Från Kolmodin till H. Dorsin
En diakron studie av ljudupprepningarna fonologiska
iterationer i svenska visor
Per Wingård
Ämne: Självständigt arbete i svenska med litteraturvetenskaplig inriktning Poäng: 15 hp
Ventilerad: VT 2016
Handledare: Ola Nordenfors Examinator: Maria Ulfgard
Innehåll
1 Inledning ... 3 1.1 Syfte ... 4 1.2 Frågeställningar ... 4 1.3 Disposition ... 4 1.4 Tidigare forskning ... 4 1.4.1 Forskning om metrik ... 5 1.4.2 Forskning om visor ... 61.5 Materialet och dess avgränsningar ... 8
1.5.1 Definition av visgenren ... 8
1.5.2 Materialavgränsning ... 9
1.6 Teoretisk förankring ... 11
1.7 Metod ... 12
1.7.1 Avgränsningar ... 13
1.7.2 Presentation av studiens analytiska förfarande ... 13
2 Undersökning ... 15
2.1 Identifierade variabler ... 15
2.1.1 Registrering av allitteration ... 15
2.1.2 Identifiering av assonans ... 16
2.1.3 Kartläggning av olika rim ... 17
2.1.4 Registrering av visornas rimflätningar ... 19
2.1.5 Kartläggning av inrim ... 21 2.1.6 Identifiering av anaforer ... 22 2.1.7 Strofrelaterade upprepningar ... 23 2.2 Visornas rimtyper ... 24 2.2.1 Allitterationer i visorna ... 24 2.2.2 Assonans i visorna ... 25 2.2.3 Visornas rimantal ... 26 2.3 Visornas strukturer ... 26 2.3.1 Visornas rimflätning ... 27 2.3.2 Visornas inrim ... 28 2.3.3 Visornas anaforer ... 28
3 Diskussion ... 30
3.1 Slutsatser ... 30
3.1.1 Visornas fonologiska iterationer ... 30
3.1.2 Återkommande metriska mönster i visorna... 32
3.2 Framtida forskning ... 32
Källförteckning ... 33
Primära källor ... 33
Sekundära källor ... 33
Bilagor ... 36
Bilaga 1. Miβtrösta eij o Christen godh ... 36
Bilaga 2. Een Sommarwisa. ... 38
Bilaga 3. Fredmans epistel N:o 2 ... 40
Bilaga 4. Fredmans epistel N:o 9 ... 42
Bilaga 5. Mors lilla Olle ... 44
Bilaga 6. Majas visa ... 45
Bilaga 7. Den lycklige nudisten (En gla’ polkett) ... 46
Bilaga 8. Så länge skutan kan gå (Vals på Kariben) ... 47
Bilaga 9. Fan for i far ... 48
Bilaga 10. Tomten är en kommunist ... 50
Bilaga 11. Brev till Henrik Dorsin. ... 51
Tabellförteckning
Tabell 1.1 Studiens material ... 10Tabell 2.1 Visornas allitterationer ... 24
Tabell 2.2 Visornas assonans ... 25
Tabell 2.3 Visornas rimantal ... 26
Tabell 2.4 Strofernas rimflätning ... 27
Tabell 2.5 Visornas inrim ... 28
Tabell 2.6 Visornas anaforer ... 29
1 Inledning
En klassisk genreindelning i litteraturvetenskapen särskiljer epik, dramatik och lyrik. Denna tredelning kan spåras till antikens Grekland,1 och medan kategoriseringen får sägas bestå har en viss betydelseexpandering drabbat lyrikbegreppet. Ursprungligen kännetecknades lyriken av att den framfördes med sång ackompanjerad av lyra.2 Successivt har dock lyrik även kommit att gälla (och kanske oftast associerats med) den musikfria poesin – en följd av tryckkonstens framfart och det visuella uttryckets växande betydelse.3
I denna uppsats återvänder jag till lyrikens äldre definition och undersöker visor. I Sverige finns nämligen en rik vistradition, så till den milda grad att värderande metaforer som ”den svenska visskatten” kan läsas i vetenskapliga texter.4 Vistraditionen gäller såväl diktning som
framförande och reception av genren och visorna tycks ligga det svenska folket mycket varmt om hjärtat.5 Kanske kan det återkommande intresset härledas till visans omfångsrika innebörd och omvittnade sociala och geografiska spridning. Att med precision avgränsa vistermen blir därför en grannlaga men samtidigt stimulerande utmaning; jag vågar mig på den när uppsats- materialet presenteras i avsnitt 1.5.1.
Redan nu törs jag dock påstå att ett återkommande inslag i visor är deras respektive ljudupprepningar, hädanefter beskrivet med Ulf Malms beteckning ”fonologiska iterationer”.6
Fonologiska iterationer kan förekomma i flera olika former och även struktureras på en rad sätt; en av de mer kända iterationerna torde vara rimmen. I Malms metriska forskning framhävs de fonologiska iterationerna som ett komplement till lyrikens metrisk-rytmiska utformning; således sorterar Ulf Malm rim och övriga fonologiska iterationer som sekundärrytmiska.7
Innan studiens syfte presenteras vill jag kort kommentera vistexternas symbiotiska relation till deras respektive tonsättning. Visors musik är en vital del av verket och melodierna måste ses som något mer än bara ett komplement till den litterära texten. Därför blir en metrisk studie av visor ointressant om analytikern nonchalerar det sekundärrytmiskas förhållande till musiken, ett faktum som många litteraturforskare har förbisett.8 Uppsatsens tyngdpunkt ligger förvisso
1 Staffan Bergsten & Lars Elleström, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur 2004, s. 113. 2 Bergsten & Elleström 2004, s. 121.
3 Lars Elleström, Lyrikanalys: en introduktion, Lund: Studentlitteratur 1999, s. 14.
4 Per-Erik Brolinson, Utländska inflytanden på den svenska visan, (Musikvetenskapliga publikationer nr. 2.)
Stockholm: Institutionen för musik- och teatervetenskap 2007, s. 5.
5 Jenny Leonardz, ”Västervik satsar på att bli svenskt viscentrum”, Svenska Dagbladet 2003-05-19. 6 Ulf Malm, Meter, rytm och ljudgestaltning i bunden vers. Exemplet Karlfeldt. (Skrifter utgivna av
Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet nr. 21), (diss.) Uppsala: 1985, s. 49.
7 Malm 1985, s. 49.
8 Per-Erik Brolinson & Holger Larsen, ”Visor till nöjets estrader” Den populära svenska visan. Hedemora:
på visornas fonologiska iterationer men när analysernas giltighet kan stärkas av hänvisningar till det musikaliska kommer detta att göras. Den som hoppas på djupdykningar i den aldrig så intressanta musikteorin kommer däremot att bli besviken; uppsatsen är trots allt litteratur- vetenskaplig.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att kartlägga sekundärrytmik i svenska visor från fem olika århundraden och att utifrån detta material identifiera återkommande sekundärrymtiska mönster över tid.
1.2 Frågeställningar
Vilka fonologiska iterationer karaktäriserar valda visor av Israel Kolmodin, Carl Michael Bellman, Alice Tegnér, Evert Taube och Henrik Dorsin?
Kan man utifrån denna komparativa studie se huruvida sekundärrytmiska mönster återkommer över fem sekler?
1.3 Disposition
Ovan har syftet med denna studie samt uppsatsens frågeställningar presenterats. Nedan fortsätter kapitlet med redogörelser för tidigare forskning, materialurvalet och den teoretiska förankringen samt en beskrivning av metodologiska frågor. I det andra kapitlet beskrivs och sammanställs själva undersökningen, vilken sedan sammanfattas och diskuteras i det tredje kapitlet. I slutet av uppsatsen bifogas vistexterna i sin helhet inklusive deras metriska analyser; bilagorna spelar därför en stor roll eftersom analyserna ligger till grund för hela uppsatsen.
1.4 Tidigare forskning
1.4.1 Forskning om metrik
I sin Lyrikanalys: en introduktion redogör Lars Elleström för hur lyrik kan tolkas och analyseras; därtill resonerar han om sambandet mellan lyrik och musik.9 Utöver att översiktligt
introducera lyrikanalysen som arbetsområde presenterar Elleström ett fruktbart sätt att under- söka sångtexters metrik: upptaktsmodellen. Denna metod används i uppsatsens analyser och utgår från att man ser obetonade stavelser som föregår versradens första betonade, som en upptakt. Med en sådan uppfattning ses alla versfötter som fallande. En fördel med upptakts- modellen är att versfötterna och orden kongruerar i större utsträckning, vilket kan underlätta förståelsen för analyser. Utöver detta handfasta tips presenterar Elleström en rad begrepp för lyrikanalys och delar av terminologin i denna uppsats har hämtats från hans introduktion.
Eva Lilja tecknar en omfattande bild av metriken i sin Svensk metrik.10 Till att börja med fördjupar hon läsaren i versteori genom att utveckla vad som egentligen menas med rytm, meter och klang. Lilja fortsätter sedan med en vershistorisk analeps och beskriver hur konsten att uttrycka sig på vers, antingen muntligt eller skriftligt, är sprungen ur antikens retorik. Historie- skrivningen sträcker sig sedan till 1900-talslyrikernas uppgörelse med den systematiska lyriken och vurm för den fria versen. Lilja avslutar sitt verk med att gå till botten med versläran och behandlar exempelvis prosadikt, versmått, pausernas betydelse och taktens roll i lyrik. Att i detta stycke göra Eva Liljas metrikframställning rättvisa är naturligtvis inte möjligt varför jag hänvisar den intresserade till Svensk metrik. Det bör dock understrykas att Liljas verk har varit till stor hjälp i föreliggande studie och att undersökningen utgår från hennes forskning.
Ulf Malm är ytterligare en litteraturvetare som bör nämnas i detta sammanhang. I sin avhandling Meter, rytm och ljudgestaltning i bunden vers rustar Malm läsaren med en metrisk begreppsapparat och även Malm har hjälpt mig att hitta en passande terminologi i denna uppsats.11 Eftersom uppsatsen kan tjäna på att de ämnesspecifika begreppen förklaras, presenteras undersökningens begreppsapparat i avsnitt 2.1. Förutom att noggrant redogöra för lyrikterminologi presenterar Malm sin undersöknings teoretiska förankring, något jag har haft nytta av i denna uppsats. Den redan nämnda indelning Malm gör i primär och sekundär rytm, och begreppet fonologiska iterationer (alltså ljudupprepningar) är tydliga exempel på hur Malms forskning bidragit till denna uppsats.
Även Kristian Wåhlins vetenskapliga gärningar har understött min studie. I sin Allmän och svensk metrik beskriver Wåhlin den metriska terminologin vilken exemplifieras utifrån lämplig
9 Elleström 1999.
lyrik.12 Han presenterar dessutom lyrikens tolv olika nivåer, vilka samspelar i receptionen av
ett verk och bör tas i beaktning vid diktanalys. De valda nivåerna återges och utvecklas i avsnitt 1.7.1 och där har jag begränsat mig till några av Wåhlins nivåer. Således hänvisar jag till Wåhlins forskning för en mer omfattande bild av diktanalytikerns alla utgångspunkter.13
Jörgen Larsson presenterar i sin artikel ”Metrisk strukturalism” en analysmetod som rör just metrisk struktur.14 Larsson framställning har berikat mig med en omfattande metod, ur vilken jag har hämtat inspiration till mina egna analyser. Hur jag har gått tillväga när jag har tillämpat Larssons analysmetod presenteras i avsnitt 1.7.1.
När eufonin i det analyserade materialet presenteras utgår jag till stor del från Claes Garléns Svenskans fonologi.15 Jag vill framhålla detta verk eftersom man utifrån Garléns samman- ställning ges orientering i svenska språkets fonetik och prosodi. När rim diskuteras hämtas de fonetiska tecknen från Garlén.
1.4.2 Forskning om visor
Israel Kolmodin och hans författarskap har inte getts särskilt mycket uppmärksamhet, trots att hans lyrik återkommer vid allehanda skolavslutningar. En, i huvudsak, innehållslig analys av ”Een Sommarwisa” presenteras dock i Lyrikens liv.16 Redan nämnda Elleström behandlar även
han visan när han exemplifierar upptaktsmodellen med ”Een Sommarwisa”;17 således rör
Elleströms framställning vad Malm skulle beteckna som ett verks primära rytm.18 Utöver denna
forskning är förvånansvärt lite skrivet om Kolmodins engagemang i visdiktning.
Det torde knappast vara någon överdrift att beskriva omfånget av Bellmanforskningen i termer av hyllmeter. I denna korta översikt blir begränsningen därför tydlig. För det första bör den amerikanska musikvetaren Massengale framhållas; han undersöker musikalisk-poetisk teknik och presenterar detta i Systerligt förente.19 Trots att Massengale begränsar sig till Bellmans författarskap har Massengale forskning varit mig behjälplig, dels för att han utförligt diskuterar rimflätning, dels för att han uppehåller sig vid relationen mellan musik och lyrik.
12 Kristian Wåhlin, Allmän och svensk metrik, Lund: Studentlitteratur 1995. 13 Wåhlin 1995, s. 9 f.
14 Jörgen Larsson ”Metrisk strukturalism”, i Metriken som tolkningshjälp. Metriska diktanalyser (Skrifter
utgivna av Centrum för metriska studier), Elena Dahl & Eva Lilja (red.), Göteborg: Centrum för metriska studier 1993.
15 Claes Garlén, Svenskans fonologi, Lund: Studentlitteratur 1988.
16 Lyrikens liv: introduktion till att läsa dikt, Janss, Christian m.fl., Göteborg: Daidalos 2004, s. 268 ff. 17 Elleström 1999, s. 48 f.
18 Malm 1985, s. 49.
19 James Massengale, Systerligt förente. En studie i Bellmans musikalisk-poetiska teknik (Kungl. Musikaliska
Eftersom metrisk forskning oftast behandlar lyrik som inte är tonsatt har Massengales Systerligt förente varit särskilt förtjänstfull i denna studie. För det andra kan Lyrikens liv återigen nämnas. I denna forskning presenteras en synnerligen intressant beskrivning av ”Fredmans epistel N:o 9”.20 Ännu en gång sker dock den innehållsliga analysen på bekostnad av en metrisk
kartläggning.
Lennart Reimers redogör i sin avhandling för Alice Tegnérs författarskap och presenterar såväl hennes levnadsteckning som musikaliska och kontextuella analyser av Tegnérs visor.21 Metriken får i denna avhandling stå tillbaka för de övriga delstudierna. Däremot uppehåller sig Reimers vid likheten mellan Tegnérs ”Mors lilla Olle” och Wilhelm von Brauns dikt ”Stark i sin oskuld”.22 Därtill klassificeras ”Mors lilla Olle” och ”Majas visa” som visor som ”odlas
under den yngre småbarnsfasen (upp till 4-5-årsåldern)”,23 ett konstaterande som är anmärkningsvärt eftersom inga övriga visor i min egen studie har en lika uttalad publik. Reimers specifika utpekande av Tegnérs målgrupp kan bidra till att man förväntar sig rimrika texter av Tegnér; lyrik och ramsor för barn präglas ofta av en ljudglädje genom rytm och rim.24
Evert Taube är ytterligare en lyriker som har fångat forskarnas intresse. Bland Taubeforskare utmärker sig David Anthin som i sin avhandling för en omfattande diskussion om Taube som scenartist.25 Även Mikael Timm bör framhållas; hans Evert Taube. Livet som konst, konsten som liv saknar visserligen vetenskapliga anspråk men biografin upplevs i det närmaste heltäckande.26 Verket innehåller givetvis flera referenser till Taubes visdiktning.
Henrik Dorsins lyrik har inte ägnats någon större uppmärksamhet när det kommer till publicerad forskning. Denna uppsats bryter därför i någon mån ny mark när sekundärrytmiken nu kartläggs i ett urval av Dorsins textproduktion.
20 Lyrikens liv 2004, s. 273 ff.
21 Lennart Reimers, Alice Tegnérs barnvisor (Skrifter från musikvetenskapliga institutionen Göteborg: 8), (diss.
Göteborg) Bromma: Edition Reimers 1983.
22 Reimers 1983, s. 118 f. 23 Reimers 1983, s. 13.
24 Eva Lilja, ”Sex metoder att förbinda form med betydelse”, i Metriken som tolkningshjälp. Metriska diktanalyser (Skrifter utgivna av Centrum för Metriska Studier 3), Elena Dahl & Eva Lilja (red.), Göteborg:
Centrum för Metriska Studier 1993, s. 16.
25 David Anthin, Evert Taubes scener. Från Cabaret Läderlappen till Gröna lund, (diss. Göteborg) Lund:
Ellerström 2007.
1.5 Materialet och dess avgränsningar
I följande avsnitt avgränsas först visan som genre. Därefter redogör jag för studiens material samt varför just dessa visor har valts.
1.5.1 Definition av visgenren
Litteraturhistorikern Bengt R. Jonsson har framhållit att litteratur- och musiktermen visa redan ”från början” hade en omfångsrik innebörd,27 så pass omfångsrik att begreppet ”torde vara
omöjligt” att definiera exakt.28 Jonsson antar, trots denna antydda uppgivenhet, utmaningen att
beskriva genren. Han menar att visan ”är en strofisk dikt med strofisk melodi, såväl litterärt som musikaliskt oftast präglad av en viss enkelhet i stilen”,29 en beskrivning som bland andra visforskarna Per-Erik Brolinson och Holger Larsen lutar sig mot.30
Även tidigare nämnda James Massengale har utifrån sin forskning sökt definiera visgenren. Massengale har sammanställt några grundregler för visan, vilka han kallar ”de poetiska kraven”.31 Dessa gör bland annat gällande: att minst en ton krävs per stavelse; att en versrad
som slutar med rim skrivs för varje musikalisk fras; att sluttonerna i den musikaliska frasen i regel avgör rimmets stavelseantal; att musikaliska fraser som liknar varandra färgar av sig på texten och får de musikaliska frasernas versrader att likna varandra. En musikalisk fras kan beskrivas som ”en uppfattad melodisk del, som vanligen är två takter lång men som också kan vara längre”.32 I notskrift markeras en musikalisk fras ofta med så kallade fraseringsbågar.
För att fördjupa förståelsen för visbegreppet ytterligare kan man jämföra visan med romansen. Ola Nordenfors gör detta i sin avhandling och där tecknas en bild av visan och romansen som binära oppositioner.33 Med binära oppositioner menar jag att stora likheter finns men att en påtaglig distinktion ändå kan göras. Skillnaden genrerna emellan ligger i att romansen ska framföras av en skolad sångare och att det musikaliska framförandet med största precision ska följa det tilltänkta ackompanjemanget. Vad gäller visor tycks däremot ”förhållandet mellan verket och dess presentation vara ovanligt flexibelt”,34 stränga krav ställs
27 Bengt R. Jonsson, ”Visa och folkvisa. Några terminologiska skisser.”, i Visa och visforskning (Skrifter utgivna
av svenska litteratursällskapet i Finland), Ann-Mari Häggman (red.), Helsingfors: 1974, s. 28.
28 Jonsson 1974, s. 28. 29 Jonsson 1974, s. 32.
30 Brolinson & Larsen 2004, s. 14. 31 Massengale 1979, s. 91 ff.
32 Börje Tyboni, Noter. Handbok i traditionell notering. Stockholm: Gehrmans musikförlag 1994, s. 153. 33 Ola Nordenfors. ”Känslans kontrapunkt” Studier i den svenska romansen 1900-1950 (Skrifter utgivna av
Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, nr. 28), (diss. Uppsala) Stockholm: Almqvist och Wiksell International 1992, s. 15 f.
alltså varken på sångaren eller på att visans melodi ska vara unik eller likvärdig med texten. Detta kan sannolikt förklara varför visor präglas av en neutral melodi och ett ackordiskt ackompanjemang.35
Visan är som synes ingen lättdefinierad term men beteckningen lämpar sig för denna uppsats. Således används hyperonymen visa när materialet presenteras och diskuteras i studien eftersom termen fyller en avgränsande funktion och inte famnar lika vitt som begreppet sång.
1.5.2 Materialavgränsning
Musiksatt lyrik av viskaraktär är på intet sätt en svensk företeelse; det finns följaktligen en diger samling texter att välja ur när vismetrik ska kartläggas. Den första avgränsningen skedde utifrån språkliga grunder och valet föll av naturliga skäl på vistexter som ursprungligen författades på svenska. Detta ligger i linje med den gängse uppfattningen som säger att ”litteraturforskning som gör anspråk på vetenskaplighet utgår från diktverken på originalspråk”.36
Nästa steg i processen var att välja vilka svenska författarskap fokus skulle riktas mot. Enligt Staffan Bergsten och Lars Elleström bör litteraturhistoriska analyser vända sig till ”allmän- bildade läsare” och inte bara ämneskollegor.37 Av denna anledning har jag valt författarskap
som torde vara (fortsatt) aktuella för den litteraturintresserade. Vistexterna valdes dessutom utifrån följande kriterier: alstren skulle ursprungligen ha uppförts (och helst publicerats) i ett och samma århundrande; visorna skulle ha nått allmän kännedom; vistexterna skulle vara metriskt utmanande men inom rimligt omfång.
Det bör understrykas att de nedslag som görs i respektive sekel är just nedslag. Därför kan och bör man inte se vistexterna som representanter för ett helt århundrade eller ett helt författar- skap. Däremot är texterna goda exempel på respektive lyrikers författarskap och att visorna är utgivna i olika århundraden gör att man kan identifiera om fonologiska iterationer, det vill säga ljudupprepningar, återkommer över tid.
Materialvalet föll på de texter som tillsammans med sina respektive diktare presenteras nedan i tabell 1.1. Jag är medveten om att endast en av de fem lyrikerna är kvinna och att urvalet kan bidra till att kvinnliga visdiktare osynliggörs. Bland urvalskriterierna fanns könsaspekten dock inte med, istället valdes texterna främst utifrån deras metriska egenskaper, tillblivelsetid och allmänna kännedom. I tabell 1.1 presenteras visorna kronologiskt och om texterna utgavs
35 Lennart Hedwall, ”Om den svenska romansen efter Rangström”, i Nordisk musik och musikvetenskap under 1970-talet. En rapport från 8:e Nordiska Musikforskarkongressen, Göteborg: Musikvetenskapliga institutionen
1980, s. 76.
samma år har jag låtit psalm- eller epistelnummer avgöra deras placering. (”Miβtrösta eij o Christen godh” hade ursprungligen psalmnummer 247 och ”Een Sommarwisa” nummer 317). Det kan tilläggas att de valda visdiktarna inte nödvändigtvis är melodiernas kompositörer – faktum är att jag bara lyckats säkerställa att en av diktarna dessutom har komponerat sina visor: Alice Tegnér. Läsaren bör också uppmärksammas på att ”Miβtrösta eij o Christen godh” saknar en titel, varför jag väljer att benämna visan utifrån dess inledande versrad.
Tabell 1.1 Studiens material
Lyriker Texter Publiceringsårtal Strofantal Ordantal
Israel Kolmodin
”Miβtrösta eij o Christen godh”38 1697 39 10 344
”Een Sommarwisa.” 1697 40 6 207
Carl Michael Bellman
”Fredmans epistel N:o 2” 1790 41 3 201
”Fredmans epistel N:o 9” 1790 42 4 317
Alice Tegnér ”Mors lilla Olle” 1895
43 4 112
”Majas visa” 1897 44 4 79
Evert Taube ”Den lycklige nudisten” 1966
45 1 132
”Så länge skutan kan gå” 1972 46 5 248
Henrik Dorsin
”Fan for i far” Ej publicerad.47 4 419
”Tomten är en kommunist” Ej publicerad.48 8 399
Det går att invända mot beskrivningen av Kolmodins och Bellmans texter som visor; Kolmodins verk är väl närmast att betrakta som psalmer medan de valda Bellmantexterna ofta benämns epistlar. Visan bör dock förstås som ett överordnat begrepp och psalmer kan ses som andliga visor. Påståendet torde inte vara kontroversiellt, särskilt med tanke på att reformatorn Olaus Petri 1536 gav ut psalmboken Swenske songer eller wisor.49 Vad gäller Bellmans lyrik
såg han själv sina verk som litterära alster men den allmänna uppfattningen var redan då att de
38 I denna vistitel används ligaturen β. Grafemvalet är medvetet och syftar till att i möjligaste mån göra
uppsatsens materialåtergivning trogen visornas förlagor.
39 Israel Kolmodin, ”Miβtrösta eij o Christen godh”, i Then swenska psalm-boken … öfwersedd och
nödtorfteligen förbättrad, och åhr 1697 i Stockholm af trycket vthgången …, Stockholm 1697, s. 259 f.
40 Israel Kolmodin, ”Een Sommarwisa.” i Then swenska psalm-boken … öfwersedd och nödtorfteligen
förbättrad, och åhr 1697 i Stockholm af trycket vthgången …, Stockholm 1697, s. 339.
41 Carl Michael Bellman, ”Fredmans epistel N:o 2” i Fredmans epistlar, Stockholm 1790, s. 4 f. 42 Carl Michael Bellman, ”Fredmans epistel N:o 9” i Fredmans epistlar, Stockholm 1790, s. 19 f.
43 Alice Tegnér, ”Mors lilla Olle” I: Sjung med oss, mamma! 18 små visor av A.T. Häfte 3, 2. Uppl., Stockholm:
Fr. Skoglunds förlag 1895, s. 13.
44 Alice Tegnér, ”Majas Visa” I: Sjung med oss, mamma! 18 små visor av A.T. Häfte 4, 6. Uppl., Stockholm: Fr.
Skoglunds förlag 1897, s. 23.
45 Evert Taube, ”Den lycklige nudisten” I: Hjärtats nyckel heter sång, Stockholm: Bonnier 1966, s. 330. 46 Evert Taube, ”Så länge skutan kan gå” I: Så länge skutan kan gå, Stockholm: Bonnier 1972, s. 313 f. 47 Henrik Dorsin, ”Fan for i far”, brev från H. Dorsin till P. Wingård. 2016-03-10 (hos uppsatsförfattaren) 48 Henrik Dorsin, ”Tomten är en kommunist”, brev från H. Dorsin till P. Wingård. 2016-03-10 (hos
uppsatsförfattaren).
49 Bernt Olsson & Lennart Algulin, m.fl., Litteraturens historia i Sverige, 5. Uppl., Stockholm: Norstedts 2009,
tillhörde visgenren,50 en föreställning som alltjämt lever och bekräftas när Bellmans författar-
skap framställs.51 Bellmans inställning till de skrivna visorna är dock motsägelsefull eftersom
han ville publicera dem tillsammans med noter,52 något som indikerar att även skalden själv
tyckte att verken skulle mottas som visor.
När en textkritiker ska analysera en text som har utgivits vid ett flertal tillfällen ställs denna inför ett problem: vilken av utgåvorna ska undersökas? Litteraturprofessorn Bengt Landgren har, i likhet med vad som uttrycks i Lyrikens liv,53 diskuterat frågan och Landgren nämner tre alternativ på lämpliga upplagor. Dessa är: författarens manuskript, den första tryckta versionen eller den sista av författaren själv godkända versionen.54 I föreliggande undersökning närmar jag mig texter som har publicerats åtskilliga gånger, vilket fordrar att primärkällorna väljs med omsorg.55 Jag har därför i möjligaste mån sökt mig till den första tryckta versionen eftersom ordval, stavning och melodier kan vara annorlunda i senare upplagor. Henrik Dorsins texter gick inte att hitta i tryck varför jag kontaktade honom. Efter en kortare korrespondens med Dorsin skickade han de texter jag önskade; mitt första brev till Dorsin återges i bilaga 11.
1.6 Teoretisk förankring
I denna uppsats tangerar min studie de ryska formalisternas intressen: att se hur något gestaltas.56 Ytterligare en likhet jag delar med formalisterna är att jag låtit studien färgas av den nykritiska traditionen som har präglat västerländsk litteraturforskning sedan 1930-talet.57 Det faller sig nämligen naturligt att en metrisk textanalys utgår från den givna texten snarare än författarens biografi. Men kan en text verkligen analyseras utan att hänsyn tas till den omgivning i vilken texten skapats? Det kan man inte enligt nyhistoricismen, en forskningsgren som har framhållit att en text inte kan ses som autonom utan istället bör relateras till det omgivande samhället.58 Eftersom föreliggande undersökning utgår från ett diakront perspektiv är det av intresse att nämna när verken tillkom. Det är alltså inte frågan om att belysa texterna ur ett litteratursociologiskt perspektiv men när kontextuella faktorer, så som diktarens ursprung
50 Massengale 1979, s. 49.
51 Olsson & Algulin m.fl. 2009, s. 128. 52 Massengale 1979, s. 49.
53 Lyrikens liv 2004, s. 263.
54 Bengt Landgren, ”Vad är en litterär text?”, i Litteraturvetenskap: en inledning, Staffan Bergsten (red.), Lund:
Studentlitteratur 2002, s. 20 f.
55 Lyrikens liv 2004, s. 263.
56 Paul Tenngart, Litteraturteori, Malmö: Gleerups 2008, s. 13.
eller tilltänkt målgrupp, kan bidra till att besvara frågeställningarna i avsnitt 1.2 bör kontextuella faktorer enligt min mening ges utrymme.
Ovan framhölls påståendet om visornas anspråkslösa utformning fram, men att analysera visors texter kan sannerligen vara en prövning. Vislyriken är tätt förknippad med sin musik. Därför kommer denna litteraturvetenskapliga studie tangera den interartiella forskningen, i vilken man tar hänsyn till konstarter som kompletterar texten.59 Vistexternas förhållande till musiken har framhållits så till den milda grad att Bellmanentusiasten Pelle Ödman hävdar att det vore brottsligt att låta ”melodiens [sic!] karaktär av menuett i exempelvis Fr. Ep:r 9 [sic!] […] plånas ut av textens konstnärliga fulländning”.60 En metrisk analys av vistexter som
nonchalerar metrikens förhållande till musiken framställer materialet som vore det dikter; så är emellertid inte fallet. Därför kommer denna uppsats i kontakt med musikteori även om tyngdpunkten ligger på metrik, närmare bestämt den sekundära rytmiken.
1.7 Metod
Syftet med denna uppsats är delvis, som nämndes i avsnitt 1.1, att kartlägga metriken i svensk tonsatt lyrik. När metriska undersökningar ska genomföras kan analytikern antingen välja en perceptorisk eller en akustisk analys.61 Denna studie gjordes utifrån en perceptorisk analys. Dels för att tillvägagångssättet förespråkas av forskare som framhåller att det är den upplevda metriken och inte det fysikaliskt mätbara som bör uppmärksammas, dels för att en akustisk analys fordrar sofistikerad utrustning och omfattande fonologiska kunskaper.62
Föreliggande undersökning är komparativ eftersom jag jämför olika texter för att hitta återkommande mönster. Dessutom kan studien beskrivas som kvantitativ, en följd av att jag har sammanställt ett antal variabler: de fonologiska iterationerna. Min arbetsmetod har därför varit deduktiv eftersom jag inledningsvis bestämde vad i materialet som skulle identifieras.63 För att undersökningen ska upplevas reliabel presenteras respektive fonologisk iteration med exempel i avsnitt 2.1.
59 Staffan Bergsten, ”Från litteraturhistoria till litteraturvetenskap”, i Litteraturvetenskap: en inledning, Staffan
Bergsten (red.), Lund: Studentlitteratur 2002, s. 16.
60 Pelle Ödman, ”Om Bellmans-sång”, i Bellmansstudier. Trettonde samlingen. Utgivna av Bellmanssällskapet.
Stockholm. 1959, s. 129.
61 Wåhlin 1995, s. 98. 62 Jfr Wåhlin 1995, s. 98 f.
63 Merete Watt Boolsen, Kvalitativa analyser. Forskningsprocess, människa, samhälle, Malmö: Gleerups 2007,
1.7.1 Avgränsningar
Det har redan påpekats att denna studie har inriktat sig på metriken men i uppsatsen görs inga anspråk på en heltäckande metrisk analys. I stället har jag avgränsat mig till att analysera en nivå av de auditiva rytmnivåer Jörgen Larsson presenterar: den eufoniska nivån.64 Och när det kommer till eufonin har ytterligare en avgränsning gjorts för att begränsa antalet variabler. Därför nöjer jag mig med att titta på de fonologiska iterationerna, alltså enstaka eller kombinerade fonem som upprepas i texten, och hur dessa iterationer bildar vertikala och horisontella strukturer. De iterationer som kartläggs är allitterationer, assonanser, rim, anaforer och strofrelaterade upprepningar.
För att ge en omfattande och rättvisande bild av visorna eufoniska nivån måste man dock integrera ytterligare analysnivåer. Därför har även Wåhlins nivåindelning varit vägledande, eftersom han bland annat redogör för dikters grammatiska och metriska nivåer samt en kontextuell nivå: författarens kontext.65
1.7.2 Presentation av studiens analytiska förfarande
Det första som gjordes i denna studie var att överföra respektive text från dess källa till formatet som presenteras i uppsatsens bilagor 1-10. I primärkällorna är alla vistexter, förutom Tegnérs båda, presenterade utan sina respektive notskrifter; bortsett från Tegnérs visor speglar därför textåtergivningen i bilagorna de undersökta källorna.
Vad gäller Kolmodins texter har emellertid smärre förändringar gjorts eftersom visorna i Then swenska psalm-boken av platsekonomiska skäl är komprimerade.66 Versraderna som
nuförtiden disponeras vertikalt har i Then swenska psalm-boken en horisontell struktur vilket gör att slutrim och versrader inte med samma lätthet går att identifiera. Således har jag valt att återge ”Miβtrösta eij o Christen godh” och ”Een Sommarwisa.” enligt nutidens gängse vertikala disposition,67 för att underlätta läsandet av uppsatsens analyser. Förändringen är inte obetydlig men torde vara okontroversiell.
I min egen versradsindelning utgick jag från de musikaliska fraserna; sådana avgör vanligtvis versraderna, vilka alltså är melodiskt och rytmiskt sammanhållna. Ett argument för
64 Larsson 1993 s. 57. 65 Wåhlin 1995, s. 9 f.
66 Then swenska psalm-boken 1697.
att denna versradsindelning fungerar är att den förekommit i annan forskning, bland annat när ”Een Sommarwisa” diskuteras i Lyrikens liv68 och framställs i Elleström.69
2 Undersökning
I följande kapitel presenterar jag inledningsvis vad i materialet som har undersökts; i denna redogörelse ryms även exempel på de kartlagda variablerna. Därefter presenteras studiens resultat. Denna del är tudelad: först sammanställs vistexternas olika fonologiska iterationer, därpå avhandlas hur dessa ljudupprepningar bildar strukturer i respektive visa.
2.1 Identifierade variabler
Nedan presenteras visornas fonologiska iterationer. Avsnittet innehåller ett, för sammanhanget, tämligen omfattande apparat med metaspråkliga termer. Detta görs för att uppnå vetenskaplig precision, en ambition som delas med Jens F. Ihwe vars mening är att ”the richer the metalanguage that is used in describing the ’text’; the more specific the assertion we can make about that text and its relations to other texts”.70 Därtill finns förhoppningen om att en noggrann redogörelse för studiens tillvägagångssätt kan höja analysernas reliabilitet. Termerna, som exemplifieras genom utdrag (inklusive versradsnummer) ur studiens material, baseras på Lilja.71Av förståeliga skäl kan texterna inte återges in extenso, detta görs istället i bilaga 1-10.
2.1.1 Registrering av allitteration
Av flera skäl kändes det naturligt att börja med allitterationen: dels för att denna typ av likhet återfinns ordinitialt, dels för att allitteration som eufoniskt verkningsmedel har förekommit mycket länge och kan härledas till den keltiska poesin.72 Likheten uppstår om samma konsonant
eller om olika vokaler inleder flera ord i följd. Henrik Dorsin har utnyttjat detta verkningsmedel i sin visa ”Fan for i far” där titeln, som återkommer i varje strof, innehåller den tonlösa labiodentala frikativan [f] vilken alltså upprepas två gånger.
Förekommer den ordinitiala upprepningen av fonem vid betonade stavelser talar metrikern om stavrim.73 Ett målande exempel på stavrim kan hämtas ur Carl Michael Bellmans ”Fredmans epistel N:o 9”, vilken alltså presenteras i bilaga 4.
…
14 Handskar i hand och hattarna på. …
70 Jens F. Ihwe, ”On the Foundation of Generative Metrics”, i Poetics (16) 1975, s. 371; citerad i Malm 1985, s.
16.
71 Lilja 2006.
I bilagornas metriska analyser har en betonad stavelse markerats med ett tankstreck och de obetonade med en båge. I uppsatsen diskuteras betoningsmönstren inte i termer av versfötter. För den versfotsintresserade kan dock Malms utförliga beskrivning rekommenderas.74
2.1.2 Identifiering av assonans
Den klangbildande assonansen bildas genom att ”partiell likhet mellan stavelser” förekommer.75 Fenomenet kallas på goda grunder för halvrim eftersom assonansen kännetecknas av ljudlikheter som visserligen finns i orden men inte innefattar hela stavelser. Assonansen förgrenar sig i tre delar: helassonans, halvassonans och konsonans. Det har funnits invändningar mot att assonansidentifieringen kan bli överdriven och att analytikern därför endast ska markera ”det avsiktliga”.76 Detta vill jag opponera mig mot, dels för att lyrikern kan
få till assonanser i sina texter utan att de är avsiktliga, dels eftersom Liljas tredelade assonansindelning pekar på att man i möjligaste mån ska identifiera samtliga assonanser.77
Nedan ges exempel på de tre sorterna och inledningsvis presenteras helassonansen i vilken kombinerade vokal- och konsonantljud i betonad stavelse upprepas. Ett tydligt exempel på helassonans är nedan fetmarkerat och understruket, med förhoppningen om att särskilja helassonansen från halvassonans och konsonans (vilka också fetmarkeras i metriska analyser). Exemplet är hämtat från inledningen till Israel Kolmodins ”Een Sommarwisa”.
1 Then blomstertijd nu kommer 2 Medh lust och fägring stoor 3 Nu nalkas liufwe sommar
…
När ljudlikheter enbart förekommer i intilliggande och betonade stavelsers vokaler eller konsonanter talar man om halvassonans. Det hela kan exemplifieras tydligt i en versrad hämtad från Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”:
…
28 och kan valsa omkring uti Havanna!
…
Ovan är två grafem av typen < a > fetmarkerade och när versraden artikuleras framgår det att de alla uttalas [a] (vilket kallas ”parallell oscillation” av Malm).78 Notera dock att endast två [a]
är betonade, endast dessa är exempel på halvassonans. Den markerade halvassonansen förstärks av att stavelserna inleder musiktakterna i versradens melodi.
Den tredje typen av assonans gäller återkommande konsonantljud. Fenomenet brukar benämnas med hyponymen konsonans,79 och gäller alltså upprepade ljud som inte inleder ord (eftersom detta är allitteration, vilket beskrivs ovan). När konsonans upplevs behöver stavelsen inte vara betonad eftersom konsonanter inte kan vara stavelsekärnor i svenskan. Konsonans illustreras här med det markerade [l] i ”Mors lilla Olle”, se gärna bilaga 5 för hela texten.
1 Mors lilla Olle i skogen gick
...
2.1.3 Kartläggning av olika rim
I nästa steg av analyserna identifierades slutrimmen och dessa är vanligtvis antingen manliga, kvinnliga eller löpande. Dessa slutrim är alla helrim vilket innebär att ”två ord [eller fler] är likalydande från och med den sista betonade stavelsen” enligt Lilja.80 Rimmen får i normalfallet
en relationsskapande funktion i det att versrader sammanbinds till större enheter.81 Nedan presenteras exempel på respektive slutrim och deras beteckning. Låt oss börja med de manliga slutrimmen; dessa är enstaviga och betecknas med gemen. Exemplet nedan illustrerar att rimmen inte är beroende av identisk stavning, istället är det ordens finala fonologi som blir avgörande. Nedan avslutas båda versraderna med ljudkombinationen [al:s] och exemplet är hämtat från uppsatsens åttonde bilaga där Evert Taubes visa ”Så länge skutan kan gå” återges. Rimmen är i dessa exempel kursiverade, enligt gängse praxis; en dylik markering förekommer dock inte i analyserna.
…
24 Men inte hindrar det alls a82
25 Att du är glad och ger hals, a
…
De kvinnliga rimmen skiljer sig från de manliga i det att de förra är tvåstaviga. I analyser markeras kvinnliga rim med versal och rimmen kännetecknas av att betoningen ligger på den första av stavelserna. Carl Michael Bellman utnyttjade detta och exemplet nedan är hämtat från hans ”Fredmans epistel N:o 9”, se bilaga 4. Rimmet nedan syftar på den ordfinala delen [ʉ:dƐn:] men bortsett från tredje ordet i respektive versrad är versraderna identiska. Detta bekräftar
79 Lilja 2006, s. 88. 80 Lilja 2006, s. 88. 81 Malm 1985, s. 51.
82 OBS! I undersökningskapitlets exempel antyder rimbeteckningen att utdragen återger visans första rim; i
Massengales poetiska krav som säger att likhet i musikaliska fraser kan speglas i textens versrader;83 de musikaliska fraserna som versraderna skrivits till är nämligen helt likalydande.
…
66 Här är Bacchus buden, A
67 Här är Kärleks Guden, A
...
Den tredje sortens rim är, som ovan nämndes, de löpande. Dessa är trestaviga och har på svenska döpts till löpande.84 Återigen får Taubes visdiktning exemplifiera; denna gång är utdraget hämtat från bilaga 7 och dess återgivna visa ”Den lycklige nudisten”. Som framgår betecknas löpande rim med en versal följt av en gemen.
…
19 Sund är glädjen bland nudisterna Aa
20 luft och sol utplånar bristerna Aa
…
För att med säkerhet kunna avgöra om rim föreligger eller ej kan analytikern ta hänsyn till det Wåhlin benämner som ”kontextfaktorer”.85 Med hjälp av sådana kan exempelvis lyrikerns
dialektala hemvist klarläggas, vilket kan förklara om rimmen ska läsas på dialekt eller inte; här aktualiseras alltså en kontextuell nivå i dikten i form av författarens biografiska kontext. En hyperonym till detta fenomen är dialektrim och ett framträdande dialektrim är det så kallade Stockholmsrimmet där man uttalar det aningen öppnare fonemet [Ɛ:] som det mer tillslutna fonemet [e:].86 Den på Lidingö uppvuxna Henrik Dorsin har utnyttjat möjligheten i sin visdiktning, därför får Stockholmsrimmet exemplifieras med ett utdrag ur Dorsins ”Tomten är en kommunist”.
…
19 Tomten är en kommunist, ett eko utav Lenin (a) B
20 Tomten är en kommunist, ja det är helt min menin’ (a) B
21 Tomten är en kommunist, som dock fått mediatränin’ (a) B
…
I exemplet ovan framgår att den förväntade velara nasalen [ŋ] har ersatts av den tonande alveolara nasalen [n]. Detta, i kombination med den sista versradens Stockholmsrim, bidrar till att de två första versraderna framhålls extra. Rimmen som uppstår genom de modifierade uttalen gör alltså att tomtens påstådda samröre med kommunismen accentueras särskilt tydligt,87 något som bidrar till textens dråpliga innehåll. En tolkning av detta slag har emellertid
belackare: Ulf Malm avfärdar resonemang om samspelet mellan innehåll och form som frekventa men sällan ”vetenskapligt lödiga” och därför ”spekulativa”.88
Utöver de manliga, kvinnliga och löpande slutrimmen kan man stöta på ytterligare varianter. Till att börja med finns de så kallade slöa rim, i vilka rimmen endast ligger på den obetonade ändelsen. Detta bryter alltså mot slutrimsregeln som säger att det identiska i fonetiken ska inkludera rimmens betonade stavelser och eventuella efterföljande stavelser. De slöa rimmen exemplifieras nedan med fetma och sötma i den sjätte strofen i Kolmodins ”Een Sommarwisa”.
…
45 Tin fotspår drype av fetma. a
46 Bespisa medh titt ord -
47 Och med theβ liufwe sötma a
…
Som framgår av det ovan anförda exemplet har jag markerat fetma och sötma med upphöjda gemener. I dessa slöa rim finns ju en fonetisk likhet, dock alltså inte från den betonade stavelsen och framåt varför beteckningen med upphöjda grafem känns legitim.
Dessutom finns skriftrimmen. I dessa är ord(delarna)s grafemsammansättning identisk men uttalet signalerar inte samma tydliga likheter. Att markera skriftrim har blivit aktuellt i denna studie tack vare Alice Tegnérs ”Majas visa”, som återges i bilaga 6.
…
6 och körsbärsträdet stod i blom, a
7 och svalan, kvick och munter -
8 just hit med våren kom. a
…
Medan blom uttalas [blʊm:] och artikulerandet av kom är [kɔm:] finns alltså en likhet i den finala bokstavskombinationen < om >. Som synes förekommer alltså skriftrim i Tegnérs visa. Någon vedertagen markering av skriftrim i lyrikanalyser har inte gått att hitta, i denna studie används därför genomstrukna bokstäver för att på samma gång illustrera den identiska stavningen och det ofullständiga i ordens fonetiska identitet.
2.1.4 Registrering av visornas rimflätningar
När rimmen i lyrik identifieras och markeras blottas på samma gång verkens rimflätning; den inledande rimflätningen ger då vanligtvis upphov till en strukturförväntan.89 Rimflätning är ett intressant fenomen eftersom det kan förekomma både inom och mellan versraderna, eller för att tala med Lilja som benämner fenomenen ”horisontella och vertikala iterationer”.90 Gränsen
för hur olika rimflätningar kan konstrueras torde endast sättas av fantasin; nedan nöjer jag mig därför med att exemplifiera de varianter jag har påträffat i studiens material.
Vanligtvis presenterar metrikböcker parrim först när det kommer till rimflätningar. Som namnet avslöjar följer versraderna varandra i par: den första och andra versraden är sammanbundna av ett rim medan den tredje och fjärde kopplas ihop på samma sätt men med ett annat rim. Rimflätningen har redan förekommit när manliga, kvinnliga och löpande rim presenterades och här illustreras parrimmen med de inledande raderna i Israel Kolmodins visa ”Miβtrösta eij o Christen godh” som presenteras i bilaga 1.
1 Miβtrösta eij o Christen godh a
2 När synden giör tigh sorgse modh: a
3 För Gudh är synden hatelig b
4 Förtwifla eij/ thet skadar tigh. b
…
Förekommer en dubbel uppsättning av en versrad utan slutrim följt av en versrad med slutrim, benämns en sådan flätning balladrim. Inte sällan markeras det uteblivna rimmet med ett < x > men i vissa av studiens analyser krävdes så många rimbeteckningar att just < x > togs i bruk. Därför används ett minustecken, < - >, för att markera uteblivet rim i versradens slut. Detta kan exemplifieras med ett utdrag ur bilaga 6 där jag återger ”Majas visa”.
1 När lillan kom till jorden, -
2 det var i Maj, när göken gol, A
3 sa’ Mamma att det lyste -
4 av vårgrönt och av sol. A
…
I vissa fall stöter den lyrikintresserade även på strofer där rimmen avslutar mer än tre på varandra följande versrader. Detta kallas för tiradrim och förekommer i Henrik Dorsins ”Fan for i far”, vars hela text och analyser presenteras i bilaga 9.
…
32 Och fan for i far a
33 När dansen var klar a
34 Katrin och han blev kvar a
35 På skänken i köket bjöds kaviar a
…
Rimmar istället varannan versrad benämns en sådan konstruktion korsrim. Återigen kan Kolmodins lyrik användas som exempel för en rimflätning; denna gång illustreras dock korsrim med ”Een Sommarwisa” från bilaga 2.
…
5 Then blida sol upwärmer A
6 Alt hwad haar warit dödt; b
7 Då hon oβ skrider närmer, A
8 Blir thet på nyo födt. b
Utöver dessa ovan presenterade rimflätningar finns det något mer avancerade varianter vari fler sorters rimflätningar förekommer. Rimflätningar med tre till fem olika rim i versradernas slut byggs upp av just flätrim. Bellman tycks ha funnit dessa flätrim eufoniska och därför får flätrimmet exemplifieras med ett utdrag ur ”Fredmans epistel N:o 9”, se bilaga 4.
…
1 Käraste Bröder, Systrar och Vänner, A
2 Si Fader Berg han skrufvar och spänner A
3 Strängarna på Fiolen B
4 Och stråken han tar i hand. c
5 Ögat är borta, Näsan är klufven; D
6 Si hur han står och spottar på skruven; D
7 Ölkannan står på stolen: B
8 Nu knäpper han litet grand; c
…
En variant av flätrimmen är de så kallade släprimmen. I dessa ”släpar” ett rim efter, vilket innebär att rimmen inte står i direkt anslutning till varandra. Exemplet ovan illustrerar detta genom rimmen Fiolen – stolen och hand – grand. Ännu tydligare kan släprimmen åskådliggöras genom att ånyo återge ett utdrag ur Henrik Dorsins ”Fan for i far”, vilken hittas i bilaga 9.
1 Far och mors relation var komplex a
2 Vart gifta 40 år men inte mycket sex a
3 Lördagsmys det var surt vin och kex a
4 Och inte så mycket mera B
5 Far var revisor, torr som ett flarn c
6 Det var knappt ens vi barn la märke till karln c
7 Och mor gick i tjocka tröjor av garn c
8 Tro fasen att dom stagnera’ B
…
2.1.5 Kartläggning av inrim
Inrim förekommer inom versrader eller inom versrader som följer tätt på varandra. Således kan de fungera sammanbindande både vertikalt och horisontellt och nedan ges exempel på förekomster som har identifierats i uppsatsmaterialet. En undergrupp till inrimmen kallas olyckligtvis just inrim.91 Dessa inrim saknar dessvärre beteckningsnormer; jag har dock valt att markera inrim som inte återkommer i versradens slut i parentes och med ett multiplikations- tecken följt av antal förekomster där så är nödvändigt. Inrimsundergruppen inrim kännetecknas av dess placering inuti, men ej i slutet av, versraden och det går att illustrera med Henrik Dorsins ”Tomten är en kommunist” som presenteras i bilaga 10.
…
28 Är varje julklapp tomten ger ett hot mot kapitalet (a*2)
…
Om man i versradens slut kan hitta rim som även kan identifieras inom versraden och dessutom med högst två stavelser mellan rimmen är man ett slagrim på spåren. Evert Taube utnyttjar stilmedlet i sin ”Den lycklige nudisten”, något som här exemplifieras utifrån bilaga 7.
…
6 Uti dur, går i ur, går i skur, är kultur (Bb*2) a*4
…
Exemplet är särskilt spännande eftersom det utöver att visa på slagrim genom fonem- kombinationen [ʉ:r] dessutom innehåller ett dubbelrim, något som kännetecknas av ett rim uppbyggt av minst två ord. Dubbelrimmet är i exemplet understruket för att hålla isär det från slagrimmet. Ett slagrim uppbyggt av dubbelrim torde vara tämligen ovanligt.
Lyckas man identifiera ett bindrim, och det gör man om man nagelfar Tegnér, är det tal om ett rim som kan identifieras inuti versraden och i slutet av densamma. Ett exempel på detta hittas tidigt i ”Mors lilla Olle”, se bilaga 5.
…
3 Läpparna små utaf bär äro blå. a*2
…
Ytterligare en inrimsvariant, som dessutom ligger bindrimmet nära, är kransrimmet. Här rimmar versradens första och sista ord med varandra och Bellman utnyttjar konstruktionen i versrad 51, den allra sista, i ”Fredmans epistel N:o 2”, vilken återges i bilaga 3.
…
51 Är hvad Sancte Fredman lär. a*2
…
Inrim kan som sagt även löpa horisontellt i texten, alltså från en versrad till en annan. Om inrim i olika versrader kombineras med versradsfinala rim kallas konstruktionen kedjerim. Sådana finns det gott om exempel på i ”Fredmans epistel N:o 9” eftersom de musikaliska fraserna upprepas vid ett flertal tillfällen. Exemplet nedan är hämtat från analysen i bilaga 4.
…
9 Grinar mot solen, (A) B
10 Pinar Fiolen, (A) B
…
2.1.6 Identifiering av anaforer
En anafor kännetecknas av att två eller flera på varandra följande satser eller rader inleds likadant. Stilfiguren känns igen från retoriken,92 men kan även påträffas i lyriska texter.
Eftersom strofrelaterade upprepningar bildas genom ljudupprepningar har även förekomster av sådana kartlagts i uppsatsmaterialet. Återigen kan ”Fredmans epistel N:o 9” verka som exempel, denna gång är det ett utdrag ur bilaga 4 som återges med understrukna anaforer.
…
65 Här är Musik och Flickor hvar dag, 66 Här är Bacchus buden,
67 Här är Kärleks Guden, 68 Här är all ting, här är jag.
Exemplet är mycket lämpligt eftersom Bellman utnyttjar anaforen såväl i versradsinledningar som i respektive grammatisk sats. I detta fall synliggörs således att även den grammatiska nivån i visorna har analyserats. I jakten på anaforer utgick jag från den satsdefinition som Svenska Akademien har föreslagit.93
Ett argument för att likställa anaforer med rim är att även anaforerna bygger på identiska fonologiska strukturer. När det gäller anaforer är sådana emellertid inte bara lika till formen utan även till ordens betydelse. Därigenom kan en distinktion mellan anaforer och rim tecknas eftersom rim byggs upp av fonologisk likhet och semantisk olikhet mellan två (eller fler) ord.
2.1.7 Strofrelaterade upprepningar
I materialet förekommer vissa upprepningar av samma ord (både enstaka och i flertal) som förekommer på ett givet ställe i en strof alternativt en stroftyp. (d.v.s. en strof som skiljer sig musikaliskt och metriskt från andra strofer i visan; sådana har, då de förekommer i bilagorna, betecknats med fetmarkerad versal). Dessa strofrelaterade upprepningar skiljer sig från anaforer vilka är närstående versradsinledande upprepningar. Ett exempel på vad jag anser vara en strofrelaterad upprepning är attributet ”käraste” som inleder varje strofs c-del i Bellmans ”Fredmans epistel N:o 9”. Denna typ av upprepning har markerats med kursivering vilket framgår av följande utdrag från bilaga 4:
…
13 Käraste Bröder dansa på tå,
…
30 Käraste Systrar altid honnett,
…
47 Käraste Systrar tagen i ring,
…
64 Käraste Bröder här är behag,
…
Exemplet ovan visar inte bara en strofrelaterad upprepning, därtill kan man faktiskt notera en kiasm i anaforernas efterföljande ord. Diktarjaget vänder sig, som synes, mot den manliga publiken i den första och sista strofen medan de kvinnliga åhörarna adresseras däremellan.
2.2 Visornas rimtyper
Följande avsnitt disponeras efter den ordning som de olika ljudupprepningarna presenterades i. Således redogörs det först för respektive visas olika allitterationer vilket följs av materialets assonanser och olika rim.
2.2.1 Allitterationer i visorna
Det finns alltså två typer av allitterationer. I tabell 2.1 presenteras förekomster av allitterationer byggd på konsonanter och allitterationer utifrån vokaler, se avsnitt 2.1.1. Därtill kan man, som sagt, tala om stavrim; även sådana presenteras i tabell 2.1.
Tabell 2.1 Visornas allitterationer
Visa Allitterationer
genom konsonanter
Allitterationer genom vokaler
Stavrim
Miβtrösta eij o Christen godh 10 7 3
Een Sommarwisa 7 6 4
Fredmans epistel N:o 2 10 1 5
Fredmans epistel N:o 9 13 - 6
Mors lilla Olle 4 3 2
Majas visa 2 - 1
Den lycklige nudisten 5 2 2
Så länge skutan kan gå 18 5 6
Fan for i far 29 4 16
Tomten är en kommunist 21 2 7
gång utmärker sig ”Så länge skutan kan gå” genom flera förekomster medan Bellmans och Kolmodins respektive visor intar en mellanposition. Även här sticker Tegnérs visor och Taubes ”Den lycklige nudisten” ut till följd av den påtagliga frånvaron av stavrim. Avslutningsvis bör det kommenteras att förekomsterna av allitteration med fördel kan relateras till visornas ord- antal, vilka presenterades i tabell 1.1.
2.2.2 Assonans i visorna
Visornas assonans (eller halvrim) presenteras nedan i tabell 2.2. Här kan det vara på sin plats att påminna om att det för hel- och halvassonanser krävs betonade stavelser, medan konsonanserna räknas, oavsett om de står i betonad ställning eller inte.
Tabell 2.2 Visornas assonans
Visa Helassonans Halvassonans Konsonans
Miβtrösta eij o Christen godh 1 2 8
Een Sommarwisa 3 2 4
Fredmans epistel N:o 2 - 1 7
Fredmans epistel N:o 9 3 2 25
Mors lilla Olle 3 2 21
Majas visa - 4 17
Den lycklige nudisten - 3 22
Så länge skutan kan gå 3 2 16
Fan for i far 5 7 45
Tomten är en kommunist 19 6 25
Låt oss börja med helassonanserna. Henrik Dorsins ”Tomten är en kommunist” innehåller klart flest helassonanser; detta kan förklaras med att titeln återkommer 13 gånger i visan. Väljer man att bortse från upprepningen av titeln finns dock ytterligare sex belägg för helassonans och även i ”Fan for i far” är helassonansens närvaro påtaglig. I övrigt är det, om man bortser från Kolmodins ”Miβtrösta eij o Christen godh”, anmärkningsvärt att helassonansen antingen förekommer tre gånger eller är helt frånvarande i det övriga materialet.
2.2.3 Visornas rimantal
Rimmen i respektive visa har räknats och presenteras nedan i tabell 2.3. Notera att samtliga rim har sammanställts, varför det inte spelar någon roll om de är positionerade initialt, medialt eller finalt i en versrad. Hur många gånger respektive rim förekommer i visorna framgår i uppsatsens bilagor. Observera att de ofullständiga rimmen, skriftrim och slöa rim, har räknats för sig.
Tabell 2.3 Visornas rimantal
Visa Manliga rim Kvinnliga rim Löpande rim Slöa rim Skrift-rim Totalt antal rim
Miβtrösta eij o Christen godh 19 1 - 2 1 23
Een Sommarwisa 10 10 - 1 1 22
Fredmans epistel N:o 2 9 9 1 - - 19
Fredmans epistel N:o 9 8 25 2 - - 35
Mors lilla Olle 5 - - 1 - 6
Majas visa 2 1 - - 1 4
Den lycklige nudisten 6 1 3 - - 10
Så länge skutan kan gå 5 4 - 2 - 11
Fan for i far 19 4 - 3 - 26
Tomten är en kommunist 14 15 - 3 - 32
I tabell 2.3 visas kartläggningen av texternas olika rim. Här framgår det att manliga rim förekommer ofta i Kolmodins, Bellmans och Dorsins visor men att samtliga visor innehåller denna rimkvalitet. Vad gäller kvinnliga rim intar Kolmodin, Bellman och Dorsin återigen en framskjuten position vad gäller antalet förekomster medan Tegnérs ”Mors lilla Olle” sticker ut i det att den saknar kvinnliga rim. Löpande rim påträffas i båda Bellmans visor och i Taubes ”Den lycklige nudisten” medan slöa rim har identifierats i de flesta visor, framför allt i Dorsins och Kolmodins. Avslutningsvis avslöjar tabell 2.3 att skriftrimmen, likt de löpande rimmen, är en relativt sällsynt företeelse: endast Kolmodins båda visor och Tegnérs ”Majas visa” uppvisar skriftrim.
2.3 Visornas strukturer
2.3.1 Visornas rimflätning
För att se hur rimmen bildar en intrastrofisk struktur i respektive vistext har deras rimflätning granskats. Nedan presenteras rimflätningen ur respektive visas första strof. Följer flera olika strofer på varandra, vilket är fallet i Taubes ”Så länge skutan kan gå” och Dorsins ”Tomten är en kommunist”, har samtliga stroftyper presenterats. Dessa har numrerats med romerska siffror för att undvika sammanblandning med versradsnumreringen. Anledningen till att arabiska siffror (0-9) inte används är att versraderna har numrerats med sådana siffror i uppsatsens bifogade analyser.
I tabell 2.4 presenteras den gängse rimflätningen i respektive visa; detta görs eftersom rimflätningen i exempelvis ”Een Sommarwisa” och ”Majas visa” är inkonsekvent. Därtill presenteras endast regelbundna inrim i tabell 2.4. Notera även att rimflätningen endast presenterar rimmens antal stavelser och inte huruvida rimmen är slöa eller av typen skriftrim.
Tabell 2.4 Strofernas rimflätning
Visa Rimflätning
Miβtrösta eij o Christen godh aabbcc
Een Sommarwisa AbAbCdCd
Fredmans epistel N:o 2 AbbbCAdddCeCeCFFe
Fredmans epistel N:o 9 AABcDDBc(E)B(E)B(FF)CggHHg
Mors lilla Olle aabb
Majas visa -a-a
Den lycklige nudisten Aabbbccccdd-EeEeEe-FfFfFfggg-HhHh-ii Så länge skutan kan gå Stroftyp I: aaaaaaBBccc
Stroftyp II: dEdE Stroftyp III: cccaaa
Fan for i far aaaBccccBdede-f(f)ff-
Tomten är en kommunist Stroftyp I: (a)B(a)B(c)D(c)D(c)D(e)F(e)F(g)H(g)HgH Stroftyp II: (i)J(i)J(i)J,k*2,i*2
Stroftyp III: (L)m(L)m
2.3.2 Visornas inrim
I tabell 2.5 presenteras visornas olika inrim. Här kan det vara på plats med en påminnelse: inrim kan fungera som både hyperonym och hyponym. När begreppet inrim förekommer inom tabellen avser det hyponymen, alltså ett rim som förekommer i versraden men ej finalt. Ett exempel på förekomster av hyponymen inrim ges i avsnitt 2.1.5.
Tabell 2.5 Visornas inrim
Visa Inrim Slagrim Bindrim Kransrim Kedjerim
Miβtrösta eij o Christen godh - - - - -
Een Sommarwisa - - - - -
Fredmans epistel N:o 2 - - - 1 -
Fredmans epistel N:o 9 4 - - - 4
Mors lilla Olle 1 - 2 - -
Majas visa - - - - -
Den lycklige nudisten 1 1 - - -
Så länge skutan kan gå 8 - - - -
Fan for i far 6 5 - -
Tomten är en kommunist 7 - 8 - 14
Tabell 2.5 visar att inrimmet inrim är vanligast i de undersökta visorna. Inrimmet förekommer frekvent i Henrik Dorsins visor och detsamma gäller för Taubes ”Så länge skutan kan gå” samt Bellmans ”Fredmans epistel N:o 9”. Näst vanligast bland inrimssorterna är bindrim. Bindrim har framför allt identifierats i ”Tomten är en kommunist” och ”Fan for i far” men det förekommer vid två tillfällen i ”Mors lilla Olle”. Näst på tur i antal förekomster kommer kedjerimmen, vilka endast har hittats i ”Tomten är en kommunist” och ”Fredmans epistel N:o 9”. Till sist kan även de enstaka förekomsterna av slagrim i ”Den lycklige nudisten” och av kransrim i ”Fredmans epistel N:o 2” noteras.
2.3.3 Visornas anaforer
Tabell 2.6 Visornas anaforer
Visa Versradsinledande Endast satsinledande Totalt antal
Miβtrösta eij o Christen godh 3 - 3
Een Sommarwisa 3 - 3
Fredmans epistel N:o 2 3 - 3
Fredmans epistel N:o 9 2 1 2
Mors lilla Olle - - -
Majas visa 1 - 1
Den lycklige nudisten 3 1 4
Så länge skutan kan gå 6 - 6
Fan for i far 2 - 2
Tomten är en kommunist 5 - 5
Tabell 2.6 visar att versradsinledande anaforer förekommer i samtliga visor utom ”Mors lilla Olle”. De är vanligast förekommande i Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå” och i Henrik Dorsins ”Tomten är en kommunist” vilket är ett resultat av att titeln eller delar av titeln upprepas flera gånger i respektive visa. I ”Den lycklige nudisten” finns en versradsmedial anafor i den sjätte versraden där satsens subjekt ”polkan” är underförstått och därför utelämnat.
Vän av ordning torde reagera på att ”Fredmans epistel N:o 9” endast innehåller sammanlagt två anaforer, trots att det finns förekomster av två versradsinledande och en anafor som inte är versradsinledande. Detta kan förklaras genom att den anafor som inte är versradsinledande är inbäddad i en av visans versrader, något som illustreras med understrykningar i bilaga 4.
2.3.4 Visornas strofrelaterade upprepningar
Nedan presenteras i tabell 2.7 de strofrelaterade upprepningar som har hittats i visorna. Av platsekonomiska skäl presenterar tabell 2.7 endast de visor där fenomenet förekommer.
Tabell 2.7 Strofrelaterade upprepningar
Text Antal förekomster
Fredmans epistel N:o 9 1
Fan for i far 1
Tomten är en kommunist 1
3 Diskussion
I nedanstående avsnitt diskuterar jag inledningsvis de slutsatser som kan dras utifrån den genomförda undersökningen. I denna diskussion återgår jag till frågeställningarna och samman- fattar de viktigaste resultaten i undersökningskapitlet. Därefter föreslår jag vilken forskning metriskt intresserade kan hänge sig åt i framtiden.
3.1 Slutsatser
I denna diakrona studie har jag sökt kartlägga sekundärrytmiska strukturer i svenska visor för att blottlägga återkommande mönster. I undersökningen har jag inte bara tagit hänsyn till respektive text, utan även till kontextuella faktorer så som lyrikernas ursprung; sådana faktorer (som diktarens dialektala hemvist) kan spela roll när ljudupprepningar ska identifieras. Den nykritiska texttolkningen som omnämndes i avsnitt 1.6 har därför inte följts slaviskt – ett sådant tillvägagångssätt hade begränsat en sekundärrytmisk studie som denna.
Innan jag drar några slutsatser vill jag påminna om att min studie baseras på ett försvinnande litet material som samlades ihop efter punktnedslag i den svenska vishistoriens fem senaste sekler. Några vågade slutsatser om vismetrikens utveckling kan man därför knappast förvänta sig. Istället söker jag besvara uppsatsens inledande frågeställningar och detta görs utifrån undersökningen som har presenterats i kapitel 2.
3.1.1 Visornas fonologiska iterationer
Uppsatsens första frågeställning kan besvaras med att en oerhörd mångfald av allitterationer, assonanser och rim har identifierats i materialet. Resultatet är inte särskilt överraskande eftersom olika visor ofta bjuder på en mängd metriska mönster – bara i det medeltida Provence trubadurlyrik har man funnit belägg för 1001 olika rimformer.94 Låt mig börja detta avsnitt med visorna som är diktade av Israel Kolmodin och Alice Tegnér för att sedan komma in på de övriga lyrikernas alster.
Man kan konstatera att de Kolmodin och Tegnérs visor kännetecknas av en utebliven metrisk komplexitet eftersom de har relativt få förekomster av allitterationer och assonans, samtidigt som visorna i huvudsak består av manliga rim. Skriftrimmen, alltså rim baserade på stavning och inte uttal, förekommer i båda Kolmodins visor och i Tegnérs ”Majas visa”; det har dock inte gått att registrera skriftrim i det övriga materialet. De rimflätningar som kan identifieras i
de båda diktarnas visor är även de tämligen enkla: parrim, balladrim och korsrim kännetecknar Kolmodins och Tegnérs vistexter. Inrim och bindrim förekommer i ”Mors lilla Olle” och tre anaforer kan identifieras i Kolmodins respektive visor.
Visorna skrivna av Carl Michael Bellman, Evert Taube och Henrik Dorsin är desto mer komplexa. De fonologiska iterationer Bellman, Taube och Dorsin har nyttjat är en heterogen samling och att i generella ordalag sammanfatta visornas olika ljudupprepningar låter sig svårligen göras. Vad man kan slå fast är dock att både Taube och Dorsin har utnyttjat flera sorters strofer i sina visor och att Bellmans lånade musikstycken präglas av olika melodiska upprepningar. Detta skulle kunna förklara varför högre krav ställs på lyrikerns förmåga att dikta eufoniskt. Både Bellman och Taube kan uppvisa exempel på löpande rim och rimflätningen i Bellmans, Taubes och Dorsins är skiftande vilket är resultatet av att rimflätningar kombineras.
Tabell 1.1 redogör för ord- och strofantal. Utifrån den och avsnitt 2.2 och 2.3 kan man se att metrisk komplexitet inte tycks hänga ihop med visornas längd. Går man istället till visornas målgrupp framstår frånvaron av metrisk komplexitet en smula överraskande eftersom barn- tillvänd lyrik ofta präglas av rimmens närvaro. Just Tegnérs visor skrevs ju enligt Reimers för en yngre publik,95 men dessa utmärker sig i min undersökning genom att vara tämligen rimfattiga.
Ligger förklaringen till skillnaderna i den sekundära rytmiken istället i att Kolmodins och Tegnérs visor skulle sjungas kollektivt? Med risk för att bli spekulativ ska jag ändå våga mig på en gissning: ska en församling stämma upp i en visa gynnas sången troligtvis av att visan är metriskt enkel. Kolmodins visor har utan tvekan framförts i grupp och detta var också syftet. Men även barnvisor tenderar att framkalla kollektivt sjungande och kanske hade Tegnér sång- barheten i åtanke när hon komponerade sina båda ”Mors lilla Olle” och ”Majas visa”. Bellman, Taube och Dorsin var och är däremot inte bara lyriker utan även artister som själva framför(de) sina alster. Därför torde en metriskt komplex text med varierad rimflätning, många sorters inrim och flerstaviga rim inte vara bekymmersamt på samma sätt som om visan hade sjungits i grupp. Det metriskt enkla jag beskriver ska dock inte ses som en värdering av visorna, däremot har den sångvänliga metriken sannolikt bidragit till den enorma spridning Kolmodins och Tegnérs visor har fått.
