Kurirens redaktion har flyttat till nya utrymmen
I skrivande stund har vi tre intensiva arbetsveckor bakom oss – vi har flyttat Kurirens redaktion till Kurirens resebyrås forna utrymme på Storalånggatan 23. Orsaken är att det förra utrymmet, beläget på samma tomt som familjen Weegars tidigare bostadshus på Skeppsgatan 3, har sålts och tomten fått en ny ägare. Kuriren hann vara verksam där i omkring 47 år.
Huset där tidningsproduktionen fanns har en aktningsvärd ålder och hör till några av de äldsta husen i Vöråstan i Vasa. Det är byggt 1877 och Kurirens forna ägare och grundare, Frejvid Weegar, brukade ofta roa besökare med att berätta att det i tiden var ”stadens sista utedass” innan det renoverades, då han presenterade redaktionshuset för alla förstagångsbesökare.
Vi som arbetar på redaktionen och har varit verksamma i huset kommer att sakna vårt gamla, mysiga stockhus. Åtminstone så här i början innan vi har hunnit vänja oss vid vårt nya ställe. Huset var trivsamt och kändes nästan som ett andra hem för oss där vi med förtjusning till exempel kunde följa med årstidernas växlingar ute på gården och i de omgivande trädens kronor.
Men det har inte bara varit vi arbetstagare som trivts i huset, även blommorna trivdes och frodades där. Och inte bara en gång har vi hunnit förundra oss över hur porslinsblomman i västerfönstret i vårt kafferum troget blommade varje vår och försommar, trots att den inte hade blivit omplanterad på flera år och bara då och då fick en skvätt kallt, överblivet kaffe som näringstillförsel.
I ett svalt rum uppe på vinden hade vi även förmånen att kunna övervintra blommor i väntan på nästa års säsong, och det lyckades allt som oftast med de blomsorter som antagligen inte annars skulle ha klarat vintern i ett betydligt modernare bostadshus.
Speciellt under vårarna har vi njutit av Frejvids stolthet:
gullvivorna som växer och frodas på gården. Han blev alltid glad då han om våren fick en bukett med gårdens gullvivor i vas på sitt köksbord. När vi flyttade verksamhetsställe blommade gullvivorna även som bäst och vackrast. Lite poetiskt kan man kanske säga att de hälsar den nya ägaren välkommen, tackar Kurirens ägare och all personal för de gångna åren och önskar redaktionen lycka till på sitt nya verksamhetsställe.
Temat i det här numret är mat, motion och livskvalitet. Vi hoppas att ni hittar mycket intressant att läsa och hälsar er
välkommen att besöka oss på vårt nya verksamhetsställe då ni har vägarna förbi. Trevliga lässtunder!
Rosita Holtlund redaktör
Det finns mycket som kan bidra till festkänslan
Blommor är för de allra flesta en självklar del som dekoration på festligt dukade bord och som vackra blickfång i festlokalen. Floristmästare Nelly Koitto tipsar i det här numret, som har vårens fester som tema, om hur man ska ta hand
om sina inköpta snittblommor på bästa sätt för att de ska hålla så länge som möjligt. Dessutom ger hon tips för den som vill göra egna arrangemang och förslag på lämpliga blommor att kombinera, till påsk och andra fester.
Ta gärna en titt på Nellys fina blomsterarrangemang och Lotta Kourimo tips på hur man kan få till en fin och personlig dukning och låt dig inspireras.
Företaget Guldviva på Åland har varit verksamt i drygt trettio år och fungerade i början som en klassisk guldsmedsbutik, men med tiden kände ägarna att de hade kunskap, vilja och ambition att göra något mer än att bara reparera och sälja andras produkter. Tack vare den stora kreativiteten inom företaget började de även designa och göra smycken, och i dag kan företaget ståta med många olika modeller av egendesignade, unika smycken!
Dreadlocks eller dreds sägs ha förekommit redan i antikens Grekland och baseras på hårets förmåga att tova sig. Fler och fler ses med denna frisyr, antingen som partiell- eller helfrisyr. Frisören Heidi Stenberg berättar hur dreadlocks görs och visar en dekorativ håruppsättning som är fin att ha till fest.
Fiskrätter serverade vid festliga tillfällen är vanligtvis gjorda på lax eller sik, men även av inhemsk smartfisk som mört, id, gärs och lake kan man tillreda delikata rätter där ett välvalt vin till blir som pricken över i:et vid måltiden och ger en fin smakupplevelse.
Anita Storm och Julien Huéber tillreder delikata rätter av
fisk som länge betraktats som skräpfisk och delar med sig av sina recept. Sommeliererna Tage Neuman och Rune Lygdbäck väljer ett passande vin till och berättar om de grundprinciper man följer vid valet av vin till maten för att få en fin smakupplevelse.
Många kanske förknippar te med den dryck man dricker på morgonen eller kvällen, i stället för kaffe, då man känner sig småfrusen eller har ont i halsen.
Men te är mycket mer än så och varje vin har enligt tesommelier Anna Grotenfelt-Paunonen en motsvarighet i sortimentet av tesorter. Anna ger tips på teer som passar till olika rätter så testa gärna att servera te till någon maträtt nästa gång du har fest!
Lycka till med festplaneringen i vår och sommar!
Rosita Holtlund redaktör
Att återanvända gammalt är dagens melodi
Allt fler vill i dag gärna bygga och renovera så klimatsmart som möjligt. Man vill dels använda sig av naturliga byggnadsmaterial som andas och inte innehåller kemikalier som skapar en ohälsosam inomhusluft, dels återanvända så mycket som möjligt av gammalt, hållbart byggnadsmaterial i gott skick.
För ekologirådgivaren och naturföretagaren Anita Storm i Malax är detta synnerligen viktigt då hon renoverar sitt hus från 1946. Hon använder helst byggnadsmaterial fritt från plast och som har en så nära och lokal förankring som möjligt. I sitt
sovrum har hon till exempel valt att lerklina väggarna, en gammal och hållbar metod som i långa tider använts för att både täta och isolera väggar och göra det svårare för mössen att ta sig in i huset. Lerkliningen ger samtidigt en slät vägg som kan tapetseras eller förses med något annat material.
Anita delar även med sig av sina bästa renoveringstips.
Affären Lundagård i Jakobstad är något av ett drömställe för alla som samlar på eller tycker om gamla saker. Affären drivs av Aja Lund och Mia Ahlskog och där finns det mängder av saker att fynda för den som till exempel behöver ersätta något gammalt föremål eller är på jakt efter byggnadsvårdsmaterial.
Numera vill allt fler låta restaurera gamla kvalitetsmöbler, allt från gamla ärvda till någon favoritmöbel som efter lång och flitig användning behöver omvårdnad. Att det är en rådande trend säger sig Eva Jägerholm-Brunberg tydligt ha märkt i sitt arbete som möbeltapetserare i det egna företaget Stoppa i Söderveckoski.
Ibland händer det att man inte känner sig helt nöjd med inredningen och möbleringen av sitt hem eller vill stajla om sin bostad inför en försäljning. Ett sätt kan då vara att överlåta uppdraget till en stylist. Så gjorde Sari Somppi i Vasa. Missa inte hur projektet utfördes för att uppfylla hennes önskemål och hur slutresultatet blev!
Nina Stubb har under många år hunnit bo utomlands i flera olika länder. I det här numret berättar hon om hur hon upplevt det att bo i USA, Kosovo, Italien och Sverige. Alla fyra länderna har sin charm och något
minnesvärt som hon uppskattar. Vad och vilka de är får du veta mera om då du läser artikeln.
Det här och mycket mer bjuder vi på i det här numret, som har ”Bygga och bo som tema”.
Trevliga lässtunder önskar Kurirens redaktion!
Rosita Holtlund redaktör
I Sälgkullaboden är allt
handgjort
Designern och hantverkaren Kerstin Enbom i Sibbo har förverkligat sig själv i gårdsbutiken Sälgkullaboden som bjuder besökarna på ett brett utbud av olika slags fantasifulla hantverk.
IImmersby i Sibbo hittar man Kerstin Enboms charmiga gårdsbod Sälgkullaboden. Den lilla butiken hör till gården Sälgkulla där Enbom bor tillsammans med författarmaken Sten.
Väl inne i butiken möts man av en explosion av färger. I de tre rummen butiken består av finns en mängd föremål som alla fått en början i Enboms fantasi.
– Min drivkraft är en lust att tillverka saker. Jag får i något skede en idé som jag sedan vill förverkliga, säger hon.
Sedan millennieskiftet har hon arbetat som heltidshantverkare och har fått ge uttryck för sin kreativitet på det viset.
Hantverksprodukterna som Enbom är mest känd för är de söta nallarna som är tillverkade av rena naturmaterial. Hon använder gärna tyg från gamla madrasser eller tjocka yllemohairtyg som hon själv färgat. De uttrycksfulla nallarna med egna namn är fyllda med flock.
Decoupage på kannor och betong
Decoupagekonst är ett annat uttryckssätt för Enbom. Hon dekorerar allt från vitmålade kannor och ämbar till rustika betongfat med färggranna tryck som sedan får ett lager
decoupagelack på sig för att hålla slitage.
Ett hantverk som under de senare åren blivit allt populärare är betonggjutning av inrednings- och prydnadsföremål. Enbom har fördjupat sig i konsten och håller ofta kurser i ämnet.
Det är inte bara trädgårdsprydnader hon gjuter. I hennes smycken hittar man också gjutna detaljer.
– Jag beställde chokladformar från England som jag använder till gjutningen. Det handlar om pralinformar som hon har förvandlat till
betonggjutningsformar.
En tes hon följer i produktionen är att göra det mesta själv och bara det är möjligt använda återvunnet material. Det ger sin särskilda charm åt produkterna och ett mervärde man inte kan skapa på en konstgjord väg.
Enbom använder mattrasor, tapetremsor, ja vad hon än kommer åt. Hon passar också på att dra nytta av sådant som andra kanske skulle kasta bort. Det gäller exempelvis för en bok med gamla kinesiska tryck. Den hade fått stora skador men har fått nytt liv i form av tavlor och vackert vikta girlander som dekorerar väggen.
– Vad månne sidorna skulle ha kostat om man tog reda på saken, säger hon och betraktar fundersamt sakerna hon tillverkat av den halvt förstörda boken.
Nyligen har en liknande bok sålts hos ett auktionsföretag för en betydande summa.
Pärtkorg fylld med ljus
En gammal pärtkorg är fylld med gjutna stearinljus. Formarna hon använder för att tillverka ljusen fanns i gömmorna i boningshuset. Det blev en hantverksstart för henne. I dagens läge är hennes vänner så vana vid att hon gjuter ljus att de hämtar med sig överblivna ljusstumpar då de kommer på besök.
– Jag brukar förvara dem enligt färg och passa på att gjuta när jag har tillräckligt av dem, säger hon.
Kerstin Enbom har en stark bakgrund i designvärlden och fick sin utbildning i England. Det ledde till en fjortonårig yrkeskarriär vid Marimekko. Hon inledde jobbet där år 1966 och arbetade för företaget ända till år 1979. Det vill säga under åren då många av företagets storsäljande tryck skapades.
Läs mera i nummer 3-2020
Text och foto: Marit Björkbacka
Köp etidningen här
Jul, jul strålande jul
När det här numret utkommer firar vi lucia. Denna dag är det inte bara unga flickor som kröns som lucia, det har även blivit vanligt med en ”luciamommo” på äldreboenden. Valet av luciamommo brukar föregås av en heldag då kandidaterna sminkas, görs fina i håret och fotograferas. Luciamommo blir den som får flest röster. Taimi Bergqvist är en av dem och henne kan du träffa i det här numret.
Du kan även stifta bekantskap med en grupp damer, en syjunta, som umgåtts och träffats regelbundet under kravlösa former i hela femtio år i år! Utmärkande för deras träffar är en varm gemenskap och samhörighet. I december firar de alltid julfest och Kuriren fick vara med på ett hörn då de inledde sitt julfirande.
En tradition med lika långa anor, 50 år, har man i Nedervetil där ungdomsföreningen varje år ordnar skinkbingokvällar.
Uppslutningen vid tillfällena är stor, omkring 150 personer brukar samlas i hopp om en vinst. Bingokvällarna ordnas för att samla in pengar för ungdomsföreningens verksamhet. Kanske även ett tips för andra ungdomsföreningar att ordna något motsvarande?
Julmat av olika slag är ett återkommande tema i Kurirens julnummer, så även i år. Redaktionen hoppas att du som läsare hittar många spännande recept som du gärna vill prova på.
Fazers välkända Mariannekaramell fyller sjuttio år i år och därför bjuder vi på en riktig efterrättsfrossa där denna karamell innehar huvudrollen.
Linda Storås i Påskmark har alltid tyckt om julen. Hon brukar köpa sina julklappar i god tid och paketerar gåvorna redan i oktober. Sedan åtta år tillbaka skriver hon även en julblogg där hon berättar om sina julförberedelser som hon hoppas inspirerar även andra. Tips på julklappar du kan pyssla själv hittar du som vanligt även i det här julnumret.
Julen som högtid kan vara en svår tid för många som under denna familjehögtid blir starkt påminda om familjemedlemmar som inte längre finns i livet. En som vet hur enorm saknaden kan kännas den här tiden på året är Veronica Finnila-Lindvall som berättar om sin saknad efter dottern Cecilia som mördades i juni 2017.
Det här och mycket mer kan du läsa i årets julnummer. Tack för att du läser Kuriren, hoppas du gärna fortsätter läsa tidningen även nästa år! En prenumeration på Kuriren kan även bli en uppskattad gåva till den som bor utomlands och vill
följa med vad som händer i Svenskfinland.
Kurirens redaktion önskar alla läsare en god och fridfull jul!
Rosita Holtlund redaktör
Goda gärningar i advent
Att vänta på julen i adventstid kan vara både spännande och roligt, i synnerhet för barnen. För många barn består väntan kanske i att varje dag få öppna en lucka i en chokladkalender.
Den vuxna julälskaren föredrar kanske en kaffe- eller tekalender i stället. Någon annan har kanske en skraplott som adventskalender och hoppas på vinst med lite god tur. Det
finns till och med adventskalendrar att köpa åt familjens hund eller katt för den som vill!
Det är viktigt att redan som små lära sina barn att dela med sig och att tänka på andra, annars riskerar det framtida samhället att bli ett samhälle där majoriteten egoistiskt och ständigt bara ser till egna fördelar. Ett samhälle där medmänsklighet helt saknas tror jag knappast att någon vill ha.
Att man tänker på andra behöver inte vara förknippat med att ge en penninggåva, det kan lika gärna bestå i att man delar med sig av sin tid till någon som är ensam eller att man gör någon en tjänst. Lika bra kan vår adventskalender därför bestå av att vi varje dag inför jul försöker göra en god gärning åt någon annan.
Ett annat sätt att göra gott för andra kan vara att göra som en ung studerande gjorde för något år sedan. Hon gick igenom sina saker från barndomen och paketerade in allt möjligt som hon tyckte att hon inte längre behövde – allt från leksaker till smycken.
De paketerade gåvorna förde hon sedan till en mottagare som i sin tur gav dem vidare till hjälpbehövande familjer. På så vis delade hon på ett enkelt och genialiskt sätt med sig av sitt överflöd utan att det kostade henne så särskilt mycket. Men den glädje det i sin tur gav henne att få glädja någon annan som hade det dåligt ställt ekonomiskt, kan däremot inte köpas för pengar!
Det här är en tid som kan vara väldigt svår för den som kanske
dagligen får kämpa med att få ekonomin att gå ihop. Alla vi som på olika sätt har råd att avvara lite av vårt överflöd kan bidra till att den som har dålig ekonomi kan få lite guldkant på tillvaron i juletid.
Man kan till exempel skänka hela, rena kläder, möbler eller husgeråd i gott skick till Hoppets Stjärna som sedan delar ut till behövande familjer i något av våra östra grannländer.
Eller donera en penninggåva till Hoppets Stjärna eller någon motsvarande hjälporganisation som sedan ger gåvan vidare till en familj i form av ett personligt presentkort till ortens matbutik. De personliga presentkorten kan inte användas för vare sig inköp av alkohol- eller tobaksprodukter.
Ha en fin adventstid!
Rosita Holtlund redaktör
Gör ditt eget halmhänge
Det är inte svårt att göra en egen halmdekoration. Material hittar man exempelvis i hobbybutiker och i bokhandlar som säljer hobbymaterial. Det går också alldeles ypperligt att göra halmhänget med sugrör av papper eller plast.
Till att börja med behövs tolv stycken lika långa halmbitar i cirka sex centimeters längder samt cirka 50 centimeter mjukt, tunt virkgarn trätt på en nål. Trä sedan tråden genom tre stycken rör och knyt ihop till en triangel. Fortsätt enligt modellen.
När alla strån är trädda och knutna enligt bilden knyter man ihop trådändarna a. och b. Knyt sedan ihop spetsarna av de två
trianglar (c.) som bildats med en ny tråd enligt bilden d. Nu är hänget klart och kan kombineras med flera hängen för att bli en liten himmel eller annan dekoration. Hänget kan också dekoreras med vackra träpärlor i olika färger. Ha det så roligt under arbetets gång!
Salami-rullar, parma- skinkaknyten och caprese
Salami-rullar
Löjligt enkla små rullar, men alla gillar dem. Jag använde helt vanlig påläggsmedwurst till dessa, men vill du lyxa till det tar du salami!
Salami (eller vanlig påläggsmedwurst) philadelphiaost, naturell
soltorkade tomater, oliver eller annat piffigt
Lägg ut en skiva medwurst på skärbrädet.
Bred på ett generöst lager philadelphiaost.
Rulla ihop till en rulle.
Upprepa med så många skivor som du tänkt tillreda.
Ställ kallt tills servering.
Vid serveringsdags skär du rullarna på mitten, sticker ner en tandpetare i varje bit och dekorerar med till exempel en bit soltorkad tomat eller en oliv.
Parma- skinkaknyten
Parma- skinkaknyten
Trevliga rullar med en överraskning inuti! Dessa kan du fylla med precis vad du vill, och du kan ta någon annan skinka också
om du vill det. Fantasi, utbud och humör bestämmer.
1 förp. parmaskinka
1 förp. kronärtskocka kryddad, inlagd 1 förp. soltorkade tomater
en bit honungsmelon, skuren i stavar
Lägg ut parmaskinkaskivorna på ett skärbräde.
Lägg en bit kronärtskocka, en tomat och en skiva melon på varje skiva.
Rulla ihop. Blir rullarna väldigt stora kan du dela dem på mitten, då blir de enklare att äta och räcker till fler.
CAPRESE
CAPRESE – snittar med persikor &
jordgubbar
Fruktigt och fräscht! Caprese-snittar görs vanligtvis med tomater, mozzarella och basilika, men jag valde persikor denna gång. Sen kunde jag inte hjälpa att jag slängde på några jordgubbar också.
1 bit mozzarellaost persikor, jordgubbar balsamicosås
Skölj persikorna och skär dem i skivor. Tänk på att skära runt kärnan.
Skär mozzarellaosten i lika stora skivor som frukten.
Lägg ut persikoskivorna på ett fat med en skiva ost emellan.
Lägg jordgubbarna på tandpetare och stick ner en i varje snitt.
Ringla över balsamicosås.
Text, recept och foto: Malin Vesterback
Från Kuriren nro 16-2018
Med rätt sätt kan personalen nå varje individ
Förhållandena inom äldrevården har allt oftare diskuterats i media. Vårdarna upplevs i allmänhet vara för få och de hinner och orkar inte med mera än den nödvändigaste grundvården.
Klienterna sitter därför ofta ensamma och till synes bortglömda vid ett bord. Det här är något som man inom projektet ”Sol i minnet!” vid äldreboendet Villa Anemone i Karis vill råda bot på.
L i l l i b e k r ä f t a r varje individ och v ä c k e r m e d s i n färgglada hatt och s i n a r ö d a l ä p p a r i n t r e s s e h o s d e minnessjuka.
Lilli bekräftar varje individ och väcker med sin färgglada hatt och sina röda läppar intresse hos de minnessjuka.
Med detta som bakgrund påbörjades 2017 en satsning på kultur på olika demensboenden i Svenskfinland. Projektet går under namnet Sol i minnet! och genom projektet hoppas man åstadkomma en både aktivare och samtidigt gladare vardag för både de minnessjuka och de anställda.
Projektet är treårigt och pågår 2017–2020 för personal som arbetar med minnessjuka. Grundtanken är att själva personen, inte arbetsuppgiften, skall stå i centrum och varje människa ska bekräftas, höras och ses som en individ. Det handlar om att införa närvaro i stunden med dialog, kontakt, beröring, lyckostunder och igenkännande, men även att tillåta ett befriande skratt i vårdvardagen.
Projektet initierades av Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Konstsamfundet. Personalen utbildas i personcentrerad syn på vården där klienten aktiveras, och de anhöriga tas med i vården. Tanken är att skapa ett nytt sätt att tänka för att öka trivseln både bland klienterna och
personalen och minska arbetsfrånvaron bland personalen.
Målsättningen med projektet är att efter tre år kunna se en märkbar skillnad, publicera en praktisk handbok som modell och inspiration för andra avdelningar på sin enhet, andra äldreboenden och i undervisningssyfte åt studerande.
Känd sjukhusclown som projektledare
Lilli Sukula-Lindblom är ledare för projektet. Hon har varit skådespelare i snart 40 år och gjort stora roller på de finlandssvenska teatrarna. I början av 2000-talet grundade hon även föreningen Sjukhusclowner som ger allvarligt sjuka barn på landets stora sjukhus en stund av glädje. Under de senaste åren har Lilli allt oftare även setts som artist på avdelningar för minnessjuka runt om i landet.
Till sin hjälp i projektet har Lilli geroartisten Taina Semi som under många år arbetat inom vården och utvecklat ett unikt arbetssätt inom personcentrerad vårdkultur. Tillsammans har de gjort upp en plan för projektet där man kan följa processen och utvecklingen.
Till en början har tre olika vårdenheter tagits med i projektet: Villa Rosalie på Hötorgcentret i Jakobstad, Salongen på Malmkulla i Pargas och Blå, Röd- och Gulsippan på Villa Anemone i Karis.
En förutsättning för att bli antagen till detta projekt var att ledningen helt och fullt stöder personalen under processen. På grund av det stora intresset för projektet d e l t a r ä v e n t o l v ” s a t e l l i t e n h e t e r ” r u n t o m i h e l a Svenskfinland. Dessa så kallade satelliter får skicka två vårdare med på gruppens seminarier. Inom den närmaste tiden kommer också så kallade specialcoacher att utbildas och de beräknas bli färdiga med sin utbildning i januari år 2020.
Coacherna ska i sin tur föra sin kunskap vidare till både andra avdelningar på sin enhet och andra vårdenheter.
– Utbildningen av personalen på vårdenheterna är en gåva som man förhoppningsvis i framtiden skall kunna dela med sig av åt
andra inom vården. Vi har under året haft två gemensamma årsseminarier där vi hållit de andra enheterna uppdaterade om det aktuella läget på just vårt boende. När projektet avslutas våren 2020 planerar vi att hålla ett gemensamt nordiskt seminarium och ge ut en handbok som modell för andra, berättar Lilli.
Läs mera i Kuriren Nr. 3 – 2019
Text: Carola Gustafsson Foto: Terhi Paukku
Barnboksförfattaren Stina Wirsén besöker Åboland
Teater
Den svenska
barnboksförfattaren och illustratören Stina Wirséns böcker i Vem-serien är
aktuella i Åbo, där Åbo Svenska Teater sedan september 2018 har spelat
den sympatiska pjäsen VEM? Nallen , katten och kanin fortsätter charma sin
publik under våren 2019 både på turné och på Studioscenen.
VEM? är en liten
pjäs om de stora känslorna och spelas på Studion lördagen den 2.2 kl. 15. Då
kommer även Stina Wirsén att själv sitta i salongen som publik.
Högläsning, pyssel och författarträffar med Stina Wirsén
Bild från stinawirsen.se
Stina
Wirsén kommer att besöka Kimito, Åbo och Pargas! Under flera evenemang
kan både barn och vuxna lyssna på högläsning, pyssla och diskutera barnböcker
med henne.
Wirsén är
en av Sveriges främsta illustratörer och barnboksförfattare och hon är både
känd och mycket omtyckt bl.a. just för sina färgsprakande Vem?-böcker. I Vem?-böckerna tar författaren upp olika känsliga
frågor, t ex sjukdom, död och ensamhet. Böckerna handlar om uppväxt med
vardagliga problem. Wirsén har tilldelats en rad utmärkelser, däribland
Elsa Beskow-plaketten och Expressens Heffaklump.
Till
Åboland kommer Wirsén fredag 1.2 och börjar med att besöka Kimito. I Kimito
bibliotek blir det workshop för tredjeklassare i samarbete med skolan och kring
teman tolerans och jämställdhet. De aktuella teman bearbetas via teckning och
bilder.
I Åbo på
f r e d a g 1 . 2 k l . 1 4 - 1 5 o r d n a s e n f ö r f a t t a r t r ä f f f ö r barnpedagoger,
litteraturvetare och andra barnboksintresserade. Kom och hör Stina Wirsén
berätta om hur hon tänker om och jobbar med barnböcker och illustrationer!
Platsen är Åbo huvudbiblioteks studio, ingen anmälan eller deltagaravgift.
Senare samma dag kl. 18 på samma plats bjuder Stina Wirsén på sagostund
med pysselverkstad för barnfamiljer. Kom med och träffa en livslevande
barnboksförfattare med dina barn eller barnbarn.
På lördag
2.2 blir det pysselverkstad i Pargas kl. 11-13 som en del av bibliotekets
familjedag kl. 10-14. Programmet är kostnadsfritt och passar hela familjen.
Välkomna både stora och små att droppa in på gemensamt kreativt program.
Arrangörer och värdar för Stina Wirséns besök i Åboland är biblioteken i Åbo, Pargas och Kimito tillsammans med Åbo
Svenska Teater och Luckan i Åbo. Besöken möjliggörs med hjälp av understöd från Svenska Kulturfondens Kultur på bibban- medel.
Pressmeddelande Åbo Svenska Teater
