Uppsats omvårdnad 15 hp
Vuxna patienters preoperativa oro i samband med dagkirurgiska ingrepp
En systematisk litteraturstudie
Författare: Nina Bergljung &
Marie Bomberhult Termin: HT11
SAMMANFATTNING
Denna studie har sin teoretiska förankring i patienternas livsvärld. Att opereras ger upphov till oro vilket påverkar hela patienternas värld. Vårdpersonalen bör vara lyhörd och kunna bemöta oron så att god omvårdnad kan utföras. Syftet med studien var att belysa patienters preoperativa oro i samband med dagkirurgiska ingrepp. Metoden för att uppnå syftet var en systematisk litteraturstudie. Kvalitativa och kvantitativa artiklar analyserades med
kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att patienternas oro gav upphov till
övergivenhet som relaterades till känslan av förlorad kontroll, maktlöshet samt rädslan för att dö. Vidare framkom upplevelser av ängslan, då patienterna inte fick tillräckligt med information. Det framgick även att patienterna upplevde en tillit som lindrade oron, om det fanns ett igenkännande av situationen, samt om anhöriga var närvarande. Tilliten berodde även på förtroende för personalen, att de visade patienterna medmänsklighet samt
upplevelsen av att bli sedd. Resultatet kan innebära att vårdpersonalen är mer uppmärksam över patienternas upplevelser av preoperativ oro, och lär sig uppfatta den. Genom
kunskapen om patienternas oro kan vårdpersonalen förbereda patienterna bättre och ge en individualiserad vård. En betydelsefull slutsats var patienternas tidigare positiva
operationsupplevelser, samt en närvarande vårdpersonal som gav patienterna trygghet och tillit.
Nyckelord: dagkirurgi, preoperativ oro, upplevelser, vårdpersonal
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ________________________________________________ 1 2. BAKGRUND _______________________________________________ 2
DAGKIRURGI ___________________________________________________________________ 2 TEORETISK REFERENSRAM ______________________________________________________ 3 LIVSVÄRLD ____________________________________________________________________ 3 VÅRDRELATION ________________________________________________________________ 5 2.1 PROBLEMFORMULERING _____________________________________________ 7 2.2 SYFTE _______________________________________________________________ 7 3. METOD ____________________________________________________ 7
3.1 DATABASSÖKNING __________________________________________________ 7 3.2 URVAL ______________________________________________________________ 8 3.3 KVALITETSGRANSKNING ____________________________________________ 8 3.4 ANALYS _____________________________________________________________ 9 4. RESULTAT _______________________________________________ 12
ÖVERGIVENHET ______________________________________________________ 12 MAKTLÖSHET ________________________________________________________ 12 ÄNGSLAN _____________________________________________________________ 13 TILLIT ________________________________________________________________ 15
5.DISKUSSION ______________________________________________ 16
5.1 METODDISKUSSION _________________________________________________ 16 5.2 RESULTATDISKUSSION ______________________________________________ 19 ÖVERGIVENHET ______________________________________________________ 19 MAKTLÖSHET ________________________________________________________ 21 ÄNGSLAN _____________________________________________________________ 22 TILLIT ________________________________________________________________ 22
REFERENSER _______________________________________________ 25 BILAGA 1: DATABASSÖKNING
BILAGA 2: KVALITETSGRANSKNING: KVALITATIVA ARTIKLAR BILAGA 3: KVALITETSGRANSKNING: KVANTITATIVA ARTIKLAR _ BILAGA 4: ARTIKELMATRIS
BILAGA 4: ARTIKELMATRIS
1. INLEDNING
Idag opereras många patienter dagkirurgiskt, det vill säga patienterna kommer till operationsavdelningen och går hem därifrån samma dag. Studien behandlar dagkirurgi eftersom den anses vara framtidens operationsmetod då den sparar både tid och pengar.
Tiden i det preoperativa mötet med patienterna krymper, det vill säga, tiden från det att patienterna kommer till operationsavdelningen fram till dess att operationen påbörjas.
Intresset för patienternas upplevelser av det preoperativa mötet med operationspersonalen, har väckts i arbetet som anestesisjuksköterskor, då patienterna ofta är oroliga. För att kunna möta och förstå patienternas oro ställdes frågan: Vad anser patienterna är det som ger dem oro inför sin operation? Vårdpersonalen kanske förutsätter att det är en specifik sak som oroar dem, men patienterna är kanske av en annan uppfattning? Studien belyser även vad som behövs för att patienterna skall kunna berätta om sin oro för vårdpersonalen? Denna studie beskriver patienternas upplevelser av oro inför sin operation. Målet med studien är att vårdpersonalen ska få upp ögonen för vad varje patient behöver för att tryggt kunna lägga sitt liv i deras händer.
2
2. BAKGRUND
DAGKIRURGI
Dagkirurgi förekommer i många länder, och har en lång historik som startade redan 1909 i Glasgow. Den första fristående dagkirurgiska avdelningen öppnade 1970 och i Europa började dagkirurgin användas på 90-talet. Idag utförs mer än hälften av alla operationer dagkirurgiskt. Det har skett en lavinartad ökning de senaste åren på grund av avancerad och högteknologisk kirurgi. Dagkirurgi ger även en ekonomisk vinning. Det är ett alternativ till sjukhusbaserad vård för att patienterna inte ska behöva stanna på sjukhuset längre än nödvändigt (Armstrong, 1998).
Dagkirurgi innebär att patienterna kommer och går hem samma dag som operationen genomförs. När en specialistläkare har beslutat om operation, får patienterna komma på ett preoperativt samtal på den dagkirurgiska enheten. Detta samtal är frivilligt men
rekommenderas starkt då det leder till en tidig bedömning samt ger personalen en tydligare helhetsbild av patienternas medicinska och sociala situation. De sociala omständigheterna undersöks då det krävs att patienterna har en anhörig hos sig på natten efter operationen.
Om patienterna inte har denna möjlighet, får de läggas in på sjukhuset postoperativt. När operationsdagen sedan kommer får patienterna samtala med, och bli undersökt av
operatören och eventuellt träffa anestesiläkare. Efter operationen kommer patienterna till en uppvakningsenhet för återhämtning. Där förbereds patienterna för hemgång och får
information om hur eftervården skall skötas (Mottram, 2010).
Många patienter är mycket nöjda med dagkirurgi och upplever att det är bekvämt samt att vårdkvaliteten är god. Fördelarna blir att slippa onödiga sjukhusinfektioner då patienterna inte tillbringar lika lång tid på sjukhus som inneliggande patienter. Smittorisken blir även mindre då de dagkirurgiska patienterna oftast är friska. En annan fördel är att slippa bli sängliggande och ådra sig tromboser. Tidig mobilisering rekommenderades redan på 50- talet utifrån perspektivet att förhindra komplikationer från kärl, lungor, mage, tarm,
muskler och urinvägar (Toftgaard, 2009). En ytterligare fördel är att patienterna får komma hem till sin trygga invanda miljö och till anhöriga som känner dem. Den sociala säkerheten omkring patienterna är av stor betydelse för tillfrisknandet. Mottram (2010) beskriver att den postoperativa vård som tidigare utfördes på sjukhus av vårdpersonalen nu flyttas till hemmet där anhöriga förväntas överta vården. Patienterna kan behöva hjälp i samband med sårvård, smärtlindring och illamående. Andra fördelar som framkommer är effektiviteten på operationsavdelningen och att operationspersonalen och patienterna, trots den korta tiden lyckas etablera en god och trygg relation. Patienterna upplever att de i och med dagkirurgi
och den korta tid det innebär, inte behöver förlora kontrollen över sin vardag med dess rutiner, då dagkirurgi förväntas ge få överraskningar för patienterna (Mottram, 2010). Det är betydelsefullt att patienterna får så bra behandling och bemötande som möjligt från operationspersonalen, både fysiskt och psykiskt (Pritchard, 2009). Enligt Eriksson,
Nordman och Myllymäki (1999) är det angeläget att vårda med huvud, hand och hjärta och utifrån det göra det goda för patienterna. Mottram (2010) uppmuntrar vårdpersonal att reflektera över den service som ges till patienterna i samband med operationen. Servicen bör genomsyras av medmänsklighet, som så lätt kan försvinna i en högteknologisk vård.
Pritchard (2009) menar att dagkirurgi har sitt pris. Vårdpersonalen får mindre tid med patienterna, då tiden på sjukhus är kortare. I och med detta kan möjligheten att uppfatta patienternas oro minska. Den press som sjukhusen står inför idag, beträffande patientflödet, gör att vårdpersonalen inte har möjlighet att se behoven och stödja patienterna. Vården bör syfta till att ge patienterna den stöttning som krävs så att de har möjlighet att upprätthålla sin stabilitet. Vårdpersonalen bör försäkra sig om att patienterna är väl förberedda både för vad operationen innebär, samt den mentala förberedelsen inför operationen och dess
eftervård. Känner patienterna oro kan det ge både fysiska och psykiska symtom. De fysiska kännetecknas av att adrenalin frigörs i blodet vilket ger vasokonstriktion som leder till ökad hjärtfrekvens, ökat blodtryck och förhöjd kroppstemperatur med svettningar som följd.
Immunförsvaret försvagas och förlängd sårläkning kan uppkomma. På sikt kan detta leda till att patienter som är mycket oroliga kan bli så sjuka att de behöver sjukhusvård efter sin operation (Selimen & Andsoy, 2011). De psykiska symtomen kännetecknas av känslan av ångest, rädsla och kaos. Patienternas värld rubbas och otryggheten leder till förlorad kontroll över sin situation. Då kan förtroendet för ordningen i tillvaron förloras och blir då en panikartad upplevelse (Cullberg, 2006).
TEORETISK REFERENSRAM LIVSVÄRLD
Teorin om livsvärlden bygger på den fenomenologiska filosofin. I vårdandet är
patientperspektivet en utgångspunkt, och målet med detta är att ha fokus på patienternas värld. I den ryms allt som berör patienternas livssituation. För att kunna stärka och stödja patienternas hälsa behövs förståelse för hur sjukdom, lidande, hälsa och vårdande upplevs och hur det påverkar patienterna. Livsvärlden är en teori som kan förtydliga och fördjupa patientperspektivet för att vägleda vårdpersonalen i alla situationer. Den är grundläggande i
4
vårdvetenskapen och för den praktiska vården, där kunskap om hur det är för den enskilde patienten behövs för att ge bästa möjliga vård. Med god kompetens kan vårdpersonalen hjälpa patienterna att sträva mot ett tillfrisknande genom att erbjuda dem att vara delaktiga i sin vårdprocess. Det är också nödvändigt att vårdpersonalen har kunskap om hur
sjukdomen påverkar patienternas känsla av sammanhang och mening, samt hur det påverkar vardagen.
Hälsa, välbefinnande, lidande och sjukdom utspelar sig i och genom livsvärlden, och när vårdandet möter livsvärlden kan ett verkligt vårdande ske. I den vårdande hållningen betonas hälsa som en livskraft. Ett mål är att patienterna ska hitta en balans mellan frihet och sårbarhet och mellan vila och rörelse för att nå en god livsrytm. Vårdandet börjar utifrån livsvärlden, och från den kan hälsan och kraften komma. I livsvärlden ingår de närstående och vårdarna, eftersom de finns med i patienternas värld och därför inte kan skiljas åt. Att se människan utifrån sin livsvärld innebär att förstå och analysera världen utifrån människans egen levda värld. Detta beror på att det är genom livsvärlden vi förstår och kommer närmare både oss själva och andra människor. Livsvärlden är personlig och speciell för varje enskild människa men delas samtidigt med andra. Den belyser att människan är unik och behöver behandlas unikt, utan förutfattade meningar. Vårdaren får varken förminska eller förringa patienternas livsvärld utan använda den till att förstå och möta patienternas behov. Här är det av stor betydelse att vårdaren är lyhörd och inte trampar in i patienternas livsvärld på ett ovist och respektlöst sätt. Vårdandet innebär även att pågående utvärdera sin egen medverkan och påverkan i relation till patienternas
situation (Dahlberg & Segesten, 2010).
Att se och bekräfta patienterna utifrån deras värld och uppfatta deras unika behov är ett uttryck för god vård (Eriksson, 1999). Med livsvärden som ansats ser vårdaren inte bara patienterna genom det medicinska perspektivet utan även genom patienternas perspektiv.
Ett exempel kan vara att se patientens bröstprotes inte bara som en konstgjord del som ersätter en kroppsdel som gått förlorad, utan som något som påverkar hela patientens livssituation och rubbar den livsvärld som patienten lever i (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). För vårdvetenskapen är det viktigt att kroppen är mer än ett ting. ”Den levda kroppen” är inget objekt utan ett subjekt som är meningsskapande och fylld av erfarenheter, upplevelser och känslor. Genom kroppen kan patienterna förstå sig själva och meddela sig till andra, tack vare att den alltid finns med och aldrig kan lämnas.
Den levda kroppen är fysisk, psykisk, andlig och existentiell samtidigt. Detta innebär att
kropp och själ inte kan åtskiljas. Genom att se patienten som en ”levd kropp” är det möjligt för vårdpersonal att se patienten ur ett helhetsperspektiv. Då blir det lättare att förstå
patientens relation till sitt välbefinnande och lidande samt hälsa och ohälsa (Dahlberg &
Segesten, 2010). Patienterna bör alltid ses ur ett holistiskt perspektiv. Grunden för detta synsätt är att hjälpa dem bevara den livsstil som ger tillfredsställelse och hälsa. Målet är att patienterna ska bevara sin egenvård och ta ansvar för den. Holistisk vård bygger på att patienternas fysiska, psykiska och känslomässiga behov är i samklang med deras sociala och kulturella övertygelse för att en trygghet och balans i livet ska uppstå (Selimen &
Andsoy, 2011).
Dahlberg och Segesten (2010) menar att människan klarar en del oro om hon känner att tillvaron är meningsfull trots sitt sjukdomstillstånd. Är det möjligt för patienterna att i sin oro känna och uppleva trygghet?
Trygghet trots sjukdom är ett mål för vårdandet. Socialstyrelsen menar att ”vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet för att tillgodose patientens behov av trygghet i vård och behandling” (SOSFS 1982:763). Dahlberg och Segesten (2010) menar att känslan av trygghet är beroende av inre och yttre faktorer där de yttre avser vårt materiella tillstånd, hur vår miljö ser ut, vilka relationer vi har samt känslan av kontroll och tillräcklig kunskap. De inre faktorerna skulle kunna vara att känna en mening och att ha en känsla av sammanhang. Det kan vara svårt att beskriva trygghet och folk i allmänhet har mycket lättare för att beskriva otrygghet. Otryggheten står i nära relation till ordet hot. Något som hotar patienternas vardag till exempel en sjukdom, kan ge en känsla av otrygghet. När sjukdomen botas återkommer tryggheten. Patienterna kan dock få en känsla av trygghet trots sjukdom om kunskap och förståelse finns för orsaken till lidandet, samt vad nästa steg är. När sjukdom inträffar kommer ofta känslan av otrygghet eftersom patienterna upplever att de förlorar kontrollen. Patienterna kan inte längre lita på sin egen kropp eftersom den nu har svikit. När den första påfrestande tiden har lagt sig kan patienterna återupprätta en ny trygghet, fast dock i en ny livssituation och kanske med nya förutsättningar (Dahlberg & Segesten, 2010). Trygghet är nödvändig för att en
förtroendefull vårdrelation ska kunna uppstå.
VÅRDRELATION
Relationen mellan patienterna och vårdare, innebär ett professionellt engagemang där fokus ligger på vilka behov patienterna har och inte på vad vårdaren kan få ut av relationen. I denna relation bör vårdaren använda sin personliga kunskap och erfarenhet för att ge
6
patienterna sin totala närvaro i samtalet . Vårdrelationer bör stödja patienterna till förbättrad hälsa för att kunna minska deras eventuella oro. Detta kan ske under några enstaka minuter till exempel innan en operation, eller under lång tid som inom den psykiatriska vården. För att en vårdrelation ska bli trovärdig behövs ögonkontakt mellan patienterna och vårdpersonalen. Detta för att patienterna ska känna en nära och säker kontakt. Ögonen brukar kallas för själens spegel och det är i dem som vårdpersonalen kan ana patienternas inre känslor och upplevelser. När vårdpersonalen är oengagerad och har bråttom töms patienterna på välbefinnande och energi. Detta är nödvändligt för
vårdpersonalen att veta så de kan ha ett lugnt och inbjudande förhållningssätt. Alla patienter vill dock inte ha en nära relation och därför bör vårdpersonalen sträva efter att vara lyhörda för vilken grad av gemenskap som önskas. Det gäller att läsa mellan raderna och kunna tolka det som inte uttrycks i ord (Dahlberg & Segesten, 2010). Heijkenskjöld, Ekstedt och Lindwall (2011) visar i en studie att den tillfälliga relationen mellan patienter och vårdare formar de tillsammans. Genom att ge patienterna uppmärksamhet, tid och utrymme tryggas värdigheten, och när vårdpersonalen ser patienternas livshistoria som en gåva uppstår ett förtroende dem emellan. Förtroendet kan förstärkas om den perioperativa dialogen används.
Den perioperativa dialogen är en organisationsmodell för perioperativ vård. Syftet med den perioperativa dialogen är att skapa välbefinnande, skydda patientens värdighet samt lindra lidande och oro (von Post, et al., 2005).
Den kan användas av operationspersonal för att skapa kontinuitet för patienterna och sjuksköterskan i omvårdnaden vid operationer. Den perioperativa dialogen består av en preoperativ, intraoperativ samt en postoperativ del. Dialogen grundar sig i caritas som är den etiska kärnan för hur personalen bör tänka och handla i sitt vårdande. Caritas kan förklaras som människokärleken, den medmänsklighet som driver personalen i sitt arbete, och är ständigt närvarande i omvårdnaden. Den preoperativa dialogen startar när patienten och sjuksköterskan möts före operationen. Här får patienten och sjuksköterskan möjlighet att skapa en relation där patienten kan berätta sin historia, beskriva sina erfarenheter samt ställa sina frågor angående anestesin och operationen. Sjuksköterskans roll blir då att lyssna och besvara patientens frågor (von Post, Frid, Klevered & Madsen, 2005). När patienten och sjuksköterskan sedan möts på nytt i operationssalen startar den intraoperativa dialogen.
Då går sjuksköterskan tillsammans med patienten igenom operationsprocessen steg för steg. Den postoperativa dialogen startar när samma sjuksköterska möter patienten efter operationen vid lämpligt tillfälle. Sjuksköterskan tar då reda på patientens upplevelser och
tillsammans utvärderas omvårdnaden. Sjuksköterskans vårdande attityd till och ansvar för patienten, samt förmågan att skapa en god relation sker i den perioperativa dialogen
(Lindwall, von Post & Bergbom, 2003). Kan denna dialog vara tillämpbar inom dagkirurgi för att förebygga preoperativ oro?
2.1 PROBLEMFORMULERING
Dagkirurgi blir allt vanligare och gynnar patienterna som får möjlighet att komma hem till sin trygga miljö (Mottram , 2011). Ett problem kan dock vara att dagkirurgiska patienter har en kort vårdtid preoperativt och därför kan patienternas oro inte alltid uppfattas och bemötas av vårdpersonalen. Ytterligare ett problem för många patienter är att det ibland kan vara svårt att förmedla vad som egentligen ger dem oro och ängslan. Orsaken till att det är ett problem är att allt idag är så effektivt och ska gå så fort, vilket leder till att patienterna känner att de inte vill ”störa” personalen (Pritchard, 2009). Anledningar till det kan vara brist på tid, eller förtroende i vårdrelationen mellan patienter och personal. Författarna har valt att använda Dahlberg & Segestens (2010) beskrivning av patientens livsvärld i den teoretiska referensramen. Vår hypotes är att patienterna upplever stor oro inför sin operation och att vi som vårdpersonal inte kan uppfatta den samt tillgodose deras önskan och behov.
2.2 SYFTE
Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att belysa vuxna patienters preoperativa oro i samband med dagkirurgiska ingrepp.
3. METOD
Som metod valdes en systematisk litteraturstudie. Studiens utgångspunkt för
genomförandet var utifrån Forsberg & Wengströms (2008) riktlinjer. Detta innebär att systematiskt söka litteratur, granska och sammanställa den för att sedan få en kartläggning av kunskapsläget inom det valda området. Därefter samlas data in för bearbetning, kritisk granskning och analysering. Till sist diskuteras materialet som framkommit.
Genomförandet av dessa steg presenterades i nedanstående rubriker.
3.1 DATABASSÖKNING
Sökningsförfarandet utfördes under september 2011. Inklusionskriterierna var artiklar skrivna på svenska och engelska, dagkirurgiska och vuxna patienter över 18 år samt
8
publiseringsår från 2001 och framåt. Exklusionskriterierna var barn och inneliggande patienter då de inte ansågs höra till studiens syfte.
Inledningsvis utfördes fritextsökningar i 6 olika databaser: PubMed, Cinahl, MedLine, SweMed+, SwePub och The Cochrane Library. Materialet till studien hittades i PubMed och Cinahl (se bilaga 1). I de övriga databaserna framkom inga träffar för sökorden som överrensstämde med studiens syfte. Sökorden som användes vid fritextsökningarna var:
preoperativ vård, dagkirurgi, oro och patientens upplevelser. Därefter jämfördes sökorden med ”Svensk MeSH” och ”Cinahl Headings” för att få tesaurus termer. ”Preoperativ vård”
översattes till ” preoperative care”, dagkirurgi översattes till ”ambulatory surgery”, oro översattes till ”anxiety” och patientens upplevelser översattes till ”patients experience“.
Författarna valde att använda ordet ”care” istället för ”nursing” då det gav en bredare sökning. Dessa sökord ansågs vara relevanta för syftet och gav en bred bas till fortsatt sökning. Därefter gjordes sökning på både ”ambulatory surgery” eller ”day surgery” via booleska operatorn ”OR” för att utöka sökningarna. Operatorn OR hittar ord som innehåller A eller B (A OR B) vilket ger en bredare sökning Vidare användes operatorn AND som hittar ord som innehåller både A och B (A AND B). Kombinationen resulterar i en
begränsad sökning (Forsberg & Wengström, 2008). Operatorerna AND och OR valdes för att få en så relevant sökning som möjligt. Författarna har även använt sig av manuell
sökning i referenslistor, som resulterade i en artikel som inkluderades i resultatet då den var relevant för studiens syfte. Detta var artikeln av Kagan, I., & Bar-Tal, Y (2006) som
hittades i referenslistan till Mitchell (2009).
3.2 URVAL
Artiklarnas urval gjordes i flera steg (se bilaga 1 Databassökning). 25 artiklar lästes i fulltext och av dessa inkluderades tio till resultatet. Dessa artiklar kontrollerades via
Karolinska Institutets hemsida (www.ki.se) angående dess vetenskaplighet, det vill säga att artiklarna är primärpubliceringar och tillgängliga för andra via olika databaser. De var även tillförlitliga och hade en enhetlig presentation samt hade genomgått ”peer rewiev”
(Forsberg & Wengström, 2008). Samtliga tio artiklar kunde därefter kvalitetsgranskas.
3.3 KVALITETSGRANSKNING
Författarna använde Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ design vid kvalitetsgranskningen (se bilaga 2 och 3). Artikelmatrisen(se bilaga 4) innehåller tre kvalitativa artiklar, och fem kvantitativa artiklar. Dessutom ingår två artiklar som är både kvalitativa och kvantitativa. Den kvantitativa granskningsmallen var för randomiserad kontrollerad studie då två av artiklarna hade denna design. Författarna
ansåg i denna fas att två av artiklarna inte var relevanta för studiens syfte då de belyste musikterapi som omvårdnadsåtgärd vid preoperativ oro. Dessa artiklar var de med randomiserad kontrollerad design och exkluderades då från studien. Mallen modifierades av författarna till att passa de övriga kvantitativa artiklarna och frågor togs bort som var specifika för randomiserad kontrollerad design. Artiklarna lästes igenom noggrant av var och en av författarna. De frågor som ställdes i granskningsmallarna eftersöktes i innehållet.
Utifrån om svaren gick att finna eller inte poängsattes artiklarna, och det avgjorde artiklarnas kvalitet. I granskningsmallarna fanns både frågor som kunde besvaras med ja och nej, samt öppna frågor. Om frågan gick att besvara och var väl beskriven gav det 1 poäng, gick den inte att besvara gav det 0 poäng. Författarna bedömde att artiklarna hade hög kvalitet om de uppnådde maximal poäng eller två poäng därifrån. Artiklarna bedömdes ha medelpoäng om de befann sig på 5-3 poäng från maximal poäng. Detta tydliggjorde artiklarnas vetenskapliga innehåll. Begreppen pålitlighet, överensstämmelse och noggrannhet var viktiga i bedömningen av artiklarna (Forsberg & Wengström, 2008).
Kvalitetsbedömningen sammanställdes efter att författarna diskuterat artiklarna och dess bevisvärde. Detta gjorde att åtta artiklar återstod. Resultatet av kvalitetsgranskningen visade att fyra artiklar hade medel kvalitet, och fyra hade hög kvalitet. De åtta utvalda artiklarna bildade sedan en artikelmatris för att få en överblick av innehållet i artiklarna (se bilaga 4). Dessa åtta artiklar gick vidare till analys.
3.4 ANALYS
Artiklarnas resultat bearbetades i en kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman & Hällgren Graneheim, (2008). En kvalitativ innehållsanalys används för att tolka texter bland annat inom vårdvetenskapen. Denna metod är användbar på olika texter såsom intervjuer, dagböcker och observationer. Den kvalitativa traditionen bygger på att ”sanningen” är individuell och beror på situationen och betraktaren. Texterna har inte någon förutbestämd mening utan får en mening genom läsaren. Både de kvalitativa och de kvantitativa
artiklarna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Artiklarna lästes först
individuellt flera gånger för att få en tydlig bild av vad resultatet visade i förhållande till studiens syfte. Därefter tolkades artiklarna först individuellt och sedan skrevs det viktigaste av varje artikels resultat ned i korthet. Författarna läste återigen igenom artiklarna och med hjälp av olika färgpennor markerades de områden som hörde samman. Likheter och
skillnader framträdde och bildade ett mönster av patienternas upplevelser i samband med operationen. Författarna kunde urskilja tydliga likheter och bildade därför två grupper med
10
det som ökade eller minskade stressen för patienterna. Dessa två grupper låg sedan till grund för bildandet av meningsenheterna. Tolkningen av artiklarna överrensstämde i hög grad mellan författarna. En induktiv ansats valdes som analysmetod, vilket innebär att texterna är utgångspunkten i analysen för tolkning av materialet. En analys av samtliga artiklar utfördes genom att meningsenheter identifierades, som motsvarade studiens syfte. I de kvantitativa artiklarna tolkades tabeller och siffror till text och blev på så sätt en del i de bildade meningsenheterna (Friberg, 2006). Alla meningsenheter kondenserades utan att det väsentliga i innehållet ändrades. Därefter abstraherades de kondenserade meningsenheterna och tolkades för att få en ny innebörd. En kod skapades för att kortfattat beskriva innehållet
av meningsenheterna. I nästa steg skapades underkategorier som till slut bildade kategorier.
Artiklarnas resultat analyserades och flera likheter hittades. Ett exempel på tillvägagångssättet i analysen visas nedan.
Tabell 1: Exempel på analysförfarande
Meningsenhet Kondensering Kod Subkategori Kategori Patienterna upplever
den preoperativa väntan som påfrestande
Påfrestande att vänta
Förlorad kontroll
Utsatt Övergivenhet
Patienterna upplever det jobbigt med nålsättning, bli av med tandprotes och
smycken, inte få dricka
Jobbigt att bli utelämnad åt
praktiska saker Förlorad integritet
Utelämnad Maktlöshet
Patienterna är stressade över hur de ska må efter
operationen angående illamående, smärta och hur de ska klara sig hemma
Postoperativt välbefinnande
eller ej
Rädsla för vad som ska hända
Osäkerhet Ängslan
Patienterna upplever operationssituationen som mindre stressande om de har tidigare positiva erfarenheter
Tidigare erfarenheter minskat stressen
Igenkännande Trygghet Tillit
Under hela processen fördes en gemensam diskussion för att jämföra tolkningarna av hur resultatet analyserats. Författarna gick igenom artikel för artikel tillsammans, och kom fram till att det fanns liknande tolkningar av resultatet utifrån patientens perspektiv och studiens syfte. Genom dessa diskussioner kunde vi se en ”röd tråd” i arbetet som vi enades omkring.
På så sätt skapades koderna. Därefter sammanställdes underkategorier och kategorier, se tabell nedan.
Tabell 2: Resultattabell
3.5 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN
Alla artiklar som författarna valt att ta med i resultatet är etiskt försvarbara eftersom de antingen blivit godkända av en etisk kommitté eller visat att artikelförfattarna fört ett forskningsetiskt resonemang. Resultatet av alla inkluderade artiklar har beskrivits på ett etiskt sätt, då ingenting lagts till eller tagits bort för att förvränga resultatet. Fakta har presenterats så som de framkommit. I en systematisk litteraturstudie handlar
forskningsetiska överväganden om urval och presentation av resultatet. Studier inkluderas där noggranna etiska överväganden har gjorts, eller då studien fått tillstånd från etisk kommitté. Alla resultat i studien skall presenteras. Redovisning av alla artiklar skall ske, dessutom skall arkivering av alla artiklar göras i tio år. Författarna får inte förvränga forskningsprocessen genom att lägga till, undanhålla eller plagiera data, utan redovisa resultatet som det är (Forsberg & Wengström, 2008). En strävan var att med ett förutsättningslöst förhållningssätt analysera och presentera materialet som framkom.
Underkategorier Kategorier Utsatt
Övergivenhet Hopplöshet
Vanmakt
Maktlöshet Utelämnad
Osäkerhet Ängslan
Trygghet
Tillit Bekräftelse
12
4. RESULTAT
ÖVERGIVENHET
Det visar sig att patienternas oro grundar sig i en känsla av övergivenhet i samband med operationen. Patienterna berättar att de känner sig övergivna och utsatta när de inte har kunskap om vad som ska ske eller vad de kan förvänta sig. Redan då patienterna ser dörren till dagkirurgiska enheten ökar oron avsevärt då det blir uppenbart för dem att det är dags för deras operation. En inre stress startar på grund av att miljön är ovan och att situationen för många är ny. Patienterna upplever att de är små och utsatta i den stora organisationen, som ett sjukhus är (Mitchell, 2010). Något som ytterligare ger oro är att behöva sitta och vänta på sin operation utan att förstå varför. Om personalen inte visar sig eller berättar varför det drar ut på tiden upplever patienterna sig bortglömda och övergivna. En situation som ökar oron är att behöva sitta i ett väntrum som delas av både kvinnor och män, vilket får många patienter att känna sig generade. Om patienterna bara få ha en patientskjorta på sig känner de sig både lättklädda och frusna, vilket förstärker känslan av sårbarhet och utsatthet. Många upplever övergivenhet av att sitta i väntrummet med okända personer och vänta på sin tur vilket grundar sig i känslan av att förlora kontrollen (Carr, 2006; Crockett, Gumley, Longmate, 2007; Gilmartin & Wright, 2008; Mitchell, 2010). Oron ökar när det ibland inträffar, att patienterna får besked om att operationen inte kan utföras då det var tänkt. En sådan information kan ske både genom ett brev några dagar innan eller genom muntligt besked på operationsdagen. Patienterna kan då uppleva att de inte är tillräckligt viktiga för att operationen ska bli av vilket ger en känsla av hopplöshet och övergivenhet (Carr, et al, 2006; Gilmartin, 2004).
MAKTLÖSHET
Flertalet patienter som ska opereras känner en stor maktlöshet vilket grundar sig i känslan av vanmakt samt att vara utelämnad. Det framkommer i flera artiklar att patienterna känner en stor oro för anestesin och kirurgin. Rädslan för anestesin upplevs dock ofta större än rädslan för kirurgin (Costa, 2001). Det är inte ovanligt att patienterna funderar över om de ska överleva operationen över huvud taget, och många uttrycker en rädsla för att dö.
Patienterna kan då förbereda sig genom att skapa katastroftankar om att de inte överlever varken anestesin eller operationen. På detta sätt garderar sig patienterna på att det värsta kan hända, och har då redan förberett sig på det. Skulle inte det värsta ske infinner sig en stor lättnad i situationen. Genom att tänka katastroftankar känner patienterna att de kan
påverka något i situationen och på så sätt minskar känslan av vanmakt och maktlöshet (Mitchell, 2010). Det är inte ovanligt att patienterna upplever oro över att anestesin är för djup, så att de inte vaknar upp igen vilket kan ge tankar av dödsångest (Costa, 2001;
Crockett, et al., 2007; Gilmartin, 2008). Något som ytterligare oroar patienterna är oron över att de kan vakna under operationen. De är även rädda för att anestesin inte är
tillräckligt djup utan att de ska vara medvetna under operationen, samt uppleva smärta och inte kunna förmedla sig. Detta skapar en oerhörd maktlöshet (Rosén, Svensson & Nilsson, 2008).
Ännu ett orosmoment är att det kan tillstöta komplikationer under operationen. Tankar om att patienterna kanske blir sämre än innan operationen och inte ens kan fungera som tidigare ger en ökad oro. Patienterna vet hur deras tillstånd är innan operationen men inte hur den kommer att bli efteråt. De kan inte påverka detta vilket också leder till maktlöshet (Costa, 2001; Mitchell, 2010; Rosén, et al., 2008). En studie av Carr, et al. (2006) visar att patienterna känner sig oroliga redan kvällen innan operationen, och att den känslan ökar på operationsdagens morgon. När patienterna är på väg till operationssalen blir oron ännu större, för att till sist nå sin kulmen precis innan patienterna ska sövas. Det framkommer att patienterna i hög grad uppskattar om möjlighet ges till att tala om sina tankar och känslor, före anestesin och operationen (Rosén, et al., 2008). Patienterna nämner besvikelser över att vårdpersonalen inte kan möta deras försök till att kommunicera den dödsångest som många känner. Vårdpersonalen har ibland svårt att uppfatta patienternas rädsla och det ger en känsla av att ingen förstår dem. Patienternas önskan är att sjuksköterskan ska garantera en säker anestesi, och inte bara säga att det troligtvis ska gå bra (Costa, 2001). Patienterna som beskriver känslan av dödsångest och maktlöshet innan anestesin, är inte bekväma med att tala om det för vårdpersonalen, då de upplever att tiden och utrymmet inte finns
(Mitchell, 2010). Även praktiska saker inför anestesin kan tillföra mer oro i en redan pressad situation. Det är exempelvis att få PVK, få läkemedel intravenöst och att behöva andas i en mask över ansiktet. Denna oro kan accelerera då patienterna blir av med personliga saker som tandprotes och smycken, vilket gör att de upplever en förlorad integritet (Mitchell, 2010).
ÄNGSLAN
En operation innebär mycket oro och ängslan för patienterna. Detta bottnar i en osäkerhet över vad som ska hända. Något som är genomgående för alla artiklar är att oron kan minskas om behovet av information tillgodoses (Carr, 2006; Costa, 2001; Crockett, et al., 2007; Gilmartin, 2004, 2008; Kagan, 2006; Mitchell, 2010; Rosén, et al., 2008;). Den
14
information som enligt patienterna anses viktigast är informationen om anestesin,
postoperativa förväntningar och detaljer om operationen (Costa, 2001). Det är nödvändigt att personalen är lyhörd för vilken information patienterna helst vill ha och behöver (Mitchell, 2010). En betydelsefull informationskälla är patienter i samma situation, som möts till exempel i väntrummet. De upplever att de har samma sorts ängslan, och att det verkligen hjälper att tala med någon som genomgår samma sak och som har tid att lyssna (Carr, 2006). Det framkommer även att patienterna uppskattar mer information om hela den perioperativa processen. Från hur de ska förbereda sig med dusch och fasta till
information om när de får äta och dricka igen. Patienterna vill även veta hur lång tid allting kommer att ta och vad som kommer att hända i nästa steg (Gilmartin, 2004; Mitchell, 2010). Många patienter uttrycker sig efter operationen ”om jag bara hade vetat, då hade jag inte behövt vara så orolig”. De är svårt att ha en tydlig bild av vad de kan förvänta sig.
(Costa, 2001; Gilmartin, 2004). Flertalet patienter uttrycker brister i den skriftliga informationen angående ingreppet och dess risker (Gilmartin, 2004).
I det preoperativa mötet med operationspersonalen framkommer det att vårdpersonalen upplevs stressad. Patienterna känner då en ovilja att uttrycka ängslan inför operationen och att fråga mer detaljerade frågor (Gilmartin, 2004; Mitchell, 2010). Något som ytterligare ökar patienternas ängslan är oron över hur de ska må efter operationen. Samband mellan preoperativ oro och postoperativ återhämtning visar att oro är negativt för det postoperativa välbefinnandet (Kagan, 2007). Smärta och illamående visar sig öka postoperativt om patienterna känner stor ängslan preoperativt (Carr, 2006; Crockett, et al., 2007). Rosén, et al. (2008) visar att ängslan över postoperativa infektioner är stor och att det finns oro för vad mobilisering och rehabilitering kommer att innebära. Patienterna vet inte hur den postoperativa vården i hemmet kommer att bli och detta ger en osäkerhet för både patienterna och deras anhöriga. Har de tidigare genomgått en operation med negativa erfarenheter, ökar oron ännu mer inför den postoperativa vården (Costa, 2001; Rosén, et al., 2008).
Ett annat orosmoment för patienterna är miljön på operationsavdelningen som upplevs kal, steril och kall. Miljön är dessutom ovan och fylld av mycket teknisk utrustning som ibland blinkar och avger ljud. Detta kan verka skrämmande för patienterna, och ger en känsla av osäkerhet (Carr, 2006; Mitchell, 2009). Det framkommer även att patienterna upplever ängslan över att behöva sätta sin tilltro till människor de aldrig träffat förut. Då patienterna
redan innan känner sig ängsliga, ökar den ytterligare av att behöva lita på och överlämna sig till någon de inte känner (Mitchell, 2009).
TILLIT
Oro inför ett dagkirurgiskt ingrepp visar sig kunna påverkas av tidigare erfarenheter . Är dessa erfarenheter positiva känner sig patienterna tryggare än om de inte har några
erfarenheter eller dåliga sådana. Mer än en tredjedel av patienterna anser att deras kunskap från tidigare operationer ger en avsevärd trygghet, jämfört med deras första
operationsupplevelse. De vet vad som kommer att hända och vad de kan förvänta sig. Detta skapar ett igenkännande som ger ett lugn och en hanterbar oro (Rosén, et al., 2008).
Något som många patienter upplever ger dem trygghet, är att ha sina anhöriga hos sig både när de väntar på operationen, och innan de somnar på operationsbordet. De önskar att få dela en jobbig upplevelse tillsammans med någon som känner dem, vilket minskar oron för många (Carr, 2006; Costa, 2001; Mitchell, 2009). Patienterna upplever tillit till
vårdpersonalen om de är närvarande, både fysiskt och känslomässigt vilket innebär att vårdpersonalen tar sig tid och är lyhörd för patienternas behov. Det är viktigt att patienterna känner att någon lyssnar på dem samt att de blir sedda som verkliga personer, och inte bara ett nummer eller en kroppsdel. När vårdpersonalen nämner patienterna vid namn och vet vilka de är, uppstår förtroende (Carr, 2006; Rosén, et al., 2008; ). Vårdpersonalen bör behandla varje patient individuellt och försöka tolka vilka behov som finns (Gilmartin, 2004; Kagan, 2007).
Patienterna känner sig omhändertagna och sedda om de upplever att personalen genomför en grundlig preoperativ bedömning, genom att exempelvis ta EKG, prover och en utförlig anamnes (Gilmartin, 2004). Tilliten ökar även när patienterna får upprepad information av både sjuksköterska och läkare. Detta är en stark önskan från patienterna (Gilmartin, 2004;
Mitchell, 2010). Vissa patienter känner att de är välinformerade och har mycket positiva erfarenheter av vårdpersonalens förmåga till och nivå av information (Carr, 2006).
Patienterna uppskattar detaljerad information om vad de kan förvänta sig både under operationen och efteråt. Detta minskar deras oro och ökar tilliten till vården. Det upplevs framförallt som positivt när personalen kontrollerar att patienterna har förstått
informationen om hur den kommande proceduren ska gå till.
16
Vårdpersonalen uppfattas ha medmänsklighet och empati i mötet med patienterna, det ger utrymme för reflektion och uppmuntrar till att ställa frågor (Rosén et al., 2008).
Vårdpersonalens förmåga att se patienterna är också betydelsefull, då det gäller att förklara orsaken till eventuella väntetider. Det framkommer att väntetiden för patienterna innan operationen kan accepteras, om de får ett bra bemötande. Flertalet patienter är dock
imponerade av den korta väntetiden innan de får komma in till operationssalen (Gilmartin, 2004). När patienterna väl är inne på operationssalen uppskattar de fysisk närhet, som att hålla en vårdpersonal i handen. Det har en avsevärd betydelse för att känna trygghet och tillit i samband med anestesin (Mitchell, 2010). Att hålla handen är för vårdpersonalen en liten gest av medmänsklighet, men kan för patienterna ha stor betydelse för att minska deras oro. Lyckas vårdpersonalen genom detta förmedla att allt troligtvis ska gå bra, ökar tilliten hos patienterna och de känner sig bekräftade (Costa, 2001).
För att ytterligare minska oron behöver patienterna känna att de har kontroll i situationen.
Flertalet patienter uttrycker en önskan om att få gå in till operationssalen istället för att ligga på ett operationsbord. Det gör att patienterna inte känner sig underlägsna utan får möjlighet att vara med på samma villkor som vårdpersonalen, så länge det är möjligt (Carr, 2006; Costa 2001). För att detta ska kunna genomföras behöver vårdpersonalen utöva en flexibel och individuell vård med hjälpfull attityd. Det ger en ökad tillit och hjälper patienterna att känna att de kommer klara av den förestående operationen. Patienterna tycker att vårdpersonalen generellt är mycket trevlig och lätt att tala med. De känner att vårdpersonalen är intresserade av att lyssna till deras historia, och har förmåga och kunskap att bedöma patienternas behov och därför kan deras oro minskas (Carr, 2006; Costa, 2001;
Gilmartin, 2004).
5. DISKUSSION
5.1 METODDISKUSSION
Författarna genomförde en systematisk litteraturstudie för att uppnå studiens syfte, vilket var en styrka då en samlad bild av aktuell kunskap inom ämnet kunde inhämtas. Med denna metod kan luckor inom det valda ämnet identifieras som kan ge uppslag till framtida
studier. Metoden ger möjlighet att upptäcka om flera studier visar samma resultat vilket styrker trovärdigheten i den nya studien. En systematisk litteraturstudie utgår från en frågeställning, som besvaras systematiskt genom att söka, kritiskt granska, värdera och sammanställa publicerade forskningsresultat inom valt problemområde (Forsberg &
Wengström, 2008). Författarna valde att göra denna studie gemensamt så att arbetet, engagemanget och resultatet kunde stödjas av båda författarna. Ambitionen var att få likvärdig kunskap om alla delar i studien. Forsberg och Wengström (2008) menar att detta stärker resultatets trovärdighet då reflektion och diskussion kan göras under arbetets gång.
Enligt Forsberg och Wengström (2008) bör sökningar i databaser göras utifrån
inkulsionskriterier och exklusionskriterier. En svaghet var att bara välja artiklar skrivna på svenska och engelska men då författarna inte behärskar några andra språk är det inte möjligt. Artiklarna kommer från Sverige, USA, England och Israel vilket gör att resultatet kan appliceras på de länder som bedriver dagkirurgisk verksamhet. Även inneliggande patienter känner oro vilket gör att deras upplevelser liknar studiens patienter. Därför kan även länder utan dagkirurgisk verksamhet få en större förståelse för patienters preoperativa oro. Inklusions – och exklusionskriterierna såsom vuxna patienter, dagkirurgiska patienter och preoperativa upplevelser, var relevanta och ingick i syftet för studien. Initialt
avgränsades sökningarna från år 2005 och framåt men det visade sig ge ett alltför begränsat antal träffar. Därför utökades sökningarna att gälla från 2001 och framåt. De artiklar som svarade upp till studiens syfte fanns i Cinahl och Pubmed. Detta var en svaghet då det endast var två databaser som användes. Detta kunde inte påverkas då det inte fanns några relevanta artiklar för studien i övriga databaser. Sökorden som användes jämfördes med
”MeSH termer” och ”Cinahl Headings ” för att få rätt sökord och kunna täcka in ämnet, vilket var en styrka. Sökningar i fritext gjordes i olika kombinationer vilket ytterligare breddade dem och var en styrka. Sökningen inleddes med att söka på ”preoperative care”
och ”preoperative nursing” för att få en bred sökning när det gällde omvårdnadsbegreppen.
Därefter fortsatte sökningen med ”ambulatory surgery”. För att uttömma detta begrepp och inte missa några relevanta artiklar på ämnet gjordes sökningar även på ”day surgery” via operatorn ”OR”. Det är en styrka att använda denna operator när det gäller synonyma ord för att bredda sökningen (Forsberg & Wengström, 2008). Dessa första sökningar gav artiklar om fasta, hygien och läkemedel och exkluderades då de inte var relevanta för studiens syfte. För att få in patienters upplevelser utfördes sökningar även på ”anxiety” och
”experience”. Författarna fann vissa artiklar utifrån dessa sökord men behövde ännu fler.
Då upptäcktes att artiklar som handlade om preoperativ vård även fanns under sökning på
”perioperative”. Dessa sökord kombinerades, och på så sätt framkom materialet till denna studie. En svaghet var antalet träffar, de kunde förmodligen varit fler om ämnesord, tesaurus, använts i större utsträckning. Det kunde eventuellt gett ett ännu mer effektivt och förfinat sökresultat om mer tid hade tagits för att utnyttja det. Backman (2008) beskriver att
18
med hjälp av tesaurus kan information ges om ordet har ett vetenskapligt innehåll, dess definition, närliggande eller synonyma ord samt mer generella och specifika termer.
Författarna provade att söka artiklar där sökorden skulle finnas med i abstrakten, men fick då ett begränsat sökresultat och därför togs denna begränsning bort. För att tydligt kunna redogöra för sökstrategin gjordes en redovisning av sökningsförfarandet i text som kompletterades med bilagor.
Ett större urval av artiklar hade önskats. Om författarna enbart velat belysa patienters preoperativa oro hade även inneliggande patienters upplevelser kunnat inkluderas i studien.
Antalet artiklar hade nog ökat, då dessa patienter befinner sig längre tid på sjukhus och fler tillfällen till intervjuer med patienterna finns. Redan vid läsning av artiklarnas titlar valdes ett antal bort på grund av dess innehåll gällande provtagning, läkemedel, postoperativ vård och värmning av patienten perioperativt . Efter att ha läst ett antal abstrakt valdes de bort som handlade om vissa typer av omvårdnadsåtgärder till exempel massage med oljor.
Några artiklar var även litteraturstudier, vilket var en svaghet i sökförfarandet. De valdes att inte ingå i resultatet, vissa ansågs dock lämpliga till bakgrunden. Tio artiklar
kontrollerades via Karolinska Institutet som visade att alla var godkända och granskade, vilket styrkte artiklarnas trovärdighet.
I dataanalysen användes Lundman och Graneheims (2008) kondenseringsmodell för kvalitativ innehållsanalys. Detta ansågs vara en lämplig modell då syftet var att belysa patienters upplevelser. En styrka var att analysen genomfördes i flera steg. Först lästes artiklarna igenom av författarna var och en för sig, och en individuell tolkning gjordes.
Därefter utfördes en gemensam sammanställning med jämförelse av dessa tolkningar. Detta ökar förtroendet för analysen och trovärdigheten i studien då konsensus har uppnåtts.
Meningsenheter bildades och abstraherades vilket var svårare i de kvantitativa artiklarna och därför lades extra tid åt att diskutera dessa. En styrka var att både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades i studien då exkludering av artiklar på grund av metoden, alltså enbart kvantitativa artiklar, hade gett ett ännu mindre urval. De kvantitativa artiklarna är översatta från tabeller och presenterade i ord. En svaghet kan dock vara att inkludera det stora antalet kvantitativa artiklar, då det gett en mindre volym resultat att bearbeta. Om bara kvalitativa artiklar inkluderats hade det säkert gett en större reslutat att tolka, då intervjuer kan vara mer djupgående och omfattande.
Enligt Forsberg och Wengström (2008) är begrepp som pålitlighet, överensstämmelse och noggrannhet viktiga för bedömning av kvalitet vid kvalitativa och kvantitativa studier.
Validiteten i studien anses vara hög då överrensstämmelsen mellan syftet och resultatet som kommit fram stämmer och är rimlig. Pålitligheten för studien, det vill säga
reliabiliteten (Forsberg & Wengström, 2008) är god. Detta grundar sig i att artiklarna har ett högt kvalitetsvärde samt att författarna försökt att med största noggrannhet beskriva studiens alla metoddelar. Detta ökar trovärdigheten. Författarnas önskan är att metoden blivit tydligt beskriven i studien. Det är viktigt att någon annan kan förstå hur författarna gått tillväga så att samma resultat kan upprepas. Noggrannheten i studien grundar sig i precision och objektivitet, då författarna försökt tolka resultatet utan att ha förutfattade meningar. En svaghet är enligt Lundman och Hällgen Graneheim (2008) att författarna kan vara påverkade av sin förförståelse. Författarna har försökt att vara objektiva i
forskningsprocessen men de kan omedvetet ha påverkat resultatet, då författarna själva dagligen möter oroliga patienter i arbetet på en operationsavdelning. Enligt Polit och Beck (2007) ska trovärdigheten av en studie visas genom att den har genomförts på ett sådant sätt att trovärdigheten kan säkerställas, samt att den kan påvisas för läsarna.
5.2 RESULTATDISKUSSION
Syftet med studien var att belysa patienters oro inför dagkirurgiska ingrepp.
I resultatet framkom fyra kategorier som sammanfattar patienternas upplevelser innan operationen. Dessa kategorier är: övergivenhet, maktlöshet, ängslan och tillit. Studien visar att många patienter känner oro och att vårdpersonalen inte alltid kan uppfatta eller bemöta den. Resultatet visar också att oväntat många patienter känner trygghet mitt i oron.
ÖVERGIVENHET
Studiens resultat av övergivenhet grundar sig i att patienterna upplever en förlorad kontroll och känslan av att vara värdelös. Något som tydligt framkommer som ett problem för patienterna är att en oviss väntan i väntrummet som de inte kan påverka, ökar oron. Det framkommer även att risken för att operationen inte ska bli av ger en känsla av att inte ha ett värde. (Mitchell, 2010; Carr, et al, 2006; Crockett, et al, 2007; Gilmartin & Wright, 2008). Dahlberg och Segesten (2010) beskriver i begreppet livsvärld om betydelsen av att själv få ha kontroll. Livsvärlden förändras varje gång en ny situation uppstår men det behöver inte vara negativt. Trots att tryggheten i livsvärlden rubbas förväntas operationen leda till något som berikar patienterna då de förhoppningsvis blir av med sitt lidande.
20
De flesta patienter önskar behålla kontrollen och därför är dagkirurgi ett bra alternativ då väntetiderna är korta och de snabbt kan komma in på operationsavdelningen. Många önskar även snabb hemgång för att undvika ett för långt avbrott i vardagen. För nutidsmänniskor är det självklart att även få välja under vilka former de ska opereras. Med tanke på den utveckling som sker i världen och samhället, är det inte konstigt att många väljer att opereras dagkirurgiskt.
Enligt Mottram (2010) jämförs dagkirurgins form med ett besök på McDonald´s. Denna jämförelse grundar sig i att patienterna snabbt kommer in och ut från operationen, de vet redan vad som väntar dem och inga överraskningar förväntas. Liksom McDonald´s verksamhet är effektiv och serviceinriktad, bör dagkirurgin ta samma gestalt vilket även efterfrågas av patienterna. Det behöver inte innebära en sämre kvalitet, sämre bemötande eller sämre information, tvärtom.
Resultatet visar vidare att alla patienter inte uppfattar dagkirurgi som något positivt. Några upplever att det blir stressigt både innan operationen, då frågor knappt hinner ställas, men även efter operationen, i samband med hemgång. Detta är i linje med Pritchards (2009) studie som visar att det som vinns i tid, förloras i möjligheten att hinna uppfatta patienters oro. I och med dagkirurgi finns en risk att vårdpersonalen får fokus på kvantitet istället för kvalitet. På författarnas arbetsplats kan det ibland vara svårt att hitta balansen för god omvårdnad. Är god omvårdnad att ta mer tid för varje patient? Eller, är god omvårdnad att hinna med alla patienter på operationsprogrammet? Författarnas önskan och mål är att alla patienter ska få den tid de känner att de behöver och samtidigt förhindra att en patient får gå hem utan att ha blivit opererad. Har de dessutom fastat sen midnatt och väntat hela dagen, kanske tagit ledigt från jobbet och skaffat barnvakt, är det mycket olyckligt att behöva skicka hem patienterna utan att ge den behandling de förväntat sig. När patienterna inte får det som lovats kan många känna sig lurade och svikna och förtroendet för vården minskar. Enligt Dahlberg (2010) är det viktigt att vårdpersonalen hjälper patienten att fullfölja det som bestämts, sina livsprojekt och förstå hur detta påverkar patientens vardag.
Då livsvärlden även har en tidslig aspekt är det av stor betydelse att den eventuella fördröjningen av vården får en mening, det vill säga att patienterna förstår varför deras operation inte blir av. Om vårdpersonalen har tydligt patientfokus med ett holistiskt synsätt samt vårdar med huvud, hand och hjärta, (Eriksson, et al, 1999; Selimen & Andsoy, 2011) innebär det bland annat en god organisation. Det förbygger att inte alltför många patienter behöver strykas från operationsprogrammet.
MAKTLÖSHET
Tolkningen av maktlöshet står för patienternas rädsla för att dö. Detta grundar sig i både rädslan för operationen men även stressen inför anestesin. Patienterna upplever att de inte har möjlighet att påverka sin situation (Costa, 2001; Crockett, et al, 2007; Mitchell, 2010;
Rosén, et al, 2008). Många patienter nämner tiden före anestesin som det jobbigaste under hela processen (Mitchell, 2010). Det finns ingen återvändo och patienterna känner sig utelämnade och maktlösa. Många svåra tankar kan uppkomma som förstärks av den extra oro som situationen ger. Det är inte ovanligt att dödsångest förekommer (Costa, 2001).
Dahlberg & Segesten (2010) menar att om vårdpersonalen lyssnar uppmärksamt, hör det som inte uttalas och ser hela patientens livsvärld kan maktlösheten minskas. När
vårdpersonalen ser patienterna som en ”hel” kropp och förstår att det inte går att skilja kroppsligt från själsligt, samt att rädsla och ledsamhet sitter i hela kroppen, kan förståelse för orons symtom uppfattas. En patient kan få ont i bröstet, huvudet eller magen av att känna sig rädd och ängslig. Hela omvårdnaden bör bygga på ett holistiskt perspektiv (Selimen & Andsoy, 2011).
För att dämpa sin dödsångest önskar patienterna ibland ett löfte från personalen om att de ska överleva operationen (Costa, 2001). I detta läge kan det vara lockande för personalen att ge ett sådant löfte för att lugna patienterna och öka deras trygghet. Vårdpersonalen vill väl men vårdrelationen bygger på förtroende. Om personalen tittar patienterna i ögonen samt ger löften som de inte kan garantera, faller trovärdigheten i deras relation (Dahlberg &
Segesten, 2010). Resultatet visar att om en ömsesidig vårdrelation lyckas etableras, minskar oron och maktlösheten blir uthärdig.
Vårdrelationen kan stärkas om vården utgår från den perioperativa dialogen. Författarna finner inte i resultatet att den perioperativa dialogen används vilket är att beklaga, då denna dialog ger kontinuitet för alla inblandade. Skulle vårdpersonalen använda dialogen får patienterna ett medmänskligt bemötande som behåller deras värdighet. Samtidigt får vårdpersonalen och patienten möjlighet att utvärdera den perioperativa processen för att belysa det som var bra men även det som kan göras bättre (von Post, et al., 2005). Här finns en god möjlighet att få reda på om vår uppfattning av patientens behov stämmer, samt om våra omvårdnadsåtgärder är det som patienten önskar. Att använda denna dialog är en önskan från författarnas sida men det kräver en mycket stor omorganisation i verksamheten
22
som just nu inte är möjlig. Även om vårdpersonalen inte kan använda sig av denna modell idag hoppas författarna att kärnan, caritas, kan genomsyra bemötandet av alla patienter.
ÄNGSLAN
Tolkningen av ängslan grundar sig i att patienterna många gånger upplever personalen som stressad. Detta kan leda till att informationen uteblir samt att patienterna hämmas att berätta om sin oro (Mitchell, 2010; Gilmartin, 2004 & Rosén, et al, 2008). Studiens resultat liknar samtliga artiklars resultat då ängslan och information hänger ihop med varandra.
Patienterna vill ha mer och tydligare information i rätt tid. Det är vårdpersonalens uppgift att kunna avgöra vilken information som patienterna behöver för att inte livsvärlden ska rubbas mer än nödvändigt. Patienter som inte vet vad de kan förvänta sig har svårt att förbereda sig. Detta leder till att sammanhang och mening i livsvärlden förloras. Det är inte är önskvärt, då dessa begrepp är grunden för att hantera förändringar i livsvärlden
(Dahlberg, 2010). Utan rätt information uppstår ofta missförstånd samt egna tolkningar.
Enligt Pritchard, (2009) har patienterna en stor ängslan över att inte veta vad som skall ske.
Många patienter önskar upprepad information innan sövning och detta var inte vad författarna trodde. Författarnas erfarenheter är att mycket information repeteras och kan uppfattas av patienterna som att personalen är oprofessionell, samt har bristande
kommunikation sinsemellan. Författarna uppfattar även att patienterna inte alltid är
mottagliga för information, speciellt innan anestesin, på grund av deras ängslan. Detta är en skillnad mellan studiens resultat och de erfarenheter författarna besitter. Resultatet visar att patienterna upplever förtroende för personalen om de lyckas ge den information som patienterna önskar. Det finns en risk att vårdpersonalen upprepar samma typ av information till alla patienter, som på ett löpande band. Lyckas de däremot individualisera den
information som ges känner sig patienterna sedda och inte bara som en i mängden. Detta kräver en medmänsklig och professionell personal.
TILLIT
Studiens resultat om tillit kommer av att patienterna upplever ett igenkännande från tidigare operationserfarenheter och av anhörigas närvaro. Tilliten grundar sig även i en närvarande vårdpersonal som ser patienterna och kan bemöta behoven med medmänsklighet som utgångspunkt (Carr, 2006; Costa, 2001; Gilmartin, 2004; Rosén, et al, 2008).
Konsekvenserna av att patienternas ängslan uppfattas, och utrymme ges att tala om den, leder till att patienterna får en positiv erfarenhet. Detta är i linje med studiens resultat som bekräftar att tidigare positiva erfarenheter bygger en trygg grund inför framtida
operationstillfällen. Det beror på känslan av igenkännande och vetskapen om att patienterna
klarat det tidigare . Den lilla extra tid och energi det tar att lyssna in patienterna lönar sig, då vårdpersonalens bild av patienternas livsvärld blir komplett. Livsvärlden har även en rumslig aspekt, vilket innebär att om miljön är välbekant och trivsam upplevs den inte som hotande (Dahlberg och Segesten, 2010).
I patientens livsvärld ingår alltid de närstående. Många önskar att de anhöriga ska få större möjlighet att vara med längre i vårdkedjan. Både preoperativt, från det att patienten
kommer till operationsavdelningen till dess att anestesin inleds, men även efter operationen på uppvakningsavdelningen. Vårdpersonalen bör vara medveten om att de anhöriga är en stor del i patienternas värld och har en betydande roll för att upprätthålla livskraften
(Dahlberg, 2003). I dagens samhälle är människor individualister och har stort fokus på sitt eget liv. Många flyttar till stora städer vilket kan resultera i att anhöriga inte har en central roll i patienternas liv. Därför kan man inte alltid förvänta sig rent praktiskt, att det finns en anhörig som kan vara med patienterna till operationsavdelningen. I studiens resultat har vikten av igenkännande genom anhörigas närvaro framkommit då det minskar preoperativ ängslan. Detta behov kan inte alltid tillfredsställas då många saknar tillgängliga anhöriga. I och med avsaknaden av anhöriga påverkas patientens livsvärld, och kompletteras
förhoppningsvis med andra människor där vårdpersonalen är en del. Då är det ännu viktigare att patienterna upplever trygghet med vårdpersonalen. Människor är mer ensamma idag och då blir vårdpersonalens roll att vara sociala, lyssnande och kanske ge fysisk kontakt. Heijkensköld, et al., (2007) menar att det är betydelsefullt att patienterna får det utrymme och den individuella vård som de önskar och har rätt till.
Resultatet visar att patienterna uppskattar när vårdpersonalen är genuint intresserade och har ett lyhört lyssnande. Författarna menar att möjligheten finns till att ha detta
förhållningssätt trots tidsaspekten. Några betydelsefulla handlingar är att informera
patienterna om vad som kommer att hända innan det utförs, samt att ta på patienterna innan uppkoppling av övervakning och nålsättning sker. Även innan patienterna får andas i mask är beröringen av stor vikt för att visa närvaro samt inge trygghet. Författarna anser även att endast en sak i taget bör utföras så att patienterna ska hinna känna delaktighet i processen.
Studien visar att patienterna efter omständigheterna är nöjda med den vård som ges och de upplever att förtroende finns för en kompetent personal. Många känner sig även sedda och bekräftade vilket ger en trygghet mitt i oron.
24
Framtida forskning bör belysa hur information ska ges, både skriftlig och muntlig?
Överrensstämmer vårdpersonalens sätt och innehåll i informationen med det som patienterna önskar? Vilka ytterligare omvårdnadsåtgärder kan minska patienternas
preoperativa oro? Författarnas förslag är att ett frågeformulär om preoperativ oro skickas ut till dagkirurgiska patienter tillsammans med kallelsen. Där får de skatta sin oro samt fylla i vad de önskar för information vid det preoperativa samtalet. På så sätt kan oron fångas upp redan där.
5.3 SLUTSATS
Resultatet visar att patienterna känner oro i samband med operationen. Många har möjlighet att hantera den men ännu fler behöver hjälp med det. Den kliniska nyttan och tillämpningen utifrån studiens resultat, är att vårdpersonal kan ta till sig patienternas upplevelser, samt vad de behöver för att kunna överlämna sig till personalen. Den kliniska nyttan är även att den vårdpersonal som tar del av denna studie på ett lättare sätt kan förbereda patienterna i just deras specifika situation. Tillämpningen blir då att patienterna är väl rustade och får en trygg upplevelse av operationen. Denna positiva erfarenhet är mycket betydelsefull då patienterna talar om sina upplevelser för andra i sin närhet.
Författarnas hypotes var att patienterna upplever stor oro inför sin operation och att vi som vårdpersonal inte kan uppfatta, den samt tillgodose deras önskan och behov. Resultatet visar att hypotesen stämmer.
REFERENSER
Armstrong, D. (1998). Decline of the hospital: reconstructing institutional dangers.
Sociology of Health & Illness, vol 20 (4), 445-457.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Danmark: Studentlitteratur.
Carr,E., Brockbank, K., Allen, S., & Strike, P. (2005). Patterns and frequency of anxiety in women undergoing gynaecologocal surgery. Journal of Clinical Nursing, vol 15, 341- 352.
Costa, M-J. (2001). The lived perioperative experience of ambulatory surgery patients.
AORN Journal, vol 74 (6), 874-881.
Crockett, J. K., Gumley, A., & Longmate, A. (2007) The development and validation of the Pre-operative Intrusive Thoughts Inventory (PITI). Anaesthesia, vol 62, 683-689.
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur & Kultur.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O., & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa & vårdande. Stockholm: Natur & Kultur.
Eriksson, K., Nordman, T., & Myllymäki, I. (1999). Den trojanska hästen. Vasa:
Institutionen för vårdvetenskap, Åbo akademi.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm:
Natur & Kultur.
Friberg, F. (2006). Dags för uppsats. Lund: Studentlitteratur AB.
26
Gilmartin, J., & Wright, K. (2008). Day surgery: patients´ felt abandoned during the preoperative wait. Journal of Clinical Nursing, vol 17, 2418-2425. Doi:10.1111/j.1365- 2702.2008.02374.x.
Gilmartin, J. (2004). Day surgery: patients´ perception of a nurse-led preadmission clinic.
Journal of Clinical Nursing, vol 13, 243-250.
Heijkenskjöld – Bredenhof, K., Ekstedt, M., & Lindwall, L. (2010). The patient´s dignity from the nurse´s perspective. Nursing Ethics, vol 17 (3), 313-324.
Kagan, I., & , Bar-Tal, Y. (2006). The effect of preoperative uncertainty and anxiety on short-term recovery after elective artrhroplasty. Journal of Clinical Nursing, vol 17, 576-582. Doi: 10.1111/j.1365-2702.2007.01968.x.
Karolinska Institutet (2011). [Elektronisk]. Tillgänglig: http://kib.ki.se/ hämtad 20110902
Lindwall, L., Post von, I., & Bergbom, I. (2003). Patients´ and nurses´ experiences of perioperative dialogues. Journal of Advanced Nursing, vol 43 (3), 246-2533.
Lundman, B., & Hällgren-Graneheim, U. (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. I M. Granskär & B. Höglund-Nielsen (Red.), Kvalitativ innehållsanalys (s.159-172). Lund: Studentlitteratur AB.
Mitchell, M. (2009). General anaesthesia and day-case patient anxiety. Journal of Advanced Nursing, vol 66 (5), 1059-1071. Doi: 10.1111/j.1365-2648.2010.05266.x.
Mottram, A. (2010). ”Like a trip to McDonalds”: A grounded theory study of patient experiences of day surgery. International Journal of Nursing Studies, vol 48, 165-174.
Doi: 10.1016/j.ijnurstu.2010.07.007.
Polit, D, & Beck, C. (2008). Nursing research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippingcott Williams & Wilkins.
Post von, I., Frid, I., Kelvered, M., & Madsen – Rihlert, C. (2005). Den perioperativa dialogen – möjligheter och hinder för nya vanor I praxis. Vård I Norden, vol 25(4), 37- 42.
Pritchard, M-J. (2009). Managing anxiety in the elective surgical patient. British Journal of Nursing, volymnummer 18(7), 416-419.
Rosén, S., Svensson, M., & Nilsson, U. (2008). Calm or Not Calm: The Question of Anxiety in the Perianesthesia Patient. Journal of Perianesthesia Nursing, vol 23 (4), 237-246.
Selimen, D., & Andsoy, I. (2011). The Importance of a Holistic Approach During the Perioperative Period. AORN Journal, vol 93(4), 482-490. Doi:
10.1016/j.aorn.2010.09.029
SOSFS 1982:763. Stockholm: Socialdepartementet. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763 hämtad 20110910.
Toftgaard, C. (2009). Day Surgery Development. Ambulatory Surgery, vol 15 (1), 4-6.
BILAGA 1: DATABASSÖKNING Sökningar i Cinahl
Söknr Sökord Antal träffar
Antal lästa titlar
Antal lästa abstrakt
Antal lästa artikla r
Antal använda artiklar
Artikelnr
A 1 Preoperativ e care
1316 0 0 0 0 0
2 Preoperativ e nursing
9 9 2 0 0 0
3 Ambulatory surgery
584 0 0 0 0 0
4 3 OR day surgery
940 0 0 0 0 0
5 1 AND 3 39 39 8 2 0 0
6 Anxiety 9258 0 0 0 0 0
7 3 AND 6 40 40 9 4 2 7,8
B 1 Patients experience
1430 0 0 0 0 0
2 1 AND
ambulatory surgery
9 9 2 2 1 7
C 1 Day surgery 457 0 0 0 0 0
2 1 AND
preoperative care
29 29 4 2 0 0
D 1 Perioperativ e
2095 0 0 0 0 0
2 1 AND
anxiety
35 35 8 1 1 1, 3, 8
3 1 AND day surgery
45 45 2 2 1 5
4 no
limits
1 AND anxiety AND patients experience
10 10 7 3 0 0
E 1 Perioperativ e
experience AND ambulatory surgery
21 21 5 2 2 4, 2
F 1 Pre-
operative AND anxiety
26 26 11 3 1 3
