EXAMENSARBETE
The Bass is the Base - Vad vore ett hus utan grund?
En studie genom tre musikaliska kontexter i vad det innebär att vara basist i en pop/rock-ensemble
Rebecka Tholerus 2015
Konstnärlig masterexamen Musikalisk gestaltning
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
The bass is the base
Vad vore ett hus utan grund?
En studie genom tre musikaliska kontexter i vad det innebär att vara basist i en pop/rock-ensemble
Rebecka Tholerus 2015
Konstnärlig masterexamen Musikalisk gestaltning
Handledare:
Peter Holmstedt och Åsa Unander-Scharin
Luleå tekniska universitet
Instutitionen för konst, kommunikation och lärande
Abstract
I det här arbetet har jag undersökt vad det innebär att vara basist i en pop/rockensemble. Jag har genomfört tre olika konsertprojekt inom tre skilda genrer tillsammans med konstnärlig kandidat - rockmusiker årskurs två. Ur dessa tre musikaliska kontexter har jag sedan dykt ner i ett antal olika begrepp jag fann extra viktiga för de olika projekten. Dessa begrepp blev: Outside/inside the box, att spela texter, min musikaliska roll, plankning och notering, riff, sound och timing, stämning, hantverk, det ”otighta” svänget samt att spela samma sak en hel låt. Genom att ta dessa begrepp och analysera dem kom jag fram till två extra viktiga aspekter som jag sedan har diskuterat i avsnittet
”Att vara basist, vad förväntas av en?”. Dessa två aspekter blev; Att ta sig an låtar/reproduktion samt lyhördhet. Jag har sedan samlat alla dessa begrepp under ett samlingsnamn: Tyst kunskap. Tyst kunskap är all den kunskap vi som vi bär med oss, all den erfarenhet som vi har samlat på oss
genom att spela mycket, genom upprepad praktik. Att sätta ord på denna kunskap är inte alltid så lätt, men det är vad jag genom detta arbete har försökt att göra.
För att på bästa sätt kunna ta del av hela arbetet så bör det öppnas i Adobe Reader. Detta för att du som läsare inte bara ska kunna ta del av det skrivna, utan även av det klingande materialet.
Adobe Reader är ett gratisprogram och kan laddas ner här: https://get.adobe.com/se/reader/
2
Innehåll
1. Inledning……….…..5
2. Syfte och forskningsfrågor………7
3. Personlig bakgrund……….………..8
4. Forskningsmetod………..……….9
5. Processbeskrivning - Konsertertprojekten………..10
5a. Konsertprojekt nummer ett - Världens största tolvåring…………..…….……..……….12
5a.i. ”Outside the box”……….………..12
5a.ii. Att spela texter……….………..14
5a.iii. Min musikaliska roll……….……….16
5a.iv. Låtexempel……….………..………….………17
5a.v. L……….18
5a.vi. Låt 7002………..………..23
5a.vii. Kort om de andra låtarna……….………..……….28
5b. Konsertprojekt nummer två - Tribute to the Haunted……….30
5b.i. Plankning och notering……….………..31
5b.ii Stämning……….………32
5b.iii. Sound och timing……….….…..……….33
5b.iv. Riffen……….35
5b.v. Min musikaliska roll………..…….…36
5b.vi. Summering - Hantverksbetonat………..….….37
5c. Konsertprojekt nummer tre - Fett sväng 3000……….……….38
5c.i. Det ”otighta” svänget………..38
5c.ii Konsten att hänga………..….…39
5c.iii. Att spela samma sak en hel låt………..40
5c.iv. Min musikaliska roll……….……..41
5c.v. Låtexempel…………..………..……….………..….42
5c.vi. Leroy………..………..……….…42
5c.vii. Samsonite man………..……….….……….42
5c.viii. Free me………..……….…….…43
6. Att vara basist, vad förväntas av en?……….…..44
6a. Att ta sig an låtar/reproduktion………..…….………44
6a.i. Sound………..…45
6a.ii. Timing………..……….……46
6a.iii. Vad är viktigt?……….……….….…………47
6b. Lyhördhet……….47
6c. Slutsats………..…48
7. Metoddiskussion……….49
8. Sammanfattning - Tyst kunskap……….…50
9. Fortsättning med mera……….…..….52
Referenser………...………..….53
Bilagor - Texter till världens största tolvåring….………..…55
4
1. Inledning
I det här arbetet har jag valt att undersöka vad det innebär att vara basist i en pop/rockensemble.
Vilka roller ställs basisten inför och vad förväntas av denne? Här har jag försökt djupdyka i vad det för mig innebär att vara basist inom vad som kallas just pop/rock. Jag har valt att hålla mig inom just den ”genren” och har inte plockat in till exempel jazz för det skulle göra arbetet för stort. Pop/
rock, som enligt mig egentligen inte heller är en genre utan kanske mer ett fack, är väldigt brett och därför har jag här valt att fokusera på tre olika konsertprojekt med tre olika stilar inom detta fack.
Andra exempel på fack inom musik kan vara jazz, klassiskt, världsmusik, elektro, house/dance med mera.
Till min hjälp har jag haft Konstnärlig kandidat-rockmusiker årskurs två. När deras basist förra året valde att hoppa av programmet fick jag förfrågan att komma in och spela med dem. Detta var passande i tiden eftersom jag vid tillfället inte hade någon fast ensemble att spela med och det har varit väldigt givande för mig att ha fått spela tillsammans med så svängiga och kompetenta musiker.
Innan jag började min masterutbildning gick jag också detta program, så det är ett koncept jag är väl bekant med. Rockmusikerprogrammet, som det också kallas, är uppbyggt på så sätt att
studenterna under sitt första år träffar olika producenter med ett par veckors mellanrum och
tillsammans med dem genomför olika konsertprojekt. I årskurs två är det dags för de egna projekten.
Istället för att ta in externa producenter så blir varje person i klassen producent för ett
konsertprojekt som de själva får välja helt fritt. Till sin hjälp får de en handledare som bollplank och utomstående öron. Allt annat, som till exempel låtval, reptider och bokning av lokal och tekniker annat får producenten för konserten lösa själv med hjälp av de andra i klassen. Det är tre av dessa projekt som jag har valt att använda och har studerat i mitt arbete. Att jag själv inte innehar den drivande och initiativtagande rollen i gruppen är ett medvetet val. Det jag vill komma åt i det här arbetet är just rollen som basist och inte som arrangör och producent. Ute i det ”verkliga livet”, det vill säga livet utanför skolans väggar, så är det sällan man som basist har så stort inflytande över vad som ska spelas. Det vanligaste är att man hamnar i en situation där någon annan har valt vad som ska spelas, alternativt att man gör det tillsammans. Om jag utöver rollen som basist skulle behövt vara producent och arrangör skulle mycket av fokus på basspelet försvinna. I mitt kandidatarbete skrev jag om att arrangera låtar utifrån basen så att texten skulle komma fram på ett så bra sätt som möjligt. Fokus hamnade på mycket annat än just basspelet och jag ville därför testa på att enbart fokusera på mitt basspel nu. Med arrangör och producent menar jag alltså den som bär det största ansvaret för konserten och som har sista ordet när det gäller beslut om till exempel låtars form, arrangemang med mera. Vi är ju alla på något sätt delaktiga i att producera och arrangera låtarna i
och med att vi spelar instrument och sjunger och på så sätt sätter vår egen prägel på dem, men det anser jag vara en helt annan roll än att vara producent för ett helt projekt.
De tre projekten som jag valde att fokusera på skiljer sig mycket från varandra. Den första konserten var en konsert med en av gitarristernas egna låtar, konsert två producerades också av en gitarrist, men var en tribute-konsert till bandet The Haunted och konsert nummer tre var en hiphop/
neosoul-konsert producerad av trummisen i klassen. Projekten skiljer sig åt genremässigt, men de kräver också olika saker av oss som band. Något var mer speltekniskt krävande än det andra, ett fokuserade på timingbegreppet, det vill säga hur vi förhåller oss till den puls som finns, medan ett tredje öppnade upp för att vara mer kreativ och nyskapande i sitt spel. I och med detta har jag också valt att fokusera på olika saker när jag har skrivit om projekten, jag har helt enkelt att fokuserat på det som blev mest relevant för varje enskilt projekt.
Genom deltagandeobservationer har jag studerat hur jag som musiker förvärvar mig den tysta kunskap som krävs för att bli så eftertraktad och anpassningsbar som möjligt.
6
2. Syfte och forskningsfrågor
Syftet med arbetet är att genom tre olika musikaliska kontexter undersöka vad det innebär att inneha rollen som basist i en pop- och rockensemble. Vilka krav och förväntningar som ställs på basisten och vilka musikaliska insikter/erfarenheter som krävs?
Forskningsfrågor:
Vad är det som träder fram som karaktäristiskt inom de olika kontexterna?
Vad förväntas av en basist i en pop/rockensemble som denna?
3.
Personlig bakgrund
När jag var tio år gammal satte mina föräldrar mig i någonting som kallas för Upptakten på Partille Kulturskola. Detta innebar att man under en termins tid, en gång i veckan, fick testa på alla de olika instrument som kulturskolan hade att erbjuda, för att sedan vid terminens slut göra ett val vad som passade en bäst. Jag valde att börja spela fiol. Jag spelade detta under ett antal år, men bytte efter min lärares rekommendation senare till viola då jag under en längre tid hade gnällt på att fiolens E- sträng lät så pipigt. Viola var ett instrument som passade mig mycket bättre, jag gillade att kompa andra. På gymnasiet fanns det inte plats för någon viola i skolans ensembler utan jag blev tilldelad att spela elbas. Detta passade mig som hand i handske då jag nu fick en ännu tydligare roll som kompmusiker i olika ensembler. Efter gymnasiet blev det två år på folkhögskola där jag studerade musik, och detta var första gången jag började se mig själv som basist på riktigt. Jag sökte in på musikhögskolan och hamnade uppe i Piteå på Konstnärlig kandidat med inriktning mot rockmusik.
Efter kandidatexamen sökte jag vidare till masterprogrammet.
Jag har alltid varit intresserad av och tyckt det har varit givande att kompa andra. Jag har aldrig varit den som tyckt om att stå längst fram på scen och sjunga eller spela solo. Jag gillar att backa upp andra och jag vill göra det bra. Jag funderade länge och väl på vad jag skulle välja för ämne att fördjupa mig inom, men kom till slut fram till att det rätta var att skriva om just det som jag håller på med mest: kompa andra.
Under mitt första år på masterprogrammet arbetade jag också som musiker på Pite Havsbad där jag var en del av ett kompband som backade upp ett gäng musikalartister i ett antal shower. Där låg verkligen vikten på att det skulle vara i princip likadant från show till show för att deras danser och repliker skulle stämma. Parallellt med detta är jag också med i ett projekt som heter Live för
mångfald!, som drivs av Musiker Mot Rasism. Där ingår jag i en kompgrupp som backar upp unga, lovande hiphopartister. Båda dessa jobb har också inspirerat mig till att dyka djupare i vad det är som förväntas av oss basister när vi spelar i en ensemble.
8
4.
Forskningsmetod
Som forskningsmetod har jag använt mig av deltagande observation.
Jag har medverkat i tre olika konsertprojekt tillsammans med Konstnärlig kandidat - rockmusiker årskurs två på musikhögskolan i Piteå. Det har varit tre olika projekt genremässigt, ett projekt med nyskriven pop/fusionmusik, ett metalprojekt och ett neo-soul/hiphopprojekt. Genom dessa tre konsertprojekt har jag kommit fram till olika aspekter som jag har känt varit viktiga och framträdande för de olika projekten och genrerna.
Jag har medvetet inte haft en ledande roll inom projekten för att bättre kunna studera min roll just som basist i en ensemble.
Under arbetets gång har jag använt mig av och försökt sätta ord på den tysta kunskap som jag genom många års erfarenhet har förvärvat mig.
5. Processbeskrivning - Konsertprojekten
Det här arbetet bygger alltså på tre olika konsertprojekt som jag har genomfört tillsammans med Konstnärlig kandidat - Rockmusiker årskurs två. Jag har inom de olika projekten att fokusera på det jag anser vara mest relevant för respektive projekt.
De aspekter jag har fokuserat på är: Outside/inside the box, att spela texter, min
musikaliska roll, plankning och notering, riff, sound och timing, stämning, hantverk, det ”otighta” svänget samt att spela samma sak en hel låt. Jag täckte inte upp alla dessa aspekter inom alla projekt, några togs bara upp inom ett projekt medan vissa andra återkom i flera projekt.
Varje projekt är valt och styrt av en medlem i klassen. Personen i fråga har helt själv fått välja tema på sin konsert, boka lokal och tekniker samt fixa affisch och allt annat kringarbete. Vi andra i klassen agerar medmusikanter, och i de fall producenten ber om det även bollplank då vi är de som bäst kan våra instrument. De tre personer vars projekt jag valde att fokusera på är Adam Björklund (gitarr), Anton Gustafsson (gitarr) samt Niklas Lindroth (trummor).
Alla valde att ha olika ledande roller inom sina projekt. Adam som var först ut hade skrivit all sin musik själv och hade en ganska klar bild över hur han ville ha det. Han hade med sig charts till oss där det även fanns utskrivet vissa rytmiska och melodiska figurer vi skulle förhålla oss till. Allt var dock inte utskrivet, utan vi hade en hel del konstnärlig frihet att ge förslag och lägga in det vi själva tyckte passade bäst för våra instrument i sammanhanget. Jag valde här att försöka ta tillfället i akt att släppa min roll som en basist som ofta spelar väldigt sparsmakat. De aspekter jag valde att fokusera på här blev Outside/inside the box, att spela texter samt min musikaliska roll.
Anton hade valt att göra en tribute-konsert till metalbandet The Haunted. Här fick vi inga skisser, utan en låtlista med de låtar han ville ha med och så var det upp till var och en av oss att planka våra egna delar. Då vi bytte tonart på låtarna fick vi senare även transponera det vi hade plankat.
Detta gick efter ett tag ganska smidigt då i princip alla låtarna var transponerade lika mycket. Här fanns det inte lika mycket utrymme för konstnärlig tolkning och frihet. Målet var att det skulle låta så likt skivan som möjligt och detta var då idealet som vi skulle försöka efterlikna. Aspekterna jag valde att fokusera på här blev plankning och notering, riff, sound och timing, stämning, hantverk och min musikaliska roll.
10
Niklas neo-soul/hip-hopkonsert fungerade på liknande sätt. Även här fick vi en låtlista på de låtar som skulle vara med på konserten, men då många av låtarna i Niklas projekt var gjorda främst med datorers hjälp så blev också utmaningen här att försöka översätta detta till riktiga instrument.
Materialet var en mix av låtar från olika band som Niklas tyckte hade den rätta typen av sväng för det här projektet. Inom detta projekt fanns det något mer utrymme än i metal-projektet för improvisation och konstnärlig frihet, även om mycket av arbetet också här bestod av att planka redan skrivna basgångar. Aspekterna jag valde att fokusera på här blev det ”otighta” svänget, konsten att hänga, att spela samma sak en hel låt och även här min musikaliska roll.
5a. Konsertprojekt nummer ett - Världens största tolvåring
Först ut var projektet ”Världens största tolvåring”, med gitarristen Adam Björklunds egenskrivna musik. Fokus här kom att ligga på främst tre aspekter: Outside/inside the box, att spela texter samt min musikaliska roll.
Temat på konserten var barnkalas och alla låtarna hade på något sätt med barn att göra. Det kunde vara allt ifrån barndomsminnen, både bra och dåliga, till barnsliga saker man gör nu som vuxen, därav också titeln på projektet och konserten. Vi hade massor av ballonger på scen och alla förstärkare, monitorer och delar av scenen var inslagna i presentpapper. Vi hade kalaskläder och kepsar med propeller på oss. Det var helt enkelt en väldigt rolig konceptkonsert.
När vi repade in konserten fick vi alla låtar på papper med en enklare kompskiss och sedan fick vi för det mesta ganska stor frihet att spela det vi tyckte passade in. Oftast fanns det någon slags
referens och en del rytmer och markeringar fanns ofta utskrivna. Innan vi började repa varje låt fick vi också veta vad den handlade om, vilket för min del gjorde det hela mycket enklare att spela och arrangera.
5a.i. Att spela Inside/Outside the box (min box)
Att förhållningssättet till låtarna var såpass fritt gav mig möjligheten att på vissa låtar försöka tänka lite mer ”outside the box”. De flesta som lyssnar skulle nog tycka att det låter ganska vanligt men för mig var det i så fall ett medvetet val att spela på detta ”vanliga” vis. Jag ville med detta projekt ta tillfället i akt och emellanåt trotsa ”åttondelsslaven” inom mig. Vad jag menar med åttondelsslav är helt enkelt det faktum att vi basister inom pop- och rockmusik väldigt ofta får rollen att enbart pumpa åttondelar. Jag har personligen inget emot detta och spelade också på detta vis flera gånger
12
under projektet, men det jag ville var att detta skulle vara ett medvetet val och inte bara någonting jag gör för att det brukar vara så eller för att det ”ska” vara på ett visst vis.
För att kunna diskutera valet att spela outside the box så måste vi först reda ut vad boxen egentligen är.
För mig så är boxen det tonala och rytmiska utrymme där det oftast är menat att basen ska befinna sig. För att skapa en jämn och harmonisk ljudbild bör basisten hålla sig i de lägre registren för att inte krocka med till exempel gitarrerna eller sången (eller keyboard om sådant finns med i
ljudbilden). För många instrument som spelar inom samma register skapar en otydlig ljudbild, vilket oftast inte är vad som eftersträvas. Inom pop/rock är det vanligast att basen spelar grundton, men det är också ganska vanligt att lägga in alternativa bastoner. Detta är ett effektivt sätt att lyfta ett ackord eller en del i en låt och kanske på så sätt skapa en lite intressantare ljudbild. Även bordunbas är en variant av alternativa bastoner där man istället låter basen ligga kvar på samma ton när de andra instrumenten byter ackord. Annars är det vanligaste exemplet på alternativ baston tersbas, det vill säga att basen spelar tersen i ackordet istället för grundtonen. Inom genrer såsom country och bluegrass är kvintbas (även kallat ambulansbas) något som ofta återkommer. Då växlar basisten mellan att spela grundton och kvint.
Boxen är inte bara någonting att förhålla sig till rent tonalt utan också rytmiskt. Jag nämnde tidigare den så kallade åttondelsslaven, en roll som vi basister ofta får. Det finns en del standardkomp som vi ofta spelar inom pop/rock-låtar. Vanligt för en basist, och också det vi ofta lär oss att arbeta mot, är att spela tillsammans med trummisens baskagge. En väl synkad bas och baskagge skapar ett stabilt och stadigt groove som de andra i bandet sedan kan spela ovanpå och fylla ut. Som basist har jag också en roll att bygga över och agera som en slags bro mellan trummor och gitarr. Samtidigt som jag agerar rytmsektion oftast ihop med baskaggen så spelar jag också toner hemmahörande i ackord och visar på så sätt vägen även harmoniskt. En basist bör spela grundtonen när de andra tar
ackordet, finns inte bastonen där låter det som att någonting saknas i ljudbilden. Naturligtvis finns det undantag från detta, till exempel inom reggae-musik, då det är vanligt att basisten utelämnar just första slaget i takten.
Att lämna boxen rytmiskt kan till exempel innebära att basisten låter bli att följa baskaggens rytm och gör något annat. Det kan vara att spela en motrytm eller kanske spela tillsammans med en annan del av trumsetet eller helt enkelt med en annan bandmedlem. En väldigt känd och
respekterad basist var Jaco Pastorius. Han hade ett väldigt säreget sätt att spela på och inspirerades ofta av olika trummisar och även blåsmusiker.
Det här Youtubeklippet (https://youtu.be/TgntkGc5iBo) tycker jag är ett mycket bra exempel på hur han interagerar med olika musiker och lyckas hålla ihop ensemblen på ett kreativt sätt. Han håller sig till sin basgång hela låten igenom, men varierar den hela tiden med små fills och emellanåt lägger han in nästan som små blåsprickar. Jag tycker att det är inspirerande att se och höra också hur han ändrar små saker i sitt basspel beroende på vem som spelar solo och hur denne spelar.
En annan basist som också har inspirerat många och som även har mycket intressant att säga är Victor Wooten. Han diskuterade en gång det faktum att många anser bassolon tråkiga och
ointressanta. Hans teori var att så fort basisten släpper groovet så blir det ointressant. Därav också titeln på mitt arbete ”The bass is the base”. Jag tror på att lämna boxen rytmiskt emellanåt för att väcka lyssnaren och göra det hela mer intressant, men det är en fin balansgång när det gäller att släppa groovet eller inte och hur länge man vågar göra detta.
Inom Adams projekt höll jag mig ganska mycket till boxen rent rytmiskt, jag valde till och med att rytmisera mindre emellanåt än vad jag vanligtvis gör annars.
5a.ii. Att spela texter
I mitt kandidatarbete Kompletterade komp (Tholerus 2013) undersökte jag vikten av att veta vad det är man faktiskt spelar. Det handlar inte bara spela de rätta tonerna utan också om att spela texten och hjälpa till att berätta en historia för de som lyssnar. För mig är detta minst lika viktigt som att spela de snyggaste fillsen eller de tightaste grooven. En välkänd basist som har mycket bra att säga om detta är återigen Victor Wooten. Han pratar om att musik är ett språk, precis som vilket annat språk som helst. Eftersom musik är ett språk är det också viktigt att vi har någonting att säga. Vi bör inte bara spela toner, skalor och rytmer bara för att, utan vi ska ha ett syfte med vad vi gör och säger med vår musik. Jag tycker att han har en sund syn på just det här med musik, skalor och ramar som satts upp till oss (https://youtu.be/3yRMbH36HRE). Han talar också om vikten av att spela tillsammans med andra och det är mycket det jag vill komma fram till genom det här arbetet. Vi behöver spela tillsammans för att få den erfarenhet som krävs för att bättre kunna utöva vårt yrke.
Fokus i det här projektet hamnade alltså dels på att hjälpa till att förmedla Adams texter på ett så bra sätt som möjligt, dels att försöka tänka lite mer kreativt och annorlunda i vissa av låtarna. Detta tillsammans med hur resten av bandet spelade tycker jag skapade ett väldigt eget sound som följde genom hela konserten. Innan vi började repa varje ny låt fick vi veta vad den handlade om. Ibland fick vi hela texten uppläst för oss och ibland berättade han en liten historia som låg till grund för
14
låten vi skulle spela. Det sistnämnda skedde oftast när texten inte var helt färdigskriven, men syftet och budskapet med låten däremot fanns färdigt.
Som jag skriver om i mitt kandidatarbete (Tholerus 2013), så finns det många olika sätt att spela texter på. Man kan förstärka vissa viktiga ord i texten genom arrangemang på olika sätt. En metod är att tillsammans med sången markera dessa ord lite extra starkt, men man kan också göra det motsatta och tona ner kompet för att på så sätt hjälpa sången att komma fram på ett bättre sätt. Det kan också vara så att det inte är just specifika ord som ska framhävas i texten, utan en helhetskänsla.
Det kan vara olika sinnesstämningar mellan olika delar av låten eller en övergripande känsla genom hela låten. Detta kan man också arbeta med på olika sätt. Är det till exempel en arg låt så kan man spela argt genom att kanske spela extra starkt, använda sig av hårda ljud såsom dist, eller argare tonspråk (t ex tritonusntervall). Det går också att göra det motsatta, vilket jag gjorde med en låt i mitt kandidatarbete. Det var en låt med ett tungt budskap på svenska som jag ändå valde att göra ganska så glad och poppig, detta för att texten skulle komma fram lättare och på så sätt bli enklare att ta till sig än om hela arrangemanget också skulle varit tungt. En mästare på detta är till exempel Jakob Hellman som ofta använder sig av både glada arrangemang och sorgsna och uppgivna texter.
En annan stor förebild och bra textförmedlare är Timo Räisänen. Han har förmågan att förmedla texter på alla möjliga sätt med hjälp av både glada och allvarliga arrangemang och uttryckssätt.
Detta Youtube-klipp med Räisänen (https://youtu.be/3gerW-tLZWE) är ett exempel på både ett väldigt bra textmässigt arrangemang och framförande av just Timo. Arrangemanget är skrivet av Martin Schaub, en före detta teorilärare till mig. I just det här klippet ligger inte fokus så mycket på basen, mer än kanske det faktum att de valt att plocka bort den större delen av låten, men jag kände att jag ville dela med mig av det ändå.
Det allra viktigaste för mig som basist när det kommer till att spela texter är att veta vad det är jag spelar för någonting. Bara att ha handlingen i bakhuvudet tycker jag hjälper mig en hel del.
5a.iii. Min musikaliska roll
Min musikaliska roll i det här projektet var att vara textförmedlare och utfyllare av utrymmet mellan gitarr och trummor. Då jag ändå försökte att lägga lite extra fokus på att lämna min box så blev jobbet som ”utfyllare” något annorlunda mot vad jag kanske är van vid, men jag tycker ändå att det hela slutade i en väldigt trevlig och behaglig ljudbild med lite överraskningar här och där.
Jag tycker att det här blev ett väldigt givande projekt för mig, både som texttolkare men också som basgångskonstruktör, vilket är precis det man blir vid ett sådan här tillfälle när det finns ganska öppna ramar för vad som ska spelas. Det här projektet, med sin konstnärliga frihet och öppenhet, blev en bra språngbräda in i de andra, något mer hantverksbetonade projekten. Ur det här projektet kommer jag ta med mig nya sätt och metoder att skapa nya basgångar och vikten av att alltid hålla koll på vad en låt handlar om.
16
5a.iv. Låtexempel
Jag kommer här att ta upp olika låtexempel från konserten och försöka knyta an till de aspekter jag arbetat med i det här projektet. Ljudinspelningarna är en liveinspelning från konserten som Cecilia Johansson har mixat.
Jag har valt att lägga lite extra fokus på två av låtarna, nämligen L och Låt 7002. Anledningen till detta är att jag anser att de är de två låtarna som bäst knyter an till de begrepp jag har haft inom det här konsertprojektet. Jag har även valt att ta med de ackordsskisser vi fick på de låtarna för att det ska gå lättare att följa med i vad det är jag skriver om.
Efter de två låtarna kommer en kortare sammanfattning av några av de andra låtarna som fanns med vid konserten. Jag har medvetet valt bort två av låtarna då dessa skrevs när klassen jag spelar med gick i ettan, vilket innebär att allting redan var färdigarrangerat. Min uppgift var då att planka och spela så likt deras gamla basist som möjligt, och fokus i det här projektet låg på att skapa sina egna basgångar.
Totalt sett innehöll konserten 10 låtar.
Copyright © ABAB 2014
D% C©7(“4) D% C©7(“4) D/G
Salt sjömansvisa
q = 98D(“2) G(“2) B¨(“2)
7
D(“2) G(“2) B¨(“2)
11
D(“2) B¨(“2) D(“2) B¨(“2)
15
D(“2) G(“2) B¨(“2)
19
D(“2) B¨(“2) D(“2) B¨(“2)
23
D(“2) B¨(“2) G/B G /F A11
27
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
D B‹7 D/C D©º E‹7 C E‹7 C A11
31
D(“2) G B¨
35
D G B¨
39
4 4
&
#
#
Sim.
L
Intro
&
#
#
Vers 1
V
&
#
#
&
#
#
&
#
#
?
&
#
#
Brygga 1
&
#
#
&
#
#
Refräng 1
&
#
#
Vers 2
?
&
#
#
œ œ œ
œ œ œ œ œ
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? + +
V V V ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? b œ
œ œ
? ? ? ? ? ? ? ? ‰
œ j
œ œ V ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
œ œ œ œ
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
18
D B¨ D B¨
43
D B¨ G/B G /F A11
47
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
D B‹7 D/C D©º E‹7 C E‹7 C A11 F©‹7 B7
1. 2.
51
E‹7 D(“4) A/C© D E‹7 D(“4) A/C© D
56
F©‹7 E(“4) B/D© F©‹7 E(“4) B/D©
60
E C©‹7 E/D Fº F©‹7 B11
64
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
E C©‹7 E/D Fº F©‹7 D F©‹7 D B11
68
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
E C©‹7 E/D Fº F©‹7 D F©‹7 D B11
72
E C©‹7 E/D Fº F©‹7 D F©‹7 D B11
76
E C©‹7 E/D Fº F©‹7 D G©‹7 C©7
80
F©‹7 E(“4) B/D© E
84
&
#
#
Brygga2
? ? ? ? ? ? ? ?
&
#
#
&
#
#
Refräng 2
&
#
#
ÖS!
Stick
&
#
#
&
#
#
Solo
&
#
#
&
#
#
Refräng 3
&
#
#
> >
&
#
#
> > > >
&
#
#
U
‰ œ
j
œ œ
V ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
œ œ œ œ
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
V V V V V V V V V V V V V V V V ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
+ + + ™
V +
V V V V V V V V
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ‰
V J
V V
™
? ? ? ? ? ? ? ?
‰ V J
V V V ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? +
2
5a.v. Låtexempel 1 - L
Jag har valt att ta med den här låten då det är en av de där jag anser mig själv tänja på boxen mest samt att jag tycker att vi alla jobbar väldigt bra tillsammans med att förmedla låtens text och budskap.
Den här låten handlar om en karaktär som Adam länge identifierat sig med, nämligen Luigi, Super Marios side-kick. Luigi är lång och smal, precis som Adam, och hamnar ofta i skymundan bakom den feta hjälten. Nu ville han skriva en hyllningslåt till Luigi som allt som oftast får alldeles för lite uppmärksamhet, trots att det emellanåt egentligen är han som är den riktiga hjälten. Ovan ser ni skissen som vi fick första gången vi spelade låten. Instruktionerna var att det hela skulle spelas lite finurligt och med TV-spelskänsla. Ordet finurligt går att tolka på flera sätt och jag kan tänka mig att det nog skulle varit svårt om vi i bandet inte hade känt Adam sedan tidigare. Nu förstod vi snabbt vad han menade, men annars hade det nog krävts mer förklaring. Det är också en intressant faktor när man spelar ihop på det här viset hur ens sätt att kommunicera inom gruppen förändras allt eftersom man lär känna varandra.
Det fanns inte så mycket utskrivet mer än ackord, utan det lämnas ganska fritt för musikern att själv fylla ut efter bästa förmåga. Några saker finns dock skrivna, såsom en melodifigur i början samt lite rytmiseringar att förhålla sig till. I versen till exempel står det utskrivet fjärdedelar som främst spelas av keyboarden. Jag kunde valt att också följa med i dem, men valde att spela mestadels långa toner på grundton med några ledtoner mellan ackorden. Anledningen till att jag valde att hålla det så enkelt var att jag verkligen ville öppna upp för sången och texten att komma fram. Det är i versen som vår karaktär Luigi introduceras, han nämns aldrig vid namn men han beskrivs och vi får lära känna honom. Det är ganska vanligt att hålla verser lite mer avskalade. Mycket tror jag beror på att en verstext hörs oftast bara en gång, medan en brygga och framförallt refrängen upprepas ett antal gånger. Därför är det inte riktigt lika viktigt att texten i refrängen uppfattas vid första lyssningen eftersom lyssnaren kommer att få fler chanser.
De allra flesta melodier som är utskrivna är just för keyboarden, men jag valde att spela med i den i takt 14 då jag tyckte att den ledde över till nästa period på ett intressant sätt. De få andra
rytmiseringar jag gör i versen följer oftast trummornas lite oväntade ”fills” på pukor, virvel och bjällror.
20
På bryggan kommer faktiskt de klassiska åttondelarna, men med kraftig markering på off-beat, ett roligt sätt att variera ett mycket vanligt komp, och också ett bra sätt att bygga effektfullt på, när jag efter ett tag börjar markera alla åttondelar lika mycket in till refrängen. Från början spelade jag långa toner även på bryggan, men tyckte inte att bryggan fick den byggande funktion den skulle ha, så jag testade att spela jämna åttondelar. Detta fungerade bättre men jag var fortfarande inte helt nöjd utan testade att markera vartannat slag lite mer. Jag tycker att detta gav en bra effekt när jag sedan slätade ut åttondelarna och spelade dem jämnt fram mot slutet av bryggan.
Också bytet av oktav tycker jag är ett ganska bra verktyg att använda sig av. Att jag allt eftersom kompet öppnar upp sig mer också förflyttar mig lägre ner på basen tycker jag gav en snygg effekt även om det faktiskt inte var någonting jag reflekterade över just då. Ett vanligt tillvägagångssätt är annars att spela en oktav upp sista takten innan till exempel en refräng. Detta är dock vanligast när ett ackord sträcker sig över mer än en takt.
Det tog ett tag för oss att få till refrängen på ett bra sätt och jag experimenterade runt en hel del med olika komp. Jag testade först att pumpa jämna åttondelar hela refrängen igenom men tyckte inte att det kändes rätt i låten. Jag hade ju också sagt till mig själv att om jag gör en ”vanlig” sak som att pumpa åttondelar så ska det finnas en anledning till detta. Det ska vara ett medvetet val av mig som musiker och inte något som sker av gammal vana. Efter en hel del testande fram och tillbaka mellan olika komp, inte bara för mig utan också för resten av bandet, nådde vi slutligen fram till något som jag tycker blev riktigt bra. Jag spelar i princip samma rytmiska figur hela refrängen igenom:
I sticket hade Adam skrivit ut tydligt hur det hela skulle spelas och jag tycker att det tillförde en bra extra växel till låten, precis så som ett stick ska göra. Då Luigi är en liten doldis bakom Mario så ville jag försöka att förstärka detta med mitt basspel, därav det enkla och avskalade spelet i versen som sedan får blomma ut in i refrängen, precis som Luigi får göra när Mario stiger år sidan. I sticket fick jag känslan av att det är här Luigi stiger fram i rampljuset och tar över showen. Jag kan nästan se framför mig hur han stiger ut på scenen och det regnar Super Mario-pengar över honom. Det efterföljande solot spelas av Adam, som blev Luigi i den här låten, och solot blev lite som Luigis tacktal eller sång, i alla fall i mitt huvud.
Rent tonalt spelar jag ganska snällt. Egentligen är hela basspelet i den här låten ganska snällt, precis som karaktären låten handlar om. Jag håller mig mest till toner inom ackorden och spelar skaltoner på markerad taktdel även i uppgångar och liknande, till skillnad från kommande låt som i grunden har en liknande känsla men som handlar om någonting helt annat.
Hela bandet gör givetvis ett jättebra jobb med att förmedla den här känslan. Slutresultatet blev lyckat och jag kan faktiskt tänka mig låten till något TV-spel.
22
Kattsparkartango
q =95qs i=[ep ]x
2
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
D(„ˆˆ9)/E A/E E E‹
4
A(„ˆˆ9)/C© C(“4) E
8
E A(“4) A A‹ E
12
G(“2) D E
16
°
¢
™ ™
E A(“4) A A‹ E
19
ü
†
™ ™
G(“2) D E
23
D(„ˆˆ9) A E D(„ˆˆ9) A Cº
26
4 4
2 4
4 4
2 4
4 4
&
#
#
#
#
Bas
Låt 7002
Intro
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
bas sim.
X3
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Vers 1
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Spela asdåligt Brygga 1
œ œ
≈ œ
r œ
r
≈
œ œ
≈
œ œ
≈
œ œ
≈ œ
r
œ r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ
r œ
r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ
r œ
r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? +
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
≈
V V V +
œ œ
≈ œ
r œ
r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ
r
≈
V V V +
? ? Ó
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
E‹ C©‹9 A‹ E
30
D(„ˆˆ9)/E A/E E E‹
34
D(„ˆˆ9)/E A/E E
38
E A(“4) A A‹ E
42
G(“2) D E
46
D(„ˆˆ9) A E D(„ˆˆ9) A Cº
50
°
¢
™ ™
E‹ C©‹9 A‹ E
54
ü
†
™ ™
E‹ C©‹9 A‹ E
58
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
EŒ„Š7 D©‹7 D‹7 C©‹7 C‹7 B‹7 A©‹7 A‹7 E‹9 62
2 4
4 4
&
#
#
#
#
Refräng 1
&
#
#
#
#
Mellanspel 1
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Vers 2
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Spela asdåligt Brygga 2
&
#
#
#
#
Refräng 2
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Orgelsolo mellanspel 2
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
≈
V V V +
œ œ
≈ œ
r œ
r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ
r
≈ V V V +
? ? Ó
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
V V V V V V V V + +
2
24
°
¢
™ ™
E‹ C©‹9 A‹ E
66
ü
†
™ ™
E‹ C©‹9 A‹ E
70
°
¢
™ ™
ü
†
™ ™
E‹7 D©‹7 D‹7 C©‹7 C‹7 B‹7 A©‹7 A‹7 E‹9 74
EŒ„Š7 D©‹7 D‹7 C©‹7 C‹7 B‹7 A©‹7 A‹7 E‹9
78
&
#
#
#
#
Refräng 3
&
#
#
#
#
&
#
#
#
#
Sim Outro
&
#
#
#
#
U
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
œ œ
≈ œ
r œ
r
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ œ
≈ œ
r ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?
V V V V V V V V w
3
5a.vi Låtexempel 2 - Låt 7002
Jag valde den här låten av ungefär samma anledning som den förra: jag tänjer på boxen på ett sätt som passar låtens text på ett bra sätt. Låten har dock ett helt annat budskap. Fokus hamnade både på att lämna boxen samt att spela texten.
Namnet på konserten var som sagt Världens största tolvåring. Temat för låtarna var barn och barnsliga saker man gör. Den här låten är ett exempel på en låt om barnsliga saker man gör som vuxen. Den handlar om att vara riktigt, riktigt bakfull. Texten handlar om känslan i kroppen och om att man igår lånade lycka från idag. Skulle man göra om samma sak igen?
Introt börjar med en polymetrisk rytmfigur som går jämnt ut över tre takter, detta för att skapa en känsla av förvirring och illamående. Då alla inspelningar jag använder i det här arbetet är
direktmixar från livekonserter så är inte allting felfritt utan det bli en del felspel här och där. Introt på den här låten är ett exempel på detta. Det inleds med att jag spelar den här figuren helt själv, trummorna kommer in, en gitarr och därefter en gitarr till. Någonstans på vägen går det fel med den här rytmfiguren och vi hamnar i ofas. Vad jag kan höra så är det när gitarrerna kommer in som Anton inte spelar samma rytm som jag och Niklas gjort innan. Jag tycker dock inte att det här felspelet från vem det nu var gjorde så mycket. Det förstärker snarare känslan av illamående och vi hittar ju alla tillbaka till slut.
Texten i versen handlar om hur huvudpersonen i låten mår just nu. Vi försökte skapa en känsla av att befinna sig under vatten eller i en bubbla av något slag. För min del blev det lite som i låten innan, jag höll mig till ganska långa och flytande toner med ledtoner mellan ackorden. Jag rytmiserar något mer än i förra låten tillsammans med baskaggen, och blandar även in en del kromatik i spelet, just för att försöka förstärka känslan av illamående och förvirring.
Till det här projektet skrev Adam enligt mig väldigt tydliga och bra charts på sina låtar. Det blir inte för plottrigt, men han får ändå med mycket information. De är också inspirerande att spela efter på grund av hans lite udda inslag, såsom sista takten i bryggan där vi andra får uppmaningen att ”spela asdåligt”. Då vi var en grupp som kände varandra ganska bra och hade spelat ihop en del så förstod alla direkt ungefär vad han var ute efter. Han använde sig också av lite udda stilbenämningar för låtarna som egentligen inte hade någonting med slutresultatet att göra, men jag tycker ändå att det förmedlade vilken inställning han ville att vi skulle ha till det hela. Då texterna ofta var lite komiska och handlar om att bete sig barnsligt på olika sätt så hjälpte dessa lite udda stilbenämningar oss
26
andra att ta oss an det hela med glimten i ögat, precis så som Adam hade i åtanke när han skrev låtarna. Det gällde dock att inte spela oseriöst och tappa fokus på de musikaliska kvalitéerna i låtarna, för det var mycket bra och välskriven musik.
På refrängen lättade vi på illamåendet lite genom att plocka bort rytmfiguren som spelats av en gitarr under hela versen och bryggan. Här valde jag att följa baskaggens rytm plus att rytmisera lite extra mellan ackorden. Refrängen hade också en liten positivare text där det frågades om det hela var värt det och vare sig det var det eller inte så skulle personen i fråga göra det igen. Även här blandade jag dock in lite oväntade toner som till exempel i uppgången mellan första och andra ackordet. I efterhand insåg jag att detta var början på en moll-6 penta, men detta var ingenting jag reflekterade över då.
Jag gillar nedgången i orgeln som kommer som ett stick. Den står inte med i skissen utan tillkom senare som något slags bakslag, kanske att huvudpersonen springer på toaletten och mår dåligt.
Både introts polymetriska figur och stickets nedgång kombinerades sen till ett maffigt outro.
5a.vii Kort om de andra låtarna
Här kommer jag lyfta fram delar ur några av de andra låtarna som jag finner värt att reflektera över, som jag kanske bara är extra nöjd med eller som helt enkelt var extra roliga att spela. I de flesta av de här låtarna hamnade fokus främst på att förmedla texten på olika sätt, bortsett från det sista exemplet som även innefattar att lämna boxen på ett smidigt sätt.
Change
Den här låten har jag valt att ta med en del av mest för att jag tycker att det är en väldigt bra och intressant låt. Den här får också på något sätt bli lite av en introduktion inför nästkommande projekt då den här låten går i två olika taktarter. Intro, vers och solo går i 7/8, medan refrängen går i vanlig 4/4. När vi började repa den här låten blev det väldigt tydligt för oss alla hur vana vi är vid 4/4 och i vissa fall också 3/4 eller 6/8. Så fort vi blandade in en annan taktart behövde vi alla tänka till lite extra. Detta gällde för kompet, att känna perioderna istället för att stå och räkna slaviskt, men också för Adam när han skulle spela solo och för Sandra när hon skulle sjunga över verskompet. I en ovan taktart så blev plötsligt alla ens invanda mönster obekväma och ”fel”.
För min del gick det ganska fort att vänja sig vid den nya taktarten, men det öppnade ändå upp mina ögon för hur van jag ändå var vid att spela det mesta i 4/4. Efter att vi fick den här låten, och ännu mer i arbetet med Antons metalprojekt som blev nästa konsert så började jag och Niklas (trummisen) öva tillsammans just på udda taktarter och grupperingar. Det är intressant vad mycket det också tillför även ens ”vanliga” spel att ha koll på detta. Om vi ska knyta an till mina aspekter i det här projektet så hamnade fokus mest på att spela texten. Detta skedde främst genom att spela ganska hårt och bestämt, då låten i sig har ett ganska tungt och viktigt budskap med en irriterad underton. Jag höll mig ganska väl till min box (skriven rytmfigur på versen samt fjärdedelar på refrängen) och min roll var traditionellt överbindande mellan trummor och gitarr.
Puter
Den här låten är ett exempel på en ganska klassisk 6/8-ballad enligt mig, bortsett från vad den handlar om. Den här låten handlar om en hemsk dag i Adams liv. Han hade nyss fått en ny och fin Turtle-leksak som hans vän lurade honom att ställa ut mitt på vägen så att den blev överkörd av en bil. Till skillnad från vad hans vän sa så stod inte leksaken kvar utan den gick i tusen bitar.
Utmaningen med låtar av det här slaget är att få rätt tyngd i dem utan att de blir för tunga. Man vill
28
fortfarande behålla den lite tassande känsla som jag tycker att taktarten ofta för med sig. I den här låten höll jag mig väldigt klassiskt ”in the box”, då jag kände att för mycket utsvävningar inte skulle tillföra något till låten, och jag vill inte göra något utan att det finns en anledning till det, vilket jag nämnde tidigare. Fokus hamnade även här på att spela texten och detta gjorde jag främst genom att verkligen tänka på vad det var jag spelade. Genom att jag gjorde detta så blev mitt anslag något mer försiktigt, nästan lite uppgivet, och det var den känslan jag försökte återskapa.
Bajsfredag
Den här låten får vara med här som exempel på detta med att kontrastera text och arrangemang.
Här har vi en rätt så tung rocklåt, med en enligt mig mycket komisk men ändå genialisk text. Hade Adam valt att skriva en komisk melodi och komiskt arr på den här låten så tror jag inte att det hade blivit lika bra.
Låten är på svenska vilket också gör texten mycket tydligare. Den handlar om en olycka som skedde när Adam och två till skulle bada när de var små. De hade med sig en plastfigur i form av Batman i badet och efter ett tag skulle hans vän dyka ner under skummet och hämta Batman, men fick med sig någonting annat upp till ytan… Även här hamnar fokus på att spela texten. När jag försökte spela texten i den här låten så hade jag också i åtanke vad låten handlade om: det är en komisk låt, men för ett barn så kan det nog ha varit en ganska traumatisk upplevelse. Så jag försökte sätta mig in i detta och anpassade basspelet därefter. Mycket attack i tonen och tydlighet i basspelet.
The reason
Här vill jag egentligen bara dela med mig av ett refrängkomp som jag är väldigt nöjd med att ha skrivit. Jag försökte spela någonting lite annorlunda registermässigt och rytmmässigt och höll mig runt tionde, tolfte band istället för längre ner på halsen där jag vanligtvis brukar hamna men ändå väldigt ”korrekt” tonalt. Det här kompet är för mig ett bra exempel på att lämna boxen på ett ändå smakfullt sätt som tar hänsyn till låtens bästa.
Not!
5b.
Konsertprojekt nummer två - Tribute to the Haunted
Projekt nummer två blev något helt annorlunda, nämligen en tributekonsert till det Umeå-baserade metalbandet The Haunted. Projektledare för det här projektet var klassens andra gitarrist Anton Gustafsson, som kommer från en bakgrund fylld med mestadels metal och hårdrock. Jag, och i princip resten av klassen hade däremot knappt spelat någon metal alls så detta var något helt nytt för oss att sätta tänderna i. Konserten blev totalt tolv låtar lång.
Det blev en hel del aspekter jag valde att fokusera på i det här avsnittet. Då målet var att det skulle låta så likt och troget originalet som möjligt så blev det en hel del parametrar att hålla reda på.
Dessa blev plankning och notering, stämning, sound och timing, riffen, min musikaliska roll och, som en summering, avsnittet hantverksbetonat.
Musiken som spelades kom från fyra olika skivor med bandet. Dessutom valde Anton att lägga in två egenskrivna låtar inom ungefär samma stil. Han valde låtar som innehöll mestadels vanlig sång, då Sandra Widman som skulle sjunga aldrig förut har hållit på med den här typen av musik, och därför inte heller lärt sig rätt tekniker för att skrika. Han valde också låtar utan alltför många tekniska svårigheter för oss i bandet. Många saker var fortfarande tekniskt svåra, men han valde till exempel bort låtar innehållande allt för mycket dubbelkagge i trummorna, samt de allra snabbaste riffen för bas och gitarr, detta för att vi istället skulle kunna få ihop en så bra konsert som möjligt
30
utan att behöva sitta i veckor och enbart öva teknik innan vi ens kunde börja spela tillsammans. Jag tror att det var ett klokt beslut av honom då vi andra i princip helt saknade de speciella tekniker som krävs för att spela den här typen av musik. Vi har helt enkelt valt att lägga fokus och prioritering på annat under vår musikaliska utveckling.
En låt från konserten med gästartist Marcus Garnbom: All against all
5b.i Plankning och notering
Till skillnad från i Adams projekt så fick vi inte någonting nedskrivet här utan processen började med att planka låtarna. Detta var en utmaning i sig då de hade något mer komplexa former än de flesta låtar som jag är van vid att spela annars. Formdelarna är oftast fler och det är mycket mindre upprepning än i till exempel en poplåt. Inom en vanlig poplåt är formen oftast Intro-Vers-(Brygga)- Refräng-Vers-(Brygga)-Refräng-Stick-Refräng, medan formen inom den här musiken oftast bygger på många fler olika delar. Musiken bygger inte heller på samma sätt på ackordspel utan det allra mesta är uppbyggt runt olika så kallade riff. Detta gör att det i alla fall för mig tar mycket längre tid att planka en låt. Det är helt enkelt mycket mer som ska ut ur inspelningen. Också registret musiken ligger i tycker jag försvårade lyssningen. Då basen spelar lägre än vad jag är van vid visste jag inte direkt vilken ton som spelades. Detta är annars något jag kan höra ganska snabbt då jag är så van vid att lyssna efter och spela bas. Det gick inte heller att sitta och spela till inspelningarna då jag inte hade något instrument stämt på rätt sätt att tillgå.
Det vanligaste systemet för att skriva ner låtar fungerade inte heller så bra här. Vanligtvis brukar det gå bra att skriva en enklare kompskiss på en låt där man skriver ned form, ackord och kanske vissa viktiga prickar (se Adams charts för exempel). Då låtarna i det här projektet var alldeles för
komplexa för detta system så fick jag helt enkelt komma på ett annat system. Jag använde mig av en metod jag använt någon gång tidigare också vid riffbaserad musik. Detta system går ut på att jag skriver ner de toner som är i riffen, med lite pilar för vilken oktav som tonen ska spelas i. Några rytmer skriver jag inte ner, utan räknar med att komma ihåg det mesta och att få ut resten genom att spela med de andra. Hade jag velat eller behövt skriva ner rytmerna också så hade jag nog använt mig av tabs, även kallat tabulatur, ett slags notsystem som visar rytm och var på halsen man ska spela (band och sträng):
Tabs (tabulatrur):
Exempel på min skiss:
Anledningen till att jag inte valde att notera ner det med noter är att det inom riffbaserad musik som detta är väldigt viktigt var på halsen man spelar riffet för att det ska gå att spela. Noter visar inte detta.
Skulle någon annan i bandet ha kollat på mina anteckningar så skulle de nog inte kunnat få ut så mycket av det, men det var inte heller syftet. Jag behövde bara ett enkelt sätt för mig själv att komma ihåg låtarna.
5b.ii. Stämning
Jag nämnde tidigare att det inte gick att spela låtarna till inspelningen då jag inte hade något instrument med rätt stämning att tillgå. The Haunted’s instrument är oftast nedstämda från standard E-stämning till C, vilket är en ganska stor omstämning. För att slippa stränga om till tjockare strängar och justera våra instrument allt för mycket så valde vi att byta tonart på låtarna.
Det faktum att vi hade en kvinnlig sångare gjorde också att vi fick höja låtarna, oftast 1,5 tonsteg från original, vilket är standard när man byter från manlig till kvinnlig sångare inom pop/rock. Om vi då valde att stämma ner våra instrument endast ett halvt tonsteg för något mer tyngd så blev detta en bra kompromiss och riffen gick att spela öppna även i den nya tonarten.
32
Att ha instrumenten annorlunda stämda skapade en del kommunikationsproblem till en början.
Skulle vi namnge tonerna enligt den klingande tonhöjden eller efter den plats på halsen där vi spelade dem? Då ingen av oss har absolut gehör så skulle det inte skapa några problem att fortsätta kalla lös E-sträng för E, även om den nu var nedstämd till Eb. Vi kom till slut ändå överens om att kalla tonerna för de faktiska namnen, det vill säga att Eb blev Eb. Detta var en liten detalj som jag aldrig trodde skulle skapa problem till en början, men som till slut visade sig vara något som behövde redas ut.
5b.iii. Sound och timing
Fokus hamnade mycket på sound och timing i det här projektet, saker som enligt min uppfattning är minst lika viktiga som att kunna ”sväva ut” tonalt. Då dessa låtar var ganska mycket mer krävande tekniskt än mycket annat jag spelat tidigare så lades även mycket fokus just på inövande av låtarna och på teknik. I och med detta fick jag också chansen att analysera hur jag egentligen gör när jag spelar och till exempel slår an en ton. Viktigt att nämna är att hela detta projekt genomgående spelades med plektrum. Det är något som både försvårar och underlättar på olika sätt, och på så vis både stänger dörrar och öppnar upp helt nya. Ett exempel är hur mycket bara sättet jag vinklar plektrumet påverkar soundet och attacken i tonen. Beroende på vinkeln så kan man påverka attack, mjukhet och hårdhet i tonen, volym med mera. I den här musiken passade det bättre med en lätt vinkling av plektrumet, detta för att få fram mer strängljud och en lite mindre klar ton som jag upplevde att det blev om jag höll plektrumet helt rakt. Att hålla plektrumet något vinklat anser jag också är bekvämare när jag ska spela snabbt och jag har basen något längre ner, vilket passar bra utseendemässigt när man spelar sådan här musik (icke att förglömma det visuella). Anledningen till att det var bekvämare att spela med plektrumet lite vinklat var att det krävdes något mindre kraft för att få strängen att röra på sig. Å andra sidan skapade man inte riktigt lika mycket svängning i
strängen, vilket var anledningen till det lite mindre klara ljudet. Vinklingen skrapade också strängen mer, vilket gav det tydliga strängljudet som jag ville komma åt i detta projekt.
Vinkling av plektrum:
Rakt: Vinklat:
Vi stämde som sagt ned instrumenten ett halvt tonsteg för att få lite mera tyngd. På vissa låtar
”droppade” vi även den lägsta strängen, dvs. stämde ned den ytterligare ett tonsteg. Detta medförde att strängarna kändes något mjukare att spela på då jag inte bytte till tjockare strängar. I vissa fall underlättade detta basspelet, men försvårade också då strängen svängde mer, detta medförde att mera dämpning krävdes för att alla toner inte skulle ringa ihop. Också plektrumspelet i sig krävde en helt annan dämpning än vad fingerspel gör. När man spelar med fingrarna finns det mycket mer möjlighet att dämpa med hjälp av högerhanden och fingrarna. När plektrum används måste det mesta av dämpningen ske antingen med hjälp av vänsterhanden eller med hjälp av sidan av högerhanden, så kallad palm-muting. Att dämpa med vänsterhanden gör att du inte får riktigt samma frihet som när du dämpar med hjälp av högerhandens fingrar. Man måste alltid hålla koll så att ingen lös sträng ligger och ringer och detta får man göra med de fingrar som för tillfället inte spelar någon ton. Det krävs helt enkelt lite mer tankearbete innan man har fått in rutinen riktigt.
En annan viktig del i soundet inom denna musik är disten. Både bas och gitarr spelar oftast med ett väldigt kraftigt distat sound. På repen använde jag mig av min distpedal, en T-Rex bass juicer, som jag tycker gav ett ganska bra ljud efter lite experimenterande med inställningarna.
Jag använde mig också av en kompressorpedal för att få en jämnare nivå på ljudet och för att på så sätt tränga igenom ljudbilden bättre. En kompressorpedal fungerar enkelt förklarat på så sätt att den förstärker de svaga signalerna och sänker de starka. På konserten däremot ville Anton att vi skulle spela igenom hans bands förstärkare, vilka var samlade i ett rack. Detta innebar att vi inte hade några egna högtalarlådor på scen utan allt vi hörde kom igenom våra lurar (konserten genomfördes med in-ear lyssning). I och med att vi inte hade några förstärkare på scen förlorade vi också på ett sätt kontrollen över ljudet. Hade jag haft min förstärkare och mitt pedalbord på scen så hade jag
34
kunnat reglera ljudet mellan låtarna, haft mer eller mindre effekt på vissa och så vidare. Detta tyckte jag var ganska besvärligt, då jag hade vant mig vid att kunna växla sound en del mellan låtarna.
Också ljudet i racket jag fick spela igenom tyckte jag personligen lät sämre än det jag själv hade skruvat till, men Anton ville ha det på det sättet så det var bara att anpassa sig och göra sitt bästa.
Timingmässigt tycker jag att det för det mesta handlar om att ligga väldigt exakt på slaget, varken före eller efter. Framförallt gäller det att din attack som basist kommer exakt samtidigt som
baskaggens attack. Detta betyder nödvändigtvis inte att bas och baskagge alltid spelar tillsammans men där de gör det så ska det sitta exakt. Detta är naturligtvis viktigt inom nästan all musik, men det blir tydligt när det går så fort och händer så mycket vilken skillnad det gör när det sitter ihop. Jag och Niklas som spelar trummor hade en del egna rep tillsammans, dels för att verkligen se till att de olika delarna och formerna satt, men också för att se till att vi limmade på de ställen där de skulle sitta ihop. Att öva på det här sättet var extremt nyttigt och vi har faktiskt fortsatt med det efter det här projektet också.
Just i det här projektet var det nästan nödvändigt att göra på det här sättet också för att vi skulle höra vad vi gjorde. Soundet är såpass kompakt i replokalen när vi är tre stycken som spelar med distat ljud, det är mycket cymbaler som ringer och sången är stark. De låga registren såsom baskagge och bas försvinner lätt i ljudbilden och att öva bara vi två var ett sätt för oss att få koll på varandra och oss själva. Vi övade till exempel på att spela låtarna till metronom en hel del för att se till att vi inte ökade eller sackade. Några delar var också lite kluriga timingmässigt och genom att öva dessa till metronom och bli säkra på vår sak kunde vi också stå på oss mera när vi spelade tillsammans med resten av klassen.
Då många av låtarna redan går ganska snabbt är det också viktigt att se till att inte öka för mycket genom låten, då kan det bli väldigt svårt att hänga med mot slutet. Att inte repa låtar för snabbt tycker jag är viktigt. Om man inte tar tempo med metronom på spelningen sedan, vilket oftast inte hinns med, så sker nästan alltid en viss ökning redan i början av låten, det blir ett så kallat
livetempo. Har man då redan från början spelat låten för snabbt så kan det hända att saker börjar glida isär och svänget försvinner när man ökar ytterligare, och på så vis kanske men inte hinner med längre rent tekniskt.
5b.iv. Riffen
Inom den här musiken är det mycket som spelas unisont gitarr och bas. Detta skiljer sig också en hel del från till exempel popmusik då gitarr och bas ofta har ganska olika roller. Basisten sköter just basstämman medan gitarrerna och eventuella keyboards spelar ackorden. Inom pop är det också vanligt att det rytmiseras på lite olika sätt. Basen följer vanligtvis baskaggens rytm ganska exakt och gitarrerna ligger ovanpå detta och längst upp kommer sången. The Haunteds musik är som sagt mycket mer riffbaserad vilket bidrar till mer unisona saker. Jag blev tillsagd under projektets gång att tänka lite mer som en gitarr än som en bas och jag kan förstå tanken, då såpass mycket spelas unisont. Gitarrerna spelade fortfarande en del ackord och jag bastoner, men vi spelade mycket oftare unisont än annars. Baskaggen spelade ganska ofta en motrytm. Så att vara basist i ett sådant här sammanhang var lite annorlunda än vid till exempel Adams konsert. Självklart skulle jag fortfarande lyssna på och limma tillsammans med baskaggen, men nu spelade jag även samtidigt som gitarrerna och måste på så vis förhålla mig mer till deras spel också. Givetvis så lyssnade jag mycket på gitarrerna i vanliga pop-projekt också, men nu skulle vi helt plötsligt spela unisona saker och då är det extra viktigt att vi hade samma frasering och timing för att få det hela att sitta ihop så bra som möjligt. Vi kan ta ett exempel från konserten angående riff. Detta är en del ur låten
Motionless, närmare bestämt sticket. Tyvärr klipper det lite i ljudet vilket beror på att ljudfilen är skadad.
Samma låt innehåller också ett litet ”bassolo”:
Att spela solo är verkligen inget jag gör ofta numera, då jag nästan aldrig spelar jazz mer än i storband där det mesta redan står skrivet. Det här solot är inte långt alls, bara några takter, men jag hade ändå väldigt svårt att sätta det till en början. Detta är intressant för det är egentligen inte mer tekniskt utmanande än något annat i det här projektet, men bara det faktum att alla slutar spela gjorde det hela mycket svårare. Jag tog hjälp av min lärare Peter Uvén till detta och vi övade solot om och om igen tillsammans med trummor i olika tempon tills det satt. Här går jag faktiskt emot lite av det jag skrev tidigare om att inte öva saker i för högt tempo. Vi övade solot kanske tio BPM snabbare än vad som var på originalet. Detta för att när det senare kom i originaltempo så skulle det kännas lätt då jag spelar det mycket snabbare tidigare. Det fungerade och det är också ett effektivt sätt att lära sig svåra saker. Viktigt var dock att alltid spela igenom det hela i rätt tempo också så att man inte började spela alldeles för fort när alla slutar och det bara var jag kvar. Jag tycker att den
36
