Implementeringen av den nya läroplanen i Sydafrika: En studie i en svart kåkstad

(1)

Estetisk-filosofiska fakulteten

Madeleine Eriksson

Implementeringen av den nya läroplanen i Sydafrika

En studie i en svart kåkstad

The Implementation of the New Curriculum in South Africa

A Study in a Black Township

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 2010-01-26

Handledare: Sven-Olof Palm

(2)

Abstract

The purpose of this essay is to contribute with knowledge about which possibilities and difficulties there is about implementing a new curriculum. To further concrete the purpose, three issues has been developed:

1. What perceptions do the active in the South African schooling have about the new curriculum?

2. Which possibilities and difficulties does the active in the South African schooling see with the new curriculum?

3. What has the implementation work meant to the active in the South African schooling?

In order to reply to my issues I did three qualitative interviews. Two of the interviews I conducted with teachers of a South African primary school, and the third with a school inspector from the regional school office. Beside the interviews I also did a structured observation of the two teachers I interviewed.

The result of my study showed a link between the education given to the active in the South African schooling about the new curriculum, and their attitude against it. The study also showed that it occurs big differences in words of quality between different schools, and that it’s still the traditional black school areas that provide lower quality, because of lack of resources.

Keyword: South Africa, implemetation of RNCS, apartheid, OBE

(3)

Sammanfattning

Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om vilka möjligheter, samt svårigheter det finns med att implementera en ny läroplan. För att vidare konkretisera syftet har tre frågeställningar tagits fram:

1. Vad har verksamma inom skolväsendet i Sydafrika för uppfattningar om den nya läroplanen?

2. Vilka möjligheter samt hinder ser de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika med den nya läroplanen?

3. Vad har implementeringsarbetet inneburit för de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika?

För att besvara mina frågeställningar så har jag genomfört tre kvalitativa intervjuer. Två av intervjuerna genomförde jag med lärare på en sydafrikansk lågstadieskola, och den tredje med en skolinspektör från det regionala skolkontoret. Förutom intervjuerna har jag även genomfört en strukturerad observation hos de två lärarna jag intervjuade.

Resultatet av min undersökning visar ett samband mellan den utbildning som givits de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika om den nya läroplanen, samt deras inställning till den. Undersökningen visar även att det råder stora skillnader i kvalité mellan olika skolor, och att de fortfarande är de traditionellt svarta skolområdena som tillhandahåller sämre kvalité, på grund av bristande resurser.

Nyckelord: Sydafrika, implementering av RNCS, apartheid, OBE

(4)

Innehållsförteckning

1 ILEDIG ... 1

1.2BAKGRUND ... 2

1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3

2 LITTERATURGEOMGÅG ... 4

2.1APARTHEIDBEGREPPET ... 4

2.1.1 Bantu Education ... 5

2.1.2 Vändpunkten ... 6

2.1.3 Förändringen ... 6

2.2DAGENS SYDAFRIKANSKA SKOLA ... 7

2.3ARVET EFTER APARTHEID ... 8

2.4CURRICULUM 2005 ... 8

2.4.1 Vad är OBE? ... 9

2.4.2 Kritik mot OBE ... 10

2.4.3 Utvärdering... 11

2.4.4 Konstruktivism ... 12

2.5SVÅRIGHETER MED ATT IMPLEMENTERA LÄROPLANEN ... 13

3 METOD ... 14

3.1SAMHÄLLET DÄR UNDERSÖKNINGEN GENOMFÖRDES ... 14

3.2VAL AV METOD ... 14

3.3URVAL ... 16

3.4TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 16

3.5DATABEARBETNING ... 18

3.6DE FORSKNINGSETISKA KRAVEN ... 18

4 RESULTAT ... 20

4.1BESKRIVNING AV MINA DELTAGARE ... 20

4.2INTERVJURESULTAT ... 20

4.2.1 Vad är den största skillnaden med den nya läroplanen? ... 20

4.2.2 Möjligheter med den nya läroplanen ... 21

4.2.3 Hinder med den nya läroplanen ... 22

4.2.4 Implementeringsprocessen ... 23

4.3OBSERVATIONSRESULTAT ... 23

4.3.1 Delaktighet ... 24

4.3.2 Belöning/Bestraffning ... 25

4.3.3 Kommunikation ... 25

5 DISKUSSIO ... 26

5.1VAD HAR VERKSAMMA INOM SKOLVÄSENDET I SYDAFRIKA FÖR UPPFATTNINGAR OM DEN NYA LÄROPLANEN?... 26

5.2VILKA MÖJLIGHETER SAMT HINDER SER DE VERKSAMMA INOM SKOLVÄSENDET I SYDAFRIKA MED DEN NYA LÄROPLANEN?... 28

5.3VAD HAR IMPLEMENTERINGSARBETET INNEBURIT FÖR DE VERKSAMMA INOM SKOLVÄSENDET I SYDAFRIKA? ... 31

5.4METODDISKUSSION ... 32

5.5NÅGRA AVSLUTANDE ORD ... 33

5.5FRAMTIDA FORSKNING ... 34

(5)

REFERESLISTA ... 35

SKRIFTLIGA KÄLLOR: ... 35

ELEKTRONISKA KÄLLOR: ... 36

BILAGA 1 ... 1

BILAGA 2 ... 2

BILAGA 3 ... 3

(6)

1 Inledning

Under sista året på lärarutbildningen vid Karlstad universitet fick jag möjligheten att resa till Sydafrika för att göra min undersökning inför examensarbetet. Karlstad universitet driver ett etablerat utbytesprogram mellan olika grundskolor i Sverige och Sydafrika. Man har valt att kalla utbytet för twinning, vänsamarbete på svenska, för att betona att det är ett utbyte på lika villkor med vänskapen som grund. Grunden till detta utbyte lades egentligen redan år 1993 då ANC (African National Congress, den dåvarande befrielseorganisationen i Sydafrika) bjöd in en grupp svenska representanter från ISAK (Isolera Sydafrikakommitén) för att knyta

kontakter och etablera utbyten mellan orter i de båda länderna.¹ Besöket föll väl ut och man hittade en utbytesort, den svarta kåkstaden (koncentration av spontan stadsbebyggelse²) Lingelihle.³ Första besöket i detta utbyte kom ett år senare, 1994, och allt sedan dess har representanter från Karlstad universitet besökt systerskolorna i Lingelihle en gång per år och även tagit emot besökare i de svenska systerskolorna.⁴

När vi möter det som är främmande vaknar vi som människor. Vi fokuserar blicken och skärper tanken. Vi upptäcker likheter med det som är annorlunda och lär känna nya sidor hos oss själva. Vi utvecklas och får lust att veta mer.⁵

Citatet ovan tycker jag sammanfattar vad som händer under sådana här resor på ett mycket bra sätt. Man lär sig att se på saker ur ett annat perspektiv och tvingas att rannsaka sig själv och sina värderingar. Man får nya insikter och idéer. Det är anledningen till att jag valde att följa med på den här resan, där jag under tre veckor fick möjligheten att vara med i en av

systerskolorna i Lingelihle, och verkligen få en chans att se deras skolverklighet. Sydafrika är ett komplext land, kantat av en rik men hemsk historia. När det äntligen blev demokrati i Sydafrika 1994 efter många år av orättvisor och förtryck så hurrade omvärlden. Men fast det nu är demokrati i landet så är den väldigt ung, och det återstår fortfarande mycket att göra för att städa upp i den röra som apartheidstyret skapat.

Sydafrika har fått vida beröm för dess innovativa skolpolitik som växt fram efter apartheid.⁶ Man pratar om det som en av de mest kontroversiella förändringar någonsin i Sydafrikas

1 Palm, 2003, sid 1

2 Se internetadress 5

3 Palm, 2003, sid 10

4 Palm, 2003, förtext

5 Palm, 2003, förtext

6 Morrow, 2007, sid 93

(7)

skolhistoria.⁷ I en artikel skriven av R. J Botha, professor på Pretoria university, talar man om det på följande vis: “This is a bold experiment indeed: nothing of its kind has ever been tried, on anywhere near this kind of scale, anywhere in the world.”⁸

Så hur går arbetet att implementera denna läroplan ute i skolorna? Undersökningar pekar på att den sydafrikanska regeringen har stora problem med att implementera den.⁹ När jag nu fick tillfälle att spendera tre veckor i en sydafrikansk skola så ville jag ta tillfället i akt att med egna ögon se och undersöka hur arbetet med implementeringen av den nya läroplanen

utvecklades.

1.2 Bakgrund

Sveriges regering kommer snart att presentera ett förslag till ny läroplan för grundskolan som ska börja gälla läsåret 2011/2012. När man fick en ny läroplan i Sydafrika innebar det en enorm förändring från tidigare rådande läroplan, man kan prata om ett paradigmskifte. I Sverige är förändringen inte lika stor även om den tycks innebära att vi mer kommer att gå tillbaka till den kunskapsskola vi hade tidigare. Oavsett hur stora förändringarna i en läroplan är, och var i världen man befinner sig, så tror jag man stöter på samma sorts utmaningar, både positiva och negativa, gällande implementeringen. Genom att studera hur implementeringen har gått i Sydafrika hoppas jag kunna finna värdefull information om vilka utmaningar vi kan tänkas möta även här i Sverige.

7 Botha, 2002, sid 363

8 Botha, 2002, sid 370

9 Morrow, 2007, sid 93

(8)

1.3 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med detta arbete är att bidra med kunskap om vilka möjligheter, samt svårigheter det kan finnas med att implementera en ny läroplan. Eftersom Sveriges skolväsende står inför ett nytt läroplansinförande inom kort så är min förhoppning att detta arbete kan ge en

förförståelse inför vilka utmaningar som kan tänkas dyka upp vid implementeringen av läroplanen.

Mina frågeställningar:

(9)

2 Litteraturgenomgång

I detta kapitel kommer jag börja med att beskriva Sydafrikas historiska och politiska bakgrund för att sedan komma in på dess skolhistorik samt nuvarande skolpolitik. Anledningen till att jag har valt att ha med historia och politik i detta kapitel är därför att många av de problem som Sydafrikas skolor möter idag, är efterdyningar från den politik som apartheidregimen förde.

2.1 Apartheidbegreppet

1948 tog nationalistpartiet över makten i Sydafrika och på det sättet blev rasismen ett legalt begrepp i landet.¹⁰ Målet med apartheid var att få ett helvitt Sydafrika.¹¹ 1958 valdes Hendrik Verwoerd till premiärminister och han drev utvecklingen mot total segregation hårt. Det sägs att han stiftade mer lagar än någon kunde hålla reda på. Alla lagar byggde dock på fyra principer, varav den första är att Sydafrikas befolkning består av fyra raser. De vita, som ursprungligen är ättlingar till holländarna,¹² de färgade som ursprungligen uppstod genom slavimport från Asien och Madagaskar,¹³ indierna och så de svarta som har ett afrikanskt ursprung. Nästa princip var att de vitas intressen alltid går före de svartas. Vidare menade man att den vita rasen var överlägsen, vilket gav de vita absolut kontroll över staten.¹⁴

För att ha fullständig kontroll på befolkningen så instiftade man en lag som kallades ”The population registration Act” som såg till att varje person blev korrekt registrerad enligt ovan nämnda fyra raser.¹⁵ Under 1960- talet införde Hendrik Verwoerd så kallade bantustans, eller homelands som de också kallades, det vill säga självstyrande hemländer. Tanken var att man skulle flytta alla afrikaner till ett eget hemland och på så sätt få ett helvitt Sydafrika.

Nationalistpartiet använde slagorden ”Jämlika men åtskilda” när man propagerade för idén.

Man lyckades ringa in tio olika landområden för nio olika folkgrupper. Xhosafolket, som man tyckte ställde till med ovanligt mycket besvär delade man upp i två hemländer för att på så vis försvaga motståndet mot apartheidstyret. Tre miljoner människor råkade vid den här tiden bo i

10 Palmberg & Strand, 1995, sid 29

14Se internetadress 1

15 Morrow, 2007, sid 139f

(10)

”fel” område så de tvångsförflyttade man. 1971 lagstiftades det om att göra hemländerna självständiga och fyra av hemländerna hann bli det innan uppror och omvärldens protester satte stopp för det. I och med demokratins införande 1994 upplöstes hemländerna men det syns fortfarande idag tydliga spår efter dem i landet.¹⁶

2.1.1 Bantu Education

Historiskt sett kan man säga att grunden för apartheid var väl förberedd när nationalistpartiet kom till makten. Snart efter att de fick makten tillsattes en kommission för att planera en utbildning för urinvånarna som enskild ras. De kallade det för ”Education for Natives as independent race”. 1951 hade kommissionen tagit fram en rapport kallad ”The Eiselen Report” som beskrev den teoretiska bakgrunden till Bantu Education. I rapporten fastslår de att det finns stora kulturella skillnader mellan människor, inte minst gällande redbarhet och ärlighet. Dessa skillnader menar de att skolan måste ta hänsyn till, och utforma utbildningen efter.¹⁷

1953 introducerade den nationalistiska regeringen en rapport kallad ”the Bantu Education Act” och i samband med det infördes ett skolsystem för de svarta som de kallade för ”Bantu Education”. Zandile P. Nkabinde, utbildare på the University of Utah, USA, skriver i sin bok An Analysis of Educational Challenges in the 1ew South Africa, att systemet karaktäriserades av utantill- inlärning utan någon som helst koppling till de svartas verklighet. Vidare

beskriver hon hur syftet med Bantu Education var att tillhandahålla separat och orättvis utbildning för olika raser för att på så sätt plantera en känsla av underlägsenhet hos de

svarta.¹⁸ Bantu Education var utformad på så sätt att svarta ungdomar inte skulle kunna skaffa sig någon högre utbildning och på så vis kunna inspireras av ”farliga revolutionära idéer” som skulle kunna leda till att de opponerade sig mot de vita makthavarna. Detta åstadkom man bland annat genom överfyllda klassrum med underkvalificerade lärare.¹⁹

18 Nkabinde, 1997, sid 5-8

(11)

2.1.2 Vändpunkten

Apartheidregimens försök att kontrollera de svarta ungdomarnas tankar slog så småningom tillbaka på dem själva. Missnöjet växte runt om i kåkstadsskolorna i Sydafrika och

studentorganisationer för svarta studenter började dyka upp. Den 16 juni 1976 samlades tusentals studenter från Soweto, förstad till Johannesburg, för att protestera mot det beslut som bantuutbildningsministern tagit, om att återinföra afrikaans som undervisningsspråk i skolorna (afrikaans är boernas språk, ättlingar till holländarna som var de första européer att bosätta sig i Sydafrika). Så fort demonstrationståget började röra på sig konfronterades de av polisen, och det dröjde inte länge innan polisen avlossade det första skottet mot eleverna.

Panik utbröt och snart stod hela Soweto i brand. Totalt sköts 300 skolbarn till döds under demonstrationen.²⁰

Denna händelse ledde till massiva protester mot systemet från omvärlden. Tillsammans med stigande oljepriser och lägre guldpriser samt allt fler internationella sanktioner började man inse att apartheid inte längre var hållbart. Långsamt började man avskaffa vissa

segregationsbestämmelser. Det var dock inte förrän Nelson Mandela frigavs 1990 som de tunga raslagarna började avskaffas.²¹

2.1.3 Förändringen

Den 27 april 1994 var det dags. Dagen för Sydafrikas första demokratiska val hade kommit. När morgonen grydde ringlade redan köerna långa utanför vallokalerna. Djupt rörda och gripna av stundens allvar lade sydafrikanerna, en efter en, sin röstsedel i valurnorna. För många var det ett ögonblick som de hade kämpat för i hela sitt liv. För andra var det en stund de hade väntat på med fruktan. Men denna dag, då alla som trängdes i köerna hade bestämt sig för att delta i den demokratiska processen, togs ett första steg mot en läkning av den sargade nationen.²²

Denna dag i Sydafrikas historia vann ANC en jordskredsseger med över 60 % av rösterna, och bildade därmed regering. Historiskt sett är ANC det parti som varit det främsta i kampen mot apartheid och Nelson Mandela har varit dess företrädare. Nu intog han rollen som Sydafrikas första svarta president.²³

(12)

2.2 Dagens sydafrikanska skola

De allra flesta sydafrikanska barn börjar idag skolan. Likt Sverige är det nio års obligatorisk skolgång. Men skolgången är inte gratis. Kostnaden varierar från några hundra till flera tusen rand (1 rand= 1 krona), beroende på om det är en statlig eller privat skola. De statliga

skolorna är billigast, men för en fattig familj kan även den summan vara för hög, vilket gör att vissa barn inte har råd att gå i skolan. Den genomsnittliga klassen i Sydafrika består av ca 35 elever, men i en fattig landsbygdsskola kan det vara upp emot 150 elever i en klass.²⁴ Under apartheid var det stora skillnader och orättvisor mellan de olika skolorna i fråga om utbildade lärare, storlek på klasser, utrustning, lokaler och så vidare. Ännu idag kan man se detta i skolorna då det fortfarande är de vita skolorna som har bäst förutsättningar. Därefter kommer de färgade och indiska skolorna och fortfarande är det de svarta skolorna som har sämst förutsättningar.²⁵ Idag är man tillåten att välja skola fritt men eftersom det ofta är mycket dyrare att gå i de före detta vita skolorna så lever denna segregerade skolverklighet i många fall kvar.

Skolsystemet i Sydafrika är uppbyggt på liknande sätt som Sveriges. Man har tre utbildningsnivåer. Den första kallar man General Education and Training (GET), vilket innebär årskurs R (förskoleklass) till nio. Förskoleklassen är liksom i Sverige frivillig medan årskurs ett till nio är obligatorisk. Nästa nivå blir Further Education and Training (FET), med årskurs tio, elva och tolv, vilket motsvarar vår gymnasieskola. Liksom i Sverige är den frivillig. Årskurs tolv kallas Matric och den avslutas med ett prov i varje ämne. Man behöver ett godkänt Matric- resultat för att kunna söka vidare till universitet eller högskola. Kvoten för godkända resultat har varit ganska låga tidigare, i slutet av 90-talet låg det på endast 40 %.

Men kvoten ökar nu stadigt från år till år och 2005 var det uppe i 68,3 %. Nästa nivå man kommer till, om man har ett lyckat Matric- resultat, är som sagt universitet och högskola och det kallar man Higher Education and Training (HET).²⁶

(13)

2.3 Arvet efter apartheid

Sedan 1994 har Sydafrikas skolväsende genomgått en hel del förändringar till följd av den skoltradition som landets första demokrati ärvde från apartheidregimen.²⁷ Den nya regeringen tog över en skola i kris. Några av de saker man mötte var ojämlika utbildningsmöjligheter, en irrelevant läroplan, dålig skolekonomi och bristande utrustning och faciliteter. Utöver det hade skolorna en hög andel elever som misslyckades i sina studier eller hoppade av, samt föråldrade inlärningsmetoder. En förändring behövde ske!²⁸

Under apartheid hade man 19 olika utbildningsdepartement som förberedde barn och

ungdomar på olika sätt beroende på ras och ideologi. Vilken utbildning barn och ungdomarna fick berodde på vilken roll de förväntades spela i samhället. Skolsystemet var med andra ord väldigt splittrat och ojämlikt.²⁹ En av de första åtgärder den nya regeringen satsade på var att skapa ett nationellt utbildningsdepartement som ansvarar för en gemensam läroplan,

oberoende av ras. Detta departement fick ett övergripande ansvar och under det nationella departementet bildade man nio provinsiella departement med administrativt ansvar för sin egen provins. Ansvaret fördelades vidare ut i de olika kommunerna.³⁰

2.4 Curriculum 2005

Arbetet med att ta fram en ny läroplan började omedelbart efter valet 1994.³¹ I mars 1997 lanserade man en ny läroplan som man kallade Curriculum 2005. Anledningen till att man kallade den just det var att man skulle implementera den i en årskurs varje år och att den på så sätt skulle vara implementerad i alla årskurser år 2005.³² Man presenterade läroplanen på skolorna år 1998 och startade implementeringen av den. Man stötte dock på problem, och som ett resultat av det uppmanade år 2000 utbildningsministern till en revidering av läroplanen.³³ En kommitté tillsattes för att granska bland annat sammansättningen och utformningen av läroplanen. Man rekommenderade en rad förändringar på olika områden. Exempelvis föreslog man att man skulle förenkla språket samt förbättra lärares kompetens och se över vilket stöd

27 Du plessis & Conley & Du plessis, 2007, sid 47

28 Botha, 2002, sid 361

29 Se internetadress 2, sid 4

33 Du Plessis m.fl, 2007, sid 52

(14)

lärare hade från deras respektive provins. Den skulle även på ett tydligare sätt ange vad man förväntade sig av eleverna i slutet av grundskolan i termer av kunskap, färdigheter och värderingar. Den reviderade läroplanen utformades i riktning mot dessa mål och kom så småningom att ersätta Curriculum 2005.³⁴ Den reviderade läroplanen kallas RNCS vilket står för The Revised National Curriculum Statement. Det är dock ingen ny läroplan utan endast en omarbetad version av Curriculum 2005.³⁵

En av de största förändringarna med RNCS i jämförelse med den gamla läroplanen var att man ersatte den gamla pedagogiken, the contents-based (den innehållsbaserade), med the outcomes-based (den målbaserade), OBE.³⁶ Den innehållsbaserade pedagogiken, som man använde i det gamla systemet, beskylls för att inte uppmuntra eleverna till reflektion eller självständigt tänkande, vilket skulle leda till att eleverna inte skulle kunna tillämpa sin kunskap i praktiken när de lämnade skolan.³⁷ En annan stor förändring med den nya läroplanen var att man frångick den tidigare lärarcentrerade traditionen och istället förespråkade en elevcentrerad pedagogik. Vidare har man i RNCS ersatt de tidigare 42 ämnena i grundskolan mot åtta större inlärningsområden, så kallade learning areas. ³⁸

2.4.1 Vad är OBE?

Som jag tidigare nämnde hade den nya regeringen ett omfattande arbete framför sig för att skapa ett nytt fungerande skolsystem. I artikeln From Apartheid Education to the Revised 1ational Curriculum Statement beskriver författaren Vuyisile Msila, lektor på Nelson Mandela Metropolitan University, hur OBE blev verktyget för att åstadkomma denna förändring och försöka förbättra kvaliteten på undervisningen. Han menar att OBE är en radikal förändring från det tidigare apartheidsystemet, då utbildning var en envägsprocess där läraren skulle överföra kunskap till det mindre kompetenta barnet.³⁹ Han menar att med OBE introducerades en helt ny inlärningsstil där man frångick den tidigare passiva utantill-

inlärningen för ett mer kreativt problemlösande arbetssätt genom ett aktivt deltagande i lärprocessen.⁴⁰ I ett förarbete till Curriculum 2005 kan man läsa att kritiskt tänkande och

36 Beets & Le Grange, 2008, sid 69

38 Beets m.fl, 2008, sid 69

39 Msila, 2007, sid 152

40 Msila, 2007, sid 149

(15)

grupparbeten uppmuntras och att lärarens uppdrag är att handleda, och se till att eleverna får ut så mycket som möjligt av undervisningen. Lärarna uppmuntras att vara innovativa och kreativa i utformningen av undervisningen.⁴¹

OBE är ett målbaserat utbildningssystem⁴² där läraren och eleven tillsammans fokuserar på förutbestämda mål som eleven ska uppnå vid slutet av terminen. Det är en elevcentrerad pedagogik där fokus ligger på vad eleven ska kunna och förstå snarare än vad läraren vill åstadkomma.⁴³ OBE beskrivs ofta som en pedagogik där processen är lika viktig som innehållet och som uppmuntrar till ett livslångt lärande.⁴⁴

The South Africa version of outcomes-based education is aimed at stimulating the minds of young people so that they are able to participate fully in economic and social life. It is intended to ensure that all learners are able to develop and achieve to their maximum ability and are equipped for lifelong learning.⁴⁵

2.4.2 Kritik mot OBE

Sättet som OBE lanserades på har fått utstå viss kritik. Wally Morrow, lärare i Sydafrika sedan 70-talet, samt före detta professor i filosofi, har författat boken Learning to Teach in South Africa. I den kritiserar han hur OBE presenterades som det enda alternativet till apartheid. Han menar att man listade alla saker som man inte tyckte om från apartheid och sedan skapade en ny pedagogik som var den precisa motsatsen, OBE. Detta ledde till att var man kritiskt till OBE, ja då var du för apartheid. Han menar att det gör att man aktar sig noga för att kritisera OBE, fast man kanske inte riktigt vet vad det handlar om egentligen.⁴⁶

Morrow anser även att ett sådant arbetssätt som OBE innefattar, kommer att ta alldeles för mycket tid, och arbetsbördan för lärarna kommer att bli för stor. Han tar som exempel att man skulle frångå traditionella läromedel i undervisningen. Då skulle lärarna behöva utforma en undervisningsform som passar varje enskild elev, samt hitta lämpligt material till denna.

Eftersom det är uppenbart att det finns många olika vägar att gå för att komma till ett och samma mål, så ställer det stora krav på läraren att hitta var elevs väg. Viktigt är också att tänka på att läraren inte bara har en elev, utan snarare några hundra. Miljön dessa lärare

41 Cockburn, 1997, sid 6

42 Msila, 2007, sid 150

43 Botha, 2002, sid 364

(16)

undervisar i är också en faktor som måste tas hänsyn till. Siffrorna för HIV-smittade ökar, fattigdomen är vida utspridd, antal vuxna med allitteration är hög, arbetslösheten är hög och det saknas bra skollokaler och material. Morrow menar att det är ett under att någon

undervisning överhuvudtaget äger rum med dessa förutsättningar. ”And then there is ”learner- centred education”, another half-truth”, säger Morrow vidare.⁴⁷ Han menar att man alltid vetat att ett effektivt lärande måste ta avstamp hos de som undervisningen är avsedd för. Han ställer sig undrande över om ett elevcentrerat lärande innebär att det ska bli mer personligt, och ta avstamp i elevernas privatliv. Det menar han kan vara mycket känsligt då många elever har det väldigt svårt. Han tar upp som ett exempel att någon elev kanske nyligen förlorat en förälder i AIDS, en annan elev blev överfallen på väg till skolan och en tredje är så fattig att han får vara glad om han får något att äta mer än två gånger i veckan. I sådant fall är det inte så lyckat att ta upp det i undervisningen menar Morrow.⁴⁸

2.4.3 Utvärdering

Utvärdering av den pågående undervisningen spelar en betydande roll i RNCS. Till varje inlärningsområde finns det med ett detaljerat utvärderingsschema. Utvärderingen syftar till att förvissa sig om att eleven lär sig det den förväntas lära. Den syftar också till att eleven så småningom själv ska kunna utvärdera sin utveckling och sätta upp mål för framtiden.

Utvärderingen ska ske kontinuerligt under hela skolgången, man pratar om continuous assesment, alltså fortlöpande utvärdering.⁴⁹

Morrow ställer sig kritiskt till fortlöpande utvärdering, han kallar det en mardröm. Han menar att det skapar en press för eleverna att veta att allt de gör iakttas och utvärderas, och kanske får konsekvenser för deras fortsatta lärande. Han menar också att lärare tenderar att bli så upptagna av utvärderingar och portfolios så att det får mindre och mindre tid att faktiskt undervisa.⁵⁰

47 Morrow, 2007, sid 95

49 Se internetadress 2, sid 18f

50 Morrow, 2007, sid 95

(17)

2.4.4 Konstruktivism

OBE bygger på ett konstruktivistiskt sätt att se på lärande. Huvudidén med konstruktivism är att barn konstruerar sin egen kunskap och att lärare inte kan ge barn kunskap, de måste konstruera den själva. Lärarens roll är att underlätta barnens konstrueringsprocess, genom att göra innehållet meningsfullt och relevant för eleverna. Det gäller för läraren att skapa

situationer där eleverna får experimentera och testa olika idéer själva, samt att hjälpa eleverna att upptäcka och bli medvetna om nya strategier för lärande. Eleverna behöver få veta att det finns många olika sätt att lära, och de behöver få möjlighet att experimentera med olika metoder, för att lära sig vilket som passar just dem bäst i olika situationer. Ett

konstruktivistiskt synsätt innebär att eleverna ska vara mer aktiva i sitt eget lärande än vad som ofta är fallet i många klassrum idag. För att öka elevernas chanser till nya upptäckter samt berika lärprocessen så pratar man mycket om gemensamt lärande då barnen arbetar i par eller grupper för att hjälpa varandra genom interaktion, utbyte av idéer och omedelbar

feedback.⁵¹

Konstruktivismen säger också att lärande är en livslång process där du ständigt får nya erfarenheter som förändrar och berikar dig som individ. Lära sig något nytt gör man genom att upprepa aktiviteten tills man bemästrar den. Att skapa associationsbanor är också ett sätt att lära sig. Det betyder att alla nya fakta, begrepp eller koncept du ska lära dig, lär du dig lättare om du kan koppla den till någon tidigare erfarenhet du har av ämnet. Genom att koppla den nya kunskapen till kunskap du redan besitter så ser du lättare samband och kommer lättare ihåg den nya faktan. Ett annat sätt att lära sig är genom att tänka och reflektera. Då använder du din kognitiva förmåga, såsom att resonera och analysera, för att skapa samband och ordning bland de saker vi lär oss och världen omkring oss. Vi lär oss saker hela tiden, spontant utan att ens anstränga oss. Det första kriteriet för att kunna lära sig något är uppmärksamhet. Det kan uppstå på olika sätt, exempelvis genom nyfikenhet,

förväntansfullhet, rädsla, utmaningar och så vidare.⁵²

51 Du Plessis m.fl, 2007, sid 3f

(18)

2.5 Svårigheter med att implementera läroplanen

I Bothas artikel kan man läsa att det finns vissa problem med implementeringen av den nya läroplanen i Sydafrika. Ett av det största problemet är enligt honom att lärarna inte har utbildats ordentligt i hur man undervisar på ett målbaserat sätt, på grund av att det inte finns tillräckliga resurser till det. Detta menar han kan åtgärdas med en långsiktig

implementeringsplan där man går framåt i små steg och ges ordentligt med tid att utbilda lärarna. Botha menar att det fortfarande idag finns många skolor som tillhandahåller utbildning med dålig kvalité. Oftast är det i de förre detta svarta skolorna, där skolorna fortfarande har dåliga resurser och lärarna inte är tillräckligt utbildade.⁵³

Vidare menar Botha att det råder brist angående engagemang och ansvarstagande både hos lärare, elever och föräldrar. För att läroplanen ska kunna implementeras på ett lyckat sätt måste eleverna ta större ansvar för sina studier.⁵⁴ De elever som den nya läroplanen efterlyser ska vara inspirerade och självständiga. De ska visa respekt för demokrati och allas lika värde och agera som kritiskt tänkande och aktiva samhällsmedborgare.⁵⁵ Lärarna i sin tur måste ta större ansvar för planeringen för elevernas inlärningssituation.⁵⁶ Läraren ska kunna inta olika roller. Bland annat ska hon vara en ledare, administratör, handledare och designer av olika inlärningsstilar och material.⁵⁷ Slutligen måste föräldrarna vara mer involverade i sina barns studier för att få dem motiverade att studera.⁵⁸ Att den nya läroplanen innebär en stor förändring inom utbildningsväsendet råder det ingen tvekan om. Både elever och lärare behöver nu anta helt nya roller.⁵⁹

Msila menar att den skolpraktik som förespråkas i OBE har en demokratisk grundsyn och kräver också demokratiska lärare. Sydafrika är en relativt ny demokrati och även om många lärare förmodligen har förstått och internaliserat en hel del av demokratibegreppet i samhället så är de långsamma med att applicera det i klassrummet. Läraren som en auktoritet i

klassrummet lever fortfarande kvar på många håll. Det är svårt att sudda ut den gamla rollen som lärare har haft under en så lång tid menar han.⁶⁰

53 Botha, 2002, sid 367f

54 Botha, 2002, sid 368

55 Msila, 2007, sid 151

56 Botha, 2002, sid 368

57 Msila, 2007, sid 151

58 Botha, 2002, sid 368

59 Msila, 2007, sid 151

60 Msila, 2007, sid 157

(19)

3 Metod

I detta kapitel kommer jag att beskriva hur jag har gått tillväga med min undersökning. Jag kommer inleda med att berätta var undersökningen ägde rum för att sedan redogöra vilken metod jag valde och varför. Vidare kommer jag beskriva hur jag valde ut mina deltagare samt hur jag genomförde undersökningen och senare bearbetade det. Slutligen kommer jag

redogöra för hur jag tagit hänsyn till de forskningsetiska reglerna.

3.1 Samhället där undersökningen genomfördes

Jag fick möjligheten att resa till Sydafrika i tre veckor under höstterminen 2009, för att genomföra min undersökning till examensarbetet. En systerskola som ingick i vänsamarbetet utsågs till mig, samt en mentor som arbetade på skolan och som jag även skulle bo hos.

Skolan låg i en svart kåkstad i Östra Kapprovinsen, och var en lågstadieskola med klasserna R (förskoleklass) till årskurs fyra. Kommunen som jag vistades i är uppdelad i tre kommundelar;

en vit stad, en färgad kåkstad och en svart kåkstad. Båda kåkstäderna byggdes upp under apartheidtiden då både de färgade och de svarta tvingades flytta från sina hem i staden på grund av de raslagar som instiftades. Lagarna var tydliga med att de olika raserna skulle bo åtskilda och de var förbjudna att vistas i en annan kommundel än sin egen. Idag är apartheid avskaffat, men fortfarande syns uppdelningen tydligt. De svarta som har råd flyttar gärna till staden men det är fortfarande mycket ovanligt att invånare från de övriga två kommundelarna besöker den svarta delen. Fattigdomen i kåkstaden är påtaglig och man uppskattar att cirka 65

% av invånarna är arbetslösa. Alkoholismen är utbredd och man uppskattar att fyra av tio invånare är smittade av HIV – aids.⁶¹

3.2 Val av metod

Jag har använt mig av både intervju och observation i min undersökning. Den intervjuform jag bestämde mig för var den kvalitativa intervjun. I metodboken Examensarbetet i

lärarutbildningen, skriven av Bo Johansson och Per-Olov Svedner, att den kvalitativa

61 Palm, 2003, sid 10

(20)

intervjun har stora svagheter som enda metod.⁶² Jag hade redan innan jag läste det bestämt mig för att göra både en intervju och en observation, av den anledningen att jag först ville undersöka hur väl förtrogna mina intervjupersoner var med innehållet i läroplanen genom en intervju, för att sedan undersöka hur de hade omsatt det i praktiken, genom en observation.

När jag sedan läste i metodboken att de föreskrev att man gjorde på det sättet så stärkte det mig ytterligare i mitt beslut.

Jag valde den kvalitativa intervjun av den anledningen att jag ville få till ett öppet samtal där vi inte var styrda av specifika frågor. Till skillnad från den strukturerade intervjun så består den kvalitativa intervjun av betydligt friare formulerade frågor.⁶³ Dock strukturerar man vanligen intervjun ändå genom att skriva ett manus, en intervjuguide, med mer eller mindre specificerade frågor, vilket man kan läsa om i boken Den kvalitativa forskningsintervjun, skriven av Steinar Kvale och Svend Brinkmann.⁶⁴ Vidare beskriver de hur forskning har visat på att öppna frågor ger de mest fullständiga svaren.⁶⁵ Därför gjorde jag en intervjuguide med frågor inom det område jag ville undersöka (se bilaga 1). Jag visste ganska klart vad jag ville undersöka på och utformade därför frågorna i den inriktningen. Däremot hade jag inget krav på någon speciell ordning på frågorna. Jag valde att ha individuella intervjuer då jag inte ville att mina intervjupersoner skulle bli påverkade eller hjälpta av varandra. Jag ville veta vad var och en visste och tyckte om mitt frågeområde.

Jag valde som sagt att följa upp min intervju med en observation för att se om det mina intervjupersoner hade uttryckt i intervjun var vad de praktiserade i verkligheten. Det finns olika slags observationer att använda sig av beroende på vad ditt syfte är. Enligt Cato R.P.

Björndal som har skrivit boken Det värderande ögat så kallas den observationsform jag använde mig av för ”observation av första ordningen”, vilket innebär att man har

observationen av den pedagogiska situationen som primär uppgift, du är själv inte en del av observationen, du står utanför och iakttar.⁶⁶ Vidare kan man beskriva observationen som en kvantitativt inriktad undersökning. Det innebär att man försöker hålla observationen ganska strukturerad och avgränsad för att få resultatet så noggrant som möjligt. Det kräver att man riktar in sig på ett fåtal områden som man vill studera extra. Det passade bra för mig eftersom jag redan visste vad jag ville studera, nämligen hur pedagogerna omsatte det de pratade om i

62 Johansson & Svedner, 2006, sid 41

63Johansson m.fl, 2006, sid 42

64 Brinkmann & Kvale, 2009, sid 146

65 Brinkmann m.fl, 2009, sid 150

66 Björndal, 2005, sid 26

(21)

intervjuerna i verkligheten i klassrummet. Jag hade inget observationsschema men jag hade formulerat frågor utifrån två större frågeområden som jag ville titta närmare på, nämligen kommunikation och delaktighet (se bilaga 3). Jag utformade frågorna på så sätt att de tar avstamp i centrala begrepp i läroplanen, såsom kommunikation och elevdelaktighet. Sedan formulerar jag påståenden på vilket sätt jag kan se om de begreppen uppfylls, och utgår från dem när jag observerar. Jag genomförde alltså en strukturerad observation.⁶⁷

3.3 Urval

Jag valde att göra två intervjuer med lärare på skolan som undervisade i olika åldrar, för att undersöka om barnens ålder kunde ha betydelse för hur man tänkte om läroplanen. Därför intervjuade jag en kvinna som undervisade i en förskoleklass och en kvinna som undervisade i årskurs fyra. Dessa två kvinnor är även de som jag i ett senare skede observerar i

klassrummet. Jag försökte också tänka på att mina intervjupersoner skulle vara av olika åldrar när jag valde ut dem, för att se om även det kunde tänkas ha betydelse för hur de tänkte om läroplanen. För att ytterligare undersöka olika uppfattningar om läroplanen så valde jag att intervjua en skolinspektör på det regionala skolkontoret i staden. Genom de här tre

intervjuerna ansåg jag att jag skulle få en så nyanserad bild om uppfattningarna kring läroplanen som möjligt. Jag använde i stora drag samma intervjufrågor för lärarna och skolinspektören. Jag fick lov att anpassa dem lite men stommen i frågorna var fortfarande densamma (se bilaga 2).

3.4 Tillvägagångssätt

Några veckor innan jag åkte till Sydafrika skickade jag ett brev till rektorn på den skola jag var placerad. Där berättade jag vad jag skulle skriva om för ämne samt vad för slags

undersökning jag ämnade genomföra. Redan första dagen mötte jag rektorn på skolan och berättade mer om mitt ämne och undersökning. Jag berättade att jag skulle vilja intervjua och observera två lärare på skolan i olika årskurser samt intervjua en skolinspektör på det

regionala skolkontoret. De lärare jag intervjuade och observerade på skolan kontaktade jag själv för att berätta om mitt arbete samt fråga om de ville medverka, men skolinspektören

67 Björndal, 2005, sid 48ff

(22)

hjälpte mig rektorn att boka tid hos. För honom berättade jag om syftet med mitt arbete samt bad om hans samtycke innan vi startade intervjun.

Alla tre intervjuerna genomfördes i ett avgränsat rum där vi kunde sitta utan att bli störda.

Innan jag inledde intervjuerna informerade jag intervjupersonerna om vad den skulle komma att handla om, ungefär hur lång tid jag trodde att det skulle ta, vad jag ska använda resultatet till samt att jag kommer hålla det konfidentiellt. Detta gjorde jag för att skapa en tydlig ram samt trygghet inför intervjun. Jag valde att inte spela in intervjun av den anledningen att jag ville hålla det så avslappnat som möjligt och låta det ta formen av ett samtal mer än ett förhör.

Jag lät intervjupersonen tala ganska fritt om ämnet men ibland fick jag lov att leda tillbaka då samtalet ibland hamnade i problematik i stort i samhället som inte hade något med läroplanen att göra egentligen.

Observationerna genomfördes i klassrummet hos de två lärare jag tidigare hade intervjuat.

Innan jag började observera hade jag förberett lärarna på att jag skulle komma då vi hade gjort upp en tid i förväg, och de hade gett mig sitt samtycke till observationen. Jag hade inte

berättat för dem vad jag skulle studera, då jag inte ville att de skulle ändra på något i sin undervisning. Jag sa endast att jag ville observera dem och eleverna under en del av lektionen.

När jag kom in i klassrummet för observationen berättade jag för eleverna att jag skulle observera dem en liten stund och skriva ned lite saker under tiden men att de skulle ha lektion helt som vanligt. Därefter placerade jag mig längst bak i klassrummet där det fanns ett litet skrivbord avsett för läraren. På så sätt hade jag ett skrivbord att sitta vid och skriva samt att jag hade uppsikt över hela klassrummet då läraren stod och undervisade vid tavlan i

klassrummets andra ände. Detta gäller för båda observationerna. Observationernas längd varade mellan 15-20 minuter. Jag utgick från min observationsmall som jag hade med mig. I mallen hade jag mina frågor numrerade och innan jag påbörjade observationen hade jag skrivit ner numren på ett blankt papper så jag lätt kunde skriva ner mina observationer under rätt nummer. Sedan började jag observera och antecknade fortlöpande när jag upptäckte saker som hade med mina frågeområden att göra. När jag började närma mig slutet av

observationen tittade jag igenom mina frågeområden för att förvissa mig om att jag fått alla mina frågor besvarade. I en av klasserna var jag tvungen att komma tillbaka vid ytterligare ett tillfälle då jag inte hade fått alla mina frågor besvarade. Hos den andra klassen hade jag varit inne i ganska mycket förutom detta observationstillfälle så där hade jag ganska mycket förkunskap så där räckte det med ett tillfälle. Jag valde att endast använda mig av penna och

(23)

papper samt mitt observationsschema vid observationen. Anledningen till att jag inte spelade in var dels för att jag inte hade möjlighet att rent praktiskt få med mig den nödvändiga teknik som krävdes för att genomföra det. Jag tror inte heller jag hade fått ett rättvist resultat om jag hade använt mig av videokamera då både elever och lärare är så ovana vid den här sortens teknik så jag tror de hade varit för intresserade av själva tekniken för att kunna fokusera på lektionen.

3.5 Databearbetning

Björndal skriver att man har tre alternativ när man ska registrera sina observationer, nämligen att anteckna under tiden man gör observationen, att anteckna när observationen är över eller både under och efter observationen.⁶⁸ Jag valde att göra det sistnämnda, det vill säga både under och efter observationen. Som jag beskrev tidigare så hade jag ett tomt papper med mig, numrerade efter de frågor jag hade i min observationsmall. Där skrev jag ner mina iakttagelser under observationens gång. Efter observationen renskrev jag mina anteckningar i enrum.

Detsamma gäller för intervjuerna. Under intervjuerna blandade jag svenska och engelska när jag antecknade så där var det extra viktigt att bearbetade dem på en gång. Det mesta översatte jag till svenska men vissa meningar går inte att översätta till svenska rätt av utan att missa en viktig poäng eller nyans i språket.

3.6 De forskningsetiska kraven

Jag anser att jag har uppfyllt de forskningsetiska principerna som vetenskapsrådet tagit fram.⁶⁹ Den första principen, informationskravet tycker jag att jag uppfyllde när jag innan

intervjuerna och observationerna berättade om mitt arbete samt vad syftet med min

undersökning var. Nästa princip, samtyckeskravet, tycker jag också att jag uppfyllt då jag haft mina medverkandes samtycke till genomförda undersökningar. Jag hade dock inte bett om samtycke från elevernas föräldrar inför observationen. Detta på grund av att det rent praktiskt är väldigt svårt i ett land där inte föräldrakontakten fungerar särskilt väl. Många av barnen bor inte hos sina föräldrar och om jag skulle ha skickat hem en lapp för påskrift så hade inte

68 Björndal, 2005, sid 46

(24)

chansen att få tillbaka den varit särskilt stor då många av föräldrarna inte kan läsa eller skriva.

Däremot hade skolan under första veckan jag var där ett föräldramöte där jag presenterade mig själv, samt berättade att jag skulle genomföra min undersökning inför examensarbetet på skolan, vilket innebar att jag skulle genomföra intervjuer och observationer på skolan. Och på ett sätt kan man säga att godkännandet redan fanns i och med twinning- samarbetet, som tydligt uttrycker att studenter kommer att genomföra sin undersökning inför examensarbetet på systerskolan. Observationen i sig riktade sig inte heller i första hand mot eleverna utan snarare mot läraren och hennes undervisning, och henne hade jag fått godkännande av.

Nästa princip, konfidentialitetskravet, anser jag att jag uppfyllde då jag innan intervjuerna berättade att jag kommer att hålla all information helt konfidentiellt. Vid det tillfället berättade jag också att resultatet bara kommer att användas till mitt arbete, vilket gör att jag tycker att jag uppfyllt även den sista principen, nyttjandekravet.

(25)

4 Resultat

I detta kapitel kommer jag redogöra för de resultat jag fick fram genom de tre intervjuer samt två observationer som jag genomförde i Sydafrika. Jag kommer börja med en beskrivning av mina deltagare, för att sedan redogöra för mitt intervjuresultat och avslutningsvis kommer jag redogöra för mitt observationsresultat. Alla namn i följande kapitel är fingerade.

4.1 Beskrivning av mina deltagare

Båda lärarna som jag intervjuade och i ett senare skede även observerade, var kvinnor och arbetade på samma skola i den svarta kåkstaden. För närvarande är det bara kvinnor som arbetar på skolan, en lågstadieskola med drygt 400 elever från förskoleklass till årskurs fyra.

Förutom rektorn så arbetar det tolv lärare på skolan, vilket innebär ett medeltal på 34 elever per lärare. Jag intervjuade en kvinna, Elma, som undervisade i en förskoleklass. Elma är 53 år gammal och har varit lärare i 29 år, varav hon har arbetat på denna skola i 28 år. Jag

intervjuade även en kvinna, Bea, som undervisade i en årskurs fyra. Bea är 36 år gammal och har varit lärare i elva år. Hon har arbetat som vikarie fram till 2008, då hon fick

tillsvidareanställning på denna skola. Förutom dessa två intervjuer så intervjuade jag även en man, Anton, som arbetade på det regionala skolkontoret i staden. Anton är 46 år gammal och har arbetat på skolkontoret sedan 2005 som skolinspektör.

4.2 Intervjuresultat

Vid mina tre intervjuer studerade jag vad mina intervjupersoner ansåg om centrala begrepp ur läroplanen. Nedan kan Ni läsa om de resultat jag fick fram.

4.2.1 Vad är den största skillnaden med den nya läroplanen?

Jag inledde intervjun med frågan vad de tyckte var den största skillnaden mellan den gamla och den nya läroplanen. Det var nog en av de frågor jag fick allra mest spridning på svaret hos. Elma svarade att den allra största skillnaden med den nya läroplanen är att den manar

(26)

eleverna till att tänka själva och resonera logiskt. Hon säger att det är en stor skillnad mot den förra läroplanen där barnen bara lärde sig utantill. Bea uttrycker att den största skillnaden med den nya läroplanen är arbetsbördan för lärarna. Hon säger att det har blivit mycket mer

administrativt arbete för lärarna, som tar tid från undervisningen. Hon berättar att man nu måste samla alla papper, både lärares och elevers, i en portfolio som man sedan ska kunna redovisa på möten med utbildningsdepartementet. Bea berättar att utbildningsdepartementet organiserar möten för klasslärarna i de olika årskurserna varje termin och då ska man kunna redovisa både elevers och lärares portfolios. Anton i sin tur pratade bland annat om att det nu är målen som står i fokus snarare än resultatet. Han tog också upp fortlöpande utvärdering som en mycket positiv förändring. Han berättar att man förr endast bedömde eleverna efter deras resultat på olika prov vilket han menar ledde till att man fick en orättvis bild av vad eleverna faktiskt kunde. Nu tar man hänsyn till flera olika delar vilket gör att man får ett genomsnitt som inte är beroende på vad eleverna presterar på en särskild dag.

4.2.2 Möjligheter med den nya läroplanen

Elma lyfter också fortlöpande utvärdering som en mycket positiv förändring. ”Man får en helhetsbild av vad barnet kan när man utvärderar både lek, samtal och formella test” berättar

hon.⁷⁰ Vidare beskriver hon hur löpande utvärdering är något som är ständigt pågående. Det

kan ske när någon elev berättar något inför klassen. Då kan du som lärare studera vad och hur eleven berättar samt hur de andra lyssnar. Denna utvärdering är grunden för föräldrasamtalen berättar Elma. Bea påpekar att konceptet med löpande utvärdering inte är något nytt, utan menar att man alltid har gjort det, särskilt i de yngre åldrarna då man studerar exempelvis penngreppet.

Elevcentrerat lärande är något som alla tre lyfter som något positivt. Bea uttrycker att det är mycket bra att eleverna får undersöka och experimentera själva istället för att läraren bara ska förmedla kunskap. Elma uttrycker att alla elever är lika mycket värda och att alla har

möjlighet att lyckas. Läraren anpassar sig efter den enskilde individens behov och behandlar alla unikt men inte lika. Anton uttrycker att man har gått från en lärarcentrerad tradition där man inte hade något uttalat syfte med undervisningen, till en elev- och aktivitetscentrerad undervisningsform. ”Med OBE i den nya läroplanen har man nu ett tydligt syfte med

70 Intervju med Elma

(27)

undervisningen: att lära eleverna saker som de kan ha nytta av i framtiden. Att målen står i fokus gör att syftet med undervisningen framträder tydligare”, uttrycker Anton.⁷¹

4.2.3 Hinder med den nya läroplanen

Ett av de största problemen med den nya läroplanen verkar enligt mina intervjupersoner vara att det innebär mer administrativt arbete. Som jag beskrev tidigare uttrycker Bea att den största skillnaden, och det största problemet, med den nya läroplanen är just det administrativa arbetet som medföljer. Även Elma håller med om att det är för mycket administrativt arbete nu. Hon berättar att det tar mycket tid som hon hade kunnat ägna till annat. Ett problem som hon lyfter är när de ska kopiera upp elevmaterial som de har fått från

utbildningsdepartementet. De är på denna skola inte tillåtna att ta kopior själva, utan de måste tillkalla sekreteraren eller rektorn. Elma säger att det tar mycket onödig tid att få lov att vänta tills man har hittat dem och de har tid att hjälpa dig. Hon tycker dock idén med den nya läroplanen är god men att det är för mycket pappersarbete. Anton verkar väl medveten om att lärarna tycker det är för mycket administration. När jag frågade honom om han kunde se några nackdelar med den nya läroplanen var det den administrativa bördan för lärarna som han framhävde. Det framkom dock att han personligen inte tyckte att den administrativa arbetsbördan var för stor, men att han visste att det var den uppfattningen som rådde hos lärarna ute på skolorna. Han berättar att lärare hade det administrativa arbetet tidigare också, bara att man inte sparade det i en portfolio. Han förklarar att förut hade man en skrivbok och en läxbok, och så alla prov som man genomförde. Alla de dokumenten skulle sparas för bedömning i slutet av året. Och lektionsplaneringar hade man ju tidigare också så det borde inte vara en sådan stor omställning för lärarna, uttrycker Anton.

Elma berättar att för att det arbetssätt som OBE efterlyser ska vara effektivt, så behöver alla parter samarbeta. Lärare, elever och föräldrar. Hon menar att många föräldrar inte ser nyttan med skolan, vilket leder till att barnen inte går i skolan regelbundet. Hon påpekar vidare att det sviktade föräldrastödet får konsekvenser när det gäller påskrifter av papper från

skolkontoret. En annan svårighet för att uppnå det arbetssätt som OBE innebär är storleken på klasserna. Elma säger med en suck att det är omöjligt att hjälpa alla elever att nå målen med så stora klasser som de har. Bea uttrycker att det borde vara olika mål för skolorna i staden och de på landsbygden då de har så olika förutsättningar.

71 Intervju med Anton

(28)

4.2.4 Implementeringsprocessen

Hur mycket förberedelse och utbildning de olika personerna hade fått inför implementeringen av den nya läroplanen var mycket varierande. Anton som jobbar på skolkontoret och bland annat varit inblandad i implementeringsarbetet är väl insatt i den, men samtidigt ser han brister i hur utbildningen av lärarna har skötts. Han uttrycker att det har varit för få

utbildningsdagar och att de som haft hand om utbildningarna i många fall har varit för dåligt utbildade. Han säger att han skulle ha velat se en längre implementeringsfas där lärarna har haft fortbildningsdagar blandade med praktiska övningar ute på sina skolor. Anton påpekar att det inte är förrän då man verkligen förstår vad läroplanen går ut på. Bea håller med om att utbildningen om läroplanen har varit bristfällig. Hon berättar att hon fick gå på ett seminarium vid ett tillfälle, där hon upplevde att föreläsarna inte riktigt verkade veta vad de pratade om.

Bea uttrycker tydligt att hon inte vet vad syftet med den nya läroplanen är. Elma däremot säger att hon fått bra utbildning om läroplanen. Hon har fått gå på ett flertal seminarier med enligt henne väl utbildade föreläsare.

Enligt Anton har lärare mycket svårt för det administrativa arbete som den nya läroplanen medför. Det är ett paradigmskifte som det tar tid att vänja sig vid. Lärarna behöver bli mer aktiva och delaktiga i klassrummet genom denna förändring. ”Det tar tid att vänja sig och det behövs mer tid och diskussioner kring läroplanen”, uttrycker Anton.⁷²

4.3 Observationsresultat

Vid mina observationer av de två lärare jag tidigare har intervjuat studerade jag hur de praktiskt arbetade med centrala begrepp ur läroplanen som vi hade diskuterat i intervjuerna.

Vid tillfället jag observerade hade Elma matematik i förskoleklassen och Bea hade religion med fyrorna. Nedan kan Ni läsa om de resultat jag fick fram.

72 Intervju med Anton

(29)

4.3.1 Delaktighet

Under den matematiklektion jag observerade hos Elma i förskoleklassen gjorde hon tre olika praktiska övningar med barnen. Inledningsvis lät hon barnen vid ett bord i taget ställa sig upp och räkna till tio i kör, framlänges och baklänges. Vidare fick tio barn i taget stå som ett tåg och säga en siffra var i rätt ordning upp till tio. Efter det lade Elma fram en tallinje i trä på golvet, med siffror i papper upp till tio fäst på den. Hon satte eleverna i en ring på golvet runtomkring den. Sedan fick en elev i taget komma in i ringen och plocka av en siffra och berätta för alla andra elever vad siffran hette. Därefter fick eleven plocka åt sig så många pärlor som siffran visade och trä den på ett snöre som Elma höll i. Slutligen fick eleven skriva ner siffran på en liten tavla som Elma håller i. Så var det nästa elevs tur. Elma hade en mer tillbakadragen roll i klassrummet och lät eleverna prova själva först.

Elma berättar under tiden jag är i klassrummet att man tidigare delade upp eleverna i klassrummet baserat på hur väl de presterade i skolan. Hon berättar att de lågpresterande barnen då fick sitta vid ett eget bord. Så är det inte längre utan nu sitter de spridda och man pekar inte längre ut de barnen berättar hon. Hon berättar att man nu har den uppdelningen i huvudet. Vid slutet av lektionen tar hon fram en grupp barn och berättar samtidigt för mig att det är de barnen som har det svårt. Medan de försökte lösa uppgiften säger Elma högt till mig:

”You see I have some problems with these ones?”⁷³ Hon låter eleverna prova att lösa uppgiften själva ett tag för att sedan gå in och hjälpa dem.

Under den religionslektion jag spenderade i hos Bea i årskurs fyra skulle de repetera vad de hade talat om förra lektionen. Bea hade förberett lektionen genom att skriva upp de fakta de tidigare pratat om på tavlan. Sedan läste hon en fråga och pekade på tavlan där svaret stod och läste tillsammans med eleverna svaret högt. Vid två tillfällen ställde hon en riktad fråga till någon av eleverna så denna elev fick svara ensam, annars läste de alltid tillsammans. Bea ger vid ett tillfälle ett konkret exempel utifrån barnens verklighet när hon pratar om att man brukar bjuda hela familjen på en särskild judisk högtid.

73 Observation av Elma

(30)

4.3.2 Belöning/Bestraffning

De hade ett väldigt tydligt belöningssystem i förskoleklassen. Varje gång en elev svarade rätt klappade de andra eleverna händerna. Efterhand som lektionen fortskred blev applåderna dock svagare. Även Elma berömde de elever som klarar uppgiften frikostigt. Hon klappade händerna och kramade vid ett flertal tillfällen om eleverna. Särskilt när det var en elev som hade det svårt som klarade uppgiften. Om en elev inte svarade rätt var det vanligt att eleverna skrattade, och Elma sa inte ifrån. Sedan fick eleven försöka tills det blev rätt. Vid ett tillfälle fick de elever som svarade fel sätta sig ner på golvet.

I årskurs fyra kunde jag under min tid i klassrummet inte upptäcka något speciellt belöningssystem. Bea gav varken positiv eller negativ uppmärksamhet till barnen.

4.3.3 Kommunikation

Gemensamt för de båda klasserna var att eleverna fick uppmärksamheten genom att räcka upp handen. Oftast var det eleven som räckte upp högst och tydligast som fick svara. Vid ett flertal tillfällen svarade eleverna rätt ut varpå de fick respons av läraren. Det blev aldrig någon konversation eller diskussion i klassrummet under den tid jag var där utan mer att läraren ställde frågor och eleverna svarade.

(31)

5 Diskussion

I detta kapitel kommer jag att redogöra för det resultat jag kommit fram till, samt diskutera det i relation till mitt syfte och frågeställningar och den litteratur som jag har redogjort för. Jag kommer även koppla mitt resultat till min kommande yrkesroll. Mitt resultat bygger som jag redogjort för tidigare på tre intervjuer samt två observationer, alla genomförda på samma lågstadieskola i Sydafrika. Därför är det resultat jag kommit fram till inte generaliserbart för hela Sydafrika.

Mitt syfte med arbetet var att bidra med kunskap om vilka möjligheter samt svårigheter det kan finnas med att implementera en ny läroplan. De frågeställningar som låg till grund för undersökningen var:

Under mina intervjuer har Elma, Bea och Anton berättat mycket öppet om deras tankar kring den nya läroplanen och dess implementeringsprocess. Genom de två observationerna jag genomförde tycker jag att jag fick en djupare förståelse av det de berättade. Utifrån den information som har kommit fram i min undersökning så tycker jag att jag har kunnat besvara mina frågeställningar och på det sättet uppfylla syftet med undersökningen.

5.1 Vad har verksamma inom skolväsendet i Sydafrika för uppfattningar om den nya läroplanen?

Under mina intervjuer framkom det tydligt att mina intervjupersoner i många fall hade mycket olika åsikter om den nya läroplanen. Det tycker jag syntes mycket tydligt när jag frågade dem vad de ansåg var den största skillnaden med den nya läroplanen i jämförelse med den gamla.

Deras svar på denna första inledande fråga tycker jag visade mycket väl vad de tyckte om läroplanen i det stora hela. Resultatet av intervjuerna pekar mot att Anton var den som hade

(32)

mest positiva åsikter om den nya läroplanen. Han såg nästan bara fördelar med den. Därefter kom Elma som tyckte att mycket i läroplanen var bra, men samtidigt uttryckte att de inte hade de förutsättningar som krävdes för att uppfylla den. Bea tyckte att den förra läroplanen var bättre, även om hon kunde se positiva inslag i den nya läroplanen.

Jag tycker det är intressant att se hur skilda uppfattningar det kan finnas kring en läroplan. Att de här tre personerna har så olika uppfattningar om den nya läroplanen skulle kunna förklaras genom den variation som finns i deras erfarenheter och kunskaper om den. Bea, som var den som enligt mig var mest negativt inställd till den nya läroplanen, hade bara fått en

utbildningsdag om läroplanen, med enligt henne otillräckligt utbildade föreläsare. Varför hon bara hade fått en utbildningsdag är värt att fundera på, kanske var det för att hon vid den tiden arbetade som vikarie? Bea uttryckte själv i intervjun att hon inte visste vad syftet med den nya läroplanen var, och kanske är det inte då så konstigt att hon inte kan se den djupare

innebörden och meningen med läroplanen. Elma var mer positivt inställd till läroplanen, och hon hade också fått mer utbildning om den. Jag upplevde det som att Elma hade en mer nyanserad bild av läroplanen, då hon kunde se fördelarna och vinningen med det arbetssätt som den nya läroplanen innebar, samtidigt som hon kunde se de hinder som fanns, och de svårigheter man kan möta när man ska tillämpa arbetssättet i klassrummet. Anton var onekligen den som besatt mest kunskap om den nya läroplanen. Han har tidigare varit

inblandad i implementeringsarbetet, så därför hade han fått mycket utbildning om läroplanen.

Med dessa tre personer tycker jag man kan se en tydlig koppling mellan den grad av utbildning de har fått om läroplanen och hur de är inställda till den. Anton som har fått mycket information och utbildningsdagar om läroplanen är den som också är mest positiv till den, medan Bea, som fått bristfällig information om läroplanen är den som är mest negativt inställd till den. Sedan har vi Elma som har fått bra utbildning om läroplanen och kan se fördelarna med den, men samtidigt arbetar med den dagligen och därför även kan se de hinder och motsättningar som uppstår. Jag tror det är lätt för Anton att vara positiv till läroplanen när han inte upplever den skolverklighet som Elma och Bea arbetar i dagligen. Slutligen tror jag att sambandet mellan utbildning och inställning är ett fenomen som återspeglas i allt. I alla tider tycker jag man har sett detta, att man är negativt inställd och rädd för det som man inte vet något om och ju mer kunskap man får om området desto mer positivt inställd blir man.

Som jag tidigare beskrev i litteraturgenomgången så uttrycker Botha i sin artikel att de

Sydafrikanska lärarna inte har fått tillräcklig utbildning i hur man undervisar på ett målbaserat