , Schleswig, Heimatbuch I, sid. 28 f.; jfr ock C. A.

N o r d m a n , Finskt Museum 30, sid. 28.

(19)

dens handel kraftigt utvecklats genom de nära förbindelser ätten ägde med svearna och dessa i sin tur med länderna i öster.

Genom sin erövring av Hedebyområdet förvärvade Olav även herraväldet över den av danska och även av andra nordiska v i k i n - g a r mycket använda utfartsvägen till Västerhavsländerna1. Det var ett av Olavs son Gnupa företaget rövartåg ("latrocinium"2) till det vid dessa tider till Tyskland hörande Frisland, som närmast föran- ledde Heinrich I att infalla med en här i Gnupas rike för att söka spärra denna utfartsväg för vikingatåg, som så länge spritt död och förödelse i de tyska kustländerna³.

Det dröjde ej länge efter det att Gnupa (år 934) gjorts skattskyl- dig av Heinrich, förrän danskarna grepo sig an med att göra slut på det främmande välde, som uppstått inom deras gamla gränser. Med Sigtryggs, Olavs sonsons avgång såsom konung var det slut med Olavsättens danska rike⁴. Därmed var emellertid Hedebyområdets återvinnande av danskarna oj tryggat. Tyskarna voro icke sinnade att avstå från det inflytande över detta område och den för dem så viktiga kontroll över vikingapassagen Slien—Ejder, som de tillvunnit sig genom Heinrichs seger över Gnupa. Till en början hado danskarna — omkring år 940 — betydande framgångar i sina strider med den tyska gränshären och lyckades till och med taga anföraren för denna, hertig Herimann, tillfånga. Längre fram fingo tyskarna emellertid övertaget och kunde slutligen bemäktiga sig det omstridda gränsområdet. Att detta skett någon gång under kejsar Otto 1:8 regering, är av flera förhållanden tydligt. W i d u k i n d uppgiver i en sammanfattning av Ottos kejsargärning, att denne "Danos armis vicisse"⁵. Ar 948 inrättades genom t y s k t åtgörande ett biskops- döme i Slesvig-Hedeby. Enligt ett år 965 av Otto utfärdat brev hade Otto då en greve ("comes") och skatteuppbördsman ("fisci exactor") i någon del av Danmark, som ej gärna kan ha varit någon annan än området mellan Ejder och Slien. Att Otto I också tillvunnit sig ett

1 Jfr E. W a d s t e i n , Norden o. Västeur., sid. 69 f.

2 Se Mon. Germ. Hist. Script. III, sid. 435.

8 Jfr E. W a d s t e i n , Norden o. Västeur., sid. 132 f.; jfr ock V. la C o u r , Hist. Tidsskr. 9 R. V, sid. 231 ff.

4 Jfr L. J a c o b s e n s i flera avseenden beaktansvärda undersökning Svenskcveeldets Fald, 1929.

B So Mon. Germ. Hist. Script. III, sid. 466.

(20)

visst inflytande inom själva det d a n s k a riket, ä r tydligt därav, att även i Ribe och Å r h u s biskopsdömen i n r ä t t a t s1 å r 948 samt d ä r a v att H a r a l d G o r m s s o n något å r mellan 953 och 965 förmåddes att med sitt folk övergå till kristendomen. Även den omständigheten, att d a n s k a r n a k a l l a s " u p p r o r i s k a "2, då de efter Otto I : s å r 973 inträf- fade död grepo till vapen mot t y s k a r n a , bekräftar, att Otto I bragt åtminstone någon del av D a n m a r k u n d e r sitt välde.

Sedan Otto I I s k y n d a t till "Sleswic"2 — med vilket n a m n i den h ä r i f r å g a v a r a n d e k ä l l a n tydligt avses det söder om Slien belägna Hedeby — och slagit tillbaka det d a n s k a angreppet samt sökt ytterligare t r y g g a sitt välde över Hedebyområdet genom uppförande av ett gränsfäste, fingo t y s k a r n a h ä r n ä r a ett decennium v a r a ostörda av d a n s k a återerövringsförsök. Å r 983 lyckades emellertid H a r a l d att å t e r t a g a " u n a ( m ) ex u r b i b u s " (möjligen Hedeby) . . ., " q u a m imperator contra D a n o s opere ac presidio firmavit"3, och därmed att å t e r v i n n a det ända sedan Heinrich 1:8 k r i g s t å g mot G n u p a å r 934 omstridda Hedeby-området4. Nu5 k u n d e H a r a l d å den gravsten, h a n vid J e l l i n g e r e s t e ö v e r sin fader, berömma s i g av, a t t h a n "tillvunnit sig hela D a n m a r k " . P å 1020-talet avstod också den t y s k a k e j s a r e n K o n r a d u t t r y c k l i g e n f r å n H e d e b y o m r å d e t : " S l i a s w i g cum

1 Jfr A d a m IV, 1: "Hane regionem quondam cesar Otto subiciens tri- buto in tres divisit cpiscopatus, unum constituens apud Sliaswig, quae et Heidiba d i c i t u r . . . Alterum feeit opiscopatum in K i p a . . . Terciura voluit opiscopatum csse in Arhnsan."

2 Mon. Germ. Hist. Script. III, sid. 760: I m p e r a t o r . . . Danos sibi robel- les petens, ad Sleswic propcravit.

8 Se Mon. Germ. Hist. Script. III, sid. 766.

4 Om de danska och tyska mollanhavandena under Harald Gormssons tid se E. W a d s t e i n i Göteborgs Högskolas Årsskrift 1919, "Namnet Danmark II", sid. 33 (från rad 14) o. följ. sidor och där anf. lit. samt S. B o l i n i Scandia 1931, sid. 184 ff.

S. L i n d q v i s t har i "Hcdobyrikets varaktighet" (Namn o. Bygd 1929) hävdat den uppfattningen, att Hedeby riket kan ha ägt bestånd ända till mitten av 990-talet, men att det skulle ha existerat ett svenskt Hcdeby- riko under de i anf. arb. av W a d s t e i n och B o l i n omtalade förhållan- dena och striderna mellan danskar och tyskar i Hedebyområdet, är icke troligt.

6 Se E. W a d s t e i n , anf. arb., sid. 35, L. J a c o b s e n , Svenskcveeldets Fald, sid. 50, o. Scandia 1931, sid. 240 f., samt S. B o l i n , Skånelands Historia I, sid. 155 f., o. Scandia 1931, sid. 207 f.

(21)

marcha", såsom det heter i källskriften1. Nu var det icke heller så viktigt för tyskarna att behärska detta område, sedan kristendomen fått säkrare fotfäste i Danmark och därmed de över Hedebypassagen till Tysklands västkust utgående vikingatågen upphört.

Det dröjde ej så länge efter det att Harald Gormsson återvunnit Hedebyområdet, innan staden ånyo råkade i främmande våld. Detta ser man av de bekanta inskrifterna på Hedeby- och Dannevirke- slenarna, av vilka är tydligt, att konung Sven (Tveskägg) en gång med en här inneslutit Hedeby för att återtaga den från inkräktare.

Vilka dessa inkräktare varit, synes ej av inskrifterna, men högst sannolikt är, att det varit svenskar, som vid slutet av 900-talet erövrat staden2. Att förödande strider vid sistnämnda tid rasat vid Hedeby, betygas av biskop Ekkehards bekanta, år 1000 gjorda meddelande rörande anledningen till hans flykt därifrån: "termini episcopatus mei barbarica feritate depopulati, civilas deserta, ecclesia desolata, sedem non habeo".3

Vid mitten av 1000-talet berättas Hedeby åter ha blivit plundrat och nedbränt, denna gång av den norske konungen Harald Hård- rade4. Slutligen uppgives staden år 1066 ha blivit i grund förstörd genom ett oväntat infall av hedningar, d. v. s. av slaver⁵.

Efter de omtalade ödeläggelserna torde den gamla staden söder om Slien endast i mindre utsträckning blivit återuppbyggd. Efter de yngsta här gjorda fynden att döma, synes också "die stärkere Besiedlung" i det gamla Hedeby redan i första hälften av 1000- talet "ihr Ende erreicht zu haben"⁸. En ny stad växte upp mitt emot på andra sidan Slien. Där, vid överfartstället från bygderna norr om fjorden, hade nog redan tidigt en liten bebyggelse upp- stått. Denna bebyggelse torde under tidernas lopp ha ökats däri- genom, att folk, som under de våldsamma hemsökelser, för vilka det gamla Hedeby blev utsatt, flytt över till andra sidan av fjor-

1 A d a m u s , Gesta Hammab. II, cap. 56 (54).

2 Jfr den svenske konungen Erik Segersälls infall i Danmark vid nämnda tid (A da mus, Gesta Hammab. II, cap. 30).

« Mon. Germ. Hist. Script. IV, sid. 768.

4 Heimskringla, udg. ved C. R. U n g e r , sid. 670.

5 A da mus, Gesta Hammab., Schol. 81 (82).

6 Se S c h w a n t e s ' sid. 225 ovan anf. uttalande.

(22)

den, f ö r e d r a g i t att bo k v a r d ä r i s t ä l l e t för att flytta t i l l b a k a till s ö d r a s t r a n d e n , d ä r den r i k a h a n d e l s s t a d e n s t ä n d i g t lockade till n y a p l u n d r i n g s a n f a l l . N å g o n s t ö r r e , s t a d s l i k n a n d e o m f a t t n i n g k a n dock b e b y g g e l s e n n o r r om Slien n ä p p e l i g e n h a fått u n d e r v i k i n g a - tiden; i detta fall borde åtminstone n å g r a fornfynd från denna tid h a a n t r ä f f a t s å p l a t s e n . B i s k o p e n s s ä t e h a r t r o l i g e n r e d a n på 1000-talet f l y t t a t s ö v e r till n o r r a fjordsidan. T r o l i g e n u p p b y g g d e s då det befästade biskopssäte Gottorp1, som var förlagt till en by med s a m m a namn, b e l ä g e n ett s t y c k e n o r d v ä s t om Slien; på 1100- talet flyttades så detta b i s k o p s s ä t e jämte n a m n e t till den holme i fjordens i n n e r s t a del, d ä r det s e n a r e (från å r 1268 hertigliga) slottet G o t t o r p ligger2. I s a m m a n h a n g med b i s k o p e n s f l y t t n i n g h a r nog ä v e n en s t i f t s k y r k a u p p b y g g t s n o r r om Slien.

D å b e b y g g e l s e o m r å d e t n o r r om Slien u t g j o r d e en s l a g s förstad till det söder om fjorden liggande Hedeby-Slesvig, var det helt naturligt, att n a m n e n Hedeby-Slesvig kommo att även omfatta detta område, samt att dessa n a m n så ö v e r g i n g o på den med tiden hit f u l l s t ä n d i g t ö v e r f l y t t a d e staden3.

Att med tiden allt flera flyttade över f r å n det g a m l a till det n o r r om fjorden u p p v ä x a n d e n y a Hedeby-Slesvig, och att det gamla till slut alldeles ö v e r g a v s , h a d e e n l i g t min m e n i n g en alldeles s ä r s k i l d g r u n d . Den v ä s e n t l i g a a n l e d n i n g e n h ä r t i l l v a r s ä k e r l i g e n , a t t v a r u t r a n s i t e r i n g e n mellan Slien och T r e e n e s m å n i n g o m a l l t m e r a i n s k r ä n k t e s och s l u t l i g e n så gott som f u l l s t ä n d i g t u p p h ö r d e . E n o r s a k till i n s k r ä n k n i n g e n av denna t r a n s i t e r i n g v a r , a t t s j ö v ä g e n l ä n g s J u t l a n d s v ä s t k u s t a l l t m e r a började a n v ä n d a s , en v ä g , som blivit m i n d r e f a r l i g , sedan h a n d e l s f a r t y g e n blivit s t ö r r e och n a v i - g e r i n g s k o n s t e n m e r a u t v e c k l a d . E n a n n a n o r s a k v a r n o g den, att f a r l e d e r n a T r e e n e och Slien delvis blevo för g r u n d a för de s t ö r r e f a r t y g , som kommit i b r u k . E n tredje a n l e d n i n g till den m i n s k a d e

1 A. S a c h s invändningar (i Gesch. der Stadt Schleswig, s. 315) mot

"dio gewöhnliche Annahme, wonach Gottorp im 11. Jahrhundert erbaut sei", synas icke avgörande.

2 Se S a c h, anf. st.

8 Såsom paralleller till, att vid flyttandet av staden till den nya platsen dot gamla namnet fick följa med, må det vara nog att erinra om, att detsamma skedde, t. ex. då de gamla Aabenraa, Kunghäll och Uppsala för- lades till nya platser.