Uppsats i kursen Mark/växt – introduktion LB0018, HT 2013
Biologisk bekämpning
−
med nyckelpigan i fokus Elin Eriksson
Foto: Jacopo Werther, 2008
Sammanfattning
Med hjälp av biologisk bekämpning genom naturliga fiender kan vi minska mängden
bekämpningsmedel som läcker ut och riskerar negativa effekter i miljön. I denna uppsats har jag undersökt nyckelpigans effektivitet som naturlig fiende. Jag har skaffat mig relevant information genom litteraturstudier och resultatet har visat sig vara positivt under
förutsättningen att det finns mat, skydd samt övervintringsplats. Dock finns det fortfarande många hinder för en effektiv användning av biologiska bekämpare i storskaliga odlingar.
Något som jag tror kommer förändras i framtiden då kunskapen om biologisk bekämpning bara kan bli större.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte ... 2
1.3 Avgränsning ... 2
1.4 Frågeställning ... 2
Material och metod ... 2
Resultat ... 3
3.1 Allmänt om nyckelpigan som bekämpare ... 3
3.2 Var övervintrar nyckelpigan? ... 3
3.3 Nyckelpigan från ägg till vuxen individ ... 3
3.4 Vad äter nyckelpigan? ... 3
3.5 Hur hittar nyckelpigan sin föda? ... 4
3.6 Allmänna åtgärder för att gynna naturliga fiender i odlingen ... 4
Diskussion ... 5
Referenslista ... 7
1
Inledning
1.1 Bakgrund
Vad är biologisk bekämpning? Man brukar generellt dela in det i två typer; bevarande biologisk bekämpning (Wivstad pers. komm.), då en naturlig fiende som redan förekommer gynnas genom olika åtgärder i odlingen och i det aktuella kringliggande landskapet; samt direkt biologisk bekämpning, då en naturlig fiende sprids i odlingen för att kontrollera
skadegörarna (Wivstad, 2010). Definitionen av ett biologiskt bekämpningsmedel kan finnas i Miljöbalken, 14 kapitlet:
§ Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk organism som framställts särskilt för att förebygga eller motverka djur, växter eller mikro-organismer, däribland virus, som förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.
Hittills har 15% av de naturliga fienderna upptäckts till de 900 000 insekter som finns i världen. Baserat på detaljerade studier av naturliga fiender till skadeinsekter, kan man med säkerhet säga att de flesta har mer än en naturlig fiende. Vissa skadedjur har flera hundra fiender, medan andra bara har en (Debach & Rosen, 1991). Detta talar för att området har stor utvecklingspotential.
Biologisk bekämpning hade sin början år 1888. Man hade oavsiktligt fört in den
australiensiska citrussköldlusen, Icerya purchasi, till Kalifornien där den blev ett starkt hot mot citrusodlingarna. Som lösning på detta importerade man en nyckelpiga, Rodolia cardinalis, från Australien. Försöket blev mycket lyckat och citrussköldlusen var snart nästintill utrotad. Efter detta påbörjades nya försök runt om i världen, inte alla med lika goda resultat (van Emden & Harrington, 2007). Harlekinnyckelpigan från Asien har genom bio- logisk bekämpning spridit sig över världen och är mycket aggressiv mot inhemska nyckel-
2
pigearter. Den påträffades i Sverige för första gången 2007 i Skåne (Jordbruksverket, 2013).
Sedan 1888 har tekniken utvecklats enormt vilket givetvis har underlättat till exempel för hanteringen och transporten av naturliga fiender. I takt med detta har dessutom vår biologiska, ekologiska och taxonomiska kunskap ökat.
1.2 Syfte
Med denna uppsats vill jag visa vad biologisk bekämpning kan vara och hur det fungerar. Jag vill väcka tankar kring för- och nackdelar som kommer med användning av biologisk
bekämpning och förmedla kunskap om ett område som jag tycker borde få större plats inom jordbruksindustrin.
1.3 Avgränsning
Det finns en hel del skrivet om biologisk bekämpning och med det en mängd olika bekämpare. Jag har valt att avgränsa mig till just nyckelpigan för att det var den naturliga fiende som kan användas för biologisk bekämpning jag först hörde talas om när jag började läsa om detta ämne.
1.4 Frågeställning
Med denna uppsats vill jag främst diskutera;
• Är nyckelpigan bra för biologisk bekämpning av skadeinsekter?
• Vad krävs för att nyttja nyckelpigan för biologisk bekämpning?
Material och metod
Vid insamlande av information har jag använt mig av litteraturstudier och internetsidor. All information rörande biologisk bekämpning har hämtats från böcker samt en rapport.
Kompletterande fakta om nyckelpigan har hämtats från Jordbruksverkets hemsida.
3
Resultat
3.1 Allmänt om nyckelpigan som bekämpare
Inom familjen nyckelpigor, Coccinellidae, kan majoriteten användas inom biologisk
bekämpning. Närmare bestämt de nyckelpigor som är svamp- och insektsätare (van Emden &
Harrington, 2007). Nyckelpigor och jordlöpare, Carabidae, är de två familjer som är viktigast för biologisk bekämpning inom jordbruket (Debach & Rosen, 1991). Nyckelpigan har en speciellt viktig roll i för kontroll av bladlöss i spannmål och majs (van Emden & Harrington, 2007).
3.2 Var övervintrar nyckelpigan?
I Sverige övervintrar nyckelpigorna i grupper på platser skyddade från vind och kyla. Detta kan ske i hålrum i marken, mellan stenar eller under bark (Jordbruksverket, 2013). På våren uppenbarar den sig relativt tidigt, innan bladlössen kommit fram (Stengaard Hansen et al.,1986). Under denna tid livnär den sig på pollen (Jordbruksverket, 2013).
3.3 Nyckelpigan från ägg till vuxen individ
Äggen läggs senare under våren och då intill bladluskolonier för att säkerställa sina äggs överlevnad (Stengaard Hansen et al.,1986). Undersökningar har visat att nyckelpigorna hellre lägger ägg vid bladluskolonier med högt antal nymfer och larver. Hur många ägg en
nyckelpiga lägger är starkt beroende av vilken art det är och kan variera från drygt 100 upp till 1500. Äggen läggs i klasar om 10-30 stycken beroende på art. Hur fort insekterna utvecklas beror till stor del på temperatur och föda. Till exempel varierar utvecklingen hos den
tvåprickiga nyckelpigan Adalia bipunctata från ägg till vuxet stadie, mellan 18.8 och 27.7 dagar beroende på föda och i vilket klimat den lever i (van Emden & Harrington, 2007).
Nyckelpigor i Sverige får ofta en eller två kullar om året, medan de som lever i tropiskt klimat kan få många fler (Debach & Rosen, 1991).
3.4 Vad äter nyckelpigan?
Majoriteten av alla nyckelpigor är rovdjur och äter i huvudsak bladlöss, men kan även livnära sig på spinnkvalster, ullöss och blodlöss. På grund av dess kost använder man nyckelpigan
4
främst som bekämpare av bladlöss (Jordbruksverket, 2013).
De flesta bladlusätande nyckelpigor kan äta många olika arter av bladlöss. Begränsningen ligger i storleken; små nyckelpigor äter små bladlusarter och nyckelpigor i tidigt larvstadie föredrar att äta bladlöss i tidigt larvstadie (van Emden & Harrington, 2007). Under sin utveckling äter den sjuprickiga nyckelpigans larv ungefär 400 bladlöss (Stengaard Hansen et al.,1986).
3.5 Hur hittar nyckelpigan sin föda?
Vid sökande av föda har tester visat att både den vuxna nyckelpigan och larven återvänder till samma ställe på plantan flera gånger. Detta stärker att sökandet sker slumpmässigt. Dock använder den olika hjälpmedel för att lokalisera sitt byte. Till exempel utnyttjar den framträdande strukturer som kvistar, bladvener och bladkanter (van Emden & Harrington, 2007).
Plantans storlek och uppbyggnad spelar därför stor roll. Undersökningar har visat att den sjuprickiga nyckelpigan snabbare kunde söka igenom gullris än en mer komplex uppbyggd planta som bondböna. Det utfördes även tester på två olika ärt-sorter; en vanligt uppbyggd och en utan blad. Testerna visade att nyckelpigorna lättare hittade mat på den planta som var utan blad. Om plantan hade vaxliknande yta, långa hår eller klibbiga områden minskade chansen att hitta föda eftersom det försvårade nyckelpigans framkomst. För både larver och vuxna individer sker en förändring i beteendet så fort de hittat en koloni av bladlöss. De går från ett mer utspritt till ett mer intensivt sökande i det närliggande området (van Emden &
Harrington, 2007).
3.6 Allmänna åtgärder för att gynna naturliga fiender i odlingen
För en lyckat nyttjande av biologisk bekämpning bör man upprätthålla en varierad växtföljd, odla perenner, ha sprutfria kantzoner samt gynna småbiotoper i odlingen. Detta bidrar till en heterogen miljö och med det följer mindre risk för födan att ta slut samt bättre skydd för bekämparen (Wivstad, 2010).
5
Diskussion
Det finns många faktorer som måste tas hänsyn till om biologisk bekämpning ska kunna ersätta kemiska bekämpningsmedel. Antagligen kommer bekämpning på kemisk väg aldrig helt försvinna eftersom det är en fråga om pengar och det kommer vara mer lönsamt en lång tid framöver. Däremot kan nyttjandet av biologisk bekämpning och naturliga fiender
utvecklas kraftigt och till viss del ersätta de kemiska bekämpningsmedlen. Frågan är bara i hur stor utsträckning?
I Sverige tillhör nyckelpigan gruppen bevarande biologisk bekämpning, vilket betyder att den förekommer naturligt i odlingen och behöver främjas genom att en för nyckelpigan förmånlig miljö skapas. Den information jag har fått fram i resultatet tycker jag visar på att nyckelpigan fungerar mycket bra som biologisk bekämpare under rätt förhållanden. I upprätthållandet av dessa ligger dock en del utmaningar. I och med att den lägger två kullar om året finns en begränsning redan där; den kommer kanske inte klara av att hålla bladluspopulationen nere eftersom den har en så pass begränsad produktiv förmåga. Dessutom bör
nyckelpigepopulationen inom ett område helst ha sin topp ungefär då bladluspopulationen har sin, annars kanske nyckelpigorna inte klarar av att hålla antalet bladlöss nere. Eftersom man inte kan styra när nyckelpigorna lägger sina ägg kan dessa två klimax totalt missa varandra vilket då betyder att nyckelpigan inte kan bekämpa bladlössen effektivt alls.
Som visats på i resultatet äter olika nyckelpigearter olika föda. De som äter bladlöss kan ofta äta en stor variation av olika bladlusarter – dock med en viss storleksbegränsning. Detta kan medföra komplikationer då man måste förvissa sig om att nyckelpigan har den ”rätta” födan, annars kommer den vara helt värdelös som biologisk bekämpare. Å andra sidan måste jag belysa det positiva med att nyckelpigan har en så pass stor variation i sin kost, den klarar sig oftast utan sin basföda vilket gör att den är mycket anpassningsbar och kan användas som bekämpare i en rad olika grödor.
Min uppfattning när jag letat fakta till denna uppsats, är att det inte finns många försök gjorda med biologiska bekämpare i det fria. Detta kan peka på att området har stor
6
utvecklingspotential. Ett av de större problemen är att behålla nyckelpigorna i odlingen. Till exempel bör man se till att det finns passande övervintringsplatser i närheten så att
nyckelpigorna inte behöver ta sig långt bort för att överleva vintern. Även om man anstränger sig för att efterlikna de naturliga övervintringsplatserna kan det mycket väl hända att
nyckelpigorna ratar dessa och försvinner. Alltså kanske man måste anpassa sig och odla på ett fördelaktigt ställe ur bekämparens synvinkel. Denna plats kanske då inte stämmer överens med grödans habitat.
Eftersom nyckelpigorna förekommer tidigare än bladlössen på våren bör man också se till att odla växter som håller ”tidig” mat för nyckelpigorna så att de inte söker sig till ett annat mer fördelaktigt område. Dessutom bör man försöka variera växtföljden för att bidra till ett mer heterogent landskap, vilket gynnar nyttodjuret. Det är alltså mycket som måste ordnas runt i kring för att kunna få ut det mesta möjliga av biologisk bekämpning. Kan det vara ekonomiskt lönsamt?
Som i de flesta fall som har att göra med miljön måste man tänka långsiktigt hellre än kortsiktigt, vilket jag tycker människan generellt kan bli bättre på. I det långa loppet tror jag att biologisk bekämpning kommer ge en bättre kvalitet på maten vi äter, ge större avkastning än kemisk bekämpning och framför allt bidra till mindre miljöförstöring.
7
Referenslista
Debach, P., Rosen, D. (1991) Biological control by natural enemies. 2. ed.
Cambridge: Cambridge University Press
van Emden, H.F.m Harrington, R. (2007) Aphids as Crop Pests.
Trowbridge: Cromwell Press
Jordbruksverket (2013-06-17). Nyckelpigor.
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ettriktodlingslandskap/man gfaldpaslatten/nyttodjur/nyckelpigor.4.373db8e013d4008b3a180002733.html [2013- 11-23]
Steengard Hansen, L., Carsten Pedersen, O., Reitzel, J. (1986) Biologisk bekämpning i växthus
Danmark: LTs förlag
Wivstad, M. (2010) Klimatförändringarna – en utmaning för jordbruket och Giftfri miljö. Syndbyberg: Kemikalieinspektionen
