LUNDS UNIVERSITET CENTRUM FÖR TEOLOGI OCH RELIGIONSVETENSKAP

(1)

LUNDS UNIVERSITET | CENTRUM FÖR TEOLOGI OCH RELIGIONSVETENSKAP

Judas - förrädare eller överlämnare?

En semantisk studie av verbet παραδίδωμι och verbets påverkan på Judasgestalten

Marcela Szumislawska-Bengtsson

BIVK10 Bibelvetenskap: Examensarbete för kandidatexamen 15 hp

Handledare: Joel Kuhlin

Examinator: Magnus Zetterholm Termin: Höstterminen 2019

(2)

1

Abstract

The aim of this essay is to investigate if the Judas figure in the Gospel of Mark was a betrayer or a servant, who only wanted to fulfill Jesus’ will, by discussing the significance of

παραδίδωμι in these texts, and in relation to Isaiah 53.

The question is: in what way is the Judas figure in the Gospel of Mark shaped by the verb παραδίδωμι in Isaiah 53:6 and 53:12 according to LXX (the Septuagint)? To answer this question, I ask the following subquestions: what is the lexical meaning of παραδίδωμι? How was παραδίδωμι used in the Gospel of Mark? How is the Judas figure described in the Gospel of Mark? How was παραδίδωμι used in Isaiah 53:6 and 53:12, according to LXX? What is the connection between παραδίδωμι in Isaiah 53:6 and 53:12, according to LXX, and the Gospel of Mark?

By using a sematic method, I analyze the lexical meaning of παραδίδωμι and the context in which the verb was used in the Gospel of Mark and Isaiah 53. As a complement, I use an analysis of syntax and word choice for an analysis of Judas and παραδίδωμι from a perspective of transitivity and collocations.

My conclusion is that Judas is one of the twelve, belonging to Jesus’ closest circle. His mission begins on a mountain and ends on a mountain. He gets the mission from Jesus to proclaim, drive out demons, heal, and then he is described as the one who hands over Jesus, which can mean that Judas gets the power of attorney from Jesus to hand him over.

Παραδίδωμι lexical meaning is ”hand over”, and it was used to talk about Jesus’ coming suffering and Judas’ act. The verb was also used in the same way in Isaiah 53. The theme that ties Isaiah 53 and the Gospel of the Mark together is the theme of the suffering servant, which will be handed over to death for the sins of others. When Jesus talks about himself he uses a passive form of παραδίδωμι, which means that the agent who handed him over is gone and all focus lies on Jesus. When Judas acts, he is always the agent and παραδίδωμι is not associated with death or suffering. It means Judas is not blamed for his act. Judas is the one who favors Jesus by fulfilling the prophecy of Isaiah 53 and by taking full responsibility.

Keywords: Judas Iscariot, Jesus, betray, hand over, παραδίδωμι, lexical meaning, transitivity, collocations, the Gospel of Mark, Isaiah 53.

(3)

2

Innehållsförteckning

Förkortningar ... 4

1.Inledning ... 5

1.1 Syfte och frågeställning ... 5

1.2 Metod, teori och begrepp... 6–8 1.2.1 Metoddiskussion ... 9

1.3 Tidigare forskning ... 9

1.3.1 Roman B. Halas ... 10

1.3.2 William Klassen ... 10

1.3.3 Peter Stuhlmacher ... 11

1.3.3 Forskningsdiskussion ... 11–12

1.4 Material ... 12–13 1.5 Disposition och avgränsningar ... 14

2. Παραδίδωμι i Markusevangeliet ... 15

2.1 Vilken är παραδίδωμι lexikaliska betydelse? ... 15–17 2.1.1 Förråda ... 17–19 2.2 Summering ... 20

3. Analysen av Judasgestalten i Markusevangeliet ... 21

3.1 Mark 3:13-19 ... 21–23 3.2 Mark 6:6 och 6:12–13 ... 24–25 3.3 Mark 14:10-11 ... 25–26 3.4 Mark 14:17-21 ... 27–30 3.5 Mark 14:41-45 ... 30–32 3.6 Summering ... 32–33

4. Markusevangeliet och παραδίδωμι i Jesaja 53 ... 34

4.1 Hur användes παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12 enligt LXX? ... 34–35

(4)

3 4.2 Vad finns det för koppling mellan παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12 och

Markusevangeliet? ... 36–38 4.3 Summering ... 39

5. Slutsatser och diskussion ... 40–42 6. Bibliografi ... 43

6.1 Primärkällor ... 43 6.2 Sekundärkällor ... 43–44

(5)

4

Förkortningar

I uppsatsen används följande förkortningar:

Jes- för Jesaja

Judas - för Judas Iskariot Luc - för Lukasevangeliet LXX - för Septuaginta Mark – för Markusevangeliet

(6)

5

1. Inledning

Vid översättningen av Markusevangeliet, från grekiska till svenska, stötte jag på ett intressant problem: min egen översättning skiljer sig från Bibel 2000s översättning av Mark 14:10. Det som anses vara tvivelaktigt är παραδίδωμι, som i en kontext där överprästerna, som är fiender till Jesus, målar en mörk bild av Judas med hjälp av ordet förråda. Jag översatte versen till:

”Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att överlämna honom [Jesus]

till dem”, medan Bibel 2000 översatte versen till: ”Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom.” Tänk om Judas egentligen inte var en ond förrädare utan en godtrogen tjänare som ville uppfylla Jesus vilja, men att hans roll har fått en annan exegetisk betydelse i Bibel 2000 översättning? Detta exegetiska problem har väckt många tankar hos mig: varför skulle översättningen skilja sig så mycket? Finns det en mer korrekt översättning och i så fall vilken är den rätta? Vilken blir konsekvensen av en annan

översättning?

1.1 Syfte och frågeställning

Uppsatsens syfte är att undersöka om Judasgestalten i Markusevangeliet var en förrädare eller tjänare som enbart ville uppfylla Jesus vilja, utifrån en analys av betydelsen för παραδίδωμι i dessa bibeltexter, samt i relation till Jesaja 53. Min frågeställning lyder:

På vilket sätt formas Judasgestalten i Markusevangeliet av verbet παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12 enligt LXX?

För att besvara denna frågeställning ställer jag följande underfrågor.

1) Vilken är den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι?

2) Hur användes παραδίδωμι i Markusevangeliet?

3) Hur beskrivs Judasgestalten i Markusevangeliet?

4) Hur användes παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12 enligt LXX?

5) Vad finns det för koppling mellan παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12 enligt LXX och Markusevangeliet?

(7)

6

1.2 Metod, teori och begrepp

För att besvara mina frågeställningar används en lexikalisk analysmetod. Den metoden är en del av ett semantiskt tillvägagångssätt, vilket är en språkvetenskaplig metod som ” […]

beskriver förhållandet mellan språkets form och dess innehåll.”¹ Eller med andra ord; det är en betydelselära, ” […] en vetenskap om tecken och deras tydning.”² Inom lingvistisk semantik använder man begreppet konnotation och denotation. Konnotation innebär en abstrakt betydelse och sammanfattar egenskaper som kännetecknar en viss företeelse.³ Med andra ord, konnotation är en beskrivning som kan ge en abstrakt förståelse för det som åsyftas, exempelvis, konnotationen till ordet bil är ett fyrhjuligt fordon. Ett ord kan få sin konnotation genom sammanhanget, bruket och användningen.⁴ Jämfört med konnotation är denotation mer konkret. Denotation säger ingenting om ordets betydelse utan innebär betydelseomfång.⁵ Denotationen till ordet bil är, exempelvis, alla tillverkade och skrotade bilar och inte en beskrivning hur en bil ser ut. Den lexikaliska analysmetoden kommer vara bäst lämpad för att försöka svara på uppsatsens frågeställningar.

Lexikalisk betydelse - är en allmän bruksanvisning för hur orden eller formerna får användas i semantiskt avseende.⁶ Med andra ord, det är en betydelse som används i ordböcker eller lexikon och som ger en objektiv definition av ordet. En lexikalisk betydelse ska vara

gemensam för alla som brukar den betydelsen.⁷ Om en person talar om en specifik händelse, genom att använda en lexikalisk betydelse, bör också andra människor ha förutsättningen att veta vad som menas.⁸ Exempelvis, om man talar om en stork ska inte andra föreställa sig en skata. Att en lexikalisk betydelse är objektiv innebär att den inte ska innehålla associationer, vilka ofta är subjektiva och laddade med olika värderingar, som bland annat beror på

individuell erfarenhet.⁹ Ett och samma ord kan ha både positiva och negativa associationer.

Exempelvis dusch kan associeras både med en skön vattenstråle och med en

avrättningsmetod under förintelsen. Däremot finns det inga hinder för att en företeelse har både lexikalisk och subjektiv betydelse, men ett lexikon ska hålla sig till den lexikaliska

1 Åke Pettersson, Språkvetenskaplig semantik (Lund: Svensklärarföreningen, 1971), 150.

2 Hans Regnéll, Semantik: Filosofiska och språkvetenskapliga grundfrågor inom betydelseläran (Stockholm:

Läromedelsförlagen, andra upplagan, 1971), 1.

3 Pettersson, Språkvetenskaplig semantik, 155.

6 Regnéll, Semantik, 42.

(8)

7 betydelsen. Den semantiska metoden som används i denna uppsats är en lexikalisk analys av verbet παραδίδωμι. Studiens angreppssätt är att analysera de lexikaliska betydelserna av παραδίδωμι och kontexten i vilken verbet användes i Markusevangeliet och Jesaja 53 i LXX.

Analysen kommer vara ett underlag för förståelsen av syftet i vilket παραδίδωμι användes för att beskriva Judas handling, och på det sätt som Judasgestalten formades av verbet. Som en kompletterande metod används även en analys av syntax och ordval, vilken är en del av lingvistikens analysmetoder.¹⁰

Syntax - betyder satslära, dvs. hur ord är sammansatta.¹¹ Den valda vetenskapsteorin är det språk som blir maktbärande, vilket innebär att syntaxen och ordval kan säga mer om textens ideologiska perspektiv och maktspänningar än textens argumentation.¹² De centrala begrepp och perspektiv inom språket som maktstyrande är transitivitet och samförekomster.¹³

Transitivitet - betecknar hur syntaxen uttrycker perspektivet när ett skeende ska beskrivas.¹⁴ Syntaxen kan uttrycka perspektivvalet och maktspänningar genom bland annat verbets passiva eller aktiva form. Exempelvis, en passiv form används i satsen: Människosonen skall överlämnas. Och en aktiv form används i Judas överlämnar honom. Transitivitet kan bestå av processer, deltagare och omständigheter. Till omständigheter räknas tid och plats.¹⁵ Processer är handlingar eller händelser. En handling är något som utförs avsiktligt av någon, och står under dennas kontroll. Man kan skilja på handlingar som påverkar andra deltagare och de som inte gör det.¹⁶ Exempelvis i satsen Judas vandrar, påverkas inga deltagare, däremot i satsen: Judas överlämnar Jesus, påverkas Jesus av Judas handling. ”En handling till skillnad från en händelse ger ett ansvar till bestämda deltagare.”¹⁷ Handlingar kan delas in i två kategorier: ett agerande som påverkar andra på ett positivt sätt, en handling som gynnar dem, och ageranden som påverkar dem på ett negativt sätt, samt handlingar som missgynnar dem.¹⁸ Agenter är dem som agerar och mottagare är dem som är påverkade av agentens handling.

10 Göran Bergström och Kristina Boréus, ”Lingvistisk textanalys,” i Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys (red. Göran Bergström och Kristina Boréus; Lund:

Studentlitteratur, tredje upplaga, 2012), 280.

11 Svenska Akademiens Ordbok, ”Syntax” (2000). Hämtad 2020-01-04. Online:

https://www.saob.se/artikel/?seek=syntax&pz=2.

12 Bergström och Boréus, ”Lingvistisk textanalys,” 280.

13 Bergström och Boréus, ”Lingvistisk textanalys,” 280 och 291.

(9)

8 Passivering - I frågan om deltagare används begreppet passivering, vilket innebär en process där mottagaren kommer i fokus.¹⁹ I stället för att säga Judas överlämnar Jesus kan man uttrycka samma sak genom en passiv form: Jesus överlämnas av Judas. Genom att använda passivering kan man utesluta en agent, exempelvis Jesus ska överlämnas, vilket resulterar i att man undviker att utpeka agenter, det vill säga de ansvariga.²⁰

Samförekomster (collocations) - Innebär ” […] med vilka andra ord ett bestämt ord förekommer bredvid varandra eller med bara några ords mellanrum.”²¹ Detta görs bland annat för att få fram hur ofta ett bestämt ord förekommer tillsammans med positiva eller negativa ord.²²

I denna uppsats används teorin om språket som makt²³ för att beskriva Judasgestalten.

Eftersom Judas fanns i den närmaste kretsen av Jesus lärjungar i Markusevangeliet, måste han beskrivas i relation till Jesus. Vidare används Jesaja 53, som ger perspektivet på Jesus som den lidande tjänaren. Judas beskrivs i relation till Jesus som den lidande tjänaren. Den valda metoden, analysen av syntax och ordvalanvänds genom transitivitet- och

samförekomstperspektiv. Inom uppsatsens syfte är frågan om vad perspektivet på transitivitet kan säga om maktfördelningen mellan Jesus och Judas. Hur fördelas ansvaret och

skuldbeläggningen för överlämnandet mellan Jesus och Judas? Vem tar ansvaret och vem är den handlande? Vad uppmärksammar användningen av παραδίδωμι och vad döljer den? Är Judas den som utsätter Jesus för en obehaglig handling som missgynnar honom? Eller är det snarare en handling som gynnar honom? Det andra arbetssättet är att genom analys av samförekomster undersöka vilka ord som förekommer med ordet Judas och παραδίδωμι, för att veta vilka ord som associeras med honom och hur Judas handling associeras. Analysen kommer att pröva den lexikaliska betydelsen av termen παραδίδωμι, eftersom de

omkringliggande orden kan bekräfta eller avfärda ifall den lexikaliska betydelsen är enhetlig med textkontexten och beskrivningen av Judas eller ej.

(10)

9

1.2.1 Metoddiskussion

Den lexikaliska analysen ger en objektiv betydelse eftersom den bortser från bibetydelser som kan vara laddade med subjektiva associationer. Å andra sidan är den lexikaliska analysen inte heltäckande eftersom den saknar övriga betydelser. Analysen av transitivitet och

samförekomster ger en skärpa och djupare förståelse där vanlig läsning inte hade gett samma iakttagelser. Den kan avslöja ett dolt budskap.²⁴Analysen av samförekomster ger

associationer med utvalda ord och kompletterar den lexikaliska betydelsen. Däremot ska analysen av texter inte ske utan sin kontext.

1.3 Tidigare forskning

Följande forskare läses tematiskt: Roman B. Halas, William Klassen och Peter Stuhlmacher.

Halas och Klassen presenterar två olika syner på Judasgestalten. Halas ser Judas som en förrädare, Klassen ser honom som icke förrädare, och Peter Stuhlmacher analyserar Jesaja 53.

Det är inte enbart synen på Judas som skiljer Klassen från Halas utan även kronologin. Halas, vars publikation om Judas, utgiven 1946, fördjupade sig i ämnet om Judas som förrädare.

Hans forskning grundades på Judasforskaren Donatus Haugg och den drivande tesen i Halas forskning om Judas var just bristen på forskning om Judas.²⁵

Klassen, vars bok Judas: betrayer or friend of Jesus, utgiven 1996, drevs av bristen på kunskap kring Judas roll i Jesus liv och död.²⁶ Detta visar att under 50 år fanns det luckor i kunskapen om Judas och att kunskapen om denna gestalten inte är fullständig än.

Peter Stuhlmacher, som skrev kapitlet “Isaiah 53 in the Gospels and Acts” i boken som han redigerade tillsammans med Bernd Janowski, The suffering servant: Isaiah 53 in Jewish and Christian sources, ville göra ett gammalt språk och gamla motiv tillgängliga för en modern läsare.²⁷

25 Halas Roman B., Judas Iscariot: A Scriptual and Theological Study of His Person, His Deeds and His Eternal Lot. (Washington, D.C.: The Catholic University of America Press Washington, 1946), xii.

26 William Klassen, Judas: betrayer or friend of Jesus? (London: SCM Press, 1996), vii.

27 Bernd Janowski och Peter Stuhlmacher, red., The Suffering Servant: Isaiah 53 in Jewish and Christian Sources (Grand Rapids: Eerdmans, 2004),vii.

(11)

10

1.3.1 Roman B. Halas

I Roman B. Halas publikation Judas Iscariot: A Scriptual and Theological Study of His Person, His Deeds and His Eternal Lot presenteras Judas Iskariots liv utifrån en teologisk och biblisk ståndpunkt i ljuset av återlösningens mysterium, baserad på de fyra kanoniska evangelierna och apostlagärningarna.²⁸ Halas forskningsunderlag baseras på Donatus Haugg monografi om Judas liv.²⁹ För Halas är Judas en förrädare, vars roll hade utvecklat sig i fel riktning, bort från en god apostel.³⁰ Halas kommer fram till slutsatsen att Judas förräderi var en process och inte en plötslig handling.³¹

1.3.2 William Klassen

William Klassen analyserar den historiska Judas i sin exegetiska undersökning av

passionsberättelsen i de fyra evangelierna, och han försöker att upprätta Judasgestalten. I analysen av verbet παραδίδωμι drar Klassen slutsatsen att: “[…] the deed for which Judas is almost universally blamed - that of “betraying Jesus” - does not rest on linguistic grounds”.³² Det vill saga, förräderi åvilas inte på några lingvistiska grunder. Vidare förklarar Klassen att παραδίδωμι, som översatts till förråda i samband med Judas gärning, betyder inte förråda, varken i klassiska texter, hos Josefus eller i Nya Testamtet.³³ Akten av överlämnandet var ingen överraskning för Jesus och ” […] relationen mellan Judas och Jesus verkade vara varm och vänlig”.³⁴

28 Halas, Judas Iscariot, xii.

29 Halas, Judas Iscariot, xii.

30 Halas, Judas Iscariot, xi.

31 Halas, Judas Iscariot, 71–72.

32 Klassen, Judas, 202.

(12)

11

1.3.3. Peter Stuhlmacher

Peter Stuhlmacher analyserar verkningshistorien i kapitlet ”Isaiah 53 in the Gospels and Acts”, i publikationen The Suffering Servant: Isaiah 53 in Jewish and Christian Sources. Han presenterar Jesus som den lidande tjänaren. Jesus som tolkade Jesaja 53 och förstod den som ett mål att sträva efter. ³⁵ Efter Jesus avrättning blev Jesaja 53 för första gången applicerad på en historisk person.³⁶

1.3.4 Forskningsdiskussion

Allt eftersom Judasgestalten utvecklades och tolkades genom historien, så är litteraturen om honom omfångsrik: alltfrån evangelierna, kyrkofäderna, judisk litteratur, folkberättelser till skönlitteratur. Å andra sidan, mängden material som fokuserat på Judas som spelar en konkret roll, i en konkret källa är begränsat. Halas forskning omfattar de fyra evangelierna och apostlagärningarna, vilket innebär att han inkluderar Markusevangeliet som ett

fokusområde för denna studie. Halas diskuterar betydelsen av παραδίδωμι och är medveten om att handlingen av överlämnandet refererar till Jesaja 53:12 i LXX³⁷ men kommer fram till en negativ bild av Judas genom en teologisk läsning. Detta kan bero på att Halas använder sig av en helhetsbild baserad på de fyra evangelierna, vilket gör att Judasgestalten blir färgad av olika traditioner. Vad som görs i denna studie är att Judasgestalten analyseras enskilt i Markusevangeliet, vilket gör att andra traditioner inte blandas in. Trots att Halas presenterar diskussionen kring παραδίδωμι så är den kort och det sker ingen fördjupad diskussion kring Jesaja 53, en referens som Halas är medveten om.

Klassen gör en historisk analys av Judasgestalten i de fyra evangelierna, och analyserar evangelierna var för sig, till skillnad från Halas. Klassen gör även en noggrann analys av den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι. Däremot börjar analysen av Judasgestalten i

Markusevangeliet först med 14:43. Det som Klassen saknar är att 3:13-19 inte tas upp, en perikop där Jesus kallar in de tolv och där Judas presenteras för första gången. I min studie av Judasgestalten tar jag upp 3:13-19 och använder analysen av syntax och ordval, vilket

35 Peter Stuhlmacher, ”Isaiah 53 in the Gospels and Acts,” i The suffering servant: Isaiah 53 in Jewish and Christian sources (red. Bernd Janowski and Peter Stuhlmacher; Grand Rapids: Eerdmans, 2004), 147.

36 Stuhlmacher, “Isaiah 53 in the Gospels and Acts,” 149.

37 Halas, Judas Iscariot, 49.

(13)

12 kompletterar Klassen och jag analyserar παραδίδωμι på en djupare nivå genom att

uppmärksamma språkets makt och hur det, i sin tur, formar och tolkar Judasgestalten.

Peter Stuhlmacher analyserar Jesaja 53 och textens relation till de fyra evangelierna och apostlagärningarna. Den centrala uppfattningen är Jesus förståelse av Jesaja 53 och införlivandet av profetian. Men Stuhlmacher analyserar inte hur Jesus förståelse av Jesaja påverkade Judasgestalten, som spelade en viktig roll i överlämnandet. I denna uppsatsen relateras Jesaja 53, inte enbart till Jesus, utan även till Judas själv.

1.4 Material

Studiens primära material, för undersökningen av Judas Iskariot, är Markusevangeliet.

Evangeliet har valts eftersom Markusevangeliet anses vara det äldsta evangeliet, troligen skrivet 68–70 v.t.³⁸ Detta resulterar i att Markusevangeliet, som anses vara äldst, inte har en negativ syn som beskyller Judas, vilket sker de yngre kanoniska evangelierna³⁹. Studiens syfte är inte att röra sig diakront och titta på utvecklingen av Judasgetsalten genom alla århundraden. Det finns en ambition att arbeta synkront, vilket innebär att studiens fokus enbart ligger på Markusevangeliet och arbetet med metoderna omnämnda i kapitel 1.2.

Eftersom originalspråket är viktigt i studiens undersökning av den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι och dess användning, används min egen översättning av Markusevangeliet.

Den andra primära källan är Jesaja 53 i LXX (Septuaginta). LXX är en grekisk översättning av Gamla Testamentet. Markusförfattaren och de tidiga kristna läste främst LXX, eftersom grekiska är det språk som de första kristna talade. Dessutom innehöll LXX fler böcker jämfört med den hebreiska bibeln.⁴⁰

Det som också ligger inom studiens syfte är hur παραδίδωμι användes i Jesaja 53: 6 och 53:12, och vilken betydelse det får för Judasgestalten i Markusevangeliet. Det finns

översättningsskillnader av Jesaja 53 mellan Biblia Hebraica Stuttgartensia och LXX, vilket har påverkan på Bibel 2000 eftersom den är trogen den hebreiska Bibeln. Nedan presenterar

38 Dieter Mitternacht och Anders Runesson, red., Jesus och de första kristna: inledning till Nya testamentet (Stockholm: Verbum 2006), 206.

40 Mitternacht och Runesson, Jesus och de första kristna, 183.

(14)

13 jag spänningar i översättningen, där den engelska översättningen av παραδίδωμι i LXX och en motsvarighet till i NRSV (New Revised Standard Version) är markerade.

LXX⁴¹ NRSV ⁴² Engelsk översättning av LXX⁴³

53:6 πάντες ὡς

πρόβατα ἐπλανήθημεν, ἄνθρωπος τῇ ὁδῷ αὐτοῦ ἐπλανήθη· καὶ κύριος παρέδωκεν αὐτὸν ταῖς ἁμαρτίαις ἡμῶν.

53:6 All we like sheep have gone astray; we have all turned to our own way, and the LORD has laid on him the iniquity of us all.

53:6 All we as sheep have gone astray; everyone has gone astray in his way; and the Lord gave him up for our sins.

53:12 διὰ τοῦτο αὐτὸς κληρονομήσει πολλοὺς καὶ τῶν ἰσχυρῶν μεριεῖ σκῦλα, ἀνθ᾽ ὧν

παρεδόθη εἰς θάνατον ἡ ψυχὴ αὐτοῦ, καὶ ἐν τοῖς ἀνόμοις ἐλογίσθη·

καὶ αὐτὸς ἁμαρτίας πολλῶν ἀνήνεγκεν καὶ διὰ τὰς ἁμαρτίας αὐτῶν παρεδόθη.

53:12 Therefore I will allot him a portion with the great, and he shall divide the spoil with the strong; because he poured out himself to death, and was numbered with the transgressors; yet he bore the sin of many, and made intercession for the transgressors.

53:12 Therefore he shall inherit many, and he shall divide the spoils of the mighty; because his soul was delivered to death:

and he was numbered among the transgressors; and he bore the sins of many, and was delivered because of their iniquities.

Därför kommer jag använda mig av LXX med engelsk översättning för att en läsare ska kunna se anspelningar mellan Markusevangeliet och Jesaja 53 på ett tydligt sätt.

41 Lancelot C.L. Breton, red., The Septuagint with Apocrypha: Greek and English (Michigan: Grand Rapids 1980).

42 Zaine Ridling, red., The Bible with the Apocryphal/Deuterocanonical Books, The New Revised Standard Version (1989). Hämtad 2019-12-24. Online:

http://mediaset.sdasofia.org/MEDIA%20SET/Colour%20Atlas%20of%20the%20BIBLE/Bible_NRSV.pdf

43 Lancelot, The Septuagint with Apocrypha.

(15)

14

1.5 Disposition och avgränsningar

I kapitel 2.1 analyseras den lexikala betydelsen av παραδίδωμι i Markusevangeliet. Ordet

“förråda” diskuteras närmare i kap 2.1.1. Syftet med detta är att hitta spänningar i översättningen och för att få fram en lexikalisk betydelse som går att applicera på Judasgestalten. Kapitlet avslutas med en summering.

I kapitel 3 analyseras Judasgestalten i Markusevangeliet 3:13-19; 6:6 och 6:12-13; 14:10-11, 14:17-21och 14:41-45. Analysen sker genom transitivitet och samförekomster, där Judas handlingar gentemot andra analyseras samt Jesus handlingar gentemot Judas. Syftet med detta kapitel är att undersöka vilka ord som betecknar Judas och hur ansvarstagande formar Judasgestalten. Kapitlet avslutas med en summering.

I kapitel 4.1 analyseras παραδίδωμι i Jesaja 53:6 och 53:12. I kapitel 4.2 undersöks

kopplingen mellan Jesaja 53:6 och 53:12 och Markusevangeliet. Undersökningen begränsas till användningen av verbet samt Jesus som den lidande tjänaren. Kopplingen kommer att ligga i användningen av verbet, samt Jesus, som den lidande tjänaren. Kapitlet avslutas med en summering.

Kapitel 5 ägnas åt slutsatser och diskussion och avslutningsvis finns det en samlad bibliografi över all de källor som används i studien i kapitel 6.

(16)

15

Kapitel 2 Παραδίδωμι i Markusevangeliet

I detta kapitel presenteras en översikt över de lexikaliska betydelserna av παραδίδωμι.

Översikten visar användningen både i Nya Testamentet och Markusevangeliet. Syftet med översikten är att föreslå en lexikalisk betydelse som går att applicera på handlingen utförd av Judasgestalten. Översikten används därefter som ett underlag för kapitel 3, där den

lexikaliska betydelsen tillämpas.

I 2.1.1 presenteras spänningarna mellan begreppet ”förråda” och ”överlämna”. Att belysa dessa spänningar är betydelsefullt för Judasgestalten eftersom det första begreppet kan innebära en handling utförd av Judas, vilken missgynnade Jesus, medan det andra begreppet visar på en handling som gynnade Jesus. Vidare kan medvetenhet kring denna spänning hjälpa vid läsningen av analysen av Judasgestalten i Markuseevangeliet.

2.1 Vilken är den lexikala betydelsen av παραδίδωμι?

Den lexikaliska betydelsen i Nya testamentet är:

Betydelse Förklaring

Överlämna Ge sig själv till någon som dömer rättvist och därefter berömmer.⁴⁴

Överlämna/leverera för underkastelse, problem, ont, lidande eller ve.⁴⁵

Utlämna sig själv.⁴⁶

Överlämna till domstol eller

fängelse.⁴⁷

Återlämna Saken man ger kan vara en återbetalning.⁴⁸

44 C. Spicq, ”παραδίδωμι,” TLNT, 3:15.

45 Spicq, TLNT, 3:19-20.

46 Spicq, TLNT, 3:22.

48 Spicq, TLNT 3:14.

(17)

16 Tillåta I betydelsen att bli mogen, användes i liknelsen i Markus 4:29 för att

beskriva mogen frukt.⁴⁹

Föra vidare Att föra vidare makt eller egendom till andra.⁵⁰

Förråda I samband med Judas handling.⁵¹

Analysen av παραδίδωμι i Nya Testamentet visar att verbet kan ha olika betydelser. Den som man kan applicera på handlingen, utförd av Judasgestalten, är överlämna eller förråda. Nedan presenteras hur verbet παραδίδωμι användes i Markusevangeliet.

I Markusevangelietanvändes παραδίδωμι20 gånger ⁵² på följande ställen: 1:14; 3:19; 4:29;

7:13; 9:31; 10:33; 13:9; 13:11-12; 14:10-11; 14:18; 14:21; 14:41-42; 14:44; 15:1; 15:10;

15:15. Παραδίδωμι användes på följande sätt:

Användning Vers och betydelse

Att tala om det som inte har något att göra med varken överlämnandet eller lidandet.⁵³

4:29; tillåta.

7:13; föra vidare.

Att tala om lidandet i ett samhälle⁵⁴. 13:9, 11,12; utlämna för domstol.

I samband med Johannes Döparen, en indikator på Jesus öde.⁵⁵

1:14; fängsla.⁵⁶

I samband med Jesus passion (lidande)⁵⁷ 3:19; 9:31; 10:33; 14:10-11, 18, 21, 41–42, 44;15:1, 10. Betydelsen diskuteras nedan.

52 H. Baltz och G. Schneider, red., ”παραδίδωμι,” EDNT, 3:18.

53 Baltz och Schneider, EDNT, 3:19. Översättning av verben enligt Bibeln 2000.

54 Baltz och Schneider, EDNT, 3:19.

56 Enligt Bibel 2000.

(18)

17 Inom Jesus passion (lidande)⁵⁸ användes παραδίδωμι på tre olika sätt:

- Som överlämnande av Människosonen (9:31; 10:33; 14:21, 41).⁵⁹ - Som Judas förräderi (3:19, 14:10-11, 18,21, 42, 44).⁶⁰

-Som överlämnande av Jesus åt överprästerna och de skriftlärda (10:33; 15:1, 10) och åt Pilatus till döden (15:15).⁶¹

Analysen av den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι visar att verbet betyder överlämna när det är Människosonen som ska överlämnas eller när det är överprästerna och de skriftlärda som överlämnar Jesus. Däremot kallas Judas handling av överlämnade för förräderi. Nedan presenteras en diskussion om verbet förråda kan appliceras på Judasgestalten.

2.1.1 Förråda

Enligt Ceslas Spicq, som hänvisar till Wiard Popkes, användes termen παραδίδωμι i

bakgrunden av Jesus passionav evangelisterna och Paulus.⁶² Spicq presenterar överlämnande som förräderi: ”To say that Jesus was handed over, then, means that he was betrayed.”⁶³ Hans argumentation grundas på ordet ὁ παραδιδοὺς, vilket beskrev Judas som förrädaren.

Enligt Spicq kallades Judas alltid för en förrädare.⁶⁴ Detta hänvisas till de fyra evangelierna.⁶⁵ Särskilt listades Judas Iskariot som ”han som förrådde honom” av Matt 10:4.

Men det finns ett annat grekiskt verb som betyder förråda: προδίδωμι.⁶⁶ Med hänvisning till Westcott förklarar Klassen att ὁ παραδιδοὺς inte betyder förrädare utan den överlämnande och det exakta ordet förrädare (προδότης) som var kopplat till Judas, användes endast i Luk 6:16. På andra ställen användes ordet ὁ παραδιδοὺς, som är en del av ordet “överlämna” och inte en del av ordet “förråda”.⁶⁷ Detta leder till en fråga: varför valde Markus παραδίδωμι i stället för προδίδωμι? Halas i sin korta analys av παραδίδωμι och προδίδωμι argumenterar för

58 Baltz och Schneider benämner det som markiansk passion teologi, där messias hemligheten är gradvist avslöjad, det vill säga, Jesus lidande innebär avsnitten som talar om Jesus kommande lidande, EDNT, 3:19.

60 Baltz och Schneider, EDNT, 3:19. Lexikonets förslag slutar vid 14:42 medan jag även lägger till 14:44.

61Baltz och Schneider, EDNT, 3:19.

62 Spicq, TLNT, 3: 21.

63 Spics, TLNT, 3:22.

64 Spicq, TLNT, 3:21–22.

65 Bland annat Mark 3:19; Matt 26:15, Matt 26:16, 21, 23, 24, 25, 46, 48.

66 Ivar Heikel och Anton Fridrichsen, Grekisk-svensk ordbok till Nya testamentet (Lund: Gleerup, 1973), 187.

(19)

18 att verbet προδίδωμι inte förekom i Nya testamentet. Vad som däremot förekom i Nya

testament var en referens till verbet i form av substantivet προδότης.⁶⁸ En tolkning av Halas är att evangelierna använde verbet παραδίδωμι för att tala om förräderi eftersom traditionen att använda sig av verbet προδίδωμι inte var utvecklad:

It is to be emphasized that the verb used here to designate the treachery of Judas is not usual προδίδωμι but παραδίδωμι. (…) The customary word for to betray in classical Greek is προδίδωμι, which as a verb does not appear in the N.T. (…) The Evangelists firmly establish the fact that the monstrous deed of betrayal was carried out by no one else than Judas Iscariot, and this act is always described with παραδίδωμι.⁶⁹

Fokuset på den grekiska litteraturen ger ett annat perspektiv. Klassen citerar Popkes, som uttalar sig följande om sin observation av παραδίδωμι i grekisk literatur: “there is not one case in which the word means to “betray a secret”.⁷⁰ Det fanns ingen tradition att använda παραδίδωμι för att tala om avslöjande av en hemlighet i utombiblisk litteratur.

Spicq redovisar sin analys av παραδίδωμι i ljuset av en judisk historiker, Josefus, där παραδίδωμι också förknippades med något kriminellt så som ” […] överträdelsen av den svurna tron eller svek av någons förtroende”⁷¹. Hans argument baseras på följande citat från The Jewish War 4.523, skriven av Josefus: “Jacob told Simon that he would betray his country to him, on the basis of the promise that he would always continue to enjoy

honors”.⁷² Klassen skulle förmodligen inte hålla med Spicq och lägger fram att Josefus ” […]

använde παραδίδωμι 293 gånger men inte en enda gång kan man legitimt översätta det med ordet förråda”. Detta grundas på Josefus användning av προδίδωμι eller προδοσια för att uttrycka förräderi, samt ordet προδότης för att tala om en förrädare.⁷³ Παραδίδωμι användes av Josefus för att tala om överlämnandet av slavar, territorium och egendom.⁷⁴ Nedan följer en grekisk och engelsk översättning.

71 Spicq, TLNT, 3:21-22.

72 Spicq, TLNT, 3:22. Spicq uppger inte vem som översatt texten.

(20)

19 Josefus,

The Jewish War 4.523

Ἰδουμαίων τὸ στράτευμα, παραγίνεται πρὸς Σίμωνα, καὶ πρώτην αὐτῷ παραδώσειν συντίθεται τὴν αὑτοῦ πατρίδα, λαβὼν ὅρκους ὡς ἀεὶ τίμιος ὢν διατελέσει,

Engelsk översättning

the Idumaean army was then concentrated, and repaired to Simon.

With him he made a compact, first to deliver up his own native place, after receiving an assurance on oath that he should always hold some post of honour;

Analysen av sammanhanget i Josefus The Jewish War 4.523 visar att παραδίδωμι användes för att tala om överlämnandet av territorium (”his own native place”) och inte förräderi, vilket går i linje med Klassens argument.

Enligt Spicq finns det ett annat argument som påverkar förståelsen av παραδίδωμι som förråda, nämligen moraliska och psykologiska nyanser av teologiskt värde. Han anser att de första kristna såg Jesus korsfästelse mer som förräderi och mindre som tortyr.⁷⁵ Däremot är det viktigt att nämna att en lexikalisk betydelse ska vara objektiv och fri från bibetydelser och fri från positiva/negativa associationer som är subjektiva. I det fallet är moraliska och

psykologiska nyanser inte objektiva.Detta innebär att det inte finns någon tradition av användandet av παραδίδωμι som termen förråda före de fyra evangelierna. Därmed kommer en hypotes att presenteras: παραδίδωμι får betydelsen förråda först efter Bibelns evangelier eftersom den här traditionen kan ha uppstått efter Markus, vilket synliggörs i Luk 6:16, där ὁ παραδιδοὺς blev utbytt mot προδότης, vilket resulterade i att översättningen av verbet

παραδίδωμι blev förråda och därmed en negativ syn på Judasgestalten. Forskaren som min hypotes bygger på är Klassen, som menar att synen på Judas, blev påverkad av både den tidiga kyrkan och moraliska associationer.⁷⁶ Därtill vill jag hävda att bland annat προδότης och uppfattningen om Judas, som förrädare, användes som en nyckel i översättningen av Judas gärning, παραδίδωμι, utan hänsyn till verbets användning i Nya Testamentet, något som brukas av Bibel 2000. Att tolka παραδίδωμι i Markusevangeliet genom observans av

76 Klassen, Judas, 203–204.

(21)

20 προδότης i Lukasevangeliet (som anses vara yngre än Markus) utan att ta hänsyn till äldre källor är obefogat eftersom Markus inte alls använde verbet προδίδωμι i betydelsen av förråda.

2.2 Summering

Παραδίδωμι lexikaliska huvudbetydelse är överlämna och termen användes bland annat i kontexten av Jesus passion (lidande). Vilken betydelse som man ska använda när man pratar om Judas gärning är en omstridd fråga. De som hävdar att παραδίδωμι betyder ”förråda” när handlingen utförs av Judas hänvisar till moraliska, psykologiska eller teologiska

associationer; användning av ordet προδότης (förrädare) i samband med Judas handling i Luk 6:16; eller att “Judas alltid kallades för en förrädare”. Vad man måste vara medveten om är att en lexikalisk betydelse är en objektiv betydelse, fri från bibetydelser och associationer.

Detta innebär att den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι i samband av Judas gärning inte kan styras av några associationer. Att Judas alltid kallades för en förrädare kan enbart spåras till Lukas, där προδότης förekommer en gång. Därtill väljer Markus verbet παραδίδωμι i samband med Judas handling trots att det finns ett annat verb som betecknar ”förräderi”, προδίδωμι. Verbet προδίδωμι förekom inte i Nya Testamentet förutom en gång, i form av substantivet προδότης i Luk 6:16, evangeliet som är yngre än Markus. I grekisk litteratur användes inte verbet παραδίδωμι för att uttrycka ”förräderi” i bemärkelsen ”avslöjandet”.

Josefus förknippade inte παραδίδωμι med något kriminellt, utan använde προδίδωμι och παραδίδωμι för sig själv, utan att blanda betydelserna. Detta leder till slutsatsen att det inte existerade någon tradition, före de fyra evangelierna, av att använda sig av termen förråda, något som ställer Judas i ett positivt ljus.

(22)

21

Kapitel 3 Analysen av Judasgestalten i Markusevangeliet

I detta kapitlet analyseras Judasgestalten med hjälp av syntax- och ordvalsanalys med perspektiv på transitivitet och samförekomster. Analysens syfte är att undersöka hur

Judasgestalten beskrivs, vilka ord som används om Judas, vad associeras de med, och hur den lexikaliska betydelsen av παραδίδωμι användes.

3.1 Mark 3:13-19

Novum Testamentum Graece

13Καὶ ἀναβαίνει εἰς τὸ ὄρος καὶ προσκαλεῖται (οὓς ἤθελεν αὐτός, καὶ ἀπῆλθον πρὸς αὐτόν.14Καὶ ἐποίησεν δώδεκα [οὓς καὶ ἀποστόλους ὠνόμασεν] ἵνα ὦσιν μετ’ αὐτοῦ καὶ ἵνα ἀποστέλλῃ αὐτοὺς κηρύσσειν

15καὶ ἔχειν ἐξουσίαν ἐκβάλλειν τὰ δαιμόνια·¹⁶[Καὶ ἐποίησεν τοὺς δώδεκα,]

καὶ ἐπέθηκεν ὄνομα τῷ Σίμωνι Πέτρον,17καὶ Ἰάκωβον τὸν τοῦ Ζεβεδαίου καὶ Ἰωάννην τὸν ἀδελφὸν τοῦ Ἰακώβου καὶ ἐπέθηκεν αὐτοῖς ὀνόμα [τα]

Βοανηργές, ὅ ἐστιν υἱοὶ βροντῆς·¹⁸καὶ Ἀνδρέαν καὶ Φίλιππον καὶ

Βαρθολομαῖον καὶ Μαθθαῖον καὶ Θωμᾶν καὶ Ἰάκωβον τὸν τοῦ Ἁλφαίου καὶ Θαδδαῖον καὶ Σίμωνα τὸν Καναναῖον¹⁹καὶ Ἰούδαν Ἰσκαριώθ, ὃς καὶ παρέδωκεν αὐτόν.

Bibel 2000 13Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom.14Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika 15och ha makt att driva ut demonerna.

16Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,

17Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, 18vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

(23)

22 Egen

översättning

13Och han gick upp på ett berg och kallade till sig de han ville, och de kom till honom. 14Och han utsåg de tolv för att de ska bli med honom och för att han ska sända dem att förkunna 15och för att ha makt att kasta ut

demonerna.16(Och han utsåg de tolv) och han gav namnet Simon till Petrus, 17och Sebedaios son Jakob, Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, som är åskans söner 18 och Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios 19och Judas Iskariot, han som överlämnade honom.

Handlingens plats är ett berg, dit de tolv utvalda är kallade av Jesus. Namnet på berget nämns inte. Ett berg har också en symbolisk betydelse, där människor möter det gudomliga. Ett ställe, där Guds makt manifesteras: exempelvis när Herrens ängel visade sig för Mose i en eldslåga på berget Horeb i 2 Moseboken 3:2, eller när Gudskraft fyllde Elia på berget Karmel i 1 Kungaboken 18:42. Därför finns det en förväntan att även på detta berg kommer Guds makt att uppenbara sig.

I bibeltexten ovanför nämns Judas namn för första gången i Markusevangeliet, vilket är sent med tanke på att några av Jesus första lärjungar, Simon och Andreas, omnämns redan i kapitel 1:16, vilket i sin tur talar för att Judas konkreta roll i evangeliet inte började förrän 3:19.

Det ges ett speciellt uppdrag till de utvalda: att predika, ha makt att driva ut demonerna, dvs.

samma uppdrag som Jesus har. De utvalda nämns vid namn och Judas namn kommer sist.

Transitivitetsperspektivet visar att Jesus är agenten som handlar. Han ”utsåg” (ἐποίησεν),

”skickade ut” (ἀποστέλλῃ),”gav” (ἐπέθηκεν). Medan lärjungarna, efter att de kom till berget, är mottagare, dem som är utsatta för handlingen, vilket uttrycks genom Jesus handling ”vilka han gav”. Men när man kommer till Judas namn så ändras situationen. Judas är agenten, den som handlar, vilket verbet ”överlämnade” (παρέδωκεν) pekar på.

Syntax- och ordalysen framställer Jesus som en agent med en transcendent makt. För det första är platsen berget laddat med en symbolisk gudomlighet. För det andra har Jesus fullmakt att delegera ut uppdragen. För det tredje är Jesus en handlande agent. Men det sker ett maktskifte. Judas är agenten som handlar, där makten uttrycks genom verbets aktiva form och genom symboliken av berget.

(24)

23 Judas beskrivs genom sina handlingar: han är en av de tolv utvalda som tillhör Jesus närmaste krets, som får predika, ha makt att driva ut demonerna och som förrådde Jesus. Analysen av betydelsen i översättningen av παραδίδωμι visar att Bibel 2000 valde att översätta verbet till förråda.

Analysen av syntax och ordval visar att uppdragen att predika och driva ut demonerna är gemensamma för alla lärjungar, medan ”att överlämna” tillskrivs enbart Judas. Om Judas fick fullmakten att överlämna Jesus framgår inte av texten. Men överlämnandet nämns i samma perikop som behandlar uppdragen givna av Jesus. Det uppges ingen positionering gällande varken Judas handling och handlingens konsekvenser. Verbet παραδίδωμι förekommer bredvid ordet ”honom”(αὐτόν) och inte bredvid ord som talar om död eller lidande.

Den lexikaliska analysen visar att παραδίδωμι användes för att uttrycka idén om att

överlämnas i andras händer. Enligt Adela Yarbro Collins påminner denna användningen av verbet om överlämnandet av Johannes Döparen i Mark 1:14⁷⁷ (Μετὰ δὲ τὸ παραδοθῆναι τὸν Ἰωάννην). Parallellen mellan överlämnandet av Johannes Döparen, och överlämnandet av Jesus innebär att παραδίδωμι inte användes för att uttrycka förräderi, utan snarare en djupare betydelse av Jesus död, vilket förklaras genom Collins ord: ”This parallel also suggests that the primary significance of Judas’ handing over of Jesus is not betrayal but the result of the handing over of Jesus, namely, his death and its significance.”⁷⁸

Detta innebär att det inte fanns någon anledning att använda sig av verbet παραδίδωμι för att uttrycka ”förräderi”, eftersom syftet med παραδίδωμι var att uttrycka resultatet av

överlämnandet av Jesus. Judas handling är inte förrädisk, utan laddad med en djupare betydelse av handlingens resultat, Jesus död. Eftersom studien inte fokuserar på teologi, diskuteras inte παραδίδωμι teologiska associationer, det vill säga vad innebär Jesus död för Judasgestalten ur en teologisk synpunkt.

77Adela Yarbro Collins, Mark: a commentary (Minneapolis: Fortress Press, 2007), 223.

78 Collins, Mark, 223.

(25)

24

3.2 Mark 6:6 och 6:12–13

6καὶ ἐθαύμαζεν διὰ τὴν ἀπιστίαν αὐτῶν. Καὶ περιῆγεν τὰς κώμας κύκλῳ διδάσκων. 7Καὶ προσκαλεῖται τοὺς δώδεκα καὶ ἤρξατο αὐτοὺς ἀποστέλλειν δύο δύο καὶ ἐδίδου αὐτοῖς ἐξουσίαν τῶν πνευμάτων τῶν ἀκαθάρτων (…)

12Καὶ ἐξελθόντες ἐκήρυξαν ἵνα μετανοῶσιν, ¹³καὶ δαιμόνια πολλὰ ἐξέβαλλον, καὶ ἤλειφον ἐλαίῳ πολλοὺς ἀρρώστους καὶ ἐθεράπευον.

Bibel 2000 6Han vandrade från by till by i trakten där omkring och undervisade. 7Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna (…)

12De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, ¹³och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Egen översättning 6Och han gick runt, bland byarna och undervisade. 7Och han kallade till sig de tolv och började att sända dem två och två och gav dem makt över de orena andarna (…)

12Och de gick ut förkunnande för att göra bättring,¹³och de drev ut många demoner, och smörjde många sjuka med olivolja och botade dem.

Handlingen utspelar sig i Jesus hemtrakter. Judas Iskariot nämns implicit i denna perikopen.

Eftersom Jesus kallar till sig de tolv (τοὺς δώδεκα) innebär det att alla lärjungar är

närvarande, även Judas, vars namn blev kopplat till de tolv i Mark 3:16-19. Begreppet ”de tolv” kan jämföras med begreppet ”lärjungar” som användes redan i Mark 2:16, innan Jesus kallade de tolv, lärjungarna som ett begrepp behöver inte innefatta alla tolv.

I bibeltexten bekräftas uppdragen igen: Jesus ger makt till de tolv över de orena andarna.

Transitivitetanalys visar att Jesus är agenten i 6:7 som ”kallar” (προσκαλεῖται), ”börjar”

(ἤρξατο) och ”ger” (ἐδίδου), medan de tolv är mottagare. I 6:12 är det de tolv agenterna som predikar (ἐκήρυξαν) omvändelse, driver ut (ἐξέβαλλον) demoner och smörjer (ἤλειφον) sjuka och botar (ἐθεράπευον) dem, uppdragen som tillskrivs deras lärare.

(26)

25 Transitivitetperspektivet visar att det sker en överföring av makt. När Jesus är agenten som bokstavligen ”ger makt” sker det ett maktskifte till de tolv. De tolv är både agenterna och de som driver ut de onda andarna (tack vare Jesus makt). Analysen visar att det krävdes fullmakt av Jesus för att utföra uppdragen. Samförekomstsperspektivet visar att de tolv beskrivs i förhållande till sina uppdrag: att driva ut demonerna, predika, bota sjuka. Eftersom Judas tillhör de tolv är han också någon som driver ut demonerna, predikar, botar. I kapitel 3 beskrivs Judas som en av tolv men även som överlämnare av Jesus. Eftersom det krävs överföring av makt från Jesus sida för att de tolv skulle utföra sina uppdrag, fanns det maktöverföring i frågan om överlämnandet? Räknas överlämnandet som ett uppdrag som gavs till Judas?

3.3 Mark 14:10-11

Novum Testementum Graece

10Καὶ Ἰούδας Ἰσκαριὼθ ὁ εἷς τῶν δώδεκα ἀπῆλθεν πρὸς τοὺς ἀρχιερεῖς ἵνα αὐτὸν παραδοῖ αὐτοῖς. 11οἱ δὲ ἀκούσαντες ἐχάρησαν καὶ ἐπηγγείλαντο αὐτῷ ἀργύριον δοῦναι. καὶ ἐζήτει πῶς αὐτὸν εὐκαίρως παραδοῖ.

Bibel 2000 10Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. 11De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Egen översättning 10Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till överprästerna för att överlämna honom till dem. 11Och de blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att överlämna honom.

Vidare i analysen av syntax och ordval är Judas agenten som handlar aktivt, som utför sitt uppdrag, omnämnt redan i Mark 3 och går (ἀπῆλθεν) till överprästerna för att överlämna Jesus. Men syftet med överlämnandet nämns inte, inte heller nämns Judas reaktion eller sinnesstämning. Överprästerna är däremot agenterna som lovar honom pengar men det står inte att Judas tar emot dem. Det som framhävs är att överprästerna är glada över

(27)

26 överlämnandet. Det är överprästerna som är den vinnande partnern. Det som är viktigt att poängtera är att det inte står att Judas går till överprästerna för att få pengar, att han drevs av girighetsmotiv, och inte heller att han får pengarna i handen. Han blev lovad pengar. Däremot själva sökandet efter kontakten med överprästerna som var Jesus fiender kunde ses stötande.

För Hartman var det handlingen att lova pengar som stärkte bandet mellan Judas och överprästerna.⁷⁹ Deven K. MacDonald med hänvisning till Danove, hävdar att ordet ζητέω (söka) användes i Mark för att markera en negativ handling, exempelvis i Mark 14:1 ”sökte överprästerna efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom.”⁸⁰ MacDonald vill påpeka en kontrast: å ena sidan finns det Judasgestalten, en av de tolv som tillhörde Jesus intima grupp, och som valde att förråda Jesus för pengar. Å andra sidan finns det en kvinnlig, utomstående, generös gestalt med balsamflaskan i Mark 14:3–9.⁸¹ Collins tar upp Tom Shepherds uttryck för den här kontrasten, som kallas för ”dramatized irony”.⁸² Men det viktiga att anmärka på här är att Judas inte nämndes vid namn i perikopen om kvinnan med balsamflaskan och att kvinnan inte var orsaken till att Judas begav sig till överprästerna för att överlämna Jesus.⁸³ Perspektivet på samförekomster visar att ordet παραδίδωμι står i båda fallen bredvid ordet ”honom” (αὐτὸν), vilket relateras till Jesus.

79 Lars Hartman, Markusevangeliet 1:1-8:26 (Stockholm: EFS-forlaget, 2004), 511.

80 Deven K. MacDonald, “The Characterization of a False Disciple: Judas Iscariot in Mark´s Gospel,” MJTM 15 (2013): 125.

81 MacDonald, “The Characterization of a False Disciple,” 126.

82 Collins, Mark, 641.

83 Klassen, Judas, 89–90.

(28)

27

3.4 Mark 14:17-21

Novum Testementum Graece

17Καὶ ὀψίας γενομένης ἔρχεται μετὰ τῶν δώδεκα. ¹⁸καὶ

ἀνακειμένων αὐτῶν καὶ ἐσθιόντων ὁ Ἰησοῦς εἶπεν· ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι εἷς ἐξ ὑμῶν παραδώσει με ὁ ἐσθίων μετ’ ἐμοῦ.

19ἤρξαντο λυπεῖσθαι καὶ λέγειν αὐτῷ εἷς κατὰ εἷς· μήτι ἐγώ;

20ὁ δὲ εἶπεν αὐτοῖς· εἷς τῶν δώδεκα, ὁ ἐμβαπτόμενος μετ’ ἐμοῦ εἰς τὸ τρύβλιον. 21ὅτι ὁ μὲν υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου ὑπάγει καθὼς

γέγραπται περὶ αὐτοῦ, οὐαὶ δὲ τῷ ἀνθρώπῳ ἐκείνῳ δι’ οὗ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου παραδίδοται· καλὸν αὐτῷ εἰ οὐκ ἐγεννήθη ὁ ἄνθρωπος ἐκεῖνος.

Bibel 2000 17På kvällen kom han dit med de tolv. 18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.” ¹⁹Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” 20Han svarade: ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

Egen översättning ¹⁷Och när det blev kväll kom han tillsammans med de tolv. 18Och när de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen säger jag er, att en av er kommer att överlämna mig, den ätande med mig.

19De började att bli bedrövade och sade till honom, den ene efter den andre: det är väl inte jag?20Och han sade till dem: en av de tolv, den doppande i skålen med mig.21Ty människosonen går bort som det är skrivet om honom, men ve den människan genom vilken människosonen blir överlämnad! Det hade varit bättre om denna människan inte blivit född.

(29)

28 Händelsen utspelar sig under Jesus sista måltid, kring påsken i Jerusalem. Till deltagarna räknas Jesus och “de tolv”, vilket innebär att Judas är med. Jesus berättar att “en av er”

kommer att överlämna honom (παραδώσει). Samförekomstanalysen visar att ordet

παραδίδωμι står bredvid ordet ”mig”(με). Det nämns varken överlämnandets syfte, inte heller konsekvenser i 14:18.

Analysen ur trasitivitetperspektivet visar att Jesus beskriver “en av de tolv” som en handlande agent. Agenten nämns inte vid namn, men det ges en ledtråd. Agenten är ”den ätande”

(ἐσθίων) med Jesus. Därtill ger Bibel 2000 en ledtråd genom att översätta παραδίδωμι till förråda. Eftersom verbet παραδίδωμι var kopplat till Judas namn i tidigare avsnitt (Mark 3:19 och 14:10-11) betyder det att Judas nämns implicit här som en överlämnare. Jesus ord

kommer som en överraskning för lärjungarna och de frågar: “de är väl inte jag? ”. Jesus upprepar vad han sade tidigare genom en verbal process ”sade” (εἶπεν) och beskriver den överlämnande som ”en av de tolv” som doppar (ἐµβαπτόµενος) i skålen tillsammans med honom. Ätandemotiv nämns två gånger och enligt Klassen anspelar Jesus ord till Psaltaren 41:10.⁸⁴ Där psalmens text: “Också min vän som jag litade på och som delade mitt bröd, han trampar på mig”, uttrycker sorg. Detta uttryck av sorg under en intim måltid måste sättas i ett perspektiv, och Markus gör det genom att använda sig av en psalm och ”re-presenting the past in the present”, där ”με ὁ ἐσθίων μετ’ ἐμοῦ” refererar men inte citerar LXX.⁸⁵

I Mark 14:21 nämns överlämnandets syfte, där Människosonen går bort enligt Skrifterna:

”som det står om honom” och anspelar till Jesaja 53⁸⁶, vilket diskuteras i kapitel 4.2. Lars Hartman hävdar att ”inga tydliga gammaltestamentliga texter talar om någon människoson som går bort genom förräderi” men det finns anspelningar till överlämnandet av de oskyldiga till deras fiender, exempelvis den lidande tjänaren i Jesaja 53:6.

I tidigare perikoper omnämns Judas som en agent som ”överlämnar” och handlar aktivt. I 14:18 nämns Judas implicit också som en agent, men uppmärksamheten från hans namn tonas ner genom att Markus inte avslöjar hans namn. I 14:21 tonas ytterligare Judas roll ner genom ändring av perspektivet. Människosonen kommer i fokus genom passivering: han blir

överlämnad (παραδίδοται), och inte X överlämnar Människosonen. Genom passivering undviker Markus att peka ut agenten och den ansvariga. Det som står i centrum, är

86 Hartman, Markusevangeliet 1:1-8:26, 516.

(30)

29 Människosonen och en djupare förståelse av παραδίδωμι, som inte är förrädisk utan

kännetecknad av Jesus död och dennes förståelse, vilket diskuterades i kapitel 3.1.

Däremot visar samförekomstperspektivet att ordet παραδίδωμι står bredvid det andra ordet

”Människosonen” (ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου), och παραδίδωμι har inte en direkt koppling till döden. Det ordet som har en direkt koppling till döden, att ”gå bort” (ὑπάγει) är det första ordet ”Människosonen”. Således; kopplingen mellan παραδίδωμι och döden sker genom Människosonen, och inte Judas. Däremot finns det en koppling mellan παραδίδωμι (som översatts till överlämna enlig Bibel 2000) och död och lidande i de perikoper, där

överprästerna och de skriftlärda är agenterna för överlämnandet: ”Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna.”⁸⁷ I det fallet är överprästerna och de skriftlärda som är kopplingen mellan παραδίδωμι och döden.

I perikopen uttrycker Jesus ett verop. Klassen med hänvisning till Rudolf Schnackenburg definierar ett verop som en stilistisk form, som användes av judar för att varna eller hota men inte fördöma förrädaren för evigt.⁸⁸ Frågan som man kan ställa är: vad innebär Jesus ord ”att det hade varit bäst om denna människan inte blivit född”? Är det ett uttryck till medlidande eller fördömelse? Hartman påstår att det är ”en dom över förrädaren men ytterligt vagt uttryckt”, vilket innebär att förrädaren tar ett ansvar och att Jesus krets måste betänka vad trohet är och förvänta sig konsekvenser. Som trohet räknar Hartman även solidaritet, där utlämnandet av andra kristna kan klassificeras som svek. Därtill finns det Jesus uppdrag som hör ihop med att han blev sviken, alltså det finns ett gudomligt och mänskligt uppdrag som finns sidan om, men textens syfte är inte att förena Guds plan och människornas plan enligt Hartman.⁸⁹ Klassen hävdar däremot att veropet uttrycker sorg⁹⁰ och med hänvisning till Waldemar Janzen förklarar han att man inte får blanda ett verop med en förbannelse,

eftersom förbannelser är en annan litterär form.⁹¹ Klassen påstår: ”A woe in ancient Judaism was an expression of love”. Och han menar att precis som profeterna i det antika Israel uttalade verop, så på samma sätt använde Jesus veropet.⁹² Veropet kan här tolkas som ett

87 Mark 10:33

89 Hartman, Markusevangeliet 1:1-8:26, 516.

92 Klassen Judas, 83.

(31)

30 medlidande över den personen som kommer att uppfylla Skrifterna genom överlämnandet, eftersom det finns ett ansvar, en börda hängande över denna personen.

3.5 Mark 14:41-45

41Καὶ ἔρχεται τὸ τρίτον καὶ λέγει αὐτοῖς· καθεύδετε τὸ λοιπὸν καὶ ἀναπαύεσθε· ἀπέχει· ἦλθεν ἡ ὥρα, ἰδοὺ παραδίδοται ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου εἰς τὰς χεῖρας τῶν ἁμαρτωλῶν. 42ἐγείρεσθε ἄγωμεν· ἰδοὺ ὁ παραδιδούς με ἤγγικεν.43Καὶ εὐθὺς ἔτι αὐτοῦ λαλοῦντος παραγίνεται Ἰούδας εἷς τῶν δώδεκα καὶ μετ’ αὐτοῦ ὄχλος μετὰ μαχαιρῶν καὶ ξύλων παρὰ τῶν ἀρχιερέων καὶ τῶν γραμματέων καὶ τῶν πρεσβυτέρων. 44δεδώκει δὲ ὁ παραδιδοὺς αὐτὸν σύσσημον αὐτοῖς λέγων· ὃν ἂν φιλήσω αὐτός ἐστιν, κρατήσατε αὐτὸν καὶ ἀπάγετε ἀσφαλῶς.45καὶ ἐλθὼν εὐθὺς προσελθὼν αὐτῷ λέγει· ῥαββί, καὶ κατεφίλησεν αὐτόν·

Bibel 2000 ⁴¹För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: ”Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne,

Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 42Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda

mig.”⁴³Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken:

”Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!”⁴⁵När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. ”Rabbi”, sade han och kysste honom.