ICIictoromaiiska språkets ilialeliter.

ICIictorom aiiska sp rå k ets ilia le lite r .

F jerd e D elen

som ined vidtberöm da F ilos. Fakultetens tillstånd

u n d r a i nseende a f

E. O. P r o f e s s o r i Mo d e r n a L i t t e r a t u r e n , E n a f de A d e r t o n i S v e n s k a A k a d e m i e n in. ni

k o mi n e r a t t offent l i gen f ör s var a s

a f

S ROBERT THALÉ\

V e s tm .-D a i. S lip , M e ia n d e rh j.

pu Ekonomiska Lärosalen d. ^ti Nov. 1853

p. r. t. e, m.

—

U P S A L A

39

T I I E S E U

a f

R E S P O N D E N T E N .

De r o m a n s k a s p r å k e n ä g a e t t r i k t g e r m a n s k t e l e m e r n n t : d e t svenska s a k n a r ej e t t r o m a n s k t .

II.

B e m ö d a n d e t a t t ö f v e r s ä t t a så da na v e t t e n s k a p l i g a t e r m e a e r , om kvilkas b e t y d e l s e o c h a n v ä n d a n d e de n b i l d a d e v e r l d d d e n en gång k o m m i t ö f v e r e n s , ä r en lika ensi dig s o m o f r u k t f h b a r y t t r i n g a f ni t e t f ör m o d e r s m å l e t s r e nhe t .

III.

Detta ni t g å r f ör l å n g t , n ä r d e t t. ex. u r s v e n s k a s p r r å å k - l är an vill u t d ö m m a de l a t i n s k a f o r m b e n ä m n i n g a r n a .

— M-

40

tsch in k , sis 1. sets, s e tt, o t, #m 1. n ii, disch I. d ie sc h . iinesch , d o d e sc h , tre d e sc h , calordcsch , tschinesch, se- desch j d esc h se tt, deschdotty dcschuiiy v in t, v m t uinj , tmtt r/ut o. s. v ., tr e n ta , c a ro n ta , tschinconta , scso n ta , s e lto n ta , o to n ta , n iio n ta , tsch en t, m ille.

S pråket är något olika i olika trakter a f E nne- b ergerd alen. D et växlande uttrycket för A«r räk­

nas fö r det schiboletli , hvarmed infödingarne röja sin olika föd elseort. D etta o r d , som i Gröden beter d sc h a n g , heter på olika slitilen i E nneberg j o n g , j c tn y , je n n och dscliong, oeb den sista form en är d e n , som förekom m er i hufvudorten St. L eo n ard , på ladinernas eget språk kallad Badia. Denna b e­

n ä m n in g , h varaf sedan både fo lk et oeh språket fått s in , är en förkortning a f a b b a d ia , abbotsstift. E tt såd an t fans nem ligen sedan urgamla tider på denna ort. B adiotern e röja ej samma kärlek för sitt ärfda idiom som deras grannar i G röd en , med livilka de ej h eller täfla i konstflit och bandaslöjder. D eras hufvudriäring är boskapsskötsel. Sedan L eop o ld v.

B ucb i de märkliga bergform ation er, som om gifva d eras d a l, trott sig finna nyckeln till hela den n y ­ are g c o g n o s ie n , drilva de ock en inbringande han­

del med petrifikater (på landets språk: curretsch) och en hop sällsynta m in eralier, som deras berg e r ­ bjuda. Kyrkospråket Ur h ä r , såsom i G rö d en , fö r

4

det mesta italienska 5 * men presterna liafva på den sista tiden börjat m er och mer intressera sig för la d in et, och låtit barnen i skolorna öfva sig derpå i b ref och sk riftliga uppsatser. P å E nnebergerdia- lekten finnes ingen tryckt Lok. D å vi yttrat det­

samma om G röd nersp råk ct, kade vi kanske b ort göra ett enda undantag. E tt litet tunnt h ä fte , tryck t i B otzen utan årtal, bär nem ligee titeln: L a station s o la via d ella S . C ronsch che contemj de bella cunschidera- zinns i uraziuns. M etu d es d a l T a lia n te l p a r lé d e G a r- deina (” Stationerna eller vägen till det hel. k o rset, innehållande vackra betraktelser och böner. Ö fver- satta från italienskan på G rödnerspråket.”) D ess 0 - b etyd lig h et är så m ycket stö r re, som öfversättuin- gen hvim lar a f fel.

S lu tlig e n , och innan vi lemna T y r o le n , böra vi nämna att hos en tysk resebeskrifvare (L. S t e u b ) förekom m er en i G röden upptecknad an ek d o t, den vi här återgifva tö r att visa hur språket tager sig ut i sitt sammanhang.** F ö r att på samma gång

* t y s k a r n e i v e s t r a T y r o l e n , s o m g a n s k a r i k t i g t m ä r k t , a t t d e r a s i t a l i e ns ka o c h d e r a s r h e t o r o m a n s k a g r a n n a r bafva h v a r s i t t oli ka s p r å k , e h u r u b e g g e s f ö r e k o m m e r d e m a t t v a r a v ä l s k t , skilja d e m s ä , a t t de k a l l a i t a l i e n s k a n liliig- welsch och l a di uet lira u tw e lsc h . — M e l l a n k o n s o n a n t e n i o r ­ d e t ladin u t t a l a s a f r o t n a n a r n e såsom d e t n y g r e k i sk a cF el l er e n g e l s k a n s th.

** S t e u b s ä g e r sig bafva träffat d e t t a l adi ns ka sp r å k -

p r o f b l a n d flera a n d r a i e n 1 8 0 7 ut gi f ven s a ml i ng a f S t e i -

a e r . D e t b a r ä p n u ej l y c k a t s förf. a t t fä se d e n n a s a ml i n g ,

lägga lo r läsarens ögon ladinets förhållande till ita­

lien sk a n , b ifogas en öfversättning på detta språk:

Na inutta sch ö u n a , che Una ragazza g io v a n e , ehe a vo va vuöja de se ma-

rid é, a tschiappä da si segniöiira vint toleri per se fé la dota. La seg- niöura a ulu udci F nö- vitseli. La multa Fa pre- sclien ta. C h est fova ung buser, curt, gross, stramb, m elfatt i burt assé. Prest ch e la segniöura Fa u d u , s’a la fa lt ma run ja i disch:

o per 1’ ainor de D ie!

ch est tu es liet ora per ti n övitsch i per ti uem?

Co F es pa pödu inamu- ré d’ una tel persona?

O mi se g n iö u r a , respuend la inutta: tsch e cosa pong avei de b el per vint to ­ leri.

aveva voglia di si mari­

tare, ha ricevuto dalla sua signora venti talleri per si fare la dote. La sig ­ nora ha voluto vedere lo sposo. La ragazza Fha presentato. Q uesto era un villanzone c o r to , g ro s­

s o , strain b o, m alfatto e brutto assai. P resto che la signora 1 ’ ha veduto si ha ella fatto meravig- lia e d ice: O per 1 ’ amor di D i o ! Q uesto tu hai scelto per tuo sp oso e per tuo uom o? Come ti hai poi potulo inam orared’una tal persona? O mia sig ­ n o ra , risponde la ragazza, che cosa posso avere di b ello per venti talleri.

I svensk öfversättning:

’F n u n g f l i cka, s om h a d e lust a t t gi f t a s i g , e r h ö l l a f sin fru t j n g u t h a l e r till hemgi ft . F r u n ville se f ä s t m a n ­ nen. F l i c k a n f ö r e s t ä l l d e h o n o m f ör henne. De nne v a r en b o n d - l u n s , l i t e n , t j o c k , h j u l b e n t , va n s k a p l i g o c h my c k e t ful. S å s n a r t f r u n f å t t se h o n o m , föll hon i f ö r u n d r a n o c h s a d e :

l i ka l i t e t s o m en till d e t t a ä mn e h ö r a n d e u p p s a t s a f I. Th.

H a l l e r , i n f ö r d i en ös t e r r i k i s k j o u r n a l . H o r m a y r , s o m i sin ” G e s c h i c h t e T y r o l s ” b e r ö r t dess a f r å g o r , h a r s y n b a r l i ­ g e n s a m m a n b l a n d a t b e g g e d i a l e k t e r n a , o c h angi f vi t s å s o m G r ö d n e r s p r ä k h v a d s o m ä r Badi ol i s ka.

nnn. ... ...IIIII IIIIMI—IM

5 ‘2

f ör Guds s k u l l , d e n b ä r b a r d u v a l t u t till din f ä s t ma n och till din m a n ? H u r b a r du då k u n n a t f ö r ä l s k a dig i e n sidan p e r s o n ? A c k , mi n f r u , s v a r a d e f l i c k a n , h v a d v a c k e r t kan j a g väl få f ö r t j u g u »ba l e r ! ”

Från dessa tyrolsk a munarter öfvergå v i 1111 till ett mer fruktbärande äm ne: det sp råk , livaraf dessa öster om b ergen qvarbocnde folkdialekter b lo tt åro att anse som brutna lemningar.

II.

Rhetoronianslia språket I GrauhiiiulcH.

G raubiinden, sedan 1 8 1 5 en a f det schweiziska edsförbundets kantoner ocli till sitt areal-innehåll den största a f dem a lla , är i mer än ett fa ll att betrakta som ett litet Schw eiz lö r sig sjelf. D et lö rctei bade i fy sisk t, p olitisk t och religiöst afseende g iu p p c i al h elt olika karakter. U nder det snön ej b lott b e­

täcker d ess alpstock ar, men ännu midt i högsom m a­

ren om gifver mer än en al dess högre belägna b y a i, och afven på de mot solsidan vända sluttningarna den om gifvande kölden hindrar kornet alt gå i a x , sei man i andra a f dess delar sydfrukter tr ifv a s, druf- van m o g n a , kastanjeskogar utbreda sin skugga. Om- tornade a f en mängd kala ljellto p p a r, resa sig dess vilda bergpyram idcr till en h ö jd , som ej efte rgit- ver de öfriga scliw eizeralpernas högsta sp etsar: evig vinter lig g e r på deras lijessa. Men Iran d essa oer­

hörda sn öm assor droppar fruktbarhet ned i de nuång-

grenade dalarna, och från alla sidor skynda backar ner att locka betet ur bergen och genom lågland et bilda flod er och ström drag. Under det a f Grau- b iindens hela a real-in n eh å ll, som beräknas utgöra etthundradetrettio q uadratm il, hälften upptages a f b e r g , gletsclier och s n ö fä lt, visar sig den andra h älften som ett nät a f dalar, der hvarje hufvuddal kly fi­

ver sig och bildar sid od a lar, hvilka åter i sin ord­

ning grena sig i ännu mindre. Man räknar i Grau- biinden mer än etthundradefeintio sådana, större och m in d r e, alla till sin börd igh et olika. Dels i dessa, dels på den ofvanför liggande bergsträckningen, fram­

för a llt på flodbräddarna och någon gång, såsom fa llet är på mer än ett ställe i Engadin, uppe i sjelfva sn ö reg io n en ,* ligga nu de spridda byar, i hvilka kantonens glesa befolkning har sina hem.

F ler a a f dessa byar är rätt ansenliga och se ut som sm ärre välbyggd a städer. Ilela kantonens folknum- m er uppgår ej till m er än 0 5 ,0 0 0 innevånare, så­

led es b lo tt 751 på hvarje quadratmil. Föga mer än 5 0 0 0 a f dessa hyser staden Chur.

D e t är nitet för öm sesidig trygghet och bcliof- vet a f gem ensam t värn som till politisk enhet sam­

m anfört en till stam , språk och seder så olika b e­

folk n in g. Graubiinden var före 1815 blott en confe-

*) Eng n d i n s liöga l ä g e och s t r änga kli mat ha gifvit

i l a l i e n a r n e a n l e d n i n g till o r d s p r å k e t : E n g a d in a , ten'U f in a ,

se non fosse la pruina.

54

deration a f trenne sm ärre fristater (d e r g ra u e liu m d , G ottesh aus-B u n d och Z elin gerich ten-B u n d) , lnilk;as olikhet i lagar och författningar ännu till en s t o r del fortfar. Denna tredelning m otsvaras a f de tr e olika fo lk sla g , so m , från äldre tid er, här bredv/id hvarandra uppslagit sina b op ålar, hvart och ett lined trofast b ib eh ålland e a f sitt språk och sina vancor^

men den sam m anfaller ingalunda med området tior hvardera sp råk et, utan visar sig mera beroende a f den lokala angränsningen byarna em ellan. R h etoiro- manarne äro t a l r i k a s t d e utgöra nära nog ett Liika stort antal som tyskar** och italienare tillsam m am s.

H vad religionen beträffar visar sig den reform etrta läran såsom den öfvervägande i kantonen: a f h iu n - drade d ess innevånare äro sextio reform erta, fjrra - tio katholiker. D e i sydöstra delen a f Graubunxden boende rhetorom anarne äro nästan alla reform euvta, de å ter, som bo i landets sydveslra och södra ihedar företrädesvis katholiker. I afseende på språket ä r , såsom redan sid. 15 b lifvit n äm n di, de förras lm uf-

* S e nof en på sid. 10.

** De t y s k a i n n e v å n a r n e i G r a u b u n d e n baf va d e t (ej gna

i sin d i a l e k t , a t t , då i d e t iifriga t y s k a S c h w e i t z prses.. in-

iinit. l y k t a s p å e (n finale Lores ej) och d e r i g e n o m fåi rr en

viss l i kh e t m e d d a n s k a r n a s , d e t å l e r h ä r , på g a m m a l t ;aalle-

ma n n i s k t vi s , l y k t a s pä e t t ö p p e t a , oeh d e r i g e n o m oft a ILblif-

v e r hel t s ve ns kt . Så ä r o t. ex. kom ina, kiissa, k ö n n a , lllesa,

skrib a , ta n sa , s p r in g a , sp ila , lid a , triiga ( tr a g e n ), s t i i i g a ,

stelila, fin d a m. 11. alla t ys ka infinitiver i t r a k t e n omk n i r i n g

Cbnr . (ie k e n h e t e r d e r goh.

f){»

vu dd ialek l den la d in sk a , de sednares den rommnska.

Skiljaktigheten mellan begge dessa hufvudldia- lekter är fö r stor att icke gifva stöd åt den m en in ­ g e n , att mer än en romersk kolonisation ägt rum i det gam la R h e iie n , och att den ena, oberoende at*

den an d ra , amalgamcrat sitt språk med landets ä l­

d re idiom er. Man tycker sig omisslsänneligen se spåren a f tvenne olika rom artåg, som , från den h ö g ­ a lp , d er både Inn och R hen liafva sina källor, sed er­

mera fö ljt riktningen a f endera flo d e n / Den la­

dinska dialekten omkring Inn har en vida äldre prä­

g el än den rom onska i nejderna a f den unga Rhen.

D et v o re dock tvifvelsutan förhasladt att deraf sluta till d en förras prioritet. Man får nemligen härvid laga i b etraktand e, a tt, vida mer än de afsöndrade la d in ern e, rom onern e, såsom boende nära invid den stora stråkvägen ölv er S p lu g e n , varit, under tider­

* N a m n e t E n g a d i n ( r h e t o r o m . E n g a d in a \. E ngindina) , Öfver li vars e t y mo l o g i man så m y c k e t s t r i d t , k o m m e r , e n­

l i gt vnr f ö r m o d a n , a f O en e l l e r E n (lat. Oenus, Innt l oden) oc k g a d in a dimin. a f r h e t o r , g a d a g å n g (germ. G asse, sv.

g a t a ) . D e t u t t r y c k e r så l e de s ej a n n a t än Inas trånga v ä g , de n s ma l a I nn d a l e n . H ä r m e d öfver ensst ämt ner f u l l k o ml i g t n a m n e t s geogr af i ska o m f a t t n i n g ; t y d e r Inn u p p r i n n e r pä M a l o j a - b e r g e t , b ö r j a r O b e r c n g a d i n , och der Inn, vid Fi n*

s t e r m i i n z , l e m n a r G r a u b i i n d e n o c h Sckvvcitz, är griinsen f ör

U n t e r e n g a d i n . A t t , sås om s c h w e i z a r n e sj elfva, kärleila o r d e t

f r ån en co d 'O e n (in capite Oeni) el l er från en ca Deng ( in

casa D eng = et t boni ngs hus u p p e på Maloja) är utan t vi f-

vel or i k t i g t .

« 6

nas lo p p , utsatta för främ m ande in tlytelse på siitt sp råk , oeli denna inflytelse visar sig i syn n erh et friån den germ anska sidan häfva varit ganska stor. S å m ycket är em ellertid v isst, att a f de b cgg e rhetoromam- ska liufvuddialekterna i Graubunden den ladinska vairit.

d en , som först framträdt i tryck. D en äldsta bio- ken på engadinerspråket är reform erta kyrkans ksa- tb ec h e s, öfversatt a f Joachim Dinfrun ( = Diverome) från Samaden. Den är tryckt dersam m anstädes la ö il., F ö rst sextio år sednare utkom den första bok på rom onska d ialekten , en katheches a f D an iel Bonifa<ci, tryckt i Lindau 1 6 0 1 . Bland äldre b öck er på ladiin- ska dialekten märka vi för öfrigt en öfversättning; a f nya testam en tet, tryckt i P osch iavo I 5 6 0 , och lbe- sörjd a f den ofvannäm nde J. Binfrun. V id are: IDa- vids psalm er i öfversättn in g, jem te andra hym m er för den protestantiska giu lsljen sten , u tgifn a a f dlen ifrige reform atorn och bekante historieskrifvaren 1 U 1 - rik Cam pell i S iiss 1 6 6 2 (en ny upplaga a f sanuma bok är tryckt i Baden 1 6 0 6 ), och nya te s(am entet, ö f­

versatt a f Johan Gritti från Z u tz, tryckt i B aisel

1 6 4 0 . D e t är alt rnårka, att alla dessa b öck er iäro

på obcrengadinska m unarten, men att sed erm esra,

såsom redan sid. 15 är a n ty d t, den unterengacdin-

ska m er uteslutande gjort sig gällande såsom skrrifl-

språk. H ärtill synes väsendtligen hafva b id ragit, a t lt la -

dinska tryckerier snart uppstodo i flera b y ar a f U n tter-

en gad in , så t. ex. i S c liu ls, och sederm era i CCer-

57

iiez ocii Strada. Från dem utkom hela bibeln* i liera u p p lagor (de äldsta a f 1 6 7 9 och 1 7 4 8 ), C h r o ­ nica R hcelica a f A. Porta 1 7 4 2 m. m. Numera är den unterengadinska bibelöfvcrsättningen spridd äfven i liela O beren gad in, o c h , ehuru skiljaktigt uttalet lorttar att vara, Iijel[>er man sig dock ganska väl tram m ed en oeh samma text.

Gå vi nu till den romonska dialekten, om hvars äldsta b o k , B onifacii katheches, redan är namndt på föregående sid a , så finna vi särskilta tryckerier likaledes för denna munart tidigt hafva uppstått i flera oberländska orter, t. ex. Truns och D issen tis. Bland äldre b öck er, härslädes tryckta, ma näm nas: en hym nsam ling under titel Consola- ziun d e V olm a, 1 6 9 0 , rik på p o esi, och med mycken om vexling i versarter: en öfversättning af Thomas a K em pis d e im itatione C h risti 1 6 9 6 : en annan an­

daktsbok 1701 m. 11. I Chur trycktes 1718 kela bibeln in lo lio , på bekostnad a f Graubiindcns samt­

liga p restersk ap , och 1761 en Civilrätt för landska­

pet Grub: i Bonaduz en ny psalm boks-upplaga 1 7 o l , samt 1 7 5 7 en sam ling evangelier och epist­

lar at pastor Gallin. Vidare 17 7 5 : andaktsböeköi*, en su n d h ctslära , en leg en d b o k , räkneböcker m. m.

1 7 8 4 : Conradis öfversättning af Gellerts och Lava-

i lers andebga sånger. D å den nyare rhetoromansia

litteraturen är för en hvar lättare tillgänglig, vore

det öfverflödigt att till sednare tider utsträcka detta

BnOBBBnHBHBH

38

bokregister. H är må endast näm nas, att på begge dialekterna böcker ännu a llt em ellanåt utkom m a, än af h istoriskt och ju rid isk t, iin a f p o etisk t, men för det mesta a f religiöst in n eh å ll, äfvensom att i Chur tvenne rlietoronianska tidningar nu u tg ifv a s, b egge på rom onska dialekten, nem ligen den ena A in ity d il jnevel (folkets v ä n ), den andra il Itom onsch (Romonaren).

T ill föregående red ogörelse böra särskilt till- läggas de sk rifter, som angå språkets egen känne­

dom. Ilärvid m åste vi med skäl beklaga den härj­

n in g , som det redan i sjunde sek let stiftade bene- dikterklostret D issentis 170J) undergick a f F ra n s­

m än n en , då hela det dyrbara k losterbibliotheket b le f ett r o f fö r lågorna. B land andra kostbara h and ­ sk rifter, som då gingo fö rlo ra d e, voro äfven liera från åttonde århundradet, innehållande urgamla u t ­ tryck oeh talesätt, ännu så o fö råld ra d e, att en livar rom anare med lätthet förstod dem. Vid samma t i l l ­ fälle förstörd es tvenne handskrifna rlietoromansika ord b ö ck er, a f hvilka den e n a , från sjuttonde sekliet, var författad a f e n viss P aler Catrin på trenne sp rå k : rom anska, tyska och latin. I tryck hafva cud;asl tren n e, o ch thyvärr h ögst o fu llstä n d ig a , lexica f r am- trädt, nem ligen det ena a f C on rad i, tryckt i Zuriich 1 8 2 3 , det andra a f O. C a r isc h , tryckt i Chur 18448.

D el s e d n a r e , ehuru knapphändigt, om fattar åtnniu- stone b eg g e hufvuddialekterna. Hvad språkläror Ibe- träflår, så hafva vi äfven alt beklaga förlu sten a f

■HBI

59

flera så d a n a , lill en d el m ycket gam la, som i h a n d ­ skrift fu n n os i D issentis. Den första tryckta gra m ­ matica utkom 1 7 2 9 i D issentis. D ess författare var en kapucinerm unk Flam ininus från Salo vid Gardasjön.

En ny sådan u tg a f, likaledes i D issen tis, 1778 R a­

silius V eitli från Scliw aben. Så väl dessa b egge språkläror som en tredje G ram atica romonscha, tryckt i B regenz 1 8 0 5 , angå alla den roinonska dialekten.

Samma dialekt är äfven Föremålet för 31. Conradis deutsch-rom anische G ram m a tik (Zurich 1 8 2 0 ), ehuru författaren sy n es tro sig behandla språket i dess hel­

het. Al l a dessa språkläror äro högst ofullstäudiga och till en d el felaktiga. Särskilt för den ladinska munarten finnes blott ett enda försök till gramma­

tic a , u tgifvet i Chur 17 78 . En liten formlära for å ena sidan tyska sp rå k et, å andra sidan det rhe- torom anska i b egge dettas hufvuddialekter, utgifven 18 5 1 i Chur a f O. C arisch , är det yngsta bidraget till denna lin g u istik , men är hufvudsakligen afsedd att bibringa rhetorom aner undervisning i tyskan.*

H vad som i hög grad försvårar kännedomen a f det rlietorom anska språket är förvirringen och

* En i n f ö d d g r a u b i i n d a r e J o s e p h Pl a n t a utgaf i Lo ndon

1 7 7 0 (ni account o f the rom an language. En annan, C a r l

Ul yss es von Sa l i s - Ma r s c h l i n , säges i han d s k r i f t bafva e f t e r -

l e m n a t v ä r d e f u l l a b i d r a g till k ä n n e d o me n om if r ågavar ande

s p r å k s h i s t o r i a , h ä r k o m s t , f ö r v a n d t s k a p , litt eratur o c h

poesi . ( J f r . M e y e r , D ie nenen S trasscn durch (len k o n to »

(tra n b iin d c n , begleitct m it K r klär ang en von E h c l . )

CO

godtyckligheten i dess ljudbeteckning. D e olika da- lekterua hafva i detta fa ll olika la g a r, ocli envisas att behålla dem. Man kan ej nog b ek la g a , att le reform erta p rester, som fö rst upptecknat språket i sk rift, antingen icke k ä n t, eller icke insett fördelen af att tilläm pa lagarna för den italienska ortografien.*

Yokalerna äro desam m a som i italienskan. "Vo­

kalen u får dock h ä r , likasom i fran sysk an , stun­

dom ett till y sig närmande m ellanljud m ellan i och m, och betecknas da på germ anskt sätt med m, t. ex. Un, iinUj en. Ä fv cn sa tillkom m er här teck­

net ö för ett m ellanljud a f o och e , t. ex. v ö d , tom (äfven v id a f lat. vidu u s). I äldre tider n yttjad es, i synnerhet inom oberengadinska d ialek ten , tecknet ii för det sväfvande ljudet m ellan a och e , sådant det t. ex. förekom m er i praes. infin. al lörsta kon- ju gation en , der unterengadinska och oberländska dia­

lekterna nu beteckna slutändeisen såsom a r och ober- engadinska såsom er. (Man ser i detta sväfvande (er öfvergången från de lat. infin. a f första konjuga- tion till de fransyska på er). D iftongerna kunna, i afseende på sin u p p k o m st, delas i fem klasser:

1 . såd ana, som gått i a r f från rom arspråket. Aid au m ärkes, att blott unterengadinska dialekten b ib e­

håller dess uttal sådant som i lat. aurum (unter-en-

* E l t f ör s ök a l t f ö r ä n d r a ocli f ö r b ä t t r a den r h e l o r o -

ma n s k a o r t o g r a f i e n , g j o r d e s , men u t a n f r a m g å n g , 1 8 0 2 ai

P l a c i d u s a S p e c b a oeb n å g r a a n d r a Co n v e n t u a l e s i Diss ent is -

01

gad. aur)'y livaremot obercngadinskan och romon- skan b å d e utsäga ocli beteckna denna diftong så­

som o (så led es or guld). c2. såd ana, som utgått ur enkla vo k a ler t. ex. ia och ei ur e (a f lat. vespa unterengad. via sp ra 1. v e is p r a 5 al‘ lat. avena lad.

avain a 1. a vein a) , no 111 * u (t. ex. af lat. pu lvis rom.

p u o lv ra ) o. s. v. 5. sådana, ocli dessa äro i rheto- rom anskan ej f å , som uppkommit genom en k onso­

nants u p p lö sn in g till vokal t. ex. ajf lat. alter unter­

engad. a i d e r , oberengad. o tc rm , a f lat. altus unter­

engad. a id (likaså a id i provenzalskan, i nfr. haut) oberengad. ot. 4. sådana, som uppkommit genom ena vok alens omflyttning t. ex. a f ital. spauentar rethorom an. spuantur (på samma sätt som i proven­

zalskan v a ir e a f lat. varius), o. sådana, som bildats genom syn k op e eller annan förkortning: t. ex. af lat. ca p u t rethorom . chiau 1. cheu (ober-engad. c/tö) 5

a f lat. vidu a (det tyska / V ittive) rethorom . veua (1.

v a id (ju a och qu aivda)j af lat. aqua rethorom . ana (ober-engad. oa 1. o v a , nfr. eau).

M ellan de enkla vokalerna förekom m a täta ut­

byten. Så heter det lat. fr ä te r i rethorom . både f r a r och f r e r 9 det lat. ciirä både chira och c h iira , d et lat. foliu m både feql och fdgl^ det ital. m enare (lat. o b sol. minare) både m anar och m a n e r, ital. mi- n e s tr a , sojjjpa, m anestra o. v. I oberländska dia­

lekten öfvergår det korta i ofta till a t. ex. an vida r

62

( l at. invitare), lad. in vid ar 1. in v iile r.* F ö r vokallen u liar rlietoromanen en viss förkärlek, och sättter d en , så ofta ske kan, i stället för o. S åled es idu- rnandar (ital. do m a n d a re). dumeingia (ital. dom eni& a), dunna 1 . duonna (ital. don na), d u ver (ital. dove?re) o. s. v. Man erinre sig h ärvid, att på samma ssält rhetoromanernes u rfäd er, estru sk ern e, livilka ej ägde något o , skrefvo A p u lu ( A p o l l o ) , U h tta v e ( Octavius ).

T ill livad grad ljudet a f ett och samma iord vexlar i de olika dialekterna, visar det rhetoronm an- ska uttrycket för svenska adverbiet nej. D etta luceter på rlietoromanska ursprungligen uc (det grek. wx), men höres på olika ställen inom det rom anska Girrau- biinden under följan d e skiftande form er: n cc, buc ((ge­

nom att u tagit fram för sig sin beslägtade koim so- nant v , som åter öfvergålt till b ), bn ch , bu cc, llhoc, boch, buoc, bo u c, b u ig , b otg , b o itg , b ec , b e g , b n e ig , b e tg , big, p u c , ecc, ec li, h ecc, hech. A lla d nessa former förekomma ytterligare med ett tilla g d tt a , såsom ucca, bucca o. s. v. samt slu tligen inom en- gadinska dialekterna såsom bricha och brichia.

* Full t ut lika r e g e i l ö s a v o k a l ö f v e r g å n g a r h a r da l kt t or o- m ^ n s k a n , der t. ex. d e t k o r t a a i cke l*lott ö f v e r g å r ii i d e t ö p p n a e t. ex. p ré n d a f lat. p r a n d iu m , utan i i t. e x . . ini- mti a f lat. anim a, i o t. ex. lotru a f lat. la tro , i n Iti.. ex.

u n g b in af lat. a n g u lu s, ock i oa t. ex. foam e a f lat. f fram es

( j f r . port ug. forne).

65

S åsom karakteristiska olikheter m ellan de begge liufvuddialekterna må vidare anmärkas:

1. I ladinska dialekten råda företrä d esv is b red a , fulla lju d , om ljud och diftonger, h varem ot i den ro- monska ljuden vanligen äro mer enkla o ch klara.

t. ex, l a d i n s k a di al , r o m o n s k a dial.

bsoqn basegns, behof. il. bisogna.

ilsch isck, d ö r r . it. tiscio ( l al . exitus).

achiisa 1. cliiisa chisa, anklagelse, lat. accusatio,

va ir v e r , sann. — v e m s .

sait s e i t , t örst. — sitis.

m ig r e g , konung. — re.x.

tg n a ir te n e r , bål la. — tenere, a ccid a in t accident, händelse. — accidens, am icivel m igieivel, vänlig. — amicabilis.

Ilärvid b ö r d o c k , i afseende på diftongen a u , den anmärkningen g ö r a s, alt oberengadinskan alltid med rent o ersätter denna diftong, som derem ot både i ljud och sk rift ofta bekålles i den unterengadin- ska och ännu oftare i den oberhalbsteinska dialekten.

2 . Många ord hafva i ladinet b egyn nelsebok staf- ven a (t. ex. a d a n ä r , a d ä sä r, am arv) , der den i rom onskan är b ortfallen (d a n ia r, d is a v , m arv). I äldre tider var detta a ännu långt allm ännare i Enga- din, sotn bäst sy n es a f Biveronis sid. 5 6 nämnda b ibel- öfversättning. Man finner der ännu a tju d l, a r a u j, med flera o r d , som äfven inom E ngadin num era al­

drig förekomma under annan form än q u a l, raiq

o. s. v. A f denna förkärlek för a såsom b eg y n n e lse -

b o k sta f torde man kunna förklara den i ladinska

64

ord så ofta förekom m ande m etathesen a f ra till a r , t. ex. arcon tsch m n t i st. f. racu n ischent, art- sch aiver i st. f. r a ts c h e iv e r, äfvensom a f sa till as (sig) och la till at (dig). Men när derem ot i ro- monskan a r förekom m er i n u t i ett ord och näst efter en konsonant t. ex. brascliuu , ca rp u s, så om ställer ladinet detta a r till r a t. ex. b a rsch n a , crapus.

o. Ladinet hopar ännu mer konsonanter än ro- monskan. D er den sednare har cu sritt, schuber har det förra cu sd rin , ds chub cr. O ftast växer det ro- monska ljudet sch i ladinet till tsch. Mången gäng elideras också en o c h annan kort vokal för att få så många flera konsonanter tillsamman.

4. L adinet aspirerar a , der rom onskan har det ren t, t. ex. ch asa , e h iir a , rom onskt: ca sa , cura, INårmare skulle likväl denna ljud-olikhet b eteck n as, om de ladinska orden h är, i analogi med italienskan, skrefvos med i efter c.

Å tsk illigt kunde ännu härvid vara att tillä g g a , men vi tro att klarast olikheten mellan de begge hufvuddialekterna sk a ll fo r läsaren framstå genom den sam m anställning vi nu gå alt göra a f en ladinsk och en rom onsk b ib elöfversältn ing. Vi välja härtill de första verserna a f Joh ann is evangelium . 1 den efter­

följande analysen s k a ll, så vidt utrym me m ed g ifver, tillfä lle äfven erbjuda sig att vidröra form läran.*

* A l t m e d d e n n a s in f ör a nde i sin h e l h e t h ä r u p p t a g a u t ­

r y m m e t , v o r e ö f v e r t l ö d i g t , ilA d e n , enl i g t h v a d vi r e d a n

n ä m n t , f ö r u t finnes i t r y c k ut gi f ven a f C a r i s c h .