2014-11-05 09:25 CET
Inbjudan till presskonferens
Nätvinhandlarnas branschorganisation på Summit, Grev Turegatan 30, 114 38
Stockholm den 5 november kl. 16.00
Systembolaget har egenmäktigt påverkat politiker att tillsätta flera nya lagförslag för att försöka begränsa nätvinhandeln. Syftet har enligt NVB varit ett enda; att begränsa konkurrensen för Systembolaget.I vårt remissvar
beskriver vi tydligt hur den svenska alkoholpolitiken och Systembolagets ökade försäljning faktiskt lett fram till en högre alkoholkonsumtion i Sverige än i Danmark; ett land med en helt fri alkoholmarknad. Jämförelsen grundar sig på den forskningsrapport som Systembolaget anger som den mest
trovärdiga. Om ett lagförslag baserat på Alkoholleveransutredningens betänkande läggs fram 2015 kommer NVB att i vårt yttrande till EU- kommissionen belysa de faktiska förhållandena kring den svenska alkoholpolitikens påverkan på folkhälsan.Huruvida denna information kommer att påverka Sveriges möjligheter att behålla alkoholmonopolet framöver återstå att se.
KONTAKT: Ole Nielsen, styrelseordförande i NVB: on@winefinder.dk eller +46 709 43 34 38
Till Socialdepartementet
s.registrator@regeringskansliet.se, s.fst@regeringskansliet.se.
Diarienummer S2014/5406/FST
31
oktober 2014
RemissYTTRANDE avseende SOU 2014:58, Privat införsel av alkoholdrycker Nätvinhandlarnas branschorganisation (NVB) avger följande remissyttrande över SOU 2014:58, Privat införsel av alkoholdrycker (”Betänkandet”). Detta yttrande är disponerat enligt nedan.
1. 1. Sammanfattning av NVB:s yttrande avseende Betänkandets förslag
2. 2. Utveckling av kritik mot förslaget ”Ett förtydligande om privatinförsel”
3. 3. Utveckling av kritik mot förslaget ”Särskilda villkor vid hemleverans av alkoholdrycker”
4. 4. Fakta om svensk alkoholpolitik och alkoholmarknad 5. 5. Kort om NVB och detta remissyttrande
NVB vill redan inledningsvis fästa uppmärksamhet på att avsnitt 4 innehåller fakta som ligger till grund för de slutsatser som dras och yttranden som lämnas i föregående avsnitt.
1. Sammanfattning
Betänkandet brister i problemanalys och förslagen om begränsningar i rätten till privatinförsel och distanshandel (avsnitt 8.3 i Betänkandet) är varken nödvändiga eller proportionerliga, varför NVB avstyrker
Betänkandets förslag i denna del.
1.1 Övergripande synpunkter på och kritik mot Betänkandet
1.1.1 Översynen av regelverket motiveras av behovet av att förtydliga det lagliga området för hantering av alkohol i Sverige och vilka åtgärder som, med beaktande av den svenska alkoholpolitiken och de förpliktelser som följer av EU-medlemskapet, bör vara tillåtna respektive otillåtna. NVB
välkomnar alla förtydliganden av den svenska alkohollagen, eftersom denna tolkas olika av olika myndigheter och aktörer på marknaden. Som framgår nedan anser NVB emellertid att Betänkandets förslag endast i mindre avseenden innebär egentliga förtydliganden. Vad viktigare är brister Betänkandets förslag i problemanalys avseende nödvändigheten av att vidmakthålla den svenska alkoholpolitiken och förslagens nödvändighet och
proportionalitet för upprätthållande av ett adekvat skydd för folkhälsan.
Denna brist påverkar i sin tur den EU-rättsliga bedömningen av föreslagna åtgärder. Förslaget strider bl a med anledning härav mot EU-rätten.
1.1.2 Förslagen innebär inskränkningar avseende konsumenternas möjligheter till tillåten privatinförsel liksom i säljares möjligheter att från andra länder bedriva distansförsäljning som också har sin grund i
tillåtligheten hos privatinförsel. Inskränkningarna rättfärdigas med
”folkhälsoskäl”. Det klargörs dock inte vilka dessa folkhälsoskäl skulle vara.
Att privatinförseln skadar människors hälsa påstås inte ens. Till saken hör att inskränkningarna träffar e-handeln som med en medelstark tillväxt får en marknadsandel om drygt två procent inom fem år. Den ringa
marknadsandelen och avsaknaden av forsknings- eller annat stöd för att distanshandeln skulle ha negativa effekter på den svenska alkoholpolitiken i allmänhet och folkhälsan i synnerhet medför att Betänkandets argument att inskränkningarna krävs av folkhälsoskäl inte blir övertygande. NVB gör också gällande att förslagens inskränkande effekt på konsumenters möjligheter till privatinförsel inte står i överensstämmelse med EU-domstolens praxis.[1]
1.1.3 Förslaget kan heller inte motiveras med att den av Sverige förda alkoholpolitiken ska anses konsekvent och sammanhängande. De bärande delarna i denna politik påverkas inte av vare sig privatinförsel eller
distanshandel. Sverige är oförhindrat att upprätthålla ett svenskt detaljhandelsmonopol, höga alkoholskatter, en mycket restriktiv marknadsföringslagstiftning och åldersgränser även utan föreslagna
ändringar. Den sammantagna effekten av dessa åtgärder kvarstår oförändrade även i det fall att kommersiella säljare tillåts marknadsföra och sälja alkohol till konsumenter i Sverige genom distanshandel. Kommersiella intressen är redan på plats på den svenska alkoholmarknaden och verkar inom ramen för detaljhandelsmonopolet. Leverantörer, agenter och andra strikt kommersiella aktörer driver exempelvis den försäljning som sker via detaljhandels
monopolet med olika reklamåtgärder. Därtill kommer att det även för
detaljhandelsmonopolet gäller ett räntabilitetskrav enligt ägardirektiven, d v s verksamheten ska gå med vinst.
1.1.4 Under avsnitt 4 nedan framgår att samma forskning som ligger till grund för Betänkandet visar att distanshandeln inte påverkar den totala konsumtionen av alkohol. Det saknas alltså vetenskapligt stöd för att de restriktioner som nu föreslås vad avser privatinförsel och distanshandel har någon faktisk eller potentiell effekt för folkhälsan. Detta påverkar givetvis den EU-rättsliga bedömningen av förslaget. Sverige som medlemsstat i EU
måste visa att åtgärden är nödvändig för det angivna syftet. Detta misslyckas Betänkandet med. För att föreslagna åtgärder är oproportionerliga talar också att kontrollen av distansförsäljarnas verksamhet kan ske på ett adekvat sätt med de instrument som redan är på plats eller genom införande av nya
former av tillsynsåtgärder – utan att hindra den fria rörligheten av varor eller etableringsfriheten vad avser tjänster.
1.1.5 Förslagna begränsningar och förbud saknar både enskilt och sammantaget EU-rättsligt stöd. Den sammantagna effekten av föreslagna begränsningar är att konsumentens privatinförsel avsevärt försvåras, den fria rörligheten för varor och tjänster begränsas utan att konsumentens tillgång till alkoholvaror eller konsumtion påverkas, faktiskt eller ens potentiellt.
Förslagens effekt gagnar enbart det existerande detaljhandelsmonopolets (och dess kommersiellt inriktade leverantörers) försäljning, så till vida att handeln styrs över till detaljhandelsmonopolet. Detta i sig har ingen
skyddande effekt för folkhälsan. Förslagen leder inte till minskad konsumtion, utan byter endast försäljningskanal för densamma.
[1] EU-domstolens avgörande C-170/04.
1.1 Sammanfattning av kritik mot de enskilda förslagen
A. NVB avstyrker förslaget att införa ett krav på att transportören vid privat införsel av alkoholdrycker ska vara oberoende av säljaren.
Det framgår inte av Betänkandet på vilket sätt en uppdelning mellan säljare och
transportör skulle gagna folkhälsan. Det finns heller ingen forskning eller annat stöd för att så skulle vara fallet. Förslaget uppfyller därmed inte kravet på nödvändighet för det syfte som läggs till grund för begränsningen.
Det saknas således EU-rättsligt stöd för den föreslagna regeln. Det finns ingen anledning från folkhälsosynpunkt att svenska konsumenter ska vara hänvisade till mer komplicerade processer med flera inblandade aktörer för privat införsel av alkohol från övriga EES-området. Det enda förslaget leder till är gynnande av en aktörs marknadsförings- och försäljningsåtgärder på marknaden, nämligen den statliga, men utan skönjbara effekter för
folkhälsan.
Detta utvecklas vidare i avsnitt 2.1.
B. NVB avstyrker förslaget att införa ett förbud mot att i kommersiellt syfte främja privat införsel av alkoholdrycker.
Förslaget begränsar friheten att tillhandahålla varor och/eller tjänster enligt FEUF, vilket för övrigt också är Betänkandets uppfattning.
Det föreslagna förbudet kan inte motiveras av hänsyn till skyddet för folkhälsan. Bedömningen måste enligt fastlagd praxis från EU-domstolen utgå från faktiska och rättsliga omständigheter som kännetecknar
förhållandena i den berörda medlemsstaten och om det med beaktande härav är möjligt att skydda folkhälsan genom åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom Unionen.[1] Utgångspunkten för bedömningen måste således vara den sammantagna och rådande marknadssituationen i Sverige.
Någon sådan bedömning görs inte i Betänkandet.
För det första har alltså Betänkandet inte visat att ett förbud av detta slag överhuvudtaget kan ha någon effekt för folkhälsan. Åtgärden är alltså inte ägnad att säkerställa förverkligandet av de målsättningar som anförs för den svenska alkoholpolitiken.[2] Redan av detta skäl strider förslaget mot EU- rätten.
För det andra uppfyller förbudet inte kravet på proportionalitet. Skyddet för folkhälsan tillgodoses på ett mycket effektivt sätt genom redan befintliga skyddsåtgärder i form av detaljhandelsmonopol, höga alkoholskatter, en mycket restriktiv marknadsföringslagstiftning och åldersgränser.
Förslaget uppfyller således varken kravet på nödvändighet eller proportionalitet enligt EU-lagstiftningen.
Detta utvecklas vidare i avsnitt 2.2.
C. NVB avstyrker förslaget att leverans av alkoholdrycker vid privatinförsel endast ska få ske till den enskildes privata adress.
Förslaget begränsar friheten att tillhandahålla varor och/eller tjänster i strid med FEUF. Den föreslagna skillnaden i reglering mellan vad som gäller detaljhandelsmonopolet respektive säljare etablerade i andra EU- medlemsstater innebär för det första en diskriminering av de utländska distanssäljarna eftersom de senare inte har tillgång till samma
distributionsalternativ som det svenska detaljhandelsmonopolet har.
Begränsningen kan för det andra inte motiveras med skyddet för folkhälsan.
Det saknas stöd för att anta att begränsningen vad avser konsumentens val av leveransställe eller -metod skulle ha någon som helst inverkan på
folkhälsan.
Därtill kommer att föreskrivna kontroller av ålder m.m. som de facto har betydelse för folkhälsan lika gärna kan ske på annan plats som i beställarens bostad.
Syftet med Betänkandets förslag kan därmed lika väl uppnås med mindre ingripande och redan existerande åtgärder. Förslaget är således varken nödvändigt eller proportionerligt för att uppnå syftet att skydda folkhälsan.
Se avsnitt 2.3, nedan.
D. NVB tillstyrker förslaget att det i alkohollagen tydliggörs att privatinförsel av alkoholdrycker kan ha olika konsekvenser i skattehänseende.
2. Utveckling av NVB:s kritik mot förslaget ”Ett förtydligat undantag för privatinförsel” (avsnitt 8.3 i Betänkandet)
2.1 Förslaget att transportören ska vara oberoende av säljaren (Avsnitt 8.3.2 i Betänkandet)
2.1.1 Betänkandets förslag i denna del innebär att det i lagtexten ska införas ett krav på att transportören av alkoholdrycker vid distanshandel ska vara oberoende från säljaren.
2.1.2 Förslaget utgör en tydlig inskränkning av enskildas möjligheter att privat föra in alkohol i landet. Svenska konsumenter blir hänvisade till mer komplicerade processer med flera inblandade aktörer om de vill föra in alkohol privat från övriga EES-området. Betänkandets skäl och EU-rättsliga motivering till att den föreslagna begränsningen ska vara tillåten är oklara.
NVB kan inte se att förslaget skulle medföra några positiva effekter på folkhälsan. NVB kan inte heller se att det svenska detaljhandelsmonopolet skulle vara hotat om säljaren får ombesörja transporten. Det argument som Betänkandet redovisar, att reglerna om distansförsäljning inte tas till intäkt för att säljaren har möjlighet att ägna sig åt uppsökande säljverksamhet genom ombud eller agenter kan regleras på ett mindre ingripande och mera ändamålsenligt sätt än att reglera vem som får transportera redan beställda varor. Begränsningen kan således inte motiveras som nödvändig eller
proportionerlig för det påstådda syftet.
2.1.3 Mot bakgrund av det ovanstående avstyrker NVB Betänkandets förslag att införa ett krav på att transportören vid privat införsel av
alkoholdrycker ska vara oberoende av säljaren.
2.2 Förslaget om främjandeförbud (Avsnitt 8.3.3 i Betänkandet) 2.2.1 Betänkandets förslag i denna del innebär att det i alkohollagen införs ett förbud mot att i kommersiellt syfte, utom såvitt avser transport, främja i och för sig laglig privat införsel av alkoholdrycker från ett annat EES- land. NVB anser att förslaget strider mot gällande EU-rätt, samt att förslaget är otydligt på ett sätt som inte kan accepteras i straffrättslig lagstiftning 2.2.2 Det kan inledningsvis konstateras att det inte råder någon tvekan om att det föreslagna förbudet skulle påverka handeln på den gemensamma marknaden, vilket också Betänkandet konstaterar. Det är således som
utgångspunkt ett otillåtet handelshinder.
2.2.3 Begränsningarna i förslaget omfattas enligt NVB:s uppfattning inte av den s.k. Keck-doktrinen, bl.a. eftersom ett förbud av denna art naturligen påverkar utländska aktörer mer än inhemska.[3] Detta gäller oavsett att den utländska säljaren i och för sig enligt förslaget skulle ha möjlighet att
marknadsföra sig i Sverige, eftersom möjligheten att ta hjälp av expertis som känner till den svenska marknaden och dess konsumentbeteenden
omintetgörs.
2.2.4 Det föreslagna förbudet är således en sådan åtgärd som avses i artikel 34 FEUF, varför det för att vara tillåtet enligt EU-rätten[4] måste vara nödvändigt för att upprätthålla skyddet för folkhälsan samt vara
proportionerligt för syftet. Det ska med andra ord inte kunna uppnås med mindre begränsande åtgärder. NVB anser inte att något av dessa kriterier är uppfyllt i det aktuella fallet.
2.2.5 Utgångspunkten för bedömningen måste vara den sammantagna och rådande marknadssituationen i Sverige[5]; de redan existerande
kommersiella inslagen på densamma och effekterna av densamma;
samverkan detaljhandelsmonopolets marknadsförings- och
försäljningsåtgärder och samverkanseffekterna av detaljhandelsmonopolet och dess leverantörers åtgärder; övriga inköpskanaler för konsumenten; och den rådande konsumtionen. Så sker inte i Betänkandet. Åtgärden ska därtill vara ägnad att säkerställa förverkligandet av den angivna målsättningen för den svenska alkoholpolitiken[6]. Det är svårt att se att det föreslagna
förbudet med beaktande av den sammantagna marknadssituationen i Sverige kan betraktas som vare sig ägnat, nödvändigt eller proportionerligt enligt de krav som EU-domstolens praxis uppställer.
2.2.6 När det gäller skyddet för folkhälsan är det viktigt att påtala att alkohollagen redan innehåller ett mycket effektivt skydd huvudsakligen i form av ett detaljhandelsmonopol, höga alkoholskatter, en mycket restriktiv marknadsföringslagstiftning och åldersgränser. Dessa skyddsåtgärder gäller även privatinförsel och följs av alla NVB:s medlemmar. Det sker således inte någon privatinförsel till minderåriga. Dessa regleringar skyddar folkhälsan på ett mycket effektivt sätt (se nedan avsnitt 4 angående vilka faktorer – pris och reglering av marknadsföring – som enligt forskning ökar
alkoholkonsumtionen). Härtill kommer att den handel vi talar om i
sammanhanget är en försvinnande liten del av marknaden. Därmed skulle det föreslagna förbudet inte få någon positiv effekt på folkhälsan.[7] Det
föreslagna förbudet är således redan på denna grund inte nödvändigt. Även om förbudet skulle få någon effekt på folkhälsan skulle denna – på grund av övriga tillgängliga styrmedel och den begränsade volym som privatimporten uppgår till – vara så begränsad att det föreslagna förbudet är
oproportionerligt.
2.2.7 Det bör i sammanhanget även noteras att det idag på marknaden inte bara förekommer omfattande marknadsföring för viner som säljs via Systembolaget utan också en omfattande kommersiell förmedling av försäljning som kanaliseras till Systembolaget. Det finns ett antal sajter – drivna av privata vinstintressen (underleverantörer till Systembolaget) – vars enda syfte är att öka försäljningen av vissa viner på Systembolaget. Detta sker genom att vinerna marknadsförs och beställs på sajten som sedan förmedlar en köporder från konsumenten till Systembolaget för leverans till konsumenten. Denna förmedling utförd av privata vinstintressen anses, såvitt NVB förstår, eftersom inga juridiska åtgärder vidtagits från vare sig
Systembolaget eller åklagarmyndigheten trots anmälningar, vara i enlighet med svensk lagstiftning. Det förbud som nu föreslås av Betänkandet omfattar endast privatinförsel och därmed inte de omnämnda förmedlingshemsidorna.
Det föreslagna selektiva förmedlingsförbudet riktas således endast mot en viss typ av försäljning som utgör en mycket liten del av
förmedlingsmarknaden. Förbudet kan därför under inga förhållanden ha mer än en marginell effekt för folkhälsan och därmed varken vara nödvändigt eller proportionerligt.[8] Att förbudet endast träffar förmedling av försäljning från andra EU-länder är vidare diskriminerande.
2.2.8 När det gäller effekterna på folkhälsan måste vidare framhållas att syftet med förbudet får antas vara att begränsa den fysiska tillgängligheten[9]
till alkoholdrycker. Som framgår nedan har Systembolaget de senaste åren ökat denna tillgänglighet kraftigt genom utökade öppettider,
internetförsäljning, hemleverans m.m. Samtidigt har den sociala
tillgängligheten till Systembolagets sortiment ökat kraftigt genom ökad annonsering från Systembolagets leverantörer. Som en följd av detta har också försäljningen via Systembolaget ökat samtidigt som den totala konsumtionen av alkohol i Sverige har minskat. Systembolagets fysiska tillgänglighet är betydligt större än den som kan erbjudas av NVB:s
medlemmar, som kan påbörja packning och leverans till kunder i Sverige från utlandet först efter att en kund lagt en konkret beställning. Det föreslagna förbudet skulle alltså inte ge någon effekt på tillgängligheten och därmed inte heller den totala försäljningen, utan endast styra försäljningen till en viss kanal.[10] Förbudet är således varken nödvändigt eller proportionerligt för att upprätthålla skyddet för folkhälsan.
2.2.9 Betänkandet har i denna del vidare i allmänna ordalag framhållit att EU-domstolen godtagit begränsningar motiverat av Sveriges intresse att utesluta privata vinstintressen från en annan reglerad marknad,
spelmarknaden.[11] Betänkandets jämförelse mellan spel- och
alkoholmarknaderna haltar emellertid betänkligt. Som framgår nedan drivs sedan närmare 20 år den svenska alkoholmarknaden, till skillnad från spelmarknaden, i stort sett uteslutande av privata vinstintressen i form av leverantörer till Systembolaget. De privata vinstintressen som skulle förbjudas enligt förslaget utgör endast en bråkdel av de som redan idag verkar på den svenska konsumentmarknaden. EU-domstolens praxis på detta område kan således inte motivera inskränkningar på alkoholmarknaden.
2.2.10 Härtill kommer att EU-kommissionen på senare tid ifrågasatt det svenska spelmonopolet. Detta föranleder ytterligare betänkligheter när det gäller de nu föreslagna inskränkningarna.
2.2.11 NVB delar Betänkandets bedömning att det föreslagna förbudet även kan stå i strid med reglerna om fri rörlighet för tjänster. NVB anser härvid, till skillnad från Betänkandet och på ovan anförda skäl angående fri rörlighet för varor, att förslaget varken är nödvändigt eller proportionerligt för att upprätthålla skyddet för folkhälsa
2.2.12 NVB delar vidare Betänkandets uppfattning att artikel 37 FEUF om handelsmonopol inte är tillämplig på det föreslagna förbudet, eftersom det faller utanför detaljhandelsmonopolets funktionssätt.
2.2.13 NVB anser i denna del slutligen att det föreslagna förbudets omfattning är oklart, eftersom innebörden av att ”i kommersiellt syfte
förmedla” är otydlig. Det kan exempelvis uppstå gränsdragningsproblematik mellan vad som är att ta emot tillåten annonsering från en utländsk säljare och vad som är att otillåtet ”främjande”. Går gränsen vid annonsbokning, tillhandahållande av marknadsföringsstrategier, marknadsundersökningar, marknadsföringskanaler eller försäljningskanaler? Det är vidare möjligt med olika ”blandformer” av samarbete där gränsen mellan tillhandahållande av annonsutrymme och annat ”främjande” blir hårfin. Sådana oklarheter är givetvis oacceptabla när det handlar om ett förbud som – enligt
Betänkandets förslag – ska vara straffsanktionerat. NVB finner det mycket anmärkningsvärt att Betänkandet själv (s. 84) anger att avgränsningen av det straffbara området inte är självklar och, bl.a. med hänvisning till den
begränsade tid som stått till förfogande, att Betänkandet inte närmare analyserat dessa frågor. Det sägs vidare att det föreligger en ”gråzon”, vars omfattning dock inte heller analyseras. Det är enligt NVB:s uppfattning uteslutet att, som Betänkandet föreslår, införa en straffbestämmelse utan att det står klart vad som utgör straffbara handlingar.
2.2.14 Mot bakgrund av det ovanstående avstyrker NVB Betänkandets förslag att införa ett förbud mot att i kommersiellt syfte främja privat införsel av alkoholdrycker.
3. Utveckling av NVB:s kritik mot förslaget ”Särskilda villkor vid hemleverans av alkoholdrycker” (avsnitt 8.4 i Betänkandet)
3.1 Inledning
3.1.1 Betänkandets förslag i denna del innebär att alkoholdrycker som förts in i landet genom privatinförsel endast får levereras till den enskildes privata adress och endast under samma tider som Systembolaget
tillhandahåller alkoholdrycker. NVB har inget att invända mot att det införs mer detaljerade regler för hur och när hemleverans av alkoholdrycker ska ske.
De villkor som föreslås av Betänkandet är dock av de skäl som framgår nedan diskriminerande, samt varken nödvändiga eller proportionerliga.
3.1.2 NVB vill i denna del redan inledningsvis påtala att det saknas stöd för att anta att begränsningen vad avser konsumentens val av leveransställe eller leveransmetod skulle ha någon som helst inverkan på folkhälsan. Denna uppfattning synes för övrigt delas av Systembolaget AB, vars verkställande direktör gjort gällande: ”hemleverans av alkohol ökar inte konsumtion eller alkoholrelaterade skador har det visat sig; vare sig i Norge som har tio års erfarenhet eller i Sverige”.[12] Vinmonopolet i Norge levererar till samtliga postombud (inklusive butiker) för avhämtning av kunderna[13], vilket alltså enligt uppgift från Systembolaget inte utgjort någon fara för folkhälsan. Det får antas att Systembolaget har samma uppfattning beträffande övriga distributionsformer som man erbjuder konsumenten – avhämtning i
Systembolagets butiker, hos något av Systembolagets ombud som utgörs av
”lanthandel eller någon annan butik”[14].
3.2 Synpunkter på de föreslagna villkoren 3.2.1 Leveranstid
3.2.1.1 Den föreslagna regleringen syftar till att skydda folkhälsan genom att begränsa den fysiska tillgängligheten till alkoholdrycker för hemleverans.
NVB anser att en rimlig måttstock för vad som är en nödvändig och proportionerlig åtgärd i detta sammanhang är det som gäller för
detaljhandelsmonopolet (d.v.s. Systembolaget). Begränsningar som går utöver det kan under inga förhållanden vara nödvändiga eller proportionerliga för att skydda folkhälsan. Detta gäller särskilt mot bakgrund av hur liten del av konsumtionen som sker genom privatinförsel.
3.2.1.2 Betänkandet har tagit utgångspunkten att Systembolaget ska utgöra modell vad gäller leveranstider och föreslagit att leverans av privatinförda alkoholdrycker endast får ske under samma tider som
alkoholdrycker säljs inom ramen för detaljhandelsmonopolet. Systembolagets reglerade öppettider har tillkommit för att begränsa tillgänglighet och
därmed mer eller mindre spontan konsumtion av alkohol framför allt under veckoslut och storhelger. Någon sådan risk finns inte vid privatinförsel, eftersom det krävs planering i förväg då dryckerna ska packas och skickas från utlandet efter konsumentens beställning. Begränsning av tiderna för leverans är alltså ur ett folkhälsoperspektiv mindre viktig än begränsningen av detaljhandelsmonopolets öppettider. Därmed kan det ifrågasättas om den föreslagna begränsningen är ändamålsenlig.
3.2.2 Leveransadress
3.2.2.1 Betänkandet föreslår vidare att leverans endast ska få ske till beställarens privata adress. Betänkandet motiverar detta med att det är en
”en förutsättning för att leverantören ska kunna förvissa sig om att
alkoholdrycker inte levereras till den som inte har fyllt 20 år eller är märkbart påverkad av alkohol”. Påståendet är svårbegripligt. Syftet är i och för sig vällovligt, men ålders-, legitimations- och nykterhetskontroll kan naturligtvis ske lika gärna på annan plats (t.ex. på beställarens arbetsplats eller på ett av transportören drivet utlämningsställe) som i beställarens bostad.
Ålderskontroll sker idag effektivt på olika platser och NVB vill återigen understryka att alkohol utlämnas till underåriga lika lite vid privatinförsel som på Systembolaget.
3.2.2.2 Det bör i sammanhanget noteras att konsumenter vid näthandel via Systembolagets hemsida kan välja mellan att få varorna hemlevererade eller uthämtade i butik (Systembolag eller ombud). NVB kan inte se att inte finns några sakliga skäl att göra skillnad på försäljning via Systembolaget och privatinförsel i detta sammanhang. Betänkandets förslag fyller alltså i denna del inte alls sitt syfte. Förslaget är alltså inte ändamålsenligt. Det går också utöver vad som krävs för att syftet ska uppnås. Det är därmed inte heller nödvändigt eller proportionerligt. Syftet kan istället uppnås genom en mer
reglerad och aktiv tillsyn av ålderskontroll samt genom att övriga tillämpliga kontroller alltid sker och sker på ett korrekt sätt. En sådan reglering skulle NVB välkomna. Den föreslagna skillnaden i reglering mellan Systembolaget och övriga leverantörer till konsumenter innebär också en diskriminering av de utländska distanssäljarna.
3.2.2.3 Betänkandet motiverar vidare sitt förslag med behovet av att förhindra förtäckt detaljhandel i samband med utlämningsställen. Sådan otillåten försäljning (som i och för sig Betänkandet inte synes ha några belägg för förekommer i någon nämnvärd utsträckning) regleras på ett heltäckande sätt redan genom nuvarande lagstiftning om
försäljningsmonopol. Förslaget är således inte heller av denna anledning nödvändigt eller ändamålsenligt för att uppnå sitt syfte.
3.2.2.4 Mot bakgrund av det ovanstående avstyrker NVB Betänkandets förslag att leverans av alkoholdrycker vid privatinförsel endast ska få ske till den enskildes privata adress.
3.3 Synpunkter på erinran om reglerna om alkoholskatt (avsnitt 8.3.4 i Betänkandet)
3.3.1 NVB tillstyrker Betänkandets förslag att det tydliggörs att
privatinförsel av alkoholdrycker kan ha olika konsekvenser i skattehänseende.
4. Fakta om svensk alkoholpolitik och alkoholmarknad 4.1 Den svenska alkoholpolitiken
4.1.1 Betänkandets direktiv var som bekant att vid behov ta fram förslag till en förändrad alkohollagstiftning baserad på två förutsättningar;
bevarande av den svenska alkoholpolitiken under beaktande av de förpliktelser som följer av det svenska EU-medlemskapet. Den svenska alkoholpolitiken bygger på två delar, tillgänglighetsprincipen och
desintresseringsprincipen. Tillgänglighetsprincipen innebär att målet med den svenska alkoholpolitiken, fastställd genom beslut i Riksdagen 1977, är att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala
konsumtionen. Regeringen anförde nämligen i samband med detta beslut att en ökad tillgänglighet medför en ökad totalkonsumtion. Målet för den
svenska alkoholpolitiken har i grunden inte förändrats därefter.
4.1.2 NVB instämmer i grundprincipen att den svenska alkoholpolitiken ska syfta till att hålla nere alkoholkonsumtionen. NVB anser dock att de medel som ska användas för att nå detta mål ständigt måste utvärderas med utgångspunkt i händelser på marknaden, samt tillgänglig forskning och statistik. Sedan den politiska principen om tillgänglighet fastslogs 1977 har bl.a. följande hänt:
§ 1995: Sveriges inträde i EU, vilket innebar att privata vinstintressen tilläts då Vin & Sprits monopol slopades och svenska alkoholhandlare tilläts sälja till Systembolaget och restauranger.
§ 2001: Ökad tillgänglighet genom Systembolagets ökade öppettider.
§ 2004: I princip fri införsel för privatpersoner av alkohol från övriga EES.
§ 2007: EU-domstolen fastslår att distanshandel av alkohol för privatpersoner från övriga EES är tillåtet.
§ 2009-2014: Förändrat köpbeteende hos konsumenter innebärande att allt fler handlar på internet (inklusive möjligheten att handla på Systembolaget via internet).
4.1.3 Sedan 2006, d.v.s. året innan EU-domstolen fastslog att distanshandel är tillåten, har alkoholkonsumtionen i Sverige totalt sett minskat trots att Systembolagets försäljning, ökat med 14 %.
4.1.4 Av Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysnings (CAN) rapport avseende Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013[15] framgår att
smugglings- och resandeinförseln, samt Systembolagets försäljning ökar 2013 jämfört med 2012. Skatteverkets statistik visar samtidigt att den lagliga internethandeln (exklusive Systembolagets) 2013 minskat jämfört med 2012.
4.1.5 Den ökade fysiska tillgänglighet som föreligger idag jämfört med 2006 har alltså inte inneburit att alkoholkonsumtionen har ökat.
Alkoholkonsumtionen har tvärtom minskat sedan 2006.
4.1.6 Tillgänglighetsprincipen som grundsten i svensk alkoholpolitik bygger på teorin att ökad fysisk (försäljningsställen och öppettider), social (hur liberal eller restriktiv alkoholmarknadsföring som tillåts) och ekonomisk (alkoholskattens storlek) tillgänglighet ökar alkoholkonsumtionen. Det är emellertid inte fråga om en teori som i alla avseenden är grundad i den faktiska verkligheten. Om man tittar på vilken faktisk påverkan tillgänglighet har på konsumtionen är det lämpligt att jämföra en marknad med politiskt kraftigt begränsad tillgänglighet (Sverige) med en marknad med mycket mindre tillgänglighetsbegränsande lagstiftning (Danmark). Det senast
tillgängliga jämförelseåret är 2013, under vilket man i Danmark konsumerade 11,1 liter ren alkohol[16] och i Sverige konsumerade 9,9 liter ren alkohol.[17]
4.1.7 Konsumtionen på den i det närmaste totalt fria marknaden Danmark är alltså 12 % högre än på den kraftigt begränsade svenska marknaden. Det kan således konstateras att skillnaden i tillgänglighet sannolikt i någon form påverkar konsumtionen. Frågan är då i vilket eller vilka avseenden denna påverkan sker. Denna fråga analyseras lämpligen utifrån befintlig forskning. Enligt en rapport författad av väl ansedda forskare påverkar tillgängligheten alkoholkonsumtionen på följande sätt:[18]
- Restriktiv marknadsföring jämfört med fri marknadsföring påverkar alkoholkonsumtionen med ca 8 %
- Alkoholskattens storlek påverkar totalpriset och därmed alkoholkonsumtionen enligt formeln 5 % lägre pris = 1,35 % högre konsumtion. Det innebar att den svenska alkoholskattenivån påverkar alkoholkonsumtionen med ca 12 % jämfört med den danska prisnivån.[19]
4.1.8 Enligt den aktuella forskningen påverkar alltså bibehållen svensk lagstiftning avseende marknadsföring av alkoholdrycker, samt bibehållna nivåer på alkoholskatten konsumtionen med 20 % jämfört med den danska konsumtionen. Om Danmark skulle införa samma restriktiva
marknadsföringsregler och höga alkoholskatter som Sverige skulle alltså alkoholkonsumtionen i Danmark enligt dessa beräkningar över tid sjunka och vara 8 % lägre än i Sverige. Det är endast dessa tillgänglighetsfrågor, som inte påverkas av om och i vilken omfattning distanshandel är tillåten, som är orsak till skillnaden i konsumtion mellan Danmark och Sverige. De avgörande skillnaderna för konsumtionen är alltså social och ekonomisk tillgänglighet.
Det innebär i sin tur att de begränsningar i fysisk tillgänglighet som
Betänkandet föreslår inte skulle förändra konsumtionen. Det saknas därmed
vetenskaplig grund för att med hänvisning till folkhälsoskäl införa handelshinder på det sätt som Betänkandet föreslår (se ovan).
4.1.9 Av det ovan sagda följer att konsumtionen av alkoholdrycker i Sverige inte ökar p.g.a. den distanshandel som förekommit de senaste åren och att därmed inte folkhälsan påverkas negativt. När det gäller
ekonomisktillgänglighet vill NVB tillägga att ovan nämnda forskningsrapport, föga överraskande, kommer fram till att ju billigare viner som säljs, desto större konsumtion av vin sker. De 25 viner som såldes mest på Systembolaget 2013, hade en omsättning på närmare tre miljarder kronor och kostade,
omräknat till 75 cl per flaska, i genomsnitt 45 kronor flaskan. De 25 viner som såldes bäst under 2013 hos ett av NVB:s medlemsföretag; Winefinder.se kostade i genomsnitt 253 kr flaskan. De viner som säljs mest på
Systembolaget är med andra ord billigare (har större ekonomisk
tillgänglighet) än de viner som säljs vid laglig distanshandel med vin. Det är således inte så att nätkonkurrenter till Systembolaget riskerar folkhälsan genom fokusering på ett billigare prissegment än Systembolaget. Något sådant prissegment existerar i praktiken inte inom ramen för legal försäljning (försäljning av alkohol som smugglas in i Sverige kan givetvis inte jämställas med försäljning där svensk alkoholskatt och mervärdesskatt är inkluderad).
Det är Systembolaget som är den legala aktör som säljer billig alkohol i Sverige. Värt att notera är också att en stor del av de billiga alkoholprodukter som säljs i Sverige är anpassade efter Systembolagets behov och önskemål och kan inte köpas någon annanstans i världen.
4.1.10 Den andra princip som den svenska alkoholpolitiken är uppbyggd är som nämnts ovan desintresseringsprincipen. Denna princip har präglat svensk alkoholpolitik sedan brännvinsförordningen 1855 och innebär att det privata vinstintresset när det gäller handel med alkoholdrycker ska begränsas så långt som möjligt. Detta ska i sin tur leda till att privata aktörer inte ska ha något intresse av att sälja alkohol. Den enskilt viktigaste händelsen inom svensk alkoholpolitik som skett med principen som utgångspunkt är bildandet av (nuvarande) Vin & Sprit AB 1917 och den nationalisering av svenska importörer och tillverkare av alkoholdrycker som då skedde. Vin &
Sprit erhöll monopol på import och partihandel med de flesta alkoholdrycker.
Desintresseringsprincipen hade med andra ord stort genomslag. Detta
monopol fanns kvar i närmare 80 år, men upphävdes i samband med Sveriges inträde i EU (samtidigt som Systembolagets monopol på försäljning till
restauranger upphävdes). Därefter har ett mycket stort antal privata företag etablerat sig på marknaden för s.k. partihandel med alkohol.
4.1.11 Desintresseringsprincipen anges ofta, bl.a. av Systembolaget och av Betänkandet, alltjämt som en bärande princip i svensk alkoholpolitik. Den avskaffades dock i praktiken vid EU-inträdet 1995, eftersom i princip samtliga svenska leverantörer av alkoholdrycker till Systembolaget och
restaurangsektorn efter avvecklingen av de monopolen drivs av vinstintresse.
Detsamma gäller för övrigt Systembolaget självt.[20]
4.1.12 Många hundra privata leverantörer av alkoholdrycker sålde 2013 alkohol till Systembolaget för ca 20 miljarder kronor.[21] Ca 5 % av
leverantörernas omsättning, d.v.s. drygt en miljard kronor[22] satsades på marknadsföring av försäljning av produkter på Systembolaget. De lagliga nätvinhandlarna omsatte 180 miljoner och satsade mindre än 1 miljon på marknadsföring 2013. Marknadsföringen av alkoholdrycker har ökat kraftigt de senaste åren, men det är inte fråga om marknadsföring av drycker som säljs genom distanshandel utan av drycker som säljs av Systembolaget. Den eventuella negativa påverkan på folkhälsan i form av ökad
alkoholkonsumtion som denna ökning av marknadsföring innebär beror alltså inte på privat införsel av alkoholdrycker.
5. Kort om NVB och detta remissyttrande
5.1 NVB samlar vinhandlare inom EU som bl.a. riktar sig mot den svenska konsumentmarknaden genom s.k. distanshandel. NVB:s ändamål är att etablera och upprätthålla en branschpraxis för nätvinhandlare som riktar sig mot svenska vinkonsumenter till gagn för konsumenterna och en sund alkoholkultur. Våra medlemmar förbinder sig att följa de bestämmelser som föreskrivs i organisationens riktlinjer innebärande bland annat att man ska tillse att svensk alkoholskatt och moms betalas, följa svensk lagstiftning avseende marknadsföring av alkoholdrycker, tillämpa svensk konsumenträtt och ha noggranna rutiner för kontroll av ålder, risk för langning och eventuell alkohol- eller drogpåverkan hos mottagare av alkoholdrycker.
5.2 Utgångspunkten för detta remissvar är att den verksamhet som NVB:s medlemmar ägnar sig åt är i enlighet med gällande svensk och EU-rätt, samt att ytterligare begränsningar av privat införsel av alkoholdrycker till Sverige från övriga EES-området måste stå i överensstämmelse med gällande EU-rätt.
5.3 Detta remissvar utgör enligt vad som framgår av avsnitt 2-3 ovan ett yttrande koncentrerat till de huvudsakliga förslag som Betänkandet lägger
fram. I avsnitt 4 ovan redogör NVB för de fakta rörande den svenska alkoholpolitiken och alkoholmarknaden som utgör grunden för NVB:s
yttrande avseende Betänkandets förslag. När det gäller dessa fakta vill NVB på förekommen anledning understryka vikten av att Sveriges åtaganden enligt medlemskapet i EU innefattar att handelsbegränsande åtgärder måste basera sig på faktiska bevisade effekter – inte antaganden om hur marknaden fungerar.
NÄTVINHANDLARNAS BRANSCHORGANISATION
Ole Nielsen
Styrelseordförande
[1] Jfr EU-domstolen Gourmet C-405/98 p 34 och 42.
[2] Jfr EU-domstolen Gerdin och Sjöberg förenade målen C-447/08 och C- 448/08 p 40.
[3] Se EU-domstolens dom i Mål C-405/98, Gourmet.
[4] Artikel 36 FEUF och EU-domstolens rättspraxis.
[5] Jfr EU-domstolen mål EU-domstolen Gourmet C-405/98 p 34 och 42 .
[6] Jfr EU-domstolen Gerdin och Sjöberg förenade målen C-447/08 och C- 448/08 p 40.
[7] Jfr EU-domstolens mål nr C-170/04, p. 47.
[8] Denna slutsats har för övrigt delats av Regeringen i tidigare lagstiftningsarbete, se prop. 2009/10:125, s. 59.
[9] Se nedan avsnitt 4 angående begreppen fysisk, social och ekonomisk tillgänglighet.
[10] Se även nedan angående aktuell försäljningsstatistik avseende olika försäljningskanaler.
[11] Betänkandet, s. 72. Se vidare EU-domstolens dom i Förenade målen C- 447-08 och C-448/08.
[12] http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/246669?programid=3071, senast kontrollerad 2014-10-29.
[13] http://www.vinmonopolet.no/artikkel?id=cms&key=10007, senast kontrollerad 2014-10-29.
[14] http://www.systembolaget.se/OmSystembolaget/Butiker-och- ombud/Vara-ombud/.
[15] Leifman & Trolldal (2014), Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013, CAN Rapport 142.
[16] Se https://sundhedsstyrelsen.dk/da/sundhed/alkohol.
[17] Leifman & Trolldal (2014), Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013, CAN Rapport 142.
[18] Norström, Miller, Holder, Österberg, Ramstedt, Rossow & Stockwell (2010), Potential consequences of replacing a retail alcohol monopoly with a private licence system: results
from Sweden, tillgänglig (2014-10-26) på:
http://people.su.se/~totto/downloadable_publications/A50.pdf.
[19] Se Bilaga 1,”Prisets påverkan på alkoholkonsumtionen”, för mer utförliga beräkningar.
[20] Se Statens ägaranvisning för Systembolaget AB, antagen vid bolagsstämma den 24 april 2014, punkterna 4-6.
[21] Beräknat som Systembolagets omsättning 25,099 miljarder minus
handelsmarginalen 21,2 %.
[22] http://www.iq.se/sv/nyheter/2014/1/29/investeringarna-i-alkoholreklam- spranger-miljardstrecket.
Riktlinjer
Som medlem i Nätvinhandlarnas Branschorganisation, vars ändamål är att etablera och upprätthålla en branschpraxis för svenska nätvinhandlare till gagn för svenska vinkonsumenter och en sund alkoholkultur, förbinder man sig att följa de bestämmelser som föreskrivs i organisationens riktlinjer.
Detta syftar till att skapa en tydlig skiljelinje mellan de aktörer som är beredda att skriva under på att man sköter sig och de som, av någon anledning, inte är det.
Förbindelse om lagenlighet Lagenlighet
• Att för sin verksamhet ha och leva upp till alla relevanta och nödvändiga tillstånd hos relevanta myndigheter, exempelvis att registrera sig hos Skatteverket och betala punktskatten.
• Att i sin verksamhet följa svensk lagstiftning för marknadsföring av alkoholprodukter.
• Att i sin verksamhet följa Alkoholgranskningsmannens och Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av
alkoholprodukter
• Att i sin verksamhet tillämpa svensk konsumenträtt vid e-handel, inklusive vad som är föreskrivet om retur- och ångerrätt.
• Att säkerställa att en noggrann rutin för ålderskontroll, att mottagaren inte är påverkad av alkohol eller droger samt att ingen langning misstänks finns och efterlevs av den som utför leveransen.
Kontaktpersoner
Ole Nielsen Presskontakt
ordförande Nätvinhandlarnas branschorganisation (och VD/ägare Winefinder)
ole.nielsen@winefinder.dk 0709-43 34 38
Ole Nielsen Presskontakt
ordförande Nätvinhandlarnas branschorganisation (och VD/ägare Winefinder)
ole.nielsen@winefinder.dk 0709-43 34 38
