Penningförsändelser från Sverige till utlandet: Kartläggning av den svenska remitteringsmarknaden

Uppsala universitet Nationalekonomi D

Nationalekonomiska institutionen HT07

Handledare: Per-Anders Edin

Penningförsändelser från Sverige till utlandet

Kartläggning av den svenska remitteringsmarknaden

Abstract

Med hjälp av en enkätundersökning undersöks några av de demografiska och ekonomiska faktorer som utmärker en remittör, vilka kanaler för överföringar som används och med vilken frekvens som pengar skickas till utlandet. Data samlades in genom en enkät tillgänglig på Internet under två månaders tid under hösten 2007 och målgruppen var utlandsfödda och senare generationers invandrare i Sverige. För att nå ut till målgruppen kontaktades ett antal invandrar- organisationer och andra organisationer som organiserar utlandsfödda. Sex grupper valde att delta och antalet svarande är begränsat vilket minskar generaliseringsmöjligheterna. Det insamlade datamaterialet analyseras med hjälp av tabellanalys och regressionsanalys. Studien som är den första av sitt slag i Sverige ger ett visst stöd till att det svenska remitteringsflödet underskattas i den offentliga statistiken, att män och högutbildade remitterar i större utsträckning än kvinnor och lågutbildade, att längden på vistelsen i Sverige påverkar remitteringsbenägenheten och att remitteringarna i viss mån är behovsstyrda.

Dessutom visar studien att kostnaden för remitteringar upplevs som ett hinder mot remitteringar, kostnaden är dock inte den avgörande faktorn vid valet av överföringssätt utan att överföringen är snabb och säker. Vidare studier krävs dock för att bekräfta om de påvisade tendenserna kvarstår vid ett större stickprov.

Nyckelord: Remitteringar, Sverige, immigration, remitteringskanaler,

överföringssätt

Innehållsförteckning

1 Inledning ...1

2 Bakgrund ...3

2.1 Svenska och internationella remitteringar ...3

2.2 Utvecklingspotentialen ...6

3 Metod...9

3.1 Utformandet av undersökningsenkäten ...9

3.2 Urval, insamling av data och tolkningsfrågor ...11

4 Resultat av undersökning ...13

4.1 Vem remitterar? ...13

4.1.1 Ett förtydligande, vem remitterar egentligen? ...19

4.2 Remitteringskanaler, preferenser och problem...20

4.3 Remitteringarnas frekvens och volym ...24

4.4 Mottagarna av remitteringar, användningsområde och uppfattad nytta ...26

5 Slutdiskussion ...29

6 Referenser ...31

7 Bilagor ...34

7.1 Frågeformuläret ...34

7.2 Kontaktade organisationer ...43

7.3 Respondenternas ursprung...44

7.4 Statistisk analys ...44

7.5 Remittörernas karakteristika...45

7.6 Penningförsändelser till utlandet ...48

1 Inledning

Remitteringar, det vill säga penningförsändelser och gåvor från immigranter till familj och anhöriga i utlandet, har kommit att få allt mer uppmärksamhet i den offentliga debatten likväl som inom internationell samhällsvetenskaplig forskning under de senaste decennierna. Remitteringar är en betydelsefull inkomstkälla för flera av världens utvecklingsländer. Mycket lite är dock känt om denna typ av försändelser från Sverige till utlandet. Hamberg (1979) berörde ämnet i studien Utländska medborgares remitteringar från Sverige under 1970-talet. Sedan dess har ingen ytterligare kartläggning av de svenska immigranternas remitteringsbeteende utförts på individ- eller hushållsnivå.

Sedan Hambergs studie presenterades har den internationella empiriska och teoretiska litteraturen om remitteringar vuxit. Likaså har remitteringsflödena världen över ökat, inte minst det svenska. I dagsläget finns endast mycket begränsad kunskap om vilka invandrargrupper som skickar pengar utomlands, på vilket sätt pengarna förmedlas, hur de tillgängliga remitteringstjänsterna uppfattas och vad som är avsikten med att skicka pengar till utlandet.

Avsaknaden av kartläggning är denna studies utgångspunkt vilket innebär att denna studie är den första av sitt slag i Sverige. Studien ger en översiktsbild av en företeelse som involverar många aktörer i dagens Sverige och i utlandet. Genom en enkätundersökning riktad till utlandsfödda och senare generationers invandrare undersöks den typiske remittörens karakteristika, storleksordningen på de belopp som skickas utomlands och med vilken frekvens som pengar skickas. Likaså undersöks hur remitteringarna förmedlas och hur de tillgängliga remitteringstjänsterna på marknaden upplevs. Avslutningsvis samlas även information in om remitteringars uppfattade effekter på mottagande parter utomlands.

För att analysera det insamlade materialet används tabellanalys och regressionsanalys. Univariat och bivariat tabellanalys används för att beskriva eventuella samband och tendenser. Med vanlig OLS analyseras även de faktorer som påverkar en individs remitteringsbenägenhet. På grund av att stickprovet är litet är det inte möjligt att statistiskt säkerställa några effekter med hjälp av regressionsanalysen.

Resultatet är dock likt de tendenser som påvisas med hjälp av tabellanalysen

som visar att män tenderar att remittera i större utsträckning än kvinnor. Likaså

visar tabellanalysen att ett visst stöd finns för att högutbildade och

höginkomsttagare remitterar i större utsträckning än lågutbildade och

låginkomsttagare. Andra faktorer som antas kunna påverka en individs

remitteringsbenägenhet är tidpunkten för immigration, immigrationsorsaken och

huruvida immigranten har tänkt återvända till sitt hemland.

Det insamlade datamaterialet ger även visst stöd till att det svenska remitteringsflödet är underskattat i den officiella statistiken då en tredjedel av de tillfrågade har använt sig av informella kanaler vid överföringar till utlandet. I undersökningen diskuteras även kostnadens roll vid val av remitteringskanal. Stöd för att säkerhet och överföringstiden är överordnad kostnaden finns bland de svarande. Dock anger närmare en tredjedel att de hade remitterat i större utsträckning om kostnaden hade varit lägre vilket är relevant med avseende på de positiva utvecklingseffekter som har påvisats i tidigare forskning.

Den genomsnittliga frekvensen för remitteringar bland de svarande som angett att de remitterar är fyra gånger per år och bland faktorerna som påverkar hur mycket pengar som skickas utomlands anges den egna inkomsten och de anhörigas behov i utlandet. Studien visar även vad remittörerna uppfattar att pengarna används till i hemlandet och det visas att de i stor utsträckning används till hushållsutgifter av olika slag. Sammantaget gäller att resultatet inte kan generaliseras på grund av det begränsade och icke-representativa urvalet.

Efter denna introduktion följer ett bakgrundskapitel där till olika aspekter av remitteringar diskuteras. Avsnitten vänder sig till den läsare som vill fördjupa sig i hur flödet av remitteringar mellan länder mäts, hur remitteringsflödena världen över och i Sverige har utvecklats över tiden och debatten om de inverkningar som penningförsändelser anses kunna ha på mottagarländerna. I kapitel tre beskrivs hur enkäten har utformats. De etiska och praktiska riktlinjer som användes vid utformandet av enkäten, metoden för datainsamling och hur de insamlade uppgifterna har behandlats diskuteras, likaså beskrivs analysmetoden.

I kapitel fyra presenteras resultatet av studien i fyra olika avsnitt. I avsnitt 4.1

diskuteras vem som remitterar. Faktorer som inkomst, utbildningsnivå och annat

tas upp. I avsnitt 4.2 diskuteras olika överföringssätt av pengar och olika problem

associerade med remitteringar. Vidare, i avsnitt 4.3, diskuteras frekvensen och

storleken på svenska remitteringarna. Avslutningsvis, i avsnitt 4.4, diskuteras de

av remittörerna uppfattade effekterna av remitteringar på mottagande hushåll

utomlands. Kapitel fem är uppsatsens avslutande kapitel där slutsatser dras och

förslag på framtida studier diskuteras.

2 Bakgrund

I kapitlets första avsnitt diskuteras olika aspekter av remitteringar. Begreppet definieras och remitteringsflödena världen över beskrivs, likaså utvecklingen av det svenska flödet till utlandet. I det andra avsnittet diskuteras remitteringar som ett medel för utveckling, både effekter på mikro- och makronivå tas upp.

2.1 Svenska och internationella remitteringar ¹

Remitteringar utgörs av de pengar och gåvor som emigranter världen över skickar hem till familj och anhöriga i ursprungslandet. I den internationella officiella statistiken utgiven av Internationella Valutafonden (IMF) registreras dessa penningtransfereringar som tre poster i respektive lands balansräkning och remitteringar utgörs av summan av dessa tre poster

. Den första posten, Compensations of Employees utgörs av:

“…the gross earnings of workers residing abroad for less than 12 months, including the value of in-kind benefits (…)” (OECD 2006, s 140).

Den andra posten, Workers’ Remittances, definieras som:

”…the value of monetary transfers sent home from workers residing abroad for more than one year (…)” (Ibid, s 140).

Slutligen så ingår även, “Migrants’ transfers” som utgörs av:

“…net wealth of migrants who move from one country of employment to another (…)”

(Ibid, s 140).

Trots dessa tydliga definitioner anses de av IMF estimerade remitteringsflödena ej vara helt tillförlitliga. Exempelvis Världsbanken (World Bank 2006) uppskattar i en studie att de reella remitteringsflödena är cirka femtio procent högre än de officiellt registrerade flödena

. Detta har flera olika förklaringar; skillnader i

1

Avsnitt 2.1 och 2.2 är en omarbetning av bakgrundsavsnittet i Brinkberg och Engdahl (2006).

2

Balansräkningarna återfinns i IMF:s Balance of Payments Yearbook.

3

Se även Jiménez-Martin et al (2007) för skattningar av det reella utflödet av remitteringar från EU-länderna,

informella flöden inkluderade.

metoder för datainsamling mellan länder, bristfällig datainsamling och överföring av pengar genom icke-officiella kanaler är några av de faktorer som ofta nämns

.

Oavsett hur stora bristerna i statistiken är visar den officiella statistiken att remitteringsvolymerna stiger världen över, det vill säga mer pengar än någonsin förr skickas utomlands (figur 1).

Figur 1. Remitteringsströmmar

Källa: Global Development Finance (World Bank)

I mitten på 1990-talet översteg dessa penningströmmar till världens utvecklingsländer för första gången det officiella biståndet och de totala remitteringarna närmar sig idag tre gånger värdet av biståndet. Endast utländska direktinvesteringar utgör idag en större källa till utländskt kapital för flera av världens utvecklingsländer (figur 2)

.

Inflöde av remitteringar

0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 45000

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År

Milj. USD

East Asia & Pacific

Europe & Central Asia

Latin America &

Carribean

Middle East & North Africa

South Asia

Sub-Saharan Africa

Figur 2. Utländska direktinvesteringar (FDI), Remitteringar och Bistånd

Källa: Global Development Finance (World Bank)

Av de sändande länderna utmärker sig världens höginkomstländer (World Bank 2006). De svenska remitteringarna har ökat över tiden och de följer den internationella uppåtgående trenden inom OECD. De totala utgående remitteringarna från Sverige har ökat från 1,17 miljarder sek år 1970 till ca 4,7 miljarder sek år 2004 (figur 3). Det svenska remitteringsflödet till utlandet föll kraftigt under det tidiga 1990-talet vilket troligtvis var en effekt av 90-talskrisen.

Brinkberg och Engdahl (2006) påvisade i en studie att det svenska remitteringsflödet är kraftigt korrelerat med arbetslöshetsnivån i samhället och det totala antalet utlandsfödda i landet. Nettoinvandringen avtog inte under krisen däremot steg arbetslöshetsnivån kraftigt. Bland de hårdast drabbade fanns de utlandsfödda vilket sannolikt minskade marginalerna för remitteringar och därmed är en förklaring till det kraftiga fallet.

Figur 3. Utflöde av remitteringar från Sverige 1970-2004

Källa: Beräknat utifrån Global Development Finance (World Bank)

I jämförelse med övriga OECD-länder är de svenska remitteringarna låga men utslaget per capita befinner sig Sverige nära genomsnittet av OECD-länderna De svenska remitteringarna har ökat från 2 200 sek per utrikes född 1970 till 4250 sek

Re m itte ringar, FDI och bis tånd till världe ns m e de l- och lågink om s tlände r

0 50000 100000 150000 200000 250000

1970 1975

1980 1985

1990 1995

2000 År

Milj. USD FDI

Bistånd Remitteringar

Utflöde av remitteringar från Sverige

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000

1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År

Milj. SEK

per utrikes född år 2004. Under 90-talskrisen sjönk remitteringarna per capita precis som det totala utflödet av remitteringar (figur 4).

Bland de tjugo största mottagarna av remitteringar finns flera utvecklade länder men omräknat som andel av BNP eller per capita finns det enbart utvecklingsländer. Av dessa mottagare utgjorde år 2002 remitteringarna över tio procent av BNP och bland de sex största mottagarna utgjorde remitteringarna mellan tjugo och fyrtio procent av BNP (World Bank 2006). Remitteringarnas inverkan på flera av världens utvecklingsländer är således stort.

Figur 4. Remitteringar från Sverige till utlandet per utrikes född

Källa: Beräknat utifrån IMF:s Balance of Payments 1970-2004 och SCB:s befolkningsstatistik

2.2 Utvecklingspotentialen

I takt med att allt mer pengar skickas över nationsgränserna har det mediala, akademiska, ekonomiska och politiska intresset ökat för remitteringar. Chimhowu (2005) har sammanställt ett ramverk för hur remitteringars effekter på utveckling kan förstås. Det föreslås i studien att effekterna av remitteringar med fördel bör analyseras utifrån fyra analysnivåer eftersom inverkningarna på de olika nivåerna skiljer sig åt. Sammanställningen nedan följer denna uppdelning och den första och lägsta analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på enskilda hushåll.

Bland annat så anses remitteringar kunna bidra till att jämna ut de mottagande hushållens inkomster och således även deras konsumtion. Detta anses vara extra viktigt för fattiga hushåll vilket beror på att denna typ av hushåll ofta saknar försäkringar och tillgång till kreditmarknader. Avsaknaden av dessa tjänster innebär således att dessa hushåll drabbas extra hårt vid inkomstbortfall.

Penningförsändelser från utlandet kan följaktligen fungera som ett substitut till en traditionell försäkring (World Bank 2006). Remitteringar bidrar även till att en större del av befolkningen i världens utvecklingsländer kommer i kontakt med de

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000

S EK

1970 1977 1980 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 Å r

Rem itteringar per capita år 1970-2004

Effekterna av remitteringar på denna analysnivå är dock inte enbart positiva.

Forskning har visat att remitteringar dramatiskt kan höja priset på fastigheter vilket i sin tur slår hårt mot de hushåll som inte mottar remitteringar från utlandet, ojämlikheten ökar således. Remitteringar kan även medföra ett beroende av inkomster från utlandet och om penningöverföringarna är av betydande storlek kan de minska incitamenten att arbeta (IMF 2005). Vidare påverkas även ett hushålls möjligheter att lyftas från fattigdom av vad penningförsändelserna spenderas på. Studier har visat att en stor andel av remitteringarna spenderas på kortsiktiga konsumtionsvaror vilket innebär att hushåll förblir relativt sett fattiga på lång sikt (Chimhowu 2005). IMF (2005) påpekar att detta är särskilt relevant då det saknas väl utvecklade finansiella system och institutioner i ett land.

Den andra analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på lokal nivå.

Remitteringar har bland annat visats kunna bidra till att förbättra lokal infrastruktur, ökat tillväxten på lokala varumarknader och fungerat som kapital för utvecklingen av lokala kapitalmarknader (Chimhowu 2005). Precis som på hushållsnivå kan remitteringar medföra olika negativa effekter på lokal nivå, till exempel ökar remitteringar på kort sikt ojämlikheten mellan hushåll genom att klyftan mellan de hushåll som mottar remitteringar och de som inte tar emot remitteringar ökar. Motsatsen kan också sägas gälla i den utsträckning det är de fattigare delarna av samhället som är mest beroende av remitteringar för sin konsumtion. Om remitteringarna då ökar kommer fattigdomen att minska och jämlikheten att öka (IMF 2005).

Den tredje analysnivån innefattar de effekter remitteringar har på nationell nivå. I flera av världens utvecklingsländer utgör remitteringar en stor andel av BNP (se avsnitt 2.1) och detta penninginflöde kan påverka arbetslösheten positivt samt öka det nationella humankapitalet (Chimhowu 2005). Remitteringarnas relativt stabila natur gör också att länder med betydande inflöden av remitteringar är mindre utsatta för fluktuationer i produktion, konsumtion och investeringar. I extrema fall kan remitteringar även sägas ha en stabiliserande effekt på ekonomin vilket kan minska sannolikheten för finansiella kriser. Denna effekt stärks av att remitteringar inte bidrar till skulder eller kravsituationer för landet i fråga. Även om det kan vara svårt att finna någon signifikant länk mellan remitteringar och ökad tillväxt då merparten av remitteringarna ofta används för att finansiera dagliga konsumtionsvaror så finns belägg för att detta leder till ökad välfärd och reducerad fattigdom i hemländerna (IMF 2005).

Remitteringar kan även påverka en ekonomi negativt, bland annat genom så kallade Dutch Disease effekter. Exempelvis kan den reala växelkursen apprecieras av valutainflödet i samband med remitteringarna vilket kan påverka exportindustrin negativt (IMF 2005). Penningförsändelser är likaså beroende av migration och till kostnaderna nämnda ovan kan tilläggas de välfärdsförluster som uppstår på grund av brain drain och de effekter på arbetsutbud och löner som uppstår då högutbildade migrerar

.

6

Se bland annat Faini (2002) och Özden och Schiff (2006) för en diskussion om effekterna av migration och

brain drain.

Den fjärde och sista analysnivån innefattar de internationella effekter som

remitteringar medför. På den internationella nivån så finns det stöd för att

remitteringar kan medföra minskade klyftor mellan rika och fattiga länder då

remitteringar kan fungera som en slags utjämningsmekanism. Likaså innebär

remitteringar ett kraftigt utlandsberoende för många länder vilket innebär att de

länder som mottar remitteringar i stor omfattning är känsliga för internationella

konjunktursvängningar (Chimhowu 2005). Utöver detta har penningförsändelser

över nationsgränserna de senaste åren uppmärksammats som en potentiell

möjlighet att tvätta pengar.

3 Metod

Eftersom den svenska offentliga statistiken inte inkluderar någon information om remitteringar utöver det totala utflödet till utlandet och det faktum att det i dagsläget inte finns någon annan nutida studie, i min vetskap, som behandlar immigranters penningförsändelser till utlandet i Sverige har data om ämnet samlats in med hjälp av en enkät. Metoden för utformandet av enkäten diskuteras nedan, likaså urvalet och även analysmetoden.

3.1 Utformandet av undersökningsenkäten

Enkätens frågor har utformats utifrån tidigare empiriska och teoretiska studier för att öka möjligheterna att jämföra resultatet och på så viss bygga vidare på redan vunna kunskaper om ämnet. Likaledes har de riktlinjer som Internationella arbetarorganisationen (ILO 1997) ställer för insamlandet av data om remitteringar använts. ILO betonar de brister som finns i IMF:s balansräkningar och följande citat belyser balansräkningarnas otillräcklighet som mått på remitteringar. Bland bristerna diskuteras:

”… inadequate coverage of actual flows, problems of establishing whether a migrant is a resident or not of the compiling economy, differences in recording and reporting practices across countries and even within countries over time, lack of sufficiently detailed information on financial flows through formal channels and the lack of reliable information on the use of informal channels and on remittances in kind” (ILO 1997, s 339-40).

Denna kritik var en av utgångspunkterna vid utformandet av enkätfrågorna och särskild vikt lades på att fånga upp data om vilka kanaler som används för remitteringar, officiella likväl som icke-officiella (se frågorna 14-19)

. Vid utformandet av enkäten gjordes dock en väsentlig avgränsning som ej är i linje med ILO:s kritik. Dess betydelse kan diskuteras och den består av att det i enkätundersökningen inte ställs några frågor om gåvor, det vill säga icke- monetära tillgångar, överförda till familj och anhöriga i utlandet. Värdet av dessa gåvor är således okänt vilket ökar undersökningens osäkerhet och det är värt att ha detta i åtanke vid vidare läsning. Precis som ILO påpekar skulle värdet av dessa gåvor kunna vara betydande, likaså i det svenska fallet. Det huvudsakliga motivet

7

Enkäten är bifogad i sin helhet i bilaga 7.1.

till avgränsning var att begränsa undersökningens omfång. Detta för att minska sannolikheten att ifyllandet av enkäten ej avbröts på grund av att den uppfattas som allt för omfattande.

Frågorna angående vilka kanaler för överföringar som används inkluderar även frågor för utvärdering av de tidvis kritiserade remitteringstjänsterna (se frågorna 14-19).

ILO:s betoning på bristande täckning av de reella utflödena av remitteringar från länder motiverar frågorna om de belopp och med vilken frekvens som pengar skickas från Sverige till utlandet varje år (se frågorna 20-23). Något som ofta betonas i debatten kring remitteringar är att avgifterna för penningförsändelser ofta är höga. Detta skulle kunna minska frekvensen och storleken på de remitterade beloppen till utlandet och därigenom den potentiella hjälp till världens mindre bemedlade som remitteringar utgör. Därför inkluderas frågor om avgiftens roll vid remitteringsbeslutet (se frågorna 24-25). För att ytterligare belysa de potentiella effekter remitteringar har på mottagande familjer och anhöriga ställs även frågor om penningförsändelsernas användningsområde och uppfattade nytta (se frågorna 27-29). Denna koppling till remitteringarnas uppfattade effekter på mottagande länder är även relevant mot den bakgrund som diskuteras i avsnitt 2.2.

Eftersom frågornas karaktär i viss mån kan uppfattas som känsliga har hänsyn tagits till de riktlinjer från Vetenskapsrådet (2002) som anges i skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

Fyra krav på skydd för individen vid insamling av uppgifter framförs. Det första kravet, informationskravet, det vill säga kravet på att forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte, anses vara fyllt genom den introduktion till studien som ges innan individen fattar beslut om deltagande eller ej. Det andra kravet, samtyckeskravet, dvs. individens rätt att själv bestämma över sin medverkan, kan även anses vara uppfyllt, genom att det framgår innan individen fattar beslut om deltagande att deltagande är frivilligt (se enkätens förstasida).

Det tredje kravet som ställs på en undersökning är det så kallade

konfidentialitetskravet, dvs. att de i undersökningen ingående individerna skall

ges största möjliga konfidentialitet och att personuppgifter skall behandlas på ett

sådant sätt obehöriga inte skall kunna ta del att dem. Detta krav uppfylls genom

att de deltagande individerna inte kan identifieras, inga uppgifter som kan

användas för identifikation av enskilda individer insamlas eller registreras på

annat sätt. Vidare registreras inga uppgifter vid besvarandet av enkäten som kan

användas för att härleda enskilda individer. Det fjärde och sista kravet,

nyttjandekravet, dvs. att det insamlade materialet endast får användas för

forskningsändamål, garanteras genom att materialet ej sprids vidare till icke-

involverade parter, dvs. till andra personer förutom författare och

uppsatshandledare.

3.2 Urval, insamling av data och tolkningsfrågor

Enkäten utformades med hjälp av ett webbverktyg och svar samlades in över Internet. För att nå ut till målgruppen, det vill säga utrikes födda och senare generationers invandrare, kontaktades ett stort antal riksorganisationer som organiserar invandrare och invandrarorganisationer (se bilaga 7.2). Tyvärr var gensvaret litet och endast sex organisationer valde att delta. Organisationerna som deltog och hjälpte till att sprida information om studien till sina medlemmar var

:

• Afrosvenskarnas Riksförbund

• Bosnien och Hercegovinas Kvinnoriksförbund i Sverige

• Italienska Riksförbundet (FAIS)

• Islamiskt Informations Centrum

• Svensk-georgiska föreningen

• Serbernas Riksförbund

• Övriga

De svarande angav sin nationalitet i enkäten och utifrån denna uppgift går det att dra slutsatsen att majoriteten av de svarande tillhör ovanstående grupper. Viktigt att poängtera är dock att individer, utöver de som tillhör ovanstående grupper, har fyllt i enkäten. Denna grupp, nämnd som övriga, innefattar bland annat andra generationens invandrare

.

Undersökningen kunde nås över Internet och var öppen från och med 1 oktober till och med 1 december år 2007. Urvalet kan beskrivas som ett urval utvalt på grund av resursbrist och ett stratifierat urval med personliga utskick hade varit att föredra. Eftersom metoden för kontakt med målgruppen inte fungerade som förväntat är antalet svarande lågt. Ytterligare hinder för besvarandet av enkäten är värda att uppmärksamma. Ett hinder är att deltagande kräver tillgång till dator. Dessutom finns det en språklig barriär för deltagande, begränsade kunskaper i svenska försvårar eller omöjliggör besvarandet av enkäten, vilket skulle kunna vara en ytterligare orsak till det låga deltagandet.

Vid avslutandet av undersökningen hade 91 personer påbörjat undersökningen. Av de 91 svarande besvarade 59 personer enkätens samtliga frågor. Andelen som påbörjade och avslutade undersökningen var därmed 65 procent. En anledning till varför cirka en tredjedel valde att inte avsluta undersökningen kan ha berott på att den är relativt lång och tidskrävande.

Urvalet och det ringa antalet svarande är därmed undersökningens stora brist.

Det begränsade urvalet medför en rad begränsningar för analysen. För det första går inte resultatet att generalisera till hela populationen. Vidare innebär det att svarsalternativ som saknar svarande har strukits i redovisningen av resultatet och att somliga svarskategorier har slagits samman. Detta betyder att information som

8

För deras deltagande vill jag tacka.

9

I bilaga 7.3. redovisas de svarandes födelseland.

hade varit intressant för analysen ej har kunnat samlas in vilket begränsar studiens detaljrikedom.

Den huvudsakliga analysmetoden för tolkning av det insamlade materialet är användandet av tabellanalys. Korstabeller används för särskiljning av de individer som remitterar och de som inte gör det. Bivariat analys av denna typ tillåter oss undersöka korrelationen mellan olika variabler. I avsnitt 4.1 används denna typ av analys för att undersöka sambandet mellan demografiska och ekonomiska egenskaper hos urvalet och dess remitteringsbenägenhet. Med enbart bivariat analys är det inte möjligt att fastställa vilka faktorer som i realiteten påverkar en individs remitteringsbenägenhet. För att undersöka detta krävs multivariat analys och en regression enligt OLS utförs. I de efterföljande avsnitten beskrivs tendensen i det insamlade materialet i tabellform. Denna analys är univariat och används för beskriva urvalet och för att generera hypoteser om totalpopulationen.

Vidare jämförs resultatet fortlöpande med andra internationella studier.

4 Resultat av undersökning

I detta kapitel presenteras resultatet av undersökningen. Analysen bygger på den genom enkäten insamlade informationen. Svarande från fyra olika världsdelar och sjutton olika nationaliteter utgör svarsmaterialet. De största enskilda nationaliteterna utgörs av individer födda i Bosnien och Hercegovina och Iran följt av andra generationens invandrare av olika nationaliteter (tabell 1)

. Som tidigare nämnt är stickprovet inte representativt för Sveriges utlandsfödda och senare generationers invandrare vilket bör beaktas vid läsning av detta kapitel.

Tabell 1.

Födelseregion Relativ andel svarande Antal svarande

Afrika söder om Sahara 14.93% 10

Nordafrika och mellanöstern 17.91% 12

Europa (Sverige exkluderat) 26

Europa (Sverige inkluderat) 52.24% 35

Asien 14.93% 10

Totalt antal svarande (Sverige inkluderat) 67

4.1 Vem remitterar?

Remitteringsflöden har i den teoretiska och empiriska litteraturen om ämnet både analyserats utifrån makro- och mikroperspektiv. Med avseende på motiv till remitteringar dominerar dock mikroperspektivet. Rent altruistiska modeller och modeller som utgår ifrån det rena självintresset är vanliga likväl som modeller som innehåller element från de två särtyperna

. Avsikten med detta avsnitt är dock inte att verifiera ovan nämnda teorier utan att beskriva vad som kännetecknar en typisk remittör utifrån demografisk och ekonomisk karakteristika.

Tidigare studier har visat att remitteringsbeteende skiljer sig åt mellan könen.

Orozco et al (2006) visar i en studie att kvinnor tenderar att remittera lägre belopp

10

Se bilaga 7.3 för respondenternas ursprung.

11

Se Salmones (2006) litteraturgenomgång för en fördjupning.

än män. Över tiden remitterar dock kvinnor mer pengar än män. Resultatet av enkäten skulle kunna vara förenligt med denna studie då den visar att män tenderar att remittera i större utsträckning än kvinnor. Sextioen procent av de svarande männen remitterar respektive femtio procent av de svarande kvinnorna (tabell 2)

. Det Orozco et al undersöker är dock storleksordningen på de sända beloppen och andra studier ger skäl att tro att kvinnor utgör en betydande andel av världens remittörer och att de i somliga fall remitterar i större utsträckning än män

.

Tabell 2. Könsfördelning

Fråga 4. Kön Remitterar Remitterar inte Antal svarande

Man 61.11% 38.89% 36

Kvinna 50% 50% 34

Totalt antal svarande 70

Vidare är det rimligt att anta att en individs ålder påverkar dess remitteringsbenägenhet. För en individ i arbetsför ålder är det ekonomiska utrymmet för remitteringar sannolikt större än för en individ som till exempel studerar eller har gått i pension. Sett till åldersstrukturen bland de svenska remittörerna verkar denna hypotes stämma. I åldersgrupperna 25-34 år, 35-44 år och 45-54 år remitterar mellan sextio procent och 67 procent av de tillfrågade. I åldersgruppen 20-24 angav tjugo procent att de remitterar. På grund av att de svarande utslaget per grupp är för lågt (mellan 0-3 svar) för grupperna 16-19 år, 20-24, 55-64 år och gruppen 65

är det dock omöjligt att bedöma huruvida denna tendens skulle kvarstå om fler hade besvarat enkäten (tabell 3). Det verkar dock högst rimligt att individer i arbetsför ålder remitterar i större utsträckning än individer som inte arbetar då inkomsten är kopplad till en individens möjlighet att remittera vilket bland diskuteras i Brinkberg och Engdahl (2006). Att inkomsten påverkar en individs benägenhet att remittera har även påvisats i flera internationella studier och ämnet diskuteras mer utförligt nedan (se bland annat Durand et al 1996 och Aydas et al 2004).

12

Av dem som har besvarat enkäten har mer än hälften någon gång remitterat och det finns skäl att tro de som

Tabell 3. Åldersprofil

Fråga 3. Ålder Remitterar Remitterar inte Antal svarande

20-24 år 20% 80% 10

25-34 år 63.16% 36.84% 19

35-44 år 60% 40% 15

45-54 år 66.67% 33.33% 21

55+ 40% 60% 5

Tabell fyra antyder att utbildningsnivån påverkar en individs benägenhet att remittera. Av de svarande med högskoleutbildning anger 62 procent att de remitterar jämfört med 43 procent av de individer som har gått igenom en gymnasial utbildning. Att immigranter med högre utbildning remitterar i större utsträckning skulle kunna bero på flera olika orsaker. En möjlig förklaring är att det är lättare för högutbildade att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden och likaså har större möjligheter att erhålla välbetalda arbeten (AMS 2007 och Nordin 2007) vilket ökar utrymmet för remitteringar.

Tabell 4. Utbildningsnivå och remitteringsbenägenhet

Fråga 5. Utbildningsnivå Remitterar Remitterar inte Antal svarande

Gymnasial utbildning 42.86% 57.14% 21

Högskoleutbildning 61.7% 38.3% 47

Tidigare empiriska studier ger dock ett motstridigt svar om hur utbildningsnivån påverkar remitteringsbenägenheten. I en studie om mexikanska invandrare i USA av Durand (1996) påvisas att det finns ett positivt samband mellan en immigrants remitteringar och utbildningsnivån, erfarenheten på arbetsmarknaden i USA, längden på vistelsen och månadsinkomsten. Sambandet avtar dock för immigranter äldre än fyrtio år. Å andra sidan finner Russell (1986) i en sammanfattning av forskning om remitteringar att det inte finns något stöd för att en individ skulle vara mer benägen att remittera ju högre utbildning hon har.

Istället finns stöd för motsatsen. En förklaring är att högutbildade immigranters

sociala bakgrund ofta är sådan att de kvarvarande familjerna i ursprungslandet

inte har något behov av ekonomiskt stöd. Även Amuedo-Dorantes et al (2004)

finner stöd för att lågutbildade är mer benägna att remittera än högutbildade. Faini

(2002, s 3) drar samma slutsats i en annan studie och tolkar resultatet som följer:

“ …we interpret this result as indicating that skilled migrants tend to loosen their links with their home country, are more likely to bring their family to the host country and, therefore, have a lower propensity to remit ” .

Resultatet ovan är således intressant och ger visst stöd till att högutbildade remitterar i större utsträckning än lågutbildade. Frågan är följaktligen om sambandet kvarstår vid ett större stickprov.

Det insamlade datamaterialet angående de remitterandes familjesammansättning och antalet medlemmar i hushållet ger ingen entydig bild av vem som remitterar och vem som inte gör det. Utifrån svaren på frågorna 6 och 7 verkar det dock som att hushåll bestående av tre eller fler medlemmar tenderar att remittera i större utsträckning än hushåll med färre medlemmar

. Likaså tenderar familjer med barn att remittera i större utsträckning än ensamhushåll (bilaga 7.5).

Hur en immigranters sysselsättning påverkar dess remitteringsbenägenhet har uppmärksammats i flera internationella studier. Empiriskt stöd finns för att en immigrants ställning på arbetsmarknaden är en viktig faktor vid skattningar av remitteringsflöden

. För att en individ skall remittera måste det utöver incitament att göra så även finnas ekonomiska medel för att det skall vara möjligt. Eftersom en individs ställning på arbetsmarknaden är knuten till dess disponibla inkomst kan således dessa två faktorer fungera som substitut vid förklaringar av remitteringsflöden. Durand (1996, s 259) konstaterar till exempel för latinamerikaner i USA att:

” Remitting and saving are likely the higher a migrant’s monthly earnings and the more stable his job situation is (…).”

Av enkätens svarande så uppger 62 procent av dem som arbetar heltid att de remitterar jämfört med 31 procent av dem som studerar vilket ger stöd till tesen om att inkomsten är kopplad till remitteringsbenägenheten. I övriga grupper är antalet svarande allt för lågt för att det skall vara möjligt att uttala sig om grupperna (fråga 8, bilaga 7.5). Angående de tillfrågades inkomst så stiger andelen remittörer i takt med inkomsten. Av dem som har en disponibel månadsinkomst mellan 0-7 999 sek så remitterar 41 procent jämfört med 80 procent dem som har en inkomst mellan 24 000 och 29 999 sek (tabell 5).

Tabell 5. Inkomst och remitteringsbenägenhet

Fråga 9. Disponibel månadsinkomst Remitterar Remitterar inte Antal svarande

0 - 7 999 kr 41.18% 58.82% 17

8 000 - 15 999 kr 60.87% 39.13% 23

16 000 - 23 999 kr 56.25% 43.75% 16

24 000 - 29 999 kr 80% 20% 10

30 000 - 39 999 kr 33.33% 66.67% 3

40 000+ kr 0% 100% 1

En immigrants benägenhet att remittera påverkas troligtvis även av immigrationsorsaken, likaså ursprungslandet. Tyvärr hade ett större antal svarande krävts för att säkerställa skillnader mellan immigranter av olika nationalitet och immigrationsorsak. Vi kan dock konstatera att av dem som kom till Sverige som flyktingar remitterar hela sjutio procent jämfört med 29 procent av de immigranter som kom till Sverige med sina föräldrar (fråga 10, bilaga 7.5).

Tidpunkten för invandringen till Sverige kan även antas påverka en immigrants remitteringsbenägenhet. Empiriskt stöd finns för att en individs remitteringsmönster följer mönstret av ett upp och nervänt ”U”. Amuedo- Dorantez och Pozo (2006, s 60) finner till exempel att för mexikanska immigranter att remitteringarna ökar först när deras:

“ …U.S. experiences lengthen consistent with the notion that, as migrants adapt to their host communities and migration costs are eventually paid off, they are able to remit more back to their families and friends in Mexico. Nonetheless, migrants’ remittances eventually weaken with the passage of time, most likely as a by-product of their assimilation to the host country. ”

Tendensen i svarsmaterialet ger dock ingen entydig bild av hur situationen ser ut i Sverige. Av de svarande invandrade över sjutio procent till Sverige under 1980- och 1990-talet. Av dem som immigrerade mellan åren 1980 och 1989 så angav 55 procent att de remitterar jämfört med 68 procent av dem som invandrade under 1990-talet. De som anlände under 2000-talet remitterar i enligt med hypotesen om det upp och nervända u:et i mindre utsträckning än de som anlände under 1990- talet. Dock remitterar de som invandrade under 1970-talet i högre utsträckning än någon annan grupp (se figur 5). Antalet svarande är dock få vilket medför att större urval möjligtvis skulle uppvisa en annan tendens (fråga 11, bilaga 7.5).

Figur 5. Remitteringsmönster

Källa: Fråga 11.

Avslutningsvis är det även intressant att notera att av de utrikes födda som anger att det är sannolikt eller högst sannolikt att de kommer att återvända till födelselandet har 64 procent respektive 86 procent remitterat jämfört med endast 29 procent av dem som anger att de inte har någon avsikt att flytta hem igen (tabell 6). Detta resultat överensstämmer med en studie av Brown (1997) som finner stöd för att immigranter som ämnar återvända till ursprungslandet både är mer benägna att remittera och skickar större belopp. Anledningarna till detta kan vara flera. En rimlig orsak är att anknytningen till hemlandet sannolikt är större än om en återflytt är utesluten. FOCAL (2006) ger ytterligare stöd för att anknytningen till hemlandet är viktig för remittörer. Av de 766 intervjuade mottagarna av remitteringar på Jamaica uppger över hälften att de pratar med avsändarna varje vecka eller dagligen. Genom remitteringar underlättas rimligtvis även en hemflytt genom investeringar i till exempel bostäder.

Tabell 6. Återflytt till födelselandet

Fråga 11. Hemflytt Remitterar Remitterar inte Antal svarande

Högst sannolikt 85.71% 14.29% 7

Sannolikt 63.64% 36.36% 22

Ej sannolikt 28.57% 71.43% 14

Vet ej 71.43% 28.57% 14

Remitteringsbe näge nhet

0,00%

20,00%

40,00%

60,00%

80,00%

100,00%

2000-2006

1990-1999

1980-1989 1970-1979

1960-1969 Tidpunkt för immigration

Procent

Remitteringsbenägenhet

4.1.1 Ett förtydligande, vem remitterar egentligen?

Estimaten av en OLS-skattning av ett urval av de faktorer som diskuterats i ovanstående avsnitt och som antas kunna påverka en individs remitteringsbenägenhet presenteras i tabell 7 nedan

. Eftersom antalet observationer är litet, på grund av det ringa antalet svarande, påvisas inga statistiskt säkerställda effekter på 95-procentsnivån. Effekterna är dock snarlika de tendenser som påvisades i den bivariata analysen diskuterad i det förgående avsnittet.

Regression, enligt modell 1, visar på följande tendenser; män remitterar i större utsträckning än kvinnor. Likaså skulle remitteringsbenägenheten kunna påverkas av en individs ålder och skattningen antyder att individer i gruppen 24- 54 år remitterar i större utsträckning än individer som är yngre än 24 år.

Sambandet antas i denna regression vara kurvlinjärt men precis som för kön är inte resultatet signifikant. Skattningen visar även att sambandet mellan en individs utbildningsnivå och dess beslut att remittera är positivt, en högskoleutbildad individ remitterar i större utsträckning än individ med endast gymnasial utbildning. Detta resultat är signifikant på 90-procentsnivån. Ett visst stöd finns således för att utbildningsnivån är en betydelsefull faktor vid studier av remitteringsbenägenhet på individnivå.

I modell 2 inkluderas även inkomsten som förklaringsvariabel och i tabell 7 framgår det att resultatet för utbildning förblir robust vilket ger stöd till att utbildningsnivån är överordnad inkomsten som förklaring till varför en individ väljer att remittera. Sammantaget kan vi konstatera att ett större antal observationer hade varit nödvändigt för att bättre kunna klarlägga eventuella samband. Tillika är riktningen på orsakssambanden intressanta då de ger en indikation på hur de reella sambanden faktiskt skulle kunna se ut.

16

I bilaga 7.4 specificeras regressionsanalysen mer utförligt.

Tabell 7.

Modell 1 Modell 2

Förklaringsvariabler Koefficient Koefficient

(standard fel) (standard fel)

Kön -0,14 0,03

(0,12) (0,13)

Åldersdummy 16-24 år -0,04 -0,06

(0,29) (0,3)

Åldersdummy 25-54 år 0,22 0,22

(0,23) (0,23)

Utbildning 0,23 (*) 0,24 (*)

(0,13) (0,13)

Inkomst * -0,03

* (0,11)

Konstant 0,27 0,31

(0,24) (0,27)

(*)=signifikant på 90-procentsnivån

4.2 Remitteringskanaler, preferenser och problem

En remittörs val av tillvägagångssätt för förmedling av pengar påverkas av dess

kännedom om tillgängliga remitteringstjänster på marknaden. De svenska

remittörerna har störst kännedom om försändelser av pengar via så kallade

penningförmedlare

. På den svenska marknaden är till exempel företagen

Western Union och MoneyGram specialiserade på denna typ av tjänster. Det näst

mest kända sättet för överföringar utgörs av överföringar genom bank eller

Internetbank och det tredje mest kända sättet för överföring av pengar till utlandet

består av försändelser genom vänner eller bekanta som reser till mottagarna i

utlandet (tabell 8).

Tabell 8.

Fråga 14. Vilka sätt att skicka pengar till familj eller anhöriga utomlands känner du till?

Bankkontor 16 17,39%

Internetbank 10 10,87%

Penningförmedlare

26 28,26%

Postkontor 6 6,52%

Via vänner/bekanta som reser till mottagarlandet 23 25,00%

Via annan person som reser till mottagarlandet 11 11,96%

Annat sätt 0 0,00%

Totalt antal svar 92

Kännedomen om olika remitteringskanaler speglar i stort sett de använda överföringssätten (tabell 9). Det vanligaste förmedlingssättet är försändelser genom bank (bankkontor och Internetbank) och 31 procent av de svarande uppger att de har använt detta förmedlingssätt. Tjugofem procent av remittörerna uppger att de har skickat pengar genom så kallade penningförmedlare och lika många har skickat pengar med vänner eller bekanta som reser till hemlandet (tabell 9).

Försändelser av pengar genom formella kanaler verkar därmed dominera över överföringar genom informella kanaler

.

Tabell 9.

Fråga 17. Vilka betalningssätt har du använt?

Bankkontor

13 18,06 %

Internetbank

10 13,89 %

Penningförmedlare

18 25,00 %

Postkontor 6 8,33 %

Via vänner/bekanta som reser till mottagarlandet

18 25,00 %

Annat sätt 1 1,39 %

Total antal svar 72

I en studie av remitteringsflöden till Östeuropa och Centralasien påvisas ett liknande resultat:

” …the channels most often used for remitting money are friends and relatives (…), followed by bank transfers (…) and rapid transfer companies (…) ” (ECPFS 2007, s 16).

Att över trettio procent av dem tillfrågade anger att de har skickat pengar via vänner eller bekanta och eller med kurir antyder dock att överföringar av informell karaktär är vanliga. Till synes innebär förekomsten av dessa informella

18

Med informella kanaler avses överföringar som inte registreras i den offentliga statistiken. I denna studie avses

överföringar utförda av vänner och bekanta och överföringar utförda av kurirer.

överföringar att det svenska officiella remitteringsflödet underskattas

. Samma slutsats dras i till den ovan refererade studien där cirka fyrtio procent av det totala remitteringsflödet uppskattas överföras genom informella kanaler (ECPSF 2007).

Ett större stickprov krävs dock för att bekräfta denna tendens i det svenska fallet.

Enligt Världsbanken (World Bank 2006) föredras informella kanaler i somliga fall på grund av att kostnaden är lägre för denna typ av överföring. Informella kanaler kan även vara att föredra då parallella växelkurser existerar, växling på den illegala marknaden är då ofta fördelaktig

. Pengar överförda genom vänner och bekanta eller genom kurir bedömdes tidigare, enligt OECD (2006), ofta vara vanligast vid överföringar till världens fattigaste länder men enligt organisationen har senare studier visat att denna typ av överföringar är vanliga även till rikare länder. Till exempel uppskattas tio procent av remitteringarna till Latin Amerika förmedlas på detta sätt. Enkäten ger således visst stöd för att förhållandet är likartad i Sverige.

Av dem som har besvarat enkäten uppger 37 procent att de föredrar penningförsändelser utförda av vänner eller bekanta som reser till mottagarlandet.

Trettiotvå procent föredrar överföring genom bank (Internetbank och bankkontor).

Nästan lika många, 29 procent, föredrar överföring genom penningförmedlare (tabell 10). Intressant är att ingen uppger att de föredrar överföringar via ”annan person som reser till mottagarlandet” eller så kallade kurirer trots att närmare åtta procent har uppgett att de sänt pengar på detta sätt (tabell 9). Kanske beror detta på att andra överföringssätt ej har varit tillgängliga då avsaknaden av bankkontor, penningförmedlare, eller andra finansiella institutioner saknas i mottagarlandet eller i mottagarnas hemort

.

Tabell 10.

Fråga 15. Vilket överföringssätt föredrar du?

Bankkontor 3 7,89%

Internetbank 9 23,68%

Penningförmedlare 11 28,95%

Postkontor 1 2,63%

Via vänner/bekanta som reser till mottagarlandet

14 36,84%

Via annan person som reser till mottagarlandet 0 0,00%

Annat sätt 0 0,00%

Totalt antal svarande 38

Bland de faktorer som påverkar valet av överföringssätt är det dominerande svaret

att överföringen är snabb. Hela fyrtio procent uppger att det är denna faktor som

är anledningen till varför överföringssättet prioriteras. Likaså är säkerhet en faktor

som spelar roll. En fjärdedel av de tillfrågade anger att säkerheten är viktig vid valet av förmedlingssätt (tabell 11). Detta skulle kunna förklara varför ingen föredrar förmedling av pengar via kurir (tabell 10). Detta eftersom risken att skicka pengar med en okänd person torde vara högre än försändelser genom formella kanaler eller via vänner och bekanta. I jämförelse med studien ECSPF (2007) där bekvämlighet, tillförlitlighet och kostnaden visas vara de viktigaste faktorerna vid val av remitteringskanal finns stöd för säkerhet och kostnaden är relevanta faktorer vid förståelsen om varför somliga överföringskanaler föredras framför andra.

Tabell 11.

Fråga 16. Varför föredrar du ovan valda överföringssätt?

Låg avgift 7 10,45%

Bra kundservice 4 5,97%

Ligger nära bostaden 5 7,46%

Pratar mitt språk (ej svenska) 1 1,49%

Säkerhet 16 23,88%

Snabb överföring

27 40,30%

Bra öppettider 3 4,48%

Annan orsak 4 5,97%

Totalt antal svar 67

Endast tio procent anger att avgiften spelar roll vid valet av överföringssätt vilket kan bero på att frågan ej fångar det som avses undersökas (tabell 11). Ämnet berörs dock i två andra frågor. De tillgängliga remitteringstjänsterna på marknaden kritiseras ofta för att vara allt för kostsamma och vid frågan om upplevda problem vid överföring av pengar anger en tredjedel att avgifterna är för höga (tabell 12)

. På den direkta frågan om huruvida en lägre avgift skulle innebära ökade remitteringar svarar 31 procent likaså att så är fallet (tabell 13).

Ställt mot de potentiella positiva inverkningar som remitteringar har på mottagande hushåll hade det därmed varit önskvärt att avgifterna hade varit lägre för denna typ av transfereringar än vad de är i dagsläget

. I en rapport från OECD påpekas att:

“ Empirical studies show that a reduction of the costs of remitting money to the level charged by the financial institutions with the cheapest transfer services, i.e. commercial banks, would free up several billions each year for poor households in Africa, Asia, Latin America and Eastern Europe ” (OECD 2006, s 158).

22

Kostnadsfrågan tas bland annat upp i studien On Reducing Remittance Costs av Ratha och Riedberg (2006).

23

Någon kartläggning om kostnaderna för remitteringar i Sverige finns ej tillgänglig i min vetskap. I Brinkberg

och Engdahl (2006), bilaga 8.7, konstateras dock att avgifterna för försändelser av pengar till utlandet varierar

mellan fem procent och sextio procent av de remitterade beloppen beroende på beloppets storlek och vald

remitteringstjänst.

Ett annat vanligt problem är att det tar lång tid för penningöverföringarna att nå fram vilket torde bero på det valda överföringssättet (tabell 12). Överföringar genom så kallad penningförmedlare når mottagande land inom loppet av några minuter medan en överförelse genom bank vanligtvis når fram inom några dagar.

Överförelser genom kurir eller genom vänner och bekanta tar rimligtvis längre tid.

Eftersom cirka trettio procent har använt de två sistnämnda tillvägagångssätten för överföringar är detta en möjlig förklaring till de upplevda problemen (tabell 9).

Värt att uppmärksamma är att cirka 38 procent anger att de inte har upplevt några av de diskuterade problemen (tabell 12). Detta kan bero på att de svarande inte har några dåliga erfarenheter av de tillgängliga remitteringskanalerna men likväl skulle detta kunna innebära att svarsalternativen inte fångar de faktiska problemen.

Tabell 12.

Fråga 19. Har du upplevt några problem vid överföring

av pengar?

Pengarna kom inte fram 1 2,38%

Det tog lång tid för pengarna att nå fram 8 19,05%

Dålig kundservice 1 2,38%

För höga avgifter 14 33,33%

Inget av ovanstående

16 38,10%

Vet ej 2 4,76%

Totalt antal svar 42

Tabell 13.

Fråga 25. Om avgiften för att skicka pengar utomlands hade varit lägre hade du skickat mer pengar?

Ja 11 31,43%

Nej

15 42,86%

Vet ej 9 25,71%

Totalt antal svarande 35

4.3 Remitteringarnas frekvens och volym

I rapporten Remittances in the CIS Countries – A Study of Selected Countries (ECSPF 2007, s 15) belyses att frekvensen hur ofta en immigrant skickar pengar till hemlandet kan bero på:

” … such factors as regularity of income earned, the intensity of the needs of the family

Frekvensen bedöms således kunna variera stort från individ till individ. I en studie från Storbritannien fann man att den genomsnittliga remittören tillhörande Black and Minority Ethnic-hushåll remitterade tre och en halv gång per år (BME 2006) och ett snarlikt resultat fanns i denna studie. Den genomsnittliga frekvensen för remitteringar i Sverige är fyra gånger per år

. Under det senaste året uppgav 38 procent av dem som uppgav att de någon gång har skickat pengar till utlandet att det skickade pengar utomlands två till tre gånger, 19 procent angav att de skickade pengar en gång under tidsperioden och 38 procent att de skickade pengar fyra eller fler gånger. Sammantaget remitterade över hälften av de tillfrågade mellan en till tre gånger per år. Fem procent av samma grupp uppgav att de inte skickade pengar alls under samma tidsperiod (tabell 14).

Tabell 14.

Fråga 20. Under det senaste året hur ofta skickade du pengar utomlands?

En gång 7 18,92 %

Två till tre gånger

14 37,84 %

Fyra till fem gånger 3 8,11 %

Sex till sju gånger 3 8,11 %

Åtta till nio gånger 3 8,11 %

Tio till elva gånger 1 2,70 %

Tolv eller fler gånger 4 10,81 %

Skickade ej pengar 2 5,41 %

Totalt antal svarande 37

Vidare visar det insamlade materialet att storleken på de vanligaste beloppen som skickas utomlands är mellan 500 kr till 900 kr och 1000 kr till 1499 kr.

Försändelser i denna storleksordning utgör över femtio procent av de totala försändelserna. En femtedel av försändelserna är dock större än 2500 kr (tabell 15). Sett till hur mycket pengar som remitteras per utrikes född och år är variationen stor. De sända beloppen varierar mellan 0-499 kr upp till och med 40 000-69 000 kr (se fråga 22 i bilaga 7.6).

Tabell 15.

Fråga 21. Hur mycket pengar skickar du

vanligtvis per gång?

0 - 499 kr 3 8,33 %

500 - 999 kr

10 27,78 %

1000-1 499 kr

10 27,78 %

1 500 - 2 499 kr 5 13,89 %

2 500+ kr 8 22,22 %

Totalt antal svarande 36

24

Beräknat utifrån fråga svaren på fråga 20, tabell 14.

Bland de faktorer som påverkar storleken på penningförsändelser till utlandet anger över fyrtio procent att den egna inkomsten påverkar storleken på det sända beloppet vilket diskussionen i avsnitt 4.1 likaså antyder (tabell 16). Remitteringar kan, som konstaterat i avsnitt 2.2, ha stor inverkan på mottagande familjer och att remitteringar är behovsstyrda får visst stöd i denna undersökning. En fjärdedel av de tillfrågade anger nämligen att det är mottagarnas behov som styr storleken på de skickade beloppen

.

Tabell 16.

Fråga 24. När du skickar pengar utomlands vad bestämmer beloppet på det skickade beloppet?

Inkomsten

19 41,30%

Din familjs eller anhörigas behov i mottagarlandet 12 26,09%

Avgiften för att skicka pengar 5 10,87%

Inget av de ovanstående alternativen 10 21,74%

Totalt antal svarande 46

4.4 Mottagarna av remitteringar, användningsområde och uppfattad nytta

Remitteringars effekter på fattigdom har uppmärksammats i flera studier och i detta avsnitt återknyts diskussionen till avsnitt 2.2 ovan där remitteringarnas utvecklingspotential diskuteras. Först kan vi konstatera att mottagarna av de svenska remitteringarna i stor utsträckning är familjemedlemmar varav föräldrar och syskon är de enskilt största mottagarna (tabell 17).

Tabell 17.

Fråga 27. Vem skickar du vanligtvis pengar till?

Make/Maka/Partner 2 3,17%

Barn 4 6,35%

Föräldrar

24 38,10%

Syskon 15 23,81%

Kusin/Kusiner 7 11,11%

Annan släkting 7 11,11%

Annan person 3 4,76%

Annat ändamål 1 1,59%

Totalt antal svar 63

Beroende på användningsområdet av de mottagna pengarna påverkas möjligheten att förbättra ett hushålls möjligheter att utvecklas på kort och lång sikt. De svarande förmodar att mottagarna av remitteringar från Sverige i stor utsträckning använder pengarna till att täcka utgifter för sjukvård och matinköp. Tillsammans anger 36 procent av de svarande att pengarna går till att täcka utgifter av denna typ. Av dessa anger sexton procent att remitteringarna används till matinköp (tabell 18). Med utgångspunkt i att remitteringar kan utgöra en viktig inkomstkälla för mindre bemedlade hushåll antyder detta att de mottagna pengarna skulle kunna täcka kostnader som är grundläggande för att kunna upprätthålla en skälig levnadsstandard på kort sikt.

Resultatet är även i linje med flera andra studier. En studie av remitteringar från USA till Mexiko visar att det två primära motiven att skicka pengar till Mexiko var att täcka kostnader för sjukvård och matinköp (Amuedo-Dorantes 2004). I en annan studie påvisas att omkring en tredjedel av remitteringar från Storbritannien till utlandet, sända av Black and Minority Ethnic-hushåll, används för matinköp följt av utgifter för sjukvård. Remitteringar med syftet att täcka kostnader för sjukvård utgjorde cirka en femtedel av de remitterade beloppen i denna studie (BME 2006)

.

Att beakta är dock att det finns empiriskt stöd för att remitteringar påverkar hushåll i olika inkomstgrupper på olika sätt och någon information om de svarandes sociala bakgrund samlades inte in

.

Som konstaterat i avsnitt 2.2 finns ofta brister i de finansiella systemen i utvecklingsvärlden och ofta saknas möjligheten att låna pengar för investeringar.

Investeringar i till exempel humankapital och egen företagsverksamhet kan på lång sikt hjälpa till att lyfta hushåll från fattigdom och sett i det ljuset är det intressant att tjugo procent av dem som besvarat enkäten anger att de tror att pengarna används till just detta (tabell 18). Utifrån det begränsade svarsmaterialet verkar det således som om att remitteringarna från Sverige skulle kunna ge effekter på både kort och lång sikt.

Avslutningsvis kan vi även konstatera att tre fjärdedelar av de tillfrågade anser att det är sannolikt eller högst sannolikt att remitteringarna förbättrar mottagarnas levnadssituation (tabell 19). Om detta resultat kvarstår vid en mer heltäckande studie av de svenska remittörerna finns starkt stöd till den forskning som lyfter fram remitteringar som ett viktigt medel för utveckling. Remitteringar borde i sådana fall få en mer framträdande roll i den svenska debatten som idag överskuggas av diskussionen om biståndets vara eller icke vara.

26

Se även studien Survey of Remittance Recipients in Four Parishes in Jamaica: Analysis of Data utgiven av FOCAL (2006) för empiriskt stöd för att remitteringar i stor utsträckning används för att täcka hushållsutgifter.

27

Se studien Back to Home författad av Pablo Fajnzylber and J. Humberto López (2007) för en översikt av hur

konsumtionsmönster beroende på inkomstgrupp i Latinamerika påverkas av remitteringar.

Tabell 18.

Fråga 28. Vad tror du pengarna används till?

Utbildningsavgifter 8 9,88%

Boende 9 11,11%

Sparande 1 1,23%

Sjukvård

16 19,75%

Kapitalvaror (tex bil, möbler) 1 1,23%

Investeringar 9 11,11%

Matinköp 13 16,05%

Kläder 6 7,41%

Andra ändamål 15 18,52%

Vet ej 3 3,70%

Totalt antal svar 81

Tabell 19.

Fråga 29. Tror du pengarna du skickar hem hjälper till att förbättra din familjs eller anhörigas levnadssituation?

Högst sannolikt 12 34,29%

Sannolikt

15 42,86%

Ej sannolikt 5 14,29%

Vet ej 3 8,57%

Totalt antal svarande 35

5 Slutdiskussion

Genom en enkätundersökning riktad till utrikes födda och senare generationers invandrare i Sverige har flera olika aspekter av remitteringar kunnat undersökas.

Som nämnt inledningsvis är studien en pilotstudie som tillför ny information om en företeelse som har studerats ingående utomlands men som ännu inte har fått särskilt stort utrymme i den svenska debatten eller inom svensk forskning.

Remitteringar utgör hur som helst en viktig inkomstkälla för många människor i världens utvecklingsländer och den sedan efterkrigstiden ökande immigrationen till Sverige innebär att allt mer pengar skickas från Sverige. Hur stora summor det rör sig om är i dagsläget omöjligt att besvara då det informella flödet inte inkluderas i den statistik som IMF samlar in om remitteringar. Behovet av mer utförlig statistik är således önskvärt precis som Hamberg (1979) konstaterade redan 1979.

Att det svenska remitteringsflödet underskattas får visst stöd i denna undersökning eftersom överföringar av informell karaktär är relativt vanliga bland de svarande. Utifrån det insamlade datamaterialet går det dock inte att dra några slutsatser om utsträckningen av dessa överföringar då stickprovet är ytterst begränsat. Det samma gäller för samtliga resultat i studien som istället kan användas för att generera hypoteser för vidare prövning. Ett enkelt räkneexempel visar dock att om att användandet av informella kanaler för överföringar av pengar är så pass vanliga som antyds i analysen bör det svenska remitteringsflödet räknas upp med cirka trettio procent. För år 2004 skulle detta medföra en uppräkning med närmare 1,5 miljarder svenska kronor

.

Kostnaderna för remitteringar är ett ämne som debatteras intensivt internationellt sett och utifrån denna studie finns det ett visst stöd för att mer pengar skulle skickas utomlands om avgiften för remitteringarna hade varit lägre i Sverige. Om detta stämmer och de skickade pengarna faktiskt hjälper mottagarna att förbättra sin levnadsstandard, vilket svaret på den direkta fråga i studien antyder, hade insatser för kostnadssänkningar varit önskvärda. Detta skulle kunna ske genom ökad konkurrens på remitteringsmarknaden eller genom andra åtgärder. På detta sätt skulle fler hushåll kunna motta den direkta hjälp som remitteringar innebär för att täcka grundläggande hushållsutgifter så som mat och sjukvård.

Data om den typiske remittören samlades även in och tendensen i svarsmaterialet visar på att män i större utsträckning än kvinnor remitterar eller

28

Räkneexemplet är beräknat utifrån fråga 17, se sida 21, och utifrån data från Global Development Finance, se

sida 5. Tyvärr hade jag ingen tillgång till information om huruvida Riksbanken använder någon schablon för

uppräkning av de svenska utlandsbetalningarna vid skrivandet av denna uppsats vilket bör beaktas.