G U N H E D L U N D - R U T H
Kvinnorörelsens påverkan på lokal politik
Har kvinnliga politiker
tagit intryck av den nya kvinnorörelsens budskap?
Gun Hedlund-Ruth har studerat kvinnliga
kommunalpolitiker i Örebro och hon visar att speciellt bland de yngre kvinnorna där, finns
idag en ny militans och en ny medvetenhet om kvinnoförtrycket
1970 bildade en g r u p p kvinnor i Stockholm G r u p p 8 efter att ha samlats i en sluten kvinnogrupp u n d e r ett par års tid. Demon- strationer a n o r d n a d e s för fri abort, tidskrif- ten Kvinnobulletinen kom ut och snart hade den nya kvinnorörelsen startat i Sverige.
1971 bildades kvinnogrupper över hela lan- det och liksom i de flesta a n d r a västerländ- ska länder uppstod en helt ny social rörelse.1 U n d e r de femton år som gått se- dan kvinnorörelsens uppkomst, har den lik- som a n d r a sociala rörelser genomgått stora förändringar och idag ställs ofta frågan om kvinnorörelsen har förlorat sin kraft och är på väg att vittra bort.2 En a n n a n fråga är i vilken m å n kvinnorörelsen påverkat den offentliga politikens form och innehåll.
J a g kommer i d e n n a artikel att analysera effekterna av den nya kvinnorörelsen i den lokala politiken i en svensk k o m m u n . Inled- ningsvis gör j a g en kort beskrivning av den svenska kvinnorörelsens utveckling och för- ändring under 70-talet för att sedan ta u p p några reflektioner omkring det k o m m u n a l - politiska systemet som hinder för en aktiv kvinnopolitik. Sedan diskuteras några be- gepp som j a g a n v ä n t för att förstå kvinnliga politikers situation på lokal nivå, politiker- nas attityder gentemot impulser och idéer från kvinnorörelsen och deras politiska
agerande.3 D a t a som a n v ä n d s består av re- sultat från en studie av kvinnliga politikers villkor och agerande i Ö r e b r o k o m m u n . J a g gjorde undersökningen hösten 1981 och vå- ren 1982 och tre metoder användes, enkät till både kvinnliga och manliga politiker, observationer av s a m m a n t r ä d e n och inter- vjuer med kvinnliga politiker.4
Den nya kvinnorörelsen i Sverige Kvinnorörelser är inget nytt fenomen som uppstod på 1970-talet. Kvinnoorganisa- tioner vars huvudsakliga mål har varit att k ä m p a för kvinnors rättigheter har existe- rat i alla nordiska länder sedan tiden före och efter sekelskiftet.' U n d e r kvinnorörel- sens första våg bildades i Sverige Förening- en för gift kvinnas ä g a n d e r ä t t 1873, Fredri- ka Bremer förbundet 1884, och 1902 Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.6
Den gamla kvinnorörelsen tog inte direkt ställning till klassförhållandena i samhället utan förklarade sig "opolitisk" i dessa frå- gor. Detta ledde till starka a n g r e p p ifrån den socialdemokratiska arbetarrörelsen som bl a kritiserade Fredrika Bremer för- bundets borgerliga inriktning.' Mellan- krigsperioden och 40- och 50-talen prägla-
des av en stilla period, men under 60-talet tog debatten ny fart om könsroller och jämställdhet. Den här vågen av nytt intres-
se för kvinnans ställning i samhället var intimt knuten till den svenska högkonjunk- turen och det stora behovet av gifta kvin- nors utträde på a r b e t s m a r k n a d e n . "
Den nya kvinnorörelsen som uppstod i början av 70-talet i Sverige var liksom i de övriga nordiska länderna utpräglat kritisk till könsrollsdebatten och jämställdhets- målsättningen. Det nya med 70-talets kvin- norörelse var fokuseringen på kvinnoför- tryck som en specifik förtrycksform, men ä n d å integrerad i det hierarkiska, kapitalis- tiska samhället. Utvecklingen i Sverige präglades av att den antikapitalistiska fe- minismen fick m i n d r e fotfäste än i Dan- mark och Norge. G r u p p 8 blev den viktigas- te organisationen i den n y u p p k o m n a kvin- nokampen och u n d e r första hälften av 70- talet präglades G r u p p 8 av en uttalat soci- alistisk profil.9 G r u p p 8 bestod av självstän- diga, lokala grupper och de första åren kän- netecknades av en vänsteristisk fas med in- tensiva diskussioner om feminism kontra marxism och politiska krav som inriktades på kvinnors rätt till arbete och utbyggnad av d a g h e m m e n . A r b e t a r k v i n n o r n a intog under den här fasen en central plats i G r u p p 8:s politik. Den här utvecklingen skedde trots att aktivisterna var av medel- klass och den påverkades av ett starkt infly- tande från den manliga vänstern som inte erkände ett specifikt kvinnoförtryck.1 0
Den här första fasen av kvinnorörelsen präglades av direkta och uppseendeväck- ande aktioner där massmedias bevakning av demonstrationer och ockupationer ut- gjorde ett viktigt inslag. M e n massmedia bidrog också till att sprida bilder av "åttor- n a " som militanta, m a n s h a t a n d e och extre- ma kvinnokämpar. U n d e r senare hälften av 70-talet förändrades G r u p p 8:s ideologiska inriktning från socialism till socialistisk fe- minism; frågor som främst berört kvinnliga lönearbetares situation på a r b e t s m a r k n a - den fick inte längre s a m m a u t r y m m e och psykologiska och sexuella frågor började tas upp. U n d e r den här perioden u p p h ö r d e försöken att i huvudsak företräda arbetar-
klassens kvinnor och åtföljdes av ett erkän- n a n d e av att rörelsens bas var kvinnor ur mellanskikten." U n d e r s a m m a period, se- nare hälften av 70-talet, började en rad självständiga kvinnogrupper att bildas över hela landet. Den här a n d r a fasen, kvinno- kulturfasen, präglades av specialisering av aktiviteterna och en reaktion mot vänsteris- men; kvinnors erfarenheter och historia synliggjordes nu och ett n ä r m a n d e skedde till icke-socialistiska kvinnoorganisatio- ner.1 2 U n d e r d e n n a period manifesterades kvinnorörelsens motkultur genom flera nya tidskrifter, kvinnokurser och kvinnoläger, misshandelsjourer och kvinnohus, kvinno- forskning vid universiteten, stora kvinno- festivaler, kvinnobokhandlar och kvinno- centra.1 3
U n d e r 80-talet har en fortsatt speciali- sering skett, exempel är musik, litteratur, teater- och konstskapande, självförsvar, kroppsmedvetande, fredsrörelsen, Kvin- nors Byggforum, Kvinnouniversitetet, Ra- dio Ellen och en kvinnofolkhögskola. Sam- tidigt bildar 70-talets aktivister ett helt nytt nätverk av kontakter mellan kvinnor.1 4 De stora kvinnokulturfestivalernas tid tycks vara förbi och m å n g a kvinnor som saknat utåtriktade, aktionspräglade aktiviteter har engagerat sig i den feministiska fredsrörel- sen. För kvinnor som på vissa orter känt tveksamhet inför lesbisk d o m i n a n s eller stridigheter inom kvinnorörelsen har freds- rörelsen inneburit en s a m l a n d e kraft där större g r u p p e r av kvinnor kan mobilise- ras.1 5
Något helt nytt har uppstått under mit- ten av 80-talet, som manifesterades i idé- och handelsmässan " K v i n n o r k a n " i Göte- borg 1984. M ä s s a n s syfte var att stimulera kvinnligt företagande och den blev en klar succé; 30000 besökare kom från hela landet under tre dagar. " K v i n n o r k a n " planerar nu nya mässor och nätverk och kvinnorö- relsen i Sverige tycks gå mot en tredje våg av uppsving för en borgerlig kvinnorörelse som h ä m t a t inspiration från 70-talets kvinnorörelse.1 6
Fredrika Bremer-förbundet som ur- sprungligen var en kvinnosaksorganisation och som organiserar kvinnor ur de högre
samhällsskikten intog en avvaktande håll- ning till den nya kvinnorörelsens militans i början av 70-talet. Eftersom förbundet också är öppet för m ä n präglades dess utta- landen av en stor försiktighet om mansdo- minans för att inte stöta bort manliga sym- patisörer och kvinnor i lokalorganisa- tionerna.1 7 Liksom Kvinnobulletinen intagit en avantgardistisk roll under kvinnokultur- fasen i förhållande till m å n g a av G r u p p 8:s lokalorganisationer har Fredrika Bremer- förbundets tidskrift Hertha präglats av en alltmer uttalat feministisk linje, där kvinno- förtryck och m a n s d o m i n a n s behandlats öp- pet och där det gamla könsrollsperspektivet övergetts.1 8
Den offentliga politiken
Den nya kvinnorörelsen i Sverige har inte växt sig lika stark som i Norge och Dan- mark. En förklaring tycks vara att till skill- nad från de övriga nordiska länderna har det socialdemokratiska kvinnoförbundet stått starkt m e d a n flera partiers kvin- noorganisationer lades ned i D a n m a r k i jämställdhetens n a m n i slutet av 60-talet.
Jämställdhetspolitiken från statsmakternas sida var u n d e r 70-talet mycket mer aktiv och initiativrik i Sverige än i Norge och D a n m a r k , vilket kan ha medfört att den svenska kvinnorörelsen förlorade initiativ och delvis inlemmades i det offentliga jäm- ställdhetsarbetet.1 1' I Norge h a r en speciell öppenhet funnits gentemot det politiska systemet som ett forum för att driva kvinnokrav.2 0 Organiseringen av ändring- en av vallistorna inför den s k kvinnokup- pen i Norge vid kommunalvalet 1971 sam- lade en bred front av kvinnor med aktivt deltagande av delar av den nya kvinnorö- relsen.2 1 I Sverige har den nya kvinnorörel- sen intagit en mer skeptisk hållning till det politiska systemet. De kvinnor ur kvinnorö- relsen som gått in i politiken har främst gjort det som m e d l e m m a r i V P K (Vänster- partiet kommunisterna) d ä r G r u p p 8-med- l e m m a r blivit aktiva samt i det lokala Stockholms-partiet och det nybildade Mil- jöpartiet. U n d e r 80-talet tycks vi k u n n a se
ett n ä r m a n d e mellan kvinnor inom och ut-
anför det politiska systemet, mellan 70-ta- lets socialistiska kvinnoaktivister och äldre kvinnosakskvinnor.
Kvinnorörelsens slagord " d e t privata är politiskt" synliggjorde en rad tabufrågor som tidigare hänförts till privatlivet: hust- rumisshandel, incest, sexuella problem, kvinnors neuroser, missbruk och mycket annat. De krav som framfördes var inte riktade direkt mot det politiska systemet utan h a n d l a d e om en förändring av det dagliga livet. Meningen var att synliggöra att problemen hade sitt u r s p r u n g i det pat- riarkala samhällets organisering och inte borde ses som ett resultat av enskilda kvin- nors misslyckanden. En stor del av de här frågorna har under 80-talet politiserats och blivit föremål för debatt och beslut på den offentliga politikens arena.2"'
70-talets kvinnorörelse tycks ha blivit re- formistisk m e d a n kvinnosaksorganisatio- nen Fredrika Bremerförbundet och Social- demokratiska kvinnoförbundet radikalise- rats i en mer feministisk riktning. M e n rö- relsen, den nya synen på kvinnor som en politisk intressegrupp, har inte u p p h ö r t ut- an ä n d r a t karaktär.
Det politiska systemet
— hinder för kvinnopolitik Det svenska valsystemet innebär att väljar- na röstar på partier och att partierna näs- tan helt kontrollerar n o m i n e r i n g a r n a , med- an det i de övriga nordiska länderna finns olika grad av möjligheter till personval.2 5 Personval tenderar att gynna kvinnliga kandidater; de kvinnliga väljarna kan då utan att vara m e d l e m m a r i ett parti påver- ka listorna. M a n s d o m i n a n s e n inom nomi- neringsprocessen befästs genom att de "se- niorer" som är aktiva ofta är m ä n och att de kvalifikationskriterier som brukas till le- d a n d e positioner överensstämmer med mäns yrkeserfarenheter.2 4 Även om par- tierna idag har ett starkt tryck på sig att öka kvinnorepresentationen, så bör det inte vara för m å n g a kvinnor, inte vilka kvinnor som helst och inte på vilka poster som helst.2 5
Det politiska systemet karaktäriseras av
en hierarkisk struktur och kvinnorna åter- finns i allmänhet på botten av makthierar- kin. Rekryteringsprocessen till de centrala politiska posterna är inte öppen och kravet att infor väljarna visa u p p hög kvinnorepre- sentation förlorar i vikt här.2t> Att vara leda- mot i kommunstyrelsen, g r u p p l e d a r e eller ordförande i f a c k n ä m n d e r n a är viktiga pos- ter som ger direktkontakt med tjänstemän- nen och större insyn i h u r de politiska beslu- ten förbereds.
P a r t i g r u p p e r n a är basen för verksamhe- ten inom kommunalpolitiken och i m å n g a partigrupper sitter en ensam kvinna eller ett par kvinnliga ledamöter. Den institutio- naliserade och legitima politiska konflikten är konflikten mellan partierna och even- tuella kvinnofrågor bör u n d e r o r d n a s den- na. Kravet på partilojalitet är starkt och förhandlingar och kompromisser mellan partierna sköts av p a r t i g r u p p e r n a s ledare, vilka oftast är manliga politiker.
Den alltmer komplicerade beslutsproces- sen inom en v ä x a n d e förvaltningsapparat och politikernas beroende av experterna, de i huvudsak manliga chefstjänstemännen, är ytterligare faktorer som försvårar genomfö- randet av en kvinnopolitik. De kvinnliga politikerna som kommit in i kommunalpoli-
tiken är nybörjare och har ofta svårt att hävda sig innan de lärt sig spelets regler.
Att hävda ett kvinnoperspektiv gentemot en chefstjänsteman med expert-status kan särskilt i de tekniska n ä m n d e r n a vara mycket svårt.
Kvinnors intressen
För att lättare k u n n a analysera de kvinnli- ga politikernas förhållningssätt till kvin- nors roll i politiken skall j a g presentera en figur som fangar u p p några olika synsätt.
T r e olika perspektiv kan urskiljas som här kallas komplementärt, omsorgs- och intres- segruppsperspektiv. Att definiera kvinnors intressen för oss in i ett o m r å d e av olösta frågor som kan hänföras till kvinnors ambi- valenta situation i m a n s s a m h ä l l e t .2' Kvin- nors omsorgsansvar gör att vi kan tala om kvinnors intressen dels när det gäller den offentliga och den privata reproduktionen och dels intresse av att förbättra kvinnors villkor som kvinnor.2 8 En a n n a n fråga gäl- ler i vilken grad kvinnors intressen kan häv- das i en a n d a av h a r m o n i eller konflikt. De olika perspektiven kan åskådliggöras i föl- j a n d e figur:
Perspektiv på kvinnors intressen
A Komplementärt
Kvinnors intressen är av intresse för hela mänskligheten
B Omsorg
Omsorgsintressen, barns och svaga gruppers intressen står i kontrast till teknisk — ekonomiska intressen (kvinnokultur)
C
Intressegrupp
Kvinnors intressen som g r u p p står i kon- flikt med m ä n s intres- sen (könskonflikt)
H a r m o n i Konflikt
Olika perspektiv
D e t komplementära perspektivet b y g g e r p å t a n - ken att kvinnors erfarenhet och kunskaper kan komplettera m ä n n e n s . K v i n n o r n a har speciella resurser och kan tillföra kunska- per på de o m r å d e n där de är experter som i sociala- h a n d i k a p p - skol- och b a r n o m - sorgsfrågor. I n o m den här traditionen är idén om harmoni d o m i n e r a n d e . Kvinnor och m ä n bör s a m a r b e t a for bättre villkor för alla människor. Att förbättra socialpoliti- ken och barnomsorgen är naturligtvis av intresse för kvinnor som är huvudansvariga för omsorgsarbetet. K v i n n o r n a s s n a b b a in- träde i politiken i de nordiska länderna kan delvis ses som en utveckling av välfärdssta- ten. Allteftersom kvinnors ansvarsområden blivit överförda till den offentliga sfären har kvinnors kunskaper på dessa o m r å d e n bli-
vit viktiga. I sin roll som experter och som representanter kan de kvinnliga politikerna komma i konflikt med m ä n n e n , men i des- sa konflikter representerar de a n d r a grup- pers intressen (omsorgsperspektivet).
Intressegruppsperspektivet har som utgångs- punkt att endast kvinnor kan representera kvinnors intressen och dessa står i konflikt med m ä n s intressen. H ä r gäller det inte att kvinnliga politiker representerar svaga grupper i största allmänhet utan att politis- ka beslut skall g y n n a kvinnor som intresse- grupp. H ä r betonas konfliktaspekten mel- lan könen, m ä n s och kvinnors intressen står emot v a r a n d r a .
Den här uppdelningen i tre synsätt bety- der inte att de tillämpade på verkligheten utesluter v a r a n d r a eller står i kontrast till v a r a n d r a . Poängen är att de ger oss en bild av olika perspektiv på kvinnors roll och
Från Riksdagens kök. Kvinnohistoriska samlingarna, Göteborgs universitetsbibliotek.
position i politiken. Intressegruppspers- pektivet finner vi inom kvinnorörelsens ra- dikala ideologi med målet "kvinnors frigö- relse." Det k o m p l e m e n t ä r a perspektivet fanns uttalat i 50-talets tidiga könsrolls- tradition. Omsorgsperspektivet kan vi åter- finna inom kvinnokulturdebatten, här finns vissa könsmotsättningar i värderingarna av vad som är viktigt.
De kvinnliga politikerna är fångade mel- lan de här perspektiven och deras försvara- re. I sin roll som partipolitiker delar en kvinnlig ledamot värderingar och ideologi med sina manliga kolleger och möter för- väntningar som kan härledas ur det kom- plementära perspektivet. A a n d r a sidan kan de kvinnliga politikerna inte undvika impulser och idéer från kvinnorörelsen med klara förväntningar på att representera kvinnor som intressegrupp. Den här situa- tionen av konfliktfyllda förväntningar och krav på lojalitet från olika håll är typisk för de kvinnliga politikernas situation, en åter- u p p r e p n i n g av kvinnors ambivalens i sam- hället i övrigt.
Den här mellanpositionen med lojaliteter som står i konflikt med v a r a n d r a utgör en g r u n d l ä g g a n d e karaktäristik av kvinnors situation inom det politiska systemet. I för- ståelsen av de kvinnliga kommunalpoliti- kerna i vårt material är det en viktig ut- gångspunkt.
En studie av en svensk kommun Hösten 1981 och våren 1982 gjorde j a g en undersökning i Ö r e b r o k o m m u n av kom- munalpolitikernas representationsvillkor, åsikter och agerande med speciell inrikt- ning på de kvinnliga politikernas situation i ett m a n s d o m i n e r a t politiskt system.
I d e n n a artikel ska j a g presentera d a t a dels från en enkät till samtliga kvinnliga ledamöter (139 personer) och intervjusvar från trettio kvinnliga politiker från fyra par- tier. De intervjuade kvinnorna represente- rar olika åldrar och positioner, allt ifrån k o m m u n a l r å d till ledamöter i lokala, rådgi- vande n ä m n d e r . Eftersom syftet med un- dersökningen var att studera hur mansdo- minansen uttrycks i det politiska systemet
är urvalet av intervjupersoner riktat, hälf- ten av de intervjuade kvinnorna hade i en- käten uppgivit att de själva eller någon an- nan kvinna upplevt diskriminering eller särbehandling som kvinnor i det politiska arbetet. Vi kan alltså a n t a att den här grup- pen kvinnor uttrycker ett något större kvin- n o m e d v e t a n d e än den totala g r u p p e n kvinnliga ledamöter.
Ö r e b r o k o m m u n hade vid undersök- ningstillfället socialdemokratisk majoritet och kvinnorepresentationen är något högre än riksgenomsnittet med 39 procent kvin- nor i fullmäktige, 10 kvinnor och 14 m ä n i kommunstyrelse med utskott och tre kvinn- liga k o m m u n a l r å d på två heltidstjänster.2 9 Ö r e b r o k o m m u n är strukturellt sett en
"kvinnovänlig" k o m m u n med stor offentlig sektor, tillgång till utbildningar och väl ut- byggd b a r n o m s o r g .i u
Den lokala kvinnorörelsen karaktärisera- des bl a av att Fredrika Bremer-organisa- tionen var passiv och liten. I mitten av 70- talet fanns en G r u p p 8 - g r u p p som lades ned efter några år p g a politiska stridigheter mellan kvinnor ur olika socialistiska grupper. " 1977 bildades en kvinnoförening som drev ett kvinnobokcafe, Halva Himlen.
Föreningen hade som mest ett 60-tal med- lemmar och hade en klar feministisk linje i sin verksamhet. I slutet av 70-talet var verksamheten mycket aktiv med medvetan- dehöjande grupper, studiecirklar, demon- strationer, offentliga möten och 8 mars-li- rande. Trots att föreningen hade en icke- socialistisk plattform var majoriteten av ak- tivisterna knutna till vänstern, några med- lemmar tillhörde dock borgerliga partier.
Kvinnorna som startade H a l v a Himlen undvek medvetet att fastna i det "politiska käbbel" som präglade kvinnorörelsens målsättningsdiskussioner i b ö r j a n av 70-ta- let och föreningens målsättning var mycket allmänt hållen. '" Politiker från socialdemo- kraterna och Vpk medverkade som talare vid 8 mars-möten och b å d a partierna ställ- de upp som medarrangörer.
Förhållandena i Ö r e b r o kan beskrivas som relativt ö p p n a mellan de yngre social- demokratiska kvinnorna, Vpk:s fullmäkti- geledamot som varit aktiv i G r u p p 8 och
Halva Himlens m e d l e m m a r . Ytterligare en kvinnogrupp bildades i Ö r e b r o i början av 80-talet, " K v i n n o r mot krisen", en liten kvinnogrupp med större inriktning på di- rekta politiska aktioner än Halva Himlen.
En lokal förening av K v i n n o r för fred hade också bildats vid undersökningstillfället och haft sin första stora demonstration med deltagande av en del kvinnliga politiker. Ett antal kvinnor ur centerpartiet och socialde- mokraterna hade dessutom kommit i kon- takt med kvinnor ur kvinnorörelsen i Folk- k a m p a n j e n mot kärnkraft som var aktiv in- för folkomröstningen 1979.
De kvinnliga politikerna Vilken g r u p p i samhället representerar du i första h a n d som politiker? Denna fråga ställdes i början av intervjun till de 30 kvinnliga ledamöterna för att de inte skulle påverkas av de avslutande frågorna som berörde kvinnorörelsen och kvinnors roll i politiken. Syftet var att få fram spontana svar på hur de definierade sin representa- tionsroll. En tredjedel av kvinnorna n ä m - ner uttryckligen att de representerar kvin- nor i första h a n d och då främst kvinnor som mödrar. Rita och M a r i e beskriver sin roll så här:
Jag representerar en rätt vanlig typ av kvinna.
E n s a m med b a r n , j o b b a r inom sjukvården.
J a g representerar en vanlig gift, s m å b a r n s - m a m m a . J u s t att vara kvinna och m a m m a är viktigt. Det är en g r u p p som är dåligt represen- terad i politiken.
Det är främst utifrån sin roll som omsorgs- ansvariga som kvinnorna beskriver sin re- presentationsroll. De yngre kvinnorna n ä m n e r s m å b a r n s m ö d r a r , m e d a n Marit och Sofie som tillhör mellangenerationen poängterar att barnen och u n g d o m a r n a är den " t y s t a " g r u p p e n i samhället som sak- nar politisk representation:
Barn och u n g d o m , det är d o m som k o m m e r i kläm i det här samhället.
U n g d o m a r n a . Det är ingen som för deras talan.
De k o m m e r ofta till mig m e d sina problem och j a g h a r särskilt tagit u p p frågor som rör barn
och u n g d o m .
De kvinnliga politikernas representations- fokus förändras allteftersom livscykeln för- ändras. Omsorgsansvaret förskjuts från barn till u n g d o m a r för att så småningom gälla åldringsvård och h a n d i k a p p a d e . Bir- git ser det här som en naturlig ansvarsför- delning mellan olika generationer kvinnor.
N ä r j a g var yngre var det b a r n o m s o r g e n och boendet. (. . .)
Nu vill jag vara m e d och påverka de g a m l a s situation och h u r de ska bo, inför min egen å l d e r d o m . De yngre k v i n n o r n a får ta h a n d o m b a r n o m s o r g e n .
Britta och K l a r a tillhör de kvinnor som tycker sig representera kvinnor som g r u p p utan att n ä m n a kvinnors omsorgsroll. Brit- ta upplever också hur hon backas u p p av a n d r a kvinnor.
J a g skulle aldrig orka o m j a g inte h a d e deras stöd. Det här gör j a g för alla kvinnors skull.
För Doris och Viola är klassperspektivet viktigt, det är arbetarklassens kvinnor och kvinnorna i K o m m u n a l a r b e t a r f ö r b u n d e t som de företräder i första hand.
Kvinnor, arbetarklassens kvinnor. J a g vill att d o m ska få det b ä t t r e och b e h a n d l a s som första klassens människor.
Barnfamiljer, e n s a m s t å e n d e föräldrar, in- v a n d r a r e och h a n d i k a p p a d e är a n d r a grup- per som n ä m n s och där kvinnorna anser sig representera svaga gruppers intressen i po- litiken. Atta kvinnor av de trettio intervju- ade menar att de representerar väljarna i stort, men liera n ä m n e r i a n d r a hand barn, u n g d o m a r eller sitt kvinnoförbund. Gerd upplever förväntningar att hon inte bör re- presentera några särintressen och känner sig osäker på vad som är hennes roll:
Nej, j a g tycker att jag representerar alla väljare i stort. (. . .)
Som kvinna tänker m a n ju på kvinnofrågor, det gör m a n s p o n t a n t .
M e n samtidigt ska m a n ju tänka på alla katego- rier.
Den här ambivalensen delar Gerd med fle- ra a n d r a kvinnor, de tycker sig representera kvinnor och m a m m o r , men är osäkra på om det är rätt och säger då att de foreträder alla väljare.
Det är alltså utifrån ett komplementärt- och ett omsorgsperspektiv som majoriteten av de kvinnliga politikerna definierar sin representationsroll.
Kvinnokrav i politiken
Vi skall nu övergå till att beskriva hur de kvinnliga politikerna ser på kvinnors intres- sen i politiken. Enkätresultaten visar att 78 procent av alla kvinnliga politiker (139 per- soner) anser att kvinnliga politiker repre- senterar kvinnliga väljares intressen bättre än manliga politiker. Alla intervjuade anser att det är viktigt att kvinnor deltar i de politiska besluten. Hälften betonar att det är en demokratifråga, en medborgerlig rät- tighet för kvinnor som g r u p p att vara repre- senterade. " V i utgör hälften av befolkning- e n " är ett vanligt uttryck i de här svaren.
Lotta är en av dem som betonar att det också är en medborgerlig skyldighet att ta ansvar.
J a . Alla m ä n n i s k o r ska ha s a m m a ansvar för vårt samhälle.
Det är en skyldighet och en rättighet.
T v å tredjedelar av kvinnorna säger i inter- vjuerna att kvinnor har något särskilt att tillföra de politiska besluten. Det som kvin- nor kan tillföra är kunskaper och erfarenhe- ter som m ä n n e n inte har. Britta menar att kvinnornas perspektiv krävs för att inte manliga åsikter skall ses som allmängiltiga:
Besluten far inte b a r a v a r a m a n s d o m i n e r a d e . Alla fabriker, allting är byggt för m ä n . Vi blir förslitna, v å r a k r o p p a r klarar inte miljön. Vi måste hjälpas åt här.
Det är klara generationsskillnader mellan kvinnorna när det gäller tanken på i vad m å n de manliga och kvinnliga synsätten kan mötas i en dialog. De äldre kvinnornas åsikter faller in i harmoniperspektivet, för dem är det både kvinnor och m ä n som far ett bättre samhälle med flera kvinnor i poli- tiken. Besluten fattas i samförstånd där man lyssnar till v a r a n d r a s åsikter, och de frågor som förs fram är mänskliga problem.
Eva representerar den här gruppen:
J a , självklart. Det är orimligt att b a r a den ena parten ska fatta beslut. Det är j u ganska själv-
Amatörfoto från maktens korridorer.
Kvinnohistoriska samlingarna.
klart, kvinnors erfarenheter, åsikter och inne- hållet i kvinnors upplevelser är viktig som grund för att lösa våra g e m e n s a m m a behov.
Bland de yngre kvinnorna är det flera som intar en hållning d ä r det inte bara gäller att komplettera utan också att bryta den exi- sterande m a n s d o m i n a n s e n . Louise och Ri- ta ser intressekonflikter mellan de olika er- farenhetsvärldarna, de tvivlar på Evas åsikt om " g e m e n s a m m a b e h o v " och uttrycker sig mera radikalt:
J a , vi har inte kommit så långt ä n n u att könen kommit v a r a n d r a n ä r a . (. . .) N ä r jag var med i SSU t y c k t e j a g att k v i n n o f ö r b u n d e t var fjantigt.
M e n nu har j a g ä n d r a t åsikt och tycker att det behövs för att bevaka kvinnors intressen. K a r - larna d o m i n e r a r i politiken, de tjejer som kom- mer in måste vara duktiga tjejer.
J a , om inte a n n a t så för att hejda alla idiotiska förslag från m ä n n e n .
För m å n g a av kvinnorna (12) är det inte bara en fråga om att kvinnor och män har olika erfarenheter och konkreta kunskaper p g a den könsmässiga arbetsdelningen. Det
är också en fråga om att kvinnors livssam- m a n h a n g gett u p p h o v till a n d r a värdering- ar och förhållningssätt till tillvaron. Ester och Anita m e n a r att de kan se tydliga köns- skillnader i livssyn:
J a , därför att j a g är klart övertygad o m att kvin- nor och m ä n har olika syn på livet och sam- hället.
Ja, vi har genom våra v ä r d e r i n g a r om vad som är viktigt i livet, vår närhet till v å r d a n d e , det levande, en kunskap, en känsla av h u r vi vill bygga u p p ett konstruktivt samhälle. Ett sam- hälle som är bra för oss och v å r a barn.
Vi kan se av Anitas språkbruk (i det a n d r a citatet) att hon påverkats av de tankar om en speciell kvinnokultur som förts fram in- om kvinnorörelsens a n d r a fas på 70-talet.
T v å tredjedelar av de intervjuade kvinnor- na anser att kvinnliga politiker faktiskt för fram kvinnospecifika synpunkter i de poli- tiska diskussionerna. Det beskrivs som att kvinnor är mer j o r d n ä r a , konkreta och praktiska och ser till verkligheten på ett a n n a t sätt än sina manliga kolleger. Särskilt i de tekniska n ä m n d e r n a och i planerings- s a m m a n h a n g n ä r m a r sig kvinnor proble- men utifrån a n d r a utgångspunkter.
Bland de här svaren kan vi finna att tek- niskt, ekonomiska intressen står emot ett kvinnokulturellt omsorgsperspektiv. Har- riet och Viola beskriver de här motsättning- a r n a så här:
Ja, mera m e d m ä n s k l i g a infallsvinklar. Inte så mycket byråkrati och s i f i e r g r u n d a n d e åsikter.
K a r l a r n a ser oftast kalkylerande på olika pro- blem, m a n r ä k n a r ut lönsamhet och jämför statistik. M e n k v i n n o r n a tittar på s a m m a pap- per och tänker praktiskt.
J a , det tycker j a g . D o m tänker mer praktiskt, tänker på b a r n e n . M ä n n e n tänker mer på bilen.
För kvinnorna som intar harmonisynen finns en tveksamhet inför åsikterna om spe- ciellt kvinnliga synpunkter. Eva återkom- mer till sin tanke om att besluten fattas gemensamt:
J a g vet inte om det är en bra fråga. J a g är osäker på o m det finns speciella kvinnliga synpunkter.
Vi b e s t ä m m e r j u g e m e n s a m t . . .
Några av de yngre kvinnorna intar ett tyd-
ligt intressegruppsperspektiv i sina svar.
Rita tycker sig se hur m ä n s och kvinnors intressen står emot v a r a n d r a :
J a , det gör det. Se t ex på lokalvården, den ska m a n spara in på och rationalisera n ä r det ska sparas. Vi kvinnor har varit mer intresserade av att det är kanslisterna som förlorar j o b b e n när m a n rationaliserar. Datatekniker och manliga t j ä n s t e m ä n avskedas aldrig.
T v å kvinnor av de trettio intervjuade anser sig inte ha upplevt att kvinnliga politiker intar några särskilda synpunkter. De här kvinnorna är också negativa till kvinno- rörelsen och tanken på könsskillnader i po- litiken.
Plats för kvinnor?
På frågan om det finns u t r y m m e för kvinnli- ga politikers synpunkter i de politiska dis- kussionerna m e n a r 10 kvinnor att u t r y m m e finns, 10 att det inte finns u t r y m m e och 10 att u t r y m m e t förändrats betydligt med ti- den. De kvinnor som tycker att det finns plats för kvinnors perspektiv representerar alla nivåer i beslutshierarkin. Det är sär- skilt kvinnorna i de tekniska n ä m n d e r n a som tycker att det är svårt att h ä v d a kvin- nors åsikter. För flera kvinnor är det svårt att tillämpa harmonisynen i diskussioner- na, eftersom m ä n n e n helt enkelt inte är be- redda att lyssna. K a j s a tror inte att det linns särskilt mycket plats för kvinnors syn- sätt:
Nej, det tror j a g inte. K a r l a r n a lyssnar bäst på karlar än så länge.
Det är särskilt svårt att h ä v d a omsorgspers- pektivets verklighetsuppfattning som något synligt och konkret, när det måste översät- tas i siffror och tekniskt språk. Anita och Harriet beskriver svårigheterna:
Det är väldigt svårt att föra d e m till torgs. Det är lika svårt för kvinnorna att företräda sina syn- punkter som det är för socialförvaltningen vid bostadsplaneringen för d ä r säger ingenjörerna och arkitekterna och de manliga politikerna att formulera era erfarenheter i våra termer först så ska vi lyssna sen. Där har de kvinnliga politiker- na svårt att göra sig förstådda eller bli tagna på allvar.
Nja, j a g tror inte det. J a g har inget bevismate- rial, det finns inga r a p p o r t e r och siffror som stöder våra åsikter. Det h ä r är något m a n ibland känner på sig och det håller j u inte som argu- ment. Det är lättare att köra över sånt vid tids- press, våra a r g u m e n t h a r ju inte s a m m a status.
Att en förändring skett över tid, att det blivit lättare för kvinnliga politiker att häv- da sig betonas av 11 kvinnor. De har suttit med i flera perioder och j ä m f ö r förr och nu.
Förändringen beror dels på att kvinnorna blivit fler i de politiska s a m m a n h a n g e n och dels är den en fråga om tydliga generations- skillnader mellan äldre och yngre manliga politiker. Den j ä m l i k a r e ansvarsfördelning- en i m å n g a yngre familjer gör att m ä n n e n stödjer kvinnornas omsorgsargument. So- fie, Britt-Marie och Viola ser de här föränd- ringarna:
På senare år tycker j a g att de yngre m ä n n e n ställt u p p helhjärtat. Det är väldigt viktigt med p a p p a l e d i g h e t e n .
J a g tycker att det far mer u t r y m m e , det beror förstås på att vi blir fler som h a r såna här syn- punkter.
De här förändringarna m ä r k s absolut på plane- ringen. Förr i tiden var det absolut svårare att fa d o m att lyssna. Killarna h a r börjat respektera våra åsikter, det har blivit mycket b ä t t r e nu.
Särskilda kvinnofrågor?
Ytterligare en fråga ställdes i intervjun som gällde om det finns särskilda o m r å d e n som är av speciellt intresse för kvinnor i politi- ken. Den här frågan fungerade som en sam- m a n f a t t a n d e uppsamlingsfråga och ställ- des för att undersöka om de kvinnliga poli- tikerna definierar vissa frågor i intresse- gruppsperspektiv. 18 kvinnor svarade " j a "
på frågan. Att omsorgsfrågor och kvinnors intressen är intimt s a m m a n k o p p l a d e med v a r a n d r a f r a m g å r tydligt av svaren. Dels genom att kvinnorna internaliserat sina an- svarsområden till att bli egenintresse, dels genom att förändringar i omsorgspolitiken påverkar kvinnors liv högst påtagligt.
Barnomsorgen är det tydligaste exemplet men flera kvinnor n ä m n e r också föränd- ringarna i äldreomsorgspolitiken:
Nu ska vi inte ha så mycket institutionsvård av de äldre längre. V a d k o m m e r det att medföra, här gäller det att vi är vakna. H ä r finns risker b å d e för d e m som behöver vård och d e m som ska ställa upp. Vilka är det som ska ställa u p p och vad far det kosta?
De o m r å d e n som uttryckligen n ä m n s som politiska sakfrågor är barnomsorg, boen- defrågor, a r b e t s m a r k n a d s f r å g o r , handi- kappfrågor, hemsjukvård, kommunikatio- ner, miljön, skolan och ungdomsarbetslös- heten. H ä r gäller det politiska o m r å d e n som berör kvinnors liv och som skulle kom- ma i s k y m u n d a n i politiken om de inte före- träddes av de kvinnliga politikerna. M e n m å n g a av kvinnorna betonar samtidigt att det är en ansvarsfråga, m ä n kan också driva de här frågorna. K a t a r i n a och K a j s a ser ä n d å att det finns vissa prioriteringar eller frågor som inte drivs av m ä n . Kajsa konsta- terar med tveksamhet att en fråga om kvinnohus troligen är av speciellt kvinno- intresse.
J a , b a r n o m s o r g e n och a r b e t s m a r k n a d e n , sko- lan. I n o m de flesta o m r å d e n h a r kvinnor intres- sen att bevaka, det h a n d l a r om prioriteringar.
M e n det jag n ä m n e r ligger först.
Egentligen ska det inte finnas särskilda kvinno- frågor. Ar förstås lite tveksam n ä r det gäller kvinnohus.
Sju kvinnor svarar bestämt " n e j " på frågan om det finns särskilda kvinnofrågor, de be- tonar att ansvaret bör delas lika för alla områden. N å g r a kvinnor är tveksamma till hur de ska besvara frågan, här finns också en rädsla för att den könsliga arbetsdel- ningen ska befästas inom politiken. Flera av de 18 kvinnor som svarat " j a " på frågan uttrycker också en tveksamhet inför hur de skall ställa sig. De tillägger att de inte kan bevisa något och att det kanske inte borde vara så att vissa o m r å d e n är av speciellt kvinnointresse.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en majoritet av de intervjuade kvinnor- na anser att kvinnor har något särskilt att tillföra de politiska diskussionerna, att de kvinnliga politikerna i praktiken också gör detta och att de anser att det finns ett visst u t r y m m e för de här åsikterna. M å n g a , sär- skilt de yngre och ledamöterna i de tekniska
n ä m n d e r n a , u p p l e v e r a t t d e t finns en k o n - flikt m e l l a n d e o s y n l i g a , i c k e - m ä t h a r a e r f a - r e n h e t e r n a o c h v ä r d e r i n g a r n a o c h d e t tek- n i s k t , e k o n o m i s k a e f f e k t i v i t e t s t ä n k a n d e t s o m d o m i n e r a r i p o l i t i k e n .! !
Kvinnorörelse och kvinnoförtryck D e n n y a k v i n n o r ö r e l s e n s p å v e r k a n p å poli- t i k e n ä r o c k s å en f r å g a o m i v i l k e n m å n d e k v i n n l i g a p o l i t i k e r n a s t ä l l e r sig p o s i t i v a till k v i n n o r ö r e l s e n o c h i v i l k e n m å n d e t a g i t i n t r y c k a v 7 0 - t a l e t s k r a v p å s y n l i g g ö r a n d e t a v k v i n n o f ö r t r y c k . M a j o r i t e t e n a v d e 30 in- t e r v j u a d e k v i n n o r n a ä r p o s i t i v a i s i n a o m - d ö m e n o m k v i n n o r ö r e l s e n o c h d e n ä m n e r v i k t e n a v a t t k v i n n o r f å r t r ä n a u p p sin s j ä l v - s t ä n d i g h e t , a t t m ö t e s p l a t s e r s k a p a s , b e h o - vet a v k v i n n o g e m e n s k a p o c h v i k t e n a v a t t d e t finns f o r a för a r t i k u l e r a n d e t a v k v i n n o r s i n t r e s s e n . E n t r e d j e d e l a v k v i n n o r n a i n t a r en k l a r t p o s i t i v h å l l n i n g ; d e t i l l h ö r F o l k p a r - tiet o c h S o c i a l d e m o k r a t e r n a , å l d e r s m ä s s i g t t i l l h ö r d e d e y n g r e eller m e l l a n g r u p p e n o c h k l a s s m ä s s i g t u t g ö r d e m e l l a n s k i k t .
B r i t t a o c h E s t e r v i s a r i sitt s p r å k b r u k h u r d e t a g i t i n t r y c k a v k v i n n o r ö r e l s e n s i d é e r , d e t a l a r o m f r i g ö r e l s e o c h m o t s ä t t n i n g a r : J a g tycker att den är ett led i kvinnans frigörelse.
Något intressant som k o m m e r längre f r a m . J a g ser positivt på kvinnorörelsen och h o p p a s att den k o m m e r på bred front, att kvinnorna själva kan visa vägen h u r de vill j o b b a .
J a g tycker att den är bra även o m jag inte håller med om allt. Vi har j u faktiskt m o t s ä t t n i n g a r i samhället som gör att kvinnorna lever ojämlikt.
Så länge är det viktigt att det finns kvinnor som har kraft att ta itu m e d det som de tycker är väsentligt.
B l a n d d e h ä r g r u p p e r n a f i n n s o c k s å en för- s t å e l s e för a t t d e n n y a k v i n n o r ö r e l s e n i sin roll s o m a v a n t g a r d e v i s a t m i l i t a n s o c h v r e - d e , l i k s o m a t t en del f r å g o r s o m d r i v i t s v a r i t a v i n t r e s s e för m a r g i n e l l a k v i n n o g r u p p e r . D o r i s u t t r y c k e r sig så h ä r :
J a g är i stort sett positiv till det hela. (. . .) Ibland slår det faktiskt över. M e n det är något som vi också kan se bland de frikyrkliga och de religiösa, det är j u inte b a r a inom kvinnorörel- sen. Det är bra att kvinnor hittar forum att
mötas och ställa krav på. Att det sen blir lite tokigt ibland får vi väl acceptera.
D e t ä r i första h a n d s o m p o l i t i s k k r a f t u t a n - för d e t p o l i t i s k a s y s t e m e t s o m d e k v i n n l i g a p o l i t i k e r n a v ä r d e r a r k v i n n o r ö r e l s e n . N y a f r å g o r h a r p o l i t i s e r a t s o c h k v i n n o r h a r f å t t k r a f t a t t h ö j a s i n a r ö s t e r . K v i n n o r ö r e l s e n h a r p å v e r k a t d e n p o l i t i s k a o p i n i o n e n o c h p a r t i e r s k v i n n o f ö r b u n d . N å g r a a v d e y n g r e s o c i a l d e m o k r a t i s k a k v i n n o r n a vill g ä r n a se m e r a v b å d e i d é e r o c h m e d l e m m a r u r k v i n - n o r ö r e l s e n i sitt k v i n n o f ö r b u n d . A n n a ä r en a v d e m :
J a g önskar att det var kvinnor som f a n n s hos oss. J a g tycker att de står oss n ä r a och att det skulle vara en kvalitetsförbättring om de enga- gerade sig hos oss. J a g k ä n n e r flera som är e n g a g e r a d e på v ä n s t e r k a n t e n , jag b r u k a r säga till d e m att ni behövs hos oss.
M a r i e b e r ö r d e t S o c i a l d e m o k r a t i s k a k v i n - n o f ö r b u n d e t s d i l e m m a m e d g e n e r a t i o n s - o c h k l a s s k i l l n a d e r . " T a n t e r n a " , a r b e t a r - k l a s s e n s k v i n n o r i m e d e l å l d e r n o c h ä l d r e , s t ä l l e r sig o f t a f r ä m m a n d e i n f ö r k v i n n o r ö - r e l s e n s ö p p e n h e t o c h s t r i d b a r h e t : 54
J a g tror att vi har mycket att lära av kvinnorö- relsen inom vårt k v i n n o f ö r b u n d , vi måste finna nya former för vår v e r k s a m h e t . M e n vi far inte heller bli för militanta för s n a b b t för d å försvin- ner våra tanter som är vår bas. Vi måste gå försiktigt f r a m .
E n t r e d j e d e l a v k v i n n o r n a ä r d e l v i s p o s i t i v a m e n u t t r y c k e r n å g o n f o r m a v r e s e r v a t i o n g e n t e m o t m i l i t a n s e n i n o m d e l a r a v k v i n n o - r ö r e l s e n . F l e r a a v d e h ä r k v i n n o r n a t a r o c k s å u p p v i k t e n a v a t t t a h ä n s y n till m ä n - n e n s roll i k a m p e n för ett b ä t t r e s a m h ä l l e . D e n e g a t i v a o m d ö m e n s o m g ö r s u t t r y c k s i o r d s o m " m i l i t a n s " , " e x t r e m a , l å s t a p o s i - t i o n e r " , " i s o l e r a d e " , " k o n f r o n t a t i o n " ,
" s l å r ö v e r " . N ä r d e h ä r k v i n n o r n a s t ä l l e r sig k r i t i s k a till m i l i t a n s e n i n o m d e l a r a v k v i n n o r ö r e l s e n så t ä n k e r d e p å h u r o m ö j l i g t d e t förhållningssättet blir i s a m a r b e t e t m e d m ä n n e n . P o l i t i s k t a k t i v a k v i n n o r m å s t e s o m strategi s k a p a a l i a n s e r m e d v i s s a m a n l i - g a p a r t i k a m r a t e r o c h u n d v i k a en k ö n s p o l i - tisk p o l a r i s e r i n g .
J a g k ä n n e r j u till om en del g r u p p e r (. . .) J a g
tror att de tar avstånd från m ä n n e n . G å r j a g med i en sån g r u p p skulle m ä n n e n i mitt parti eller n ä m n d gå i försvarsposition, det går inte.
J a g upplever kvinnorörelsen som alltför hätsk gentemot m ä n n e n . Det går inte att vara sån i politiken, istället far m a n ta m o d till sig och ta u p p det i sin partiorganisation.
D e t ä r k v i n n o r ö r e l s e n s a n d r a fas m e d en n y b r e d d p å v e r k s a m h e t e r s o m i n n e b u r i t en ö p p n i n g g e n t e m o t d e p o l i t i s k t a k t i v a k v i n - n o r n a . K v i n n o h u s för m i s s h a n d l a d e k v i n - n o r o c h f r e d s r ö r e l s e n ä r d e n g e m e n s a m m a n ä m n a r e s o m d e f l e s t a s t ä l l e r sig k l a r t p o s i - t i v a till.
D e n t r e d j e g r u p p e n a v d e i n t e r v j u a d e ä r s k e p t i s k a e l l e r n e g a t i v a till k v i n n o r ö r e l s e n . H ä r h a n d l a r d e t i n t e b a r a o m t v e k s a m h e t i n f ö r s t r a t e g i e r u t a n o c k s å till i n n e h å l l e t i d e p o l i t i s k a k r a v e n . D e t ä r d e t k o m p l e m e n - t ä r a h a r m o n i p e r s p e k t i v e t s o m å t e r k o m - m e r , k v i n n o r n a b ö r e n g a g e r a sig för a t t s k a - p a e t t b ä t t r e s a m h ä l l e för b å d e k v i n n o r o c h m ä n . N å g r a t y c k e r sig s t å u t a n f ö r h e l a d e -
b a t t e n u n d e r 7 0 - t a l e t . N å g r a a v d e la k v i n - n o r s o m t i l l h ö r a r b e t a r k l a s s e n b l a n d d e in- t e r v j u a d e u t t r y c k e r e n a v v a k t a n d e h å l l - n i n g . D e h a r en b a k g r u n d v i a f a c k l i g v e r k - s a m h e t i L O o c h ä r p r ä g l a d e a v d e n t r a d i - t i o n e l l a s o c i a l i s t i s k a s y n e n p å k v i n n o o r g a - n i s e r i n g . E l s a o c h B i r g i t u t t r y c k e r sin a v - v a k t a n d e h å l l n i n g p å följande s ä t t : J a g k ä n n e r j u att j a g står lite u t a n f ö r det hela.
Jag kan j u förstå resonemanget, men jag tycker att vi t a p p a r bort m a n n e n alldeles. M a n n e n har j u också rättigheter, vi behöver slåss för m a n -
nens rättigheter som m ä n n i s k a . Vi måste ta med även h o n o m i g e m e n s k a p e n .
J a g tror ä n d å att vi ska j o b b a ihop — jag tycker inte så bra o m isolerade g r u p p e r .
Kvinno diskriminering?
H a r d u u p p l e v t n å g r a s p e c i e l l a p r o b l e m s o m k v i n n a i p o l i t i k e n — h a r d u t ex blivit d i s k r i m i n e r a d eller å s i d o s a t t ? 1 7 p r o c e n t a v a l l a k v i n n o r i k o m m u n e n s v a r a d e " j a " p å
Foto Monica Englund, Kvinnohuset i Köpenhamn.
den här frågan. J u högre u p p i den politiska hierarkin de befinner sig, desto större andel kvinnor har en uttalad upplevelse av diskri- minering. Enkätresultaten visar att hälften av kvinnorna i fullmäktige och fyra av tio kvinnor i kommunstyrelsen svarar " j a " på den här frågan, m e d a n 15 procent av kvin- norna i f a c k n ä m n d e r n a uppger att de haft svårigheter som kvinna. Bland de intervju- ade kvinnorna säger sig 18 av de trettio ha erfarenhet av kvinnoförtryck. Det gäller kvinnor i alla åldrar och från alla partier och rör både direkt och indirekt diskrimine- ring. Sex kvinnor av de 18 beskriver direkt och öppen diskriminering. Rita har upplevt sexuella trakasserier och Marie berättar om det hån hon utsätts för som aktiv kvinno- klubbist.
J a , direkta sexuella attacker från en manlig par- tikamrat.
J a , j a g anser f o r t f a r a n d e att det är förvånans- värt att aktiva m ä n skrattar åt kvinnoklubben.
N ä s t a n varje kaffepaus i fullmäktige får m a n höra skämt och d o m säger det för att se oss arga.
Löjliga p å h o p p och skämt om vad ska ni ha k l u b b a r n a till.
Ett tydligt inflytande från kvinnorörelsen är att de kvinnliga politikerna definierar olika former av psykologiska sanktioner som förtryck, här finns en medvetenhet om att också mindre synliga mekanisker kan anses vara diskriminering. Den här medve- tenheten kan tolkas som ett led i kvinnors allmänna m e d v e t a n d e h ö j n i n g under 70-ta- let, där förnedrande upplevelser inte längre ses som privata eller isolerade utan som något m a n delar med flera kvinnor. Siv och Ester visar att de ser ett mönster:
J a g har blivit gjord till åtlöje och klart m o b b a d . J a g tror att j a g inte är e n s a m om att k ä n n a det här. Det är svårt for kvinnor att k o m m a med nya idéer.
J a g h a r haft p r o b l e m med att killarna h a r så svårt att lyssna på en kvinna innan hon p r a t a t färdigt. Det skulle aldrig falla d o m in att avbry- ta en m a n på s a m m a sätt. . . det gäller m i n a p a r t i k a m r a t e r b å d e i k o m m u n s t y r e l s e n och full- m ä k t i g e g r u p p e n . J a g vet att det är m å n g a flera av de kvinnliga l e d a m ö t e r n a som tycker att de inte tas på allvar.
Förlöjligande och osynliggörande är de två vanligaste " h ä r s k a r t e k n i k e r n a "3 5 som n ä m n s . K v i n n o r som drivit en politisk fråga
"för h å r t " , dvs som varit påtagligt aktiva i jämställdhetsarbete inom k o m m u n e n , be-
skriver hur de förlöjligats eller hur skrivel- ser och ärenden " t a p p a t s b o r t " . De äldre kvinnorna känner sig m å n g a gånger bort- glömda och osynliga, de yngre kvinnorna påminns ständigt om sitt kön. Den här di- skrimineringen är särskilt påtaglig för de kvinnor som är nybörjare i politiken; j u längre erfarenhet m a n har på posten desto lättare blir det att bli respekterad. M å n g a av kvinnorna låter sig inte förtryckas utan har skilda motstrategier. M a r i e ger svar på tal om varför k v i n n o k l u b b a r n a behövs:
J a g b r u k a r säga till d o m , det är aldrig den som förtrycker som förstår.
Siv insåg att hon måste bryta sin roll som nybörjare där hon ofta blev avbruten i dis- kussionerna:
M a n tas inte riktigt på allvar i diskussionerna.
( . . . ) För min del var det väldigt jobbigt i n n a n j a g b ö r j a d e k ä n n a att j a g gjorde nytta. J a g fick k o m m a över det g e n o m att själv ta initiativ, det skulle j a g ha gjort tidigare.
K a t a r i n a reagerade med vrede och protes- terade öppet:
J a , men det är så längesedan, det h a r h ä n t en gång. J a g blev så ilsken att det h a r inte h ä n t igen. J a g fick upprättelse efteråt. (. . .) Vi disku- terade om det efteråt, sen var det bra.
De kvinnor som inte ansett sig uppleva nå- gon diskriminering k o m m e n t e r a r ofta inte sitt svar. N å g r a av d e m tillhör den g r u p p som är negativ eller skeptisk till kvinnorö- relsen och de visar en tydlig ovilja att tala om ämnet. N å g r a av kvinnorna som inte upplevt n å g r a svårigheter betonar hur väl- komna de känt sig och hur de verkligen behövts i partiets arbete. Gerd är nybörjare i ett parti där m a n haft svårt att få fram tillräckligt m å n g a kvinnor på politiska poster:
T v ä r t o m — m a n blir o m h ä n d e r t a g e n och full- m a t a d med u p p d r a g .
Kvinnogemenskap
Vi skall nu övergå från de kvinnliga kom- munalpolitikernas åsikter och attityder an- gående kvinnointressen och kvinnorörelse till att studera hur de ställer sig till konkret samarbete mellan kvinnor. Av intresse är också vilket nätverk de ingår i, dels inom det politiska systemet och dels utanför det politiska systemet.
61 procent av alla kvinnliga politiker i k o m m u n e n uppger att de i sitt politiska arbete s a m a r b e t a r med alla inom parti- gruppen. 22 procent n ä m n e r att de samar- betar med delar av p a r t i g r u p p e n och 17 procent n ä m n e r kvinnliga ledamöter inom och utom p a r t i g r u p p e n . H ä r behöver vi k o m m a ihåg att m å n g a kvinnor ingår i par- tigrupper där de är e n s a m m a eller två kvin- nor. Majoriteten av de kvinnliga politiker- na s a m a r b e t a r alltså både med sina manli- ga, mer erfarna kolleger och med sina kvinnliga ledamöter. 14 procent av de kvinnliga politikerna har deltagit i direkt s a m a r b e t e mellan kvinnorna i partiet i nå- gon fråga och lika m å n g a har s a m a r b e t a t med kvinnor över partigränserna.
De här siffrorna belyser vad vi tidigare berört i texten; hur de kvinnliga politikerna behöver skapa allianser med vissa manliga kolleger och hur p a r t i g r u p p e n i sin helhet utgör g r u n d e n för det politiska arbetet. De intervjuade kvinnorna tillfrågades om hur de upplevde kontakten mellan kvinnorna i det egna partiet och över partigränserna.
T v å tredjedelar av kvinnorna beskriver kontakten kvinnor emellan som mycket po- sitiv inom partiet, främst gäller detta kvin- nor som är aktiva i sina partiers kvinnoför- bund. Systerskapet, sammanhållningen och gemenskapen är viktig för de här kvin- norna och beskrivs såhär av Kjerstin och Anna:
K o n t a k t e n mellan kvinnorna är speciell, det är ett väldigt systerskap, en väldig v ä r m e och så trivsamt. Vi har s t y r e l s e s a m m a n t r ä d e n h e m m a hos v a r a n d r a , vi försöker ha trivsamt och roligt, bjuder på god mat. Vi stöttar v a r a n d r a o m det behövs och u p p m u n t r a r v a r a n d r a n ä r någon ska plockas f r a m , det är väldigt värdefullt.
J a g tycker att det är bra. J a g h a r alltid haft n å g r a kvinnor i min klubb som varit väldigt
värdefulla för mig. (. . .) J a g har den inställ- ningen att kvinnor måste hålla ihop. O m inte vi håller ihop — vem ska då göra det?
Några av de kvinnor som tidigare intagit en principiell hållning mot separat kvin- noorganisering har på senare tid ä n d r a t åsikt. Anita beskriver hur hon börjat se för- delarna med kvinnornas egna möten:
Nej, j a g gick inte m e d i någon kvinnoklubb för j a g ansåg att de inte behövdes. N u h a r j a g börjat
vackla på senare år i den inställningen för det är en så mycket v a r m a r e a t m o s f ä r i kvinnoklub- b a r n a . De h a r så oerhört mycket av fin gemen- skap, deras möten blir j u mer välbesökta än vanliga p a r t i m ö t e n .
För de yngre kvinnorna är det viktigt att kvinnoföreningarnas sociala funktion kom- bineras med politisk aktivitet. Generations- skillnaderna är tydliga i m å n g a föreningar där de äldre kvinnorna ställer sig tveksam- ma till de yngres politiska ambitioner. Kla- ra försökte k o m m a med nya idéer som ordförande, men lyckades inte:
Kvinnoorganisationen på det lokala planet fun- gerade som kaffekokningsorganisation. D o m h a d e studiecirklar och satt och virkade. J a g ville att d o m skulle utbilda sig för politikerrollen och våga p r a t a . J a g ville att d o m skulle välja lite nya ä m n e n till studiecirklarna och skapa en stöd- g r u p p till d o m som blev valda, eftersom vi som var valda var så e n s a m m a . Det blev inte så.
Men det är inte bara via kvinnoförbunden som de kvinnliga politikerna kan stötta var- andra. De kvinnor som har förtroendeupp- drag söker sig ofta spontant till v a r a n d r a , sitter tillsammans vid s a m m a n t r ä d e n a och känner ett stöd i att inte vara ensam kvinna.
Siv och Doris ser behovet av att de kvinnor som har politiska u p p d r a g går s a m m a n : M e n j a g har u p p t ä c k t att eftersom vi h a r satsat på hälften av kvinnorna på listorna så borde vi ställa u p p för de nya. Vi har träffats en gång sex kvinnor i fullmäktige, det var väldigt nyttigt. Vi b e r ä t t a d e mycket öppet för v a r a n d r a om h u r vi upplevt våra u p p d r a g och vilka problem vi haft.
N u ska vi träffas igen för att diskutera h u r vi kvinnor kan göra för att l e d a m ö t e r n a ska kom- ma in i g r u p p e n . J a g tror att vi kvinnor behöver en sån h ä r h j ä l p lite extra.
Rätt hyfsad, men vi skulle behöva ha mer kon-
takt mellan de förtroendevalda kvinnorna. Det finns ett väldigt behov och intresse av att träffas och diskutera sin situation, det gäller b a r a att någon orkar o r d n a det.
De kvinnor som uttrycker åsikter om att
"kvinnosak är m ä n n i s k o s a k " och som är negativa eller a v v a k t a n d e till kvinnorörel- sen upplever att den kontakt de känner med övriga ledamöter är mer baserad på individ än kön. De betonar att de inte är negativa till a n d r a kvinnors behov av gemenskap, men att de själva hellre s a m a r b e t a r med manliga kolleger. För Ingrid är det viktigt att markera hur hon identifierar sig med den manliga politikerrollen:
J a g har g e n o m g å e n d e lättare att a r b e t a med m ä n . J a g h a r ingen speciell kontakt med kvin- norna i mitt parti. J a g h a r förstås ingen svårig- het att a r b e t a med kvinnor, m e n det h a r spon- tant blivit så att jag trivs bäst med att jobba med m ä n . J a g är nog den typen som inte tycker om att blanda in m a t r e c e p t och b a r n — tycker inte att det är roligt. Då p r a t a r j a g hellre o m nä- ringsliv och sånt.
Kontakt över partigränserna 14 procent av alla kvinnliga ledamöter upp- ger i enkätsvaren att de deltagit i något s a m a r b e t e med kvinnor ur a n d r a partier.
Några frågor som m a n s a m a r b e t a t omkring är startandet av kvinnohus, en gemensam aktion mot pornografi, ett a r r a n g e m a n g för h a n d i k a p p a d e i fullmäktige och ett debatt- möte om abort. I intervjuerna f r a m k o m m e r klara skillnader i inställningen till kontakt över partigränserna. De ledamöter som upplevt en god kontakt och gemenskap har fått den erfarenheten i s a m m a n h a n g där partipolitiken inte varit satt i fokus på sam- ma sätt som i fullmäktige och kommunsty- relse. Harriet sitter med i en kommundels- n ä m n d :
Mycket bra. Vi har lättare att p r a t a med var- a n d r a u n d e r s t u d i e d a g a r eller kaffepauser.
M ä n n e n vaktar mer om sitt revir, d o m skulle aldrig p r a t a med en m o t s t å n d a r e i en aktuell politisk fråga. D o m kan bara diskutera väglaget och sånt med v a r a n d r a .
Några kvinnor ur de tekniska n ä m n d e r n a uttrycker också s a m m a känsla av stöd från
kvinnor ur a n d r a partier. I tre fall n ä m n e r de direkt s a m a r b e t e mellan borgerliga och socialistiska kvinnor för att driva vissa om- sorgsfrågor. Kjerstin som deltagit i några a r r a n g e m a n g över partigränserna säger så här om pornografiaktionen:
J a g tycker det var ett väldigt fint initiativ, det är väldigt roligt n ä r m a n kan träffas och diskutera.
Sen blir det j u lite tyngd n ä r vi enas. J a g hörde sen att det blev u p p m ä r k s a m m a t .
Tio kvinnor av de trettio intervjuade ut- trycker en klar g r ä n s d r a g n i n g mellan det borgerliga och det socialistiska blocket. För Doris är det självklart att partilojaliteten är starkast:
Dålig. Visserligen lite b ä t t r e än med m ä n n e n i de a n d r a p a r t i e r n a . M e n j a g k ä n n e r klart en större samhörighet med m ä n n e n i mitt parti än med kvinnorna från de övriga p a r t i e r n a . Men Britta som tillhör s a m m a parti som Doris intar en feministisk linje och tycker sig se vissa kvinnofrågor som står utanför partilinjen. D ä r kan hon k ä n n a gemenskap över partigränserna:
J a g har inte alls känt av partiskillnader, vi strä- var j u efter ett mänskligt samhälle på lika vill- kor. De strider som varit h a r ju gällt vad par- tierna står för men inte i kvinnofrågor. N ä r j a g har diskuterat m e d m o d e r a t k v i n n o r h a r det m å n g a gånger kommit f r a m fina saker också trots att deras partilinje går emot det j a g står för.
Vi kan alltså se hur de kvinnliga politikerna i intervjuerna upplever ett klart stöd hos a n d r a kvinnor inom det politiska systemet och att en viss öppenhet finns hos m å n g a för en speciell kvinnopolitik i vissa frågor. Den tidigare vågen av nedläggningar av kvinno- förbundens lokalavdelningar har också vänt. M å n g a säger sig ha ä n d r a t åsikt och n u m e r a stödja idéerna om separat kvin- noorganisering.
För att få en bild av de kvinnliga politi- kernas nätverk utanför det politiska syste- met ställdes en fråga i enkäten om de delta- git i någon kvinnoaktion under valperio- den. 32 procent (45 kvinnor) svarade att de deltagit i någon aktion, de allra flesta i fredsdemonstrationer, 8 mars-firande till-
s a m m a n s med kvinnorörelsen och arbete för kvinnohuset. De allra flesta, 34 kvinnor av 45, hade deltagit i egenskap av privat- person och inte som politiker. 42 procent av alla ledamöter u p p g a v att de tillhörde nå- gon kvinnoorganisation som var fristående från partiet.
Vi kan alltså s u m m e r a att ett visst nät- verk finns mellan kvinnorna inom och utan- för det politiska systemet, både via par- tiernas kvinnoorganisationer, mellan poli- tikerna och i förhållande till kvinnoaktivite- ter utanför det politiska systemet.
Slutord
I sin syn på vilken g r u p p de representerar i politiken definierar de kvinnliga politikerna sig främst som omsorgsansvariga. Att kvin- nor har något särskilt att tillföra politiken uttrycks av en majoritet av kvinnorna, men bland de yngre ledamöterna är det vanliga- re att de uttrycker en tveksamhet inför tan- ken på att manliga och kvinnliga perspektiv kan mötas i en a n d a av dialog och harmoni.
Detta beror dels på att vissa frågor ses i ett perspektiv av könskonflikt, men det är också en fråga om konflikt mellan olika verklighetsuppfattningar.
Kvinnorörelsen som kraft utanför det po- litiska systemet betraktas som värdefull av de kvinnliga politikerna, även om m å n g a uttrycker en viss avvaktande hållning inför
" m i l i t a n s " och " e x t r e m a krav." I de be- skrivningar av upplevt förtryck som kvin- nor i det politiska systemet ger, kan vi ur- skilja en medvetenhet som präglas av 70- talets öppenhet, d ä r diskriminering inte ses som ett individuellt problem.
Kvinnosolidaritet och systerskap är vik- tiga förutsättningar för de kvinnliga kom- munalpolitikernas verksamhet. M å n g a kvinnor som tidigare varit skeptiska inför tanken på separat kvinnoorganisering har under senare år ä n d r a t åsikt. En relativ öppenhet för s a m a r b e t e över partigränser- na kan skönjas i vissa frågor där partilinjen inte är överordnad och ett visst nätverk till kvinnor utanför det politiska systemet finns också etablerat.
I sitt förhållande till kvinnorörelsen med
dess krav på systerskap och till sina manli- ga p a r t i k a m r a t e r med deras krav på parti- lojalitet, befinner sig de kvinnliga politiker- na i en kluven situaton. M e n när politiska frågor av speciellt intresse för kvinnor blir aktuella, är det de kvinnliga politikerna som driver dem. O c h även om det fortfa- r a n d e är lång väg kvar till g e n o m g r i p a n d e förändringar, har politiken definitivt upp- hört att enbart vara en manlig d o m ä n .
J a g vill rikta ett tack till J a n n e k e van der Ros Schive, Institutt for Statsvitenskap, Oslo universitet, som bidragit till innehål- let i denna text genom skriftligt och munt- ligt samarbete. Det gäller avsnittet om det politiska systemet och uppdelningen av kvinnointressen i olika perspektiv.
Foto Monica Englund.
