Det sociala stödet på intensiven: Att hantera stressande omvårdnadssituationer med hjälp av socialt stöd   En kvalitativ studie om sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvården

Det sociala stödet på intensiven

Att hantera stressande omvårdnadssituationer med hjälp av socialt stöd

En kvalitativ studie om sjuksköterskors upplevelser av ​ ​ stöd på intensivvården The social support at intensive care

A qualitative study about nurses experiences of support at intensive care units

Erik S. Diaz Milla

Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap Psykologi

B-uppsats 7,5 hp Camilla Kylin

Pernille K. Andersson Datum 2020-06-11

Sammanfattning

Föreliggande studie undersökte sjuksköterskors upplevelse av socialt stöd på

intensivvårdsavdelningar. Deltagarna i studien var fem stycken sjuksköterskor mellan 23-62 år och hade mellan 2-40 års arbetserfarenhet. Samtliga av deltagarna arbetade på en

intensivvårdsavdelning.

Studien använde sig av tematisk analys som resulterade i tre huvudteman med respektive underkategorier, ​Det formella stödet​ ​vilket omfattar de stödformer som

organisationen erbjuder och berör handledning i grupp och chefens betydelse, ​Det informella stödet​ vilket omfattar de stödformer som sjuksköterskor finner bland kollegor och berör stöd och bekräftelse från kollegor samt ​Det individuella stödet ​vilket omfattar de stödformer som är individuella och berör empati och relation till patienter och att fråga om, ta emot och ge hjälp.

Slutsatsen av undersökningen var att det finns olika stödformer som sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar använder sig utav för att minska, förebygga och hantera stressande omvårdnadssituationer samt ger ett underlag för vilka stödformer som tycks ha en positiv effekt på sjuksköterskors hantering av stress på intensivvårdsavdelningar.

Nyckelord: Sjuksköterskor, intensivvårdsavdelningar, socialt stöd.

2

Inledning

Det råder brist på utbildad personal inom svensk vård och omsorg (Statistiska centralbyrån [SCB], 2017). Störst brist är det på sjuksköterskor, både grundutbildade och specialistutbildade (SCB, 2017). Behovet för sjuksköterskor ökar i takt med att befolkningen och andelen äldre ökar. Under den rådande coronapandemin så har trycket på vården ökat ännu mer, och inte minst på intensivvårdsavdelningar (Mattmar, 2020). I dagsläget så har den tuffa arbetssituationen med omplaceringar, osäkerhet kring sjuksköterskors ledighet i sommar och oro för den egna hälsan i flera regioner lett till uppsägningar bland sjuksköterskor

(O’Mahony, 2020). Uppsägningar bland sjuksköterskor skedde dock i stor utsträckning innan coronapandemin. SCB (2017) genomförde en temarapport för att undersöka orsakerna bakom varför utbildade sjuksköterskor med yrkeserfarenhet från vård och omsorg väljer att lämna yrket. Rapporten visade att 1 av 10 utbildade sjuksköterskor byter yrken, varav cirka 6 av 10 angav att arbetsvillkoren var en av anledningarna till varför de lämnat sjuksköterskeyrket. För drygt 5 av 10 var arbetsmiljön, till exempel stress och arbetsbelastning, en anledning (SCB, 2017). Att utbildade sjuksköterskor väljer att byta yrke är ett av många problem inom svensk vård- och omsorg. Ett annat problem är antalet sjukskrivningar inom yrket.

Vård- och omsorgspersonal var år 2014 den största yrkesgruppen på svensk

arbetsmarknad och den grupp som stod för flest antal sjukfall, vilket avser en individ som är sjukskriven längre än 14 dagar och får ersättning från Försäkringskassan på grund av nedsatt arbetsförmåga, så kallad sjukpenning (Försäkringskassan, 2015). I dag så utgör psykiska problem den dominerande andelen av långtidssjukskrivningar, vilket har sin grund i bristande arbetsmiljöfaktorer och som på lång sikt ökar risken för långvarig psykisk ohälsa hos

individen (Vingård, 2020). De negativa konsekvenserna för arbetsplatsen ledde till en nationell tillsyn genomförd av Arbetsmiljöverket år 2010-2011, för att komma till rätta med överbeläggningar inom akutsjukvården (Arbetsmiljöverket, 2012). Överbeläggning är när en patient vårdas på en vårdplats som har en fysisk utformning, utrustning och bemanning som inte säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö (Arbetsmiljöverket, 2012). I de kommentarer som lämnats i SCB (2017) undersökning framgick att flera sjuksköterskor upplevde stress över att inte kunna leverera patientsäker vård.

Cirka 60 procent i SCB (2017) undersökning visade att möjlighet att styra över arbetssituationen bidrog helt eller till stor del till att sjuksköterskor inte längre arbetar kvar inom vård och omsorg. Försäkringskassan (2015) menar att den psykosociala arbetsmiljön

3

har en stor betydelse, särskilt när det gäller sjukfrånvaro i psykiska sjukdomar, och att arbeten med höga krav men liten möjlighet att påverka den egna arbetssituationen innebär också en särskild hälsorisk.

Psykosocial arbetsmiljö anser samspelet mellan individ och omgivning - och

omgivningen består såväl av människor som av fysiska och organisatoriska förhållanden på arbetsplatsen (Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018). Faktorer inom den psykosociala arbetsmiljön fångar enligt Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) djupt allmänmänskliga behov som kommer till uttryck även i arbetslivet: autonomi, kompetens och social

tillhörighet. Vidare så menar Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) att människor vill kunna påverka, känna sig delaktiga och ha kontroll i och över sina arbetsuppgifter och känna sig kapabla att utföra saker och ting. Samhörighet och goda stödjande relationer med andra människor är också viktiga behov (Lenéer Axelsson och Thylefors, 2018).

En modell som uppmärksammar interaktionen mellan dessa behov är den så kallade krav-kontroll-stöd modellen utformad av Karasek och Theorell (1990). Modellen antar att höga krav i kombination med ett begränsat handlingsutrymme och avsaknad av socialt stöd innebär en betydande risk för hälsa och ett lågt välbefinnande (Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018). Med krav anses mängden och svårighetsgraden av arbetet, samt andra aspekter som motstridiga krav, rollkonflikter och emotionell belastning (Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018). Kontroll står för individens handlingsutrymme som dels består av frihet att fatta egna beslut, dels möjligheter till lärande, kreativitet, variation och utveckling (Lenéer Axelsson &

Thylefors, 2018). Den tredje dimensionen, socialt stöd, täcker praktiskt, kognitiv och känslomässig hjälp från chefer och arbetskamrater; den mest negativa positionen är social isolering (Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018).

Astvik m.fl. studie (refererad till i Andersson & Nilsson, 2007) visade att

långtidssjukskrivna individer inom vård och omsorg hade innan tiden för sjukskrivningen upplevt att arbetsmängden och kraven ständigt ökade genom allt fler arbetsuppgifter, högre arbetsbelastning och mer ansvar utan att individerna fick resurser att bemöta kraven. Det är alltså inte enbart hög arbetsbelastning som leder till stress, utan kombinationen av höga krav och en upplevelse av låg kontroll som leder till stress (Karasek & Theorell, i Nilsson &

Svensson, 2007). Karasek och Theorell (refererad till i Andersson & Nilsson, 2007) betonar det sociala stödets betydelse för individens hälsa. Stödjande relationer med arbetskamrater, chefer och personer utanför arbetet anses minska den psykologiska påfrestningen som obalans

4

mellan krav och kontroll ger, och fungerar som en buffert mot yrkesrelaterad stress (Karasek

& Theorell, i Andersson & Nilsson, 2007). Noblet (refererad till i Andersson & Nilsson, 2007) menar att kontroll tillsammans med socialt stöd, i form av råd hjälp och återkoppling är de viktigaste faktorerna som påverkar arbetstillfredsställelse och psykisk hälsa hos

personalen. Personer med bristfällig socialt stöd är överrepresenterade bland de

långtidssjukskrivna (Bastin, i Andersson & Nilsson, 2007). Klamas (refererad i Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018) beskriver socialt stöd som hjälpande handlingar av olika slag och utgörs av relationer, interaktioner och stödjande kommunikation mellan människor.

Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) menar att socialt stöd har betydelse för än i dag så högst vital fråga som om medarbetare stannar kvar eller slutar sitt arbete. Detta eftersom att stödet bidrar till minskad arbetsbelastning, ökat självförtroende, tillfredsställelse och

yrkeskompetens samt det organisatoriska engagemanget i den utsträckning att sjuksköterskor är mer benägna att förbli i sitt jobb trots pressande omständigheter (Ebrahimi, Hassankhani, Negarandeh, Gillespie, & Azizi, 2016)

Det finns få kvalitativa studier om erfarna sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvården. De få studier inom detta ämne fokuserar främst på de negativa aspekterna av arbetet och avsaknaden av stöd. Föreliggande studie genomfördes för att förstå

sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvårdsavdelningar. Och därmed belysa de aspekter av arbetet som leder till att de väljer att fortsätta arbeta trots den pressade situationen som råder inom sjuksköterskeyrket i Sverige.

Syfte

Syftet med föreliggande studie är att få en djupare förståelse om sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvården.

Frågeställning

Vilket stöd upplever sjuksköterskor som arbetar på intensivvårdsavdelningar?

5

Metod Deltagare

Deltagarna till studien bestod av fem sjuksköterskor (4 kvinnor, 1 man) och togs fram genom ett snöbollsurval​, ​detta innebär att respondenterna rekryterades genom en annan person som tillhör den grupp man har i avsikt att undersöka (Howitt & Cramer, 2014;

Wikström 2017). Samtliga deltagare arbetade på intensivvårdsavdelningar i ett sjukhus som ligger i en storstadsregion. Deltagarna var mellan 23-62 år och hade mellan 2-40 års

arbetserfarenhet.

Datainsamlingsmetod

Kvalitativa studier använder olika metoder för att bedöma händelser, normer och värderingar och för att samla relevant data från individens perspektiv, detta möjliggör en djupgående, omfattande undersökning och förståelse av ett fenomen (Speziale, Streubert, &

Carpenter, refererad i Ebrahimi et al., 2016).

Då syftet med föreliggande studie är att få en större förståelse om sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvårdsavdelning så ansågs en kvalitativ insamlingsmetod i form av intervju bäst lämpad. Intervjuerna genomfördes med godkännande av arbetsplatschef samt en intervjuguide (se Bilaga 1). Intervjuguiden användes mer som minneshjälp och reflekterar inte intervjuernas innehåll.

Genomförande

Inkluderingskriterier till studien var som följer: skriftligt samtycke att respondenten tagit del av information om studien, att deltagandet är frivilligt, att deltagandet kan avbrytas utan anledning, att respondenten samtycker att delta, att respondenten samtycker att Karlstads universitet behandlar individens personuppgifter i enlighet med gällande

dataskyddslagstiftning, samt att respondenten arbetar eller har arbetat heltid som sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning.

Datainsamlingen skedde på respondenternas arbetsplats, i ett avskilt personalrum där respondenten och intervjuare kunde sitta ostört. Datan samlades genom semistrukturerade intervjuer, där intervjuaren utgick från ett frågeområde snarare än detaljerade frågor. På detta sätt kunde samtalet föras på ett mer naturligt sätt, där respondenten fick berätta så mycket som möjligt och själv i viss utsträckning fick styra i vilken ordning olika saker kom upp.

6

Hedin och Martin (2011) menar att detta ger individens upplevelse av sin verklighet, vilket är syftet med föreliggande studie. Datan samlades först genom att ställa bakgrundsfrågor om respondentens arbetserfarenhet och ålder, därefter fortsatte intervjun med semistrukturerade frågor som “När du upplever en jobbig situation, har du någon att vända dig till?” och “Vilka utmaningar har du upplevt som sjuksköterska?” De frågor som ställdes vid de senare

intervjuerna fokuserade på de återkommande teman som uppstått vid de tidigare intervjuerna.

Anteckningar fördes under intervjun som stöd. Intervjuerna varade mellan 30-45 minuter.

Databearbetning

Datan analyserades med användning av Braun och Clarkes modell (refererad i Howitt

& Cramer, 2014) av tematisk analys, samt Ebrahimi m.fl. (2016) studies databearbetning (eller analysprocess). Braun och Clarkes modell ger en systematisk introduktion till tematisk analys och som enligt Howitt och Cramer (2014) sätter en hög standard på analysprocessen.

Ebrahimi m.fl. (2016) utförde sin databearbetning enligt konventionell innehållsanalys baserad på Graneheim och Lundmans (refererad i Ebrahimi m.fl., 2016) kvalitativa innehållsanalys för omvårdnadsforskning.

Analysprocessen i föreliggande studie är uppdelad i sex separata steg enligt följande:

1) transkribering och bekantskap med datan, 2) skapandet av initial kodning, 3) söka efter teman baserad på den initiala kodningen, 4) granskning av teman, 5) definiera teman och 6) rapportskrivning.

Eftersom att författaren aktivt samlat och transkriberat intervju data så fanns en hög bekantskap med datan tidigt i databearbetningen. Dessutom så uppstod återkommande teman hos respondenternas upplevelser och därmed kunde initiala koder och teman identifieras redan innan transkriberingen. Transkribering utgick dels efter Jefferson transkriberingssystem (Howitt & Cramer, 2014, s. 365-366. Symboler för att bemärka pauser, icke-verbal

kommunikation som sucker, skratt och tonläge samt för att bemärka respondentens tonvikt i vissa ord under intervjun användes. Och dels utgick transkribering efter allmän information och förslag som hittades på internet. Transkriberingen tog inte med sådan information som hade kunnat användas för att identifiera respondenterna eller det sjukhus som de arbetade i.

Det samlade materialet resulterade i 57 st A4-sidor. Vilka lästes två gånger om för att öka bekantskapen och samtidigt genomföra den initiala kodningen.

För att söka och framställa teman baserade på den initiala kodningen användes en 7

kostnadsfri onlinetjänst som heter Creatly, och är en lättanvänd programvara för att skapa diagram och flödesscheman. Med hjälp av denna tjänst skapades ett flödesschema baserad på den initiala kodningen, vilket sedan kunde kategoriseras och organiseras med hjälp av

tjänsten. Flödesschemat granskades av en sjuksköterska som bekräftade resultatets kompabilitet med sina egna erfarenheter. Därmed kunde validitet för datan och resultatet styrkas. Därefter kunde huvudteman definieras och namnges, vilket skedde pågående under analysprocessen. Studiens frågeställning togs i beaktning under hela analysprocessen.

Reliabilitet

Joppe (refererad i Golafshani, 2003) menar att reliabilitet inom kvantitativ forskning avser hur väl resultatet överensstämmer över tid och hur väl det resultatet representerar populationen. En mätning med perfekt reliabilitet kommer därför alltid att ge samma resultat om mätningen upprepas vid en annan tidpunkt och av andra forskare (Kjellberg & Sörqvist, 2015; Kvale & Brinkmann, 2014).

Howitt (2013) menar att mycket få av de kriterier som psykologer använder inom kvantitativ forskning kan tillämpas inom kvalitativ forskning, och att de kriterier som kan tillämpas mestadels fokuserar på att värdera kvaliteten av analysprocessen. Däremot så anser Howitt (2013) att dessa kriterier betraktas bäst som en indikation på kvalitet, snarare än bevis på kvalitet. Vissa kvalitativa forskare har som konsekvens avfärdat frågor om reliabilitet, validitet och generalisering med argument att dessa positivistiska förhållningsregler står i vägen för kvalitativ forskning (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 295). Andra kvalitativa forskare som Lincoln och Guba (refererad till i Kvale & Brinkmann, 2014) har skapat ett ramverk och en viss standard för kvalitativ forskning, och föreslår enligt Polit och Tatano Beck (2014) fyra kriterier för att öka tillförlitligheten hos kvalitativa undersökningar: ​trovärdighet (engl.

credibility), pålitlighet (engl. dependability), bekräftbarhet (engl. confirmability) och överförbarhet (engl. transferability).

Trovärdighet refererar till förtroende för sanningsvärdet i datan och tolkningar av dem (Polit & Tatano Beck, 2014)​. Kvalitativa forskare måste enligt ​Polit och Tatano Beck (2014) sträva efter att skapa förtroende för sanningen om resultatet för de specifika deltagarna och sammanhangen i forskningen. Lincoln och Guba (refererad i Polit & Tatano Beck, 2014) påpekar att trovärdighet involverar två aspekter: för det första, att genomföra studien på ett sätt som ökar trovärdigheten för resultaten och för det andra, att visa trovärdigheten för

8

externa läsare. Trovärdigheten av data i föreliggande studie ökades genom ett långsiktigt engagemang med ämnet.

Pålitlighet refererar till reliabilitet av data över tid och kontext. Polit och Tatano Beck (2014) menar att frågan att ställa sig angående pålitlighet är: skulle undersökningsresultaten upprepas om undersökningen replikerades med samma (eller liknande) deltagare i samma (eller liknande) sammanhang? Polit och Tatano Beck (2014) menar att trovärdighet inte kan uppnås i frånvaro av pålitlighet, precis som validitet inom kvantitativ forskning inte kan uppnås i frånvaro av reliabilitet. För att öka pålitlighet i början av undersökningen

genomfördes en översiktlig granskning av tillgänglig litteratur för att undvika partiskhet i datainsamlingen och analysprocessen.

Bekräftbarhet refererar till objektivitet, det vill säga, potentialen för överensstämmelse mellan två eller flera oberoende personer angående datans noggrannhet, relevans eller mening (Polit & Tatano Beck, 2014). Polit och Tatano Beck (2014) menar att detta kriterium avser att fastställa att datan representerar den information som respondenterna tillhandahållit, och att tolkningarna av den datan inte föreställs av intervjuaren. Bekräftbarhet uppnås i föreliggande studie genom att beskriva genomförande av undersökningen för att underlätta replikation av processen för andra forskare. Därmed uppfylls även överförbarhet av studien.

Validitet

Traditionellt avser validitet inom kvantitativ forskning en bedömning om ett mätinstrument verkligen mäter vad den är avsedd att mäta, och är därför svårt att tillämpa inom kvalitativ forskning eftersom att validitet utifrån detta perspektiv innebär att det finns något fast som ska mätas (Howitt & Cramer, 2014). Inom kvalitativ forsknings bedöms validiteten på hur väl den gjorda analysen passar den insamlade datan (Howitt & Cramer, 2014). Kvale och Brinkmann (2014, s. 297-298) föreslår för en intervjuundersökning, sju stadier och förhållningssätt för varje stadie som en kvalitetskontroll för att öka

undersökningens validitet. Kvale och Brinkmanns (2014) validering på sju stadier har använts i föreliggande studie.

Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2002) beskriver i sina forskningsetiska principer att varje ansvarig forskare bör inför en vetenskaplig undersökning överväga nyttan kontra risken av

9

undersökning. Det förväntade kunskapstillskottet bör alltid överstiga de möjliga riskerna för undersökningsdeltagaren. Vidare så bör forskningskraven alltid vägas mot

individskyddskraven, vilket består av fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagaren om undersökningens syfte, deltagarens uppgift i undersökningen och de villkor som gäller för att delta i undersökningen (Vetenskapsrådet, 2002). Undersökningsdeltagaren ska även upplysas om att deltagandet i undersökningen är frivilligt och att deltagaren har rätt att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet har uppfyllt i föreliggande studie via ett följebrev (se Bilaga 2) som samtliga respondenter tagit del av innan intervjun.

Samtyckeskravet innebär att undersökningsdeltagaren i en undersökning har rätt att själv bestämma över sin medverkan, det vill säga om hur länge och på vilka villkor de vill delta (Vetenskapsrådet, 2002). Undersökningsdeltagaren ska även kunna avbryta sin medverkan utan att ge speciell orsak och utan att det medför negativa följder för dem (Vetenskapsrådet, 2002). Samtyckeskravet har uppfyllts i föreliggande studie genom att respondenten skriftligt samtycker till att delta.

Konfidentialitetskravet innebär att alla ingående uppgifter om

undersökningsdeltagaren ges största möjliga konfidentialitet och där eventuella personuppgifter förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del utav dem (Vetenskapsrådet, 2002). Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att lagra

ljudinspelningarna av intervjuerna i intervjuarens personliga hemkatalog via Karlstad universitet hemkatalog där obehöriga inte har tillgång. Samt vid transkriberingen avkodades sådan information som kunnat användas för att identifiera respondenterna eller deras

arbetsplats.

Nyttjandekravet innebär att alla insamlade uppgifter om undersökningspersonerna endast får användas i forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002). All insamlad data som framkommit under intervjuerna har enbart använts till studien, och därmed har

nyttjandekravet i föreliggande studie uppfyllts.

10

Resultat

Analysen genererade tre huvudkategorier som var gemensamma för respondenternas upplevelser av stöd på intensivvårdsavdelningar. Dessa var följande: “det organisatoriska stödet”, “stöd från arbetsgruppen” och “det individuella stödet.” Samtliga huvudkategorier består av underkategorier som presenteras nedan.

Det formella stödet

Det formella stödet är en huvudkategori som omfattar det stöd på organisationsnivå som sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar upplever. Dessa var följande: Debriefing och Chefens betydelse.

Debriefing. ​Debriefing var ett stöd på organisationsnivå som nämndes av samtliga respondenter. Innebörden av vilken tycktes vara en möjlighet för ventilering, känsloreglering och omvärdering av en stressande omvårdnadssituation. Debriefing är en form av avstämning i grupp med berörda kollegor, läkare och chefer efter en situation där exempelvis en patient avlidit. Två av respondenterna uttryckte sig så här angående debriefing, ​“(...) sen kan man be och ha briefingsamtal efteråt att kanske att alla som har varit med en svår situation får sätta sig ned tillsammans och prata i grupp” (Intervju 1, rad 14). “Vi brukar ha debriefings (...) där de pratar om patienter som har avlidit, om det fallet ‘vad har vi gjort? vad hade vi kanske kunnat göra? fanns de endast något vi hade kunnat? skulle vi egentligen ha avslutat tidigare än vad vi gjorde?’” (Intervju 3, rad 48).

Syftet med debriefing tycks vara för att ge de som varit involverade i fallet att få en helhetsbild av händelseförloppet, för att förebygga ruminering och emotionell belastning hos sjuksköterskor. Alltså för att inte ta hem patientfall. Två andra respondenter uttryckte sig så här, ​“(...) man pratar mycket debriefing, och det är viktigt, för att man inte ska ta med sig det hem, det tycker jag är jätteviktigt” (Intervju 4, rad 6). “(...) det är alltid svårt att veta

eftersom att vi reagerar olika så är det alltid i olika situationer, men så fort det var nåt att verkligen försöka att ta tag i det och se till att vi har någon form av debriefing” (Intervju 5, rad 20).

Däremot, som antyds i det ovannämnda citatet, är behovet av debriefing personlig och att det oftast sker mycket senare när sjuksköterskan redan hunnit bearbeta händelsen. En av respondenterna uttryckte sig så här, ​“[suck] (...) jag vet inte vad de kallar det här riktigt men det är ju liksom att man sitter typ och inventerar (...) och så är det nån som kanske typ såhär

11

‘åh jag har haft det jättejobbigt’ och så går man igenom det, och det tycker jag är, jag tycker alltid det är trevligt typ och jag tycker man kan lära sig på det, men jag tyckte inte riktigt att det kanske är forumet där nån ba, såhär om någonting händer då är jag liksom, då mår man ju dåligt där och då med den patienten, sen om jag har handledning om fyra veckor då kanske jag har hunnit processa det liksom” (Intervju 2, rad 14).

Chefens betydelse​. ​Chefer inom intensivvårdsavdelningar har en betydande roll i att stötta sjuksköterskor i sitt arbete. Både på organisationsnivå när det gäller omorganisationer, men även på individuell nivå om sjuksköterskor upplever ett fall som psykiskt påfrestande.

Samtliga respondenter uttryckte uppskattning för chefernas förmåga att fånga upp de sjuksköterskor som ser ut att vara i behov av hjälp. Två av respondenterna hade haft en chefsposition och uttryckte vikten av att ge stöd i rätt tid och till de som behöver det.

Chefer har en betydande roll för det sociala stödet på intensivvårdsavdelningar. Både på organisationsnivå när det kommer till omorganisationer, men även på en individuell nivå om sjuksköterskor upplever ett patientfall som påfrestande. Respondenterna uttryckte uppskattning för chefernas förmåga att se de sjuksköterskor som behöver hjälp. Två av

respondenterna hade tidigare haft en chefsposition och uttryckte vikten av att ge rätt stöd i rätt tid till rätt personer,​“(...) man måste verkligen vara lyhörd som både kollega och chefer att se dom [som har svårt att be om hjälp] och försöka hjälpa dem på det sättet som dom ändå behöver” (Intervju 1, rad 38). ​Samma respondenten hade genomgått en omorganisation uttryckte sig så här angående chefernas stöd i omorganisationen, ​“(...) att de frågar var och en ‘vad är ditt önskemål och behov?’ det är en form av bekräftelse och sen är det upp till cheferna och de som beslutar att hänsyn till det mer eller mindre, det är stöd tycker jag”

(Intervju 1, rad 98).

Angående chefernas förmåga att fånga upp och ge stöd när det behövs, ​“Jag tycker alltid att man har kunnat vända sig till sina kollegor, främst, sen tycker jag att våra chefer är bra på att känna in så här ‘behöver du prata?’” (Intervju 2, rad 10). Ja, jag tycker att typ som min chef, är väldigt närvarande liksom varje vecka, att så här ‘hur är det? hur går det?

hur har du det?’ (...) så det finns ju där på nåt sätt om du vill tror jag, och vill ha stöd”

(Intervju 2, rad 118). “(...) våra chefer brukar ibland fånga upp oss och säger så här ‘men vi ser att du har varit lite sjukskriven då och då, skulle du känna att du vill prata med en

psykolog eller..’” (Intervju 3, rad 52). “(...) om det har varit en trauma, vi hade en patient som, gick bort, hon låg hos oss väldigt länge, och när hon gick bort så sa cheferna ‘behöver

12

ni samtal? hur känns det? hur upplevde ni? är det nåt vi kan göra bättre?’” (Intervju 4, rad 6).

Det informella stödet

Det informella stödet är en huvudkategori som omfattar det stöd på gruppnivå som sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar upplever. Gemensamt för samtliga av

respondenterna var upplevelsen av detta stöd som det bästa stödet. Det vill säga stöd och bekräftelse från kollegor. Som svar på intervjuarens fråga om vilket stöd som respondenten tyckte sig ha mest nytta i sitt arbete, eller som svar på intervjuarens uppfattning att responden för mycket stöd från kollegor, ​“Det är kollegorna ändå [...] att alla hjälper och stöttar varandra, att man inte är ensam, känner jag” (Intervju 1, rad 34). “Det tror jag, absolut, absolut, det tror jag är den bästa liksom, det bästa stödet, känslomässigt och psykologiskt tycker jag” (Intervju 2, rad 88). ​En av respondenterna upplevde sig finna mer stöd hos sina kollegor än hos cheferna och ledningen, ​“Från mina kollegor, inte så mycket från mina chefer faktiskt, och inte ledningen heller, vi har väldigt mycket problem med ledningen, men mina nära kollegor, väldigt mycket” (Intervju 3, rad 58).

En annan respondent upplevde att stöd inte enbart kommer från sjuksköterskor utan att kollegor omfattar alla yrkesgrupper som samarbetar, ​“Jo men det är mina kollegor som man alltid kan prata med, (...) det är kollegorna som ger mest stöd, undersköterskor,

sjuksköterskor och läkare, det är liksom inte bara sjuksköterskor tycker jag” (Intervju 4, rad 50).

En gemensam nämnare i respondenternas upplevelser av stöd från kollegorna var att det är lättare att prata med sina kollegor än utomstående personer om stressande

omvårdnadssituationer. Eftersom att kollegorna delar samma erfarenheter med

respondenterna, ​“Jag tror att det viktigaste verktygen vi har när det kommer till stress på vår arbetsplats, det är att vi pratar med varandra (...) för de [kollegorna] vet vad vi går igenom.

De har exakt samma tankar, samma ångest och samma funderingar och som en själv”

(Intervju 6, rad 71). “Jag tycker det är jätteviktigt att man kan liksom prata med kollegor, för att [...] alltså på det hära, vad säger man, utomstående samtalen, jag vet inte om det är en psykolog eller en kurator, jag tror inte det är en sjuksköterska, så att det känns som att, det är klart de kan lyfta andra perspektiv men ibland vill man bara prata liksom såhär ‘hur gick det här till? tänkte vi rätt? gjorde vi rätt?’ eller liksom, så, jag tycker att då är det skönare att

13

prata med någon som är yrkes bunden [skratt]” (Intervju 2, rad 18).

Bekräftelse från kollegor på intensivvårdsavdelningar var en viktig aspekt i att respondenterna upplevde stöd. Bekräftelse kunde te sig på olika sätt. Dels bekräftelse på att respondenten har gjort något bra, ​“Aa precis, bekräftelse, att man gör någonting bra, och att de också uppskattar att det man gör ​är​ bra” (Intervju 3, rad 36). ​Och dels bekräftelse på att respondenten inte har gjort fel, speciellt i de fall en patient avlidit, ​“(...) det är alltid vi [kollegor] som är tillgängliga där man bara kan prata ut om vad som har hänt, och man tycker att man har gjort någonting fel, och så går man liksom igenom ‘Vad har du gjort? Du har gjort så här och så här och så här, nej det var inget fel, jag skulle gjort exakt likadant’

(...) och läkarna är också med på de här samtalen, de bara ‘nej men vi kunde inte ha gjort någonting annorlunda’, (...) så det är också viktigt att man får med sig ​alla​ så att man vet, att man inte går hem och (...) funderar så mycket på vad skulle jag ha gjort, så det är jätteviktigt att det fångas upp innan man går hem, och då är det som sagt, då är det vi kollegor för det är inte säkert att cheferna är på plats” (Intervju 4, rad 26).

Sammanfattningsvis angående bekräftelse, och som svar på intervjuarens fråga om hur viktigt respondenten upplever bekräftelse är, ​Jätteviktigt, det är så viktigt [skratt], och jag tror det är viktigt för alla människor, alltså inte bara just intensivvårdsavdelning

sjuksköterskor (...) jag vill höra från de personer jag jobbar med, jag behöver se att det jag gör är rätt, jag vill höra att det jag gör är rätt” (Intervju 3, rad 38).

Det individuella stödet

Det individuella stöder är en huvudkategori som omfattar det stöd på individnivå som sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar upplever. Dessa vara följande: Empati och relation till patienten, Erfarenhet som stöd och Trygghet i sin roll.

Empati och relation till patienten. ​Att bygga en relation till patienten och dess anhöriga tycks vara en del av arbetet som sjuksköterska på intensivvårdsavdelningar. Den relationen kan upplevas som stöd i de fall patienten avlider. Eftersom att sjuksköterskan då kan förutspå de anhörigas reaktion. En av respondenterna beskrev det så här, ​“Det finns ju olika situationer, det finns ju situationer där man hunnit bygga upp en relation till en anhörig och då är det ju mycket lättare även om det kan vara en svår situation då vet du kanske ungefär hur den reagerar, det som är svårt är att komma in och ‘ja nu får du ta över en patient och den patienten kommer att dö under ditt pass’ och få en relation och hur ska man

14

hantera, man känner ju inte dem man har ingen relationen, det kan ju vara mycket svårare samtidigt som det kan vara lättare för du får ju ingen, man får inte samma empatiska känslor, man måste ha en relation tycker jag för att kunna vara bättre, sen beror det helt på den anhöriga också hur man, det är svårt man får känna av, varje situation är unik” (Intervju 1, rad 66). ​Denna respondent var den som hade mest arbetserfarenhet av alla som intervjuades, och uttryckte vikten att vara empatisk och att det är tillåtet att visa känslor, ​“(...) det är

relationen som känns bra samtidigt som den kan vara väldigt svår och sorglig, men det gör ju inget att man blir ledsen tycker jag, man får gärna visa att man gråter så länge man kan utföra sitt arbete, det visar bara att vi är människor vi också” (Intervju 1, rad 70).

En annan respondent som arbetar på neonatalvården, den avdelning där sjuka nyfödda och för tidigt födda barn vårdas, uttrycker sin relation till föräldrarna och barnet så här, ​“(...) jag personligen kan ju såklart tycka att, det är klart det blir jobbigare men, beroende på, hur väl jag känner, alla barn är ju olika så det beror på vilka förutsättningar jag vet att det här barnet har från första början, tex nu har jag ett barn som är jättesjukt som jag inte tror kommer klara sig, vi gör ju allt vi kan såklart, jag har kommit familjen jättenära, jag har ju, familjen har ju i princip bara sett mig för jag har jobbat alla dagar sen barnet föddes (...) så det är klart att det är jobbigt men samtidigt att man ger familjen en chans att få lära känna sitt barn och den nya familjemedlemmen, om jag får vara med och ge det så är jag nöjd, även om barnet inte klarar sig” (Intervju 3, rad 46).

Erfarenhet som stöd. ​Den största utmaningen i början av sjuksköterskans karriär tycks handla om ansvar. Gemensamt för respondenterna var att erfarenhet upplevs som ett viktigt stöd i att handskas med ansvaret. En av respondenterna uttryckte skillnaden med att gå från teori till praktik som sjuksköterska, ​(...) När man pluggar då är man inte alltid, då är man inte ansvarig egentligen, även om jag har mina fyra patienter så är det alltid min handledare som bedömer mig på mina praktikplatser (...) så jag har aldrig något ansvar egentligen, (...) men sen när jag väl får min legitimation då blir det ju att allt jag gör kan ju granskas för en liten miss då kan jag bli av med min legitimation, och det är lite läskigt när man har ett skyddat yrke som sjuksköterskor att, jag har ju en legitimation, ett bevis på att (...) vi kan det vi gör, (...) man måste alltid ha den här pressen av att “jag måste göra rätt, annars så blir det, kan jag få sluta jobba med det här, bli av med allt” (Intervju 3, rad 24).

Med tid och erfarenhet tycks arbetsbelastningen upplevas mindre stressande. Denna

respondenten var den som hade minst arbetserfarenhet på intensiven och uttryckte sig så här 15

angående erfarna kollegor, “​Det som man förstår är att folk är duktiga på här är att prioritera, och jag tror att man som ny fortfarande är så här ‘alla de här sakerna ska jag göra’ så blir man stressad av det, men jag tror att de som är bättre de är duktiga på att sålla liksom, så här ‘vad är verkligen viktigt här?’ [skratt] så att jag tror inte arbetsbördan känns lika stressande för dom, för dom kanske liksom ba ‘men de här fem grejerna kan du ju ba, liksom, lägga åt sidan’ typ medans man själv ser hela agendan eller liksom to do list och ba

‘hur ska jag hinna med det här?’ [skratt] och där kanske man, ja men aa, det handlar väl också ba om träning liksom att man ser ‘vad har jag framför mig? vad är viktigt?’ liksom

‘vad ska jag prioritera?’” (Intervju 2, rad 52). ​Erfarenhet tycks motverka de krav som arbetet medför. Erfarenhet tycks även möjliggöra att kollegor hjälper varandra.

Att be om, ge och ta emot hjälp. ​Respondenterna uttryckte vikten att våga fråga om hjälp som nyutbildad sjuksköterska, men även förmågan att kunna ge och ta emot hjälp som erfaren sjuksköterska. En av respondenterna beskrev hur påfrestande arbetet på

intensivvården kan vara, “​[suck] [...] det finns ju väldigt mycket egentligen, sådär, ehm, det är ett jobb som kräver att man är väldigt liksom, kan hålla väldigt många bollar i luften, ehm, just det här med att vara hela tiden på tårna, att jobba med liv och död, där ett misstag faktiskt kan kosta ett liv liksom, ehm, sen är det en stor arbetsplats, de är mycket folk som rör sig, du blir störd väldigt mycket, du ska ha en relation med dina kollegor, du ska ha en relation med anhöriga, du ska ha relation med patienter, du har väldigt många förvirrade patienter många gånger, det är mycket där, du ska möta chockade, arge anhöriga, missnöjda anhöriga, ehm, så det finns väldigt mycket det här som kan stressa, och för en del passar det jättebra och för en del passar det inte alls, och vi är alla olika bra på olika saker såklart men det finns väldigt mycket som kan stressa” (Intervju 5, rad 50). ​Som svar på vad respondenten upplever som stressande i sitt arbete,​ “Att man ska hinna med mycket på kort tid och man kanske är, man inte, man hinner inte med att göra allting och då gäller det att man faktiskt ber om hjälp” (Intervju 1, rad 18). ​Samma responden svarade så här på frågan om hur ofta kollegor tar hjälp ifrån varandra, ​“Det där är nog väldigt personbundet och de som inte har förmågan att be om hjälp, då är det svårt, då tror jag att man måste verkligen vara lyhörd som både kollega och chefer att se dom och försöka hjälpa dem på det sättet som dom ändå behöver, ja jag tycker jag har varit en sån som att haft svårt att be om hjälp men måste lära sig det helt enkelt, det är svårt annars” (Intervju 1, rad 38). ​Den respondent med minst erfarenhet av intensivvården svarade så här på frågan om vad hen gör när respondenten är i

16

behov av hjälp, ​“[suck] ja, alltså det beror på, jag tycker att det är en sak att något kanske är sorgligt, det kan man ju bara så här konstatera kollegor emellan och det tycker jag är fine, men sen kan det ju liksom vara att arbetsbelastningen känns jobbig eller att man känner så här “oj, hur ska jag parera” eller liksom, så, och då, aa, där håller man fortfarande på att lära sig som ny, att så här “hur kan jag delegera?” eller “hur kan jag få hjälp” (Intervju 2, rad 34). ​En av respondenterna svarade så här på frågan om hur det var att fråga om hjälp som nyutbildad sjuksköterska ​“Ja men svårt, eller inte svårt, alla säger hela tiden “fråga om hjälp, fråga om hjälp” och man bara “ja ja” och sen så tycker man ändå så här “det här vill jag klara själv” och sen så, nee, jag vet inte, jag tycker man blir bättre på det” (Intervju 4, rad 90). ​Att fråga om hjälp från kollegor kan dels handla om emotionellt stöd men även om rent praktiska saker som att blanda läkemedel. Som var på intervjuarens fråga om hur respondenten gör när hen känner behov av hjälp, ​“Jag frågar om hjälp, jag har kommit till det stadiet, jag har iförsig alltid haft den attityden att fråga om hjälp faktiskt, att när jag känner att “nu blir det för mycket” då kollar jag med en kollega så här aa men “skulle du kunna blanda de här läkemedlen så kan jag ta sticka, ta proverna” (Intervju 3, rad 14).

17

Diskussion

Syftet med föreliggande undersökning var att få en djupare förståelse om

sjuksköterskors upplevelser av stöd på intensivvårdsavdelningar. Undersökningen fann att sjuksköterskor vid intensivvårdsavdelningar använder sig utav olika former av stöd och individuellt förhållningssätt för att handskas med stressande omvårdnadssituationer.

Sjuksköterskorna rapporterade använda sig utav formella-, informella-, och individuella stödformer (se Tabell 1.) för att minimera, förebygga och hantera stress på sin arbetsplats.

Tidigare studier och forskning har tytt på att nyutbildade sjuksköterskor som påbörjar sitt praktiska arbete upplever höga nivåer av stress (Ebrahimi m.fl., 2016), som eventuellt leder till byte av yrke (SCB, 2017). Respondenterna i föreliggande undersökning tycktes ha en förståelse för dessa problem och svårigheter, eftersom att deras rapporterade stöd till nya sjuksköterskor och andra kollegor var en av huvudkategorierna som fanns i datan, och visas genom beteenden som att stödja nyutbildade sjuksköterskor och andra kollegor med

instrumentellt-, kognitiv-, och emotionellt stöd.

Tabell 1. Kategorier och underkategorier relaterade till socialt stöd på intensivvårdsavdelningar.

Tema Kategorier

Socialt stöd på intensivvårdsavdelningar Det formella stödet Debriefing

Chefens betydelse Det informella stödet

Stöd och bekräftelse från kollegor Det individuella stödet

Empati och relation till patienten Erfarenhet som stöd

Att be om, ge och ta emot hjälp Ett formellt stöd som erbjuds sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar är

möjligheten att uttrycka eventuella svårigheter med ett visst patientfall i grupp tillsammans med andra kollegor och yrkesgrupper som läkare och undersköterskor, s.k. debriefing. Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) menar att detta är en vanlig och uppskattad form av stöd i arbetsgrupper, att bistå varandra som klagomur, det vill säga emotionell ventilering.

Respondenterna uttryckte vikten att få prata ut sig, för den som behövde det, för att inte ta

18

med patientfall hem och älta över specifika detaljer, exempelvis angående medicinering.

Denna stödform, som debriefing, möjliggör en typ av verbalisering där sjuksköterskor kan sätta ord på och berätta om situationen som fortlöpt. Det underlättar för sjuksköterskan att få ett bättre grepp om sitt bekymmer och en skärpt klarsyn, jämfört med när man vandrar

omkring i sina egna inre själv samtal; då är det lätt att fastna i en rundgång av ältande (Lenéer Axelsson och Thylefors, 2018).

Samtliga respondenter uttryckte att det var kollegorna som var det bästa stödet i den hektiska arbetsmiljön som upplevs på intensivvårdsavdelningar. Enligt Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) så är stödjande samtal med en kollega om påfrestande situationer ofta mer stärkande än hjälp från närstående. Detta överensstämmer med en av citaten från

respondenterna som uttryckte att det är lättare att prata med någon som är yrkesbunden eftersom att den personen kan sätta sig in och förstå situationen så som respondenten upplever den. Kollegorna har en djupare inblick i arbetsplatsens villkor och inre liv vilket kommer till särskild nytta, och därmed utgör samtal med kollegor en essentiell aspekt i att handskas med påfrestande känslor som kan uppstå i arbetet med svårt lidande patienter (Lenéer Axelsson och Thylefors, 2018). Enligt Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) så är emotionellt stöd hos kollegor överträffande hjälpande samtal med både anhöriga och i formella stödformer som exempelvis företagshälsovård, sjukhuspräst med flera.

Bekräftelse av kollegorna är en underkategori för informellt stöd och berör

emotionellt stöd. Bekräftelse på intensivvårdsavdelningen handlar inte enbart om bekräftelse på att man har gjort rätt i sitt arbete, men även att min inte har gjort fel i de situationer som en patient gått bort. Cutrona och Russel (refererad i Lenéer Axelsson och Thylefors, 2018) definierar emotionellt stöd som förmedlingen av lugn och trygghet till en person som befinner sig i stress, och tillgodoser mänskliga behov som social kontakt, trygghet, gemenskap,

tillhörighet och bekräftelse. Samtliga respondenter har beskrivit en situation med kollegorna där dessa behov uppfylls. Den emotionella komponenten i stöd är starkare knuten till

personliga relationer och befrämjar hälsan bättre än instrumentell stöd (Lenéer Axelsson och Thylefors, 2018).

Att be om, ge och ta emot hjälp som sjuksköterska på intensivvårdsavdelningar var en av aspekt av stöd som samtliga respondenterna höll med om var viktigt. Även om behov av hjälp skiljer sig mellan individer så delade samtliga respondenterna meningen att man ska fråga om hjälp när man känner det behovet. Däremot, så menar Lenéer Axelsson och

19

Thylefors (2018) att de flesta av oss har en kluvenhet både inför att be om och att ta emot hjälp. En av respondenterna uttryckte att hen hellre försöker lösa ett problem själv, men att hen börjar bli bättre på att fråga om hjälp. De flesta av respondenterna hade erfarenhet av att ge hjälp, och det beskrev i en mer positiv ton. Lenéer och Axelsson och Thylefors (2018) förklarar detta med att det är lättare att ge stöd än att be om eller ta emot det, eftersom att ge förknippas med styrka, generositet och hjälpsamhet. Detta stöd uttryckte sig som emotionellt stöd vid psykiskt påfrestande situationer, instrumentellt stöd som förberedning av utrustning och läkemedel, men även kognitiv stöd i form av delande av kunskap. Sjuksköterskor med mer erfarenhet av intensivvården hade kapaciteten att lära ut, ansvara för, och stötta de nyutbildade sjuksköterskorna. Wilhelmsson (refererad i Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018) benämner detta som kompetensbärande relationer och konstaterar att medarbetare i hög grad utgör varandras lärandemiljö. Det sker enligt Lenéer Axelsson och Thylefors (2018) ett informellt lärande, som man ofta är omedveten om i vardagslivet. Tillförsel av kunskap utgör samtidigt ett värdefullt emotionellt stöd när tvivel kan dämpas och omvandlas till större trygghet. Enligt de Vries och Bakker-Pieper (refererad i Lenéer Axelsoon & Thyleforst, 2018) så bidrar medarbetare som är villiga att dela med sig av sin kunskap till en högre arbetstillfredsställelse inom en verksamhet. Ökad kompetens och tillgång till kompetens- och kunskapsutveckling medför att det blir lättare att hantera både yttre krav och krävande uppgifter (Lenéer Axelsson & Thylefors, 2018, s. 176) och som dessutom bidrar till högre arbetstillfredsställelse.

20

Konklusion

Dessa resultat kan hjälpa att etablera en effektiv källa för socialt stöd för nya-, och erfarna sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar, och därmed hjälpa att reducera stress och öka arbetstillfredsställelse. Det informella stödet på intensivvårdsavdelningar har visat vara det mest användbara stödet för sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar. Även om förutsättningarna för hur en sjuksköterska hanterar stress är individuellt, och till stor del kan förebyggas redan vid utbildning och tidig praktik, så är det på arbetsplatsen och i den stressande omvårdnadssituationen som organisationen har en skyldighet att uppmuntra det sociala stödet hos sin personal och skapa förutsättningarna för en god psykosocial

arbetsmiljö. Inte minst under rådande omständigheter med coronapandemin.

Vidare studier inom detta ämne rekommenderas för att bättre förstå det unika perspektivet av nya, och erfarna sjuksköterskor kring det sociala stödet de får från sina kollegor, och också utforska effekten av emotionellt stöd på deras självkänsla och arbetstillfredsställelse.

21

Referenser

Andersson, M., & Nilsson, E. (2007). ​Vilka psykosociala arbetsmiljöfaktorer har ett samband med hälsan hos personal inom vård och omsorg? ​Examensarbete,Västerås:

Mälardalens högskola. Hämtad från

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:120853/FULLTEXT01.pdf

Arbetsmiljöverket. (2012). ​Nationell tillsyn av överbeläggningar inom akutsjukvården.

Stockholm: Arbetsmiljöverket.

Ebrahimi, H., Hassankhani, H., Negarandeh, R., Gillespie, & Azizi, A. (2016). Emotional support for new graduated nurses in clinical setting: a qualitative study. ​Journal of Caring Sciences, 5​(1), 11-21. doi:10.15171/jcs.2016.002

Försäkringskassan. (2015). ​Vård och omsorg har flest nya sjukfall i Sverige. ​Stockholm:

Försäkringskassan. Hämtad från

https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/e1c99b35-629c-4801-944a-81dd 359b303c/korta-analyser-2015-1.pdf?MOD=AJPERES&CVID=

Golafshani, N. (2003). Understanding reliability and validity in qualitative research. ​The Qualitative Report ​8(4), 597-607. Hämtad från

https://nsuworks.nova.edu/tqr/vol8/iss4/6/

Hedin, A., & Martin, C. (2011). ​En liten lathund om kvalitativ metod med tonvikt på intervju​.

Hämtad 2020-06-01, från

https://studentportalen.uu.se/uusp-filearea-tool/download.action?nodeId=459535&too lAttachmentId=108197

Howitt, D. (2013). ​Introduction to qualitative methods in psychology ​(2 uppl.). London:

Pearson Education Limited

Howitt, D., & Cramer, D. (2014). ​Introduction to Research Methodology in Psychology​ (4.

uppl.). London: Pearson Education Limited

Jakobsson, R., & Ulvland, D. (2018). ​Sjuksköterskors upplevelser av arbetsrelaterad stress.

Examensarbete, Växjö: Linnéunniversitetet. Hämtad från

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1215879/FULLTEXT01.pdf

Kjellberg, A., & Sörqvist, P. (2015) ​Experimentell metodik för beteendevetare ​(2 uppl.).

Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014) ​Den kvalitativa forskningsintervjun ​(3.rev och utök. uppl).

Lund: Studentlitteratur.

22

Lennéer Axelson, B., & Thylefors, I. (2018). ​Arbetsgruppens psykologi ​(5 uppl.)​. ​Stockholm:

Natur & Kultur.

Lundin, C., & Wollin, R. (2002). ​Effekterna av självkänsla och coping på upplevd stress, mental ohälsa, upplevda krav och upplevd kontroll bland sjukvårdspersonal.

Examensarbete, Lund: Lunds universitet. Hämtad från

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1356201&fileOId

=1356202

Mattmar, U. (2020, 29 mars). Snabbutbildning till intensivvården ska rädda liv. ​Sveriges Television Nyheter​. Hämtad 2020-05-26, från

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/snabbutbildningar-till-intensivvarden-ska-radda-ve r

ksamheten

O’Mahony, K. (2020, 15 maj). Oro för uppsägningar bland sjuksköterskor. ​Vårdfokus.

Hämtad 2020-05-26, från

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2020/maj/oro-for-uppsagningar-bland-sjuksko terskor/

Polit, F. D., & Tatano Beck, C. (2014) ​Essentials of nursing research: appraising evidence for

nursing practice ​(8 uppl.). Philadelphia: Wolters Kluwer Health

Statistiska centralbyrån. (2017). ​Temarapport 2017:3 - Sjuksköterskor utanför yrket.

Stockholm: Statistiska centralbyrån. Hämtad från

https://www.vardforbundet.se/siteassets/lokala-avdelningar/ostergotland/material-till- n

yheter/scb-rapport-ang-varfor-ssk-lamnar-yrket-2017.pdf

Vetenskapsrådet. (2002). ​Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. ​Hämtad 2020-06-02, från ​http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Vingård, E. (2020). ​En kunskapsöversikt: Psykisk ohälsa, arbetsliv och sjukfrånvaro.

Stockholm: FORTE - Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.

Wikström, B. (2018). ​Att vara sin egen lyckas smed: Att fylla livet med mening och inte bara med årEn kvalitativ studie om personer över 80 år tillhörande den fjärden åldern.

Examensarbete, Karlstad: Karlstads universitet. Hämtad från http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-70987

23

24

Bilaga 1: Intervjuguide

Hur upplever sjuksköterskor det stöd som finns på intensivvården?

Intervjuguidens temaområden:

Första utkast av​ recruitment question​:​ Jag är nyfiken och vill få en större förståelse om sjuksköterskors upplevelser av intensivvården och det stöd som finns tillgängligt för er.

Därför vill jag intervjua dig och få ditt perspektiv.

Bakgrundsfrågor:

● Hur länge har du arbetat som sjuksköterska?

● Hur gammal var du när du började?

Utgångsfråga:

När något händer, har du någon att vända dig till?

Extrafrågor:

● Vem eller vilka då?

● Hur gör du för att få tag på dem?

● Vad gör ni?

● Hur känns det?

● Hur tänker du om det?

● Om den personen/funktionen inte är tillgänglig, hur gör du då?

Avslutningsfrågor:

● Det var alla mina frågor! Har du något du vill tillägga?

● Tack för intervjun!

● Hur känns det nu? Känns det ok?

● Har du frågor?

Hjälpfrågor:

● Berätta mer om…

● Berätta hur…

● Kan du ge exempel på vad du menar med…

● Beskriv hur…

25

Bilaga 2: Följebrev

Det sociala stödet på intensivvården

Hej!

Jag är en student vid Karlstads universitet som nu ska skriva en B-uppsats i psykologi.

Uppsatsen kommer att bygga på en studie, som jag ska genomföra. Tidigare studier har visat att sjuksköterskor i sin yrkesposition ofta utsätts för stress i olika omvårdnadssituationer.

Syftet med min studie är att intervjua sjuksköterskor och få en djupare förståelse om hur man på intensivvården handskas med dessa situationer och hu ni upplever det stöd som finns tillgängligt för er.

Intervjun beräknas ta ca 45 min och lagras som en ljudinspelning i min hemkatalog via Karlstads universitets system, där inga obehöriga har åtkomst. Intervjuerna kommer att skrivas ut i text och då tas alla detaljer som kan identifiera enskilda personer bort. DÄrefter analyseras materialet för samband och mönster. Resultatet sammanställs och presenteras i en skriftlig uppsats.

Deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst återkalla ditt samtycke utan att ange orsak. Uppgifterna kommer att bevaras till dess att uppsatsarbetet godkänts och betyget har registrerats i Karlstads universitets studieregister för att sedan förstöras.

Karlstads universitet är personuppgiftsansvarig. Enligt personuppgiftslagen

(dataskyddsförordningen från och med den 25 maj 2018) har du rätt att gratis få ta del av samtliga uppgifter om dig som hanteras. Du har även rätt att begära radering, begränsning eller att invända mot behandling av personuppgifter och det finns möjligt att inge klagomål till Datainspektionen. Kontaktuppgifter till dataskyddsombudet på Karlstads universitet är dpo@kau.se​.

Vid eventuella frågor om undersökning så kan du kontakta mig eller mina handledare.

Student Handledare

Erik Diaz Milla Nina Svensson, Universitetslektor i psykologi erik.diazmilla@kau.se nina.svensson@kau.se

Camilla Kylin, Universitetslektor i psykologi camilla.kylin@kau.se

26

Bilaga 3: Samtyckesblankett

Samtycke till att delta i studien:

Det sociala stödet på intensivvården

Jag har skriftligen informerats om studien och samtycker till att delta.

Jag är medveten om att mitt deltagande är helt frivilligt och att jag kan avbryta mitt deltagande i studien utan att ange något skäl.

Min underskrift nedan betyder att jag väljer att delta i studien och godkänner att Karlstads universitet behandlar mina personuppgifter i enlighet med gällande dataskyddslagstiftning och lämnad information.

………

Underskrift

……… ………

Namnförtydligande Ort och datum

Tack för din medverkan!

Med vänlig hälsning

Student Handledare

Erik Diaz Milla Nina Svensson, Universitetslektor i psykologi erik.diazmilla@kau.se nina.svensson@kau.se

Camilla Kylin, Universitetslektor i psykologi camilla.kylin@kau.se

27

Bilaga 4: Flödesschema

28