Klimatförändringar och hur de kan påverka Skandinaviska däggdjursarter Linda Sandberg

Klimatförändringar och hur de kan påverka Skandinaviska däggdjursarter

Linda Sandberg

Independent Project inBiology

Självständigt arbete ibiologi, 15hp, vårterminen 2014

Institutionen för biologisk grundutbildning, Uppsala universitet

1

Sammandrag

Jordens medeltemperatur har stigit med 0,85˚C sedan 1880-talet. Regionalt är uppvärmningen högre och i Sverige har det visat sig med mildare vintrar, mer regn och mindre områden med snötäckt mark. Växthusgaser är en stor anledning till den globala uppvärmningen och utsläpp av bland annat CO2 i atmosfären leder till ökad växthuseffekt. El Niño/södra oscillationen och nordatlantiska oscillationen påverkar klimatet och vädret globalt och regionalt och kan

påverkas av växthusgaser. Naturliga klimatvariationer har förekommit så länge vi kan se efter att ha borrat i isar bland annat, men de klimatförändringar som pågår nu är mest antropogena.

Att klimatet blir varmare påverkar arter på olika sätt och jag kommer skriva om hur några Skandinaviska arter av däggdjur har påverkats och hur de kan komma att påverkas av klimatförändringar i framtiden.

Fjällräven lever i fjällvärlden och påverkas negativt genom att 1) rödräven kan ta sig längre norrut och högre upp på fjällen och konkurrerar då ut fjällräven och 2) cyklerna för

huvudbytet, fjällämmel, förlängs. Järven, som också lever i fjällen, är beroende av

snötäcktmark för lyckad reproduktion och jakt vilket kan försämras vid varmare temperaturer.

Älgen lever i stora delar av Skandinavien och är inte hotad, men kan påverkas av höga sommartemperaturer genom värmestress och söker skydd från höga temperaturer i tät skog.

Lodjur påverkas inte märkbart i Skandinavien som det ser ut från de få studier som gjorts, men inventeringar tyder ändå på att populationsstorleken har minskat.

Studierna visar att arter påverkas av varmare klimat på olika sätt och vid fortsatt uppvärmning kan hotade arter förvinna. De arter som är knutna till fjällandskapet påverkas mer då de områdena drabbas hårdare av klimatförändringar med minskat snötäcke. Både fjällräven och järven påverkas negativt eftersom de är beroende av snö. Hur allvarliga hoten mot älgen är beror på hur mycket varmare sommarmånaderna kommer bli i framtiden, men den kan behöva migrera norrut. Samtidigt som vissa arter påverkas negativt påverkas vissa positivt och kan öka sitt utbredningsområde. Det gäller till exempel rödräven som kan ta sig till högre altituder. Hur dessa arter kommer påverkas i framtiden beror på vilka åtgärder som görs för att skydda arterna och hur väl de kan anpassa och reproducera sig i förändrade habitat. Man saknar kunskap om många av de Skandinaviska däggdjuren, så som till exempel björn, varg och rådjur och det är osäkert hur de kan påverkas av klimatförändringarna.

Introduktion

Sedan 1880-talet och fram till år 2012 har jordens globala medeltemperatur ökat med totalt 0,85˚C (Figur 1). Regionalt är uppvärmningen högre och i Sverige har klimatförändringarna framförallt inneburit att vintrarna blivit mildare och det har även blivit blötare i form av mer nederbörd (IPCC, 2013). Mellan åren 1861-1994 ökade medeltemperaturen med 0,68˚C i Sverige och ökningen var mest tydlig under våren (Moberg & Alexandersson, 1997). Detta kallas för den globala uppvärmningen och syns mest i områden med högre latitud och altitud (Root et al., 2003), vilket bland annat har visat sig genom att snötäcket i norra hemisfären har minskat i utbredning (IPCC, 2013).

Att klimatet blivit mildare har även påverkat trädgränsen i fjällområden. I Sverige ligger trädgränsen mellan 700-1100 meter över havet och ökar från söder till norr. Under 1900-talet har trädgränsen stigit med 100-165 meter (Kullman, 2001), vilket gjort att arter som lever ovanför trädgränsen tvingas migrera till högre höjder.

2

Datorsimuleringar för framtiden tyder på att klimatförändringarna i södra och centrala Europa främst kommer innebära varmare somrar. I norra Europa kommer speciellt vintrarna bli varmare, men även somrarna kommer få högre temperaturer. Nederbörden kommer öka under vintern i norra och centrala Europa och minska under sommaren i de södra delarna (Räisänen et al., 2004).

Klimatförändringar har förekommit naturligt även tidigare, utan att människan har påverkat utsläpp. När man har borrat i isar på Grönland och sedimentet i Nordatlanten har man sett naturliga oscillationer i atmosfärens och havets temperatur med kallare och varmare perioder.

Mellan 20 000 – 80 000 år sedan var det naturliga oscillationer med kallare temperaturer som varade i 10 000 – 15 000 år (Bond et al., 1993).

Så sent som mellan 1500-talet och 1800-talet pågick något man idag kallar för Lilla Istiden över Europa. Under den perioden var temperaturen i medel ungefär 0,8˚C kallare än vad den var under slutet av 1900-talet och 1600-talet var kallast i Europa under hela perioden. Lilla Istiden skiljde sig regionalt och var inte samma i Europa som på till exempel Grönland eller Island. Den här perioden var innan människan började påverka klimatet och beror därför på naturliga orsaker (Mann, 2002).

Tidigare utdöenden av arter så som mammut (Mammut) och vildhäst (Equus) tror man inte beror endast på människan, utan till stor del på grund av klimatförändringar. Pollendata har visat att klimatet förändrades i samband med att de arterna dog ut (Guthrie, 2006) vilket visar att arter dör ut även utan att människor förändrar klimatet och miljön.

I den här uppsatsen kommer jag skriva om hur olika Skandinaviska däggdjursarter har

påverkats av de klimatförändringar man kan se nu, samt även hur de kan komma att påverkas i framtiden. Den art jag kommer skriva om är främst fjällräv (Alopex lagopus) men även rödräv (Vulpes vulpes), järv (Gulo gulo), älg (Alces alces) samt lite om lodjur (Lynx lynx) kommer beskrivas.

3

Figur 1Temperaturförändringar på olika delar av jorden mellan år 1970-2004. Bild från IPCC, 2007.

Globala uppvärmningen

Anledningen till den globala uppvärmningen beror till stor del på växthusgaser. Dessa gaser är bland annat vattenånga (H₂O), koldioxid (CO₂), metan (CH₄) och lustgas (N₂O) som förekommer naturligt i atmosfären och hjälper till att höja jordens temperatur jämfört med utanför atmosfären genom att hindra att värmestrålning kan ta sig ut från atmosfären. Vid ökade koncentrationer på grund av antropogena utsläpp av speciellt CO2, CH₄ och N₂O ökar jordens temperatur då mer värme absorberas och mindre strålas tillbaka (Rummukainen, 2005). Koncentrationen av växthusgaser har ökat sedan år 1750 och är nu den högsta koncentrationen som uppmätts i isar på 800 000 år (IPCC, 2013) och på 50 år har

koncentrationen av CO2 ökat från 0,031 % till 0,038 % i atmosfären (Bogren et al., 2008) och bidragit till den globala uppvärmningen. Sedan industriella revolutionen har koncentrationen CO2 ökat med 30 % i atmosfären (Vitousek et al., 1997).

När klimatet har blivit varmare kan områden som fungerat som en CO₂-sänka (håller kvar CO2) börja fungera som en källa (släpper ifrån CO2 från kollager i jorden). Sådana områden kan vara tundraområden med permafrost där marken är frusen året runt. När dessa områden värms upp och permafrosten släpper kan CO₂ släppas ut i atmosfären och öka koncentrationen ännu mer, en positiv feedback (Oechel et al., 1993). Andra faktorer som bidrar med utsläpp av CO2 i atmosfären är speciellt användning av fossila bränslen och nedhuggning av skogar (Corinne et al., 2009).

4

Förutom växthusgaser finns aerosol som också påverkar klimatet och det kan vara sulfater, kolföreningar, damm eller havssalt. Dessa finns bara kvar i atmosfären under ett par veckor och är inte utspridda över hela jorden, som växthusgaser, utan är mer koncentrerade till de platserna där de släpps ut. Aerosol bidrar i motsats till växthusgaser till att kyla ner

atmosfären och binder lättare kondensation som ger med nederbörd. Vid ökade utsläpp av sådana ämnen kan klimatet påverkas regionalt (Ramanathan et al., 2001).

Naturliga klimatvariationer

El Niño/södra oscillationen (ENSO) påverkar vädret globalt och består av bland annat El Niño och La Niña, som värmer upp eller kyler ner ytvattnet längst Sydamerikas kust. Vid El Niño förskjuts de normala molnsystemen och det innebär torka och värme i Indonesien, Australien och Kanada medan det blir mycket regn i centrala Stilla Havet och längst Sydamerikas västkust, som vanligtvis har ett torrt ökenklimat. Vid La Niña innebär det istället nedkylning runt ekvatorn och i början av utvecklingen blir monsunregnen över Indien starkare och det blir varmare än vanligt i Australien. Vid extrema förhållanden kan vintern påverkas kring Stilla havet och det blir blötare runt Indonesien. El Niño återkommer vanligen vart 4-7 år och La Niña vart 3-5 år. Det spekuleras kring att växthuseffekten skulle kunna förändra de

normala svängningarna mellan El Niño och La Niña och därför kunna påverka det globala klimatet (SMHI, 2012a).

Nordatlantiska oscillationen(NAO) är naturliga svängningar i det atmosfäriska trycket mellan Azorerna och Island och används som NAO-index och påverkar vädret i bland annat Sverige (SMHI, 2010). Dessa svängningar är oregelbundna och man kan som det är nu inte förutspå vad de kommer innebära inom den närmaste framtiden (Forskning & Framsteg, 2002). Vid en liten tryckskillnad blir NAO-index negativt och vindströmningen förändras och gör att kallare luft kan strömma in över Skandinavien. Vid motsatta strömningar leder det till att vädret blir mildare och blötare här i Skandinavien (SMHI, 2010). När vi i Sverige har varma vintrar med mycket nederbörd, ofta i form av regn, är det samma klimat på Nordamerikas östkust. Under samma tid är det kallt och torrt i områden som till exempel Iberiska halvön och runt

medelhavet. När oscillationen vänder kan det i Skandinavien bli kalla vintrar under en period på några år medan områdena i söder blir varmare (Forskning & Framsteg, 2002). NAO är starkast under vintern även om det pågår under sommaren också. Enligt Sveriges

Meterologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) finns inget etablerat samband mellan NAO och den globala uppvärmningen (SMHI, 2010), men det spekuleras kring ifall ENSO skulle kunna påverka NAO (Pozo-Vázquez et al., 2001), så att NAO i så fall skulle påverkas indirekt av växthuseffekten.

Hot mot de Skandinaviska däggdjuren

Forskning gjord av SMHI tyder på att medeltemperaturen i Sverige kan komma att öka med 3- 4˚C i de södra delarna och 5- 6˚C i de mer nordliga delarna fram till år 2100 (SMHI, 2014).

Det visar att de nordliga delarna av landet kommer att påverkas mest av klimatförändringarna i framtiden. Det är också under vintern de största temperaturförändringarna kommer vara. När medeltemperaturen stiger med en grad innebär det att temperaturzonen vi har i Sverige

kommer flyttas 15 mil norrut. Det gör också att trädgränsen kommer stiga med 500 meter i altitud för varje 3- 4 ˚C som medeltemperaturen ökar (Klimatanpassningen, 2013).

5

Arter påverkas på olika sätt när klimatet förändras. De arter som kan migrerar mot polerna eller till högre höjder för att vara kvar vid den optimala temperaturen och migration hos till exempel fåglar kan förekomma tidigare och reproduktionen kan också starta tidigare under året. Man har redan sett detta hos flera arter (Root et al., 2003). Arter som lever i till exempel fjällkedjan, så som fjällräv och järv, kan påverkas mest av klimatförändringarna eftersom deras habitat är de som kommer förändras mest i framtiden och de arterna kommer ha liten möjlighet att flytta sig mot högra latituder eller altituder.

Fjällräv

Fjällräven (Alopex lagopus) är klassad som akut hotad (CR) i Sverige (Gärdenfors, 2010) och dess utbredningsområde är i fjällområden i delar av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

(Angerbjörn, 2010). Under 1800-talet kan det ha funnits så mycket som 4000 vuxna individer i Sverige och antalet minskade kraftigt fram till början på 1900-talet.

Fjällräven fredades år 1928 och år 2008 fanns det 140 vuxna individer i Sverige och 215 totalt i Skandinavien (Elmhagen, 2008). Trots fredningen har inte

populationen återhämtat sig och det tror man beror främst på störningar i lämmelcykler och konkurrens mellan fjällräven och rödräven (Elmhagen, 2008) där förekomst av rödräv verkar vara den största begränsande faktorn för fjällräven (Hamel et al., 2013). Fjällräven är anpassad till ett kallt klimat och med sina små öron och korta ben och nos minskar värmeutstrålningen. Områden på kroppen som kommer i kontakt med snön har längre och tjockare päls än resten av kroppen. För att minska värmeutstrålningen ytterligare kan de kura ihop sig till en boll (Figur 2) för att minska ytarean eller söka skydd i lyor täckta av snö (Prestrud, 1991). Deras tassar är stora jämfört med resten av kroppen och är en anpassning till ett liv i områden med mycket snö under vintern. Stora tassar gör att de lättare kan röra sig på snön utan att sjunka ner (Murray & Larivière, 2002).

Fjällräven är en opportunistisk generalist, men föredrar lämlar under åren med hög förekomst av dessa, men även fåglar (som tillexempel gäss), sorkar och kadaver av ren är potentiella bytesdjur (Elmhagen et al., 2002). De är ganska kortlivade och den äldsta, svenska fjällräven som man känner till blev 7-8 år (Angerbjörn, 2010). Reproduktionen hos fjällräv sker oftast bäst under de åren då lämmelpopulationen når sin topp (Hamel et al., 2013) eftersom det finns mer mat att föda upp ungar med. Under år med bra födotillgång kan en kull bli ungefär 10- 12 valpar, men ännu större kullar har observerats (Angerbjörn, 2010).

Då fjällräven lever ovanför trädgränsen under hela året (Landa et al., 1998) kan en ytterligare höjning av trädgränsen tvinga fjällräven ännu högre upp (Moen et al., 2004).

Fjällrävens huvudbyte, fjällämlar (Lemmus lemmus), varierar i populationsstorlek från år till år och går i cykler på ungefär fyra år mellan varje toppår (Gilg et al., 2009). De

klimatförändringarna som nu pågår med snö som smälter fortare gör att dessa lämmelcykler förlängs eller aldrig blir av och antalet lämlar under toppåren har även minskat (Gilg et al.,

Figur 2 Fjällräv som har krupit ihop till en boll som skydd mot kyla. Bild från ImageQuest.

6

2009) och det kan göra att fjällrävens reproduktion aldrig ökar. Minskat snödjup och hårdare packad snö gör att fjällämlarnas cykler rubbas och att antal individer under toppåren minskar (Bilodeau et al., 2013). Skillnader i temperaturen mellan olika dagar påverkar hur hård snön kommer vara närmast marken och det påverkar antalet lämlar under vintern och det i sin tur kan påverka antalet individer mellan åren (Kausrud et al., 2008). Om temperaturen rör sig mycket över och under 0˚C kommer snön bli hårdare. Djup snö påverkar fjällämmeln positivt, men det gör det samtidigt svårare för fjällräven att kunna jaga fjällämmeln (Duchesne et al., 2011). Att cyklerna förlängs kan samtidigt vara positivt för fjällräven då utdragna cykler kan ge fler reproduktionstillfällen mellan toppåren (Henden et al., 2008) ifall populationsstorleken av fjällämmel håller sig kontinuerlig under tiden.

En analys gjord av Loison et al. (2001) visar att fjällräven skulle kunna dö ut inom ett par decennier om situationen fortsätter som den är nu. Den långsiktiga överlevnadschansen för fjällrävar i Skandinavien är speciellt känslig för de vuxna individernas överlevnad och endast en liten förändring i överlevnad av vuxna fjällrävar kan påverka utdöenderisken för hela populationen mycket. Om överlevnadschansen skulle öka med endast 0,1-0,2 så minskar utdöenderisken från 0,9 till 0,1 (Loison et al., 2001).

Interaktion mellan fjällräv och rödräv

Fjällräven och rödräven (Vulpes vulpes) (Figur 3) överlappar i sina bytespreferenser och konkurrens mellan arterna förkommer både när det gäller byten, men också om lyor.

Rödräven, som är större än fjällräven, är den starkare konkurrenten av de två och konkurrerar ut fjällräven (Elmhagen et al., 2002). Rödräven har en bra anpassningsförmåga, är generalist och är spridd i hela Skandinavien, fast tätheten av individer kan variera mellan olika typer av habitat (Jensen, 2004). En studie gjord av Hof et al. (2013) visar en negativ relation mellan förekomsten av fjällräv och rödräv. I områden med hög sannolikhet för förekomst av rödräv var det låg sannolikhet för förekomst av fjällräv (Hof et al., 2012). Rödräven har tagit över lyor från fjällrävar vid lägre altitud, men lyor vid högre altitud ockuperas av fjällräv

(Tannerfeldt et al., 2002) och man tror att fjällräven skulle kunna leva vid lägre altituder, men inte gör det på grund att rödräven lever där (Hamel et al., 2013). Observationer där rödrävar har jagat iväg fjällrävar och även dödat både ungar och vuxna individer har rapporterats (Frafjord et al., 1989).

Rödrävens norra gräns beror på klimatet och förekomsten av bytesdjur medan fjällrävens södra gräns beror på förekomsten av rödräv (Hersteinsson & MacDonald, 1992) och vid ett varmare klimat kan rödräven komma att tvinga fjällräven till högre latituder. Simuleringar visar att rödrävens utbredningsområde kommer öka och fjällrävens minska fram till år 2080 (Hof et al., 2012). Studier har visat att det är större chans att en fjällräv ska återkolonisera ett område där det finns rödräv ifall rödräven har blivit flyttad (Hamel et al., 2013).

7

Figur 3 Till vänster en rödräv och till höger en fjällräv. Bild från ImageQuest.

Åtgärder för fjällräven

Mellan åren 1998 - 2008 pågick två EU Life-projekt för att stärka fjällrävspopulationen, Save the Endangered Fennoscandian Alopex (SEFALO) och SEFALO+. Det pågick i Sverige, Finland och Norge och de viktigaste åtgärderna var att stödutfodra fjällrävar under vintern och sommaren när det behövdes i samband med låga lämmeltätheter, samt att jaga rödräv i

områden där det fanns fjällrävar. Efter år 2008 hade fjällrävspopulationen stärkts i vissa områden, delvis på grund av åtgärdsprogrammet (Angerbjörn, 2013). I Sverige var

programmet speciellt lyckat i Jämtlands län (Angerbjörn, 2010). Programmet hade också en positiv effekt på antalet födda ungar totalt (Angerbjörn et al., 2013).

När det första åtgärdsprogrammet avslutades pågick mellan åren 2008 – 2012 ett

åtgärdsprogram framtaget av Naturvårdsverket. Även under detta program stödutfodrade man vid behov samt jagade rödrävar (Elmhagen, 2008). Efter 2012 har inget nytt åtgärdprogram tagits fram, trots att fjällräven fortfarande är akut hotad.

Järv

Järven (Gulo gulo) (Figur 4) är klassificerad som sårbar (VU) i Sverige (Gärdenfors, 2010) och är ett cirkumpolärt djur som lever i fjällområden och i nordliga delar av taigan i både

Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige lever den främst i fjällområdet och den har aldrig förekommit bofast i de mellersta och södra delarna (Franzén, 2012a). År 2012 fanns det ungefär 750 individer av järv i Sverige, vilket innebär att den har börjat återhämta sig på senare år (Naturvårdsverket, 2014a).

Järvar har små öron, korta ben och stora tassar och är ingen bra jägare på barmark då den inte kan springa fort (Franzén, 2012a), men de viktigaste bytesdjuren är domesticerad ren, hare, gnagare, fåglar och as från varg- eller

människodödad älg (Koskela et al., 2013) och ibland jagar den domesticerat får (Landa et al., 1997). En studie gjord i Finland visar att i områden där det förekommer ren består födan till 66% av ren, 16% av harar, 7% av ripor, 6% av mindre gnagare och 4% av älg. I områden där

Figur 4 Järv. Bild från ImageQuest.

8

ren inte förekommer består födan istället av 55% älg, 13% harar, 13% domesticerad gris, 11%

ripor och 2% mindre gnagare (Koskela et al., 2013). Det visar att ren är det viktigaste bytet i områden där ren förekommer och att älg är det viktigaste bytet i andra områden (Franzén, 2012a)

För att kunna jaga effektivt under vintern är järven beroende av skare på snön som kan bära upp järven, men inte bytet. När förhållanderna är extra gynnsamma för järven kan den lyckas fälla flera byten som den sedan styckar och gömmer undan för framtida behov (Franzén, 2012a). Den rör sig mellan både högre och lägre altituder under året och till skillnad från fjällräven lever järven även nedanför trädgränsen och ibland i boreal skog (Landa et al., 1998). Järven är beroende av snötäckt mark ända in under våren för att få en lyckad

reproduktion (Magoun & Copeland, 1998) och jakt där snön hjälper till att isolera lyan och är ett skydd för ungarna mot andra rovdjur (Peacock, 2011). Deras lya ligger snötäckt under våren med minst en meter snö och består av snötunnlar (Magoun & Copeland, 1998) och varje kull består av 1– 4 ungar. En hona kan föda en kull vartannat år. Ungarna föds i februari- mars och stannar kvar fram till hösten innan de ger sig av. Järven är solitär och honornas revir kan uppgå till 2 mil², medan hanarnas revir kan vara upp till fyra gånger så stort (Franzén, 2012a).

Ett varmare klimat där snön smälter tidigare under våren kan påverka järvens reproduktion negativt då antalet bra lyor minskar. Under sommaren kan de tvingas till högre altituder då temperaturen kan begränsa utbredningen (Copeland et al., 2010). En simuleringsstudie gjord i Nordamerika visar att snötäcket under våren kommer att minska med 68,3% fram till år 2099.

Snötäcket kommer att ses minska mest i de sydligare delarna av Nordamerika och minst i de områden som nu har mest omfattande snötäcke (McKelvey et al., 2011). De senaste åren har det visat sig att järven förekommer mer i boreala skogar där även föryngringar har observerats (Aronsson & Persson, 2012), vilket kan tyda på att järven inte är beroende av snötäckt mark för lyckad reproduktion. Den första förekomsten av järv i skogen observerades under 1990- talet mellan Hälsningland och Medelpad (Franzén, 2012a). För tillfället finns inte något åtgärdsprogram för järven i Sverige.

Älg

Älg (Alces alces) (Figur 5) är med sina långa ben anpassad till att leva i områden med ett tjockt snötäcke då den trots djup snö kan röra sig utan att snön hindrar den (Kelsall, 1969). I Sverige finns älgen i hela landet, förutom på Gotland. Födan är mest grenar, blad och skott från träd och buskar, så som tall, björk,

risväxter och videarter (Jensen, 2004). Enligt Svenska Jägareförbundet finns det 200000–

300000 älgar i hela landet och det skjuts cirka 100000 älgar varje år (Jägareförbundet, 2012).

Älgen påverkas av värme och blir

värmestressad vid höga sommartemperaturer och söker mer skydd i skog där täckningen av trädkronor är hög (Melin et al., 2014). I mer öppna områden är temperaturen högre än i boreal skog och vid lägre sommartemperaturer födosöker älgen i yngre och mer öppen boreal skog (van Beest et al., 2012). En temperatur på

Figur 5 Älg där man ser de långa benen. Bild från ImageQuest.

9

runt 20˚C och högre påverkar älgens beteende då den börjar söka skydd i tätare skog, men temperaturgränsen är individuell beroende på individen och vart den lever (Melin et al., 2014). Juli är den varmaste månaden i Sverige och medeltemperaturen under dagen når upp till knappt 22˚C i de sydligare delarna av landet, med lägre temperaturer i norr (SMHI, 2012b). Värmestress i september kan göra så att brunstperioden försenas och klimatet under vintern kan ha påverkan på befruktningsperioden hos älgar (Veeroja et al., 2013).

Lodjur

Lodjur (Lynx lynx) (Figur 6) är klassificerad som nära hotad (NT) enligt Rödlistan och finns just nu i nästan hela landet, förutom på Öland och Gotland (Franzén, 2012b). Under vintern 2013 fanns det 1000 – 1400 lodjur i Sverige och antalet har minskat sedan tidigare

inventeringar enligt Naturvårdsverket.

Minskningen i norr beror på att man planerat att minska antalet lodjur i renskötselområden med licensjakt, men minskningen i söder har inga tydliga orsaker, men det skulle kunna bero på till exempel att bytestillgången har förändrats (Naturvårdsverket, 2014b). Trots att lodjuret är fredat i Sverige tillåts det

licensjakt i områden där lodjuret förekommer bofast varje år (Franzén, 2012b).

I Kanada finns det kanadensiska lodjuret (Lynx canadensis), som är specialiserad att jaga snöskohare. Både lodjurets och harens populationsstorlekar går i cykler på ungefär 10 år mellan varje toppår och klimatet är en viktig del för att dessa cykler fortsätter (Yan et al., 2013). I Skandinavien finns inga sådana tydliga cykler då de viktigaste bytena är rådjur som har en stabil populationsstorlek i Skandinavien. Ett lodjur dödar ett rådjur var 7,64 dag i medel eller 47,8 rådjur varje år (Krofel et al., 2014). Förutom rådjur jagas även ren i renskötselområden (Franzén, 2012b).

I Eurasien påverkas lodjuret positivt av skydd i form av träd och även av hårdare vintrar (Pasanen-Mortensen et al., 2013). Det betyder att i ett längre tidsperspektiv skulle varmare vintrar kunna få en negativ inverkan på lodjurets populationstillväxt, men i nuläget är det osäkert om och hur stor en sådan klimateffekt skulle vara.

Diskussion

Att klimatet på Jorden har förändrats visar flera studier och rapporter (IPCC, 2013., Moberg

& Alexandersson, 1997) och den globala temperaturen har ökat med 0,85˚C sedan 1800-talet och med endast en sådan liten ökning har man sett stora effekter när bland annat trädgränsen har stigit och områden med snötäckt mark har minskat. Ifall medeltemperaturen i Sverige skulle öka med 5˚C under de närmsta 100 åren kommer vi se ännu mer effekter än de vi redan sett.

Eftersom den största anledningen till den globala uppvärmningen är antropogena så krävs det att vi människor minskar utsläppen och speciellt förbränningen av fossila bränslen. För att kunna göra det behövs globala samarbeten mellan länder.

Figur 6 Lodjur. Bild från ImageQuest.

10

Arter speciellt knutna till fjällområden, till exempel fjällräv och järv kommer kunna påverkas negativt av klimatförändringarna eftersom de båda lever i områden som påverkas extra mycket. Samtidigt som klimatförändringarna påverkar många arter negativt kan vissa arter gynnas av ett varmare klimat. Ett sådant exempel är rödräven som kan öka sitt

utbredningsområde längre norrut och till högre altituder då dess bytesdjur också kan ta sig längre norrut.

Fjällräven har redan ett litet utbredningsområde i Sverige och påverkas negativt av flera olika faktorer. Fortsätter trädgränshöjningen och rödrävens utbredning ännu mer norrut och mot högre altituder kommer fjällrävens utbredningsområde att fortsätta minska. Enligt

åtgärdprogrammet som pågick fram till 2012 ska man jaga rödräv i områden där det finns fjällräv och studier har visat ökad återkolonisering i sådana områden (Hamel et al., 2013), men en sådan åtgärd kommer behöva fortsätta under en längre period ifall rödräven fortsätter att öka sitt utbredningsområde på bekostnad av fjällräven. Nu när man inte har tagit fram något nytt åtgärdsprogram är det svårt att veta hur man i fortsättningen ska stärka

fjällrävspopulationen. En analys (Loison et al., 2001) har visat att det är överlevnaden hos de vuxna individerna som är mest känslig för om populationen kommer dö ut eller inte. Det kan vara svårt att veta hur man ska göra det och jag har inte sett någon forskning på hur man ökar överlevnaden hos de vuxna. Det problemet man nämner mest är den dåliga föryngringen och hur man ska få den bättre, till exempel genom de tidigare åtgärdsprogrammen som pågick.

Att fjällämmelns naturliga cykler har förlängts påverkar också fjällräven då det har visat sig att reproduktionen är bäst under åren med höga antal fjällämlar (Hamel et al., 2013) och då fjällräven blir som äldst 7-8 år gammal skulle det kunna gå en hel generation utan

reproduktion ifall lämmelåren uteblir under en längre period. Samtidigt kan fjällräven byta till andra gnagare som byte och ifall de i sin tur påverkas positivt av klimatförändringar och kan öka i sitt utbredningsområde borde det kunna väga upp mot uteblivna lämmelår, eftersom att de tidigare endast förekommit var 3-4 år. Då varje kull kan uppgå till över 12 valpar tyder det på att fjällräven ganska snabbt skulle kunna öka sin populationsstorlek ifall bara

förhållandena blir tillräckligt gynnsamma för stora kullar.

Järven behöver snö för lyckad reproduktion och även om observationer av järv i

skogslandskapet har gjorts kommer antagligen järvens utbredning minska i framtiden om inte reproduktionen kan bli lika lyckad även utan snötäckt mark. Även för att kunna jaga vintertid och få ihop tillräckligt med föda till ungarna är järven beroende av snö eftersom den inte är en så bra jägare, och speciellt är den beroende av skare på snön. Då den har stora tassar jämfört med resten av kroppen kan snön bära upp den, men inte renen. Minskar snötäcket i

renskötselområden kan järven behöva förlita sig mer på mindre bytesdjur och kadaver dödade av till exempel lodjur eller varg, vilket gör födotillgången mer osäker. Järven får endast 1- 4 ungar vartannat år och reproducerar sig därför inte så fort. Det gör att det tar längre tid för järvpopulationen att stärkas och det räcker inte bara med en period med lyckad reproducering för att bli ett stort antal fler individer. Att det inte finns något åtgärdsprogram för järven gör det svårt att veta hur man ska verka för att göra järvpopulationen större i antal och mindre sårbar i framtiden.

Älgen är inte hotad i Sverige, utan jagas varje år för att inte blir för många i antal. Den klarar sig bra både med barmark och snötäckt mark. Vid sommartemperaturer över 20˚C blir den stressad av värmen och söker skydd i tätare skog, där temperaturen är lägre. Under juli månad är medeltemperaturen under dagen knappt 22˚C och det är inte mycket högre än gränsen för älgar, även om temperaturen både är högre och lägre än det från dag till dag. I de nordligare delarna är medeltemperaturen flera grader lägre och där ska inte älgarna påverkas av

11

värmestress. Eftersom det bara är under sommarmånaderna temperaturen överstiger gränsen är det bara under en kort period som älgen kan påverakas och då älgen födosöker i skogen rör den sig i områden kring skogen och har lätt för att söka skydd. Skulle sommartemperaturerna i främst södra Sverige stiga med flera grader kan älgen behöva söka sig till mer nordliga delar av landet och minska i utbredning längre söderut. Då snötäcket i de nordligare delarna av landet minskar i utbredning har älgen lättare att röra sig även under vintern och under hela året kan den därför leva längre norrut.

Det Nordamerikanska/Kanadensiska lodjuret påverkas av klimatförändringar när cyklerna för bytesdjuren rubbas. I Skandinavien är det viktigaste bytesdjuret rådjur och ren i

renskötselområden och de bytesdjuren finns tillgängliga hela tiden och går inte i cykler och ett lodjur dödar ungefär 48 rådjur per år. Däremot kan man tänka att lodjurets jaktlycka påverkas positivt av snöskare som bytesdjuret sjunker igenom, men som kan hålla uppe lodjuret.

Lodjuret borde inte vara lika beroende av snöskare som järven eftersom utbredningsområdet stäcker sig längre söderut än järvens, till områden med mycket lite snötäckt mark. Lodjuret påverkas positivt av hårdare vintrar och skulle vintrarna fortsätta att bli mildare kan lodjuret påverkas negativt långsiktigt av klimatförändringar.

Senaste inventeringen tyder på att lodjurspopulationen kan ha minskat i Sverige, men det är svårt att avgöra efter bara ett år. Fortsatta inventeringar i framtiden kan ge ett mer säkert resultat om hur många individer det finns och hur det skiljer sig från år till år.

Det förekommer jakt på både älg och lodjur i Sverige som det är nu. Jakten på älg är svårt att ifrågasätta eftersom det finns ett så stort antal och man behöver förhindra att det blir för många. Jakten på lodjur kan man ifrågasätta eftersom de finns i ett lågt antal där man har sett en minskning i populationsstorleken under de senaste åren, men med fortsatta inventeringar får man veta säkert om populationen minskar.

Det finns inte mycket artiklar som handlar om hur klimatförändringarna kan påverka svenska djur, och då speciellt svenska däggdjur. Det är svårt att veta om det beror på att de inte är hotade av klimatförändringarna eller om det är för att det inte är så mycket forskning gjord.

Andra större däggdjur som finns här i Sverige är bland annat björn (Ursus arctos), varg (Canis lupus) och rådjur (Capreolus capreolus) och de alla lever i habitat som kommer påverkas mest av klimatförändringarna. Med den temperaturförändring man har sett den senaste tiden kanske inte ännu påverkar dessa arter, utan det krävs kanske en högre ökning för att de ska till exempel tvingas migrera längre norrut.

Slutsats

Att jordens klimat har förändrats har bevisats genom studier och ökad koncentration av växthusgaser är en viktig faktor som bidrar. I framtiden kommer klimatet bli ännu varmare och påverka nordliga områden och områden vid hög altitud mest om inget görs för att förhindra uppvärmningen och i Sverige kan medeltemperaturen i norr stiga med 5˚C och påverka bland annat snötäcket. Det viktigaste att göra för att hindra utvecklingen är att minska utsläppen av växthusgaser. En sådan utveckling vi nu ser mot ett varmare klimat kommer påverka den redan starkt hotade fjällräven negativt. Rödräven påverkas positivt och kan öka sitt utbredningsområde till högre altituder. Järvens utveckling är beroende på hur den kan anpassa sin reproduktion och jakt till mindre snötäckt mark. Älgens utveckling är inte hotad på samma sätt då den har en stabil populationsstorlek, men en stor temperaturökning kan tvinga den att migrera längre norrut. Lodjuret i Skandinavien är inte lika hotat av

12

klimatförändringar som dess släkting i Kanada på grund av att bytesdjurens populationsstorlek inte går i cykler.

Något man måste göra som ett första steg i Sverige för att skydda våra hotade arter är ett Åtgärdsprogram. För de arter jag beskrivit ovan finns idag inget aktuellt åtgärdsprogram och det gör det svårt att säga vad man konkret ska göra för att stärka populationerna av de hotade arterna. Speciellt fjällrävspopulationen behöver tydliga åtgärder för att stärkas, medan älgen inte är hotad i Sverige och inte heller behöver något åtgärdsprogram just nu.

Tack

Jag vill tacka min handledare Örjan Östman för bra handledning och värdefulla kommentarer.

Jag vill också tacka mina medstudenter för bra återkoppling på min uppsats.

Referenslista

Angerbjörn, A., 2010. Artfaktablad fjällräv: ArtDatabanken, SLU.

Angerbjörn, A., Eide, N. E., Dalén, L., Elmhagen, B., Hellström, P., Ims, R. A., Killengreen, S., Landa, A., Meijer, T., Mela, M., Niemimaa, J., Norén, K., Tannerfeldt, M., Yoccoz, N.

G. & Henttonen, H., 2013. Carnivore conservation in practice: replicated management actions on a large spatial scale. Journal of Applied Ecology 50: 59-67.

Aronsson, M. & Persson, J., 2012. Järv i Skogslandet. Rapport till WWF.

http://www.wolverineproject.se/uploads/1/3/9/2/13929225/2012_aronssonjrv_i_skogslande t1- 38.pdf.

Bilodeau, F., Gauthier, G., Berteaux, D., 2013. The effect of snow cover on lemming population cyclesin the Canadian High Arctic. Oecologia 172: 1007-1016.

Bogren, J., Gustavsson, T. & Loman, G., 2008. Klimat och väder. Studentlitteratur.

Bond, G., Broecker, W., Johnsen, S., McManus, J., Labeyrie, L., Jouzel, J. & Bonani, G.

1993. Correlation between climate records from North Atlantic sediments and Greenland ice. Nature 365:143-147.

Copeland, J. 2010. The bioclimatic envelope of the wolverine (Gulo gulo): do climatic constraints limit its geographic distribution?. Canadian journal of zoology 88: 233-246.

Corinne, L. Q., Raupach, M. R., Canadell, J. G. & Marland, G., 2009. Trends in the sources and sinks of carbon dioxide. Nature Geoscience 2: 831-836.

Duchesne, D., Gauthier, G. & Berteaux, D. 2011. Habitat selection, reproduction and predation of wintering lemmings in the Arctic. Oecologia 167: 967-980.

Elmhagen, B., 2008. Åtgärdsprogram för fjällräv 2008-2012, Naturvårdsverket.

Elmhagen, B., Tannerfeldt, M. & Angerbjörn, A., 2002. Food-niche overlap between arctic and red foxes. Canadian journal of zoology 80: 1274-1285.

Forskning & Framsteg., 2002. Den Nordatlantiska klimatsvängningen| Forskning & Framsteg|

Populärvetenskapligt magasin. [Online] Hämtad på: http://fof.se/textruta/den- nordatlantiska-klimatsvangningen [Använd 07 05 2014]

Frafjord, K., Becker, D. & Angerbjörn, A., 1989. Interactions between Arctic and Red Foxes in Scandinavia - Pradation and Aggression. Arctic 42: 354-356.

Franzén, R., 2012a. Artfaktablad Järv, ArtDatabanken, SLU.

Franzén, R., 2012b. Artfaktablad lodjur, ArtDatabanken, SLU.

Gilg, O., Sittler, B. & Hanski, I., 2009. Climate change and cyclic predator–prey population

13

dynamics in the high Arctic. Global Change Biology 15: 2634-2652.

Guthrie, R. D., 2006. New carbon dates link climatic change with human colonization and Pleistocene extinctions. Nature 441: 207-209.

Gärdenfors, U., 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010, ArtDatabanken, SLU.

Hamel, S. o.a., 2013. Disentangling the importance of interspecific competition, food availability, and habitat in species occupancy: Recolonization of the endangered Fennoscandian arctic fox. Biological Conservation 160: 114-120.

Henden, J.-A., Bårdsen, B.-J., Yoccoz, N. G. & Ims, R. A., 2008. Impacts of differential prey dynamics on the potential recovery of the endangered arctic fox populations. Journal of Applied Ecology 45: 1086-1093.

Hersteinsson, P. & MacDonald, D. W., 1992. Interspecific competition and the geographical distribution of red and arctic foxes Vulpes vulpes and Alopex lagopus. Oikos 64: 505- 515.

Hof, A. R., Jansson, R. & Nilsson, C., 2012. How biotic interactions may alter future predictions of species distributions: future threats to the persistence of the arctic fox in Fennoscandia. Diversity and Distributions 18: 554-562.

IPCC, 2013. Summary for Policymakers. In: Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fifth Assessment Report of the

Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC.

Jägareförbundet, 2012. Älg - Svenska Jägareförbundet. [Online]

Hämtat på: http://jagareforbundet.se/vilt/vilt-vetande/artpresentation/daggdjur/alg/

[Använd 11 04 2014].

Jensen, B., 2004. Nordens däggdjur. 2 red: Prisma.

Kausrud, K. L., Mysterud, A., Steen, H., Vik, J. O., Østbye, E., Cazelles, B., Framstad, E.,

Eikeset, A. M., Mysterud, I., Solhøy, T. & Stenseth, N. C., 2008. Linking climate change to lemming cycles. Nature 456: 93-98.

Kelsall, J. P., 1969. Strucural adaptations of moose and deer for snow. Journal of Mammalogy 50: 302-310.

Koskela, A., Kojola, I., Aspi, J. & Hyvärinen, M., 2013. The diet of breeding female wolverines (Gulo gulo) in two areas of Finland. Acta Theriologica 58: 199-204.

Krofel, M., Jerina, K., Kljun, F., Kos, I., Potočnik, H., Ražen, N., Zor, P. & Žagar, A. 2014.

Comparing patterns of human harvest and predation by Eurasian lynx Lynx lynx on

European roe deer Capreolus capreolus in a temperate forest. European Journal of Wildlife Research 60: 11-21.

Kullman, L., 2001. 20th century climate warming and tree-limit rise in the southern scandes of Sweden. Ambio 30: 72-80.

Landa, A., Strand, O., Linnell, J. D. & Skogland, T., 1998. Home-range sizes and altitude selection for arctic foxes and wolverines in an alpine environment. Canadian journal of zoology 76: 448-457.

Landa, A., Strand, O., Swenson, J. & Skogland, T., 1997. Wolverines and their prey in northen Norway. Canadian journal of zoology 75: 1292-1299.

Loison, A., Strand, O., Linnell, J. D. C., 2001. Effect of temporal variation in reproduction on models of population viability: a case study for remnant arctic fox (Alopex lagopus) populations in Scandinavia. Biological Conservation 97: 347-359.

Magoun, A. J. & Copeland, J. P., 1998. Charasteristics of wolverine reproductive den sites.

Journal of wildlife management 62: 1313-1320.

Mann, M. E., 2002. Little Ice Age. i: Munn, red. Encyclopedia of Global Environmental Change: 504-509.

McKelvey, K. S., 2011. Climate change predicted to shift wolverine distributions, connectivity, and dispersal corridors. Ecological Applications 21: 2882-2897.

14

Melin, M., 2014. Moose (Alces alces) reacts to high summer temperatures by utilizing thermal shelters in boreal forests – an analysis based on airborne laser scanning of the canopy structure at moose locations. Global Change Biology 20: 1115-1125.

Moberg, A. & Alexandersson, H., 1997. Homogenization of Swedish temperature data. Part II: Homogenized gridded air temperature compared with a subset of global gridded air temperature since 1861. International journal of climatology 17: 35-54.

Moen, J., Aune, K., Edenius, L. & Angerbjörn, A., 2004. Potential Effects of Climate Change on Treeline Position in the Swedish Mountains. Ecology and Society 9.

Murray, D. L. & Larivière, S., 2002. The relationship between foot size of wild canids and regional snow conditions: evidence for selection against a high footload?. Journal of Zoology 256: 289-299.

Naturvårsverket, 2014a. De stora rovdjuren ökar i Sverige - - Naturvårdsverket. [Online]

Hämtad på: http://naturvardsverket.se/sv/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Rovdjur/.

[Använd 01 05 2014].

Naturvårdsverket, 2014b. Tillståndet för lodjuren i Sverige - Fakta om lodjur - Naturvårdsverket. [Online] Hämtad på: http://naturvardsverket.se/sv/Sa-mar- miljon/Vaxter-och-djur/Rovdjur/Fakta-om-lo/. [Använd 01 05 2014].

Oechel, W. C., 1993. Recent change of arctic tundra ecosystems from a net carbon dioxide sink to a source. Nature 361: 520-523.

Peacock, S., 2011. Projected 21st century climate change for wolverine habitats within the contiguous United States. Environmental research letters 6.

Pozo-Vázquez, D., Esteban-Parra, M. J., Rodrigo, F. S. & Castro-Díez, Y., 2001. The Association between ENSO and Winter Atmospheric Circulation and Temperature in the North Atlantic Region. Journal of Climate 14: 3408-3420.

Pasanen-Mortensen, M., Pyykönen, M. & Elmhagen, E. Where lynx prevail, foxes will fail - limitation of a mesopradator in Eurasia. 2013. Global ecology and Biogeography 22: 868- 877.

Prestrud, P., 1991. Adaptations by the Arctic Fox (Alopex lagopus) to the Polar Winter.

Arctic 44: 132-138.

Ramanathan, V., Crutzen, P. J., Kiehl, J. T. & Rosenfeld. D. 2001. Aerosols, climate and the hydrological cycle. Science 294: 2119-2124.

Räisänen, J., 2004. European climate in the late twenty-first century: regional simulations with two driving global models and two forcing scenarios. Climate dynamics 22: 13-31.

Root, T. L., 2003. Fingerprints of global warming on wild animals and plants. Nature 42: 57- 60.

Rummukainen, M., 2005. Växthuseffekten, SMHI, Meterologi.

SMHI, 2010. Nordatlantiska oscillationen (NAO)| Meterologi| Kunskapsbanken| SMHI.

[Online] Hämtad på: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/nordatlantiska- oscillationen-nao-1.13984 [Använd 07 04 2014].

SMHI, 2013. Temperatur | Hur förändras klimatet | SMHI. [Online] Hämtad på:

http://www.klimatanpassning.se/Hur-forandras-klimatet/temperatur-information-1.22491 [Använd 08 05 2014].

SMHI, 2012a. El Niño och La Niña| Oceanografi| Kunskapsbanken| SMHI. [Online]

Hämtad på: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/el-ni-o-och-la-ni-a-1.7053 [Använd 09 04 2014].

SMHI, 2012b. Semesterväder - vad säger statistiken?| Meterologi| Kunskapsbanken| SMHI.

[Online]Hämtad på: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/semestervader-vad- sager-statistiken-1.7084 [Använd 12 04 2014].

SMHI, 2014. SMHI - Sveriges framtida klimat| SMHI. [Online] Hämtad på:

http://www.smhi.se/klimatdata/Framtidens-

15

klimat/Klimatscenarier/Europa?area=swe&var=t&sc=rcp85&seas=ar&dnr=0&sp=sv&sx=

0&sy=2 00#area=swe&dnr=99&sc=rcp85&seas=ar&var=t. [Använd 07 05 2014]

Tannerfeldt, M., Elmhagen, B. & Angerbjörn, A., 2002. Exclusion by interference competition? The relationship between red and arctic foxes. Oecologica 132: 213-220.

van Beest, F. M., van Moorter, B. & Milner, J. M., 2012. Temperature-mediated habitat use and selection by a heat-sensitive northern ungulate. Animal Behaviour 84: 723-735.

Veeroja, R., Kirk, A., Tilgar, V. & Tõnisson, J., 2013. Winter climate, age, and population density affect the timing of conception in female moose (Alces alces). Acta Theriologica 58: 349-357.

Vitousek, P. M., Mooney, H. A., Lubchenco, J. & Melillo, J. M., 1997. Human Domination of Earth’s Ecosystems. Science 277: 494-499.

Yan, C., Stenseth, N. C., Krebs, C. J. & Zhang, Z. 2013. Linking climate change to population cycles of hares and lynx. Global change biology 19: 3263-3271.

Bilder

Arctic Fox. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest. Hämtad 7 april 2014 från http://quest.eb.com/images/139_1922025

Arctic Fox. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest Hämtad 9 april 2014 från http://quest.eb.com/images/149_2074061

Moose (Alas Alces) Male. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest. Hämtad 7 maj 2014, från http://quest.eb.com/images/300_3038558

Lynx. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest. Hämtad 2 maj 2014, från http://quest.eb.com/images/138_1158016

Red Fox. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest. Hämtad 9 april 2014 från http://quest.eb.com/images/139_1922932

Wolverine. [Photography]. Encyclopædia Britannica ImageQuest. Hämtad 7 april 2014 från http://quest.eb.com/images/138_1029584

IPCC. 2007. Climate Change 2007: Synthesis Report. Hämtad 22 april 2014 från http://www.ipcc.ch/graphics/syr/fig1-2.jpg.