Examensarbete inom samhällsbyggnad Avancerad nivå, 30 HP
Funktionshinder, tillgänglighet och mervärde
En studie om positiva effekter efter utförda tillgänglighetsåtgärder
REBECCA VON GEGERFELT
2
Förord
Denna studie är genomförd som ett examensarbete som skrivits under hösten 2021 och är den avslutande delen på civilingenjörsprogrammet i samhällsbyggnad på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, Stockholm.
Att ha fått möjligheten att skriva om tillgänglighet har varit intressant och lärorikt då jag anser att tillgänglighet är betydelsefullt för vårt samhälle. Jag vill tacka min handledare Folke Björk som gett mig idéer och goda synpunkter under arbetets gång.
Jag vill rikta ett stort tack till min man för hans stöd under skrivandet av mitt äntliga examensarbete. Även ett stort tack till mina föräldrar och min bror som varit stöttande under alla mina studieår. Sist men också minst; till mina barn, ni är bäst!
Rebecca von Gegerfelt Saltsjö-Boo, februari 2022
Sammanfattning
Denna studie har undersökt om det finns flera fördelar med att utföra tillgänglighetsförbättringar än de fördelar som ses ur ett socialt hållbart perspektiv.
Hypotesen var att det går att påvisa att en förbättrad tillgänglighet gynnar verksamheter, att det inte bara skall ses som en tvingande nödvändig lagstiftning som kostar pengar.
Utan även att det finns fördelar som ger ett mervärde.
Studien inleds med en bakgrund som redovisar begreppet tillgänglighet, historik samt vad en funktionsnedsättning är och när ett funktionshinder uppstår. Studien innehåller även en grundlig litteraturstudie som behandlar mänskliga rättigheter, den svenska funktionshinderspolitiken och lagstiftningen. Bakgrunden och litteraturstudien presenteras för att läsaren skall få en så djup förståelse för studiens huvudämne tillgänglighet som möjligt. I fallstudien beskrivs två skilda verksamheter där de valt att satsa på tillgänglighet och utfört förbättringar. I första fallstudien ligger fokus på att en verksamhet valt att utföra enklare åtgärder i form av byggåtgärder för att förbättra den fysiska tillgängligheten till deras lokaler. I den andra fallstudien har en verksamhet valt att satsa brett på tillgänglighet och låtit det vara en självklar del i hela deras verksamhet utbrett på många platser.
Resultatet av denna studie är att de två verksamheter som granskats har lyckats få ett mervärde efter att de förbättrat tillgängligheten. I en mindre verksamhet blir det svårare att se en större vinning i att utföra tillgänglighetsåtgärder, men att det är en fördel på flera sätt kan konstateras. I en större verksamhet eller organisation kan man lättare se fördelar med att arbeta i stor skala och inse att det finns en vinst i att tänka tillgänglighet för alla.
I båda fallen noterades positiva effekter på antalet besökare.
4
Abstract
English title:
Disability, accessibility and added value
A study of positive effects after performed measures for improved accessibility
This study has examined whether there are more benefits to performing accessibility improvements than the benefits seen from a socially sustainable perspective. The hypothesis was that it can be shown that improved accessibility benefits businesses, that it should not only be seen as a mandatory necessary legislation that costs money. But also that there are benefits that provide added value.
The study begins with a background that presents the concept of accessibility, its history and what a disability is and when a functional disability occurs. The study also includes a thorough literature study that deals with human rights, Swedish functional disability policy and legislation. The background and literature study are presented so that the reader will have an understanding of the study’s main subject, accessibility. The case study describes two different businesses where they have chosen to invest in accessibility and made improvements. The first case study focuses on a business has chosen to carry out construction measures to improve the physical accessibility to their premises. In the second case study, a business has chosen to incest broadly in accessibility and let it be an obvious part of their entire business widespread in many places.
The result of this study is that the two businesses examined have succeeded in gaining added value after improving accessibility. In a smaller business, it becomes more difficult to see a greater gain in carrying out accessibility measures, but that it is an advantage can be stated in several ways. In a larger business or organization, it is easier to see the benefits of working on a large scale and realize that there is a benefit in thinking about accessibility for everyone. In both cases it was found positive effects on the number of visitors.
Innehållsförteckning
1. Inledning 6
1.1. Problemformulering 6
1.2. Syfte 7
1.3. Frågeställningar 7
1.4. Disposition 8
1.5. Avgränsning 8
2. Bakgrund 10
2.1. Begreppet tillgänglighet 10
2.2. Historik 10
2.3. Funktionsnedsättning och funktionshinder 12
2.3.1. Nedsatt rörelseförmåga 13
2.3.2. Nedsatt hörsel 13
2.3.3. Nedsatt syn 13
2.3.4. Nedsatt kognitiv förmåga 14
2.3.5. Allergi och överkänslighet 14
2.3.6. Andra funktionsnedsättningar 15
2.4. Statistik 15
3. Metod 17
3.1. Litteraturstudie 17
3.2. Fallstudie 17
4. Litteraturstudie 19
4.1. Mänskliga rättigheter 19
4.1.1. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 20
4.1.2. Agenda 2030 21
4.2. Svenska funktionshinderspolitiken 23
4.2.1. Mål och inriktning 23
4.2.2. Översyn av funktionshinderspolitiken 25
4.3. Lagstiftning 26
4.3.1. Plan- och bygglag 27
4.3.2. Plan- och byggförordning 29
4.3.3. Boverkets föreskrifter och allmänna råd 30
4.3.4. Ombyggnad eller ändring av en byggnad 31
4.3.5. Diskrimineringslag och bristande tillgänglighet 32
5. Fallstudie 34
5.1. Folkoperan 34
5.1.1. Bakgrund 35
5.1.2. Tillgänglighetsåtgärder 35
5.1.3. Resultat 39
5.2. Scandic 41
5.2.1. Bakgrund 41
5.2.2. Tillgänglighetsåtgärder 41
5.2.3. Resultat 45
6. Analys 47
7. Diskussion 49
8. Slutsats 51
9. Framtida studier 52
10. Ordlista 53
11. Referenser 54
6
1. Inledning
Tillgänglighet är viktigt ur ett socialt hållbart perspektiv, och detta ligger till grund för lagstiftningen vi har kring tillgänglighet. Men i den här studien ska tillgänglighet även belysas från lite andra vinklar. I det korta perspektivet kan tillgänglighetsanpassningar möjligen ses som en betungande omkostnad. Större tillgänglighetsåtgärder kan bli kostsamma, exempelvis om man installerar en hiss eller anlägger en arkitektonisk utformad ramp. Eller om man som företag väljer att satsa resurser på att förbättra tillgängligheten på flera olika plan och kanske låter det genomsyra hela verksamheten.
Men om man lyfter blicken och ser i det långa loppet, möjligen kan det då uppstå förutsättningar som gynnar en verksamhet för att man har gjort tillgänglighetsanpassningar och vågat satsa.
I den här studien är målet att undersöka om tillgänglighetsanpassningar eller tillgänglighetsåtgärder inte endast är något betungande för exempelvis byggherrar, fastighetsägare eller företag och att det bästa är att nätt och jämt följa lagar och rekommendationer. Utan även se detta som en möjlighet och att en dörr kan öppnas för att utveckla verksamheter och se en lönsamhet.
Under detta första kapitel skall en bakgrund till studiens inriktning ges, i form av problemformulering, syfte samt frågeställningar. Följt därefter med en disposition och avgränsningar.
1.1. Problemformulering
Att tillgängliggöra våra byggnader är viktigt ur ett socialt hållbart perspektiv, och där har vi en lagstiftning som grundar sig på denna viktiga grundpelare. Att tillgängliggöra befintliga byggnader som uppfördes innan nuvarande lagstiftning om tillgänglighet fanns på plats kan ibland bli kostsamt för fastighetsägare och hyresgäster. Eller om ett företag övertar en byggnad som efter det ska få en ny verksamhet där annan lagstiftning styr. Det kan därmed uppstå en konflikt mellan ekonomi och tillgänglighetsanpassningar.
Men behöver det verkligen bli så? Finns det fler parametrar som gör att tillgänglighetsanpassningar och tillgänglighetsåtgärder kan ge förutsättningar för ytterligare fördelar än ur ett socialt hållbart perspektiv?
1.2. Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka huruvida en förbättrad fysisk tillgänglighet kan ge ett ökat kundunderlag eller fler besökare till en byggnad. Lagar och rekommendationer kring fysisk tillgänglighet syftar till att tillgängliggöra byggnader för att alla, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller ej, skall kunna besöka dessa byggnader. Men huruvida det finns fler ytterligare fördelar med att tillgängliggöra byggnader är det av intresse av att undersöka. Tänk om det går att se att det är lönsamt i längden att låta utföra tillgänglighetsåtgärder, då kanske ännu fler skulle satsa på att lägga resurser på att utveckla sina fastigheter i ett än mer socialt hållbart förhållningssätt.
I studien kommer olika verksamheter att studeras där man satsat och gjort tillgänglighetsanpassningar och tillgänglighetsåtgärder. En hypotes är att det går att påvisa att en förbättrad tillgänglighet gynnar verksamheter, att det inte bara skall ses som en tvingande lagstiftning som kostar pengar. Så att man kan se möjligheter och en fördel i att tillgängliggöra våra byggnader för att därigenom förhoppningsvis öka besöksantal, kunder eller brukare. Att det eventuellt kan finnas en ekonomisk vinning i längden att öppna upp för alla. Går det att räkna hem tillgänglighetsanpassningar? Kan det vara en investering som kan ge avkastning i framtiden?
1.3. Frågeställningar
Studiens huvudsyfte är att undersöka om att man efter att ha utfört någon form av tillgänglighetsförbättringar, antingen en eller flera byggåtgärder eller kanske sett tillgänglighet i en del av en satsning, inte bara ser fördelar utifrån ett socialt hållbart perspektiv, utan även om det kan finnas andra fördelar som kommer som en bonus. En bonus som ligger i linje med verksamheters huvudsyfte, nämligen att öka antalet besökare/kunder/brukare. Studiens huvudfrågeställning formuleras därmed enligt nedan:
8
- Kan man se ett ökat antal besökare/kunder/brukare efter att man förbättrat tillgängligheten?
För att besvara huvudfrågan är det intressant att titta på följande delfrågor:
- Hur ser tillgänglighetslagstiftningen ut i publika lokaler?
- Vad var den huvudsakliga bakomliggande orsaken till att man valde att utföra tillgänglighetsförbättringarna i fallstudierna?
1.4. Disposition
Denna studie innehåller 11 kapitel varav det första kapitlet innehåller en inledning bestående av problemformulering, syfte, frågeställningar, disposition och avgränsningar.
Inledningen ger en bakgrund till varför denna studie genomförts och vad den ska åstadkomma. Andra kapitlet ger en bakgrund till tillgänglighetsbegreppet och här ges en historisk återblick och en förklaring kring vilka typer av funktionsnedsättningar man kan ha samt lite statistik. Tredje kapitlet går igenom studiens metod. Under fjärde kapitlet kommer litteraturstudien. Där ges information om mänskliga rättigheter, den svenska funktionshinderspolitiken samt lagstiftningen kring tillgänglighet. Det är viktigt att ha en djup förståelse för lagar och regler för att sätta sig in i vad fastighetsägare och byggherrar har att förhålla sig till. I femte kapitlet behandlas de två fallstudierna. Där finns en genomgång av de olika fallstudierna samt resultatet av dem. Under sjätte kapitlet analyseras resultat av de olika fallstudierna och under kommande kapitel sju ges en diskussion. I kapitel åtta presenteras slutsatsen som besvarar frågeställningarna. Förslag på framtida studier redogörs i kapitel nio. Tionde kapitlet innehåller en ordlista för att ge tydlighet i studien och under sista kapitlet 11 ges referenserna.
1.5. Avgränsning
Denna studie har endast behandlat publika lokaler dit allmänheten har tillträde. Bostäder och utomhusmiljöer har till exempel inte varit aktuellt att studera. En annan avgränsning har även varit att de publika lokaler som studien fokuserat på har varit privata lokaler, ej
offentliga såsom kommunala eller statliga fastigheter. En djupgående granskning utifrån den ekonomiska aspekten och kostnader har ej heller undersöks. På grund av tidsaspekten för denna studie har även antalet fallstudier begränsats.
10
2. Bakgrund
Under kapitel 2 ges en bakgrund till tillgänglighet. Dels en historisk återblick på hur tillgängligheten har förändrats genom tiderna och viktiga årtal. Här gås även igenom centrala begrepp som tillgänglighet, funktionsnedsättning och funktionshinder samt ett avsnitt som beskriver olika varianter av funktionsnedsättningar. Avslutningsvis ges en inblick i statistik.
2.1. Begreppet tillgänglighet
Inledningsvis för att förstå begreppet tillgänglighet ges nedan ett citat från Persson Bergvall och Sjöberg (2012, 32):
”Ett tillgängligt samhälle är förutsättningen för att alla ska kunna vara delaktiga.
Det handlar om att kunna ta sig fram, ta sig in och att kunna delta.”
I ett samhälle där det är utformat och skapat så att så många som möjligt av människorna kan bruka och ta del av det på lika villkor är ett tillgängligt samhälle (Myndigheten för delaktighet 2020a). Det handlar dels om att få förfogande över information och kommunikation samt att få tillgång till tjänster och produkter som erbjuds. Samt så berör det den byggda och fysiska miljön och att fritt kunna röra sig i samhället. Den byggda miljön skall vara utformad för människor som dels har full rörlighet eller är i behov av exempelvis käpp, rollator eller rullstol samt människor som har nedsatt hörsel, syn eller annan nedsättning av orienteringsförmågan (Boverket 2021).
2.2. Historik
Ett tillgängligt samhälle för alla har inte alltid varit en självklarhet. De som först lyfte frågan och arbetat med tillgänglighet var handikapprörelsen, där kraven genom åren varierat (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 32). I mitten av 1800-talet växte folkrörelserna fram och till dem tillhörde några av handikapporganisationerna (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 5). Uppgiften för organisationerna var ursprungligen att vara
en mötesplats för personer med en funktionsnedsättning. I förlängningen övergick mer av handikapporganisationernas syfte till att påvisa att ansvaret för förbättrad tillgänglighet och ökad delaktighet även ligger hos den offentliga sektorn samt för privata ägare (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 32).
En konferens om tillgänglighet anordnades 1966 av Handikappförbundens Centralkommitté, HCK, i samarbete med Röda Korset (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 32-33). I denna konferens belystes bland annat problemet att det inte fanns en enda tillgänglig samlingslokal i hela Stockholms län, som då bestod av 31 kommuner. Dock hade problematiken kring tillgänglighet nu börjat förtydligas och lagstiftningen börjat justeras. Samma år, 1966, tillkom en ny regel i Byggnadsstadgan som öppnade upp möjligheter för personer med funktionsnedsättning. Allmänna lokaler skulle numera vara tillgängliga för personer som hade en funktionsnedsättning i form av nedsatt rörelseförmåga. Dock med tillägget ”i skälig omfattning”, som gjorde det enkelt att kringgå regeln. Efter engagemang från handikapprörelsen så ströks det begränsande tillägget 1977. Det har genom åren upprättats ytterligare regler kring bland annat krav på hissar och angivelser på dörrmått. Många av dessa bestämmelser har varit viktiga och förbättrat tillgängligheten men man menar också på att lagstiftningen har utvecklats till det sämre.
Exempelvis har krav för att undvika krångel och färre statliga bestämmelser stått i konflikt med kraven på tillgänglighet. Dessvärre kvarstår problemen fortfarande då personer med funktionsnedsättning begränsas på grund av hinder i samhället.
Under 2000-talet har det tillkommit ännu fler viktiga milstolpar inom tillgänglighetspolitiken. År 2000 antog riksdagen den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare” som behandlade tillgänglighet i byggnader samt allmänna kommunikationsmedel (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 17, 36). Regler om krav på att enkelt avhjälpta hinder skall röjas i publika lokaler och på allmänna platser finns sedan 2001 (Boverket 2020a). 2006 tillkom Handisam, en myndighet vars uppdrag var att vara en samordnande myndighet som behandlade funktionshinderfrågor (Persson Bergvall och Sjöberg 2012, 55). I juni 2011 presenterade regeringen ”En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011-2016” (Regeringskansliet 2015a). Innebörden med strategin var att redogöra för politikens inriktning, både med tydliga mål för de insatser samhället skulle utföra samt hur resultatet av detta skulle följas upp.
I maj 2014 startade Myndigheten för delaktighet, MFD, där också verksamheten från
12
kunskapsmyndighet som arbetar med genomförandet med funktionspolitiken och de definierar deras uppdrag som följande: ”Vårt uppdrag är att verka för full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning och för jämlikhet i levnadsvillkor”
(Myndigheten för delaktighet 2020b).
Sedan 2015 är även bristande tillgänglighet en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen då Sverige valt att stå bakom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Diskrimineringsombudsmannen 2020).
2.3. Funktionsnedsättning och funktionshinder
Centralt i denna studie är att ha en förståelse för begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder. Begreppsförklaringar på dessa termer finns på Socialstyrelsens termbank.
Definitionen på funktionsnedsättning lyder: ”nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga” (Socialstyrelsen 2007a). Till denna term finns en anmärkning värd att lyfta: ”En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara bestående eller av övergående natur”. Viktigt att notera är även att synonymen handikapp ej skall brukas.
Definitionen på funktionshinder lyder: ”begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen” (Socialstyrelsen 2007b). Även till detta begrepp finns det en anmärkning: ”Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om bristande tillgänglighet i omgivningen.” Ordet handikapp skall inte heller förknippas med ordet funktionshinder.
Därmed kan man framhålla att ett funktionshinder uppstår när det finns en kombination av ett förhållande i en omgivning och med en person med funktionsnedsättning.
I följande avsnitt nedan beskrivs kortfattat olika funktionsnedsättningar.
2.3.1. Nedsatt rörelseförmåga
Personer med nedsatt rörelseförmåga kan exempelvis ha gångsvårigheter som kan bero på skador, sjukdomar som påverkar rörelseorganen eller nedsatt uthållighet (Svensson 2020, 33-34). Exempel på tillstånd som kan påverka uthålligheten kan vara hjärt- och kärlsjukdomar samt sjukdomar som berör lungor eller allergi. Svårigheter för personer som har denna funktionsnedsättning kan lätt ramla eller snubbla och kan ha begränsningar i hur långt man kan gå. Trappor, ojämnt underlag, trösklar och kanter kan utgöra hinder. De som använder rullstol är i behov av jämna underlag, stora svängrum och att höjdskillnader byggs bort med ramp eller hissanordning. Begränsningar kan även finnas i deras räckvidd samt i balansen. Personer med nedsatt rörelseförmåga kan också ha bristande funktion i kroppsdelar såsom händer och armar som kan påverka räckvidd och styrka. Tunga dörrar kan då utgöra ett hinder för dem.
2.3.2. Nedsatt hörsel
Personer med funktionsnedsättning i form av nedsatt hörsel har ofta behov av att lokaler har bra akustik då det kan vara svårt för dem att höra och urskilja bland ljud (Svensson 2020, 29-30). Olika bakgrundsljud kan även vara störande, exempelvis ventilationsljud. I trafikmiljön kan även personer med nedsatt hörsel ha svårigheter då kommunikationen med andra medtrafikanter är bristfällig. Platser där flera olika trafikslag samsas är extra problematiskt. Bristande belysning kan även vara problem då personer med nedsatt hörsel kan vara beroende av att kunna läsa läppar, motljus eller bländande belysning kan utgöra hinder. Personer som är döva är i särskilt behov av bra belysning för att kunna se teckenspråk.
2.3.3. Nedsatt syn
Att ha nedsatt syn kan betyda att man har olika grader av synnedsättning (Svensson 2020, 37-38). Dels kan man vara blind och helt sakna förmågan att se, man kan även vara synskadad och då ha ledsyn eller så kan man vara synsvag och ha begränsad synförmåga
14
mot bländning, till och med att man inte ser någonting alls när man blir bländad.
Framförallt kan det även vara smärtsamt. Så för att personer med synnedsättning ska kunna orientera sig i sin omgivning krävs det att de kan ta in olika typer av information och bearbeta dessa. Då synnedsättningen kan variera kan olika människor behöva olika typer av hjälpmedel. Vissa använder sig av teknikkäppen, det vill säga den långa vita käppen, för att kunna orientera sig. Käppen hjälper till att påvisa om nivåskillnader samt hinder till en höjd på ca 30cm. Käppen kan även användas till att följa ledstråk i form av olika ytstrukturer eller naturliga ledstråk som exempelvis en kantsten. Andra hjälpmedel kan vara ledarhund eller en markeringskäpp som används av personer med vissa synrester kvar. Ljushetskontraster på föremål och i omgivningen underlättar även för personer med synrester och som inte är helt blinda.
2.3.4. Nedsatt kognitiv förmåga
Kognition kan beskrivas som olika processer i hjärnan (Svensson 2020, 31-32). De som har en nedsatt kognitiv förmåga kan exempelvis ha en neurologisk sjukdom, utvecklingsstörning, demenssjukdom eller ha en hjärnskada från en sjukdom eller olycka.
Det kan även röra sig om missbruk eller psykisk ohälsa. För personer med nedsatt kognitiv förmåga kan behoven se väldigt olika ut och nedsättningen te sig mycket varierande. Man kan ha svårt att orientera sig, minnas, ta in information och bearbeta intryck. Att resa i kollektivtrafiken eller hantera olika typer av automater kan därmed bli ett hinder.
2.3.5. Allergi och överkänslighet
Allergi handlar om att kroppens immunförsvar inte har normal funktion (Svensson 2020, 27-28). Personer med allergi kan få symtom såsom snuva, eksem och astma och kan variera kraftigt mellan olika människor. Vissa kan även ha en överkänslighet mot vissa ämnen och symtomen kan likna allergi fast immunförsvaret reagerar inte. För att förbättra tillgängligheten för personer med allergi och överkänslighet är det bland annat viktigt med god ventilation, lättstädade lokaler samt att man ser till att konstruera
byggnader så att fuktskador undviks. Det är även viktigt att undvika allergiframkallande ämnen.
2.3.6. Andra funktionsnedsättningar
Utöver ovan nämnda funktionsnedsättningar finns det även andra mindre vanliga och/eller andra som inte berör den byggda miljön i samma omfattning (Svensson 2020, 40). Det kan till exempel vara överkänslighet mot ljud, värme, kyla eller blinkande ljus.
Man kan ha sjukdomar som gör att man är extra känslig och utsatt mot skador, exempelvis benskörhet, blödarsjuka eller epilepsi.
Ett naturligt åldrande gör också att personers funktionsförmåga försämras (Svensson 2020, 42). Av Sveriges befolkning är ca 20 % 65 år eller äldre, och 16 % av dem har nedsatt rörelseförmåga.
2.4. Statistik
Olika källor ger varierande information om hur vanligt förekommande det är med personer med funktionsnedsättningar (Svensson 2020, 27). Bland annat beror det på att en funktionsnedsättning definieras olika. Informationen baseras även ofta på en självskattning, vilket kan vara svårt för en individ att ange, till exempel om en person anser sig ha svårigheter med att gå en viss sträcka. Studier har pekat på att personer har en viss tendens att undervärdera sin funktionsnedsättning.
Emellertid ger Statistiska centralbyrån ut statistik kring personer med funktionsnedsättning och det kan vara intressant att titta på vad de presenterar för statistik för att få en uppskattning av hur vanligt förekommande en funktionsnedsättning är. SCB (2020) har sammanställt statistik på andel personer som har en funktionsnedsättning som grundar sig på åren 2018-2019. Statistiken bygger på personer som är 16 år och äldre, inkluderande både kvinnor som män, och av dessa har ca 36 % en funktionsnedsättning. Andelen personer med minst två funktionsnedsättningar ligger på ca 11 %.
16
Den funktionsnedsättning som är vanligast förekommande är hörselnedsättning och där ligger andelen på ca 18 % (SCB 2020). Andelen personer som ha nedsatt rörelseförmåga är ca 6 % och personer som i hög grad har nedsatt rörelseförmåga är ca 3 %. Personer med synsvårigheter ligger på en andel på ca 5 %. Andra funktionsnedsättningar som båda ligger på en andel på ca 7 % är personer med svåra besvär av astma och/eller allergi samt personer med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.
3. Metod
Under detta kapitel kommer studiens genomförande och dess metoder att presenteras.
Avslutningsvis ges även kommentarer till urval samt förklaring till platsbesök och intervju. Studien baseras på kvalitativa metoder och förhållningssätt.
3.1. Litteraturstudie
För att få en så bred och relevant förståelse för studiens huvudämne tillgänglighet är det viktigt att läsaren får en genomgång av mänskliga rättigheter, den svenska funktionshinderspolitiken och lagstiftningen. Så under litteraturstudien ges beskrivning av lagar och regler som är dels internationella men främst nationella. Fokus ligger främst på den svenska lagstiftningen där Plan- och bygglagen, Plan- och byggförordningen och Boverket är centrala källor.
3.2. Fallstudie
I studien redogörs och betraktas två fallstudier där man utfört olika varianter av tillgänglighetsförbättringar. Det är dels ett fall med förbättringar av något enklare art där man låtit utföra några byggåtgärder för att förbättra den fysiska tillgängligheten samt ett fall där man låtit satsa på flera olika tillgänglighetsåtgärder i kombination. Det gemensamma mellan fallstudierna är att de avser publika lokaler dit allmänheten har tillträde och där man innan åtgärderna har haft brister i tillgängligheten. Efter åtgärderna har tillgängligheten förbättrats för personer med funktionsnedsättning. Antal studerande fall har begränsats av tidsaspekten.
Urvalet har skett genom olika tillvägagångssätt. Dels genom att söka fram vilka som vunnit Stockholms stads S:t Julianpriset samt genom sökningar på internet. För att få en spridning och därigenom ge en mer nyanserad studie har även fallstudierna valts utifrån olika typer av verksamheten och olika typer av tillgänglighetsåtgärder.
18
Platsbesök har även skett vid den ena fallstudien, både för att få en känsla för platsen och se de åtgärder som utförts. Men även för att kunna möjliggöra en intervju på plats och få en guidning av en representant från verksamheten. Vid platsbesöket har också de bilder tagits som presenteras i studien.
Vid den andra fallstudien har platsbesök ej varit nödvändigt för studiens resultat.
För att kunna besvara studiens huvudfrågeställning var det betydelsefullt att få kunna intervjua relevant person hos verksamheten vid den ena fallstudien. Det viktiga var att personen i fråga satt med rätt kunskap och var insatt i vad som utförts och de eventuella följderna. Intervjuerna som skedde vid två tillfällen utfördes genom semistrukturerade intervjuer där huvudfrågorna var satta innan intervju. Men även där relevanta följdfrågor ställdes under intervjun som fördjupar studien.
Vid den andra fallstudien har bra information funnits på internet där svar på huvudfrågeställning fanns tillgänglig, därav har ingen intervju skett vid den andra fallstudien.
4. Litteraturstudie
Under detta kapitel presenteras en litteraturstudie med fokus på tillgänglighet, först hur det ser ut internationellt och globalt kring ambitioner som är knutna till Sveriges hanterade av tillgänglighet. Under avsnitt 4.1 behandlas mänskliga rättigheter med inriktning mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Agenda 2030 som Sverige har godkänt. Under avsnittet om Agenda 2030 redogörs för ett utdrag ur de viktigaste målen där tillgänglighet hanteras. Vidare i litteraturstudien behandlas den svenska funktionshinderspolitiken och dess mål och inriktning, som har sin grund i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt Agenda 2030. Avslutningsvis under litteraturstudien presenteras den centrala svenska lagstiftningen kring tillgänglighet. Från plan- och bygglag, plan- och byggförordning samt Boverkets föreskrifter och allmänna råd. Avslutningsvis under avsnittet om lagstiftning lyfts särskilt ut vad som gäller vid ombyggnad eller ändring av en byggnad och sist beskrivs diskrimineringslagen och bristande tillgänglighet. Värt att nämna är även att det utöver de lagar och författningar som nämns under detta kapitel så finns det ytterligare regelverk som hanterar tillgänglighet, men här presenteras endast de viktiga centrala delarna som berör den byggda miljön.
För ökad förståelse finns det även under kapitel 10 en ordlista med termer som förekommer under detta kapitel.
4.1. Mänskliga rättigheter
Uttrycket mänskliga rättigheter kommer man i kontakt med emellanåt, men vad som ligger bakom dessa två ord kan vara bra att börja med. Regeringskansliet (2018) förtydligar vad som menas med mänskliga rättigheter:
”De mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla. De slår fast att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
FN har vidare som högsta organ dels genom konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt i Agenda 2030 klarlagt att och hur mänskliga rättigheter även
20
4.1.1. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
I december 2008 beslutade regeringen efter riksdagens godkännande att Sverige skulle tillträda FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Regeringskansliet 2015b). Sedan i januari 2009 trädde konventionen i kraft.
I konventionen presenteras inga nya rättigheter, däremot belyses vad som fordras för att personer med funktionsnedsättning skall få samma rättigheter som övriga medborgare (Myndigheten för delaktighet 2020c). Konventionen innehåller olika delar, såsom allmänna principer, rättighetsartiklar samt allmänna åtaganden och procedurregler.
Konventionen präglas av de allmänna principerna och de bör beaktas med rättighetsartiklarna.
I artikel 3 redovisas de allmänna principerna (SÖ 2008:26):
a) ”respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende,
b) icke-diskriminering,
c) fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället,
d) respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten,
e) lika möjligheter, f) tillgänglighet,
g) jämställdhet mellan kvinnor och män,
h) respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet.”
I artikel 5-30 presenteras de 25 rättighetsartiklarna där de kan delas in i två olika typer av rättigheter (Myndigheten för delaktighet 2020c). En typ av rättigheter är medborgerliga och politiska rättigheter och dessa rättigheter innebär att efter att staten godkänt konventionen så skall de säkerställa dem direkt. Det kan till exempel vara
rättigheter såsom rösträtt, likhet inför lagen eller rätten till liv. Den andra typen av rättigheter är ekonomiska, sociala och kulturella och dessa kan staterna genomföra succesivt efter deras förmåga. Exempel på denna typ av rättighet kan vara rätten till utbildning eller rätten att kunna delta i samhället.
I artikel 4 finner man de allmänna åtagandena där det beskrivs vad staterna har för skyldigheter i förhållande till konventionen (Myndigheten för delaktighet 2020c). Här behandlas staternas uppdrag för att trygga mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar samt deras frihet. Exempel på allmänna åtaganden är att stifta nya eller ta bort lagar för att bättre följa konventionen, informera om vilka rättigheter personer med funktionsnedsättningar har och ta bort olika typer av diskriminering mot personer med funktionsnedsättning.
Procedurreglerna finner man i artikel 31-50. De handlar om hur genomförandet och uppföljningen skall gå till samt hur kontrollen av konventionen sker.
År 2006 antog även FN ett fakultativt protokoll till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket är frivilligt för staterna att skriva på (Myndigheten för delaktighet 2020c). Detta protokoll gör det möjligt för personer eller en grupp att framföra kritik till FN om de hävdar att deras stat ej följt de rättigheter som står i konventionen. Sverige accepterade det fakultativa protokollet i samband med godkännande av konventionen.
4.1.2. Agenda 2030
Syftet med Agenda 2030 och de Globala målen, som godkändes 2015 av världens ledare, är att uppnå hållbar utveckling till år 2030 i alla världens länder (FN-förbundet 2021).
Med hållbar utveckling menas att vi kan nyttja dagens resurser och uppfylla vårt behov utan att riskera att förstöra för framtida generationer. Vi ska leva idag så att kommande generationer kan leva på samma sätt med samma villkor. Hållbar utveckling kan delas in i tre olika dimensioner: ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner. De Globala målen bygger på dessa tre olika perspektiv, se de 17 Globala målen i figur 1.
22
Agenda 2030 är en deklaration och en frivillig förpliktelse, därmed inte juridisk bindande (FN-förbundet 2021). För att uppnå målen ligger ansvaret på respektive medlemslands regering, men där finns FN som stöd.
Figur 1. Globala målen i Agenda 2030 (Globala målen 2021).
Agenda 2030 syftar till att få en utveckling mot ett inkluderande och hållbart samhälle och i alla de Globala målen återfinns funktionshinderperspektivet (Myndigheten för delaktighet u.å.). Nedan följer exempel ur vissa mål där man särskilt berör funktionshinderperspektivet och hur målet vill trygga hållbar utveckling för personer med funktionsnedsättning.
Mål 4 God utbildning för alla handlar om att säkra en inkluderande utbildning som är likvärdig och av god kvalitet för alla till en rimlig kostnad (Myndigheten för delaktighet 2021a). I två av delmålen berörs funktionshinderperspektivet, de tar upp att utrota diskriminering i utbildning samt att utbildningsmiljöer skall vara trygga och inkluderande för studenter och elever. Kortfattat handlar det om att personer med funktionsnedsättning skall ha samma möjligheter och förutsättningar att utbilda sig i skolan på jämlika villkor och utan hinder.
Mål 6 Rent vatten och sanitet för alla handlar bland annat om att man utformar offentliga toaletter och omklädningsrum för alla oavsett behov, förutsättningar och funktionsnedsättningar (Myndigheten för delaktighet 2021b). Hinder skall röjas i flertalet
offentliga byggnader och platser såsom restauranger, museer, badanläggningar, sjukhus etc.
Mål 10 Minskad ojämlikhet behandlar tydligt att jämlikhet även skall råda för personer med funktionsnedsättningar (Myndigheten för delaktighet 2021c). Delaktighet för samtliga människor skapar ett jämlikt och inkluderande samhälle. Rättigheter för personer med funktionsnedsättningar skall respekteras och förverkligas.
Mål 11 Hållbara städer och samhällen handlar om att utforma byggnader och platser såsom bostäder, offentliga rum, transportmedel mm på hållbara sätt, och därigenom exempelvis minskning av sociala ojämlikheter (Myndigheten för delaktighet 2021d). Två av delmålen berör förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar där de nämner att man skall tillgängliggöra hållbara transportmedel samt att man skall utforma trygga och inkluderande grönområden.
Mål 16 Fredliga och inkluderande samhällen klarlägger att rättsstatsprincipen skall stärkas och att vi skall ha fredliga samhällen (Myndigheten för delaktighet 2021e). Detta innebär att alla människor ska ha förfogande över rättvisa institutioner. Ur ett funktionshinderperspektiv betyder det att alla, oavsett funktionsförmåga, ska vara inkluderande och delaktiga i samhället och vara lika inför lagen.
4.2. Svenska funktionshinderspolitiken
Att uppnå jämlika levnadsvillkor och total delaktighet i samhället för alla är målsättningen med den svenska funktionshinderspolitiken (Svensson 2020, 10). Centralt är synsättet att alla i befolkningen har varierande förutsättningar och att olika funktionsnedsättningar hos människor är naturligt förekommande.
4.2.1. Mål och inriktning
I november 2017 beslutade riksdagen om nytt nationellt mål och ny inriktning för den svenska funktionshinderspolitiken (Myndigheten för delaktighet 2021f). I Prop.
2016/17:188 presenteras det nya nationella målet: ”Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med
24
funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas”.
För att uppnå det nya målet ska genomförandet av den svenska funktionshinderspolitiken ha en inriktning mot fyra områden:
- ”principen om universell utformning, - befintliga brister i tillgängligheten,
- individuella stöd och lösningar för individens självständighet, och - att förebygga och motverka diskriminering” (Prop. 2016/17:188).
Principen om universell utformning
Meningen med principen om universell utformning är att utformningen av samhället skall ske med en medvetenhet om den variation som finns i den svenska befolkningen (Prop.
2016/17:188). Därigenom öppnas möjligheten att personer med funktionsnedsättning kan ha en vardag och leva i samhället på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. Så långt som det är möjligt så skall samhället kunna användas av alla. Denna princip innebär inga tvingande regler utan skall ses som vägledning som gör att beslut och inriktningar görs så att hinder undviks. Rent praktiskt innebär detta att miljöer, produkter och tjänster utformas så att de kan brukas av alla så långt det är möjligt (Myndigheten för delaktighet 2021f).
Befintliga brister i tillgängligheten
En prioriterad åtgärd för att genomföra funktionshinderspolitiken är att identifiera och åtgärda hinder som redan finns i samhället och därigenom öka tillgängligheten (Prop.
2016/17:188). Ett analysarbete för att hitta befintliga brister och hinder skall ske på ett organiserat sätt. För idag finns det ännu många hinder kvar i vårt samhälle (Myndigheten för delaktighet 2021f).
Individuella stöd och lösningar för individens självständighet
Individuella stöd och lösningar ska kunna fungera som komplement till den universella tillgängligheten i samhället (Prop. 2016/17:188). Individuella stöd och lösningar skall betraktas som kompensation för brister och hinder i samhället. Exempel kan vara olika typer av hjälpmedel, personlig assistans, särskilt stöd i skolan eller ledsagning. För individen skall dessa stöd och lösningar trygga oberoende, självbestämmande och självständighet.
Förebygga och motverka diskriminering
Icke-diskriminering behandlas både i FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, svensk lagstiftning och i den nationella politiken (Prop. 2016/17:188). Dock visar Myndigheten för delaktighets uppföljning att diskriminering av personer med funktionsnedsättning fortfarande sker. Det sker både genom bristande tillgänglighet och strukturer i samhället samt genom riktade handlingar och förfarande mot individer.
Dessvärre finns det alltjämt attityder och fördomar mot personer med funktionsnedsättning som leder till diskriminering.
Mer om diskrimineringslagen och bristande tillgänglighet beskrivs under avsnitt 4.3.5.
4.2.2. Översyn av funktionshinderspolitiken
För närvarande pågår det ett arbete med att granska uppföljningen och styrningen av den svenska funktionshinderspolitiken (Myndigheten för delaktighet 2021f). Efter beslutet om det nya målet och nya inriktningen om genomförandet av funktionshinderspolitiken, se avsnitt 4.2.1., tillsattes en utredning. Uppdraget för styrutredningen har varit att granska både styrningen samt uppföljningen efter beslutet 2017 om funktionshinderspolitiken (Regeringskansliet 2019). Målsättning inom vissa samhällsområden, arbetsformer och uppföljning skall hänföras till nya målet för politiken och i förlängningen till förverkligandet av rättigheter. I utredningen Styrkraft i funktionshinderspolitiken, SOU 2019:23, presenteras sju samhällsområden och hur inom dessa områden funktionshinderspolitiken skall genomföras. Det skall till varje
26
samhällsområde finnas en ansvarig myndighet med samordningsansvar. Myndigheten för delaktighet skall ha det övergripandet ansvaret. I utredningen föreslås även en skärpning av förordningen som styr myndigheternas ansvar över funktionshinderspolitiken.
4.3. Lagstiftning
Regelhierarki i Sverige visas i figur 2 nedan. De bindande författningarna högst upp med grundlagarna överst följt av lagar, förordningar och sist föreskrifter (Boverket 2020b).
Under föreskrifterna finns allmänna råd som inte är bindande utan endast rådgivande.
Tillgänglighet i den byggda miljön regleras främst i plan- och bygglag (SFS 2010:900), PBL, och plan- och byggförordning (SFS 2011:338), PBF, samt så ger myndigheten Boverket ut föreskrifter och allmänna råd hur kraven i PBL och PBF kan tillämpas (Svensson 2020, 12).
Figur 2. Regelhierarki (Boverket 2020b).
Regelverket för byggd miljö gäller både för den som bygger eller anlägger en tomt, allmän plats eller annan plats för anläggningar än byggnader, och det är byggherren som är ansvarig (Myndigheten för delaktighet 2020d).
Rådgivande Bindande
Beslutas av myndigheter Beslutas av regeringen
Beslutas av riksdagen Grundlag
Lag
Föreskrift Förordning
Allmänna råd
4.3.1. Plan- och bygglag
Syftet med plan- och bygglagen (2010:900), PBL, kan läsas i 1 kap. 1 §:
1 § I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande.
Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.
Enligt Boverket (2021) ges övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet i plan- och bygglagen (SFS 2010:900), PBL, i kap. 8 paragraferna 1, 4, 7 och 9. Nedan finns specifika utdrag ur dessa centrala paragrafer kring tillgänglighet:
I PBL 8 kap. 1 § beskrivs utformningskrav och i 8 kap. 4 § beskrivs tekniska egenskaper för byggnadsverk:
1 § En byggnad ska ---
3. vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
---
4 § Ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om ---
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga,
---
Förenklat kan uttryckas att utformningskraven handlar om byggets grunder och sådant som ej är lätt att justera under processen eller delar som det är angeläget att det planeras för, ett exempel är hissmått (Myndigheten för delaktighet 2020d). De tekniska egenskapskraven kan till exempel vara att det ska finnas teleslinga eller att gångytor ska ha en jämn beläggning. Utformningskravet prövas redan i vid bygglovet medan de tekniska egenskapskraven hanteras i samband med tekniska samrådet och startbeskedet (Boverket 2015, 275).
Under plan- och bygglagen (SFS 2010:900), PBL, 8 kap. 6 § nämns tre undantag från
28
- arbetslokaler där kraven är obefogade med hänsyn till arten av den verksamheten som lokalen är avsedd för,
- fritidshus med högst två bostäder,
- en- eller tvåbostadshus om det är orimligt med hänsyn till terrängen.
Fler undantag från utformnings- och egenskapskraven på byggnadsverk kan även läsas i 8 kap. 7 § i PBL (2010:900):
7 § Vid ändring eller flyttning av en byggnad får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i detta kapitel. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till ändringens omfattning eller flyttningens syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.
---
Denna paragraf berör att byggnader ej får förvanskas och kan vara särskilt värdefulla utifrån historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synvinkel (Myndigheten för delaktighet 2020d).
Den sista paragrafen som Boverket (2021) lyfter som särskilt viktig ur tillgänglighets- och användbarhetssynpunkt i plan- och bygglagen (2010:900) 8 kap. är 9 § som handlar om tomter:
9 § En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen.
Tomten ska ordnas så att ---
5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
---
Vidare i 8 kap. 12 § plan- och bygglagen (2010:900) står det att det som gäller angående tomter ibland annat 9 § även i skälig utsträckning ska tillämpas på allmänna platser samt på andra anläggningar än byggnader.
4.3.2. Plan- och byggförordning
Plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, är underordnad plan- och bygglagen (2010:900), PBL, och får därmed inte strida mot den (Boverket 2021). PBF innehåller bestämmelser som styr hur tillämpningen av PBL skall följas. Enligt Boverket (2021) ges övergripande krav på tillgänglighet och användbarhet i PBF, i kap. 3 paragraferna 4, 18 och 23. I 3 kap. 4 § (2011:338) behandlas utformningskrav avseende tillgänglighet och användbarhet:
4 § Om det behövs för att en byggnad enligt 8 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse-eller
orienteringsförmåga, ska byggnaden vara försedd med en eller flera hissar eller andra lyftanordningar.
---
Vidare i 3 kap. 18 § (2011:338) PBF behandlas de egenskapskrav avseende tillgänglighet och användbarhet:
18 § För att uppfylla det krav på tillgänglighet och användbarhet som anges i 8 kap. 4 § första stycket 8 plan- och bygglagen (2010:900) ska en byggnad vara projekterad och utförd på ett sådant sätt att byggnaden är tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
---
Likt PBL finns det även i PBF undantag från utformnings- och egenskapskraven på byggnadsverk. Detta kan läsas under 3 kap. 23 § (2011:338) PBF:
23 § I fråga om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska 8 kap. 7 § första stycket andra meningen plan- och bygglagen (2010:900) tillämpas på så sätt att det är möjligt att anpassa eller göra avsteg från kraven i 8 kap. 1 § 3 och 4 § första stycket 8 plan- och bygglagen med hänsyn till plan- och
bygglagens bestämmelser om varsamhet och förbud mot förvanskning och därutöver 1. vid ombyggnad endast om det är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven, och 2. vid annan ändring av en byggnad eller vid flyttning av en byggnad i den
utsträckning det är lämpligt med hänsyn till byggnadens förutsättningar.
30
4.3.3. Boverkets föreskrifter och allmänna råd
Boverkets föreskrifter och allmänna råd kompletterar och innehåller bestämmelser för hur kraven i PBL och PBF skall tillämpas (Boverket 2015, 10). Nedan följer en genomgång av några centrala föreskrifter och allmänna råd som ges ut av Boverket gällande bestämmelser kring tillgänglighet. Ett begrepp som Boverket använder sig av är ”publik lokal”, och med det begreppet menas en lokal dit allmänheten har tillträde (Boverket u.å.).
Exempel på publika lokaler är receptioner till sjukhus och myndigheter, museer, bibliotek, idrottsanläggningar, apotek, restauranger eller stationer och terminaler.
Boverkets byggregler
Boverkets byggregler (2011:6), BBR, tydliggör de generella tillgänglighetskraven som står i PBL och PBF (Myndigheten för delaktighet 2020d). Avsnitt 3:1 i BBR handlar om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och innehåller föreskrifter och allmänna råd till 8 kap. 1, 4 och 9 §§
PBL och 3 kap. 4 och 18 §§ PBF (BFS 2011:6, 3:1). Avsnitt 3:5 i BBR innehåller även föreskrifter och allmänna råd till 8 kap. 7 § PBL och 3 kap. 23 § PBF.
Exempel på väsentliga avsnitt i BBR (BFS 2011:6)som rör tillgänglighet:
- Avsnitt 3:12 handlar om tillgänglighet och användbarhet på tomter och tar bland annat upp hur gångvägar, ramper samt angörings- och parkeringsplatser.
- Avsnitt 3:13 behandlar tillgänglighet och användbara entréer till byggnader både till publika lokaler, arbetslokaler och bostadshus.
- Avsnitt 3:14 tar upp tillgänglighet och användbarhet i byggnader och berör bland annat entré- och kommunikationsutrymmen, dörrar och portar, hissar samt specifikt om publika lokaler och enskilda bostäder i ett eller flera plan.
- Avsnitt 3:51 handlar om krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse eller orienteringsförmåga vid ändring av byggnader.
Andra avsnitt i BBR som behandlar tillgänglighet (Myndigheten för delaktighet 2020d):
- Avsnitt 5 som handlar om utrymning från publika lokaler.
- Avsnitt 6 som handlar om hygien, hälsa och miljö, där det är viktigt för personer med allergier och/eller överkänslighet.
- Avsnitt 7 som handlar om buller vilket har betydelse för personer med hörselnedsättning.
- Avsnitt 8 som handlar om säkerhet som även relaterar till krav på kontrastmarkeringar och ledstänger.
Tillgänglighet på allmänna platser
Boverket har även framställt föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga på allmänna platser och inom områden för andra anläggningar än byggnader, ALM (BFS 2011:5).
Dessa föreskrifter och allmänna råd bygger på kravet i 8 kap. 12 § första stycket PBL. En allmän plats kan vara en gata, väg, park eller ett torg som ska uppfylla ett gemensamt behov. Områden för andra anläggningar än byggnader kan till exempel vara parkeringsplatser, begravningsplatser eller olika varianter av fritidsanläggningar (Myndigheten för delaktighet 2020d).
Enkelt avhjälpta hinder
Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:13) om avhjälpande av enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser, HIN, är en annan författning som Boverket ger ut som berör tillgänglighet. HIN innehåller föreskrifter och allmänna råd till 8 kap. 2 § andra stycket och 12 § andra stycket PBL (BFS 2011:13). Detta innebär att hinder mot tillgänglighet och användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde och på en allmän plats ska alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa (SFS 2010:900, 8 kap. 2 och 12 §§). Kraven är retroaktiva och de ekonomiska konsekvenserna får inte bli orimligt stora för fastighetsägaren eller dylikt (Myndigheten för delaktighet 2020d). Exempel på hinder som är enkelt att avhjälpa är: mindre nivåskillnader, bristande kontrastmarkering, bristande orienterade skyltar eller bristande balansstöd mm.
4.3.4. Ombyggnad eller ändring av en byggnad
32
Vad gäller krav på tillgänglighet och användbarhet för en ombyggnad och ändring av en byggnad kan det läsas i PBL 8 kap. 2 § (SFS 2010:900). Vid ombyggnad ska hela byggnaden uppfyllas avseende kraven eller om det inte är rimligt den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden. Vad gäller ändring av byggnad annan än ombyggnad ska tillgänglighetskraven uppfyllas för det som ändras.
I BBR finns regler om ändring av byggnad i avsnitt 1:22 och 3:5, där det under avsnitt 3:5 står att vid ändring av byggnader så ska de krav på tillgänglighet och användbarhet uppfyllas som anges under avsnitt 3:1, följaktligen samma krav som gäller vid nybyggnad (Svensson 2020, 21). Kraven får tillgodoses på annat sätt än vad som anges så länge samma nivå på tillgänglighet och användbarhet åstadkommes. Avsteg får även göras om det finns synnerliga skäl med beaktande av ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar.
Vid ändring av en byggnad skall även varsamhet beaktas och värdefulla byggnader får ej förvanskas, se avsnitt 4.3.1 ovan. Dock ska det beaktas att detta är inget som ska tillämpas för att hindra att tillgänglighet och användbarhet uppnås, utan att ändringar ska ändå kunna göras med hänsyn till de värden som ska bevaras (Svensson 2020, 21). Svensson (2020, 22) menar vidare att det finns många exempel på där man hittat lösningar för att tillgodose en förbättrad tillgänglighet och användbarhet men där man tagit hänsyn till byggnadens karaktär och värde. Tillgänglighetskraven och byggnaders kulturhistoriska och/eller arkitektoniska värden går att kombinera, detta kräver dock kunskap, kreativitet och skicklighet av projektörer.
Tillbyggnad och ändrad användning innefattas även i begreppet ändring av en byggnad, och krav på tillgänglighet skall uppfyllas för den tillbyggda delen eller på hela eller den del av en byggnad som får ändrad användning (Svensson 2020, 22).
I vissa byggnader och lokaler kan dock fullständig tillgänglighet och användbarhet vara svåruppnådd (Svensson 2020, 22). Då kan det vara motiverat med att omdisponera lokaler så att de tillgängligaste delarna används till de utrymmen där flest besökare vistas.
4.3.5. Diskrimineringslag och bristande tillgänglighet
Enligt 1 kap. 4 § i diskrimineringslag (SFS 2008:567) är bristande tillgänglighet en form av diskriminering då en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att
åtgärder för tillgänglighet inte har utförts för att personen ska kunna komma i en jämförbar situation med personer utan en sådan funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning. Hänsyn skall även tas till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.
Om skäliga tillgänglighetsåtgärder inte utförs för att en verksamhet skall vara tillgänglig kan den ansvarige göra sig skyldig till diskriminering (Svensson 2020, 18-19).
Tillgänglighetsåtgärderna är tillräckliga om de medför att en person med funktionsnedsättning hamnar i en likvärdig situation som en person utan denna funktionsnedsättning. Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering gäller ej bostäder, för privatpersoner som förmedlar varor och tjänster eller vid handel av varor och tjänster där det krävs ytterligare åtgärder på fastigheten än de krav som ställs vid bygglov eller startbesked för fastigheten.
34
5. Fallstudie
Här under fallstudierna kommer tillgänglighet granskas ur två olika synvinklar. Dels under avsnitt 5.1. där fallstudien fokuserar på vad resultatet blivit efter att man utfört tillgänglighetsåtgärder i form av byggåtgärder i en byggnad. Under den andra fallstudien under avsnitt 5.2. ligger fokus på hur man tänkt i det stora perspektivet och valt att fokusera storskaligt och där tillgänglighet genomsyrar en hel verksamhet.
5.1. Folkoperan
Den första fallstudien avser Folkoperan på Hornsgatan 72 på Södermalm i Stockholm, se bild 1. Folkoperan ligger där sedan mitten på 1980-talet och byggnaden är från början en premiärbiograf från 1920-talet (Folkoperan u.å.).
Bild 1. Folkoperan, Hornsgatan 72 i Stockholm, november 2021 (Egen bild).
5.1.1. Bakgrund
Innan dagens byggnad tillkom som Folkoperan idag huserar i låg där på tomten Maria saluhall, men då det hade blivit svårt att hyra ut salustånden i saluhallen överlät staden 1927 byggnaden till byggmästaren och biografägaren John A Bergendahl (Berglund 1993, 299). Han lät riva den gamla saluhallen och byggde istället en bostadsfastighet som även innehöll en stor biograf samt en restaurang. Biografen fick namnet Rio och invigdes i november år 1928. Arkitekten bakom byggnaden hette Gunnar Morssing och fasaden fick en nyklassicistisk stil (Furberg 2000, 163). Entrén bestod av tre höga ekdörrar med glas samt med kolonner i portiken och ovanför en baldakin med 500 lampor i ett böljande rutmönster likt ett snäckskal. Biografens inredning och dekor gick även mot nyklassicism med art déco-influenser. Bergendahl sålde sin biografrörelse år 1929 och Svensk Filmindustri AB, SF, övertog då biografen (Berglund 1993, 299). År 1933 utlyste SF en tävling om nytt namn på biografen och det segrande bidraget blev Garbio, en hyllning till skådespelaren Greta Garbo. SF drev biografen fram till 1959 då Riteatrarna tog över och ytterligare ett namnbyte skedde till Ricardo. Biografen skulle ytterligare en gång övergå i SF:s regi och i samband med det valde SF att lägga ner biografen, så hösten 1984 visades den sista filmen.
1984-1985 flyttade Folkoperan in i lokalerna och en omfattande renovering genomfördes som omvandlade biografen till ett operahus (Folkoperan u.å.). På senare år har även upprustningar skett år 2012 då foajéer och deras lilla salong blev renoverade och 2020 då Folkoperans salong totalrenoverades. Vid den senaste renoveringen förbättrades tillgängligheten i salongen och bland annat finns det nu möjlighet att ta bort två stolar i salongen för att frigöra yta för personer som är i behov av att sitta i rullstol eller liknande (Vivejo 2021b).
Byggnaden ägs idag av en privat fastighetsägare (Vivejo 2021b).
5.1.2. Tillgänglighetsåtgärder
Det första som möter en när man kommer till folkoperan är en utvändig trappa bestående av tre trappsteg. Därmed en svårtillgänglig entré för personer som har nedsatt rörelseförmåga och även problematisk för personer som exempelvis kommer med
36
barnvagn. Folkoperan ville få till en lösning för att tillgängliggöra sina lokaler och målet var att alla skulle kunna besöka dem på lika villkor. De hade en idé att installera en trapphiss längs ena sidan vid trappan (Vivejo 2021a). Dock fick de avslag av stadsbyggnadskontoret och stadsmuseum på grund av husets kulturhistoriska värde (Vivejo 2021b). Lyckligtvis skulle en lösning komma. Ett projekt som kallades Värdig entré startades, som var ett samarbete mellan Statens fastighetsverk, Stockholms stad och organisationen Design for All Sverige (Statens fastighetsverk 2014). I projektet ville man hitta lösningar på svårtillgängliga byggnader med hänsyn till alla, och även till de unika kulturhistoriska byggnaderna. Resultatet blev bland annat en lyftplattform som finns monterad i Folkoperans yttertrappa. En inbyggd lyftplattform som drivs med hydraulik installerades i yttertrappan år 2011 (Vivejo 2021a), se bild 2. Hur lyftplattformen stegvis sänks ner till gatuplan visas i bild 3 och 4.
Bild 2. Lyftplattform i yttertrappan med tydlig kontrastmarkering på första och sista trappsteget (Egen bild).
Bild 3. Första steget vid nedsänkning av lyftplattformen är att ett
avåkningsskydd åker upp i framkant, sedan sänks alla trappsteg (Egen bild).
Bild 4. Hela lyftplattformen är nedsänkt i gatunivå, och avåkningsskyddet är
38
Väl inne möts man av ytterligare en trappa med några trappsteg för att komma till salongen. Så för att förbättra tillgängligheten lät Folkoperan installera även en lyftplattform inomhus år 2010 (Vivejo 2021a), se bild 5 och 6. Den invändiga lyftplattformen är elektrisk och är inte lika driftsäker som den utvändiga (Vivejo 2021b).
Det är samma företag som gjort installationen och som även ansvarar för driften idag på bägge lyftplattformarna. Ifall lyftplattformarna skulle vara ur funktion används en mobil ramp som kan placeras i trapporna. De eleganta lösningarna med lyftplattformarna både i yttertrappan och den invändiga i foajén har även vunnit S:t Julianpriset för fysisk tillgänglighet (Folkoperan 2021).
Tillgänglighetsåtgärder som berör byggnaden sker i ett samarbete mellan fastighetsägaren och Folkoperan (Vivejo 2021b).
Folkoperan satsar inte enbart på den fysiska tillgängligheten utan även erbjuder de exempelvis syntolkade föreställningar och hörhjälpmedel i form av personlig teleslinga (Folkoperan 2021).
Bild 5. Den invändiga lyftplattformen i nedsänkt läge (Egen bild).
Bild 6. Den invändiga lyftplattformen i nivå med övre plan (Egen bild).
5.1.3. Resultat
Det intressanta är då att titta i backspegeln sedan dessa tillgänglighetsåtgärder med lyftplattformarna har utförts. Enligt Helena Vivejo (2021a), Sälj- och publikansvarig på Folkoperan har de i stort inte sett ett ökat besöksantal, dock kan de se andra fördelar. Dels att de uppnått målet att alla ska kunna besöka dem på lika villkor, det ska inte vara besvärligt att besöka dem. För deras verksamhet har även mottagande och hantering av leveranser blivit mycket lättare. De har också en anställd som har behov av att använda dessa lyftplattformar, vilket är annan stor fördel att man kan erbjuda tillgängliga lokaler för sina anställda. När de tittar på hur dessa tillgänglighetsåtgärder har varit positivt för besökare så kan de se att de får återkommande besökare på grund av att de har tillgängliga lokaler. De har även märkt av att folk pratar om Folkoperan vilket i sin tur ger en positiv ryktesspridning där besökare till dem har rekommenderat Folkoperan just för deras tillgängliga lokaler.
40
Helena Vivejo (2021a) menar dock på att det också finns negativa följder med de typer av lyftplattformar som de har. Dels är det ifall de är ur funktion, men då har de den mobila rampen till hjälp. En annan nackdel med lyftplattformarna är att de smälter så bra in i omgivningen att de ibland ej upptäcks av dem som behöver dem (Vivejo 2021b). Då måste personal visa var de finns. Även den invändiga lyftplattformen kan bli svårupptäckt ifall de är mycket folk samlade i foajén.
Genom att de har dessa speciella lyftplattformar som fungerar så bra i en kulturhistorisk miljö så får de även studiebesök från utlandet samt av arkitektstudenter där de vill se dessa lösningar (Vivejo 2021b). Dessa studiebesök samt att de även vunnit S:t Julianpriset medför att de får uppmärksamhet vilket får anses ge god spridning och offentlig uppmärksamhet vilket för Folkoperan bör vara positivt.
5.2. Scandic
Den andra fallstudien avser Scandic och deras tillgänglighetsarbete. Scandic är den största hotelloperatören i Norden där de finns representerade i sex länder med omkring 280 hotell inrymmandes cirka 58 000 hotellrum (Scandic u.å.a). Scandic grundades 1963 och de driver sin verksamhet inom segmentet som de kallar mellanklasshotell med deras varumärke Scandic. Cirka 30 procent är privata kunder och resterande 70 procent är affärsresenärer och konferensgäster. Totalt har Scandic över 10 000 medarbetare.
5.2.1. Bakgrund
När Scandic började jobba med tillgänglighet visste de inte hur deras hotell var anpassade för gäster med en funktionsnedsättning, men idag har de koll på detta (Scandic u.å.b, 2- 3). Deras mål är att alla oavsett funktionsnedsättning skall känna sig välkomna. De har till och med anställt en tillgänglighetsdirektör som ser till att göra deras hotell tillgängliga.
Det hela började med att deras tillgänglighetsdirektör som tidigare arbetade som kock på ett Scandichotell fick en reumatisk sjukdom vilket ledde till en längre sjukskrivning.
Senare skulle han ut och resa och på grund av sin sjukdom började han läsa på olika hotells hemsidor. Dock hittade han ingen med information om tillgänglighet för gäster med funktionsnedsättningar. Där väcktes idén för honom att presentera detta för ledningen på Scandic och visa hur de skulle kunna få fler gäster genom att starta att arbeta med just tillgänglighetsfrågor. Han anställdes sedan på Scandic för att på heltid kunna arbeta med tillgänglighet.
5.2.2. Tillgänglighetsåtgärder
Det första den nya tillgänglighetsdirektören gjorde när de satte igång tillgänglighetsarbetet på Scandic var att hyra in rullstolar till kontoret (Scandic u.å.b, 3- 4). Sedan fick medarbetarna prova på att sitta i rullstolen i två timmar för att få nya perspektiv. Att ha nedsatt rörelseförmåga och rullstolsburen är bara en av flertalet olika funktionsnedsättningar men det är ett bra sätt för att få igång en diskussion kring
