• No results found

Undersökningar av järnåldersboplats i Vä by, Väs socken, Skåne Stjernquist, Berta Fornvännen 179-180 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_179 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Undersökningar av järnåldersboplats i Vä by, Väs socken, Skåne Stjernquist, Berta Fornvännen 179-180 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_179 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Undersökningar av järnåldersboplats i Vä by, Väs socken, Skåne Stjernquist, Berta

Fornvännen 179-180

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_179

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

Något årtal är tyvärr icke utsatt, men då klockor med fördjupad in- skrift, enligt forskares mening, icke tillverkats efter 1100-talets utgång, torde det icke vara oberättigat att datera denna lilla klocka i Ödsköld till detta århundrade. En liton sanctusklocka från Appuna i Östergötland, nu i Statens historiska museum, har likaledes fördjupad inskrift, t. o. m.

med runor, och anses även av runologiska skäl böra dateras till 1100- talet.

Ödsköldsklockans märkliga inskrift på latin befinner sig högst uppe på klockhalsen och löper runt densamma. Upptill och nedtill begränsad av två likaledes fördjupade linjer, är den synnerligen väl utförd med rena, skarpa bokstavstyper i latinska versaler och med rättvänd skrift. Med upplösta förkortningar lyder den: CHRISTUS : VINCIT : CHRISTUS : REGNAT : CHRISTUS : IMPERAT. På svenska: Kristus segrar. Kristus regerar. Kristus härskar. På äldre utländska klockor är denna inskrift icke ovanlig. Karl Walter anför i sin Glockenkunde s. 309 flera ex. från 12- och 1300-talen. Här i Sverige är den däremot ytterst sällsynt. Den finns på en nu ej längre nyttjad klocka i Arboga rådhus, gjuten i Stock- holm 1517 och tidigare tillhörig Ilelgeandskyrkan i Arboga.

Ödsköldsklockans mått äro: diameter vid bredden 67,5 cm, höjden 67 (mod kronan 82). Dess ton är f med överton giss.

Mats Amark

UNDERSÖKNINGAR AV JÄRNÅLDERSBOPLATS I VÄ BY, VÄ SOCKEN, SKÅNE

Under åren 1945 och 1946 företogos under sammanlagt 4 månader arkeo logiska undersökningar i Vä by, Vä sn, Skåne. På en åker strax västei om den nuvarande byn har sedan länge vid jordbruksarbete en mängd föremål av förhistorisk karaktär kommit i dagen. På denna åker igång- sattes grävningarna. Därvid påträffades en förhistorisk bebyggelse, som lögat koncentrerad på en höjdsträckning (300 X 200 m), som följer den norr—söder löpande genomfartsvägen väster om byn. Höjdsträckningen begränsas i norr och delvis i väster av den s. k. Kyrkbacken. Preliminära geologiska undersökningar — utförda av fil. lic. E. Mohrön, Lund — ha visat, att den lilla bäcken en gång varit en tämligen stor å. Höjdsträck- ningen utjämnas i söder och öster i den stigande torrängen. Här har den dock tidigare begränsats av sumpmarker, som senare blivit utfyllda. Om- fattande provgrävningar ha visat detta.

Under grävningarna i olika delar av höjdsträckningen påträffades rester av ett 10-tal hus samt dessutom ett stort antal härdar och gropar fyllda med kulturjord. Tyvärr läg bebyggelsen så grunt, att den delvis blivit förstörd av jordbruksredskap. Husen ha varit av två slag. Klinhus markerades av mängder av rasad bränd lerklining eller nv sammansjunkna vallar av obräud lera. I samband med klinhuson påträffades stensatta

179

(3)

S M A l i R B M E I ) I I B I. A N II E N

stolphål. En annan hustyp markeras av tunna eller mäktigare lergolv.

Hur dessa hus varit uppbyggda var omöjligt att konstatera. Därom läm- nade de sparsamma rosterna ingen upplysning, men man vågar anse cn träkonstruktion såsom trolig. Husen ha haft en längd av 8—10 m och on bredd av 6—8 m. Mindre hus förekomma också. De ha haft växlande orien- tering och ha ofta legat mycket tätt. I husens mitt eller vid ena gavel- ändan har härden varit placerad.

Fyndmaterialet är rikt och belyser livet på boplatsen. Det utgöres a\

smycken, husgeråd och redskap av olika slag .såsom pärlor och spännen, kammar, knivar, nålar, runda och pyramidformiga vävtyngder, sländtris- sor, redskap av sten och järn för eldslagning, pincetter, brynen, amuletter och en mängd krukskärvor av grövre och finare lerkärl. Keramikmatc- rialot var utomordentligt rikt och fyller på ett intressant sätt en lucka i dot skånska materialet. J&målderskeramik från Skånes östliga områden har nämligen tidigare varit mycket sparsamt förekommande. Det nu fram- komna lorkärlsmatorialet skiljer sig avsevärt från den rika sydväst- skånska järnålderskcramikon och står liksom delvis materialet i övrigt betydligt närmare material från Bornholm och Weichselområdet.

Enligt fyndens vittnesbörd hur bebyggelsen på don nämnda höjdsträck- ningen fortgått från tiden strax efter Kr. f. fram till 1100-tulot, ehuru materialet från äldre järnålder dominerar. Under 1100-talet anlades k\ rkan i Vä öster om järnåldersområdet. Den drog snart till sig bebyggelsen, så alt cn bcbyggelseförskjutning åt öster ägde rum.

Berta Stjemquitt.

»KORPHACKA» FRÅN TRYSERUM I SMÅLAND

Under år 1946 förvärvade Statens historiska museum genom byte med Västra Tryserums folkskola ett vackert exemplar av on s. k. korphacka av hård, kvartsitisk bergart med ett bikoniskt dels hugget, dels borrat skafthål (inv. 23633). Den synes vara tillformad huvudsakligen genom slipning (efter den ursprungliga tillhuggningen). Genomskärningen är i

Hacka från Tryserum. — Stone-hack from Tryserum parish.

180

References

Related documents

Mobergs inriktning på teori och metod som universitetslärare i Göteborg var länkad till hans uppfattning att arkeologin inte hade någ- ra gränser nationellt utan att ämnet till

stenåldesbyn Bylany samt anläggningar vid Zavist med de befästa boplatserna från stenålder, bronsålder och inte minst kultan- läggning och oppidum från hallstatt- och la-

Den var lagom för att forskare från olika länder och världsdelar skulle kunna återknyta kontakterna som brutits av kriget och för att kontakterna skulle etableras och utvecklas..

Det mest uppmärksammade fyndet kommer emellertid lian Hörte- gården, Ö. Där undersökte Vifot år 1929 ett kultur- lager i samband med en rektangulär stensättning.-"'

Enligt uppgift av Gejvall i den nämnda skrif- ten In på bara benen hade Axel Bagge vid dis- kussionerna framfört att förhistorikerna på Museet visserligen ansåg att de brända benen

Är 1958 blev Belgien och Norge representerat och 1959 även Sverige.. Römisch-Germanische Kommission deltager

Vifot knuten till Lunds universitets historiska museum för olika amanuensbefattningar un- der åren 1928-1938.. f intendent vid Värm- lands museum under

Vid en forskares bortgång tillkommer ofta en sammanställning av tryckta skrifter och en kommentar till forskningsinsatserna som hel- het. John-Elof Forssandes fick inte mindre