Lärande inom Kriminalvården

Rapport HT 2019

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier i Examensarbete Pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv C Pedagogik C, 15 hp

Lärande inom Kriminalvården

En kvalitativ studie om hur formellt och informellt lärande sker och samverkar

utifrån ett medarbetarperspektiv.

Tove Wärn

Philippa Berg

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att bidra till kunskap om det formella och informella lärandet inom Kriminalvården samt på vilket sätt dessa former av lärande förhåller sig till varandra. Utifrån syftet har följande frågeställningar preciserats: “Hur ser det formella lärandet ut i form av interna utbildningar?”, “Hur ser det informella lärandet ut i det dagliga arbetet?” samt “Hur förhåller sig det formella och det informella lärandet till varandra i det dagliga yrkesutövandet?”.

Tidigare forskning beskriver att det formella lärandet förekommer i form av organiserade aktiviteter utanför arbetsplatsen, exempelvis genom interna utbildningar. Det informella lärandet förekommer i det dagliga arbetet och ofta omedvetet genom exempelvis att lära sig av sina medarbetare. Det redogörs även för hur formerna förhåller sig till varandra samt både positiva och negativa effekter av det informella och formella lärandet. Studien har

genomförts genom semistrukturerade intervjuer med ett urval av åtta informanter inom Kriminalvården där samtliga arbetar på en ungdomsavdelning på en anstalt och med en arbetslivserfarenhet på minst ett år. Resultatet har analyserats tematiskt med grund i studiens teoretiska ramverk; Informellt och formellt lärande samt community of practice. Studiens resultat visar på att de interna utbildningarna är relevanta för informanternas arbetsuppgifter och är viktiga att ta del av för att kunna utföra ett bra arbete, men att det informella lärandet i det dagliga arbetet visar sig vara mer betydelsefullt i slutändan. I resultatet framgår det dock att både det informella och formella krävs för att fylla medarbetarnas behov av kunskap och där en samverkan mellan det formella och informella är den mest framstående formen av lärande.

Nyckelord: formellt lärande, informellt lärande, interna utbildningar, lärande i det dagliga

arbetet, samverkan, kommunikation

Abstract

The purpose of this thesis is to describe the learning process for employees within the Prison and Probation Services from a collegiate perspective and with focus on how formal and informal learning take place and interacts. With this purpose in mind we aim to answer the following questions: “What is the character of formal learning in the form of internal

training?”, “How does informal learning manifest itself within the day to day activities?” and “How do formal and informal learning interact during the performance of the professional duties?”.

Previous research has shown that formal learning takes the form of organized activities away from the workplace, for example as internal training. Informal learning takes place during the daily routines, often unconsciously, learning from one’s coworkers. The relation between the two forms of learning is also described as well as both their positive and negative aspects. The study has been conducted through semi structured interviews with eight selected

interviewees working in the Prison and Probation Services, all of them employed in the youth section of a correctional institution and with at least one year of professional experience. The result has been analyzed thematically based on the theoretical framework used: informal and formal learning and community of practice. The result of the study indicates that the views of the informants concerning internal training are of relevance for the performance of their professional duties and are important in enabling them to do their work well. In the end, though, the informal learning during the day to day work turns out to be even more important. The result shows, however, that both the formal and the informal training are necessary to satisfy the needs of the employees in the best way.

Keywords: Formal learning, informal learning, internal training, learning in daily work,

collaboration, communication

Förord

Vi vill tacka våra informanter som bidrog till denna studie med information som varit till nytta för uppsatsen. Vi vill även tacka vår handledare, Johan Boberg, för givande feedback.

Innehållsförteckning

2.3 Samverkan mellan formellt och informellt lärande ... 5

2.4 Effekter av formellt och informellt lärande ... 6

2.5 Överföring av kunskap ... 7

2.6 Sammanfattning av tidigare forskning ... 8

3. Teoretiskt ramverk ... 8

3.1 Formellt och informellt lärande ... 8

3.2 Community of Practice ... 9

3.2.1 Community ... 10

3.2.2 Practice ... 10

3.3 Sammanfattning teoretiskt ramverk ... 11

4. Metod... ... 11

4.1 Metodval ... 12

4.2 Datainsamling... 12

4.3 Databearbetning och analysmetod ... 14

4.4 Urval ... 15

4.6 Forskningsetiska aspekter... 17

5. Resultat och analys ... 18

5.1 Presentation av informanter ... 19

5.2.2 Interna utbildningarnas relevans ... 22

5.3 Hur ser det informella lärandet ut i det dagliga arbetet? ... 23

5.3.1 Lärande genom medarbetare ... 23

5.3.2 Lärande genom klienter ... 26

5.3.3 Vikten av det informella lärandet ... 27

5.4 Hur förhåller sig det formella och informella lärandet till varandra i det dagliga yrkesutövandet?... 28

5.5 Sammanfattning av resultat och analys ... 30

6.1 Studiens begränsningar ... 34

7. Referenser ... 35

8. Bilagor ... 37

8.1 Intervjuguide ... 37

8.2 Kontakt via mejl ... 38

1. Inledning

Arbetsplatsens inverkan på individens möjlighet till kompetensutveckling och lärande har med tiden blivit mer uppmärksammat. Vad som blivit allmänt uttalat är behovet av ökade möjligheter till lärande och kompetensutveckling i det dagliga arbetet (Ellström, 1992). Kompetensutveckling och lärande är två sammanflätade processer där

kompetensutvecklingen är en form av lärande (Nilsson, Wallo, Rönnqvist, & Davidsons., 2011, s. 82). Vilken typ av kompetensutveckling som medarbetare erbjuds kan skilja sig åt avsevärt beroende på faktorer som ålder, kön, utbildningsnivå samt inom vilken sektor man arbetar (Nilsson et. al., 2011, s. 73). Oavsett vilken form av kompetensutveckling som används inom organisationer är målet att möjliggöra lärande för de som tar del av den. Formella utbildningsaktiviteter samt informellt lärande i det dagliga arbetet är två former av kompetensutveckling som i sin tur innefattar olika former av lärande och kunskap (Nilsson et. al., 2011, s. 81). Tidigare forskning visar att både det formella lärandet i form av utbildningar samt det informella lärandet i det dagliga arbetet behövs för att skapa gynnsamma

förutsättningar för utveckling av kunskap och kompetens på arbetsplatser. För att arbetsplatsen ska kunna vara i ständig utveckling krävs att medarbetarna får stöd i det formella lärandet som sker utanför arbetsplatsen och inte bara i det lärande som sker på arbetsplatsen (Nilsson et. al., 2011, s.104). I och med samhällets ständiga förändringar och utveckling är det av vikt att lärande på arbetsplatsen inte ses som en separat process utan att de har en sammankoppling med samhällets utveckling. Om lärandet som förekommer på arbetsplatsen inte är utformad utifrån detta tankesätt kan det leda till att anställda endast besitter de kunskaper som krävs idag, och inte långsiktigt (Manuti, A., Pastore, S., Scardigno, A., Giancaspro M.L., & Morciano, D, 2015). Forskning poängterar även arbetsmiljöns

relevans och att en arbetsmiljö som stimulerar och uppmuntrar till lärande och

kompetensutveckling är en grundläggande faktor för de anställdas personliga utveckling och framförallt yrkesutveckling (Ellström, 1992).

undersöka och bidra till kunskap om det formella lärandet i form av interna utbildningar samt det informella lärandet som sker i det dagliga arbetet inom Kriminalvården, samt på vilket sätt dessa former av lärande förhåller sig till varandra. Syftet kommer analyseras utifrån studiens teoretiska ramverk om formellt och informellt lärande samt Community of practice. Med utgångspunkt i tidigare forskning har vi funnit att formellt och informellt lärande vid olika former av arbetsplatser är ett välbeforskat område. Kriminalvården är dock ett

outforskat område. I denna studie kommer vi att undersöka det formella och det informella lärandet utifrån ett medarbetarperspektiv inom Kriminalvården.

1.1 Syfte

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om det formella och informella lärandet inom Kriminalvården utifrån ett medarbetarperspektiv, samt på vilket sätt dessa former av lärande förhåller sig till varandra.

1.2 Frågeställningar

● Hur ser det formella lärandet ut i form av interna utbildningar? ● Hur ser det informella lärandet ut i det dagliga arbetet?

● Hur förhåller sig det formella och det informella lärandet till varandra i det dagliga yrkesutövandet?

1.3 Bakgrund

Kriminalvården är en statlig myndighet som har ansvar för fängelse, häktet och frivård. Myndigheten arbetar för att få samhället att bli mer tryggt, få en säkrare miljö men framförallt att arbeta för att minska upprepning i antal brott. När klienter lämnar

Kriminalvården är målet att försöka få dem att undvika återfall i kriminalitet och missbruk, vilket Kriminalvården kallar för “Bättre ut” (Kriminalvården, 2019a).

introduktionsutbildningen går man igenom självförsvar, hjärt-och lungräddning, hantering av medicin, larmövningar samt mer övergripande verksamhet som att till exempel låsa och låsa upp dörrar.

En anställning som endast varar en kort period, till exempel kortare vikariat ingår inte i Kriminalvårdsutbildning även så kallad “grundutbildning” utan får endast en

introduktionsutbildning. En Kriminalvårdsutbildning är en mer omfattande utbildning som består av praktiska övningar, grupparbeten, föreläsningar, fysisk träning etc. som varar i 20 veckor och är uppdelad på fem olika tillfällen. Som anställd kan man bli uppmanad av sin arbetsgivare att gå denna utbildning om man vill utvecklas inom sina arbetsuppgifter samt om man strävar efter en fast tjänst då det är ett krav på att man måste ha gått denna utbildning för att bli fast anställd.

Svenska fängelser är indelat i tre olika säkerhetsklasser och varje klient bedöms individuellt för att den ska hamna på rätt anstalt och i rätt säkerhetsklass. Dessa säkerhetsklasser finns för att motstå rymningar och fritagningsförsök. Den högsta säkerhetsklassen, säkerhetsklass 1, är slutna anstalter vilka är utrustade för att klara det mest riskfyllda intagna. Det finns även slutna anstalter med lite lägre säkerhetsnivå, säkerhetsklass 2, som har olika grad och form av övervakning och kontroll. Slutligen kommer säkerhetsklass 3, som saknar direkta

rymningshinder (Kriminalvården, 2019c).

1.4 Avgränsningar

Denna studie avser att fokusera på informellt och formellt lärande inom Kriminalvården. Studien inriktar sig på hur de interna utbildningarna har för betydelse för det dagliga arbetet och hur de samverkar. Fokus läggs inte på Kriminalvården i sin helhet utan studien inriktar sig endast på ungdomsvården på en anstalt då vi, innan påbörjad studie, ansåg att det skulle vara av intresse att undersöka. Vi har dessutom valt att inte lägga någon vikt på andra avdelningar än ungdomsavdelningen för att få en sån rättvis bild som möjligt när det gäller ungdomsvård.

2. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras en litteraturöversikt över tidigare forskning som rör formellt och informellt lärande. Relevant forskning sammanfattas tematiskt under rubrikerna formellt lärande, informellt lärande, formellt och informellt lärande i förhållande till varandra och effekter av formellt och informellt lärande.

2.1 Sökprocess

Den tidigare forskningen är främst hämtad från Uppsala Universitetsbiblioteks hemsida där vi gjorde både vanliga och avancerade sökningar samt från databasen SwePub. Ett kriterium för sökprocessen var att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade för att säkerställa den vetenskapliga kvaliteten. Sökorden som valdes utifrån studiens syfte och frågeställningar var:

“informellt lärande”, “formellt lärande”, “interna utbildningar”, “training”, “education”, “learning at work”, “informal learning”, “formal learning”, “informal formal *lärande*”, “correctional”, “effekter av lärande”, “överföring av kunskap”, “Kriminalvården”, “lärande AND Kriminalvården””, “learning in the criminal justice system”, “knowledge transfer”

Vi hittade viss relevant forskning via angivna sökord men fann även kompletterande källor i referenslistor från forskningsartiklar och doktorsavhandlingar. Vi har inte kunnat finna någon relevant forskning som berör det formella och informella lärandet bland anställda vid

Kriminalvårdsanstalter. Detta tyder på att det område som denna studie behandlar inte är ett område som det har forskats om tidigare. Den tidigare forskning som nedan presenteras rör således informellt och formellt lärande men inte specifikt inom Kriminalvården.

2.2 Formellt lärande och Informellt lärande

Formella inlärningsaktiviteter beskrivs enligt Gerken (2016) som planerade

produktiva i sitt arbete vilket leder till en ökad säkerhet på arbetsplatsen genom anställdas högre kunskap och kompetens. Utbildningar har använts för att minska risker för att göra fel på arbetsplatser som kräver en högre säkerhet och där riskerna att något går fel är större. Genom att ha utbildad personal förebygger man på så sätt de risker som kan uppstå och personalens kunskap om hur de ska hantera olika situationer (Salas et al., 2012).

Till skillnad från det formella lärandet sker det informella lärandet i situationer som

vanligtvis inte är avsedda för lärande utan förekommer ofta omedvetet i det dagliga arbetet (Manuti et al., 2015). Informellt lärande på arbetet kan kopplas till flexibilitet,

anpassningsförmåga och lösning av arbetsrelaterade problem genom att regelbundet vara medveten, uppmärksam men samtidigt kritisk mot de arbetsmetoder som används. Informellt lärande kan enligt Gerken (2016) förekomma i två olika former, antingen individuellt eller socialt lärande. Det individuella innebär att personen själv söker information för att hålla sig informerad vilket kan vara genom böcker, rutinbeskrivningar och internet. Det sociala lärandet uppstår genom lärande från personer i din omgivning som kollegor, klienter och handledare. Anställda gynnas särskilt av det sociala lärandet genom andra. Att vara proaktiv i sociala sammanhang är en viktig del i det informella lärandet och sker genom eget

initiativtagande. Det finns tre delar inom social inlärning enligt Gerken (2016). Den första är att ta tillvara av den “feed-back” man får av antingen medarbetare eller chef och utefter det lära sig och kunna säkra sina mål genom att agera på ett visst sätt. Den andra är

“Hjälpsökande” vilket innebär viljan av att kunna be andra om hjälp eller råd. Den tredje är “Informationssökande”, som innebär att medarbetare ständigt ska söka information från omgivningen och ta till sig den. Studier har visat att det finns ett samband mellan dessa tre inlärningsaktiviteter, exempelvis att informationssökande resulterar i att personalen känner mindre osäkerhet och får förståelse för vilka faktorer som leder till framgång. Genom feedback hjälper det även individen att kontinuerligt förbättra sina arbetsprestationer.

2.3 Samverkan mellan formellt och informellt lärande

Manuti et al. (2015) har ifrågasatt värdet av att se det formella och informella lärandet som separata processer, eftersom det informella och formella lärandet kompletterar varandra i alla inlärningssituationer, både på och utanför arbetsplatsen. Det vill säga att lärande

gränserna mellan formellt och informellt lärande utan förhållandet mellan de två formerna i olika situationer. I de flesta arbetsförhållanden överlappar formell och informell lärande vilket bidrar till utvecklingen av nya färdigheter och kompetenser (Manuti et al., 2015).

Hager (1998) hävdar även att lärande på arbetsplatsen huvudsakligen handlar om att lära sig att göra lämpliga bedömningar i de förändrade och ofta unika omständigheterna som uppstår på arbetsplatsen. Även om informellt lärande på arbetsplatsen ofta förespråkas som mer relevant för arbetarnas "verkliga" behov, kan denna relevans visa sig vara otillräcklig i situationer som kräver mer av medarbetarna, vilket de kanske inte är beredda på i förväg. Enligt Butler och Brooker (1997) erbjuds olika former av lärande inom organisationer på grund av att organisationerna drivs av olika prioriteringar, men att lärandet hos varje individ formas beroende på sammanhanget eller situationen. Idealet är att det formella och informella kan samlas och komplettera varandra och att ingen av dem i sig är viktigare än den andra (Butler & Brooker, 1997).

2.4 Effekter av formellt och informellt lärande

Lärande är ett begrepp som många förknippar vara positivt och som främjar individens utveckling i form av en fördjupad och bredare kompetens. Det positiva lärandet skapar även förutsättningar för individen att påverka sina arbetsvillkor. Enligt Sung och Cho (2014) beskrivs lärande som en dynamisk process vilken innefattar flera organisatoriska nivåer, bland annat det individuella lärandet. Inom det individuella lärandet är det

utbildningsmöjligheter för personal inom organisationer som främjar organisationens inlärningskultur, vilket i sin tur ökar personalens vilja att utveckla sina färdigheter. Genom deltagande i exempelvis interna utbildningar stimuleras personalen att vilja lära sig mer och öka sin kunskap för att bättre kunna utföra sina dagliga arbetsuppgifter. Även individuella inlärningspraktiker såsom självinlärning leder till personlig utveckling vilket förbättrar förmågan till kritiskt tänkande i arbetet i form av att hitta arbetsrelaterade problem, för att sedan komma fram till lösningar och tillämpa dessa lösningar i praktiken (Sung & Cho, 2014).

arbetsplatsen vilket skapar utmaningar för det formella lärandet i form av utbildningar då det kan vara svårt att hålla jämna steg med de förändringar som sker, vilket i sin tur kan skapa begränsningar i att uppfylla det kompetensbehov som anses vara nödvändig. Manuti et al (2015) framför att det är viktigt att inte övervärdera det informella lärandet då det kan resultera i att möjligheten för anställda att få ta del av formella utbildningar minskar. Detta leder då till att anställda går miste om ny kunskap och utveckling.

En förklaring till varför det negativa lärandet inte är så uppmärksammat hos det informella lärandet kan vara för att lärande i sig ofta ses som en planerad, strukturerad och medveten process, vilket leder till att det negativa lärande inte är lika påtagligt i det dagliga arbetet där lärandet ofta sker oavsiktligt och omedvetet hos individen. Det negativa lärandet utesluts därför i det dagliga arbetet på grund av att individen ofta inte är medveten om att lärandet i sig ens sker (Ellström, 1996).

2.5 Överföring av kunskap

Enligt Grossman och Salas (2011) finns en problematik med överföring av kunskap från utbildningar till det dagliga arbetet. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att ha kunskap om de faktorer som behövs för att den nya kunskapen genom utbildningar ska kunna

appliceras och användas i det konkreta arbetet. Grossman och Salas (2011) menar att faktorer som arbetsklimat, stöd från organisation och kollegor samt den möjlighet som finns i det dagliga arbetet att använda sig av ny kunskap och kompetens viktiga faktorer vid överföring av kunskap. Vidare menar Martin (2010) att överföringsklimat och stöd från kollegor är faktorer som kan gynna kunskapsöverföringen från utbildning till det dagliga arbetet.

2.6 Sammanfattning av tidigare forskning

Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen på vad det informella och formella lärandet innebär och vad som är utmärkande för de båda formerna av lärande. Det formella lärandet beskrivs som planerade utbildningsaktiviteter som vanligtvis äger rum utanför arbetsplatsen och kan förekomma i form av utbildningar. Till skillnad från det formella lärandet sker det informella lärandet i situationer som vanligtvis inte är avsedda för lärande utan förekommer ofta omedvetet i det dagliga arbetet. Informellt lärande kan även innebära att på egen hand söka information genom böcker och på internet. Den tidigare forskningen belyser det informella och formella lärandet som två läroformer som samverkar. Det är viktigt att inte endast se de som två olika läroformer utan att de kompletterar varandra.

Effekterna av det informella och formella lärandet kan visa sig vara både positiva och negativa, där det positiva lärandet främjar individens utveckling genom en fördjupad och bredare kompetens som även skapar förutsättningar för individen att påverka sina

arbetsvillkor, medan det negativa lärandet däremot kan skapa konsekvenser för individens lärandet genom att vara kontraproduktivt i form av att individen tar in felaktig information eller information som inte är relevant för individens arbetsuppgifter.

För att det formella lärandet ska komma till användning för individen är faktorer som arbetsklimat, stöd från organisation och kollegor samt den möjlighet som finns i det dagliga arbetet att använda sig av ny kunskap och kompetens viktiga faktorer. Överföring av kunskap är således en viktig del av lärandeprocessen och för användningen av det formella lärandet i det dagliga arbetet.

3. Teoretiskt ramverk

I detta avsnitt presenteras studiens teoretiska utgångspunkter. Det första avsnittet handlar om Kocks (2010) och Ellströms (1996) syn på formellt och informellt lärande och hur de

samverkar. I det andra avsnittet presenteras Lave & Wengers (1991) teori om community of practice.

3.1 Formellt och informellt lärande

lärandet som något som sker i form av interna eller externa utbildningar eller andra planerade

aktiviteter för lärande på arbetsplatsen som äger rum under arbetstid, som ska bidra till kunskap hos individen. Vanligtvis uppstår det formella lärandet på en specifik institution som möjliggör lärande, till exempel skola eller universitet, men även på arbetsplatsen. Vad som karakteriserar det formella lärandet är att det är ett målinriktat och avsiktligt lärande som uppstår då kunskap inhämtas genom formell utbildning (Ellström, 1996). Enligt Kock (2010) handlar det formella lärandet om ett planerat lärande där organiserade utbildningar eller liknande ska kunna bidra med ny kompetens som man sedan ska kunna använda sig av i yrkeslivet.

Det informella lärandet innebär lärandet som sker i det dagliga arbetet och kan likt det formella vara planerat och ske i form av coaching eller mentorskap av exempelvis en mer erfaren medarbetare. Vad som utmärker det informella lärandet till största del är dock att det sker spontant och ofta omedvetet för individen som en effekt av andra aktiviteter och är en form av lärande som uppstår i all mänsklig verksamhet. Med detta menas att även när vi inte har för avsikt att lära oss något gör vi det även fastän vi inte är medvetna om det (Ellström, 1996). Det informella lärandet kan även ses som mer flexibelt än det formella och skapar större frihet och möjligheter för individens lärande.

Kock (2010) beskriver det informella och formella lärandet som två olika lärformer som är beroende av varandra. Båda formerna är betydelsefulla var för sig men blir starkare genom att den ena stödjer den andra. Genom att delta i formella läraktiviteter som exempelvis interna utbildningar kan det i sin tur öka de anställdas förmåga att ta till sig det informella lärandet som sker på arbetsplatsen.

3.2 Community of Practice

Begreppet Community of practice står för en gemenskap av människor som deltar i samma praktik där de lär sig av varandra genom praktiken. Inom ett community of practice så sker lärandet i en social kontext där både nya i gruppen och mer erfarna i gruppen tillsammans blir medlemmar i en gemenskap (Lave & Wenger, 1991). I denna gemenskap lär sig

3.2.1 Community

Med community menar Wenger (1998) en gemenskap som skapar förutsättningar för ett socialt lärande inom en grupp där medlemmarna i gruppen deltar i lärande aktiviteter och delar kunskap mellan varandra. För att möjliggöra det sociala lärandet måste det finnas ett öppet klimat där det är accepterat att ställa frågor till varandra samt att kunna ifrågasätta saker och uttrycka sina åsikter. För att underlätta ett öppet klimat är det i sin tur viktigt att det finns en tillit mellan medlemmarna och att de känner sig bekväma med att vara ärliga. Detta underlättas genom att medlemmarna bär på samma visioner och har gemensamma mål för att vara öppna mot varandra. Gemenskapen i sig grundas i att det finns en samhörighet hos medlemmarna och där samtliga arbetar inom samma yrkeskategori. Gemenskapen i sig kan däremot bestå av personer med olika egenskaper, specialistkunskaper och med olika lång erfarenhet vilket berikar lärandet hos medlemmarna och kan skapa en ökad kreativitet i och med ökad mångfald. Då varje individ bidrar med olika perspektiv formas ett system där lärande sker genom social interaktion. Det är därför viktigt att den sociala interaktionen sker kontinuerligt för att lärandet ska upprätthållas i gruppen. En stark gemenskap kan även underlätta hanteringen av konflikter då man stödjer och hjälper varandra, och där även konflikter kan göra gemenskapen ännu starkare och bidra till lärande hos medlemmarna (Wenger et al., 2002).

3.2.2 Practice

Med practice menar Wenger (1998) att medlemmarna ingår i en gemensam praktik där man delar erfarenheter och kunskap med varandra varav praktiken är en ständigt pågående process där medlemmarna interagerar med varandra. Vid situationer då en medlem inte vet hur hen ska hantera situationen lär man sig genom att delta och iaktta hur andra i gruppen arbetar. Genom att delta i gemensamma aktiviteter och dela information stärks gruppens samhörighet och relationerna mellan medlemmarna. Då det sker ett utbyte av kompetens leder det även till en ökad kompetens och ökad effektivitet eftersom de lär sig att hantera återkommande

kan uppstå. Wenger (1998) menar slutligen på att den gemensamma praktiken gör lärandet meningsfullt för medlemmarna när det sker i en social kontext.

3.3 Sammanfattning teoretiskt ramverk

Det formella lärandet karakteriseras av ett målinriktat och planerat lärande och som ofta äger rum utanför arbetsplatsen. Det formella lärandet kan förekomma i form av utbildningar inom vilket individen tar till sig information. Den formella kunskapen ska sedan kunna bidra med kompetensutveckling för individen som skapar förutsättningen för arbetet i den dagliga verksamheten. Vid informellt lärande kan de anställda lära sig samtidigt som de utför sina arbetsuppgifter, genom att komma underfund med hur man ska hantera svåra situationer eller genom interaktioner med andra på arbetsplatsen. Det informella lärandet kan därför ske omedvetet och spontant för individen till skillnad från det formella lärandet. Trots att de två formerna av lärande skiljer sig åt är det tydligt att de kompletterar varandra, där det formella lärandet används i det dagliga arbetet och stödjer det informella lärandet. Därav bör

lärandeformerna ske i en samverkan med varandra. De teoretiska begreppen formellt och informellt lärande används i studien för att skapa en tydligare definition av vad lärande kan innebära i arbetslivet samt en förståelse för hur dessa former av lärande inte bör ses som separata utan som ett komplement till varandra.

Begreppet community of practice står för en gemenskap av människor som deltar i en praktik där de tillsammans lär sig av varandra genom praktiken. Här sker lärandet i en social kontext där både nya och mer erfarna i gruppen tillsammans blir medlemmar i en gemenskap och där medlemmarna i gruppen kontinuerligt lär sig av varandra genom att ställa frågor och finnas som stöd. Detta leder till att medlemmarna ständigt utvecklas och får ökad kompetens. Community of practice används i studien för att få en djupare förståelse av hur det informella lärandet i det dagliga arbetet företer sig. Av teorin framgår även vikten av att lära sig av andra på en arbetsplats, där kommunikation och samarbete är viktiga faktorer.

4. Metod

databearbetning och analysmetod, urval, reflektion av metod, forskningsetiska aspekter samt en diskussion kring metodavsnittet.

4.1 Metodval

Utifrån vårt syfte och tillhörande frågeställningar har vi i denna studie valt att arbeta

kvalitativt med semistrukturerade intervjuer. Då vi vill få djupare kunskap om medarbetarnas tankar om den interna utbildning som erbjuds samt hur det formella lärandet samverkar med det informella lärande i det dagliga arbetet ansåg vi att intervjuer var det rätta

tillvägagångssättet. Genom att använda intervju som tillvägagångssätt ökar möjligheten att få djupare och mer omfattande svar, mycket på grund av att det blir lättare för oss att ställa följdfrågor om det är något i informanternas svar som vi känner oss osäkra på eller vill veta mer om (Bryman, 2008, s. 415). För att få en djupare förståelse för informanternas tankar, upplevelser och känslor kan man använda sig av intervjuer då det är ett flexibelt

tillvägagångssätt (Bryman, 2008, s. 415). Vid samtliga intervjuer använde vi oss av en intervjuguide som skapats utifrån våra tre frågeställningar. Eftersom vi valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer ansåg vi att frågorna nödvändigtvis inte behövde ställas i en viss ordning utan kunde formas utifrån informanternas svar då intervjupersonen har möjlighet att utforma svaren på sitt eget sätt (Bryman, 2008, s. 206).

Vidare har vi intagit ett abduktivt angreppssätt då vi växelvis utgått från både teori och empiri i vår metod. Detta innebär att medan man arbetar med teorin kan man gå tillbaka till empirin och reflektera över vad den har för mening i den valda teorin. På detta sätt kan man upptäcka nya aspekter som föranleder att teorin kan utvecklas och genom det komma fram till nya teoretiska insikter. I denna studie har vi alltså växlat mellan teori, empiri och reflektion under arbetets gång (Alvehus, 2013, s. 110).

4.2 Datainsamling

Det empiriska materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer som metod. Intervjuerna genomfördes vid två olika caféer då det, av praktiska skäl, inte varit möjligt att besöka informanterna på deras arbetsplats. Ett av problemen var att det var svårt för

haft möjlighet att spela in intervjuerna, vilket hade medfört problem vid transkriberingen. Vi ansåg därför att det var mer lämpligt att genomföra våra intervjuer på annan plats. Ett

problem som kan uppstå när man väljer att ha en intervju på en offentlig plats är att

inspelningarna kan skadas genom eventuellt buller eller något annat störningsmoment (Ahrne & Svensson, 2008, s. 45). Några sådana problem upplevde vi dock inte vid våra

intervjutillfällen.

En intervju genomfördes över telefon då informanten ej hade möjlighet för ett fysiskt möte, vilket ibland kan ses som ett problem för att man bland annat inte har någon möjlighet till intervjupersonens kroppsspråk eller uttryckssätt (Bryman, 2008, s. 433). Vi såg dock inte intervjun per telefon som något problem. Vid intervjutillfällena deltog vi båda två och inför varje intervjutillfälle bestämde vi oss för vem som hade ett större ansvar under intervjun för att ställa frågorna samt att den andre hade ett övergripande ansvar för att anteckna intressanta svar från informanterna.

För att inte gå miste om viktig information valde vi att spela in intervjuerna, vilket är något som Bryman (2008) rekommenderar för att inte gå miste om informanternas personliga formuleringar och uttryckssätt. Detta såg vi som en lättnad då vi kunde koncentrera oss mer på intervjun och följa med i samtalsdynamiken. Enligt Bryman (2008) kan det finnas en viss nackdel med inspelade intervjuer. Informanten kan känna en oro då individen är medveten om att deras ord kommer att bevaras. Vi var därför väldigt noga med att intervjupersonen var mycket väl medveten om detta och att hen själv godkänt ljudinspelningen innan varje

intervju. Det kan ske tekniska problem med ljudinspelningar, och därför ska man inte helt förlita sig på ljudinspelningar utan även föra anteckningar under intervjuerna för att inte riskera att gå miste om information (Ahrne & Svensson, 2008, s. 53).

4.3 Databearbetning och analysmetod

Som tidigare nämnts valde vi att spela in intervjuerna vilket vi gjorde med hjälp av våra mobiltelefoner. Detta för att inte gå miste om viktig information samt för att kunna gå tillbaka och lyssna på intervjuerna flera gånger. Att använda sig av en ljudinspelning vid en intervju är något som kan ses som positivt för informanten men även för de som intervjuar då man vet med säkerhet att det som sades under intervjun dokumenteras (Bryman, 2008, s. 428-429).

Transkribering kan vara en tidskrävande process i metoden då det är mycket material som man måste bearbeta (Bryman, 2008, s. 523). Vi anser att transkribering är en viktig process i analysförfarandet för att kunna ha kvar intervjupersonernas uttryckssätt men också för att kunna gå vidare med transkriberingen i kodningsprocessen. Efter åtta stycken transkriberade intervjuer var det mycket data som vi behövde analyseras. Under själva transkriberingen valde vi att transkribera det intervjupersonen sade, pauser, skratt och annat som var

anmärkningsvärt. Däremot valde vi att exkludera ord som “ehm” “mm” “asså” och “hmm” och upprepningar av ord då vi ansåg att dessa ord inte hade någon funktion för bearbetningen av materialet och det underlättade även transkriberingen. Efter varje intervjutillfälle

transkriberades materialet på en gång för att ej gå miste om intrycken från intervjuerna, då de kan vara viktigt att intervjuerna fortfarande är ”färska” (Ahrne & Svensson, 2011, s. 66). Vi valde att transkribera materialet var för sig, för att sedan kunna jämföra de resultat som vi fått fram.

Allt insamlat material bearbetades sedan med kodning och kategorisering, vilket innebär att all data översätts från en form till en annan, vilket gjorde att vi såg strukturer i materialet (Bryman, 2008, s. 516). Kodning är en viktig del av analysen och att koda material är en process i flera steg. För att underlätta arbetet började vi koda materialet efter varje transkribering, då det kan öka förståelsen av data och det kan även kännas lättare att

analysera datainsamlingen på en gång för att inte “drunkna i data” samt att det kan bidra till det teoretiska urvalet (Bryman, 2008, ss. 523-525). Till en början läste vi igenom

4.4 Urval

När det gäller val av intervjupersoner har vi valt ut åtta personer som är anställda inom Kriminalvården där samtliga har liknande arbetsuppgifter och arbetar på samma avdelning. Dock varierar informanterna i ålder då vi har intervjuat personer mellan 23-50 år. Personerna har även olika lång arbetslivserfarenhet samt är av olika kön. Detta såg vi som något positivt för vår studie då samtliga bar på varierande arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården. Vid val av informanter ville vi dock att informanterna skulle ha arbetat minst ett år inom

Kriminalvården för att säkerställa att de hunnit få möjlighet till någon utbildning och därmed är lämpliga för studien.

För att få kontakt med informanter till vår studie har vi i ett inledande skede fått kontakt med en informant, som sedan rekommenderade ytterligare personer som skulle kunna vara

lämpliga för studien. Urvalet har därav skett enligt ett så kallat snöbollsurval vilket kan beskrivas som ett slags bekvämlighetsurval vilket innebär att forskaren får kontakt med ett mindre antal individer som kan vara relevant för studien och genom dessa få kontakt med ytterligare individer som kan vara relevant för studien (Bryman, 2008, s. 196). Enligt Ahrne och Svensson (2011) kan det finnas en risk med detta urval då intervjupersonerna

förmodligen har kontakt med varandra och kan därför förmodas ha gemensamma

erfarenheter. På så sätt vet man inte vad som kan finnas utanför det här “nätverket” vilket kan leda till att man förbiser intressanta personer och information (Ahrne & Svensson, 2011, s. 43). En fördel med ett snöbollsurval är att det är ett effektivt sätt att få kontakt med möjliga informanter då det är tidssparande och bekvämt (Alvehus, 2013, s. 68).

4.5 Reflektion över metod

Under studiens gång har vi försökt att förhålla oss kritiska i vår metod och ska därför i detta stycke diskutera metodens styrkor och eventuella svagheter i relation till studiens syfte. Vid valet av metod har vi tagit hänsyn till både dess styrkor och svagheter. Intervju som metod är ett bra verktyg då man kan höra flera personers åsikter om ett fenomen på kort tid och utifrån deras synvinkel. Det underlättar även för den som intervjuar att samla in

informanternas språkbruk, uttryck och normer genom att man har ett direkt samtal och ser informanten framför sig (Ahrne & Svensson, 2011, s. 56). Svagheter med intervju som metod kan vara att definiera om det som informanten berättar verkligen stämmer. Det finns alltså en fråga om det som sägs sanningsenligt återspeglar personens åsikter. Man kan således inte ta för givet att en utsaga är sann bara för att den utges att vara det om man inte har sett det i verkligheten. Det bästa vore i så fall att kombinera intervju och observation för att både få höra och se personens handlingar i en verklig situation (Ahrne & Svensson, 2011, s. 57). I denna studie är dock inte observation relevant då vi inte vill undersöka hur det är på

arbetsplatsen, utan vi vill undersöka deras tankar och känslor kring den kunskap de får ta del av.

Begreppet äkthet beskriver på vilket sätt undersökningen ger en autentisk, det vill säga äkta bild av intervjupersonernas uppfattningar (Bryman, 2008, s. 357). Vi har haft detta i åtanke främst under transkriberingen då vi ska lyssna och skriva ner informanternas ord för att sedan koda samtliga nedskrivna intervjuer. Här är det av vikt att detta sker så noga som möjligt för att inte råka ändra något som informanterna har sagt eller att man får en felaktig tolkning av det som informanterna säger. Denna undersökningen anser vi därav skapar en rättvis och gedigen bild av informanternas åsikter och uppfattningar.

Att använda sig av en kvalitativ undersökning innebär att det finns svårigheter att

generalisera resultatet till en hel population. Vi har valt att använda oss av informanter med olika lång arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården vilket kan höja studiens

generaliserbarhet (Bryman, 2008, s. 369). Studiens generaliserbarhet är dock begränsad då intervjuerna har skett inom samma geografiska område samt att det endast genomfördes åtta intervjuer i studien.

4.6 Forskningsetiska aspekter

Vid vetenskaplig forskning är det viktigt att ha i åtanke dels hur de människor som deltar i forskningen behandlas och att forskningens undersökningsområde ska ha ett viktigt syfte som bidrar till samhällets utveckling (Vetenskapsrådet, 2002). I vår studie utgick vi ifrån

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer vilka har legat till grund för de etiska beslutstaganden.

Informationskravet handlar om att man har ett ansvar att informera berörda individer som

deltar i studien om den aktuella forskningsuppgiftens syfte (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7). Vi har informerat samtliga deltagare som medverkat i studien om att det är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Detta förklarades klart och tydligt i det

informationsmail som förklarade vårt syfte med studien och informanternas roll i densamma (se Bilaga 8.2).

Nyttjandekravet innebär att all insamlad data om enskilda personer endast får användas för

studiens ändamål. Den insamlade datan får alltså inte användas för kommersiellt bruk, icke-vetenskapliga syften samt personuppgifter som påverkar den enskilde individen

informanterna har även fått besked genom ett utlämnat samtyckesformulär vilket beskriver vart studien kommer att publiceras.

Samtyckeskravet handlar om att alla individer som medverkar i studien har rätt att bestämma

över sin medverkan. De har möjlighet att avbryta när som helst under studiens gång. Det kräver inte någon förklaring från intervjupersonen varför hen vill avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002, s. 9). För att detta skulle framgå till informanterna gav vi ut ett samtyckesformulär innan intervjun som de fick läsa igenom och sedan underteckna. Samtyckeskravet avser även att individerna som deltar i studien ej ska utsättas för någon påverkan på sitt deltagande eller på något sätt känna sig obekväma, vilket vi var noga med att tydliggöra.

Konfidentialitetskravet avser att samtliga deltagare i studien ska behandlas konfidentiellt.

Alla personliga uppgifter ska hanteras på ett sätt så att ingen obehörig kan komma åt dessa. Med detta menas att alla uppgifter om samtliga individer ska lagras och antecknas på ett sätt så att ingen utomstående från studien kan identifiera dessa (Vetenskapsrådet, 2002, s. 12). Vi har tagit hänsyn till detta genom att ge alla informanter ett visst nummer såsom informant 1, informant 2 och så vidare för att deras namn inte ska framgå på något sätt. Vi har även beaktat att även om informanternas arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården anges i denna studie ska denna uppgift inte göra det möjligt att identifiera individerna. Ljudinspelningarna från samtliga intervjuer togs även bort direkt efter att studiens publicerats för att ingen utomstående skulle kunna få tillgång till materialet.

5. Resultat och analys

klienter, vikten av det informella lärandet samt förhållandet mellan det formella och informella lärandet.

5.1 Presentation av informanter

I denna studie har vi samlat in data från åtta stycken informanter. Informanterna arbetar på samma anstalt samt avdelning. För att skydda informanternas identitet så har vi valt att beskriva de utifrån endast antal års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården.

Informant 1 – 1-2 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 2 – 2-3 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 3 – 5+ års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 4 – 3-4 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 5 – 3-4 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 6 – 2-3 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 7 – 1-2 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården Informant 8 - 1-2 års arbetslivserfarenhet inom Kriminalvården

Samtliga informanter har en gymnasieutbildning. Två av informanterna har därutöver även en universitetsutbildning, dock utan relevans för deras nuvarande arbetsuppgifter inom

Kriminalvården. Samtliga informanter arbetar på en ungdomsavdelning, denna

ungdomsavdelning är till för ungdomar i åldrarna 18–23 år. Informanterna har även likartade arbetsuppgifter och dessa kan variera från dag till dag. En arbetsdag för informanterna innefattar allt från att låsa upp dörrar, säkerställa klientens hälsa, ta hand om dokumentation, vara med vid förhör, upprätthålla säkerheten, övervaka klienterna, planera och transportera klienterna från häktet till anstalt, samt stötta klienterna i deras utvecklingsarbete. Därutöver har de ansvar för att matcha klienter för en eventuell samsittning, vilket innebär att två

arbete. Samtliga informanter är överens om att de är nöjda med sina arbetsuppgifter. En av informanterna menade att den viktigaste arbetsuppgiften som de har är att ta ansvar för andras människors liv och hälsa samt att de har ett ansvar att skydda samhället från de som har begått brott, genom att till exempel förhindra rymning.

5.2 Hur ser det formella lärandet ut i form av interna utbildningar?

5.2.1 Uppfattning om innehållet i utbildningarna

Samtliga individer har genomgått en introduktionsutbildning, vilket är en obligatorisk utbildning som alla medarbetarna måste gå när de börjar arbeta på en anstalt. Det är en

övergripande utbildning som behandlar de kommande arbetsuppgifterna. Strävar man efter att utvecklas inom sin arbetsroll måste man gå en grundutbildning, denna grundutbildning är dock inte obligatorisk men det finns ett krav att man måste genomgå denna utbildning för att få en fast tjänst. När man har en fast tjänst krävs det mer av en medarbetare, det kan till exempel handla om mer avancerade arbetsuppgifter såsom dokumentation, beslutsfattande och hur man framför ett beslut. Alla informanter har genomgått grundutbildningen efter något år som anställd inom Kriminalvården. Några av informanterna har genomgått den för att andra kollegor har berättat att utbildningen ska ha varit givande och relevant för sina arbetsuppgifter, andra har genomgått den för att kunna få en fast tjänst på arbetsplatsen.

Jag tycker att grundutbildningen behövs för att jag skulle kunna arbeta på bästa sätt. Annars hade jag inte haft de befogenheter som jag fått genom den utbildningen. Till exempel grepp och sånt på klienterna. Jag skulle inte fått göra det om jag inte gått den utbildningen. - Informant 6

Informanterna beskriver grundutbildningen som en utbildning där man får en större inblick i sina arbetsuppgifter, dvs. att man får en mer specifik bild av hur man ska agera i vissa situationer samt få en chans att lära sig mer om det praktiska. Till exempel kan det uppstå situationer där klienter blir våldsamma, och då måste man som informant 6 säger i

ovanstående citat, veta hur man ska hantera situationen, exempelvis vilka grepp man kan använda.

genomgått en koordinatorsutbildning som hen beskriver som ett ”paraply”, vilket innebär att man lär sig att ha uppsikt över ett flertal klienter. Andra informanter har även gått

barnombudsutbildning, bilförarutbildning, beslutsfattarutbildning, ungdomsutbildning, barnskyddsutbildning, larmchefsutbildning samt säkerhetsinriktade utbildningar. Dessa utbildningar är inte obligatoriska men de informanter som har genomgått dem har gjort det för att de vill vidareutvecklas och få mer kunskap inom respektive område.

Samtliga informanter tycker att grundutbildningen bör vara obligatoriskt då de anser att den utbildningen gynnar både arbetsgivare och arbetstagare, medan de anser att de andra

utbildningarna bör vara frivilliga. Detta då informanterna anser att personer är lämpade för olika saker och har olika intressen, och därför bör man själv få välja vilka utbildningar man vill ta del av.

Informant 2 känner att det skulle behövas mer klarhet kring utbildningarnas innehåll. Hen anser att utbildningarna bör vara mer inriktade på specifika anstalter och avdelningar istället för att samtliga medarbetare som arbetar på olika anstalter och säkerhetsklasser ska gå samma utbildning. Hen anser att det kan bli otydligt vad som är meningen att man ska ta med sig från utbildningarna i och med att all information inte rör samtliga medarbetare. Arbetar man till exempel inom säkerhetsklass 1 men genomgår en utbildning tillsammans med säkerhetsklass 3 kan det vara oklart om vad som är viktigt för respektive grupp.

Jag tycker att utbildningarna är bra men det borde finnas mer interna föreläsningarna inom

medarbetarnas specifika arbetsuppgifter. Till exempel att en ungdomspsykolog kommer och föreläser för de som jobbar på ungdomsavdelningen för att få mer förståelse kring ungdomar. – Informant 2

Efter varje utbildning har medarbetarna möjlighet att göra en kursvärdering, där de har möjlighet till att berätta vad de anser varit bra eller dåligt med utbildningen. Majoriteten av informanterna upplever att dessa utvärderingar inte har följts upp efter avslutad utbildning. Detta kan resultera i att det blir svårt att veta om utbildningarna har givit ny kompetens när medarbetarna återgår till arbetet. Det kan då bli svårt för arbetsgivaren att veta om det skett någon kompetensutveckling hos de anställda. Detta har stöd i Ellström (2010) som menar att om kompetensutveckling ska ske hos medarbetarna krävs det ett kontinuerligt

Om utbildningarna inte bidrar tillräckligt mycket till medarbetarnas lärande kan det resultera i att medarbetarna inte upplever att det finns en drivkraft till att vilja lära och utvecklas inom sin arbetsroll. Om medarbetarna inte känner sig tillräckligt motiverade att gå utbildningarna kan det leda till att lärprocessen försämras (Ellström, 1996). En av informanterna känner ibland att utbildningarna inte ger tillräckligt mycket färdighet och att många av

utbildningarna kan kännas tråkiga vilket har resulterat till att hen har tackat nej till utbildningar som erbjudits på arbetsplatsen.

5.2.2 Interna utbildningarnas relevans

Sex stycken informanter menar att utbildningarna är lärorika och ger ny kunskap inom sin arbetsroll. Informanterna anser att man klättrar mer i sitt yrke ju fler utbildningar man genomför då de får en större kunskap och förståelse för verksamheten samt hur de ska hantera klienter och bemöta sina medarbetare:

Jag får ju mer befogenheter oavsett vad det gäller när jag gått en utbildning. Till exempel ungdomsutbildningen, där får man lära sig ganska mycket om ungdomar, hur de tänker… mer ungdomspsykologi. Till exempel varför de hamnar i kriminalitet osv… det gjorde så att jag tänkte på ett annat sätt än innan. – Informant 6

Av svaret framgår det att informant 6 ser utbildningarna som en viktig del i sin yrkesroll för att kunna utvecklas och få mer befogenheter inom sina arbetsuppgifter. Informanten upplever att hen utvecklas efter att ha genomgått utbildning som sedan kan vara till nytta i det dagliga arbetet. Det kan utifrån Ellströms (1996) teori tolkas som att informanterna får mer kunskap genom utbildningarna, vilket i sin tur leder till att förbättra individens lärandeprocess och genom dessa utbildningar inhämtas kunskap som man kan applicera på medarbetarnas dagliga arbete. Informant 5 säger:

relevanta för mina arbetsuppgifter och jag är tacksam att min chef erbjudit mig dessa. – Informant 5

Av citatet framgår det att informanten upplever att utbildningarna har varit relevanta för hens arbetsuppgifter vilket nästa samtliga informanter är överens om.

De informanter som inte såg utbildningarna som lärorika upplevde utbildningarna som en aning förvirrande och otydliga. Som tidigare nämnts i 5.2.1 kan det bero på att samtliga medarbetare, oavsett avdelning/säkerhetsklass, genomgår samma utbildning. Informanterna känner att utbildningarna inte gav dem tillräckligt med klarhet för att veta hur de ska

applicera informationen i det dagliga arbete utan att de interna utbildningarna istället gav upphov till en osäkerhet i hur de skulle hantera den nya informationen som de fått. För att en individ ska ha lättare för att lära krävs det enligt (Ellström, 1996) att medarbetarna ska kunna förstå innebörden i utbildningarna. I detta fall skulle utbildningarna istället kunna bidra med en försämrad lärandeprocess för medarbetarna.

De flesta av informanterna är överens om utbildningarna är bra men en person uttrycker sig mer specifikt om att hen upplever att de bör ändra innehållet i utbildningarna för att det ska vara givande för ens egna arbetsuppgifter. Enligt Kock (2010) ska de interna utbildningarna bidra till att medarbetaren ska ta till sig ny kompetens av utbildningarna och använda sig av detta på arbetsplatsen, annars ses de som meningslösa.

5.3 Hur ser det informella lärandet ut i det dagliga arbetet?

5.3.1 Lärande genom medarbetare

Det är ett klimat där man alltid kan fråga och utbyta erfarenheter med varandra, vilket är viktigt för att kunna utvecklas. Men det är också en verksamhet som ställer höga krav på din personliga lämplighet och att du passar för jobbet - Informant 1

Samtliga informanter är överens om att deras avdelning har ett öppet klimat där man delar med sig av sin kunskap hela tiden, vilket är en viktig förutsättning för det informella lärandet. Även om informanterna arbetar på samma avdelning så kan man inom Kriminalvården inneha olika arbetsroller, vilket kan innebära att man bär på olika mycket kunskaper inom olika områden beroende på vilken roll man har. Tjänsten som kriminalvårdare innebär

dessutom att ha hand om ett flertal olika uppgifter där det är svårt att vara specialist inom allt. Om osäkerhet uppstår frågar man således den person som innehar specialistkunskaper för den frågan man har. Inom Kriminalvården arbetar dessutom människor med olika bakgrund, egenskaper och ålder. På så sätt kommer alla in med och bidrar med olika synvinklar och perspektiv som skiljer sig från den andre. Individens erfarenhet och sociala förmåga är viktiga faktorer för det informella lärandet, vilket underlättar möjligheten att lära känna människorna i organisationen (Ellström, 1996). Det kan hända att individer har olika sätt att lösa konflikter på och olika metoder att använda för att det ska gå så bra som möjligt. Ett stort utbyte av erfarenheter och kunskap skapas mellan medarbetarna i det dagliga arbetet då alla i grund och botten är olika. Lärande genom erfarenhet innebär lärandet om sociala relationer, att lära om sig själv och om förhållandet till andra människor (Wenger, 1998). Informant 7 beskriver även att det är uttalat att efter att man har tagit del av en utbildning bör man dela med sig av sig av den formella kunskapen till sina medarbetare. Detta är viktigt då inte alla har möjlighet att gå alla utbildningar. På detta sätt sprids kunskapen mellan medarbetarna så att alla får ta del av utbildningens innehåll.

Tanken är ju att man ska dela med sig till sina kollegor om någon gått en utbildning och inte andra har fått den, så det är ju mycket kommunikation också. Nu när jag ska gå barnombud utbildningen till exempel ska jag få berätta hur det går till de andra. - Informant 7

I det dagliga arbetet strävar man efter att tillsammans komma fram till den lösning som passar bäst för de olika typer av situationer som uppstår genom att kommunicera med varandra och ”hänga med” på vad den andre gör. Kommunikationen är extra viktig i

hanteringen av svårare situationer, då de kräver ett starkare samarbete mellan medarbetarna. Wenger (1998) framhåller just vikten av kommunikationen där lärande bör ses som ett socialt fenomen och att resultatet av ett deltagande i ett community of practice är kunskap, vilket medlemmarna i gruppen skaffar sig främst genom interaktion. Detta skapar ett lärande för medarbetarna inte endast i den specifika situationen utan även långsiktigt i form av att man börjar tänka på vad man skulle ha gjort annorlunda och hur man ska hantera framtida situationer med hjälp av den nya kunskapen. Som informant 5 säger:

Allt tar vi nästan i grupp om det är något nytt… vi måste göra samma sak. Det kan inte vara så att jag gör en sak och någon annan en annan sak. Så vi måste alltid stå bakom varandra hela tiden. - Informant 5

Utgångspunkten för samtliga informanter är att man i det dagliga arbetet lär sig av sina medarbetare och på så sätt märker man hur arbetssätten skiljer sig åt. Anställda inom ungdomsavdelningen har även olika lång arbetslivserfarenhet inom yrket som

kriminalvårdare. En person som har jobbat en längre tid och besitter mer kunskap blir därav en säker källa att gå till för att få information eller råd. Detta visar sig tydligt vid hantering av dokumentation där informant 7 beskriver att man vanligtvis vänder sig till kollegor som har arbetat inom kriminalvården en längre tid om man behöver hjälp, då deras tid på

arbetsplatsen anses ha gett dem mer erfarenhet och kunskap.

Sen med dokumentation och sånt så brukar jag fråga dem som är duktiga, hur ska jag utföra det här. Många har ju jobbat mycket längre än mig. Annan kompetens, alla är liksom olika. Så jag kan ju lära mig av, nån kanske är väldigt bra på att prata med klienterna, då kan jag lära mig av det till exempel. Medan jag kanske har något annat som jag kan lära andra så. - Informant 7

Informant 5 anser det dock som givande att någon ny kommer in och delar med sig av sin kunskap och kan se verksamheten med nya ögon. Om man har jobbat en längre tid inom Kriminalvården finns risken, menar informanten, att man blir hemmablind, vilket kan resultera i att man stannar av i utvecklingen och arbetar på samma sätt som man alltid har gjort. Att någon utifrån kommer in kan således, menar hen, vara av fördel och kan få medarbetarna att tänka i nya banor.

Ofta lär man sig mer av de nya som kommer, för de kommer in med nya ögon, man blir lite hemmablind. Så kommer det in helt nya som har en helt annan syn på det så ofta lär man sig mycket mycket mer av de nya än de som har jobbat i många år. - Informant 5

Wenger (1998) menar att genom att ständigt acceptera och inkludera nya medlemmar till ett community så lär sig och utvecklas individerna i gruppen. Grundstenarna för ett fungerande community of practice i det dagliga arbetet inom kriminalvården är kommunikation, en öppen arbetsmiljö som tillåter nyfikenhet och att våga ställa frågor till varandra, samt ett socialt stöd mellan medarbetare. Här sker ett utbyte av erfarenheter och kunskap vilket skapar mening för medarbetarna och genererar i sin tur nya erfarenheter och kunskaper.

Informant 2 lyfter dock fram en problematik med samarbetet mellan medarbetare vilken kan uppstå vid stressiga situationer eller om det är dålig stämning på arbetsplatsen, när tiden är knapp och det är mycket att göra beskriver informant 2 det som att folk är ganska inne i sig själva och att man då lätt kan glömma bort sina medarbetare runt omkring sig. Tiden kanske heller inte finns att samtala med varandra om det uppstår en situation som kräver att man måste agera snabbt. Informanterna menar dock att majoriteten av tiden på arbetsplatsen genomsyras av att medarbetarna stödjer och hjälper varandra.

5.3.2 Lärande genom klienter

En annan aspekt av det informella lärandet i det dagliga arbetet är lärandet genom klienterna, vilket grundar sig i det informella och spontana lärande som sker i vardagen när man lär sig hantera olika uppgifter och situationer genom att pröva sig fram (Ellström, 1996).

kriminalvårdare viktigt att lära känna sina klienter för att skapa förståelse för hur klienterna tänker, resonerar och handlar. Att lära känna klienterna bidrar även till en stor del av lärandet då man lär sig hur var och en ska hanteras, vilket är viktigt för att kunna utföra ett bra jobb.

Man lär sig alltid nåt nytt av sig själv, hur man reagerar hur man hanterar saker.. man kan få in sitt eget liv när man pratar med klienterna. Sen lär man sig hela tiden när man får veta mer om klienterna och vad de har gått igenom och varför det har blivit som det har blivit.. ju mer man har arbetat där. Man lär sig hur folk fungerar liksom. - Informant 1

Informant 2 förklarar att det är en väldigt speciell värld de lever i som anställd inom Kriminalvården. Klienterna kan bestå av så kallade starka ledare som kan påverka andra klienter och kan lyckas styra en hel grupp eller till och med avdelning. Detta kan leda till stora konsekvenser för personalen i form av att en klient kan ha en sådan makt över andra klienter att denne kan få medhåll och på så sätt ställa till med bråk och diskussioner med personalen. Det kan även uppstå scenarion som upplopp genom att de skapar oreda på avdelningarna. Detta kan även leda till att de anställda förlorar kontrollen i och med att klienterna inte lyssnar de anställdas direktiv och tror att de kan göra vad de vill. Enligt informant 2 finns det även så kallade positiva ledare, som har makt över andra klienter men utnyttjar makten på ett bra sätt och till fördel för de anställda, exempelvis genom att förhindra bråk och konflikter. Klienters beteende kan alltså vara styrt av endast en klient, vilket kan visa sig som både positivt och negativt för informanterna i deras dagliga arbete. Detta exemplifierar hur informanterna ska hantera klienterna genom klienterna själva.

Informanterna ansåg även att det var viktigt att vara närvarande och kommunicera med klienterna för att inse hur samtalen kan förbättras både gällande behandling och klienternas misskötande.

5.3.3 Vikten av det informella lärandet

utveckling blir arbetet intressant, utvecklande och givande. Informant 2 framför att det praktiska i arbetet är viktigast. Utan det praktiska kommer man aldrig fullt ut kunna förstå den miljön eller situation man befinner sig i.

Majoriteten av informanterna ansåg att det som de lär sig i det dagliga arbetet är det som ger mest kunskap för arbetsuppgifterna. De ansåg att man lär sig mer av sina kollegor och det praktiska än genom de interna utbildningarna.

Det är lätt att sätta allt i en kontext när man är på plats och när du lär dig av dina kollegor. Man lär sig mer av sina kollegor än att bara sitta och läsa i en bok där det till exempel står ”såhär ska du öppna en dörr”, men när någon kollega visar dig ”vi gör såhär”, lär man sig mer. Jag skulle säga att det är mer learning by doing. – Informant 1

(Lave & Wenger, 1991) poängterar att kunskap inte finns lagrade hos individer utan är något som används praktiskt i det dagliga arbetet och att det viktiga i en lärandeprocess är just handlandet. På den anstalt som informanterna arbetar på använder de sig väldigt mycket av kommunikation mellan kollegor angående bland annat arbetsuppgifterna. Efter varje avslutat pass pratar medarbetarna med varandra om hur dagen har varit och har möjlighet att ventilera händelser med varandra. Eftersom att medarbetarna oftast arbetar två och två blir därav kommunikation A och O. För att kunskap inte ska gå förlorad kan diskussion med andra kollegor eller arbetsgivare vara ett inlärningssätt (Ellström, 1996). Informanterna lär sig mycket av sina kollegor på arbetsplatsen med hjälp av att ha en öppen dialog.

5.4 Hur förhåller sig det formella och informella lärandet till varandra i det

dagliga yrkesutövandet?

Innan jag gick grundutbildningen hade jag jobbat inom Kriminalvården ett år, jag trodde att jag kunde ganska mycket innan det, men efter den utbildningen så fick jag helt plötsligt en annan syn på saker. Jag känner att jag fick mer koll på mina arbetsuppgifter på ett annat sätt – Informant 4

Av citatet framgår det att informant 4 upplever att de interna utbildningarna har en stor påverkan på det informella lärandet. För att kunna utföra vissa arbetsuppgifter känner hen att det krävs information och kunskap från utbildningarna för att man ska kunna veta hur man ska agera i vissa situationer på arbetsplatsen. Samtliga informanter är överens om att de anser att man måste ha gått en utbildning inom vissa områden för att man ska kunna utföra

arbetsuppgiften. Informant 5 anser att en kombination av både de formella och informella är det bästa: “Jag kan inte slå upp i en uppslagsbok när det väl händer något som jag måste utföra praktiskt”. Hen fortsätter och berättar om att det formella och informella lärandet går hand i hand och upplever att det är det bästa sättet för att få mer klarhet om den kunskap som behövs för medarbetarnas arbetsuppgifter.

Majoriteten av informanterna anser att det är viktigt att man ska kunna kombinera

utbildningarna med det dagliga arbetet. Resultatet visar på att informanterna upplever att man behöver de teoretiska kunskaperna för att sedan kunna utföra de praktiska arbetsuppgifterna på bästa sätt. För att individen ska kunna lära sig av sina handlingar krävs det reflektion. För att ett kreativt lärande ska uppstå behövs det kunskap för att man ska ha möjlighet till att reflektera över sitt eget handlande (Ellström, 2001). För att kunna reflektera över sitt eget handlade räcker inte det informella lärandet, utan det måste på något sätt stödjas av det formella lärandet.

Utifrån resultatet kan man tydligt se att informanterna anser att det är betydelsefullt för lärprocessen att kombinera det formella och informella lärandet. Samtliga informanter har tagit del av nya färdigheter från utbildningar samtidigt som de har kunnat erhålla ny kunskap genom det dagliga arbetet, detta kan således innebära att det skett en förändring hos

5.5 Sammanfattning av resultat och analys

Introduktionsutbildningen som individerna genomgår när de börjar arbeta på en anstalt är obligatorisk för samtliga medarbetare. Samtliga informanter har valt att gå en

grundutbildning som man oftast genomgår efter ca 1 år som anställd. Anledningen till varför de valt att medverka i utbildningen är för att de har velat utvecklas inom sin arbetsroll och för att få ny kunskap. Några av informanterna har genomgått utbildningen för att kunna få fast tjänst, då den utgör ett krav för att man ska kunna få det. De andra utbildningarna som finns att genomgå har varit frivilliga men några av informanterna har valt att medverka i dessa för att få mer kunskap inom dessa områden och på grund av intresse.

Informanterna anser att utbildningarna som de har genomgått leder till nya kompetenser och lärande i samspel med det dagliga arbetet. Majoriteten av informanterna anser att det

informella lärandet är det som väger tyngst men de är överens om att en kombination av formellt och informellt lärande är det bästa. Informanter anser att grundutbildningen bör vara obligatorisk för att de tycker att grundutbildningen är den utbildning i vilken innehållet har varit mest relevant för det dagliga arbetet och som givit informanterna ny kompetens som de kan ha nytta av i sina arbetsuppgifter. De informanter som inte varit nöjda med de frivilliga utbildningarna har sett dem som onödiga, oklara och irrelevanta för deras arbetsuppgifter. Detta på grund av att de upplever att utbildningarna är för övergripande. Informanterna anser att utbildningarna bör vara mer specifika beroende på vad man arbetar på för avdelning och vilken säkerhetsklass man arbetar inom då upplever att vissa utbildningar är mer inriktade mot till exempel säkerhetsklass 3 eller en specifik avdelning. Informanterna beskriver att dessa utbildningar inte känns tillräckligt relevanta för samtliga medarbetare då. För att kunna ta till sig informationen på ett fördelaktigt sätt är det viktigt att medarbetarna känner ett behov av utbildningarna. Utbildningarna som informanterna har genomgått bör matcha deras kunskapsbehov men istället känner några av informanterna att dessa utbildningar inte har införskaffat dem den kompetens de strävar efter eller lärt sig något relevant för just deras arbetsuppgifter.

Socialt stöd, en öppen arbetsmiljö och kommunikation verkar vara avgörande faktorer för det informella lärande i det dagliga arbetet enligt informanterna. En öppen arbetsmiljö skapar förutsättningar för lärande genom att medarbetarna vågar ställa frågor och dela med sig av sin kunskap. Arbetsmiljön är även viktig för att skapa utrymme för reflektion och kritiskt

betydelsefullt på så sätt att medarbetarna stöttar varandra i det dagliga arbetet och hjälper varandra att skapa erfarenheter genom ett gemensamt deltagande i de olika situationer som uppstår.

Den mest framstående formen av lärande verkar enligt informanterna ske i ett samspel mellan det informella och formella lärandet. Detta genom att använda den teoretiska kunskap som de inhämtat från interna utbildningar och använda den kunskapen i praktiken i det dagliga arbetet. Vid hantering av dokumentation visar det sig exempelvis att informanterna tar till det formella lärandet inom vilket de fått kunskap från de interna utbildningarna och som ofta berör det teoretiska mer än det praktiska. Men det är även viktigt att få hjälp genom mer erfarna kollegor om kunskap om hur man ska gå tillväga vid situationer där den teoretiska inhämtade kunskapen inte räcker till. Det finns således en koppling mellan hur det formella lärandet används tillsammans med det informella lärande i det dagliga arbetet, där kunskap från interna utbildningar med fördel kan kombineras med det informella lärandet.

6. Diskussion

I detta avsnitt sätter vi studiens resultat i förhållande till studiens syfte och frågeställningar samt tidigare forskning. Därefter diskuteras begränsningar med studien som följs av förslag på framtida forskning. Studien ämnar till att undersöka och bidra till kunskap om det formella och informella lärandet inom Kriminalvården samt på vilket sätt dessa former av lärande förhåller sig till varandra.

Resultatet visar på att informanterna upplever att de formella utbildningarna har en betydande roll för deras kompetensutveckling. Informanterna anser att utbildningarna bidrar med den teoretiska kunskap som krävs i det dagliga yrkesutövandet. Dessa utbildningar får bland annat informanterna att bli bättre på att hantera praktiska moment på arbetsplatsen och anser att de får mer befogenheter genom att delta i utbildningar, detta leder till att de får möjlighet till att lära mer, vilket de upplever bidrar med ny kompetens.