Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Dag Celsing
Title Framtidshyttan – dolda strukturer och lokala processer
Issue 43
Year of Publication 2002
Pages 109–120
ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Framtidshyttan
-dolda strukturer
och lokala processer
Av Dag Celsing
IlandskapetiNorbergs bergslag kan historien läsas
iflera skikt.Åttahundraårsgruvbrytning ochjärn¬
framställning präglar landskapet och historien är på många platser så påtaglig att den är svår att
undgå. Av tusentals gruvhål är de större fulltsyn¬
liga,ävenomden industrihistoriskespanarenförst
måstetränga sig fram genom tätaridåer av slyav
björk och sälg. Mångaavde välbeställda bergsmän¬
nens gårdar står ännu kvar och bevarar mycket
av sin ålderdomliga prägel, även om åtskilliga av demutsatts för hårdhäntarenoveringar. Hela nio gruvlavar från olika epokervittnar alla tydligt om
gruvdriftens ständiganärvaro. Ingenbesökare kan undgåMimerlaven som dominerar centrala Nor¬
berg medsitt65meter höga betongtorn.
Andraspår är svårareattse.Under eller vid sidan
avdepåtagliga industriminnenaärlandskapetfullt
avmereller mindre dolda strukturer. Efter hundra¬
talsår ärslaggvarparna och de sedan länge nedra¬
sade hyttpiporna svåraattupptäcka. Men skrapar
manlitepåvadsomförefallervara enmossbelupen
stenframträder denblågröna slaggensom omden
vorehelt färsk. Dåblir detplötsligt lättareattiden¬
tifieramasugnen på den gamla hyttplatsen. Med kunskap och fantasi kan plötsligt dessa betydelse¬
bärande strukturer bli bådesynliga och begripliga.
Omdetta,omhurdoldastrukturer,ibåde konkret och abstraktbemärkelse, kan görassynliga och hur
de kan användas i lokalt utvecklingsarbete hand¬
lar denna uppsats. Därmed kan förhoppningsvis exemplet Norbergvaraavgenerelltintresseföratt
belysa fråganomhurkulturmiljövård kanvaranyt¬
tigsom endelavpraktisk regionalpolitik och lokalt utvecklingsarbete.
Landskapet i Norberg har också i annat avse¬
endeenflerskiktad historia. Ettförsta skiktutgörs
av Norbergs historia som gruvsamhälle, väsentli¬
gen järn- och gruvindustrins långa historia från
iioo-talet till1981då Spännarhyttan, Norbergssista hytta, blåstesneroch gruvdriften upphörde. Med¬
vetenhetenomdet historiskaarvetärgammal och
har präglat Norberg under hela 1900-talet. Som exempel kannämnasde böckeromNorbergs his¬
toriasomgivitsutpåinitiativavgrupperoch indi¬
vider i lokalsamhället.' Ett andra skikt är de his¬
toriska projektens historia. Allt sedan 1970-talet,
då Spelet om Norbergsstrejken sattes upp första gången,har Norbergvaritplatsenförettantalpro¬
jekt,somallahaft detgemensamt attdeanväntoch
förmedlatNorbergs industriella historia. Syftet har
varitattstärka den lokalagemenskapen kring det
industrihistoriska kulturarvet med siktepåenposi¬
tivutvecklingidet samtida och framtida Norberg.
Genom att bruka historien skulle Norberg finna
en väg genom strukturomvandlingens kris till en nyframtid. Historienomdessa projektärtill stor delännuoskriven.Men isammanhanget kannäm¬
nasdensångbok medvisoromochfrån Norbergs bergslagsom gavs ut 1997.Bland böckeromNor¬
bergärsångbokenintressantgenomattden, förut¬
omsittrika innehållavberättelser och skrönorom
Norberg, skildrar hur historien brukades av Nor- bergsbor under och efter nedläggningen avSpän¬
narhyttan. I detta avseendeärsångboken unik.^
Norbergs bruk av sin egen historia under och
efter de år då den traditionella industrin ladesner
speglar en rörelse som varit framträdande långt
utanförBergslagen. Projekten byggde påen lokal mobilisering som drevs med lidelse av eldsjälar
som i många fall varinflyttade. Efter ett antal år minskade vitaliteten ochengagemangetför bygden
togsigandra uttryck. En rapportfrånStatens kul-
mrråd om lokal kultur formulerar saken på föl¬
jande sätt: ”den strukturella krisen i Bergslagen
under1980-talet bekämpades framgångsriktavkul¬
turellagerillaförband menmycketavdenna kreati-
vitetupphördenäreldsjälarna så småningom läm¬
nade frontenibörjan av90-talet.”’ Dettastämmer välinpåNorberg och de arbetarspelsomFörening¬
en förSpelet om Norbergsstrejken 1891-92 iscen¬
satte i historiskt starkt laddade rum; Spelet om Norbergsstrejken 1891-92 (StorgruvaniKlackberg, premiär1977),Denheliga Johanna från slakthusen (Spännarhyttan, 1984), Denkaukasiska kritcirkeln (Gröndalsgruvan 1985) och Galileis liv (Mimerla-
ven,1988-1989). Fdär blomstradeenkreativitetsom fann sittuttryck påplatsen och som bars upp av
enlokalmobiliseringsomengagerade människori många delarav samhället. Mobiliseringenvarpri¬
märt inte ettresultatavkommunalainitiativ, även
omden backades upp avNorbergs kommun.
Dennauppsatshandlar omdetmestlångvariga projektetidennyareNorbergshistorien, nämligen utgrävningen och rekonstruktionen av Lapphyt¬
tan, samtomdekunskaps- och kulturprojektsom kom att sammanknytas med Lapphyttan fr.o.m.
1998;Industrihistorisk mötesplats (1998-2001) och Framtidshyttan (2002- ). Dessa projekt har, till
skillnad frånStrejkspelsföreningens teateruppsätt¬
ningar, från börjanvarit kommunal-och länspoli-
tiskt initierade.
Avsikten härär inteattge enfullständighistorik
över Lapphytteprojektet. Inte heller Industrihisto¬
riskmötesplats och Framtidshyttan skall här beskri¬
vas i sin helhet. Dessahistorieråterstår attskriva.
Tyngdpunkten liggeriställetpåde delprojektsom
närmastknyterantill de unika bebyggelsemiljöerna
iNorbergs bergslag. Och detär justhär, iOlsben- ningsbergsmansby, i Högfors bruk, iSJ:s lokstall
i Kärrgruvan, på Nya Lapphyttan, i Storgruvan i Klackberg ochinte minst iMimerlavenvi idag fin¬
nerdenyaeldsjälarna. Dekämparintevidsamma front som 1980-talets ”kulturella gerillaförband”,
mende harsammaglöd för den historiasomland¬
skapets dolda strukturer kan berätta.
Framtidshyttans bakgrund
och tillkomst
Detprojekt somidag bärnamnetFramtidshyttan
är närmastenfortsättning, fördjupning och utvidg¬
ning av Industrihistorisk mötesplats, som drevs
avNorbergs kommun1998-2001.Industrihistorisk mötesplats hadesinupprinnelseiden arkeologiska undersökning av Lapphyttan som gjordes 1978-
1983, och den därpå följande rekonstruktionen Nya Lapphyttan.
I arbetet medLapphyttan och Nya Lapphyttan
fanns tidigt tanken på att etablera ”en akademi i skogen”,varssyfte skullevaraattiväxelverkan för¬
djupa praktiska och teoretiska kunskaperomden
medeltidajärnframställningens historia,ibåde tek¬
niskt, ekonomiskt och socialt hänseende. Utgräv¬
ningen avLapphyttan sammanföll itiden med att
Spännarhyttan ladesneroch gruvdrifteniNorberg upphörde. Lapphytteprojektet fick därigenom en särskild betydelse för att stärka den lokala själv¬
känsla, som fick en allvarlig knäck när gruvindu¬
strin upphörde. Uppbyggnaden av Nya Lapphyt¬
tan tog sedan fart på 1990-talet och i ett möte mellan Norbergs kommun, landshövdingen Jan Rydh, länsantikvarie Lennart Edlund och företrä¬
dare för industrihistoriska intressen på Kungl.
TekniskaHögskolan, Stockholmsuniversitet, Upp¬
sala universitet och Riksantikvarieämbetet vidare¬
utvecklades tankarnaom”akademieniskogen” till
en plan för att etablera ett kunskapscentrum för
industrihistoriai Norberg. Projektet skulle ta sin utgångspunkt i den lokala industrihistorien och lyfta in den i ett större sammanhang. I planerna ingick bl.a.forskarplatser,arkiv, vård, konservering
och förvaring av industrihistoriska föremål och konferensmöjligheter. Inomprojektets ram skulle
vidare kunskapsrönen förmedlas till en växande publik och kommaortsinnevånareoch besökaretill godo och stimuleraturistnäringen.
Detnya projektet ficknamnetIndustrihistorisk mötesplats och finansierades med medel frånEU:s strukturfonder(mål2) med offentlig medfinansie- ring från bl.a. länsstyrelsen i Västmanlands län, högskolor ochuniversitetsamtNorbergs kommun.
Efterenförstudie startades anställdesDagCelsing
som projektledare 1998 och projektet drevs i full omfattning 1999-2001. Förstudiens planer på att
nybyggaenanläggning för arkiv, forskning och kon¬
ferenser lades tidigtåt sidan. Däremot undersök¬
tes andra möjligheteratt fylla behovet av arkivlo¬
kaler och forskarplatser. Efter diskussioner med
Tekniska museet skrinlädes även idén att bygga
uppenverksamhet kring vårdavindustrihistoriska
föremål.
Industrihistorisk mötesplats drev aktivt fyra
huvudverksamheter: forskarskolan TIK (teknik, industri ochkulturarv), arkiv, kulturmiljövård och
IIO BERGSLAGSBEBYGGELSE BHT43/2OO2
kulturturism. Därtill ägnades mycket tid åt att utvecklanyaverksamheter.
På grundav denkorta projekttiden och enfas¬
förskjutning mellan projektperioden ochEU:spro¬
gramperiod koncentrerades enstor del avarbetet
inomIndustrihistoriskmötesplats påattsäkerställa projektetsegenfortsättning under den kommande EU-programperioden. Med detta syfte och föratt förankra mötesplatsen i lokalsamhället skapades
ett antal nya projekt, där varje projekt hade sin
egenexternaoffentliga medfinansiering.Detvikti¬
gasteavdessavarLokalaprocesseridet industri¬
historiska landskapet, som fick ett större anslag
från Stiftelsen Framtidens kultur i augusti 2000.
Anslagetfrån Framtitfens kultur innebarettgenom¬
brott för Industrishistorisk mötesplats. Förutom det konkretaprojektinnehålletgavdet legitimitetåt mötesplatsen och möjlighetattutvecklaenlångsik¬
tigthållbarstrategi för arbetet med hela det indu¬
strihistoriska kulturarvetiNorbergs bergslag.
Samtidigt undersöktes om det i trakten fanns andra,pågående projekt med anknytningen till det
industrihistoriska kulturarvet. En ny ansökan till
Mål 2 Norra regionenlämnades in våren2001 av
Norbergs kommunisamarbete medFagerstakom¬
munoch detnyaprojektet kom därmedattomfatta
större delen av det historiska området Norbergs bergslag. I denna ansökan ingick ett stort antal delprojekt.Varjedelprojekt(med undantag för den
samordnanderådstugan) barsupp av enlokal, ide¬
ell förening. Tillsammans med medel från länssty¬
relsenuppgick den samlade offenthga medfinansie- ringen till drygt 13 miljoner kronor. Fänsstyrelsen beviljade i juni 2001 10,4 miljoner kronor till det
nyaprojektetsom fick namnetFramtidshyttanå
Genom att engagera lokala ideella föreningar
harFramtidshyttanensamladstrategimed syfteatt stärka den sociala ekonomin inomkulturmiljövår¬
den och kulturturismenitrakten.Dettaefterfrågas uttryckligeni anvisningarnatill strukturfondsbidra-
gen. ”Social ekonomi” har definierats på följande
sätt; ”Den sociala ekonomin består av organise¬
rade verksamheter som primärt har ett samhäl¬
leligt ändamål och är organisatoriskt fristående
från den offentliga sektorn.”’ Utforskningen, för¬
valtningen och animeringen av industrisamhällets kulturarv, liksomkulturmiljövård och kulturturism generelltär givetvisettallmänintresse medettsam¬
hälleligt ändamål. Även om det offentliga har ett
stortansvarärområdet såstortochmängden mil¬
jöer så ofantlig att mycket måste skötas och för¬
modligen sköts bästgenomsamarbete mellan ide¬
ella ochprivata intressenter, d.v.s. inomramenför
ensocial ekonomi.
De delprojekt inom Industrihistoriskt mötes¬
plats- Framtidshyttan som främst skall behandlas
iden här uppsatsenärLapphyttan och Nya Lapp¬
hyttan, Olsbenningsprojektet och det nyskapade
Lokala processeridet industrihistoriska landska¬
pet(GPS-projektet Industrilandskapets dolda struk¬
tureroch KulmrarenaMimerlaven).
Lapphyttan - Nya Lapphyttan
Lapphyttanärenmedeltida järnframställningsplats
iKarbenningssocken och Norbergs kommun. Plat¬
senligger vid Svartåns källflöden,ca trekilometer
norr ombergsmanbyn Olsbenning. Under ledning
av Gert Magnusson genomfördes 1979-1983 en
detaljerad arkeologisk undersökning av hela hytt¬
platsen. Resultatenvarhäpnadsväckande och änd¬
rade radikalt vår syn på den medeltida masugns- drifteniSverige.Hyttplatsen visadesigvarasällsynt
välbevarad-här återfanns grunder till och delar
av alla väsentliga anläggningar på en hyttplats -
och denvarockså betydligt äldreänförväntat. På Lapphyttan hittade arkeologerna bl.a. den nedre
delenav enmasugnspipa(dessvärrevardet s.k. stäl¬
let fullständigt utrivet), slaggvarp från masugnen,
enkolgrop, enjärnbod, åtta färskningshärdar, en
dammanläggning,ettbostadshus och ettstall. Till
detta komett stortantalföremålsfynd. Anläggning¬
ens ålder fastställdes med ‘'*C-metod, som visade
att hyttanvarit i drift från slutet av iioo-talet till börjanav1400-talet.Nustoddet klartattdet fanns
ettavanceratmetallurgiskt kunnande i Bergslagen
under nordiskhögmedeltid. Masugnsteknikenexis¬
teradeiSverige åtminstonehalvtannat århundrade tidigare än vad historiker och arkeologer dittills
förmodat.
Härlåg alltså, fullt tillgänglig, ennästintill kom¬
plett medeltida järnhytta, och här föddes idénatt
göra en rekonstruktion avhyttan i full skala. Att bygga rekonstruktionen in situ diskuterades, men det hade två väsentliga nackdelar. Det skulle för¬
störaelleråtminstonestarktpåverka den bevarade
medeltida anläggningen. Vidare varläget inte det bästa, förhållandevis otillgängligt och långt från
tätortenNorberg, vilket skulle ha försvårat möjlig¬
heternaattlevandegöra platsen med publika akti¬
viteter.Justmed sikte på attkunna förmedla den
levande historien till en storpublik valdesistället
ettterrängavsnittstraxvästeromhembygdsgården Karlberg, helt nära centrala Norberg. Platsen val¬
des såatt deninaturgeografiskt hänseende skulle
likna Lapphyttan så långt som möjligt: svagt slut¬
tande mark bevuxen med blandskog dominerad
av tall och gran. Läget närahembygdsgården var också förmånligt med tanke på möjligheterna att förankraprojektetilokalsamhället och exploatera
rekonstruktionensom turistattraktion.
Under 1990-talet byggdes på Nya Lapphyttan
en masugni full skala. Om många frågor kunde
besvaras medhjälpavresultaten från utgrävningen uppstod naturligtvis många fler frågorvars svar i flera fall fick bli gissningar. Många frågor gällde självamasugnens konstruktion. Hur högvar mas- ugnspipan? Varden konisk eller cylindrisk.^ Vilken
form hade stället?Hursågbälgarnautoch hurvar blästernanbringad?Hurstortvarvattenhjulet?Var detett överfallshjul ellerettunderfallshjul? Vilken
effekt hade det, d.v.s. hur stark bläster kunde det ge? Men naturligtvisgavrekonstruktion ävenupp¬
hov tillfrågor rörande hur arbetet videnmedeltida hyttavarorganiseratoch hur den tidensmänniskor levde. Detfaktum att utgrävningen avslöjade åtta färskningshärdar kan tolkas som att hyttan hade
åtta delägare som var och en färskade sitt eget
osmundsjärn. Isåfall harvihärbörjan tillenorga¬
nisationsomkomattägabeståndiBergslagenfram
till den storaomstruktureringenavbergsnäringen
under andra hälftenav1800-talet.
På Nya Lapphyttan började alltså ett experi¬
menterade som går utpå att successivt återvinna
sedan sekler förlorad tyst kunskap. Sommaren
1994genomfördes det första järnförsöket på Nya Lapphyttan. Det följdes av nya försök 1996, 1998 ochsenast2002.Intevidnågottillfälle har det lyck¬
ats att få masugnen itillfredsställande drift. I stäl¬
let har mestadels degiga klumpar av slagg, ibland
medinneslutningaravjärn,måstmödosamt drasur ugnen. Detförsta och viktiga resultatetavjärnför¬
sökenäralltsåattdetärsvårtattblåsajärn.Medel¬
tidensbergsmän har besuttitettavsevärtkunnande
ochenstorskicklighetnärdefick Lapphyttan och
överhundra andrahyttor baraiNorbergs bergslag
attgejärn.
Masugnstekniken har av människor förbättrats
och ien kontinuerligkunskapstradition gjorts allt
mer förfinad, fram till de tre masugnar som i dag är i drift i Sverige (tvåi Oxelösund och en i Luleå).Igrundenärdetsamma teknikattienhög schaktugn reducera järnmalm till ettstarkt kolhal- tigt råjärn i flytande form. Men även om dagens
masugnar är mycket mer komplicerade tekniska
systemärde medeltida motsvarigheternasvåranog att behärska. Många parametrar måste stämma
överensmed småtoleranser, bl.a. pipansform och mått, malmens kvalitet och blandningsförhållan-
den mellan malm ochkol, blästernsstyrka och rikt¬
ning,vilket i sinturpåverkas avvattenhjulets och bälgarnas konstruktion.
Järnförsöken på Nya Lapphyttan har genom¬
förts i nära samarbete med både arkeologisk expertis och metallurger med ingående kunskap i modern masugnsteknologi. En referensgrupp bil¬
dadestidigtisamarbete med Jernkontorets bergs¬
historiska utskott, som tillsammans med forskare vid Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholms uni¬
versitetochUppsalauniversitetfungerarsomplatt¬
form för kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring experimentenpå Nya Lapphyttan.
MenNyaLapphyttan beståravmycketmeränen masugn.Förstoch främst har de funktionersomär omedelbartnödvändiga för hyttdriften rekonstru¬
erats: kolgrop, kolhus, rostgrop och damm med
vattenränna. Vidare har ett antal färskningssmed- jor byggts upp. På den ursprungliga Lapphyttan
kunde sammanlagt åtta färskningssmedjor identi¬
fieras. Detta är ett indiciumpå attjärnproduktio¬
nen på Lapphyttan i grunden haft samma eko¬
nomiska och sociala organisation som de många bergsmansbyarsomproduceradejärn intillmitten eller andra hälftenav1800-talet:ettantalbergsmän ägde hyttan gemensamt som en kollektiv nyttig¬
het, men varje bergsman framställde sittegetjärn genom ett system med tidsdelning. Den enskilde bergsmannen kom med egen malm och egnakol
tillhyttan, där han underenviss period blåstesitt
egettackjärn.
Ettbostadshus ochettstall tillhör också rekon¬
struktionen. Dock förefaller detsom att Lapphyt¬
tanendastvarbebodd under deperiodersomhyt¬
tan vari drift. I annatfall skulle det dagliga livet
ochbergsmännens andra verksamheter med jord-
och skogsbrukavsattflerspår.
II2 BERGSLAGSBEBYGGELSE BHT43/2002
När byggnaderna på Nya Lapphyttan skulle
rekonstrueras fannsintemycketmerattutgåifrån
ändestengrundersomhittats på Lapphyttan. Med hjälp avvadsomfrån andra håll iSkandinavienär käntommedeltidatimmerbygganderestes ett stort antal timmerhus. Arbetet utfördes av norbergare
sominledningsvis instrueradesavAlvar Trogen. Av
särskiltintresse ärdet s.k. bostadshuset. Förstoch främstvardethöga fosfathalterimarken kring hus¬
grundensomledde till tolkningenatthusetanvänts
sombostad. Ietthörn innanförhusgrunden hitta¬
desettspisröse.Byggnaden hade alltså haftenskor¬
stenochintebaraen öppeneldstadmittunderen
öppning itakåsen. Eldstadenmed skorsten rekon¬
struerades och detta hus går idag att värma upp åretruntoch används ofta till s.k.gästabud då vilt¬
kött och kokta rotsaker serverastillsammans med
mjöd eller svagdricka av personer i kläder med
medeltida förebild.
En svårighet medNya Eapphyttan har varit att
göra platsen levande under de långa perioder då järnförsök inte pågår. Om Nya Eapphyttan ska
locka besökare, måste platsen präglas av liv och
rörelse. När uppbyggnadsfasen av rekonstruktio¬
nen varavslutadsjönk aktivitetenochengagemang¬
et. Uppbyggnaden avhela anläggningen hade dri¬
vits fram skickligt, men inte utan konflikter, av
Norbergs kommun. Tankenvarattden närbelägna hembygdsföreningen efter hand skulle ta ansvar för att driva Nya Lapphyttansom det besöksmål
inomEkomuseumBergslagen det hade blivit.Trots de goda fysiska förutsättningarna varverksamhe¬
ten på Nya Lapphyttan under flera år blygsam
och turistevenemangen förhållandevis få. En för¬
klaring kan vara att projektet har haft en förhål¬
landevissvaglokal förankring.NyaEapphyttan har
av många norbergare uppfattats sompolitikernas angelägenhet.
Förattkommaurdetdödlägesomuppstodmot slutetav1990-talet behövde Norbergs kommunen
strategi.Idetta läge valde kommunenattintesatsa pengar direkt på driften av Nya Eapphyttan som turistmål, utan istället att lägga in anläggningen
som enresursi detnyskapade EU-projektet Indu-
strihistorisk mötesplats. Fdärigenom skulle såväl
underhåll och drift, som vidareutveckling kunna
finansierasexterntmed strukturfondsmedel.
Detskulle dock kommaattdröjatill Industrihis- torisk mötesplats övergick i Framtidshyttan 2001
innanNya Eapphyttan äntligen fick det uppsving
sommångaväntatlänge på. Förstioch med Fram¬
tidshyttan har kommunen fåtten tillräckligt stabil plattform föratt kunna driva projektetNya Eapp¬
hyttan vidare. Rekryteringenav Ing-Marie Petters¬
sonJensen somprojektledare för Framtidshyttan
innebar också att kunskapsuppbyggnaden kring
den medeltidajärnframställningen kunde ledasav
enarkeolog somkombinerar specialistkompetens
med stark lokalförankring.
Idagärverksamhetenpåoch kringNyaLapphyt¬
tan merlivlig än någonsin med levande historia i mångaformer. Järnförsök genomfördes och som¬
maren2002ochplaneras föraugusti2003.Vidare erbjuds besökarna dramatiseradevisningar,kurser
ismide och andra medeltidahantverk, järnförsök,
historiskmatlagning, musik och dans, föreläsning¬
ar och berättarkvällar m.m. Infrastrukmren har förbättrats med toalett ochövernattningsstuga all¬
deles utanförsjälvarekonstruktionen. Vidaremon¬
terasängammaltimmerstommeuppförattbli till
ett hus för att ta emot besökare, mindre utställ¬
ningar, souvenirförsäljning och andra funktioner
för den praktiska driften. GenomattFramtidshyt¬
tan har inrett ett projektkontor på hembygdsgår¬
den har Norbergs hembygdsförening fått större tilltro till projektet och därmed har föreningens
direkta engagemang ökat. I samverkan med Eko¬
museum Bergslagen byggs en attraktion där barn
ochvuxnapåettpraktiskt och lekfulltsättkan för¬
ståtekniskakonstruktionsprinciper.
En social ekonomi växernuframpå Nya Lapp¬
hyttan.Attstödja denna processär enstrategiför
enlångsiktig förvaltning och utveckling.NyaLapp¬
hyttan är ettbra exempel på hur industrihistoris¬
ka verksamheter kanväxa och förvaltasinomden sociala ekonomin.
Olsbenningsprojektet
Trekilometer söderomLapphyttan ligger Olsben- ning,enbergsmansbysomärkändsedan1539, men
som mycketväl kanvara betydligt äldre.^ Olsben- ninghar troligen hafttremedeltida hyttor. Påalla
dessaplatser återfinns idag hyttruiner: enstraxväs¬
ter om byns centrum (Matts Michs), en vid den nedre hammaren ochenibynscentrumintill bron.
Påden sistnämndaplatsen finns idag bevaratställe och nedre delen av pipan till Olsbennings sista
FIGUR I. Olsbennings byalag framför detännuorenoverade
kvarnstallet.Ing-Marie Petters¬
sonJensenleder kursibyns bebyggelsehistoria, foto:Dag Celsing.
masugn.Denombyggdes1852och blåstesner1876 och därmed upphörde hyttdriften ibyn.^ Av byns
tvåhammarsmedjor återstårintehellermerän rui¬
ner; den nedremervälbevaradändenövre. Ingen
avdessaplatserärdaterade. Underenarkeologisk undersökning av hyttbacken invid bron som Ing-
Marie PetterssonJensen utfördeår 2000hittades
resteravrostbås,somkundedateras till 1600-talet.
Hurgammal denna hyttplats är går inte att säga
utanmed omfattandearkeologiska undersökning¬
ar.
Olsbenning harsex bergsmansgårdar, vars ägo¬
längder kan spåras tillbaka till 1722 och ibland längre.Störredelenavbebyggelsenärdock betyd¬
ligtyngre.Allaavdagens mangårdsbyggnaderärtill exempel uppförda på 1800-talet. Även om många byggnaderiOlsbenning harrivitsbevarar bynännu mycket av sin särprägel. Förutom mangårdsbygg-
naderna finns här bl.a. lador, magasin, stall, tvätt¬
stugor, gårdssmedjor och ängslador. Bebyggelsen
vittnarom en rikbygd, där gårdarnas ägarefram¬
gångsrikt drivit såväl bergsbruk, som jord- och skogsbruk. Med hänvisning till bysursprungiden
medeltidajärnhanteringen och den förhållandevis
välbevarade bergsmansmiljöerna har Olsbenning
stams avriksintresse för kulmrmiljövården enligt naturresurslagen (1987).
Olsbenning harocksåettstarkt immateriellt kul-
mrarv genom att flera avgårdarna har gått i arv
i samma familj i flera generationer. Medvetenhe¬
tenombyns värde och gamla historiaärstark hos invånarna,somdå och då samlasibyalaget föratt
dryftagemensammaangelägenheter. Dettastarka
engagemangi detegna och kollektiva kulmrarvet
ären avgrundernaidet s.k. Olsbenningsprojektet
sompåbörjadesvåren1998.®
Projektet tog fart i mötet mellan Olsbennings byalag, antikvarier vid länsstyrelsens kulturmiljöen¬
het ochprojektledaren för Industrihistoriskmötes¬
plats. Frånbörjan hade länsstyrelsen för avsiktatt
göraenfördjupad kunskapsinventering,menenga¬
gemanget från byalaget i kombination med det nystartade EU-projektet Industrihistorisk mötes¬
plats, gjordeattprojektet vidgades och fickettmer
generelltsyfte. Häryppades nämligen ettutmärkt
tillfälleattbedrivakonkret, lokalt förankrad kultur¬
miljövård. Genomatt vidga kulturmiljövårdsinsat-
sernasåattdeblevnyttiga iettstörrelokalt utveck¬
lingsperspektivvore ettsättattprövaoch utveckla
nya metoder för kulturmiljövården, särskilt med
avseendepåriksintresseområden.
Olsbenningsprojektet består avtre komponen¬
ter:renoveringmed stöd avbyggnadsvårdsmedel,
kursverksamhet förbyalagets medlemmar och slut¬
ligen verksamhetergentemotdet omgivandesam¬
hället, främståtgärder förattöka tillgängligheten.
Till detta kom att arbetet i Olsbenning bidrog
tillkunskapsuppbyggnadeninomIndustrihistorisk
II4 BERGSLAGSBEBYGGELSE BHT43/2OO2
