Två boplatser i Gullbringa. Gullbringa. Två boplatser i. Judith Crawford och Per Falkenström

(1)

T ^vå ^boplaTser ⁱ G ^ullbrinGa

Arkeologisk förundersökning Hålta 132, 133 och 134

Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun Judith Crawford och Per Falkenström

Bohusläns museum Rapport 2007:81

XX XX

T v å b o p la Ts er i G u ll b r in G a Ju d it h C ra w fo rd o ch P er F al ke n st rö m Ra p p o rt 2 00 7: 81 T v å b o p la Ts er i G u ll b r in G a Ju d it h C ra w fo rd o ch P er F al ke n st rö m Ra p p o rt 2 00 7: 81

FU

(2)

(3)

T ^vå ^boplaTser ⁱ G ^ullbrinGa

Arkeologisk förundersökning Hålta 132, 133 och 134

Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun

b

^ohusläns ^museum

R

^{appoR t}

2007:81

(4)

Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032

BOHUSLÄNS MUSEUM

Museigatan 1, Box 403, 451 19 Uddevalla tel 0522-656500, fax 0522-656505 www.bohusmus.se

(5)

i ^nnehåll

s

ammanfaTTninG

... 5

b

^akGrund

... 5

l

andsk apsbild

... 5

Naturlandskap ... 5

Kulturlandskap och historiskt källmaterial... 7

Fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar ... 8

m

eTod

... 8

r

^esulTaT

... 10

Hålta 132 - Boplats

... 10

Hålta 133 - Boplats

... 11

Diskussion kring boplatserna

... 11

Hålta 134 - stenröse

... 12

r

^esulTaT ^GenTemoT undersök ninGsplanen

... 13

m

aTerialeTs poTenTial

... 13

s

luTsaTser samT åTGärdsförslaG

... 14

r

^eferenser

... 15

Litteratur ... 15

Otryckta källor ... 15

T

ek nisk a och adminisTraTiva uppGif Ter

... 16

f

iGur för Teck ninG

... 17

b

^ilaGor

... 17

(6)

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteri- verket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

(7)

Två boplatser i Gullbringa 5

s ammanfaTTninG

Bohusläns museum har utfört en arkeologisk förundersökning strax söder om Gullbringa golfbana i Kungälvs kommun. Undersökningen föregicks av en arkeologisk utredning som resulterade i tre nyupptäckta fornlämningar:

två boplatser, Hålta 132 och 133, samt ett stenröse, Hålta 134 (Falkenström 2006). Undersökningen utfördes vintertid under svåra väderförhållanden med snöfall och minusgrader, växlande med tö och slask. Sökschakt gräv- des inom de båda boplatserna. I ett av schakten på Hålta 133 påträffades ett tjugotal flintavslag tillsammans med skörbränd sten. I övriga schakt på båda boplatserna fanns endast sparsamt med bearbetad flinta och enstaka skörbrända stenar. Inga andra lämningar påträffades. Fynden antyder att det är fråga om boplatser som har nyttjats extensivt. De skörbrända stenar som påträffades tillsammans med flintavslagen tyder på att man har eldat och att man bearbetat flinta. Troligen representerar lämningarna tillfälliga besök. Stenröset Hålta 134 har avfärdats som fornlämning och anses höra samman med markarbeten som utfördes under 1960-talet.

b ^akGrund

Inför planerade villatomter på Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun i Västra Götalands län, har Bohusläns museum utfört en arkeologisk förundersökning strax söder om Gullbringa golfbana. Uppdragsgivare var Lennart Krüger. Undersökningen föregicks av en arkeologisk utredning som resulterade i två boplatser, Hålta 132 och 133, samt ett stenröse, Hålta 134 (Falkenström 2006). I enlighet med Länsstyrelsens beslut dnr 431-48593-2006 skulle förundersökningen klarlägga fornlämningarnas art och omfattning.

I samråd med Länsstyrelsen undersöktes även stenröset Hålta 134 som låg i anslutning till Hålta 132. Projektledare och rapportansvarig för undersök- ningen var Per Falkenström, Bohusläns museum.

Utöver att beskriva och avgränsa fornlämningarna fanns även målsätt- ningen att datera boplatserna utifrån ledartefakter och/eller prover, samt att undersöka om ytterligare fyndkategorier och eventuella anläggningar förekom inom boplatserna. Ännu en målsättning var att se hur boplatserna förhöll sig rumsligt och kronologiskt till varandra.

l andsk apsbild

Naturlandskap

Undersökningsområdet är beläget i anslutning till befintlig bebyggelse vid

(8)

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för sprid- ning. Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

(9)

södra delen av Gullbringa golfbana. De aktuella fornlämningarna ligger i ett sadelläge mellan två bergsklackar och avgränsas i norr av ett höjdpar- ti med bokskog och av golfbanan. I söder begränsas området av en brant bergsrygg. I väster ligger ett villaområde, öster om röset och boplatsen Hålta 132 ligger en bevattningsdamm som anlades på 1960-talet. Under- sökningsområdet domineras av de två bergsklackarna med det mellanlig- gande barrskogsbevuxna sadelläget som sträcker sig i väst-östlig riktning, där boplatserna ligger. Topografin är kuperad med nivåer på 35–55 meter över havet. Båda bergsklackarna är mycket branta. Österut sluttar det mel- lanliggande sadelläget ned mot en förhållandevis jämn platå bevuxen med barr- och lövskog.

Kulturlandskap och historiskt källmaterial

De äldsta beläggen för orten Gullbringa är från mitten av 1300-talet, då fanns här två gårdar. Under 1600-talet blev gårdarna säteri. Den nuvarande golfbanan är anlagd på före detta betesmark. Säterimiljön ingår numera i kom- munens kulturminnesvårdsprogram (Kulturminnesvårdsprogram 1990:118).

Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7142, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning.

Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

(10)

Fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar

Närområdet är synnerligen rikt på fornlämningar. Norr om området, på andra sidan golfbanan, finns ett gravfält med två domarringar, två stensätt- ningar och en rest sten, Hålta 40. Gravfältet delundersöktes och återställdes i samband med anläggandet av byggnader till golfbanan i mitten av 1970- talet. Nära gravfältet finns en domarring, Hålta 52, och en hög, Hålta 53.

Närmare förundersökningsområdet har man hittat bearbetad flinta, Hålta 41. Söder om undersökningsområdet fanns, enligt Göteborgsinventeringen på 1920-talet, en hällkista, Hålta 115. Uppe på bergen inom en radie på un- gefär en kilometer från undersökningsområdet ligger flera stensättningar, Hålta 43, 44, 46 och 47.

Inom ett lite större närområde finns flera gravfält från järnålder och flera stenåldersboplatser. Exempelvis ligger en utgrävd boplats, Hålta 130, några kilometer bort, framför allt med lämningar daterade till mesolitisk tid men även från bronsålder och äldre järnålder. Även den delundersökta stenål- dersboplatsen Hålta 112 med fynd av skivyxor, finns i närheten (FMIS).

m ^eTod

Undersökningen utfördes vintertid under svåra väderförhållanden med snöfall och minusgrader växlande med tö och slask (figur 4). Sannolikt hade fler lämningar kunnat iakttas om väderförhållanden hade varit bättre.

Figur 4: Pia Claesson mäter in schakt med GPS. Foto Per Falkenström

(11)

Två boplatser i Gullbringa

Figur 5: Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med förundersökningschakten på Hålta 132, 133 och stenröset Hålta 134 markerade. Skala:1:1 500.

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

(12)

Sammanlagt 23 sökschakt grävdes med grävmaskin (figur 5). Schakten var i allmänhet 3 x 2 meter stora och cirka 0,5 meter djupa. Fyllningen bestod i allmänhet av cirka 0,1-0,15 meter humös sandig silt, därunder sandig silt inom Hålta 132 och lerig silt inom Hålta 133. Såväl schakt som relevanta terrängobjekt mättes in med GPS. Undersökningsområdena och terrängen dokumenterades med digitalfoto. Inga fynd tillvaratogs. På Hålta 132 gräv- des tretton schakt och på Hålta 133 grävdes tio schakt. Även röset under- söktes genom att ett sökschakt togs upp alldeles intill. Därefter rensades själva röset fram och fotograferades.

r ^esulTaT

Hålta 132 - Boplats

På boplatsen Hålta 132 grävdes tretton schakt i en barr- och lövskogsbeklädd östsluttning och på en liten platå ovanför sluttningen (figur 6). Den ligger drygt 30-40 meter över havet. Nedanför finns en liten damm som utvidga- des på 1960-talet. I sluttningen förekom såväl naturlig som bearbetad flinta.

I samband med den arkeologiska utredningen påträffades en kärna och ett halvdussin avslag (Falkenström 2006). Den lilla platån och sluttningen strax nedanför bedömdes som en lämplig boplatsyta. I förundersökningen framkom dock endast fyra flintavslag i tre av schakten, och enstaka skörbrända

Figur 6: Hålta 132 i snö från sydväst. Foto Per Falkenström.

(13)

stenar. I övriga schakt påträffades enstaka flintfragment som inte kunde påvisas vara slagna. Inga andra lämningar kunde iakttas.

Hålta 133 – Boplats

Boplatsen Hålta 133 ligger cirka 50 meter över havet i ett tallskogsbevuxet sadelläge mellan två omgivande höjdpartier. Vid utredningen påträffades där bearbetad flinta, en kärna och ett tiotal avslag (Falkenström 2006). Vid förundersökningen grävdes tio schakt, företrädesvis uppe på platån (figur 7). I de tre schakt som låg i sadellägets norra del påträffades bearbetad flinta.

I ett av schakten fanns ett tjugotal flintavslag tillsammans med skörbränd sten. Vid schaktning runtomkring dessa lämningar påträffades dock endast enstaka flintavslag samt en flintnodul.

Figur 7: Platån på Hålta 133 där flest fynd påträffades. Foto taget från väster. Per Falkenström.

Diskussion kring boplatserna

Fynden som hittats på boplatserna kan motsvara kortare vistelser på platsen.

Människorna som besökt platsen har slagit flinta och eldat vid ett eller flera tillfällen. Aktiviteterna på platsen har inte kunnat dateras utifrån fynd eller med hjälp av kolprov. En eventuell datering skulle kunna göras med vägled- ning av strandlinjeförskjutning. Vid en havsnivå där stranden låg ungefär 30–40 meter över nuvarande havsnivå skulle undersökningsområdet bilda

(14)

ett näs ut i en skyddad havsvik. Både sadelläget på Hålta 133 och sluttningen med den lilla platån på Hålta 132 skulle då utgöra skyddade strandnära boplatslägen. Utifrån en strandförskjutningskurva (Påsse 2006) för området skulle stranden ha legat på 30-40 meter över nuvarande havsnivå ungefär vid 11 000 BP. Om platserna var strandnära när människorna som eldade och slog flinta besökte platsen, borde det ha varit ungefär 10 000–11 000 BP, alltså under tidigmesolitisk tid.

En annan tolkning är att boplatserna inte alls har varit strandnära utan representerar tillfälliga vistelser från olika perioder. I närområdet ligger enligt fornminnesregistret flera stenåldersboplatser. Hålta 132 och 133 skulle kunna ha samband med dessa. En delundersökt boplats, Hålta 112, ligger på andra sidan Gullbringadalgången, i ett bergsområde som sluttar ner mot dalen. Där har skivyxor, en spånskrapa och en kantstickel påträffats (Kindgren manus). Några kilometer bort ligger också Hålta 130 som gräv- des ut i samband med Naturgasprojektet under 2003. Där undersöktes en mesolitisk boplats med kulturlager som överlagrade varandra och många fynd och anläggningar. Lämningar från senneolitikum, bronsålder och äldre järnålder påträffades också på platsen (Wennberg 2006).

Hålta 134 - stenröse

Röset observerades i samband med den arkeologiska utredningen och an- togs vara en konstruktion snarare än en naturbildning (figur 8). Vid för- undersökningen rensades anläggningen fram. Formen var närmast oval i öst-västlig riktning och storleken 5 x 3,5 meter. En stenpackning framkom i västra delen och spridda stenar i den östra delen. Tegel förekom i ytan lik- som i intilliggande schakt. Stenarna hade varierande storlek och form, en del var omkring 0,1–0,5 meter stora, de flesta var dock 0,2–0,3 meter stora.

Flera stenar hade flata sidor och påminde om sprängsten. I högens norra del växte två stora träd. Fyllningen bestod av grusig sand. Stenpackningen i den västra delen var 2 x 1,8 meter stor och bestod av ett synligt lager sten.

Enstaka underliggande stenar, större än 0,5 meter, bedömdes vara naturste- nar i moränen. Själva stenpackningen, inklusive tegelbitar, låg i torvlagret och kan följaktligen inte vara särskilt gammal. Dessutom föreföll tegelbi- tarna vara sentida.

Stenpackningen undersöktes genom ett snitt i sydvästlig-nordvästlig riktning. Fyllningen var 0,25 meter djup. Lagerföljden var tämligen okom- plicerad med 0,1 meter torv uppblandad med grusig sand. I detta lager låg tätt packade stenar, 0,2-0,3 meter stora samt enstaka tegelbitar. Därunder förekom gulbrun stenig silt med enstaka större stenar (större än 0,5 meter).

I och med att silten uppträdde endast 0,1 meter under torvlagret borde an- läggningen ligga på en naturlig höjd som man har byggt vidare på. I det

(15)

intilliggande schaktet förekom också tegel och relativt mycket sten, vilket antyder att det finns påfört material utefter skogskanten. Stenröset är så- ledes inget undantag, utan den omgivande marken består troligen av lik- nande fyllnadsmaterial.

Sannolikt är stenpackningen ett röjningsröse, alternativt en dumphög, efter markarbeten nedanför. Detta kan ha gjorts i samband med anläggan- det av dammen eller golfbanan på 1960-talet.

r ^esulTaT ^GenTemoT undersök ninGsplanen

Fornlämningarnas art och omfattning har undersökts och beskrivits. Bo- platserna har avgränsats till mindre aktivitetsytor. Målsättningen att kunna datera lämningarna utifrån ledartefakter och kolprover har inte kunnat genomföras. Eftersom boplatserna kan tolkas som tillfälliga besök, och ligger på olika nivåer, behöver de inte egentligen ha samband med varandra.

Stenröset har avfärdats som fornlämning och anses höra samman med markarbeten som utfördes under 1960-talet.

m ^aTerialeTs ^poTenTial

Boplatserna ingår i en större fornlämningsbild där man kan konstatera att människor har uppehållit sig i landskapet under förhistorisk tid. De skulle

Figur 8. Röset med golfbanan i bakgrunden. Foto från väster, Per Falkenström.

(16)

kunna knytas till andra fornlämningar i området, till exempel fynden av flinta (Hålta 41). Eventuellt kan de sättas i samband med andra strandnära boplatser från tidigmesolitisk tid som kan dateras utifrån nivån över havet.

s ^luTsaTser ^samT åTGärdsförslaG

Sammanfattningsvis antyder lämningarna att boplatserna Hålta 132 och 133 har nyttjats extensivt. De skörbrända stenar som påträffades tillsammans med flintavslagen tyder på att man har eldat och att man bearbetat flinta.

Även om det förekom kol på boplatserna kunde det inte med säkerhet knytas till förhistoriska aktiviteter. Fyndmaterialet kan inte heller användas för att datera boplatserna. En strandlinjedatering är ett alternativ, boplatserna skulle då kunna dateras till tidigmesolitisk tid. Troligen representerar läm- ningarna tillfälliga besök, de skulle kunna sättas i samband med andra boplatser i närområdet. Det finns dock inga tecken på att någon av lämning- arna kan bidra till ytterligare förståelse av områdets förhistoria. Bohusläns museum anser därför att det inte är motiverat med fortsatta arkeologiska undersökningar i samband med att de planerade tomterna bebyggs.

(17)

r ^eferenser

Falkenström, Per 2006. Gullbringa Golfbana Arkeologisk utredning, Hålta socken, Gullbringa 1:4, RAÄ 132 och 133. Bohusläns museum Rapport 2006:35.

Kulturminnesvårdsprogram. 1990. Kungälvs kommun.

Påsse, Tore 2006. Strandförskjutningen inom området Nordre älv och Stenungsund. I: Ytterberg, N. (red.) Flyktiga förbindelser. Ar- keologiska undersökningar inför den nya gasledningen Göteborg–Ste- nungsund, sid 180. Bohusläns museum. Kulturhistoriska doku- mentationer nr 21.

Wennberg, Tom 2006. Ur förändringens tid. I: Ytterberg, N. (red.) Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gas- ledningen Göteborg–Stenungsund, s 122. Bohusläns museum. Kul- turhistoriska dokumentationer nr 21.

O tryckta källor

FMIS, Digitala fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet Kindgren, Hans. En stenåldersboplts i Hålta socken, Arkeologisk för- undersökning Hålta 112. Bohusläns museum rapport under arbe- te.

(18)

T ^{ek nisk a} ^och adminisTraTiva uppGif Ter

Lst dnr: 431-48593-2006

BM dnr: NOK 247-2006

BM pnr: B100

Fornlämningsnr: Hålta 132, 133, 134

Län: Västra Götalands län

Kommun: Kungälv

Socken: Hålta

Fastighet: Gullbringa 1:4

Ek. karta: 7142

Läge: X 6424203, Y 1260703

Meter över havet: 35–55

Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon Väst

Uppdragsgivare: Lennart Krüger, Gullbringa 160, 442 95 Hålta

Ansvarig institution: Bohusläns museum Projektledare: Per Falkenström

Fältpersonal: Per Falkenström och Pia Claesson Fältarbetstid: 2007-01-22–2007-02-01

Arkeologtimmar: 56 Undersökt yta: 3 800 m²

Arkiv: Bohusläns museums arkiv

Fynd: Inga fynd tillvaratogs

(19)

f iGur för Teck ninG

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. God- känd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000.

Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 7142, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning.

Lantmäteriverket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

Figur 4: Pia Claesson mäter in schakt med GPS. Foto Per Falkenström.

Figur 5: Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med förundersökningschakten på Hålta 132, 133 och sten- röset Hålta 134 markerade. Skala:1:1 500. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriver- ket 2007-11-22. Dnr 601-2007/2032.

Figur 6: Hålta 132 i snö från sydväst. Foto Per Falkenström.

Figur 7: Platån på Hålta 133 där flest fynd påträffades. Foto taget från väster. Per Falkenström.

Figur 8. Röset med golfbanan i bakgrunden. Foto från väster, Per Falkenström.

b ^ilaGor

b

ilaGa

1.

Tabeller

Tabell 1: Schaktbeskrivning Hålta 132 Tabell 2: Schaktbeskrivning Hålta 133

(20)

2 3 1,20 0,40 0,15 0,10 m humös sandig silt, 0,30 m

sandig silt - Enstaka skör-brända

stenar

3 3 2 0,50 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,25 m

sandig silt 1 flintavslag Enstaka skör-brända

stenar

stenig sand - På platå

5 3 2 0,50 0,15 0,15 m humös sand, 0,20 m

sandig silt 3 flintavslag

sandig silt - 3 flintfragment, ev.

naturliga

8 3 2 0,25 0,25 Berggrund under torven -

3 2 0,50 0,15 0,15 m humös sandig silt, 0,10 m

naturlig

10 3 2 0,45 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,20

m sandig silt 1 flintavslag

11 3 1,20 0,40 0,10 0,15 m humös sandig silt, 0,15 m

siltig lera -

12 3 2 0,40 0,10

0,15 m humös sandig silt, 0,20 m siltig lera med inslag av enstaka stenar

-

13 4 1,20 0,35 0,10 0,15 m sand med inslag av tegel,

0,10 m lerig silt - Vid stenröse

(21)

Schaktnr Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Torv (m) Fyllning Fynd Kommentar

14 3 2 0,40 0,15 0,15 m humös silt, 0,10 m lerig silt 2 flintfragment, ev. naturliga

15 3 2 0,40 0,10 0,20 m humös lerig silt med in-

slag av grus, 0,10 m stenig lera - Enstaka stenar

16 2,50 2 0,40 0,15 0,15 m humös sandig silt, 0,15 m

lerig silt 3 flintavslag

lerig silt

1 flintavslag 1 flintnodul

18 3 2 0,30 0,13 0,12 m humös sandig silt, 0,05

m silt 20-tal flintavslag Skörbränd sten i N delen

lerig silt - Berggrund under torven i

västra delen

20 3 2 0,15 0,10 Stenig sandig silt - Vid klippvägg, mycket stenigt,

ej grävt i botten

lerig silt -

lerig silt med enstaka sten 1 flintfragment, ev. naturligt

23 3 2 0,40 0,15 0,10 m humös silt, 0,15 m lerig silt -

Tabell 2: Schaktbeskrivning Hålta 133

(22)

(23)

T ^vå ^boplaTser ⁱ G ^ullbrinGa

Arkeologisk förundersökning Hålta 132, 133 och 134

Gullbringa 1:4, Hålta socken, Kungälvs kommun Judith Crawford och Per Falkenström

Bohusläns museum Rapport 2007:81

XX XX

T v å b o p la Ts er i G u ll b r in G a Ju d it h C ra w fo rd o ch P er F al ke n st rö m Ra p p o rt 2 00 7: 81 T v å b o p la Ts er i G u ll b r in G a Ju d it h C ra w fo rd o ch P er F al ke n st rö m Ra p p o rt 2 00 7: 81

Två boplatser i Gullbringa. Gullbringa. Två boplatser i. Judith Crawford och Per Falkenström