UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021
Socionomers upplevda kompetens i arbetet med barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar:
en kvalitativ studie
Social workers perceived competence in the work with children with neurodevelopmental disorders:
a qualitative study
Handledare:
Simone Scarpa
Författare:
Nadia Björkenklint
Vilhelmina Nilsson
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp
Termin 6, VT -21
Författare: Nadia Björkenklint & Vilhelmina Nilsson Handledare: Simone Scarpa
Socionomers upplevda kompetens i arbetet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar: en kvalitativ studie
Social workers perceived competence in the work with children with neurodevelopmental disorders: a qualitative study
Abstract
Den här studien har som utgångspunkt att undersöka hur socionomer som arbetar stödjande och behandlande ser på sin egen kunskap och professionskompetens kring barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien fokuserar särskilt på hur socionomerna utvecklat sin kunskap och kompetens i arbetet med målgruppen. I studien genomfördes fyra intervjuer med socionomer som arbetar stödjande och behandlande. Materialet har analyserat utifrån professionsteorin med hjälp av begreppen kunskap och kompetens. Studiens resultat visar att socionomerna upplevde att de hade ganska god kunskap och kompetens kring arbetet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I första hand har kunskaperna
utvecklats genom kollegial handledning och inte från utbildning. I diskussionsdelen diskuteras det att det borde finnas mer möjlighet till kompetensutveckling i form av vidareutbildningar och kunskapsstöd på arbetsplatserna.
Nyckelord: Social work, ADHD, autism och knowledge.
Förord
Vi vill tacka de fyra socionomerna som ställde upp på att medverka i vår studie. Ni har givit oss en ökad förståelse för socionomernas kunskap och professionskompetens kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vi vill också tacka vår handledare Simone Scarpa för hjälpsamt stöd under hela uppsatsen.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 2
3. Begreppsförklaringar / Begreppsdiskussion ... 3
3.1 Avgränsningar ... 3
3.2 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ... 3
3.3 Autismspektrumstörning/Autismspektrumdiagnos ... 3
3.4 ADHD ... 4
4. Kunskapsöversikt ... 5
4.1 Internationell forskning ... 5
4.2 Svensk forskning ... 6
4.3 Nationella riktlinjer, lagar och utbildning ... 6
4.4 Socialt arbete och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar... 8
5. Teoretisk och begreppslig referensram ... 10
5.1 Professionsteori ... 10
5.2 Kunskap ... 11
5.3 Kompetens ... 11
6. Metod ... 13
6.1 Forskningsdesign ... 13
6.2 Litteratursökning ... 13
6.3 Urvalsförfarande och avgränsningar ... 14
6.4 Bearbetning och analys ... 14
6.5 Forskningsetiska övervägande och ställningstaganden ... 15
6.6 Diskussion kring studiens tillförlitlighet ... 16
6.7 Covid-19 ... 17
6.8 Arbetsfördelning ... 18
7. Resultat och analys ... 19
7.1 Vikten av grundläggande kunskap och utbildning ... 19
7.2 Professionskompetens utifrån erfarenhet ... 21
7.3 Kollegialt kunskapsutbyte ... 23
7.4 Kompetensutvecklingsmöjligheter kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 25 8. Diskussion ... 27
8.1.1 Hur ser socionomer på deras egen kunskap och kompetens kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? ... 27 8.1.2 Hur ser kompetensutvecklingen ut på socionomernas arbetsplatser kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? ... 28 8.1.3 Vilken betydelse har professionskompetensen för socionomer som arbetar behandlande och stödjande med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar? . 29 8.2 Förslag till framtida forskning ... 30 8.3 Slutord ... 30 Referenslista ... 31 Bilagor
1
1. Inledning
ADHD och autismspektrumtillstånd ökar ständigt i samhället. År 2016 hade ungefär 7,7 procent av tonåringarna i Stockholms län ADHD och 3,1 procent autismspektrumtillstånd.
Det är fler pojkar än flickor som diagnostiseras och behandlas för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men under de senaste åren har det skett en ökning av flickor som diagnostiseras. En möjlig förklaring till ökningen är att idag finns det mer kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos flickor än tidigare och att flickor har varit underdiagnostiserade (Centrum för Epidemiologi och Samhällsmedicin, 2017). Även om statistiken är från Stockholms län så ger det en ungefärlig bild av hur det ser ut i hela Sverige.
Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Barn med funktionsnedsättningar är en extra utsatt grupp i samhället. I barnkonventionen artikel 23 understryks det att barn med funktionsnedsättning ska få ett anständigt liv och möjliggöra för barnens deltagande i samhället. De poängterar i artikel 23 att ett internationellt samarbete ska främja kunskapen kring hälsovård, medicinsk, psykologisk och behandling av barn med funktionsnedsättningar (Prop. 2017/18:186). Det är i första hand organisationer som socialtjänsten, skolan och
sjukvården som ska fånga upp barn med psykiska, sociala och/eller fysiska svårigheter. Olney (2000) förklarar att personer med autism och vissa andra neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar ofta uppfattar omvärlden annorlunda och kan ha svårigheter att tolka sociala koder, kroppsspråk och tonlägen. Personer som arbetar med framförallt barn med autism måste därför vara medvetna om vilka anpassningar eller visuella verktyg som kan behöva användas för att barnen med autism ska kunna förstå samtalet (Olney, 2000).
1.1 Problemformulering
Socionomer är en yrkesgrupp som ofta kommer i kontakt med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och ansvarar för att tillgodose stöd till familjer med barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Då vi pratar om neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar så tänker vi framförallt på autismspektrumdiagnos och ADHD.
Det vi har sett under vår verksamhetsförlagda utbildning på socialtjänsten och inom öppenvården är att det varierar vilken kunskap socionomer har kring neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar och hur arbetsplatsernas kompetensutveckling kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ser ut. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en målgrupp som ofta är behov av extra stöd av socialtjänsten och vissa vårdnadshavare behöver särskilt mycket stöd i sin föräldraroll för att bemöta deras barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar (Socialstyrelsen, 2014). Eftersom det idag är svårt för barn att komma fram till BUP hänvisas de till socialtjänsten och elevhälsan. Trots det förekommer svårigheter att få tid hos skolkuratorn. Det behöver bli lättare för barnen att komma i kontakt med
verksamheter som kan stödja och hjälpa dem (Bremberg, Jägerskog & Mannby, 2019). För att familjerna eller barnet ska få stöd av socialtjänsten måste först en utredning genomföras.
Efter utredningen kan familjerna bli beviljade (utifrån socialtjänstlagen) exempelvis någon typ av familjebehandling, samtalsstöd eller föräldrastödinsats för att barnens och
2 vårdnadshavarnas behov ska kunna tillgodoses (Socialstyrelsen, 2014). Socionomerna som arbetar med öppenvårdsinsatser på uppdrag av socialtjänsten är därigenom en målgrupp som ansvarar för att tillgodose insatser till familjer och barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar för att de ska få en fungerande vardag.
I en statens offentliga utredning (Socialdepartementet, 2008) står det att insatserna inom socialtjänsten har en underutvecklad kunskapsbas och att arbetet främst vilar på
professionellas erfarenheter. I samma utredning står det vidare att det finns ett behov av mer evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, som är en kombination av klientens erfarenheter av behandlingen, vetenskaplig kunskap och professionell expertis. Det finns med andra ord brist på kunskap kring vad insatserna har för effekt, vilket innebär att det läggs en stor vikt vid professionskompetens. Hur ser kunskapen ut för socialarbetare, går det som
socialdepartementet (2008) påstod att säga att socialtjänsten var underutvecklad 2008 eller är det mer etiskt att säga att socialtjänsten hade bristande kunskaper. Det finns alltid en
efterfrågan om mer kompetens och kunskap bland alla yrkesgrupper. Frågan är hur långt man kan dra det för att verkligen kalla det underutvecklade kunskapsbas. Det finns lite forskning om huruvida socionomer som arbetar stödjande och behandlande inom öppenvården och elevhälsan upplever att de har tillräcklig kunskap om barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar för att bemöta barnen och föräldrarna. Avsikten med detta
examensarbete är att undersöka hur denna grupps syn är på deras egen kunskap, utbildning och kompetens är. Samt hur kompetensutvecklingen ser ut på deras arbetsplatser kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ofta har en annan förståelse och mer komplexa svårigheter än andra barn utan diagnoser.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur socionomer som arbetar stödjande och behandlande ser på sin egen kunskap och professionskompetens kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
• Hur ser socionomer på deras egen kunskap och kompetens kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?
• Hur ser kompetensutvecklingen ut på socionomernas arbetsplatser kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?
• Vilken betydelse har professionskompetensen för socionomer som arbetar
behandlande och stödjande med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?
3
3. Begreppsförklaringar / Begreppsdiskussion
3.1 AvgränsningarInom begreppet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ingår ett spektrum av olika funktionsnedsättningar (Sundström Graversen & Hejliskov Elvén, 2021). I vår studie har vi valt att avgränsa till främst autismspektrumdiagnos och ADHD eftersom de andra diagnoserna som ingår under neuropsykiatriska funktionsnedsättningar exempelvis tics, tourettes syndrom, inlärning och språksvårigheter främst får stöd genom stödinsatser i skolan, logopeder och från hälso- och sjukvården (Skolverket 2021, 1177, 2018 & 1177, 2021).
3.2 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
I begreppet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så inkluderas ett flertal diagnoser, bland annat autismspektrum diagnos, ADHD, inlärningssvårigheter såsom (dyslexi [lässvårigheter]
och dyskalkyli [räknesvårigheter]), tics och tourettes syndrom (Kutscher, Attwood & Wolff, 2016). Internationellt benämns neuropsykiatriska funktionsnedsättningar istället som utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar. De olika diagnoserna inom
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har saker gemensamt. Vid diagnosbedömning så bedöms diagnosen utifrån individens beteenden och inte utifrån medicinska orsaker.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har också gemensamt att de har en annorlunda kognition vilket kan göra att man tänker, löser problem och hanterar information annorlunda (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2020). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en diagnos som individerna kommer ha med sig hela livet. Det finns sätt för att minska
symptomerna och det allra effektivaste är en kombination av flera insatser. Insatserna kan vara psykosociala, psykologisk behandling, pedagogiska stödinsatser samt
ibland läkemedelsbehandling. Det är vanligt att individer med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar har andra diagnoser också, så kallade dubbeldiagnoser (Sundström Graversen & Hejliskov Elvén, 2021).
3.3 Autismspektrumstörning/Autismspektrumdiagnos
Mätinstrumentet DSM-IV uppdaterades 2013 och fick det nya namnet DSM-5. Med uppdateringen förändrades en hel del kring autism, asperger och andra liknande diagnoser.
Eftersom diagnoserna var snarlika och överlappande varandra beslöt man att skaffa ett samlingsnamn för alla diagnoser vilket blev autism (Socialstyrelsen, 2019a). Flertalet av de gamla begreppen såsom autistiskt syndrom och asperger lever kvar inom både forskning, litteratur och i samhället. För att få de nya samlingsbegreppen autism:
autismspektrumstörning, autismspektrumdiagnos, autismspektrumtillstånd behöver man uppfylla symptomen från de båda två huvudkriterierna, vilket innefattar inom första kategorin begränsad social kommunikation och socialt samspel. Den andra kategorin innebär
begränsade repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter. Autismspektrumdiagnos inkluderar även bristande förmåga att tolka och utöva verbala och icke-verbala beteenden. Vilket innebär exempelvis svårigheter med ansiktsuttryck, kroppsspråk, tonlägen och ögonkontakt. En del
4 barn har också svårigheter med talutveckling och ibland har de ingen talförmåga alls
(Kutscher, Attwood & Wolff, 2016).
3.4 ADHD
ADHD är en förkortning för Attention Deficit Hyperactivity Disorder (Socialstyrelsen, 2019a). Kutscher, Attwood och Wolff (2016) beskriver de olika symptomen som kännetecknar ADHD vilket är koncentrationssvårigheter, uppmärksamhetsstörningar, bristande organisationsförmåga, impulsivitet och hyperaktivitets problem. Dessa
karakteriseras med att barn med ADHD har lätt för att avskärma sig från omvärlden på grund av att de blir distraherade av intryck. Det kan utifrån uppfattas som att personen inte lyssnar eller uppfattar vad som händer runt omkring dem. Barn med ADHD kan ha svårigheter att hålla igång uppgiften de har påbörjat samt svårt att slutföra uppgiften. För barn med ADHD medför det ofta till att de är överdrivet pratiga och har svårigheter att sitta stil. För att få diagnosen ADHD använder man mätinstrument DSM-5. Det finns tre typer av ADHD. Den första är huvudsakligen uppmärksamhetsproblematik. Den andra är hyperaktiv/ impulsiv och den tredje typen som är en kombination av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet vilket är den vanligaste (Kutscher, Attwood & Wolff, 2016).
5
4. Kunskapsöversikt
Det här kapitlet innehåller tidigare forskning om socialt arbete och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. Kapitlet kommer att utgå från att förklara vad tidigare forskning visat på kring kunskap och kompetens hos de som arbetar behandlande och stödjande med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den funna litteraturen är avgränsad till artiklar och rapporter som är gjorda i Sverige och andra västerländska länder. Kunskapsöversikten är uppdelad i två delar: ”Internationell forskning” och ”Svensk forskning”. Rubriken om
”Svensk forskning” är uppdelad i två underrubriker: ”Nationella riktlinjer, lagar och utbildning”, samt ”Socialt arbete och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar”.
4.1 Internationell forskning
En av grunderna till att socialarbetare ska kunna arbeta behandlande och stödjande är att socialarbetare har den utbildning och kunskap som behövs för att bemöta klienterna. När det kommer till kunskapsnivån bland socionomer kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i Sverige så finns det inte så mycket forskning om hur kunskapsnivån ser ut. En studie i USA visade på att licenserade socialarbetare generellt har grundläggande kunskaper om autism, men att det finns områden där socialarbetare har bristande kunskaper. När det gäller frågan kring vad som leder till att en individ har autism så svarade bara ca 45% korrekt att autism är genetiskt, resterande svarade att det inte var på grund av genetik eller att de inte visste. Vidare fanns det också en viss osäkerhet bland respondenterna kring autismdiagnoskriterier och kunskap kring när individer som tidigast kan få en autismdiagnos. Det området som respondenterna hade minst kunskap om var skillnaderna mellan pojkar och flickor med autism. Där bara 16% svarade rätt på påståendet att tjejer med autism har lättare att utveckla bättre sociala förmågor än pojkar med autism. Det tydliggjordes att det fanns brist på
kunskapen bland socialarbetare kring hur det ser ut för flickor med autism och att det fanns en del missuppfattningar kring skillnaderna. Det som också framkom i studien var att
socialarbetare inte trodde att specialutbildning eller separata utbildningsprogram var effektiva, än att forskning visat att de är viktiga (Haney, 2018).
Har inte socialarbetare kunskapen som behövs kan det leda till svårigheter i arbetet, samt att socialarbetare lär ut felaktig information. Vetskapen kring uppkomsten, behandlingar samt symtom på diagnosen är därför viktiga för socialarbetare som arbetar med barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att kunna. Preece och Jordan (2007) undersökte hur kunskapsnivån kring autismspektrumdiagnos såg ut bland socialarbetare. Några specifika resultat som framkom var att majoriteten inte visste att autismspektrumdiagnos är utvecklad före 3 års ålder. Många av deltagarna i studien hade bra kunskaper kring
autismspektrumdiagnos. Dock fanns det en del socialarbetare som hade bristande kunskaper.
Socialarbetare som arbetar med barn och familjer med autismspektrumdiagnoser behöver utbildning kring ämnet för att kunna hjälpa barnen och familjerna. Utbildningen behövs också för att socialarbetare ska känna sig självsäkra kring informationen de har om diagnoserna (Preece & Jordan, 2007). Trots den betydande vikten av kunskap om NPF så är det ytterst få universitetsutbildningar inom socialt arbete i USA som har några kurser alls kring ämnet
6 funktionsnedsättningar. Än att individer med funktionsnedsättningar är en målgrupp som socialarbetare ofta kommer i kontakt med och en grupp som beräknas växa inom framtiden (Laws, Parish, Scheyett & Egan, 2010).
Bradford (2010) skriver att familjer med barn med autismspektrumdiagnos i stor utsträckning behöver vägledning, behandling, samt information kring diagnosen. Behandlingarna behöver anpassas specifikt utifrån barnens behov. Familjebehandlare har en viktig roll inom detta område. De ger information till föräldrarna om autismspektrumdiagnos, utför behandlingar som till exempel social färdighetsträning. Beroende på hur svår autismspektrumdiagnos individen har kan de få hjälp på olika ställen. Har barnet svårare autismspektrumdiagnos får den ofta behandling via specialiserade skolor och kliniker. Har barnet mildare symtomen erbjuds behandling via vårdcentraler och yrkesverksamma inom skolan. När ett barn i en familj får autismspektrumdiagnos blir hela familjen påverkade. Föräldrarna kan behöva stöd och hjälp, men likaså kan syskonen behöva stöd. Familjebehandlarna är på så vis en målgrupp som har stora möjligheter att hjälpa familjer med autismspektrumdiagnos (Bradford, 2010).
När det gäller barn med ADHD, kan de riskera att inte uppnå kursmålen i samma utsträckning som andra jämnåriga. Om skolkuratorer har ökad kunskap och utbildning om ADHD har de bättre möjligheter att hjälpa barnen, föräldrarna och skolpersonalen. Genom att ge föräldrarna och skolpersonalen strategier att bemöta och stödja barnen med ADHD så kan barnen få den hjälp de behöver för att klara skolan bättre. Om skolkuratorerna har kunskaper om ADHD kan de vara en del i att identifiera barn i skolan som kan ha ADHD och bidra till att barnen får stödinsatser tidigare (Hall & Gushee, 2000).
4.2 Svensk forskning
Kunskapsöversikten om svensk forskning är uppdelad i två underrubriker: ”Nationella riktlinjer, lagar och utbildning” och ”Socialt arbete och Neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar.
4.3 Nationella riktlinjer, lagar och utbildning
I Sverige finns det ännu inga färdiga riktlinjer från Socialstyrelsen kring hur stödet för individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska organiseras. Socialstyrelsen arbetar med att utreda frågan och skriva riktlinjer på uppdrag av regeringen. Eftersom en tidigare utredning visat att det finns ett behov av ökat kunskapsstöd inom området (Socialstyrelsen, 2019a, Socialstyrelsen 2019b). Utifrån socialtjänstlagen (SoL) är det socialnämnden som ska ansvara för att individer med psykiska funktionshinder ska kunna delta i samhällets gemenskap, leva som andra och att kommunen ska samarbeta med
regionerna för att tillgodose stödet (2001:453). I första hand är det habiliteringen och barn och ungdomspsykiatrin (BUP) som har specialiserad kunskap om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men i vissa fall så har barnen och föräldrarna även kontakt med socialtjänsten. Det är främst två lagar som man utgår ifrån när man söker insatser hos socialtjänsten för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, SoL och LSS. Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en lag som finns för människor med någon specifik funktionsnedsättning. Inom LSS finns det tio typer av stöd och
7 service som man kan få. De som sedan utför dessa insatser arbetar i de flesta fall på
korttidsboende, korttidstillsyn (fritids) eller som personliga assistenter. För att få stöd via LSS måste man tillhöra personkrets som är ett samlingsnamn för flera typer av
funktionsnedsättningar. Det finns tre olika personkrets kategorier. Personkrets ett infaller för intellektuell funktionsnedsättning, autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets två innefattar personer som har betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning som tex efter en hjärnskada i vuxen ålder som har orsakats av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Den tredje personkretsen är personer som har andra stora varaktiga psykisk eller fysiska funktionsnedsättningar. Dessa ska inte utgöra för normalt åldrande. Och ha stora svårigheter att klara vardagen på egen hand. Det gör att människor med
autismspektrumdiagnos innefattar största fall i personkrets 1, om man däremot har ADHD tillhör man inte personkrets. För att barn och familjer med ADHD istället ska kunna få hjälp behöver de då söka stödinsatser på enheten för barn och unga på socialtjänsten via SoL istället för LSS.
Socialstyrelsen (2019a) hänvisar till svenska skolläkarföreningen som berättar att det är viktigt att man tidigt upptäcker neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för att ge barnet de bästa förutsättningarna. Skolan och därvid elevhälsan är en av de viktigaste platserna där man kan upptäcka neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Problemet som finns idag är att ingen riktigt vet vem som ska ta tag i uppdraget. Socialstyrelsen (2019a) skriver att SFBUP
(Svenska föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri) menar att det vore önskvärt ifall skolan var första linjen för de med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns risk att barn med milda antydningar till ADHD faller mellan stolarna då ingen vet vem som är ansvarig.
Forskningen och kunskapen utvecklas hela tiden, vilket gör att man ständigt måste hålla sig uppdaterad. Finns det inte ett tydligt nationellt kunskapsstöd för professioner som arbetar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar riskerar vården att inte vara jämlik. Det gäller att sträva mot mer samarbete mellan olika verksamheterna, samt kunskapsstöd för alla. Vilket förhoppningsvis ger en mer jämlik vård oavsett vart i landet man bor. Kunskaper kring ADHD och autismspektrumdiagnos behöver förbättras men också kunskaperna kring dubbeldiagnoser (Socialstyrelsen, 2019a).
Socionomprogrammet är en generalistutbildning, vilket innebär att det är en mer generell utbildning som inte är specialiserad på en specifik målgrupp eller ett socialt problem.
Gällande utbildning är de nationella examensmålen för socionomprogrammet att studenten ska “visa kunskap om och förståelse för samspelet mellan individers och gruppers sociala situation, levnadsvillkor, fysiska och psykiska hälsa samt funktionsförmåga i förhållande till samhälleliga och andra bakomliggande faktorer” (s. 130–131, Högskoleverket, numera UKÄ, 2009). Det är därför ett krav att alla socionomutbildningar i landet bör ha minst en kurs som berör området funktionsnedsättningar (Högskoleverket, 2009). Det som inte finns skrivet i de övergripande målen är hur omfattande utbildningen måste vara kring specifikt
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det kan därför variera hur mycket varje enskild utbildning på respektive universitet lär ut om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
8
4.4 Socialt arbete och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Hultman, Pergert och Forinder (2017) ville se hur ungdomar med funktionsnedsättningar såg på sin erfarenhet av kontakten med socialsekreterare. Flertal poängterade att de hade negativa erfarenheter av kontakten med socialsekreterare. De uppgav att socialsekreterarna vid
utredning var mer handlingsorienterade än relationsorienterade. Deltagarna berättade också att de upplevde att de inte fick utrymme att berätta om deras erfarenheter med egna ord. När socialsekreteraren ställde frågor säkerhetsställde dem inte om ungdomen förstod frågan (Hultman, Pergert & Forinder, 2017).
Det är därför viktigt att socionomer har kunskap om vad som kännetecknar neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vilka behandlingar som är bäst lämpade för barnen. På de flesta arbetsplatser i Sverige som socionomer jobbar på kommer de möta barn med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Karlsson och Lundström (2021) skriver att socialarbetare behöver börja diskutera och forska mer kring barn med ADHD. Deras studie visar på att det är 5.5 gånger vanligare för pojkar att ha ADHD om de bor i familjehem jämfört med ”vanligt” hem. För flickor visade statistiken att det är 6.1 gånger vanligare.
Ungefär hälften av barnen som bor på SIS (Statens institutionsstyrelse) har ADHD.
Socialarbetarna behöver kunskaperna kring olika diagnoser för att arbeta med barnen (Karlsson & Lundström, 2021).
De vanligaste insatserna är kontaktperson och samtalsstöd för familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Oftast behövs det mycket förebyggande insatser och praktiskt stöd för familjerna. Den familjebehandling som finns idag är inte utvecklad för familjer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det stöd som ges är vanligtvis på kontorstid och är oftast på kontoret. Istället skulle familjerna behöva praktiskt stöd vid rutiner kring morgon och kväll (Sundström, Graversen & Hejliskov, Elvén, 2021). Socialstyrelsen (2019a) menar på att det måste tas i beaktande att alla barn med autismspektrumdiagnos och ADHD är olika och att det måste göras individuella anpassningar av behandlingen för vardera barn. Sedan finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till vid dubbeldiagnoser som till
exempel kombinationen av både ADHD och autismspektrumdiagnos (Socialstyrelsen, 2019a).
Det tidigare forskning belyser är att det finns behov av bättre bemötande och ökad kompetens bland socionomer som arbetar med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Nyckeln till det ökade stödet är ett ökat kunskapsstöd till socionomer som kommer i kontakt med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Forskningen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är under ständig utveckling och det är därför viktigt att
yrkesverksamma har den senaste kunskapen. Det forskningen visar är att socionomer har delvis grundläggande kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vad tidigare forskning inte har undersökt är hur vidare den grundläggande kunskapen är tillräcklig för att socionomerna ska känna sig trygga att bemöta och stödja barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar på bästa sätt. Det saknas också forskning om hur specifikt socionomer som arbetar stödjande och behandlande med barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar upplever deras egen kunskapsnivå och hur deras kompetensutveckling
9 ser ut. Vilken kunskap anser dem att de behöver för att bemöta barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på bästa möjliga sätt.
10
5. Teoretisk och begreppslig referensram
I det här avsnittet beskrivs de teoretiska utgångspunkter som vi använt oss av i analysen av det empiriska materialet som är: professionsteori. Inom ramen för professionsteorin
förekommer de teoretiska begreppen kunskap och kompetens som definieras i följande underavsnitt.
5.1 Professionsteori
Professionsteorin är en relevant teori att använda som utgångspunkt i förståelsen av vad kunskap och kompetens är inom socionomprofessionen. Professionsteorin kan användas som förklaringsmodell för kopplingen mellan utbildning, kunskap och professionskompetens (Svensson, 2015). Professioner kan förklaras som arbeten som utgår från vetenskaplig forskning (Brante, 2009). Det finns flera saker som betonar vad som utgör en profession. En förklaring är det processuella synsättet som handlar om att yrkesgrupper försöker få monopol inom sitt yrkesfält, men också att statlig legitimation ger yrkesgruppen starkare ställning i samhället. En annan förklaring är det essentialistiska synsättet vilket innebär att professioner beskrivs och avgränsas utifrån de specifika egenskaper eller kännetecken som innefattar yrkesgruppen. Därtill utbildning och specialiserad kunskap är några av de utmärkande egenskaperna (Blom & Moren, 2015). Vidare genom historien har professionerna förändrats vilket skapar svårigheterna med att ge en klar definition vad som verkligen utgör en
profession (Brante, 2009). Ett av de kriterium som definierar en profession är att professionen ska kunna tillämpa kunskap på ett skickligt och lämpligt sätt och att det finns en institution som garanterar att kompetensen inom professionen används på ett ansvarsfullt sätt (Brante, 2014).
Historisk härstammar socialt arbete från de filantropiska föreningarna. Under början av 1900- talet såg man fördelarna med att utbilda de aktiva inom de filantropiska föreningarna
(Meeuwise & Swärd, 2016). I samband med välfärdsstatens framväxt utvecklades det sociala arbetet med utgångspunkten att sociala problem skulle hanteras av välutbildade professioner.
Den första socialhögskolan i Sverige bildades 1964 och 1970 integreras den i svenska högskolesektorn. För att tydliggöra och skapa en enhetlig definition vad socialt arbete är internationellt, antog man en global definition av vad socialt arbetet är år 2014 av den
internationella socialarbetarförordningen, International Federation of Social Workers (IFSW) och utbildningsföreningen International association of schools of social work (LASSW). Den internationella definitionen redogör att social arbete är både en vetenskaplig och praktiskt baserad profession (Meeuwise & Swärd, 2016). I Sverige utförs det sociala arbetet i huvudsak av högskoleutbildade socionomer (Dellgran, 2016). För att titulera sig som socionom så krävs en socionomexamen (Blom & Morén 2015). Socionom som profession grundar sig på en statligt reglerad akademisk utbildning som är baserad på forskning och vetenskaplig kunskap (Dellgran, 2016). Under de senaste åren har socionomprofessionen fått en starkare ställning i samhället (Blom & Morén, 2015). Händelser som gynnat socionomprofessionens ställning är införandet av krav på socionomexamen år 2014 för att arbeta inom socialtjänsten rörande barn och unga 3 kap. 3§a SoL (2001:453). Samt kravet på legitimation för att arbeta som hälso-
11 och sjukvårdskurator från och med 1 juli 2019 4 kap 1§ patientsäkerhetslagen (SFS
2018:1128). Socionomer som enhetlig profession har ännu inte legitimerats (Blom & Morén, 2015).
5.2 Kunskap
Professioner utmärkts av att de är utbildade inom ett visst område och i sitt yrke tillämpar vetenskaplig kunskap i praktiken. Vetenskaplig kunskap är därför vanligtvis en stor del av professionen. Vetenskap kan förklaras som systematiskt inhämtad kunskap inom ett specifikt ämne som analyseras för att kunna dra generella slutsatser om ämnet. Vetenskaplig kunskap syftar därigenom till att försöka förklara verkligheten. När det kommer till professionell kunskap så villkoras den av att kunskapen ska kunna omsättas till praktiken. Kunskapen används som ett verktyg för att förklara varför exempelvis en tillämpad metod fungerar eller inte fungerar (Brante, 2015).
Perlinski (2010) förklarar att kunskap inom socialt arbete kan delas upp i tre kategorier:
faktakunskap, teoretisk - och praktisk kunskap. Faktakunskap kan beskrivas som
socionomernas kunskap om lagstiftning, policies inom olika verksamheter, kunskap om olika målgrupper och sociala problem. Teoretisk kunskap inkluderar sociala teorier och
förklaringsmodeller kring hur samhället, organisationer, klienter och grupper fungerar. Vad som kan utveckla dem eller vad som förändrar dem. Socialarbetaren måste vara flexibel i tillämpningen av förklaringsmodeller och teorier i arbetet med klienter. Praktisk kunskap kan förklaras som när den teoretiska kunskapen omsätts i praktiken (Perlinski, 2010). Kunskap om samhället är en förutsättning för det sociala arbetet och kunskap i socialt arbete i sin tur är en förutsättning för att sociala verksamheter såsom socialtjänst och liknande ska finnas.
Kunskapen utgår nästan alltid från grundantaganden som har anknytningar till samhället. De antaganden och den kunskap som finns kring exempelvis sociala problem påverkas till stor del av samhällets värderingar och allmänna tankar (Kalman, 2013). Nya professioner såsom socionomer är i behov av kontextkunskap och kunskap om relationen mellan individen och den sociala miljön för att genomföra sitt arbete (Brante, 2014).
5.3 Kompetens
Begreppet kompetens kan definieras som en individs förmåga eller skicklighet att genomföra en viss uppgift. Kompetensen är inte enbart kopplad till att en individ har kunskap om ett område, utan en kombination av inlärda erfarenheter och prövad kunskap. Begreppet
innefattar både kunskapsbaserad kompetens likaväl som kognitiva aspekter såsom emotionella och sociala delar. Kompetensen förklaras ofta i form av meriter som en individ besitter
(Svensson, 2015). Kompetensbegreppet har sina rötter i USA:s human resource management och började användas i Sverige under början av 1980-talet. Begreppet började användas till följd av det ändrade fokuset från inre effektivitet som syftar till att man skulle “göra saker rätt” till fokus på yttre effektivitet som innebar att man skulle “göra rätt saker”.
Utgångspunkten i det nya begreppet kompetens är att kompetensen ligger hos personen, att du som person har kompetens i relation till en viss kontext, istället för det gamla synsättet att kunskaperna var förankrade i personligheten, att du som person var kvalificerad.
12 Kompetensen handlar därigenom om att ha förmågan att hantera de sammanhang och
situationer som man ställs inför. Kompetensen grundar sig ofta i att en person har kunskaper om ett visst område, exempelvis utifrån en kurs eller professionsutbildning (Illeris, 2013).
På en arbetsplats kan det finnas kompetenskrav på exempelvis en viss utbildning eller förmåga för att en person ska kunna arbeta där. Det kallas för baskompetens. Utöver baskompetensen kan individer även ha spetskompetens inom ett eller flera områden.
Spetskompetensen är ofta baserad på vidareutbildning (Fränkel, 2003). Verksamheter som arbetar med utveckling och problemlösning brukar räknas som professionella organisationer.
De professionella organisationerna är nästan alltid knutna till en professionsutbildning och därigenom så antas personerna som arbetar inom organisationen ha professionell kompetens inom området. Professionskompetensen kopplas också till att de som arbetar inom
organisationen ofta har expertkunskaper och speciell träning. Grundtanken bakom
professionskompetensen är att professionen legitimeras genom specialisering (Stevrin, 1986).
Kompetensen kan utvecklas genom lärande och utvecklande av kunskaper inom ett visst ämne. Ett centralt begrepp inom kompetensutvecklingen är engagemang. Eftersom det krävs tid och energi att fördjupa sin kunskap och öka sin kompetens. Ett annat nyckelbegrepp inom kompetensutvecklingen är praktik eller praktiskt lärande som sker när en individ använder kunskap och omvandlar den till praktisk erfarenhet (Illeris, 2013). Explicit och implicit kunskap är två begrepp som dyker upp vid förklaring kring kompetens. Explicit kunskap syftar till sådant som kan formuleras i ord och kan förmedlas till andra. Implicit kunskap har i sin tur mer definieras till praktisk kunskap och färdigheter. Explicit och implicit kunskap har i en del fall namnen teoretisk och praktisk kunskap (Svensson, 2015). Illeris (2013) menar på att kompetens är svår att mäta eftersom det inte finns någon gemensam entydig definition vad kompetens är och därigenom inga gemensamma bestämda kriterier att mäta kompetens med.
En annan problematik är att kompetens går samman med personlighetsdrag vilket gör att det blir svårt att mäta bara kompetensen eller interagera de två (Illeris, 2013). För att vara kompetent som samtalsledare krävs det att ha kunskap om teorier, regelverk, forskning och yrkesområdet, men det är inte förens de kunskaperna används i praktiken i mötet med människor som kompetensen framstår (Andergren, 2017)
13
6. Metod
6.1 Forskningsdesign
Kvalitativ metod är en forskningsdesign som lämpar sig bra när en forskare intresserar sig för innebörd eller mening. För att besvara vårt syfte och våra frågeställningar så passade
kvalitativ metod bäst eftersom kvalitativ forskning handlar om att tolka och få förståelse kring socionomernas kunskap och kompetens. Tolkande forskning innebär att utveckla sin förmåga att betrakta omvärlden på övergripande plan och ge sin syn på ett nyanserat sätt (Alvehus, 2019). I kvalitativ metod ingår ett flertal olika tillvägagångssätt för att inhämta empiri. Då vi hade ett intresse för socionomernas egna uppfattningar och syn på deras kunskap och
kompetens så valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer.
Det finns flertal varianter hur intervjuer kan genomföras. Det kan vara enskilda intervjuer eller gruppintervjuer. Vanligtvis görs kvalitativa intervjuer ansikte mot ansikte, men kan också genomföras via telefon eller dator (David & Sutton, 2016). Vi valde att genomföra intervjuerna via videosamtal i programmet Teams. Hur man utför de olika kvalitativa intervjuerna kan också skiljas sig och ursprungligen finns det två typer av intervjuer.
Ostrukturerade intervjuer som kan förklaras med att forskarna knappt har någon tydlig struktur vid genomförande av intervjun. Semistrukturerade intervjuer innefattar att forskaren har specifika teman som ska beröras under intervjun. Varje forskare får själv bestämma hur strukturerad intervjun ska vara. Innan intervjuerna ska genomföras, skriver forskaren oftast en så kallat intervjuguide som stöd vid intervjun. Där specifika teman skrivs ner (Bryman, 2011).
Inför intervjun ville vi hålla oss till två teman, kunskap och professionskompetens. För att få någorlunda liknande innehåll på intervjuerna samt få frågeställningarna besvarade valde vi att genomföra semistrukturerade intervjuer. Innan intervjuerna ägde rum skapade vi därför en intervjuguide (se bilaga 2). För att inte sväva ut för mycket vid intervjuerna skrev vi ner några stödfrågor under vardera tema. Bryman (2011) skriver att vid kvalitativa intervjuer är det vanligt med öppna frågor. Med avseende att man vill få så uttömmande svar som möjligt och att respondenterna ska utforma sina egna svar.
6.2 Litteratursökning
Vid litteraturinsamlingen började vi att söka efter tidigare forskning som berörde vårt syfte och frågeställningar. David och Sutton (2016) skriver att under sökningen av vetenskapliga artiklar och avhandlingar ska forskaren identifiera ett flertal nyckelord för att styra och avgränsa sökningen. Under sökningsprocessen kan fler nyckelord växa fram och andra bytas ut. Vissa sökord kan ge tusentals träffar, vilket är varför man använder sig av bindeord i sökningsprocessen såsom OCH-sökningar, INTE alternativt ELLER-sökningar. Bindeorden används i syfte att avgränsa eller täcka in flera synonymer med liknande betydelse för att inte exkludera artiklar som kan vara relevanta under en sökning. För att effektivisera sökningen kan forskaren läsa abstrakts, det vill säga sammanfattningar för att välja ut vilka källor som kan vara relevanta att använda sig av (David & Sutton, 2016). I vår studie har vi både sökt källor i databaserna socindex, Umeå universitetsbibliotekets databas och google scholar. De
14 mest använda sökorden i den här studien har varit följande sökord: “Social work”, “ADHD”,
“Autism” och “Knowledge”. Artiklarna valdes ut utifrån innehåll som framför allt handlade om socialarbetarnas kompetens och kunskap, olika behandlings aspekter och riktlinjer i arbetet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En annan metod vi använde oss av för att hitta relevanta artiklar och källor till kunskapsöversikten var kedjesökning.
Rienecker och Stray Jørgensen (2018) skriver att retro kedjesökning innebär att forskaren finner lämplig litteratur via böcker eller vetenskapliga artiklars referenslista.
6.3 Urvalsförfarande och avgränsningar
Vi har på grund av den begränsade tiden valt att genomföra insamlandet av datamaterialet via ett bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurval innebär att forskaren själv väljer
forskningspersoner som passar för den specifika forskningen, samt som är tillgängliga (Bryman, 2011). Vi valde att avgränsa vårt urval till att intervjua socionomer som arbetar stödjande och/eller behandlande inom öppenvården eller elevhälsan och som tillgodoser insatser eller stöd som är avsedda för barn. Det vill säga ett av urvalskriterierna är att
socionomerna ska arbeta med insatser eller stöd där några eller alla barn som de träffar har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. För att finna lämpliga respondenter har vi i första hand kontaktat socionomer som vi tidigare har varit i kontakt med under VFU perioden. Vi
skickade ut till fem familjebehandlare varav två svarade att de kunde delta. En av dem var dock beteendevetare vilket gjorde att hen inte kunde delta på grund av att vi enbart ville intervjua socionomer. De tre övriga familjebehandlarna tackade nej till att delta i studien. Då ingen av oss hade kontakter med någon skolkurator sökte vi på olika för- och grundskolor i Sverige som hade tillgängliga kontaktuppgifter till skolkuratorer och kontaktade dem via mail. Vi skickade ut förfrågningar till 15 personer och fick svar av fyra. En av de tillfrågade var beteendevetare och eftersom studien syftade på att intervjua socionomer fick vi bortse från det svaret. Ytterligare en svarade, men kunde enbart längre fram i tiden, vilket vi också fick tacka nej till. För att hitta den fjärde intervjupersonen använde vi oss av
annonseringsmodellen och publicerade ett inlägg i en socionomgrupp på Facebook där vi informerade om studien och att vi sökte respondenter till studien. Totalt genomförde vi fyra intervjuer, varav två av intervjuerna var med skolkuratorer och en med en terapeut samt en familjebehandlare. Bryman (2011) skriver att vid kvalitativa intervjuer finns det ingen gräns på hur många intervjuer som behövs för att säga att urvalet är tillräckligt stort. Det man kan säga är att desto bredare studiens syfte är desto fler intervjuer behöver man göra. Vid genomförandet av intervjuerna upplevde vi att vi inte stötte på några svårigheter förutom de teknikstrul som förekom. Alla respondenterna svarade på alla våra frågor så gott de kunde och intervjuerna höll sig inom tidsramen.
6.4 Bearbetning och analys
Transkribering är det första steget i analysprocessen (Alvehus, 2019). Transkribering innebär att man omvandlar tal till text. Den vanligaste metoden är att intervjuerna spelas in och att forskaren sedan lyssnar på inspelningen och skriver ner allt som sades i intervjun (Bryman,
15 2011). Under intervjuerna spelade vi in med hjälp av en ljudinspelning app. Det finns olika tillvägagångssätt för att transkribera. En metod är att forskaren noggrant skriver alla detaljer som framkommer, allt från suckningar, små-ljud till icke-verbala uttryck såsom pauser eller kroppsspråk. Ett annat tillvägagångssätt är att förenkla det inspelade materialet och anpassa det mer till skriftspråk för att göra det mer lättläst. Vilket tillvägagångssätt som är mest lämpligt beror mycket på vilken analysmetod som forskaren vill använda (Alvehus, 2019). I vår studie valde vi att använda oss av innehållsanalys vid tolkning av materialet. Därför var det mest lämpligt och tidseffektivt att göra en enklare transkribering och inte skriva ut alla ljud och pauser i samtalet.
Vid innehållsanalys finns det tre olika inriktningar man kan använda sig av vid kodningen. De delas in i tre delar: konventionell innehållsanalys, riktad innehållsanalys och summerande innehållsanalys. Det alla tre typerna innefattar är att man tolkar meningar utifrån textens innehåll. I vår studie valde vi att tolka innehållet utifrån en konventionell innehållsanalys som innebär att man tar kodnings kategorier direkt från texten, vilket kan förklaras att man läser igenom texten för att analysera den och under processen kommer koder fram (Hsieh &
Shannon, 2005). Kodning av det insamlade datamaterialet innebär att man utgår från den data text som samlats, för att efteråt finna likheter eller olikheter. För att finna dessa koder, teman eller nyckelord som de heter, kan man kolla efter ord som respondenterna har sagt. Eller att forskaren finner koden utifrån sammanfattning av texten (David & Sutton, 2016). Under kodningsprocessen går man metodiskt igenom materialet. Det är en fördel att forskaren själv analyserar sin datatext, eftersom det ger forskaren en unik möjlighet att analysera sitt material (Dalen, 2015)
6.5 Forskningsetiska övervägande och ställningstaganden
De fyra etiska principerna är information-, samtycke-, nyttjande- och konfidentialitetskravet.
Information och samtyckeskravet innebär att deltagarna i studien ska få väsentlig information kring studiens syfte, samt hur studien kommer genomföras. Forskaren ska informera
deltagarna att studien är frivillig att delta i och att de när som helst kan avbryta sin medverkan (Bryman, 2011). Konfidentialitet och nyttjandekravet betyder att forskarna ska behandla uppgifterna de får in om deltagarna med största möjliga säkerhet så inte obehöriga kan komma åt informationen. Informationen som forskarna får ska endas användas till
forskningsändamålet (Bryman, 2011). Via informationsbrevet se (bilaga 1) informerade vi kring fyra etiska principerna där vi tog upp hur vi kommer hantera det insamlade
datamaterialet. I informationsbrevet beskrev vi studiens syfte och kring de etiska principerna.
För att få deltagarna att förstå mer kring studien, valde vi att skicka med intervjuguiden se (bilaga 2) i mejlet.
David och Sutton (2016) skriver att det är viktigt att göra etiska övervägningar under planerandet och genomförandet av forskningsprojektet för att säkerhetsställa att ingen kommer till skada. Det är därför viktigt att presentera temat med studien för att
respondenterna ska kunna ta ställning till om det är ett ämne som respondenterna anser är okej att prata om, för att minska risken för skada. Känsliga forskningsämnen kan exempelvis skada
16 en persons självkänsla om de behandlas utan hänsyn till forskningspersonen. Vid intervjun berättade vi återigen om informations och samtyckeskravet och tydliggjorde att studien var frivillig att delta i och att de när som helst kunde avbryta studien.
Andra begrepp som oftast blandas ihop med de fyra etiska principerna är begreppen som Vetenskapsrådet (2017) skriver om är tystnadsplikt, sekretess, anonymisering och
konfidentialitet. Tystnadsplikt innebär att det är svårt som forskare att lova total sekretess samt tystnadsplikt. Vid forskning kan det ibland vara befogat för andra forskare att ta del av materialet som har samlats in för att pröva dess giltighet. Emellertid kan forskaren försöka hemlighålla respondenternas identiteter. Tystnadsplikten sträcker sig i stor utsträckning tills det skulle innebära grövre brottsliga farligheter sådant som barnmisshandel. I de fallen frångås tystnadsplikten. Dessa är aspekter som behöver tas hänsyn till vid forskning. Samt att intervjupersonerna får veta hur det ser ut. Det kan medföra att intervjupersonerna inte vill medverka på intervju på grund av att anonymiteten kan vara svår att bevara (Vetenskapsrådet, 2017). Under intervjun använde vi oss av ljudinspelning, men belyste att inga obehöriga kommer ha tillgång till inspelningen, samt att transkriberingen och inspelningen kommer raderas när arbetet är färdigt. För att säkerställa deltagarnas säkerhet valde vi att ändra namn på personerna i texten, samt inte gå ut med vart i Sverige deltagarna arbetar. Den information som kommer att kvarstå är vilken arbetstitel forskningspersonerna har, vad de arbetar med och hur länge de har arbetat.
6.6 Diskussion kring studiens tillförlitlighet
För att bedöma en forskningsstudies kvalitet så kan man använda sig av begreppen intern och extern validitet, respektive realitet. Validitet kan förklaras som förhållandet mellan den insamlade datan och verkligheten (Bryman 2011). Kvalitativa intervjuer som är mer djupgående ökar den interna validiteten då det finns utrymme för forskaren att fråga om forskaren uppfattar intervjupersonen på rätt sätt (David & Sutton, 2016). Validiteten är under en forskningsintervju kopplad både till forskarens förmåga att diskutera resultatet utifrån exempelvis etiska aspekter och till hur intervjun i efterhand kontrolleras och analyseras. Där forskaren bör vara kritiskt till det egna resultatet och analysera och diskutera hur trovärdigt det är. Reliabilitet kan beskrivas som hur vidare ett test är konsistent över tid och hur korrekt det mäter Reliabilitet vid intervjuer kan kopplas till hur vidare resultatet av intervjun kan återskapas av andra forskare vid en annan tidpunkt eller om intervjupersonerna kommer ge olika svar till olika forskare. Det är därför viktigt att ha en medvetenhet kring hur forskaren kan påverka intervjuns svar (Kvale & Brinkmann, 2014). De två begreppen är vanligare och lättare att tillämpa inom kvantitativ och naturvetenskaplig forskning. att begreppen ska passa bättre inom kvalitativ forskning så kan man prata om studiens tillförlitlighet som kan delas upp i trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet. Trovärdigheten i studien ökar när
forskningsprocessen genomförs i enlighet med de metodregler som finns. Ett annat sätt att öka trovärdigheten är genom att respondenterna får möjlighet att läsa igenom datamaterialet och bekräfta att datan överensstämmer med deras bild av vad som sades (Bryman, 2011). På grund av den korta tiden vi hade att genomföra denna uppsats fanns inte tiden att återkoppla
17 till respondenterna för att gå igenom transkriberingen. Vi valde därför att genomföra en konventionell innehållsanalys för att låta texten vägleda oss att finna koder. Vidare valde vi båda att analysera transkriberingarna var för sig och sedan tillsammans för att säkerställa att det blev rätt.
Överförbarhet kan beskrivas som hur möjlig studien är att återskapa i andra sociala kontexter.
Kvalitativ forskning har ofta ett fokus på djupgående analys och att studera mindre grupper av människor med några gemensamma egenskaper eller tillhörighet. När studien är mer
djupgående och inte bred menar Bryman (2011) att forskaren detaljerat bör beskriva hur den sociala kontexten i studien ser ut och hur den möjligen kan påverka resultatet. På så sätt kan läsaren avgöra hur vidare forskningen är överförbar på en annan miljö eller social kontext.
Begreppet pålitlighet inom kvalitativ forskning motsvarar den kvantitativa forskningens reliabilitet. Pålitligheten i studien ökar när forskaren strukturerat beskriver alla steg i
forskningsprocessen och redogör hur problemformuleringen ser ut, varför forskaren valt just den metoden, urvalet och hur de analytiska resonemangen sett ut. Genom att beskriva och motivera alla delarna i forskningsprocessen är det sedan lättare för utomstående att granska hur vidare forskningen är pålitlig och om resultatet är pålitligt (Bryman, 2011). Därför har vi i metoddelen redovisat varför vi valde respektive metod och hur vi har gått tillväga under forskningsprocessen.
6.7 Covid-19
Under uppsatsskrivande var vi mitt i en pandemi. Rekommendationerna i Sverige var att minimera kontakten med nya personer. Av den anledning valde vi att genomföra intervjuerna via videosamtal, i programmet Teams. Bryman (2011) tar upp en del svårigheter som kan uppstå vid telefonintervjuer i jämförelse med fysiska intervjuer. Vid telefonintervjuer missar man kroppsspråket som miner och gester vilket kan vara viktiga för både intervjuaren och den som blir intervjuad, samt att tekniska svårigheter kan uppstå (Bryman, 2011). Eftersom kroppsspråket är en viktig del vid intervjun valde vi att genomföra intervjuerna via
videosamtal. Dessvärre blir det inte är samma sak som fysisk intervju. Svårigheter som kan ha uppstått under intervju är just de tekniska svårigheter som nästan alltid uppstår. Ljudet
försvinner för någon sekund samt att bildkvaliteten försämras vilket utgör att någon fråga kan ha blivit felställd eller något kroppsspråk kan ha tolkats fel. Under intervjuerna blev det korta avbrott som gjorde att vi eller respondenterna fick upprepa frågan eller svaret. Under en av intervjuerna försvann ljudet helt en stund. Det resulterade i att vi fick välja att göra intervjun via Zoom istället. För att försäkra oss om att vi fick med allt som respondenten hade sagt fick vi ta om frågan. Om vi inte hade varit mitt i en pandemi hade vi valt att göra intervjuerna fysisk. Fördelen med videointervjuer är möjligheter till att finna respondenter över hela Sverige.
18
6.8 Arbetsfördelning
Under hela vår uppsats har vi arbetat tillsammans. Under den inledande fasen av
examensarbetet diskuterade vi vad vi ville skriva om och testade olika syftesformuleringar utifrån området. När vi enades om ett syfte och gemensamma sökord sökte vi båda två i databaser efter relevanta artiklar och böcker. Vi sammanfattade var för sig de artiklar vi hittade, men hjälptes sedan åt att läsa igenom och sammanställa kunskapsöversikten. Vi diskuterade fram hur vi ville formulera intervjuguiden och började sedan tillsammans skriva ner de teman och frågor vi kom på. Inför intervjuerna kom vi överens om att en av oss skulle vara den som styrde samtalet och den andre mer observerade intervjun, men kunde komma med följdfrågor. Under vardera intervjun turades vi om att vara samtalsledare, vilket resulterade i att vi delade lika på ansvaret att vara samtalsledare respektive observatör. Vid transkriberingen så transkriberade vi halva intervjuerna vardera. Sedan läste vi igenom texten tillsammans för att säkerhetsställa att vi båda uppfattat intervjun på samma sätt.
Vid skrivandet av texten delade vi till viss del upp vem som skrev vad utifrån olika stycken och källor. Vi har under skrivandets gång diskuterat och hjälpt varandra att välja vilka källor som var mest relevanta och vad stycket skulle innehålla. Under alla rubriker och kapitel har båda skrivit olika stycken, det har inte varit någon uppdelning vem som skrivit ett visst kapitel eller underrubrik. Efter vi har skrivit ett visst stycke har vi båda läst igenom det tillsammans och diskuterat innehållet, samt ändrat och skrivit om under tidens gång. Vårt upplägg har varit att göra denna uppsats tillsammans och ta hjälp av varandras styrkor.
19
7. Resultat och analys
I följande kapitel presenterar vi vårt resultat och analys av datamaterialet utifrån den tidigare presenterade forskningen och teoretiska referensramen. Studien utgår från syftet att undersöka hur socionomer som arbetar stödjande och behandlande ser på sin egen kunskap och
professionskompetens kring barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vi har valt att redogöra vårt resultat genom fyra huvudteman som är baserade på kodningen och våra frågeställningar. Under intervjun valde vi att förkorta begreppet neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. Därför kommer det i citaten stå NPF i stället för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eftersom vi pratade i denna term under intervjun. Intervjupersonerna benämns utifrån yrkestitel. Den första skolkuratorn tog socionomexamen för 10 år sedan, den andra för 7 år sedan, terapeuten för 10 år sedan och familjebehandlaren för 25 år sedan.
Socionomernas längd på anställning på respektive arbetsplats varierade mellan 6 månader upp till 7 år. Alla respondenterna uppgav att de träffar barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar dagligen eller varje vecka.
7.1 Vikten av grundläggande kunskap och utbildning
En av grunderna som utgör en profession är att de är vetenskapsbaserade och har en
akademisk professionsutbildning. Högskoleutbildningen syftar till att tillgodose vetenskaplig kunskap som professionerna kan omsätta i praktiken, så kallad
professionskunskap. Utbildningen kan förklaras som “den legitima grunden för
yrkesutövningen” (Olofsson, 2015, s.58). Socionomprofessionen karaktäriseras på så vis av både socionomutbildningen och att de arbetar inom verksamheter med vetenskaplig grund (Olofsson, 2015). Som socionom är det viktigt att ha kunskap om många områden. Perlinski (2010) förklarar att inom det sociala arbetet behövs kunskap på flera nivåer, teoretisk
kunskap, fakta - och praktisk kunskap. Inom faktakunskap så inkluderas kunskaper om olika målgrupper och sociala problem, där neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan inräknas.
Alla respondenterna i studien uppgav att de tyckte att det var viktigt eller jätteviktigt att som socionom ha kunskap och kompetens kring arbetet med barn med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. Den kunskapen som majoriteten ansåg att socionomer borde ha kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar var vad diagnosen innebär, vilka svårigheter barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha och hur alla med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är olika.
“Jag tycker att det är viktigt, just för att förstå den här förståelsen för vilka svårigheter man kan stöta på sen som sagt alla barn är ju olika oavsett diagnos eller inte, men bara det att man har det här överskådliga informationen om diagnosen det är jätteviktigt.” Terapeut
Det främsta argumentet som flera av socionomerna tog upp kring varför grundläggande kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn är viktigt som socionom att ha. Var för att kunna göra anpassningar för barnen med neuropsykiatriska
20 funktionsnedsättningar. Har socionomer kunskap om vad som karaktäriserar diagnoserna och vet vilka svårigheter som kan förekomma i samband med diagnoserna, kan det underlätta mötet med barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Skolkurator 1 förklarade att även om man själv vill ha fint inne på sitt rum så måste man ta hänsyn till hur det påverkar eleverna. En tavla i rummet kan förstöra koncentrationen på samtalet för vissa elever. För barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är det vanligt att de tänker och hantera information annorlunda (Specialpedagogiska
skolmyndigheten, 2020). Det gäller att underlätta för eleverna att behålla fokuset på samtalet.
Skolkuratorn förklarar vidare att man behöver göra anpassningar som underlättar för eleverna och en av de sakerna är till exempel att ha ett avskalat rum eller tänka vilka färger som finns i rummet samt saker som kan trigga igång känslor för eleverna.
“Jag tänker att det är jätteviktigt, jag tänker att, jamen både i hur vi anpassar och hur vi strukturerar upp jobbet, de är liksom organisatoriskt tänker jag att det är viktigt men också, att det ska bli begripligt för barnen för jag tänker många gånger är det nog det, den känslan av att inte ha kontroll och inte veta vad som ska hända och jag tänker vi kan ju göra mycket för att göra livet och vardagen mer begripligt både i sociala situationer...” Skolkurator 1
Familjebehandlaren beskriver liknande att hen anser att det är viktigt att anpassa bemötandet i mötet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hen berättar att en svårighet vid anpassningen kan vara att identifiera barn inom autismspektrumdiagnos. I en del samtal kan man anta att barnen och för den föräldrarna har autismspektrumdiagnos. Ibland
framkommer det inte att de har autismspektrumdiagnos eller att det inte är utrett än förklarar familjebehandlaren. Det skapar sina svårigheter att genomföra samtalet. Även om de anpassar samtalet utifrån individen hade det underlättat att veta om barnet har en diagnos. Vikten av att som socionom ha grundläggande kunskap om vad neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är och vilka svårigheter som personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha är något som alla respondenterna uppger är viktigt.
“...men såhär, grundkunskaper vad är, vad står det för. Asså vad står, vad står den här typen av diagnos för vad skulle det kunna innebära och hur hur ska jag som professionell möta, möta dom här barnen eller ungdomarna så. Sen finns det kanske inget tydligt svar i det heller att man ska möta på ett visst sätt…” Skolkurator 2
Professionell kunskap och teori ska kunna omsättas i det praktiska arbetet till “know how”
kunskap, hur ett arbete eller behandling ska gå till (Svensson, 2015). En komponent som är en stor del av socionomprofessionen är socionomutbildningen, som ska vara baserad på
vetenskaplig teoretisk kunskap. Den teoretiska kunskapen ska vara till grund för insatserna som ska hjälpa människor i det praktiska samhället. Det kan skilja sig mycket vilka typer av arbetsuppgifter som socionomer utför på olika arbetsplatser, men det dem har gemensamt är att de ingår under samma profession som arbetar mot samma grundläggande uppdrag, det vill säga att på olika sätt företräda och bistå människor i samhället (Blom & Morén, 2015).
Socionomutbildningen är ett sätt att inhämta kunskap. Utifrån att vi enbart har intervjuat socionomer hade alla respondenter gått socionomutbildning på olika universitet runt omkring
21 Sverige. Något som framkom tydligt var bristen på kurser om ämnet neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar i grundutbildningen. Alla universitet har olika upplägg på vad de lär ut under programmets gång. Det som däremot är ett krav är att alla socionomprogram ska ha minst en kurs som berör området funktionsnedsättningar (Högskoleverket, 2009). I vilket utsträckning och hur fördjupad kursen ska vara framgår inte via högskoleverket nuvarande UKÄ.
“Nej alltså jag kan inte komma ihåg att det var så faktiskt det var väldigt lite att man
egentligen börjar, jag vet att vi läste ju någon nån kurs då man läser lite psykiatri men det var också väldigt lite…” Skolkurator 1
“Ingenting, tror jag. Jag kan inte komma ihåg det i alla fall. Så att jag jag tror inte det jag minns inte ens att man pratade så mycket om NPF när jag tog min examen. Allmänt i samhället eller även på jobb liksom. Så jag tror inte det var någonting.” Familjebehandlare
Tre av respondenterna hade tagit socionomexamen inom ungefär ett tio års spann och den fjärde respondenten som arbetar som familjebehandlare tog socionomexamen för ungefär 25 år sedan. För den fjärde respondenten kan socionom examensmålet sett lite annorlunda ut jämfört med de för 10 år sedan. Familjebehandlaren förklarar att under hens utbildningstid pratade man inte om ADHD. Under utbildningen var det DAMP och MBD som man pratade om. För de övriga tre respondenterna framkom det att alla hade olika upplevelser av hur mycket eller snarare hur lite socionomprogrammet nämnde om området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För någon berördes det lite lätt kring funktionsnedsättningar och för en annan inget alls.
7.2 Professionskompetens utifrån erfarenhet
Kompetens kan beskrivas som den yrkesverksammas förmåga att använda vetenskaplig kunskap i praktiken (Svensson, 2015). Samtliga respondenter beskrev att deras kompetens kring att arbeta med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar var grundad på deras arbetserfarenheter. Det varierade vilken erfarenhet som respondenterna hade av att träffa barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i sina tidigare yrken. Det som respondenterna hade gemensamt var att de alla uppgav att de på olika sätt drog nytta av det de lärt sig på deras tidigare arbetsplatser i deras nuvarande arbete.
“Jo, men det tycker jag. Jag tänker dels så är det väl mycket det här sättet att prata och tydliggöra ja sånna saker tänker jag att sånna saker har jag som med med, mycket såhär struktur hur man lägger upp hur man förklarar saker tänker jag har med mig från tidigare arbete…” Skolkurator 1
Även om majoriteten av respondenterna inte hade läst någon kurs om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar under grundutbildning, ansåg respondenterna att de kände sig trygga att arbeta med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den starkaste anledningen till det var deras erfarenheter. Explicit och implicit kunskap är två begreppsförklaringar kring
22 hur en kan finna kunskap (Svensson, 2015). Under åren respondenterna har arbetat har de byggt upp sin kompetens. Utifrån Svensson (2015) antyds det att respondenterna har mer implicit kunskap som också benämns som färdighetskunskap än teoretisk kunskap vilket är explicit kunskap. Via erfarenhet har det samlat på sig implicit kunskap. De har lärt sig vilka strategier och metoder som fungerar bra i mötet med barn och ungdomar.
“...sen har de ju mycket med att man har jobbat med dem innan de har fått en diagnos, och då har man ju nånstans där okej de här funkade inte, vad testar vi nu, så man har egentligen som testat sig fram, och sen kan man ju, jag varit här i snart 3 år och de blir de såhär den här liknar den här eleven som vi hade för ett halvår sen.” Skolkurator 2
Precis som den här skolkuratorn förklarar, så uppger de flesta respondenterna att de med åren fått erfarenhet och därigenom lärt sig att se mönster vad som fungerar och inte fungerar. En av skolkuratorerna beskriver att hen testat sig fram vad som fungerar i mötet med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och lärt sig olika strategier utifrån det. Vilket kan förklaras med begreppet erfarenhetskunskap eller implicit kunskap som innebär att individen finner mönster eller känner igen något utifrån sin erfarenhet (Svensson, 2015). Skolkuratorn 2 förklarar att hen ibland träffar elever som påminner hen om andra elever med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som respondenten varit i kontakt med under åren som yrkesverksam. Det förklarar skolkuratorn 2 kan vara till hjälp för att hitta anpassningar eller strategier att testa för att hjälpa eleven.
“Ja men kanske litegrann sen är det ju mycket har jag också varit att man har fått mer
erfarenhet till jobbet att känna sig trygg i alltså att ju fler människor jag har mött ja så blir det också att man som kan lägga det till sin egen bank också på något sätt.” Skolkurator 1
Med sin kompetens kan skolkuratorn lättare via sin erfarenhet upptäcka mönster från tidigare elever. Genom att ta från sin kunskapsbas för att hitta mönster och på så sätt snabbare komma fram till vad som kan underlätta och hjälpa den nya eleven.
“Ja men det är just att oavsett med diagnos eller inte så ingen person är den andra lik. Det gäller att hitta interventioner som kan passa utifrån de svårigheter som just den individen har.
Det går ju inte att ta alla över en kam att bara har man ADHD har man svårt med struktur absolut, men vad i strukturen är det dom behöver hjälp med till exempel.” Terapeut
Några av respondenterna förklarar att även med erfarenheten i bagaget är alla individer olika.
Samma diagnos kan se olika ut och där gäller det att se vad som fungerar för just den individen. Ibland kan man behöva testa sig fram för att se vad som fungerar. En annan
respondent menar att hen bygger upp en relation med de barn som hen träffar och skapar på så sätt förståelse för vilka svårigheter just den individen har. Vilket kan förankras i
kompetensbegreppet som skapar en dimension mellan erfarenhet, kunskap och förmågan att genomföra uppgifter på ett skickligt sätt. Socionomernas kompetens är därigenom knuten till deras erfarenheter och skicklighet att förankra det i arbetet (Brante, 2015).
