UPPSALA UNIVERSITET
Ekonomisk-historiska institutionen
I BERGSLAGETS TJÄNST
Tillkomsten av och personerna bakom Bergslagets museum i Falun
C-UPPSATS VT 2009
Författare: Karin Grahn Wetter
Handledare: Maths Isacson
Datum för ventilering: 20 maj 2009
Bergslagets museum Innehållsförteckning
I B E R G S L A G E T S T J Ä N S T ... 1
BERGSLAGETS MUSEUM... 2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2
INLEDNING... 3
Syfte och frågeställningar... 5
Litteratur, källor och metod... 5
Begrepp ... 7
MUSEIGRUNDANDETS TID... 8
Marie Nissers epoker... 8
Värdet av att bevara ... 10
BAKGRUND... 12
Laboratorium mechanicum... 12
Bergskollegium ... 12
Från jordbruk till industrialism... 13
De första industrimuseerna ... 14
Demokratiseringen ... 15
ERIK JOHAN LJUNGBERGS TID,1875-1913... 15
Erik Johan Ljungberg och utbildningssyftet... 16
Carl Sahlin ”Samlaren”... 17
En dramatisk miljö ... 18
Sahlin för Bergslaget ... 20
Arbetet avbryts... 21
OLOF SÖDERBERGS TID,1917-1923 ... 22
Informationsavdelningen inrättas... 22
Alvar Silow ”Byggaren” ... 22
Uppbyggnad ... 24
Invigning... 25
Mottagandet i pressen ... 25
BESÖK PÅ BERGSLAGETS MUSEUM... 26
Statistik över museets besökare ... 27
” Känna doften av tillmakningseldarna” ... 28
Propagandaarbetet... 28
SAMMANFATTNING... 31
AVSLUTANDE DISKUSSION... 31
Förändring och bevarande... 31
Förebilderna fanns ... 32
Från utbildning till propaganda... 33
Reklam låg i tiden... 34
Barn av sin tid ... 34
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 36
Otryckta källor... 36
Tryckta källor ... 36
Litteratur ... 36
Inledning
”De blevo mig ett par goda ombud var för sin värld, ett par sinnebilder av de två stridiga makter som i vår tid sammandrabba hetare än kanske någonsin förr. De kunna kortast och enklast kallas Gammalt och Nytt.” Karl-Erik Forsslund, 1914 1
Bevarandet och förnyandet kan uppträda som industrihistoriens motpoler, där bevarandet strävar bakåt i tiden och förnyandet strävar framåt. De kan lika gärna gå hand i hand, där bevarandet fungerar som en förutsättning för förnyande.
Bergslagets museum är ett av Sveriges första industrimuseer. Det öppnade i Falun 1922, i en tid som präglades av idéer om demokrati och folkbildning, vilket gör det lätt att tro att det var sådana anledningar som låg bakom dess tillblivelse. Men det kan ligga flera anledningar bakom att ett företag startar museum.
Företaget Stora Enso bildades i sammanslagningen mellan Stora Kopparbergs Bergslag och finska Enso Oyj år 1998. År 1999-2000 förklarade ledningen att de inte längre var
intresserade av att ha kvar museet. Stora bildade Stiftelsen Stora Kopparberg, som tog över samlingarna för att ”säkerställa och bevara de industri- och kulturhistoriska unika
områdena”.2 Enligt personalen vid museet i dag har museet haft problem med att finna sin identitet och sitt uppdrag sedan samlingarna inte längre ägdes av det företag vars historia man haft som uppgift att berätta.3
I dagens läge är museets framtid osäker. Stora Kopparbergs Bergslags arkivhandlingar och föremål utgör en exceptionellt bred, lång och noggrann beskrivning av bergsnäringen i Sverige och spelar en viktig roll för svensk industrihistorieskrivning, menar personalen som i
1 Forsslund (1914), s. 7.
2 Hedenblad (2009).
3 Håkansson (2008).
dag förvaltar Stora Enos arkiv på Arkivcentrum i Dalarna.4 Diskussioner pågår om hur och vem som ska förvalta dessa samlingar i framtiden. Historien om Bergslagets museums tillkomst och ursprungsuppgift kan därför anses vara både angelägen, intressant och dagsaktuell.
Vi kommer att följa fyra aktörer och deras arbete och tankar med museet. Det är Erik Johan Ljungberg, en driftig företagsledare som gjorde Stora Kopparbergs Bergslag till ett av de främsta företagen på världsmarknaden och som gärna visade upp gruvan och verksamheten för gäster. Det är Carl Sahlin, en hängiven samlare och organisatör som bredvid sitt arbete som direktör ägnade sig åt att dokumentera gruvarbetarnas berättelser och företagets historia och samlade materialet i kataloger. Det är Alvar Silow, en stillsam bibliotekarie från Uppsala som öppnade samlingarna för allmänheten som Bergslagets museum och blev museets förste chef. Under arbetet med uppsatsen har ytterligare en person visat sig ha haft stor betydelse för museet; industrimannen Olof Alfred Söderberg. Olof Söderberg tillträdde posten som
verkställande direktör på Stora Kopparberg år 1917 och satt kvar till 1923. Han var
historieintresserad, beskrivs som en man med ”stor initiativkraft” och anställde Alvar Silow som bibliotekarie vid Stora Kopparbergs Bergslag.5 Söderberg gav stort utrymme för och stöd för Silows idéer, och det var under hans tid som disponent som museet blev verklighet.
Stora Kopparbergs Bergslag avsatte stora summor för att samla in och bevara handlingar och föremål. Ledningen har engagerat ”de bästa” bland landets forskare, konstnärer, författare och fotografer, kända namn inom sina kretsar.6 Inte minst Ljungberg verkar ha varit mån om hur företaget framställdes för eftervärlden. En av de som anlitades var Sigurd Erixon, professor i folklivsforskning vid Stockholms högskola och en av de mest betydelsefulla personerna inom kulturminnesvård vid tiden då museet invigdes.7
Bolagets konstsamling bestod bland annat av verk av Pehr Hilleström (1732-1816), konstnär och professor som vid början av 1800-talet var direktör för Konstakademien, Anders Zorn (1860-1920) och David Köckner Ehrenstrhal (1628-1698). Konstsamlingarna katalogiserades av August Hahr, professor i konsthistoria vid Uppsala universitet. Senare nedtecknades
4 Samtal den 1 december 2008 med arkivarie Ingrid Neil, Falun.
5 ”Söderberg” (1954).
6Samtal den 1 december 2008 med antikvarie Gunilla Hedenblad, Gruvmuseet i Falun.
7 Se Erixon, Sigurd., Sveden : en bergsmansgård i Stora Kopparbergslagen. Sigurd Erixon ledde även Nordiska museets landsbygdsforskning där man bland annat vill kartlägga svensk folkkultur.
huvudparten av företagets historia av professor Sven Tunberg vid Stockholms universitet och professor Sten Lindroth vid Uppsala universitet.8
Syfte och frågeställningar
Genom att följa gruvmuseets tillblivelse vill jag beskriva dessa personers intresse för
företagets och gruvindustrins historia. Historien har ett värde som är värt att förvalta väl och investera i, det visar Stora Kopparbergs Bergslag i och med sitt museum. En gedigen historia ger trovärdighet, fångar en allmännelig uppmärksamhet och ger ett ansikte åt företaget.
Syftet med den här uppsatsen är att beskriva och förklara tillkomsten av Bergslagets museum.
Jag vill ta reda på varför Stora Kopparbergs Bergslag ville presentera företagets bakgrund för eftervärlden och göra de tekniska artefakterna tillgängliga för allmänheten. Aktörerna kring Bergslagets museum var på olika sätt barn av sin tid och har agerat därefter. Jag vill veta vilka personerna var som låg bakom det som sedan blev ett av Sveriges första industrihistoriska museer. Frågeställningarna är: Varför öppnade Bergslagets museum? Vilka var personerna som låg bakom? Vem tog initiativet?
Förslaget att skriva en uppsats om museets historia kommer från personalen vid gruvmuseet i Falun. De insatser som gjort för historiebevarandet resulterade i ett museum, ett bibliotek, en fotosamling med över 400 000 bilder och negativ och en konstsamling och ett företagsarkiv över vad de själva beskriver som Sveriges äldsta ännu verksamma företag. Samlingarna är spridda sedan år 2000 då företaget inte längre ville ha dem kvar. Den historiska delen av arkivet överlät Stora Enso till Riksarkivet, där det sedan 2007 förvaltas av Arkivcentrum i Dalarna i Falun. Museets samlingar ägs av Stiftelsen Stora Kopparberget och bildarkivet övertogs av Dalarnas museum år 2004. Konstsamlingen behöll Stora Enso.9
Litteratur, källor och metod
För att placera museet i ett tidsbundet sammanhang har jag utgått ifrån Marie Nissers faser då det startades industrimuseer i Sverige. Marie Nisser är professor emeritus för
8 ”Ehrenstrahl, David Köckner”, ”Hahr, August”, ”Hilleström, Pehr”, ”Zorn, Anders”, ”Lindroth, Sten” (2008) Nationalencyklopedin [online].
9 Hedenblad, Gunilla (2009).
industriminnesforskning vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Vid Tema Kultur och Samhälle finns lektor Annika Alzén, vars studier och artiklar jag haft användning av för min uppsats. Tema Kultur och Samhälle bedriver sedan år 2000 forskning i kulturens roll, funktion och betydelse i samhället vid Linköpings universitet i Norrköping.
Marie Nissers epokindelning har varit min mall för att ringa in tidstypiska företeelser i synen på bevarandet under den aktuella perioden. Jag koncentrerar mig på den första perioden, då Carl Sahlin kom till Stora Kopparbergs Bergslag. Han efterträddes sjutton år senare av Alvar Silow som gjorde museet till en offentlig plats. Tidsperiodens bortre gräns går vid år 1951, då Alvar Silow lämnar sin tjänst och efterträds av Sven Rydberg. Samma år anställdes även för första gången en biträdande reklamchef.10
Till grund för uppsatsen ligger framförallt handlingar ur Stora Kopparbergs Bergslags arkiv på Arkivcentrum i Dalarna. Där finns bland annat litteratur av och om museiföreståndarna, om gruvan och företaget. Från och med år 1917 finns årsberättelser författade av Alvar Silow.
De innehåller verksamhetsbeskrivningar från arbetet med att bygga upp museet, komplettera samlingarna, startade och genomförda projekt kring museet. Jag har haft stor användning av Biographia Cuprimontana11, en samling av biografiska uppgifter om personer med
anknytning till Stora Kopparbergs Bergslag. Där finns tidningsurklipp, CV, betyg,
anställningskontrakt och brev, främst om högre tjänstemän, som samlats ihop under årens lopp. Arkivarien Ingrid Neil har hjälpt mig att hitta fram till materialet som rör museet. I arkivet finns även ”Uppslagsboken”12 som jag haft som guide. Med den kunde jag bland annat sammanställa besöksstatistiken.
Litteraturen som jag blivit rekommenderad att använda av museipersonalen var bland annat professor Karl-Gustaf Hildebrands Erik Johan Ljungberg och Stora Kopparberg13, som är ett både omfattande och djupgående verk om företaget. Hildebrand refereras ofta till i andra texter och artiklar om Stora Kopparberg, Bergslaget och Falu gruva och rekommenderades även av min handledare. Andra författare som inte haft någon anställningsrelation till företaget, vars verk jag använt mig av, är Karl-Erik Forsslund, författare, hembygdsforskare
10 Blomqvist (2009)
11 Biographia Cuprimontana, lat. ”Kopparbergs biografisamling”.
12”Uppslagsboken”
13 Hildebrand (1970).
och folkbildare i början av 1900-talet och senare författare som Lennart Schön, Marie Nisser och Maths Isacson.
Sören Karlssons hyllningsskrift Kunskap är framtid14 fick jag fick rekommenderad av museipersonalen med en brasklapp. Boken ger en tämligen ensidig bild av disponent Erik Johan Ljungberg. Det blev ett problem för mig eftersom Sören Karlssons verk är ett av få som presenterar Ljungberg som privatperson och som företagsledare på ett lättöverskådligt sätt.
Den är generös med bilder och personliga uttalanden som jag gärna vill använda mig av. För att nyansera min framställning av Ljungberg verifierar jag uppgifter ur Sören Karlssons bok med annan litteratur, främst Hildebrands,15 och genom att ställa frågor till museipersonalen.
Begrepp
Museet gick från början under namnet Bergslagets museum. Från och med 1967 har det gått under flera olika benämningar, som till exempel Stora Kopparbergs Museum, Stora Museum och Kopparberget museum. I dag kallas museet oftast för Gruvmuseet Falu Gruva.16
Jag använder Nationalencyklopedins definition att ett museum en privat eller en ”offentlig institution som inrymmer en systematiskt åstadkommen samling av föremål, bilder, arkivalier med mera, inom ett visst ämnesområde”.17 Ett tekniskt museum är ett ”museum som samlar in, dokumenterar, bevarar och levandegör föremål och andra vittnesbörd om människors kultur och miljö med tonvikt på teknik och vetenskap”.18 Bergslagets museum, som bestod i Stora Kopparbergs Bergslags samlingar av tekniska artefakter tillsammans med mineralsamlingen och myntsamlingen, invigdes år 1922.
De tekniska museerna har enligt uppslagsverket traditionellt haft en start nationalistisk
karaktär där man velat framhålla det egna landets tekniska och industriella framgångar. Bland föregångarna till de tekniska museerna räknas de ”modellkamrar” som inrättades under 1600- talet i flera länder för att på ett pedagogiskt sätt visa olika tekniska processer. Bland exemplen
14 Karlsson (2005).
15 Hildebrand (1970).
16 Hedenblad (2009).
17 ”museum” (2009).
18 ”tekniskt museum” (2009).
som nämns i Nationalencyklopedin finns Christopher Polhems modellsamling ”Laboratorium mechanicum” som ursprungligen sammanställdes vid gruvan i Falun.
Museet vid Falu gruva har haft olika benämningar under sin livstid. Vid invigningen år 1922 hette det Bergslagets museum. Mellan år 1967- 2001 hette museet Stora Kopparbergs
Museum. När museet inte längre skulle tillhöra företaget övergick det till att kallas för
Gruvmuseet Falu Gruva eller Gruvmuseet i Falun och ägs av Stiftelsen Stora Kopparberget. I uppsatsen följer jag de tidsenliga benämningarna och museet kommer därför att fram till den avslutande diskussionen gå under benämningen Bergslagets museum.
Stiftelsen Stora Kopparberget bildades årsskiftet år 2000. Företaget som ägde museet fram till dess har haft olika namn. År 1888 bildades Stora Kopparbergs Bergslags AB, vilket det hette fram till år 1984, då det bytte namn till STORA. I sammanslagning med ett finskt företag blev det sedan Stora Enso Oyj år 1998.19 I uppsatsen används Stora Kopparbergs Bergslag,
eftersom det var företagets namn vid den tidpunkt då museet invigdes. Benämningen
Bergslaget kan också dyka upp eftersom det var dagligt tal för gruvindustrin i början på 1900- talet, enligt Hildebrand.20
Museigrundandets tid
”I tider av otrygghet blickar man gärna tillbaka. Man vill finna sin identitet i tillvaron och söka sin samhörighet med det som en gång var. Nostalgiska känslor finns också med i bilden.” Marie Nisser21
Marie Nissers epoker
Epokindelning är ett modernt perspektiv och en efterhandskonstruktion, som Maths Isacson skriver i ”Industrisamhället Sverige”.22 Flera av artiklarna som beskriver bevarandets historia lutar sig mot Marie Nissers artikel Industriminnen under hundra år som skrevs år 1996. 23 Det
19 ”STORA” (2009).
20 Hildebrand (1970), ss. 8-9.
21 Ibid., ss 77-79.
22 Isacson (2000:68), s.11.
23 Nisser (1996).
är framförallt hennes epokindelning som används. Det består av fyra bevarandehistoriska faser.24
Den första fasen kallar Nisser för banbrytarnas tid, då en svensk elit i slutet av 1800-talet försökte rädda den gamla allmogekulturens traditioner från att slukas av moderniteter i form av bland annat storskalig industri. Ett ihärdigt samlande och dokumenterande tog fart, av allt från arkitektur och musik till redskap och produktionssätt som var på väg att ersättas med nya metoder. Bergsnäringen med sin långa bakgrund fångade stort intresse. Den hade utgjort en av förutsättningarna för Sveriges som stormakt under 1600-talet och fört den svenska flaggan ut på världsmarknaden. Dess monument, bostäderna, hyttorna och bruken, vittnade om teknikens framsteg som vetenskapen och den lilla människan hade kunnat åstadkomma. Bergslagen gick från och med 1800-talet igenom en stor omvandling där Stora Kopparbergs Bergslag
framträdde som ett nationellt storföretag.
Det kommande decenniet kallar Nisser för museigrundandets tid, från sekelskiftet fram till 1930-talet. Samlingar av traditionella kläder, möbler och högtider radades upp pedagogiskt och gjordes offentliga på nya storsatsningar som Nordiska museet och Skansen.25 Industri- och teknikhistorien möttes av växande intresse, där fanns hopp och framtidsvisioner.26 Marie Nisser gör ett hopp i sin epokindelning från 1930- talet fram till 1960- talet. Jan af Geijerstam beskriver att det rådde ”stiltje” i bevarandet under den här perioden, ett halvsekel av politisk stabilitet, framtidstro och stadig ekonomisk tillväxt.27 I centrum stod välfärdssverige. Det fanns ingen större lust att vårda eller bevara det gamla industriarvet med fabrikslokaler som åskådliggjorde en tid av fattigdom och misär som arbetarrörelsen helst ville glömma. I
artikeln ”Rörelser i det förflutna” beskrivs ett utbrett motstånd mot att bevara industrikulturen som mest var förknippat med elände. 28 Annika Alzén beskriver ”riv skiten”-ideologin som härskade då, och lättnaden som infann sig när man kunde göra plats för något nytt.29
Samtidigt hävdar hon i en annan skrift, Idéer om hembygden, att det museala draget förstärktes under 1930-talet. Det var hembygdsrörelsen som svarade på den snabba utvecklingen.
24 Epokindelningen används även i skrifter av bland andra Annika Alzén och Peter Aronsson vid Tema Kultur och samhälle.
25 Nisser (1996).
26 Alzén-Burell (2005), s. 8.
27 Geijerstam (2008), ss 8-9.
28 Alzén, (2007), ss. 47-50.
29 Alzén (1998), s. 64.
Marie Nissers tredje fas börjar på 1960-talet och handlar om ett ”uppvaknande”, då det industrihistoriska arvet började diskuteras med fokus på miljöer och arbetsförhållanden.30 Historieskrivningen och vems historia som skildrades blev en het diskussion. Marie Nisser menar att det som ”vaknade” var en insikt om industrins historiska betydelse. Efter ”gräv-där- du-står”-rörelsen, ett begrepp som etablerades under början av 1970-talet som handlade om närheten till historien och industrins centrala roll i för människors sätt att leva, fick
industriminnesvården ett betydligt större utrymme i svensk kulturvård och museiväsen.31
Den fjärde fasen är reaktionen på 1970-talskrisen, där det under 1980-talet öppnade ett stort antal arbetslivsmuseer. De skiljde sig från industrimuseerna genom att sätta arbetarnas historia i främsta rummet. Arbetslivsmuseerna startades och drevs ofta av
hembygdsföreningar och intresserade byinvånare, men även av de före detta anställda.
Arbetslivsmuseerna framträdde som en form av terapi och sysselsättningsersättning på platser som drabbats hårt av nedläggningar.32
Värdet av att bevara
Dalarna är Sveriges museitätaste landskap.33 Ett av de äldsta museerna i Sveriges historia är Ornässtugan, där Gustav Vasa eventuellt övernattade en gång kring år 1520. Museet startades 200 år senare av en förmögen bergsman, som började rusta upp stugan för att sedan inviga ett museum där. Han kunde se ett värde i att visa upp platsen för allmänheten genom att ta fasta på anknytningen till den svenske kungen. Han satte i ordning loftet till kungens ära och hängde upp en karta över Gustav Vasas vandringar i Dalarna.34 Ornässtugan är fortfarande ett populärt turistmål.
Folkbildaren och historikern Artur Hazelius var en av pionjärerna slutet av 1800-talet och inledde den första av Marie Nissers bevarandeepoker. Hazelius la grunden för Skansen och Nordiska museet, som efter hans död blev populära turistmål. Hans verksamhet var inte lika uppskattad överallt, när han åkte ut i landet och samlade föremål: ”Hvadragsrummet har han
30 Nisser (1996), s. 76.
31 Synnestvedt (2008). Se även Alzén, Annika (2007), Idéer om hembygden (red. Aronsson, Peter och Sandén, Annika). Tema kultur och samhälle 2007:4. Linköpingsuniversitet, Campus Norrköping.
32 Nisser (1996), s. 73-82.
33 Laine (1998).
34 Laine (1998), s. 19.
plundrat på bord och stolar, sängar och bänkar, kistor och väggklockor”, skriver till exempel Aftonbladet om honom i slutet av 1800-talet.35
Det finns många anledningar till att starta ett museum. Etnologen Stefan Bohman beskriver museet som manifestation av nationalism. Napoleon bestämde sig för att göra Paris till Europas huvudstad genom att uppföra Louvren, Hitler hade liknande planer på ett museum i Linz. Han beskriver även hur museer kan bli en plats för bevis för berättigande till historisk mark och pekar på att det till exempel i Israel finns ett stort antal arkeologiska museer.36
Marie Nisser menar att industrimuseer uppstår som reaktioner på stora förändringar i
samhället, att intresset för industrihistoria följer industrier som går in i en djupare kris. När de första industrimuseerna etablerades i början av 1900-talet var det nedläggningen av de
förindustriella anläggningarna som stod i förgrunden, och den gamla allmogekulturens försvinnande. Jordbruket och böndernas livsstil, kultur och traditioner blev föremål för vetenskapsmän att rädda från förändring och glömska.
I samma tid som Bergslagets museum invigdes fick Sverige allmän rösträtt. Demokratin ställde nya krav på allmänna utbildningsmöjligheter vilket fick som följd att läroverk, tekniska högskolor och folkhögskolor började byggas upp. Nordiska museet öppnade 1907, som en räddningsaktion för ”den svenska folksjälen”, vilken traditionalister ansåg höll på att gå förlorad i urbanisering och det framväxande industrisamhället. Skansen byggdes upp för att bevara unika miljöer och traditioner från olika delar av landet. Sånger tecknades ned, hela hus och gårdar flyttades till Stockholm för att skyddas och visas upp och i städerna togs konst med allmogemotiv, folkmusik och historiska romaner emot med allt större intresse. Marie Nisser karaktäriserar den här första eran av industribevarande som en tid med tydliga inslag av elitism. Hon menar att det varken var samhällsansvar eller folkbildningsambitioner som låg till grund för deras insatser, utan en liten grupp intellektuella som ägnade sig åt kulturstudier och ville värna om nationens rötter.37 Efter första världskriget spelade politiken mycket på att stärka känslan för nationen och att hävda sig på världsmarknaden genom tekniska framsteg.
35 Hillström (2005), ss.182-183. Citat från Aftonbladet (1874).
36 Bohman (1999), s. 96. Stefan Bohman är sedan år 2008 chef för Strindbergsmuseet i Stockholm, var tidigare chef för Musikmuseet och innan dess intendent på Nordiska museet.
37 Nisser (1996), s. 74.
Bakgrund
Laboratorium mechanicum
En av samlingarna som skulle utgöra grunden för det framtida museet var de modeller av hissanordningar, pumpar och mekaniska lösningar för energiöverföring som utvecklats av ingenjörer vid gruvan under 1600- och 1700-talet. I det mekaniska laboratorium,
laboratorium mechanicum, som upprättades vid Falu gruva ingick bland annat den
pedagogiska uppsättningen av vetenskapsmannen Christopher Polhems mekaniska alfabet.
Christopher Polhem arbetade vid Bergslaget under perioden 1700-1706 och hade kallats dit efter ett stort gruvras år 1687. Brytningen i gruvan hade bedrivits närmats planlöst i flera sekler innan dess. Det krävdes bättre organisation, utbildade bergsmän, bättre kraftöverföring och tredimensionella kartor för att utveckla verksamheten. De som skulle lösa de tekniska problemen var konstmästarna, som skulle ta fram förslag som kunde svara bättre mot det växande energibehovet, de osäkra hissanordningarna och den ständiga faran med gruvvattnet.
Idéerna testades först som små modeller innan de byggdes upp i naturlig skala.
Konstmästarnas modeller samlades för att användas i utbildningen av nya bergsmän och förvarades under större delen av 1700-talet på övre våningen i det som skulle komma att kallas Geschwornergården. Av pedagogiska skäl byggdes även ett mineralkabinett, en stensamling för studier i geologi och mineralogi.38 År 1822 flyttades all undervisning till en nystartad bergsskola i Falun som skulle bli Sveriges första civila tekniska högskola.39 De gamla modellerna och mineralsamlingarna lämnades att bli bortglömda på vinden för att först ett sekel senare få spela huvudrollen igen, när Bergslagets museum invigdes. 40
Bergskollegium
Fram till 1857 kontrollerades bergshanteringen av Bergskollegium i Stockholm, som länge var en av de mäktigaste myndigheterna. Den hårda regleringen berodde på att
38 Silow (1950).
39 Isacson (1998), s. 52.
40 Silow (1950).
bergshanteringen hade inverkan på hela nationens handelsbalans.41 Svensk koppar hade spelat en central roll för Sverige som krigsmakt.42 Under andra hälften av 1800-talet gjorde de liberala idéerna entré i svensk politik. Bergskollegium hade förlorat större delen av sin makt och Bergslagen såväl som myndighetsväsendet hade långsamt och genomgripande
omorganiserats. För järnindustrin växte nya möjligheter fram i den nya aktiebolagsformen.
Företagen expanderade genom att integrera näraliggande industrier, vatten, skog och malmfyndigheter. Falun som stad hade tack vare gruvan varit en historiskt viktig plats för teknisk utveckling, men även för politiska diskussioner och en ort som växte fram kring en av landets största arbetsplatser.43
Från jordbruk till industrialism
Vågor av förändring föder vågor av bevarande. Förändringarna beskriver ekonomhistorikern Lennart Schön i form av utvecklingsblock. Nya utvecklingsblock föds ur kriser eller följer uppfinningar som får stort genomslag i samhället som till exempel förbränningsmotorn. Enligt Schöns modell följs krisen av en omvandlingsperiod då samhället anpassas efter de nya förhållandena. Läget stabiliseras sedan och övergår i en ny tillväxtfas.44 Marie Nissers
industribevarande följer liknande rörelser. I tider av förändring blickar vi gärna bakåt, skriver hon. I hennes epokindelning uppstår industrimuseerna som reaktioner på förändringar. Denna skönjbara parallell mellan utvecklingsblock och bevarandeaktioner går att studera närmare, men här vill jag använda historikernas modeller av den vågformade samhällsutvecklingen för att spåra initiativet att öppna ett museum vid Falu gruva.
Sverige tog det definitiva steget från jordbruket in i industrialismen mellan 1890-talet och första världskriget, skriver Hans De Geer. Inom parentes tillägger han att antalet verksamma personer ändå skulle fortsätta att vara många fler inom jordbruket ända fram till 1930-talet.45 Det var en omvälvande process, industrin förde med sig en ny tidsuppfattning, världsbild och en livsstil som gjorde intrång i stort sett i varje vrå av landet.46 Det växte fram olika sätt att möta de snabba förändringarna. Enligt Anna Eskilsson var hemrörelsen en proteströrelse mot
41 Isacson (2998), s. 43.
42 Rydberg (1979), s. 6.
43 Rydberg (1979), s. 6.
44 Schön (2007).
45 De Geer (1985), s.59.
46 Isacson (2000), s. 59.
industrialiseringen, urbaniseringen och emigrationen.47 En del valde att motarbeta, andra att investera. Mellan 1860-talet och första världskriget hamnade bergsmannakulturen i
upplösningstillstånd och antalet järnbruk minskade från 381 till 140.48 Nedläggningarna lämnade monumentala spår efter sig som tydligt visade de radikala förändringarna som
skedde med samhället.49 Tomma arbetsplatser och skorstenar stod som gravstenar över gamla tillvägagångssätt som hade övergivits. Samtidigt tiodubblades produktionen inom
bergsbruket. Hela gruvindustrin breddades och effektiviserades, och växte till sådan storlek att det skulle göra Sverige till en av de ledande aktörerna på världsmarknaden.50 Den
internationella konkurrensen hade hårdnat och vridit den svenska exporten mot mer bearbetade produkter som stål och pappersmassa.51 Orter växte fram, där hela samhället dominerades av en enda industri. Där skulle industrihistoria bli ett ämne som flera generationer senare skulle ligga invånarna varmt om hjärtat.52
De första industrimuseerna
Under en kort period på 1920-talet startades flera museer i Sverige. Innan Bergslagets museum i Falun invigdes, öppnade Carl Sahlin det första svenska bruksmuseet i Laxå 1901.
Han hade då slutat sin tjänst vid Stora Kopparbergs bergslag. Sverige var vid den här tiden oroligt både politiskt och ekonomiskt. Den nyiförda allmänna rösträtten ställde krav på bättre utbildning för både män och kvinnor. I städerna hade resan mot välfärd börjat och nästan vad som helst framstod plötsligt möjligt genom tekniska framsteg och folkbildning.53 Ingenjörer och politiker hyllades som hjältar, yrkesgrupper som fick stå för visionerna, monumenten och teknikens möjligheter.54 Företagarna och arbetsgivare började lägga sig i utformningen av utbildningarna, de ville ha mer fysik, kemi och ekonomi och praktiska inslag. Industrin skulle ta över jordbrukets roll som samhällets roder. Den fick allt större inflytande på hur vilken tidsuppfattning och världsbild som samhället utgick ifrån.55 ”Därtill kom att de traditionella verksamheterna i svensk industri –brukshanteringen och sågverkshanteringen- fortfarande hade en stark ställning i människors medvetande, och inom dessa branscher var förhållandena
47 Eskilsson (2007), ss 27-28.
48 Magnusson (2002), s. 325.
49 Nisser (1996), s. 73.
50 Ibid.
51 De Geer (1985), s.60.
52 Burell (2001).
53 Rudberg (1985), s. 11.
54 Isacson, Maths, den 17 november 2008. Uppsala.
55 Isacson (2000), s. 59.
ganska tryckta” skriver Schön.56 Den nya förändringstakten var hög och djupgående och de sektorer som uppfattats som grundpelarna i svensk ekonomi de senaste trettio åren var kanske inte längre självklara.
Demokratiseringen
Samhällets demokratisering under början av 1900-talet var starkt sammanlänkad med industrialiseringen och moderniseringen. Företag omorganiserades i ägandeformer och produktion, effektiviserades och växte till stora integrerade företag. Den allmänna rösträtten år 1920 blev något som politiker och företagsledare fick acceptera, samtidigt bildades intresseföreningar och branschallianser för att slå vakt om företagens intressen. I början av 1900-talet var Stora Kopparbergs Bergslag det största företaget i Sverige med omkring 2000 anställda. Tjugo år senare fanns det omkring tio företag med över 4000 anställda. I Tomas Mattis avhandling beskrivs hur ledare för större företag vid den här tiden professionaliserades.
Det var inte längre självklart att företaget ägare var samma person som ledde verksamheten.
Detta fick betydelse för både företagens organisation och produktion.57 Företagsledaren hade en viktig roll i att skapa sammanhållning mellan de olika delarna ju större och bredare företagen växte sig.
Erik Johan Ljungbergs tid, 1875-1913
Det var under den första av Marie Nissers epoker som företagsledaren Erik Johan Ljungberg (1843-1915), tillsammans med den historieintresserade disponenten Carl Sahlin, la grunden för ett industrimuseum i Falun. Skälen till att intressera sig för företagets historia och arbetet bakom det som så småningom resulterade i ett museum, skilde sig mellan personerna.
Ljungberg var en praktisk och driftig man med känsla för affärer, medan Sahlin var en organisatör och historieintresserad samlare. Den som skulle göra ett museum av det bevarade och organiserade materialet var bibliotekarien Alvar Silow, en energisk men lågmäld lokal kulturpersonlighet.58
56 Schön (2007), s. 269.
57 Matti, Tomas (2003), ss 3-7 och 14-15.
58 Biographia Cuprimontana (Arkivcentrum Dalarna).
Erik Johan Ljungberg och utbildningssyftet
Erik Johan Ljungberg (1843-1915) hade lärt sig själv. Han läste böcker på egen hand samtidigt som han hjälpte sin far som var bergsman. Han fick senare även utbildning på Filipstads bergskola betald av en av sin första arbetsgivare, brukspatron på Villingsbergs bruk i Närke.59 Ljungberg anställdes vid Stora Kopparbergs Bergslag 1875, samma år som
företaget omvandlades till aktiebolag. 60”Med Ljungberg bröt en ny tid in för Bergslaget”, skriver Alvar Silow, ”liksom för svensk industri i allmänhet.”61 Skogen och nya energikällor hade intagit en central plats i verksamheten.Ljungberg styrde Stora Kopparbergs Bergslags AB med stark hand i över fyrtio år. Vid sekelskiftet 1900 var han både disponent,
verkställande direktör och styrelseordförande. Han lämnade sin post som disponent två år innan sin död 1915.
Ljungberg hade ett stort intresse för tekniska prylar. Han var den förste i Sverige att skaffa centralvärme i sin privatbostad och ägde den första eldrivna tvättmaskinen.62 Ljungberg drevs av en ”i stort och smått nästan osläcklig kunskaps- och verksamhetslust”, skriver Hildebrand i sitt verk Erik Johan Ljungberg och Stora Kopparberg. 63 På 1860-talet växte Stora
Kopparbergs Bergslag snabbt tack vare hans drivkraft och öppenhet för ny
teknik.64Gruvmiljön och produktionen var något som han gärna visade upp för långväga besökare. Han bjöd in gäster till Falun på generösa arrangemang och rundvandringar.
Samlingarna, laboratorium mechanicum och mineralkabinettet, hade hundra år tidigare spelat en viktig roll som undervisningsmaterial, och undervisning var ett Ljungbergs högst
prioriterade ämnen. Han var missnöjd med de svenska skolornas brist på praktiska uppgifter, beklagade sig över arbetarnas dåliga kunskaper i teknik, fysik och ekonomi och över att det industriella arbetet knappt nämndes i undervisningen.65 År 1897 etablerade han tillsammans med sin fru Hildur AB Bergslagets Praktiska Skolor.66
59 Hildebrand (1970), s. 94.
60 Hildebrand (1970), ss 8-9 och ”STORA” (2009).
61 Silow (1950).
62 Fahlander (2008), ss 8-11.
63 Ibid., ss. 97-102.
64 Segebaden (2009).
65 Silow (1950), s. 8 och Hilebrand (1970), s. 551-554.
66 Karlsson (2005), ss 84-89.
För invånarna i Falun fick han närmast en fadersroll, med personliga band till sina arbetare och deras familjer.67 Han levde i likhet med de flesta av den nya tidens industriledare, ett ganska avskilt liv med alla bekvämligheter. För en gruvarbetare och hans familj ofta rådde knappa förhållanden, men det låg samtidigt i företagets intresse att omständigheterna var så goda som möjligt.68 En arbetsgivare var beroende av en välmående och tillförlitlig arbetskraft för att kunna få högsta möjliga vinst.
Ljungberg var en av de första företagsledarna i Sverige att på ett professionellt sätt utnyttja fenomenet uppmärksamhet, att ju fler som hade kännedom om företaget, desto bättre gick affärerna. Han ordnade så att utländska delegater fick möjlighet att besöka Falun när de var i landet och bjöd vid sådana tillfällen gärna in svenska kändisar som Selma Lagerlöf och Carl Larsson.69 Hundra år senare beskriver flera nystartade industrimuseer i en rapport av Birgitta Burell hur de upplever att ett museum ”gjort orten synlig”.70 Det är rimligt att tro det var liknande tankar som låg bakom idén att starta ett museum, där företagets och industrins bakgrund kunde visas upp. För egen del tyckte Ljungberg att historia var överflödigt, men la stor vikt vid intresset som den väckte. Han hade ett gott öga för skolväsende, eftersom välutbildad arbetskraft var en god framtidsinvestering.71 Samtidigt var det av
utbildningssyften som museisamlingarna alls blev till.72 Så kom historien med på köpet.
Carl Sahlin ”Samlaren”
I de stora förändringarnas spår gick en enträget samlande och dokumenterande gruvingenjör med ett säreget intresse för industrihistoria, Carl Sahlin (1861-1942). Han kom till Bergslaget som nyutexaminerad ingenjör år 1890. Hans intresse för gruvans historia märktes tidigt på att han redan från början samlade på sig gamla bergslagsmynt. Historia skulle han länge få ägna sig åt på sin fritid. Han anställdes som disponentassistent och ingenjör med uppgift att göra kostnadsberäkningar över malmbrytningen, företräda de ordinarie ingenjörerna när det behövdes och årligen presentera ett ”detaljeradt brytningsförslag vid Bergslagets
jernmalmsgruvor för derpå följande kalenderår”.73 I anställningskontraktet som Johan Erik
67 Isacson (2007), ss. 44-47.
68 Hildebrand (1970), s. 519.
69 Samtal den 10 november 2008 med Daniels Sven Olsson, museichef, Bergslagens museum, Falun.
70 Burell (2001), s. 16.
71 Karlsson (2005).
72 Silow (1950).
73 Nisser (1996), s. 74.
Ljungberg bad Sahlin skriva under i november år 1890, står ingenting om bevarande
verksamhet. Det står däremot att Sahlin ska ”använda all sin tid och förmåga i aktiebolagets tjenst”.74 Vilket han av det efterlämnade materialet att döma, sannolikt måste ha gjort.
När Carl Sahlin kom till Stora Kopparbergs Bergslag fann han ett litet bibliotek i vanvård.
Nyfiken och intresserad av den historia som hans eget yrke vilade på, började han studera företagets antikviteter och dokument. Han katalogiserade boksamlingen och kompletterade den med närbesläktade verk. Förutom sina egna upphittade gruvmynt fortsatte han att samla och köpa in mynt, främst sådana som hade anknytning till gruvan. År 1895 grundades ett myntkabinett genom att Sahlins samling slogs samman med mynt som skänkt av vinhandlare Nordström i Gävle. De olika samlingarna började få struktur. Carl Sahlin hade inordnat den Bielkeska mineralsamlingen som låg på Kopparvågens vind, litteraturen i biblioteket, de gamla modellerna i laboratorium mechanicum och det nyinvigda myntkabinettet.75
En dramatisk miljö
”…jag vill ej råda någon att göra denna färd. Stegen voro hala och till större delen täckta av is varför händerna stelnade av köld så att man med möda kunna hålla sig fast. Härtill kom det dova ekot, röken av elden under oss, den rysliga dager som spred sig omkring oss och de branta bergsväggarna. Män, kvinnor och barn klättra likt ekorrar, ofta i långa rader efter varandra. Var och en bärande en hammare, bergborr och andra mordliknande mordverktyg i händerna eller på axlarna…” Ernst Moritz Arndts, 180476
”Den industri som jag valt till levnadsyrke, äger en rik och mycket fängslande äldre historia.”
skriver Carl Sahlin i ett brev.77 Det fanns mycket kring gruvindustrin att berätta om, från de oändliga misslyckade framställningsförsöken och konstruktionerna som provats för att överföra energi och pumpa ut vatten, till den miljö och livsstil som växte fram kring
gruvarbetet. Ljungberg investerade i projektet egnahemmen, som var arbetarbostäder, såg till att det uppfördes sjukstuga och drev en energisk kamp mot tuberkulosen. Arbetarnas hustrur och döttrar fick undervisning i hemmets hygien och ett badhus uppfördes. I boken Kunskap är framtid, framstår Ljungberg som ”ytterst lyhörd” för att förbättra situationen för arbetarna.
74 Arkivcentrum i Dalarna (”Anställningskontrakt”). Biographia Cuprimontana.
75 Arkivcentrum i Dalarna (”Sahlin, Carl Andreas”) och Silow (1950). Biographia Cuprimontana.
76 Arndts, (2009).
77 Nisser (1996), s. 74.
Eftersom brukspatronen förväntades ta ansvar även för arbetarnas boende, utbildning och familjesituation, knöts hela samhället nära företaget och fick sin egen platsbundna rytm.78 Den säregna miljön gav nationalromantikerna inspiration. Berättelser om hårt slit, hemska ras och sagor om ”gruvfruar”79 och förstenade män80 gav upphov till musik, dikter och konst.
Malmen var samtidigt en stolthet som man gärna berättade om och Sveriges flaggskepp på världsmarknaden.81
”Han hör till sådana personers vars insatser fått vida större betydelse för framtiden än de själva hade avsett”,82 skriver Alvar Silow, som efterträdde Sahlin. Sahlin var mån om att den historia som han samlat ihop och kartlagt fick berättas vidare. Det var hans privata intresse, en hobbyverksamhet som i stor mån skedde utanför arbetet. Så småningom blev det även hans profession, men knappast i relation till hans arbetsinsats och inte vid Stora Kopparbergs Bergslag. Han öppnade ett eget industrimuseum som disponent vid Laxå bruk 1901.
”Sin kanske viktigaste insats gjorde han emellertid inom den bergshistoriska forskningen”
skriver Dagens Nyheter om Carl Sahlin i samband med hans 75-årsdag. Dessförinnan hade tidningarna räknat upp alla hans officiella uppdrag som chef för järnvägsrörelsen, vd för Laxå bruk och hans styrelseposter ibland annat exporttariffkommittén och ledamot i svensk-
engelska kommissionen under första världskriget.83 I texten utses han till ”bergshistoriska forskningens gran old man” med en beskrivning av hur Sahlin varit den som dragit upp riktlinjerna för vårdandet av det industriella och kulturhistoriska arvet.84 Carl Sahlin var en av tre personer som kunde utses till Ljungbergs ”kronprisar” när den store företagsledaren skulle ersättas.Sahlin ska ha varit en av få som då kunde ge sig på att kritisera Ljungberg, som ”på äldre dagar var något av en nationell institution”.85
78 Hildebrand (1970), s. 519.
79 Gruvfrun kan man se om man vänder sig om innan man ska gå upp ur Falu gruva. Siluetten av en gammal kvinna syns på bergväggen vid den mest avlägsna pelaren.
80 När gruvdrängen Fet-mats begravdes i ett ras år 1677 återfanns hans kropp femtio år senare, konserverad av det vitriolhaltiga gruvvattnet. Kroppen stelnade som en staty vid kontakten med syret i luften när den grävdes fram. Fet-Mats identifierades av sin föråldrade och sedan länge omgifta fästmö och ställdes sedan ut för att bli en populär sevärdhet. I över trettio år fick han roa besökare innan han begravdes. Kvarlevorna av honom plockades sedan upp igen, etthundra år senare, för att åter beskådas. Han begravdes slutligen vid Stora Kopparbergs kyrka år 1930, där han fått ligga i fred sedan dess. Källa: Olsson, Daniels Sven (2008), chef för Falu gruvmuseum, int.
den 11 november. Janssons, Bo G (2008).
81 Nisser (1996), s. 74.
82 Silow (1950).
83 I Bergslagets tjänst (1961), ”Carl Sahlin”.
84 ”Vi ha för få av hans slag” (1936).
85 Hildebrand (1970), ss 571-572. Det framgår inte hur Sahlins kritik löd, men i samma avsnitt står om Ljungberg att ”det var kallt och kyligt omkring honom” och om att framgången steg honom åt huvudet.
Vid Stora Kopparbergs Bergslag organiserade Carl Sahlin Bergslagets deltagande vid Stockholmsutställningen år 1897 och Parisutställningen 1900, där Bergslaget presenterades i en uppbyggd paviljong. Historien berättades från kopparbrytningens början omkring år 1225 till en lista över de dagsaktuella produkterna; ”vad bolaget tillverkar och säljer”. Den mest publikdragande stationen på utställningen var ”den blå grottan”, en rekonstruktion av ett mytomspunnet hemligt rum nere i Falu gruva, med väggar och tak av ”färgskimrande djupblå vitriolkristaller”, som Gruvfrun skulle ha visat för gruvarbetarna. Arbetet i gruvan utfördes av tomtar, vilket varit Ljungbergs idé eftersom han ”hade en förkärlek för gruvtomtar”. På Parisutställningen fick Bergslagets bidrag ta emot lovord och väckte uppmärksamhet.86 Det var Sahlin som samlade materialet till historien om den förstenade gruvarbetaren Fet-Mats och sammanställde bakgrunden till ”svenska kopparprovet”87, en inom kopparverken världsberömd analysmetod.
Sahlin för Bergslaget
”I mer än ett halvt sekel insamlade han dessutom systematiskt bergs- och personhistoriskt material av delvis mycket svåråtkomlig art.” Alvar Silow88
Carl Sahlin skrev ett stort antal skrifter om bergshantering. Förutom litteratur samlade han även bilder, porträtt, tavlor och äldre skrifter om gruvor och framställningsmetoder.89 På hans 80-årsdag överlämnas en festskrift, undertecknad av ”en månghundratalig skara av
tacksamma vänner, lärjungar och beundrare…”.90 Skriften får dock kritik av recensenten professor Sigurd Erixon. Han menar att den försummar att ge bilden av Sahlin som en person och istället mest liknar en handbok eller introduktion till Sahlins verk i kulturminnesvården.91
”Förvisso är en sådan hjälpreda välkommen (handboken förf. anm.). Redan att den är av behovet påkallad ger en antydan om dimensionerna av dessa insatser.” Erixon efterfrågar Sahlins mer personliga drag, hans upptäckargeni och skicklighet att dra slutsatser. Sahlin tillhörde inte dem som tycker att industrihistoria bara kan bevaras och presenteras i form av siffror, skriver han. Förutom de större verk om valsverkens utveckling och svenska stålets
86 Tunberg m. fl.(1941).
87 Även kallat för att ta svavelsyreprov på koppar.
88 ”I Bergslagets tjänst” (1966).
89 ”Carl Sahlin död.” (1943).
90 Tunberg m. fl. (1941).
91 Erixon (1941).
historia förklarar Erixon, skrev Sahlin en uppsjö små uppsatser där han sammanband
arbetslivet med historiska fakta och beskrivningar. Men ”hans blygsamhet har kommit honom att blott definiera dem som historiska anteckningar”, skriver Erixon. Han avslutar med att jämställa Sahlin med Carl von Linné.
Arbetet avbryts
Arbetet med att sammanställa arkivet hann han aldrig fullt genomföra, han öppnade inte heller något museum i Falun. Sahlin lämnade Stora Kopparbergs Bergslag år 1900 för att bli
verkställande direktör på Laxå bruk. När han slutade skulle det dröja nästan tjugo åt då materialet lämnades åt sitt öde innan Alvar Silow tog vid. Sahlin hade dock svårt att släppa taget om sitt dokumentationsarbete. Han skickar brev till ”Herr Filosofie Doktor Alvar Silow”, som år 1917 anställts som bibliotekarie vid Stora Kopparbergs Bergslags
informationsavdelning.92 Sahlin ber Silow om hjälp att avsluta hans arbete, förklarar var han gjort av sina gamla anteckningar och tipsar om museiföremåls bakgrund och ursprung. Han frågar även vid tillfälle om Silow kan fortsätta på en ”tilltänkt uppsats” om guldfebern i Falu gruva, som han själv påbörjat ett år tidigare men inte har tid att färdigställa.93
På många sätt röjde Carl Sahlin marken och la grunden för Alvar Silow att bygga upp ett museum på. Han lämnade efter sig kataloger, hade skapat register och förteckningar över bruk, framställningsprocesser, släkter inom bergshantering och samlat statistik. Vissa texter översatte han även till engelska, tyska och franska. Sahlin tog initiativet till att komplettera mineralsamlingarna och bygga upp ett myntkabinett med mynt som präglats av metaller från Falu gruva. Mycket av det historiska materialet om svensk gruv- och järnhantering som Sahlin grävde fram hamnade sedan på Tekniska museet i Stockholm.94 Han beskrivs i dödsrunorna som den store läraren och inspiratören. Han vördas för sin ”djupt fotade känsla för sammanhanget i allt vad som sker tiderna igenom”95.
Alvar Silow tog över ansvaret för museet, arkivet och biblioteket efter Sahlin, beskriver hur hans företrädare ”hade en överblick över historiska förlopp som sträckte sig längre än många
92 Arkivcentrum i Dalarna (”Sahlin, Carl Andreas”), Biographia Cuprimontana.
93 Arkivcentrum i Dalarna (”Sahlin, Carl Andreas”), Biographia Cuprimontana.
94 ”I Bergslagets tjänst” (1961).
95 Silow (1943).
andras, med en närmast faderlig omsorg för svensk industri”.96 I Dagens Nyheter under rubriken ”Vi ha för få av hans slag”97 framhålls ett stort behov av kulturhistoriker med
erfarenhet från industri och företagsorganisation som Sahlin hade. Hans historieintresse jämte den insyn och överblick över organisationen som han hade, tack vare sin höga position i företaget, blev en unik tillgång, menar tidningen. Sahlin såg på industrin med en historikers ögon och på historien med ingenjörens.
Olof Söderbergs tid, 1917-1923
Informationsavdelningen inrättas
Den epok av solitt ledarskap som disponent Ljungberg stått för följdes av oro och stora ommöbleringar i organisationen. Huvudkontoret flyttade sin verksamhet till Stockholm.
Disponent Edvin Klintin lämnade redan efter två år över disponentposten till Olof Söderberg, som satt kvar till år 1923.98
Söderberg upprättade Bergslagets Biblioteksavdelning i Falun 1917 där Alvar Silow anställdes som föreståndare. Biblioteksavdelningen skulle sedan bli bolagets
informationsavdelning. Silows tjänst som bibliotekarie tog avstamp i Carl Sahlins arbete och Söderbergs historieintresse skulle bli betydelsefullt för att han skulle få igenom sina idéer.
Silow fick stort utrymme och kunde känna ledningens stöd. Under Söderbergs tid skulle ett företagsmuseum öppna, men även en utveckling ske, där museet spelade större roll som förvaringsplats för föremål och berättelser som kunde användas i försäljningssyften.
Alvar Silow ”Byggaren”
Alvar Silow (1885-1963) kom från biblioteket Carolina Rediviva i Uppsala och ingick som sekreterare i en historiekommitté som Söderberg bildat för att sammanställa Stora
Kopparbergs Bergslags historia. Olof Söderberg hade, enligt Sven Rydberg som tog över efter Silow, ett stort kulturellt intresse och ”kände starkt ansvar för vården av Bergslagets unika
96 Ibid.
97 ”Vi ha för få av hans slag” ( 1936).
98 Neil (”Anteckning”), Biographia Cuprimontana.
historiska arv”.99 Silow fick i uppgift att organisera och förvalta företagets snabbt växande arkiv, bibliotek och materiella samlingar, vilket ingen hade gjort sedan Sahlin slutat.100 Biblioteket i sin dåvarande form beskrivs som ”en kuriositetssamling” av avhandlingar, facktidskrifter, uppslagsböcker och ”en och annan numera föråldrad handbok” som samlats ihop av Sahlin. Eftersom det hade uppstått ett längre avbrott i det industrihistoriska arbetet hittade han en del av materialet i staplar på golvet.101
Beslutet att öppna ett museum var taget innan Silow skrev sin första årsberättelse, som var för år 1917. ”I de stora industriländerna har man under de senaste decennierna alltmer fått ögonen öppna för betydelsen av ett intimt samarbete mellan de tekniska vetenskaperna och det
praktiska livet.”, skrev Silow i sin första årsberättelse. Han föreslog att man skulle samla de tekniska artefakterna och litteraturen i en rymlig och centralt belägen lokal, och att materialet skulle bli lättillgängligt och användbart. I arkivet fanns brev från medeltiden, handlingar från Bergskollegiets inrättande och andra dokument som Silow ansåg hade ett allmänintresse. Ett långt tillägg i årsberättelsen från år 1917 handlar om lokalernas utformande och renovering.
Han ville ha ”fullt stabila, brandsäkra, fuktfria, med värmeledning försedda och väl upplysta lokaler” för arkivet, museet och biblioteket. Det behövdes utrymme för magasinering och att dessa lokaler borde ligga nära och lättillgängligt för besökare och personal, i anslutning till gruvan. Han ansåg att det egentligen vore bäst att uppföra en ny, särskild byggnad, för att trygga samlingarnas framtid.102
Alvar Silow var en försynt man som helst undvek diskussioner. Han verkar ändå ha fått sin vilja igenom näst intill ohejdat. ”Han var målmedveten på ett smidigt sätt”, skriver Sven Rydberg som efterträdde honom år 1951.103 Silow ansåg, precis som Sahlin, att Stora Kopparbergs Bergslags kamerala arkiv, med administrativa, juridiska och ekonomiska dokument, var av lika stort nationellt intresse som offentliga handlingar. ”Bergslagets otaliga räkenskapsböcker erbjuda nämligen ett tvärsnitt genom Sveriges ekonomiska historia, som intet annat liknande företag kan uppvisa”, skriver han i tillägget.104
99 Rydberg (1963).
100 Ibid.
101 Ibid.
102 Silow (1917).
103 Rydberg (1965).
104 Silow (1917) och Silow (1950).
Uppbyggnad
Arkivet, biblioteket och de tekniska artefakterna hade i brist på utrymme spridits och hamnat på olika håll. Dokument som handlade om Bergslagets äldre historia låg under Riksarkivets uppsikt, medan senare dokument i väntan på hantering fick magasineras tillfälligt vid respektive bruk eller avdelning. Fram till inflyttningen i de nyrenoverade lokalerna i Stora Gruvstugan samlades materialet på Kopparvågens vind. I arbetet med att mer frekvent
uppdatera biblioteket anställdes en ”pålitlig kommissionär” för att bevaka företagets intressen vid bokauktionskammaren i Stockholm. Planeringen på att skapa ett hållbart system för företagets allt snabbare växande arkiv blev akut allteftersom företaget expanderade inom olika områden. Det behövde beredas plats både för historien, samtiden och framtiden. ”Vid
föreståndarens besök å Bergslagets olika i gång varande och nedlagda bruk har även tagits hänsyn till vad som i en framtid kan förenas med Museets samlingar.” skriver Silow. Han såg till att allt utrymme som fanns tillgängligt reserverades åt fortsatt bevarande verksamhet.105
Redan efter två månader var Alvar Silow färdig med en presentation av biblioteksavdelningen och dess målsättningar.106 Arkivet och biblioteket skulle tillsammans med ett museum bli centrala inrättningar i företaget. Han ville göra film som visade upp Bergslagets olika
verksamhetsgrenar och öppna en plansch- och fotoavdelning. Han bad även att få ta hand om och ställa ut vissa exemplar av Bergslagets senaste tillverkningar, efter att dessa tjänat sitt syfte som uppvisningsobjekt, för att de på ett tydligt sätt skulle visa företagets och industrins utveckling.107 Att samla den erfarenhet och uppdatera samlingarna som fanns, ansåg han vara en nödvändig investering för att företaget skulle kunna hålla sig i framkant.108 ”Man har anledning att beundra den snabbhet och säkerhet med vilken Silow fann sig till rätta och grep sig an sina nya uppgifter. En avgörande orsak till att detta blev möjligt var uppenbarligen det aktiva stöd och intresset från företagets dåvarande chef, generalkonsul Olof Söderberg, ägnade nykomlingen”, skriver Rydberg. Silow var ingen ”skrivbordsmänniska”, menar Rydberg, han var pionjär på området företagsbibliotekarie. Han byggde snabbt upp ett stort kontaktnät med andra bibliotek, utländska och svenska, bokhandlare och institutioner. Han var också huvudförfattare till SOU 1944:17 som skulle främja litteraturtjänsten inom de
105 Silow (1917).
106 Rydberg (1963) och Silow (1917).
107 Silow (1917).
108 Ibid.
tekniska fackområdena. I Falun var han ordförande i styrelsen för stadsbiblioteket, ”men detta var endast ett i raden av många kommunala uppdrag”, skriver Rydberg.109
Invigning
Bergslagets Museum invigdes den sista april år 1922. Dagen var satt att sammanfalla med Olof Söderbergs 50-årsdag. Vid öppnandet överlämnades första delen i verket om Stora Kopparbergets historia författad av Sven Tunberg110. Silow hade öppnat företagets samlingar för allmänheten. Han hade fått i stort sett som han hade velat, centralt belägna, nyrenoverade och estetiskt tilltalande lokaler i den nyrenoverade gruvstugan. Att museet inrättats i
gruvstugan och lokalernas tillgänglighet var av stor betydelse skriver Silow, många år senare:
”Att Bergslagets museum blivit så populärt och så livligt besökt måste till icke ringa del hänföras till detta förhållande”.111 I stolta ordalag beskriver han museets ”enastående industrihistoriska samlingar”, stort nog att omfatta alla de verksamheter som Stora Kopparbergs Bergslag nu besatt.
Mottagandet i pressen
Lokaltidningen Falukuriren hade tre utgivningsdagar i veckan, måndag, onsdag och fredag år 1922. Det aktuella datumet den 30 april kom tidningen inte ut och fredagen den 28 april syns ingen inbjudan eller annons om invigningen av museet. Jag har inte hittat några annonser eller artiklar under hela april eller maj månad. Inte heller i Borlänge tidning står något om museets öppnande i april eller maj månad år 1922.112
109 Rydberg (1963).
110 Tunberg (1922).
111 Silow (1950).
112 Falukuriren (1922) och Borlänge tidning (1922).
Besök på Bergslagets museum
”Vi står här på historisk grund. Vi erfar verkligen något av det stora sammanhanget, då vi från dessa salar blickar ut över landskapets äldsta industriella arbetsplats, där sprängskotten
alltjämt ekar i Stora Stöten.” Alvar Silow 113
Stora Gruvstugan beskriver Alvar Silow som ”Bergslagets historiskt sett märkligaste byggnad”. Det var där kungar och bergmästare togs emot och rådslagen hölls med gruvans styrelse. När museet byggdes upp låg stugan på samma plats som alla gruvstugor vid Falu gruva hade legat sedan medeltiden. När restaureringen hade påbörjats år 1917 var det
fortfarande inte bestämt vad huset skulle användas till, men innan huset stod klart beslutades att det skulle bli samlingsplats för företagets gamla föremålssamlingar. Salarna var inte avsedda för sådana moderna museiuppställningar, beskriver Silow i en artikel om
inflyttningen, men samlingarna arrangerades för att störa den ursprungliga rumsfördelningen och inredningen så lite som möjligt, ”Ty byggnaden i sig självt är det förnämsta
museiföremålet”, skriver han långt senare. 114
I museet fanns glimmande kopparmalm i hårdmalmsblock, Christoffer Polhems mekaniska och tekniska prototyper och modeller av gamla ugnar, den största och äldsta smedjan med lysande eldar och rörliga vattenhjul. Museichef Alvar Silow ville att föremålen skulle ”få liv”
av arbetet som pågick utanför fönstren. På övre våningen presenterades Stora Kopparbergs Bergslags administrativa och tekniska historia. Där låg bergslagsregementets rum, med
kanoner som använts när Gustaf III reste till Dalarna för att vinna över kopparbergsmännen på sin sida år 1788. För att illustrera gruvarbetarnas arbete och vardag hade man samlat ett hundratal gruvlampor, nyare och äldre modeller. På nedre våningen presenterades
Kopparbergslagens och kopparsmältningens historia. Där fanns tusental småmynt i koppar och silver och mynt som var 20 kilo tunga. En samling järnföremål som skapats genom mer och mindre lyckade försök att hitta nya framställningsmetoder illustrerade teknisk utveckling och järnets historia. Föremålen sträckte sig från vikingatiden fram till ”elektrostålet” och
”järnsvampen”, som då var symbolerna för det allra senaste. Skogen, skogsindustrin och exporten illustrerades bland annat genom namnen på alla tidningar som tryckts på papper från
113 Silow (1950).
114 Ibid.
Bergslaget, som klädde väggarna. Kraften visades pedagogiskt upp genom ”droppens vandring”, med elektriska lampor och rörliga modeller.115
Statistik över museets besökare
Diagram: 1
Antal besökare vid Gruvmuseet i Falun år 1922-1972
0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000
1922 1924 1926 1928 1930 1932 1934 1936 1938 1940 1942 1944 1946 1948 1950 1952 1954 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972
År Antal be sökare
Källa: ”Museet”, ”Uppslagsboken”, Arkivcentrum i Dalarna, Falun 2008.
Museet hade i genomsnitt 10 000 besökare per år från öppnandet fram till andra världskrigets utbrott. I regel var hälften av dessa skolelever eller studenter. Inför säsongen år 1926
genomfördes en reklamkampanj som ser ut att ha lett till ökat antal besök. Under andra världskriget höll museet stängt. Med undantag för krigsåren ökar antalet besökare successivt under Alvar Silows tid som museichef. Silow gick i pension år 1951.116Det ökade antalet besökare i början av 1970-talet hör troligen ihop med öppnandet av turistgruvan. Enligt personalen på museet i dag ingick troligen museet i gruvbiljetten och att antalet besökare därför egentligen är antalet gruvbesökare. Uppgången i antal besökare kan även härföras till ett växande intresse för industrihistoria vid den här tiden.117
115 Silow (1950).
116 ”Uppslagsboken”.
117 Nisser (1996), s. 80.
