Känslomässiga utmaningar i socialt arbete – vad betyder strategier och yrkeserfarenhet?

Examensarbete, 15 hp

Känslomässiga utmaningar i

socialt arbete – vad betyder

strategier och yrkeserfarenhet?

Författare: Kajsa Svensson Handledare: Paula Wahlgren Examinator: Kristina Gustafsson Termin: VT 2014

Abstract

Author: Kajsa Svensson

Title: Emotional challenges in social work – the importance of strategies and experience of the profession [Translated title]

Supervisor: Paula Wahlgren Assessor: Kristina Gustafsson

The aim of this study was to gain a greater understanding of what social workers perceive to be mentally demanding and emotionally challenging work, and which strategies they use to handle it. I chose to interview six social workers, three of them had long experience of social work, and three of them had worked for less than a year. The justification for this choice was that I wanted to interview people with different experience of social work over time, to be able to see possible differences in what was perceived as mentally demanding and emotionally challenging work, and how it was handled. The social workers were interviewed with a semi structured interview manual.

The results showed that the organization of the social service is not fitted to the work that social workers execute. This means that what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work largely depends on this. Experience of the profession does not necessarily affect what is perceived as mentally demanding and emotionally challenging work. However, longer work experience seems to benefit a social workers choice of strategies. This means that mentally demanding and emotionally challenging work in some cases is better handled by social workers with longer experience of the profession. The organization of the workplace can also affect which coping strategies that are being used, for example is time for reflection during working hours beneficial for the employees.

Keywords: social worker, mentally demanding work, emotionally challenging work, strategies

Förord

Följande är en kandidatuppsats skriven under Linnéuniversitetets socionomutbildning i Växjö. Uppsatsen omfattar 15 högskolepoäng och är skriven vårterminen 2014.

Jag vill ödmjukt tacka alla i studien deltagande socialsekreterare för visat intresse och engagemang. Dessutom vill jag tacka min handledare Paula Wahlgren, samt vänner och familj, för värdefull feedback, stöttning och konstruktiv kritik som jag fått under uppsatsprocessen.

Linnéuniversitetet, Växjö, måndagen den 2 juni 2014.

Innehållsförteckning

3.1 Vikten av reflektion och emotionell medvetenhet s. 4 3.2 Närhet och distans till klienter s. 5 3.3 Olika arbetssätt blir olika strategier s. 6 3.4 Ett oväntat samband mellan arbetstillfredsställelse s. 7 och känslomässig utmattning

3.5 Organisationens betydelse s. 7

3.6 Slutsats av tidigare forskning s. 9

4. Teori s. 9 4.1 Vetenskapsteoretisk ansats s. 10 4.2 Copingteorin s. 11 4.2.1 Begreppet coping s. 11 4.2.2 Copingprocessen s. 11 4.2.3 Vad är en copingstrategi? s. 12 4.2.4 Copingresurser och olika copingstrategier s. 12

5. Metod s. 13

5.1 Datainsamlingsmetod s. 13

5.2 Överväganden rörande andra datainsamlingsmetoder s. 15

5.3 Genomförande av intervjuer s. 15

5.4 Övervägande rörande urvalsmetod och urval s. 16 5.5 Reflektioner kring val av tillvägagångssätt s. 17 5.6 Problem och hinder relaterade till studien och tillvägagångssättet s. 18

6. Etiska överväganden s. 19

6.1 Vetenskapsrådets forskningsetiska principer s. 20

6.1.1 Informationskravet s. 20

6.1.2 Samtyckeskravet s. 20

6.1.3 Konfidentialitetskravet s. 20

6.2 Egna etiska reflektioner och överväganden s. 21

7. Resultat/ Analys s. 22

7.1 Intervjurespondenter s. 22

7.2 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete s. 22 för socialsekreterare med lite erfarenhet av socialt arbete

7.2.1 En osäkerhet inför yrkesrollen s. 23

7.2.2 En hög arbetsbelastning s. 23

7.2.3 Klientarbete s. 23

7.2.4 Ångest på arbetsplatsen s. 24

7.2.5 Dålig organisation på arbetsplatsen s. 25 7.2.6 Ingen tid för reflektion s. 25 7.3 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete s. 26 för socialsekreterare med lång erfarenhet av socialt arbete

7.3.1 Höga och många krav på yrkesrollen s. 26 7.3.2 Hög arbetsbelastning och höga krav från klienter s. 26

7.3.3 Klientarbete s. 26

7.3.4 Den ekonomiska styrningen s. 27 7.3.5 Dåligt samarbete mellan andra enheter eller andra instanser s. 27 7.4 Likheter och skillnader i vad som uppfattas som psykiskt s. 27 krävande och känslomässigt utmanande arbete

7.5 Copingstrategier s. 29

7.5.1 Problemfokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 29 med lite yrkeserfarenhet

7.5.1.1 Kunskap är makt s. 29

7.5.1.2 Konsten att planera arbetet och se lösningar s. 30 7.5.1.3 Vikten av att sätta gränser s. 31 7.5.1.4 Att vara uppgiftsorienterad s. 31 7.5.2 Känslofokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 31 med lite yrkeserfarenhet

7.5.3 Undvikande copingstrategier hos socialsekreterare s. 34 med lite yrkeserfarenhet

7.5.3.1 Distans till klienter s. 34

7.5.3.2 Minskad empati s. 35

7.5.3.3 Förnekelse s. 35

7.5.4 Problemfokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 35 med lång yrkeserfarenhet

7.5.4.1 Vikten av att prioritera arbetsuppgifter och inte dra s. 35 förhastade beslut

7.5.4.2 Inse sitt ansvarsområde s. 36 7.5.4.3 Vikten av att vara välinsatt i ärenden s. 36 7.5.4.4 Konsten att vara uppgifts- och lösningsfokuserad s. 37 7.5.5 Känslofokuserade copingstrategier hos socialsekreterare s. 37 med lång yrkeserfarenhet

7.5.5.1 Ett meningsfullt arbete s. 38 7.5.5.2 En stöttande arbetsgrupp s. 38

7.5.5.3 Vikten av reflektion s. 38

7.5.5.4 Positiva tankar s. 39

7.5.5.5 Ett välfungerande privatliv s. 39 7.5.6 Undvikande copingstrategier hos socialsekreterare s. 40 med lång yrkeserfarenhet

1

1. Inledning

Under 1970-talet började socialt arbete som profession att konstrueras, bland annat genom att utbildningarna inom socialt arbete fick en allt tydligare vetenskaplig förankring (Hansson, 2011). Idag är socialt arbete ett brett yrkesfält med olika organisationer och tillvägagångssätt. Socialt arbete och arbetet med social förändring sker både på samhällsnivå såväl som på individnivå för att främja mänskliga rättigheter och bemöta mänskliga behov. Exempelvis kan socialt arbete handla om hälsa och funktionsnedsättning, barn och familj, äldreomsorg, fattigdom, missbruk, våld eller hemlöshet (Barnes & Hugman, 2002).

Enligt Socialstyrelsen (1990) har socialtjänstens ansvarsområde vidgats och utvecklats i takt med samhällsutvecklingen. Detta betyder att fler människor behöver hjälp från socialtjänsten i frågor som rör boende och ekonomi, samt vård och stöd för individer och hela familjer. Detta ställer i sin tur högre krav på de socialsekreterare som arbetar med denna typ av frågor (Socialstyrelsen, 1990). Detta poängterar även Morén (2010) och Eliasson-Lappalainen (2009). Morén (2010) skriver att det sociala arbetet på en socialtjänst i stora drag kan liknas vid ett relationsbaserat förändringsarbete som ställer krav på att socialarbetarna besitter vetenskaplig kunskap om både samhället och människan (Morén, 2010). Eliasson – Lappalainen (2009) skriver att det finns krav på att socialarbetare dels ska vara insatta i lagar, förordningar, regler samt veta vilka insatser som finns att tillgå och hur dessa fungerar. Men socialarbetare måste också hitta en balans i arbetet, både för sin egen skull men också för klienternas. Författaren poängterar att socialarbetare måste hitta ett sätt att arbeta med klienter, utan att ta personligt ansvar för deras handlingar och val, eller att alltför mycket påverkas psykiskt eller känslomässigt av klienterna och deras problem. Detta är ingen lätt uppgift och det är en utmaning som alla socialarbetare ställs inför inom ramen för socialt arbete (Eliasson-Lappalainen (2009).

2

mätningar mellan 2005-2010, varit två av de yrkesgrupper som på grund av arbetsrelaterade besvär haft högst andel sjukfrånvaro (Arbetsmiljöverket, 2010).

2. Problemformulering

”Arbetet som socialsekreterare kan upplevas som mycket engagerande, men man måste också ha förmågan att hålla distans till det man upplever i arbetet. I arbetet ingår det att fatta svåra beslut vilket kan vara psykiskt krävande. Som socialsekreterare är det viktigt att man är intresserad av människor och har förmåga att sätta sig in i andras livssituation (…) Det kan vara psykiskt tungt att dagligen ta del av människors problem.”

Citatet är hämtat från Arbetsförmedlingens hemsida 2014-02-13. Av citatet att döma kan arbetet med människor, och yrket som socialsekreterare, på många sätt vara utmanande. McGarrigle & Walsh (2011) skriver att de krav som finns på socialarbetare att stötta och hjälpa klienter genom svåra situationer kan bidra till förhöjda nivåer av stress och känslomässig utmattning för socialarbetare. En studie genomförd av Beddoe m.fl. (2013) visar även att antalet välmående nyutexaminerade socialarbetare har minskat. Det kan bero på att många socialarbetare möter utmaningar i att kunna bevara och utveckla en positiv inställning till det sociala arbetet som utförs, samt dess organisation. Tham (2008) skriver att socialarbetare i högre utsträckning än andra yrkesgrupper är utsatta för höga nivåer av stress och arbetsrelaterade krav, vilket enligt författaren kan leda till förhöjda nivåer av psykisk ohälsa och upplevelsen av mental utmattning bland socialarbetare (Tham, 2008).

En annan studie som genomförts av Mandell m.fl. (2013) visar att upplevelsen av vad som är psykiskt påfrestande på en arbetsplats är högst subjektiv och att det finns olika strategier socialarbetare kan använda för att hantera emotionell utmattning och stress. Detta poängterar även Collins (2007). Han menar dock att det inte finns strategier för att kunna hantera stressigt eller psykiskt och känslomässigt utmattande arbete som är universella eller som passar alla socialarbetare. Men genom fortsatta studier av olika strategier mot känslomässig utmattning kan socialarbetare få möjligheten att på ett enklare sätt bevara den känslomässiga motståndskraft som de kan behöva i deras dagliga arbete (Collins, 2007).

3

Det är därför av ett skäl viktigt med fortsatta studier för att skapa bättre förutsättningar för socialarbetare att bedriva professionellt socialt arbete. McGarrigle & Walsh (2011) påpekar även att arbetet en socialarbetare utför ur klientens synpunkt blir bättre om socialarbetaren mår bra psykiskt (McGarrigle & Walsh, 2011). Därför är fortsatta studier även viktigt av detta skäl. Av ett tredje skäl är studier kring känslomässigt och psykiskt utmanande arbete, samt strategier för att kunna hantera det, även intressant för att skapa en större förståelse för de utmaningar färdigutbildade socionomer kan ställas inför och vilka strategier som finns för att klara av dem.

2.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att genom en intervjustudie få en förståelse för vad socialsekreterare inom Individ – och familjeomsorgen upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i sitt dagliga arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det.

2.2 Frågeställningar

1) Vad upplever socialsekreterarna vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande?

2) Vilka skillnader finns, beroende på erfarenhet av socialt arbete, i vad som upplevs vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande?

3) Vilka strategier använder socialsekreterarna för att kunna hantera ett psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete?

4) Vilka skillnader finns, beroende på erfarenhet av socialt arbete, i vilka strategier som används?

3. Tidigare forskning

4

3.1 Vikten av reflektion och emotionell medvetenhet

Collins (2007) skriver att genom att en socialarbetare utvecklar en större emotionell medvetenhet kan det innebära att han/hon lättare kan kontrollera både sina egna, men också klienters känslor. Med hjälp av detta kan socialarbetare alltså använda den känslomässiga medvetenheten som en strategi för att hantera utmanande eller påfrestande situationer, och styra dem i en mer positiv riktning. Författaren poängterar att ett reflekterande tänkande är mycket viktigt för att nå en sådan emotionell kunskap och medvetenhet. Detta håller även Gerge (2011) med om. Hon skriver att socialarbetare, genom att reflektera över eller förändra sin syn på sina egna resurser och möjligheter, kan påverka sin arbetssituation till det positiva och därmed öka känslan av meningsfullhet både i det dagliga arbetet och i livet som helhet (Gerge, 2011).

Ovanstående belyser även Sandahl, Falkenström & von Knorring (2010). Författarna menar dock att ledarskapet har en stor betydelse för en verksamhets resultat och de anställdas välmående. Ett av de mest betydande sätten en chef kan påverka en verksamhet genom är att hantera och ta hand om de anställdas känslor på ett öppet och konstruktivt sätt. Detta tenderar inte bara att gynna de anställda personligen, utan också hela verksamheten och dess resultat. Sandahl et al. (2010) menar att chefer och medarbetare på ett reflekterande sätt måste ta hand om sina känslor för att skapa bättre förutsättningar på arbetsplatsen, både för individen och för gruppen. Detta bidrar till en ökad emotionell medvetenhet, något som författarna menar att alla kan öva sig till. Vidare skriver Sandhal, Falkenström & von Knorring (2010) att känslan av meningsfullhet är central för att socialarbetare ska uppleva arbetet som tillfredsställande. I känslan av meningsfullhet ingår bland annat att en socialarbetare ska känna sig kunnig inom området och uppfattas som tillräckligt kompetent för att kunna utföra arbetet (Sandhal et al., 2010).

5

utvecklas professionellt, och den kunskap som kunde gått förlorad som ”tyst kunskap” lever vidare för andra att lära av (Sandhal et al., 2010).

3.2 Närhet och distans till klienter

Hansson (2011) skriver om en socialarbetares närhet och distans till en klient. Hon poängterar vikten av ett känslomässigt engagemang från socialarbetarens sida, både för klientens bästa, men också för den egna känslan av tillfredsställelse i arbetet. Författaren menar att närhet i en socialarbetare – klient – relation innebär att socialarbetaren låter sig beröras känslomässigt av mötet, och vågar prata om svåra frågor och bekymmer som klienten upplever. Om en socialarbetare relationsmässigt står nära en klient genomsyras ett klientmöte ofta av medmänsklighet och empati, och författaren menar att detta spelar en central roll i hur effektiv vården eller hjälpen som erbjuds blir för klienten (Hansson, 2011).

Men att stå en klient i en svår livssituation känslomässigt nära kan vara psykiskt påfrestande och den medmänskliga relationen kan på sikt försämra socialarbetarens psykiska hälsa och arbetsinsats. Detta beroende på olika orsaker. Bland annat kan socialarbetaren vara ung och oerfaren i arbetet och har därför inte utvecklat ett sätt att hantera de känslor som uppstår i mötet med klienten. En annan orsak är att arbetsplatsens organisation inte stöttar socialarbetarens sätt att arbeta på ett adekvat sätt. Detta kan leda till att socialarbetaren överidentifierar sig med en klient, vilket påverkar det professionella arbetet och också socialarbetarens psykiska hälsa (Hansson, 2011).

6

3.3 Olika arbetssätt blir olika strategier

Resultaten från Astviks & Melins (2013) studie visar på tre strategier som är förekommande inom socialt arbete, för att hantera en utmanande och krävande arbetssituation. Den första strategin innebär att socialarbetaren arbetar mer intensivt genom att strunta i luncher och fikaraster. Denna kategori av studiens deltagare tenderar även att ta på sig mer ansvar för fler klienter trots att det inte finns utrymme för det. De tar även i allt större utsträckning med sig arbetet hem, eller tänker på arbetet, efter arbetsdagens slut. Den andra strategin handlar i stora drag om att en socialarbetare söker hjälp och stöttning från kollegor vid känslomässigt jobbiga situationer, eller vid tillfällen då arbetsbördan är för stor. Dessutom kan socialarbetaren enligt denna strategi på ett annat sätt påverka sin arbetssituation genom att ta upp tankar och åsikter rörande exempelvis prioriteringar, för hög arbetsbelastning eller förslag på organisatoriska förändringar med chefer. Denna strategi handlar med andra ord om att socialarbetaren tar kontrollen över sin arbetssituation och säger ifrån när det är för mycket stress, samt pratar med kollegor för att få stöd och hjälp vid alltför utmanande situationer. Den tredje strategin används enligt författarna av en socialarbetare som arbetat med socialt arbete länge, och därmed har stor erfarenhet av socialt arbete i praktiken. Strategin kännetecknas av att en socialarbetare genomgripande bedriver socialt arbete som håller hög kvalitet, utan att ta särskilt mycket stöd eller hjälp från kollegor, och utan att låta arbetet inkräkta på lunch – och fikaraster eller på fritiden. Socialarbetare som tillhör denna kategori av anställda använder med andra ord få strategier i det dagliga arbetet, antagligen för att arbetet inte i lika stor utsträckning upplevs vara varken krävande eller utmanande. Detta är i sin tur förmodligen beroende på att de har mer erfarenhet av det sociala arbetets praktik. (Astevik & Melin, 2013).

7

inställd till sitt arbete och utvecklar en personlig känslomässig motståndskraft mot det som tidigare upplevdes som psykiskt och känslomässigt krävande (Collins, 2007).

3.4 Ett oväntat samband mellan känslomässig utmattning och

arbetstillfredsställelse

Mandell m.fl. (2013) har gjort en studie av socialarbetare som handlar om hur känslomässig utmattning och känslan av tillfredsställelse på arbetsplatsen kan vara varandras motsatser men också vara kopplade till varandra. Studien visar att relationen mellan känslomässig utmattning och tillfredsställelse på arbetsplatsen är mer komplex än vad som tidigare antagits. Författarna menar nämligen att vissa socialarbetare, även vid tillfällen då de upplevt sig ha höga nivåer av emotionell stress eller utmattning, ändå uppfattat sin arbetssituation som tillfredsställande. Detta kan bero på att dessa intervjuade socialarbetare har ett personligt engagemang i det sociala arbetet och dess värderingar. Majoriteten av dessa socialarbetare tror även på att de kan skapa positiva förändringar i människors liv, och de ansåg sig ha en stöttande och lyhörd personlighet. Studien visar också att det sociala arbetets och arbetsplatsens organisation är av stor betydelse. Exempelvis är handledning och stöttning, samt socialarbetarnas nivå av autonomi och eget handlingsutrymme, viktiga komponenter för att socialarbetare som upplever arbetet som utmanande med höga nivåer av känslomässig stress ändå upplever arbetet som tillfredsställande. (Mandell m.fl., 2013).

I resultatdelen har författarna delat in studiens deltagande socialarbetare i tre grupper beroende på hur de upplever sin känslomässiga stress och utmattning kontra deras jobbtillfredsställelse. Signifikanta skillnader som kan utläsas mellan grupperna är dels att tilltron till den egna förmågan ökar ju mer jobbtillfredsställelse de deltagande socialarbetarna upplevde sig ha. Att socialarbetarna lyckades hålla en viss distans till klienterna och deras problem var också av vikt för att minska känslan av emotionell utmattning, samt att socialarbetarna hittade en balans i sitt arbete och tog hand om sig själva. Dessutom var det mer vanligt förekommande att socialarbetare med hög jobbtillfredsställelse och låg känsla av emotionell utmattning i allt högre grad tog stöd och hjälp från kollegor, vänner och familj för att kunna hantera arbetsplatsrelaterade utmaningar (Mandell m.fl., 2013).

3.5 Organisationens betydelse

8

liksom bekräftelse och uppmuntran från chefer, för att känslan av ett påfrestande arbete och stress ska minska. Dessutom är känslan av tillhörighet i organisationen central för att arbetet ska kännas meningsfullt (Tham, 2008).

Moxnes (2001) skriver vidare att begreppet ångest inte är ett enkelt begrepp att definiera eller förklara. För vissa människor är det en känsla, för andra är det fysiska eller kognitiva förändringar. Författaren skriver att ångest lika gärna kan kallas för stress, maktlöshet, osäkerhet, fruktan och panik. Då ångest är en subjektiv känsla har begreppet oklara definitioner och därmed innefattar begreppet en mångfald av känslor.

Moxnes (2001) skriver att en arbetsplats organisation kan påverka och hantera personalens ångest på olika sätt, beroende på hur organisationsstrukturen ser ut. Vissa arbetsplatser har en struktur som undviker att ta itu med personalens ångest. Andra organisationer har en struktur som inte ignorerar personalens ångest, utan aktivt arbetar med den i grupp och på individnivå för att stärka arbetsgruppen och arbetsplatsens positiva klimat. Moxnes poängterar att alla individer behöver bygga upp ett inre försvar mot ångest, samt hitta strategier att hantera ångest som passar den egna personen. Men den trygghet en stark organisation och struktur kan ge en individ eller ett arbetslag ska därmed inte underskattas. Vikten av att ha en bra organiserad arbetsplats, med formella och informella tillvägagångssätt för att hantera ångest, är viktigt för att både arbetsplatsen och varje individ ska kunna bygga upp ett försvar mot ångest.

9

Socialstyrelsen rapporterar även att det som påverkar socialsekreterarna negativt allra tydligast är om arbetsplatsen är dåligt organiserad. Känslan av att vara ensam eller utsatt på arbetsplatsen är vanligt förekommande. Ett bristande stöd eller engagemang från kollegor och chefer skapar dessutom en frustration hos de socialsekreterare som visar ett stort engagemang till sina klienter och till arbetet de utför. Vidare skriver Socialstyrelsen att socialtjänstens organisation inte är anpassad för att möta de krav som finns på socialsekreterarna eller på de skilda arbetsuppgifterna. Om arbetet ska bedrivas på ett sådant sätt att en socialsekreterare och en klient kommer varandra nära och skapar en relation, i kontrast till ett distanstagande och uppgiftsorienterat sätt att arbeta, måste strukturella förändringar ske i hela organisationen. Om en förändring av det sociala arbetets praktik på socialtjänsten ska ske, och i synnerhet för att gynna både socialsekreterare och klienter, måste socialsekreterare få utrymme, tid och stöd för att kunna bygga meningsfulla relationer till sina klienter. Detta är i synnerhet viktigt vid den typen av socialt arbete som syftar till att vara långsiktigt och stödjande för klienter (Socialstyrelsen, 1990).

3.6 Slutsats av tidigare forskning

En slutsats som kan dras av tidigare forskning är att en god organisation på arbetsplatsen och ett stöd från kollegor och chefer är två viktiga komponenter för att socialarbetare ska klara av ett psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete. Att socialarbetarna kan behålla en viss distans till sitt arbete och sina klienter, samt utvecklar en emotionell intelligens i sitt arbete är också avgörande faktorer för att hantera och kontrollera det som uppfattas vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete.

4. Teori

10

4.1 Vetenskapsteoretisk ansats

Alla vetenskapliga studier utgår från ett vetenskapsteoretiskt perspektiv, som utgör grunden för studiens vetenskapliga utgångspunkter. Ett vetenskapsteoretiskt perspektiv innehåller både antaganden om hur verkligheten är konstruerad och villkoren för hur kunskap kan skapas (Danermark, 2009). Då studien syftar till att skapa en större förståelse för vad socialsekreterare inom Individ – och familjeomsorgen upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i sitt dagliga arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det, har studien en hermeneutisk vetenskapsteoretisk ansats. Thomassen (2012) skriver att språket är utgångspunkten för all tolkning och förståelse inom hermeneutisk vetenskapsteori. Hermeneutik handlar om tolkning och förståelse av såväl texter och bilder som människor och deras handlingar, känslor och tankar. Författaren skriver vidare att begreppen ”det inre” och det yttre” spelar en central roll inom hermeneutisk teori, framförallt vid tolkning och förståelse av människors handlingar och känslor. Det är nämligen i samspelet mellan ”det inre” och ”det yttre” som förståelse kan nås, då tolkning av människors yttre handlingar och känsloyttranden kan tolkas för att skapa en förståelse för en människas inre upplevelser (Thomassen, 2012).

11

4.2 Copingteorin

Copingteorin har utvecklats från teorier och forskning kring stress. Efter flertalet olika studier kring sociala faktorer kring stress började forskare runt 1960-talet att i allt högre grad fokusera på coping och strategier mot stress, än på stress i sig. Richard Lazarus (1922-2002) ses som en föregångsman inom teorin om coping och han har tillsammans med flertalet kollegor inom samma forskningsområde utvecklat copingteorin till vad den är idag (Folkman & Lazarus, 1985). Nedan följer en närmare genomgång av copingteorin.

4.2.1 Begreppet coping

Brattberg (2008) skriver att coping närmast kan översättas till bemästringsförmåga på svenska. Författaren beskriver begreppet coping som en process där en människa påverkar eller förändrar det som anses vara utmanande och krävande, för att kunna leva med det. Coping innebär med andra ord en människas förmåga att leva med osäkerhet, oro, psykisk stress och negativa känslor. Begreppet omfattar alla de strategier och ansträngningar som en människa använder för att klara av och hantera svåra situationer eller känslor. Syftet med coping är helt enkelt att minska den emotionella, psykiska och fysiska stressen som uppstår hos en människa i samband med att hon upplever krävande eller utmanande situationer (Brattberg, 2008).

4.2.2 Copingprocessen

12

4.2.3 Vad är en copingstrategi?

En copingstrategi är en åtgärd som en människa vidtar för att hantera psykiskt krävande eller känslomässigt utmanande situationer. En copingstrategis främsta syfte är antingen att förändra någonting som uppfattas som krävande eller utmanande, eller förändra varför någonting uppfattas som krävande och utmanande. Detta genom att personen exempelvis distanserar sig eller börjar tänka i nya banor. En copingstrategi syftar också till att kontrollera känslor och tankar som uppfattas som utmanande och krävande. Det finns inga universella copingstrategier som fungerar för alla människor, det finns inte heller bra eller dåliga strategier för coping. Vissa lämpar sig bättre i en situation än andra, men det är upp till varje människa att själv hitta strategier som fungerar för den egna personen, för att kunna hantera det som är utmanande och krävande (Brattberg, 2008).

4.2.4 Copingresurser och olika copingstrategier

Brattberg (2008) skiljer på en människas inre och yttre copingresurser. Inre copingresurser kan exempelvis vara känslan av sammanhang (KASAM), självkänsla, självtillit, tankar, känslor, egenmakt, och förmåga att lösa problem och att hantera relationer till andra människor. Yttre copingresurser däremot kan vara familj, vänner, kollegor, ekonomi, kultur, religion och arbete. Vidare exemplifierar författaren copingstrategier som kan ingå i en människas copingprocess. Författaren menar att copingstrategier kan delas in i tre huvudgrupper, beroende på hur en människas copingprocess ser ur. Dessa grupper är problemfokuserad coping, känslofokuserad coping och coping som går ut på att undvika det som anses vara krävande eller utmanande.

13

situation eller en känsla är (Brattberg, 2008). Holm (2012) skriver också om känslofokuserad coping. Hon menar att copingstrategier tillhörande denna kategori har många fördelar. Dels är det viktigt att en människa reflekterar över och får en förståelse för sina känslor för att utveckla en känslomässig intelligens, som är viktigt i synnerhet i arbetet med andra människor. Genom att en människa tillåter sig själv att känna får hon mycket kunskap både om sig själv och omgivningen. Genom att tolka och reagera på andra människors känsloyttranden kan en människa få en förståelse för vad andra människor har för viljor och önskemål. En människas känslomässiga intelligens har med andra ord en nära korrelation med hennes förmåga att känna och visa empati med andra människor. Att ha en känslofokuserad copingprocess gynnar inte bara en människas förmåga att förstå både sig själv och andra människor. Genom att en människa blir medveten om och uttrycker sina känslor kan det också generera att det som uppfattas som krävande och utmanande omvärderas. Det som tidigare upplevdes som ett hot, som alldeles för utmanande och krävande, kan med strategier från känslofokuserad coping förstås på ett annat sätt och minska i betydelse för den enskilde. Känslofokuserade copingstrategier ger med andra ord mer kunskap och ny information som gör att en människa kan agera mer effektivt i utmanande och krävande situationer (Holm, 2012).

Avslutningsvis finns den copingprocess som går ut på att en människa undviker det som är krävande och utmanande, och har strategier som syftar till att ha en distans till exempelvis klienter eller de egna tankarna och känslorna. En annan strategi är att förneka att någonting är utmanande eller krävande, eller att fly från det genom att exempelvis arbeta mer. Dessa strategier kan fungera på kort sikt, men inte i längden (Brattberg, 2008).

5. Metod

Nedan följer metodavsnittet. Val av datainsamlingsmetod inleder avsnittet, därefter följer övervägande rörande urval och urvalsmetod samt reflektioner kring tillvägagångssätt. Avslutningsvis skrivs om de problem och hinder som stötts på under genomförandet av studien och som bedöms vara värda att belysa.

5.1 Datainsamlingsmetod

14

svar på dessa frågeställningar har en kvalitativ forskningsmetod använts, närmare bestämt intervjuer.

Ahrne & Svensson (2011) skriver att val av datainsamlingsmetod är knutet till en studies syfte och frågeställningar. Överväganden rörande tillgängliga resurser, som exempelvis tid och pengar, kan också styra valet av forskningsmetod (Ahrne & Svensson, 2011). Då studien syftar till att få en ökad förståelse för vad socialsekreterare upplever vara psykiskt och känslomässigt påfrestande, samt hur de hanterar det, är det intressant att få ta del av socialsekreterarnas personliga tankar om, samt upplevelser och erfarenheter av, ämnet. Därför anser jag att intervjuer av socialsekreterare är en lämplig datainsamlingsmetod, då kunskap om individers personliga uppfattningar av sin arbetssituation kan genereras genom samtal. Detta poängterar även Kvale & Brinkmann (2009). Författarna skriver att intervjuer är en lämplig forskningsmetod i studier med syfte att få kunskap eller förståelse för andra människor och deras känslor, tankar, erfarenheter och livssituationer (Kvale & Brinkmann, 2009), vilket önskas uppnås genom intervjuerna av socialsekreterare.

Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) skriver att intervju som forskningsmetod är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning. Genom intervjuer kan forskare samla in kunskap om såväl samhälleliga förhållanden som enskilda personers erfarenheter och känslor. Författarna poängterar att det finns flertalet olika former av intervjuer, men att samtliga varianter måste följa vissa regler och råd för intervjuande. En fördel med att använda sig av kvalitativ intervju som forskningsmetod är att forskaren får en bredare, mer nyanserad bild av valt forskningsområde än om forskaren skulle använt sig av exempelvis enkäter. Metoden gör det även möjligt för forskaren att lättare anpassa frågorna och deras ordningsföljd efter situationen och hur samtalet utvecklas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011).

15

intervjus tematiska och dynamiska aspekter. Med tematiska aspekter avses att intervjufrågorna ska utformas efter studiens syfte och den kunskap som ska produceras i intervjun. Men dynamiska aspekter menas att intervjufrågorna bör vara utformade för att gynna den mellanmänskliga relationen i en intervju. Viktigt att ha i åtanke är att intervjufrågorna bör formuleras i dagligt språk och de bör vara korta och lätta att förstå (Kvale & Brinkmann, 2009).

Vidare skriver författarna att ledande frågor kan vara förekommande i intervjuundersökningar och att giltigheten i svaren på dessa beror på studiens syfte och ämne. Författarna är också tydliga med att poängtera att ledande intervjufrågor inom kvalitativ forskning i vissa fall är bra och till och med gynnande för studien då de syftar till att pröva tillförlitligheten i intervjurespondenternas svar. Dessutom kan ledande frågor bekräfta de tolkningar forskaren har gjort av något intervjupersonen sagt (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuguiden finns i bilaga 2.

5.2 Överväganden rörande andra datainsamlingsmetoder

Jag finner inte att en enkätundersökning som datainsamlingsmetod i lika stor utsträckning hade kunnat generera svar på frågeställningarna. Som ovan skrivet vill jag genom samtal med socialsekreterare få en förståelse för deras högst personliga upplevelser av yrket som socialsekreterare. Sådan kunskap tror jag hade varit svår att utveckla genom enkäter med på förhand strukturerade frågor där det inte finns möjlighet att improvisera med följdfrågor eller be respondenterna om mer utvecklade svar. Litteraturstudier som datainsamlingsmetod anser jag till viss del kunnat svara på frågeställningarna, förutsatt att jag hittat relevant litteratur för studien, som exempelvis dagboksanteckningar. Dock tror jag att det varit mer tidskrävande att hitta och få ta del av dagboksanteckningar, än att hitta och intervjua intresserade socialsekreterare.

5.3 Genomförande av intervjuer

16

rörande vissa djupare frågor. Dessutom uttryckte samtliga intervjurespondenter att det var tryggt att på förhand få veta intervjuns upplägg och huvudsakliga intervjufrågor. Intervjuerna spelades in och varade mellan en till en och en halv timma.

5.4 Övervägande rörande urvalsmetod och urval

Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) skriver att en studies syfte och frågeställningar är helt avgörande för vilken grupp av människor som ska intervjuas. Vidare måste urvalet av intervjupersoner och hur forskaren fick kontakt med dem redovisas tydligt för att ge studien och dess resultat trovärdighet (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). Studien syftar till att skapa en förståelse för vad socialsekreterare uppfattar vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete, samt vilka strategier de använder för att hantera det. Jag har till att börja med gjort ett urval av organisation och därmed valt att intervjua socialsekreterare inom Individ – och familjeomsorgen då socialsekreterare, som skrivet ovan, enligt arbetsförmedlingens hemsida har ett psykiskt krävande arbete. Vidare kommer ytterligare ett urval då intervjupersoner ska utses. Bristen på både ekonomiska resurser och tid är två faktorer som jag måste ha i åtanke vid val av intervjupersoner. Därför har jag valt att kontakta socialsekreterare som arbetar inom Individ – och familjeomsorgen i närheten av Växjö. I studien har jag som ovan nämnt valt att intervjua socialsekreterare vid Individ – och familjeomsorgen. Urvalet av intervjupersoner består av tre socialsekreterare som arbetat mer än åtta år med socialt arbete, och tre socialsekreterare som arbetat max ett år med socialt arbete. Motiveringen till detta är att jag vill intervjua personer med olika erfarenhet av socialt arbete över tid, för att kunna se eventuella skillnader i vad som uppfattas som psykiskt och känslomässigt krävande, och hur det hanteras. Jag har valt sex stycken intervjupersoner eftersom jag planerar att göra omfattande intervjuer med dessa. Med studien ämnar jag inte att söka representativitet. Snarare vill jag med ett färre antal och mer omfattande intervjuer söka mer kunskap om vad som uppfattas vara psykiskt och känslomässigt krävande arbete, samt vilka strategier och verktyg som används för att klara av det. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) poängterar även att en intervjustudie av sex-åtta personer ofta är tillräcklig för att få ett material relativt fritt från alltför personliga uppfattningar och tolkningar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011).

17

öka studiens tillförlitlighet beskriver jag urvalet av intervjurespondenter ytterligare. För att komma i kontakt med nyutexaminerade socionomer med max ett års erfarenhet av yrket som socialsekreterare hade jag olika tillvägagångssätt. Två av intervjurespondenterna kom jag i kontakt med via gemensamma vänner. Den tredje intervjurespondenten fick jag som hastigast träffa under socionomutbildningens praktiktermin, och skapade därmed en kontakt. För att hitta intervjupersoner med erfarenhet av socialt arbete i åtta år eller länge hade jag också två tillvägagångssätt. Två av intervjurespondenterna knöt jag kontakter med under den verksamhetsförlagda utbildningen. Den tredje intervjurespondenten fick jag kontakt med efter att ha pratat med chefen för Individ – och familjeomsorgen för en socialtjänst i en kommun. Samtliga intervjurespondenter kontaktade jag via mejl där jag bifogat ett informationsbrev angående studien och dess syfte, samt intervjurespondenternas rättigheter (se bilaga 1). Givetvis har jag kontaktat fler personer än ovanstående med en förfrågan om att ställa upp på en intervju och därmed har jag ett visst bortfall av intervjupersoner. Vissa av dem har inte svarat på det mejl som jag skickat ut och andra har tackat nej. Andra har jag själv, efter att ha skickat ut en förfrågan, fått tacka nej till av olika anledningar. Vissa av dem passade inte in i urvalsgruppen då de inte arbetat åtta år eller längre med socialt arbete. Andra tillfrågade, då främst socialsekreterare med max ett års yrkeserfarenhet, fick jag ge återbud till då jag upplevde att vi stod i en för nära relation till varandra och jag ville inte att det på något sätt skulle påverka forskningsresultatet.

Avslutningsvis vill jag än en gång poängtera att det är viktigt att beakta att de socialsekreterare jag intervjuat inte på något sätt representerar en kollektiv sanning för alla socialsekreterare inom Individ – och familjeomsorgen, men deras utsagor kan ge en större förståelse för utmaningar inom det sociala arbetets praktik och vilka strategier som finns för att kunna hantera det.

5.5 Reflektioner kring val av tillvägagångssätt

18

Eriksson Zetterquist & Ahrne (2011) poängterar att intervjuer som datainsamlingsmetod ger ett brett material att analysera (Eriksson Zetterquist & Ahrne, 2011). Jag håller med författarna i att empirin är bred och skiftande i sin natur, beroende på vilka frågor som ställts och vad intervjurespondenten har velat prata om. Detta ger i min mening bra variationer i svar, samt olika perspektiv på samma problem eller fenomen, vilket jag anser gynnar en studie och dess analys. Det jag vidare anser är en fördel med den typ av halvstrukturerad intervju som jag genomfört är att frågorna och dess ordningsföljd kan anpassas till samtalet med intervjurespondenten, vilket gör att intervjun och intervjurespondenten blir mindre styrd av intervjuaren. Detta poängterar även Kvale & Brinkmann (2009).

Den insamlade empirin ger olika perspektiv på vad som anses vara psykiskt och känslomässigt krävande arbete för socialsekreterare, samt hur det kan hanteras. Materialet kan bearbetas på olika sätt. Personligen har jag behandlat insamlad data med hög konfidentialitet. Jag har transkriberat alla intervjuer och med hjälp av teori och tidigare forskning tolkat och analyserat materialet i avsikt att kunna sammanställa ett resultat som uppfyller studiens syfte.

5.6 Problem och hinder relaterade till studien och tillvägagångssättet

19

Vidare har jag vissa reflektioner kring analysen av det intervjumaterial som jag samlat in. Risken finns att jag gör missbedömningar av det intervjupersonerna berättat, eller tolkar materialet på ett sätt som intervjurespondenterna inte känner igen sig i. Betydelsen och innebörden i det som är sagt är, liksom känslor i olika sammanhang, högst subjektiv och det går inte att komma ifrån att jag kan komma att bedöma eller tolka vissa utsagor på ett sätt som intervjurespondenterna inte håller med om. Ovanstående poängterar även Eriksson Zetterquist & Ahrne (2011).

Avslutningsvis vill jag nämna två reflektioner jag haft kring val av intervjurespondenter. Jag tror inte nödvändigtvis att de utgör ett problem eller hinder för studien och dess resultat, men de kan ändå kan vara värda att nämna. Till att börja med har jag reflekterat kring att två av intervjurespondenterna, de som jag knöt kontakter med under den verksamhetsförlagda utbildningen, arbetar på samma socialtjänst, om än inom två olika enheter. Då jag har liten erfarenhet av intervjuer har jag svårt att säga om detta på något sätt kan påverka intervjurespondenternas svar. Personligen har jag svårt att se att det skulle vara ett problem, då intervjuerna sker i enrum och materialet behandlas med hög konfidentialitet, men jag anser ändå att det kan vara värt att belysa. Den andra reflektionen rör samma intervjurespondenter. Då jag knöt kontakter med dem under den verksamhetsförlagda utbildningen kom jag också till viss del att lära känna dem. Detta anser Kvale & Brinkmann (2009) i vissa situationer vara problematiskt, då en relation till tilltänkta intervjupersoner kan göra att de antingen känner sig tvingade till att delta i studien, eller också kan intervjusvaren påverkas (Kvale & Brinkmann, 2009). Dock anser jag att den relation vi byggde med varandra under de tre månader som den verksamhetsförlagda utbildningen varade inte är av sådan betydelse att den skulle kunna påverka studieresultaten på något nämnbart sätt. Dessutom lärde vi aldrig känna varandra som vänner, utan relationerna kan närmast liknas vid ett mentorskap mellan yrkesverksam och student, där professionen och ett professionellt bemötande alltid stod i fokus.

6. Etiska överväganden

20

6.1 Vetenskapsrådets forskningsetiska principer

Enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer finns både forskningskrav och individskyddskrav som en forskare måste ta hänsyn till och reflektera över för att kunna genomföra ett forskningsprojekt. (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf). Då en kandidatuppsats i huvudsak syftar till att vara examinerande, och alltså inte är en renodlad forskningsuppgift, är forskningskravet av mindre vikt medan individskyddskravet är av större betydelse. Enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer kan individskyddskravet kategoriseras i fyra huvudkrav på forskning. (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf). Nedan följer en övergripande genomgång av dessa.

6.1.1 Informationskravet

I informationskravet framkommer tydligt att forskaren har en skyldighet att informera de som deltar i forskningsprojektet om dess syfte, samt vilken roll forskningsdeltagarna spelar i projektet. I informationskravet är dessutom centralt att forskningsdeltagarna får information om att forskningsprojektet bygger på frivillighet och att de när de vill får avbryta sin medverkan (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf).

6.1.2 Samtyckeskravet

Enligt samtyckeskravet har forskningsdeltagarna själva rätten att bestämma över sin egen medverkan i forskningsprojektet. Detta innebär att forskaren innan forskningsprojektets början måste få samtycke av de tilltänkta deltagarna som på ett aktivt sätt deltar i projektet. Vidare är det viktigt att de som deltar i studien har självbestämmande över hur länge och på vilket sätt de ska delta i projektet. (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf).

6.1.3 Konfidentialitetskravet

21

6.1.4 Nyttjandekravet

Det sista av de fyra huvudkraven är nyttjandekravet. Det innebär att uppgifter från forskningsdeltagare enbart får användas i det specifika forskningsprojektet som deltagarna gett sitt samtycke att frivilligt medverka i (http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf).

6.2 Egna etiska reflektioner och överväganden

Som jag nämnde i problemformuleringen är studien viktig av fler olika skäl. Den är bland annat viktig för att skapa bättre förutsättningar för socialarbetare att bedriva professionellt, socialt arbete. Den kan också anses vara relevant för blivande socionomer, då studier kring känslomässigt och psykiskt utmanande arbete, samt strategier för att kunna hantera det, är intressant för att skapa en större förståelse för de utmaningar färdigutbildade socionomer kan ställas inför och hur de ska hantera dem. Med detta i åtanke anser jag att nyttan i studien är hög, även om studien kan ha påverkat intervjurespondenterna negativt. Jag menar att studie fokuserar på det som är känslomässigt utmanande och psykiskt krävande i intervjurespondenternas vardagliga arbete, vilket så klart kan vara jobbigt att för intervjurespondenterna reflektera över och prata högt om. Kanske kommer vissa saker upp till ytan, som de innan sin medverkan i studien inte varit medvetna om eller tänkt särskilt mycket på. Detta kan framkalla känslor hos dem som kan vara negativa och jobbiga att hantera, vilket i så fall blir en negativ följd av studien. Nu vet jag inte om detta har hänt eller inte, men jag anser ändå att det finns en risk för det och därför är det värt att reflektera över. Samtidigt är det utbildade och professionella människor som jag har intervjuat i studien, människor som dagligen måste hantera både sina egna och andras känslor. Därför känner jag ett visst lugn över att faktiskt ha genomfört studien, då jag tror att intervjurespondenterna kan hantera eventuella känslor som kom upp under eller efter intervjuerna. Dessutom bör poängteras att jag inte bara fokuserat på vad som upplevs vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i arbetet som socialsekreterare, utan intervjurespondenterna har också fått reflektera över och prata om vilka strategier och verktyg de använder för att hantera det som anses vara svårt och jobbigt. Detta har gett en mer hoppfull ton, både under intervjuerna, men också till studien.

22

intervjuerna har jag också sparat ner dokument efter datum, och i de transkriberade intervjuerna har namn, orter och annat som kan avslöja vem som intervjuats, avidentifierats. I resultat- och analysdelen av den här uppsatsen kommer samma avidentifiering att gälla, likaså vid den muntliga framställningen på opponeringen. Precis som ovan nämnda forskningsetiska principer har jag förvarat och behandlat personuppgifter och intervjumaterial på ett sätt som skyddar intervjudeltagarnas integritet och som utesluter andra från att ta del av råmaterialet. I informationsbrevet till samtliga intervjurespondenter (bilaga 1) har jag informerat intervjurespondenterna om de forskningsetiska principerna.

7. Resultat/ Analys

Nedan följer avsnittet för resultat och analys i studien. Inledningsvis presenteras de intervjurespondenter som deltagit i studien. Intervjurespondenterna har avidentifierats enligt konfidentialitetskravet. Därefter följer resultat för vad de intervjuade socialsekreterarna upplever vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete, samt en redogörelse av likheter och skillnader där tidigare forskning även vävs in. Avslutningsvis redogörs för vilka strategier intervjurespondenterna använder för att hantera sitt arbete. Här integreras även teori och tidigare forskning i analysen av resultatet.

7.1 Intervjurespondenter

Nedan presenteras de anonymiserade socialsekreterare som ställt upp på intervju: 1) Anna, tre månaders erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen. 2) Sara, sju månaders erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen. 3) Petra, åtta månaders erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen. 4) Louise, nio års erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen. 5) Olle, 21 års erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen. 6) Barbro, 26 års erfarenhet av socialt arbete inom Individ – och familjeomsorgen.

7.2 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete för socialsekreterare

med lite erfarenhet av socialt arbete

23

7.2.1 En osäkerhet inför yrkesrollen

Samtliga socialsekreterare med bara månaders erfarenhet av socialt arbete upplever att det är psykiskt krävande att inte fullt ut förstå vad yrket som socialsekreterare innebär. De menar att det är påfrestande att inte hela tiden förstå vilka förväntningar som finns, vilka begränsningar de har eller hur långt deras ansvarsområde sträcker sig. Detta anser de skapar en press på dem, och alla tre menar att det är svårt att få grepp om yrkesrollen då uppgifterna är så varierande att de aldrig blir riktigt bra på någonting. Anna uttrycker sig så här:

Jag tänker mycket på mitt ansvar… Hur långt sträcker sig mitt ansvar? Hur mycket ska jag gå in och jobba i någonting? Alltså, man vet aldrig säkert om man har gjort det man kunnat! Det är svårt, med det här yrket… Ibland känns det som att man kan jobba hur mycket som helst! Någonstans måste man ju sätta ramarna för sitt arbete, inse sitt ansvarsområde på något sätt.

7.2.2 En hög arbetsbelastning

Samtliga känner att den höga arbetsbelastningen är psykiskt krävande för dem. De är eniga om att det är alldeles för mycket att göra på alldeles för lite tid, och känslan av otillräcklighet är förekommande hos dem alla tre. Petra säger:

Från och med februari så har det varit stressigt. Jag har inte mått bra… Det har inte arbetsgruppen gjort heller för övrigt! Det har inte varit en lugn stund på arbetsplatsen över huvud taget. Och chefen stöttar oss inte! Hon lägger hela tiden över ansvaret på oss socialsekreterare och frågar vad vi tycker.

De menar att den höga arbetsbelastningen beror på för lite personal, och det höga trycket på dem gör dessutom att personalomsättningen är hög vilket leder till att de måste ta över fler ärenden än vad de egentligen klarar av. Exempelvis framhäver Anna att hon ofta känner sig otillräcklig och att hon inte kan bemöta de förväntningar och krav som finns på henne:

Det kanske är något som kommer med jobbet, det här med att känna sig otillräcklig… Men tiden räcker verkligen inte till! Och det kan påverka mig mycket, att inte hinna göra det jag tänkt. Och det är svårt att veta vad som förväntas av mig, hur fort ska jag göra saker… När ska allting vara dokumenterat? Det här påverkar mig mycket…

7.2.3 Klientarbete

24

kommer sägas eller vad som kommer att hända i mötet. Vidare upplever Anna, Sara och Petra att det är psykiskt krävande och känslomässigt utmanande att hitta ett samarbete med klienter, en relation som inte är för nära och inte heller för distanstagande. Samtliga menar att ett för stort engagemang för klienter är psykiskt och känslomässigt betungande. Engagemang kan nämligen försvåra arbetet med en klient, framförallt i ärenden där de står sina klienter nära. Detta kan också leda till att de själva känner skuld när det händer något med en klient, vilket också upplevs som känslomässigt och psykiskt krävande. Petra säger följande:

Jag måste akta mig från att låta klienter komma alldeles för nära, då blir det jobbigt. Jag minns min första klient som jag kom för nära. Jag ringde mycket till henne och frågade hur hon mådde, både fredag eftermiddag innan helgen, och måndag morgon efter helgen. Jag brydde mig väldigt mycket om den här klienten… Men så nära går det inte att vara.

Vidare upplever både Sara och Petra att det är känslomässigt utmanande när de identifierar sig med klienter, eller när klienternas problem och livssituation kan relateras till den egna. Då blir problemet personligt, vilket upplevs som känslomässigt utmanande i en situation när de ska vara professionella. De upplever även att det är psykiskt och känslomässigt betungande i svåra ärenden, då händer det att de tänker på klienterna och på arbetet även på fritiden och över helgen. Sara säger:

När klienter är upprörda, de kanske hotar med att ta sina liv. Då är det jobbigt både psykiskt och känslomässigt, speciellt på fredagar innan helgen! När man kommer hem så tänker man på hur allvarligt det där hotet egentligen var, och man undrar om man har gjort tillräckligt…

Avslutningsvis upplever både Petra och Sara att deras livskvalitet har minskat, på grund av deras klientarbete. De har bland annat sömnsvårigheter, och upplever att deras eget liv försämras på grund av hur deras arbetssituation ser ut. Sara säger:

Jag lägger åtta timmar om dagen på andra människor, inte på mig själv! Det känns jobbigt faktiskt. Det är det som är lite av utmaningen kanske, att man ska lägga sig själv ur fokus och bara tänka på andra och göra det bättre för dem, medan man själv kanske inte alls har det bra hemma! Och då blir jag trött… Jag orkar liksom ingenting… Klienternas liv kanske förbättras under arbetstid, men det känns som att mitt blir lidande…

7.2.4 Ångest på arbetsplatsen

25

mående kan upplevas som känslomässigt utmanande, och samtliga påpekar hur påfrestande det kan vara att påverkas mycket av hur en klient mår. Petra säger följande:

När en klient ringer och vill ha hjälp direkt, då har jag svårt att ha is i magen och tänka att det kan vänta. Jag tycker att det är väldigt svårt att inte påverkas av klientens ångest, rädsla och frustation. Då är jag mitt upp i det, då känner jag att jag måste lösa det fort!

7.2.5 Dålig organisation på arbetsplatsen

Både Sara och Petra upplever att deras arbetsplatsorganisation påverkar dem mycket och att den är en bidragande orsak till att arbetet uppfattas som psykiskt krävande. Sara säger att det på hennes arbetsplats inte finns några lättåtkomliga riktlinjer och rutiner vid myndighetsutövning, vilket gör att hon känner sig utsatt i sin position som myndighetsperson. Det finns en ständig osäkerhet och oro kring om hon gör rätt eller inte, vilket enligt Sara är psykiskt krävande. Dessutom upplever hon att mycket energi går åt till att försöka hitta ett sätt att arbeta i all osäkerhet och stress, att klientarbetet blir lidande. Hon säger själv:

Att stanna kvar i, och vara en del av, en organisation som påverkar mig negativt… Att försöka vara glad när alla andra mår dåligt! Det är utmanande för mig… Att försöka hålla huvudet över vattenytan i en sjunkande organisation.

Ett bristande stöd från chefen är också någonting som är psykiskt och känslomässigt utmanande för Sara och Petra. Båda poängterar svårigheterna i att vara chef, men tycker ändå att det kunde ske förbättringar.

7.2.6 Ingen tid för reflektion

Avslutningsvis nämner både Sara och Petra att bristen på tid för reflektion på arbetsplatsen påverkar känslan av att arbetet är psykiskt krävande och känslomässigt utmanande. De menar att de varken innan eller efter möten hinner sitta ner och reflektera över vad som hänt eller vad som bestämdes, och detta påverkar dem negativt. Petra säger:

26

7.3 Psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete för socialsekreterare

med lång erfarenhet av socialt arbete

Nedan presenteras vad de intervjuade socialsekreterarna med lång erfarenhet av socialt arbete anser är psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i arbetet.

7.3.1 Höga och många krav på yrkesrollen

Samtliga socialsekreterare upplever att de krav som finns på socialsekreterare idag är psykiskt krävande och känslomässigt utmanande att arbeta under och försöka leva upp till. Alla tre pratar om yrket som omöjligt att genomföra och framförallt Barbro och Louise tycker att det är krävande att hela tiden känna överkrav på sig. Louise säger exempelvis:

Jag tror… att när jag började arbeta här så tyckte jag att jobbet var svårt och tufft. Nu, när jag har jobbat ett tag, så tycker jag att jobbet är jättesvårt och jättetufft! Det är som att ju mer jag jobbar, och ju mer insikt jag får, desto mer tänker jag att detta är ett omöjligt jobb.

7.3.2 Hög arbetsbelastning och höga krav från klienter

Vidare upplever både Olle och Barbro att en hög arbetsbelastning är psykiskt krävande för dem, likaså är det krävande att bemöta höga krav från klienter. Olle säger:

Varje klient är väldigt fokuserad på sitt eget problem, de ska få den hjälp de vill ha. Punkt slut. Ibland när jag måste prioritera mina ärenden gör ju det att jag inte kan jobba lika mycket med alla mina klienter. Och de klienter jag inte jobbar med känner sig frustrerade för att det inte händer någonting, de undrar förmodligen om jag sitter och fikar hela dagarna! Det är psykiskt krävande för mig… Ibland vill jag säga till dem att komma och kolla i min kalender, så att de ska förstå! Men det kan jag ju inte göra… Och det kan vara något som påverkar mig psykiskt! Vi har ju bara x antal timmar per dygn att jobba på…

7.3.3 Klientarbete

Samtliga intervjurespondenter med lång erfarenhet av arbetet som socialsekreterare tycker att arbetet med klienter på olika sätt är psykiskt krävande och känslomässigt utmanande. De upplever bland annat att det är känslomässigt utmanande att besluta om och delge svåra beslut till klienter, eller att inte veta vad ett klientmöte kan mynna ut i. Louise säger:

Det är svårt att säga de tuffa sakerna, när jag ser att de blir ledsna. Det är jättetufft för dem att höra hur det ser ut, att det inte är tillräckligt bra hemma och att det inte är okej att de träffar sina föräldrar just nu. Det är svårt… jättesvårt, för mig att säga de här sakerna. Det är verkligen känslomässigt utmanande…

27

Vi är myndighetspersoner som tar svåra beslut och det kan vara psykiskt krävande… Sedan vet man ju aldrig hur människor kommer att reagera på det man säger, vilket också kan påverka mig psykiskt och känslomässigt! Alla människor som på något sätt är i kontakt med socialtjänsten är i någon form av krissituation, och de kan bli arga, ledsna, förbannade och hota och så vidare.

7.3.4 Den ekonomiska styrningen

Både Barbro och Olle anser att alla diskussioner på arbetsplatsen rörande den ekonomiska situationen är psykiskt krävande för dem. Barbro påpekar att socialsekreterare lever i ett kraftigt spänningsfält, å ena sidan vill de hjälpa utsatta familjer och barn, å andra sidan finns en budget som måste hållas. Olle säger:

Nu, till skillnad från när jag började arbeta som socialsekreterare, är det mycket mera prat om ekonomin. Egentligen är det nog det som är allra mest psykiskt krävande för mig just nu… Allting handlar om pengar och resurser! Och idag pratar man hela tiden om att producera, man ska producera en viss mängd material. Det är mer press på resurser, tid och pengar… Och cheferna pratar nästan bara pengar, det är klart att det påverkar!

7.3.5 Dåligt samarbete mellan andra enheter eller andra instanser

Även Barbro och Olle upplever att ett dåligt samarbete mellan andra enheter på arbetsplatsen eller andra myndigheter kan vara psykiskt krävande då arbetet försvåras. Olle framhäver speciellt att det kan vara krävande i ärenden som står stilla och känns hopplösa. Han menar att det är svårt att skapa en förändring när inte alla som är inblandade i ett ärende drar sitt strå till stacken:

Ofta behöver exempelvis Landstinget göra mer än vad de gör idag. Det kan påverka mig mycket, att samarbetet ofta brister mellan oss och dem.

7.4 Likheter och skillnader i vad som uppfattas som psykiskt krävande och

känslomässigt utmanande arbete

Från ovanstående framställning av vad socialsekreterare med lite respektive mycket erfarenhet av socialt arbete går det att utläsa vissa likheter och skillnader i vad som uppfattas vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande i det dagliga arbetet.

28

bedriva ett klientarbete som bygger på en bra relation och ett gott samarbete. Att arbetsplatsens organisation inte är anpassad till det arbete som bedrivs gör med andra ord att psykiskt krävande och känslomässigt utmanande situationer uppstår där de kunde ha undvikits eller åtminstone mildrats i sin art. Kanske hade det varit annorlunda om socialtjänsten organiserats på ett annat sätt, precis som Socialstyrelsen (1990) i avsnitt 3.5 menar, där socialsekreterarna skulle få både tid och stöttning i att bygga välfungerande relationer till klienter. Det är ju trots allt för klienternas skull socialsekreterarna finns.

Skillnader mellan socialsekreterarna med lite och lång yrkeserfarenhet är också förekommande. Socialsekreterare med lång erfarenhet av socialt arbete upplever att diskussioner kring ekonomiska frågor är psykiskt krävande för dem, något som socialsekreterare med lite yrkeserfarenhet inte nämnt. Dessutom upplever de socialsekreterare som arbetet längre att icke fungerande samarbeten mellan andra enheter eller myndigheter är påfrestande för dem. Att dagligen hantera de krav som är ställda på yrkesrollen, eller överkrav som en socialsekreterare uttrycker sig, hör också till vad socialsekreterare med mycket yrkeserfarenhet anser vara psykiskt krävande. Detta sistnämnda bekräftar vad tidigare forskning av McGarrigle & Walsh (2011) säger, som nämns kort i kapitel 2.

29

känslor, har positiva effekter på personalen och deras förmåga att utveckla en emotionell självkännedom. Dessutom har Anna förmånen att arbeta i en organisation som, precis som Moxnes (2001) i avsnitt 3.5 säger, aktivt arbetar med personalens känslor, både på individnivå och i grupp, vilket leder till ett positivt arbetsklimat på arbetsplatsen. Petra och Sara verkar enligt intervjuerna däremot arbeta i organisationer som inte aktivt tar upp och behandlar personalens ångest och känslor och de har inte arbetstid avsatt för reflektion. De får inte heller, i samma utsträckning som Anna, stöttning och bekräftelse från chefer vilket de poängterar är en bidragande orsak till att de upplever arbetet som psykiskt och känslomässigt påfrestande. Denna analys av socialsekreterarnas upplevda arbetsmiljö är intressant då den visar på vikten av chefers engagemang i personalen och i det arbete de utför. Dessutom spelar arbetsplatsens organisation och på vilket sätt den hanterar personalens känslor och ångest en viktig roll i hur de anställda trivs med och hanterar arbetet. I kapitel 2 nämns även en studie av Beddoe m.fl. (2013) som visar att antalet nyutexaminerade och på arbetsplatsen välmående socionomer har minskat, kanske beroende på att de har svårt att behålla en positiv attityd till arbetsplatsens organisation, vilket även ovanstående resultat till viss del tyder på.

7.5 Copingstrategier

Nedan följer en redogörelse för vad de intervjuade socialsekreterarna använder för copingstrategier för att hantera det som anses vara psykiskt krävande och känslomässigt utmanande arbete. Här har jag använt mig av copingteorin för att förstå insamlad data. Inledningsvis presenteras strategier som används av socialsekreterarna med lite yrkeserfarenhet, därefter följer de strategier som socialsekreterarna som arbetat längre använder. Avslutningsvis kommer jag att jämföra resultatet för att se eventuella skillnader eller likheter i vilka strategier som används.

7.5.1 Problemfokuserade copingstrategier hos socialsekreterare med lite yrkeserfarenhet

Samtliga socialsekreterare med lite yrkeserfarenhet använder sig av olika problemfokuserade copingstrategier för att hantera det som känns krävande och utmanande på arbetsplatsen. Nedan följer en genomgång av dem.

7.5.1.1 Kunskap är makt

30

myndighetsperson för att hantera det hon tycker är utmanande och krävande. Hon menar att en strategi för henne är att luta sig mot och använda sig av de rutiner, riktlinjer och lagar som socialsekreterare vid myndighetsutövning ska följa. Genom att göra på detta sätt menar Sara att hon får en större trygghet i sitt arbete, då hon vet att hon i alla fall enligt lagen agerar på ett korrekt sätt mot sina klienter. Den ojämna maktbalansen mellan henne själv och klienterna använder hon sig också av för att hantera det som känns utmanande, bland annat när klienter skriker och är arga på henne. Sara menar att hon använder sin makt för att skapa trevligare möten, då hon anser att klienterna blir trevligare mot henne när de inser hennes befogenheter. Även Anna använder kunskap till att skapa makt, eller kontroll, över en känslomässigt eller psykiskt utmanande situation. Exempelvis i ärenden som inte går som planerat använder Anna kunskap som en strategi för att inte skuldbelägga sig själv för misslyckandet eller för vad en klient har gjort. Hon menar:

De sa det hela tiden till oss under socionomutbildningen, men det är så sant! Jag håller mig hela tiden uppdaterad med litteratur och forskning om mitt område, för att få en större förståelse och mer kunskap om det jag arbetar med. Genom att jag läser tidigare forskning kan jag förstå varför en klient agerar som den gör, det kanske helt enkelt är inbyggt i processen, det kanske är en del av problemet! Det behöver inte vara jag som har gjort något fel… Och genom att få den förståelsen tar jag också bort skulden eller den ångest jag kan känna från mig själv.

7.5.1.2 Konsten att planera arbetet och se lösningar

En problemfokuserad copingstrategi kan som ovan nämnt vara att planera sitt arbete. Denna strategi använder sig både Anna, Petra och Sara av i olika utsträckning. Anna exempelvis vänder sig ofta till sin chef för att få hjälp med att prioritera ärenden när arbetet känns överbelastande, medan Petra och Sara försöker prioritera själva eller med hjälp av kollegor. Anna säger:

Det är okej att be om hjälp, och det är skönt att jag har förstått det nu. Genom att jag fått hjälp har jag också förstått att jag har för höga krav på mig själv. Det som jag förväntade av mig själv förväntade ingen annan av mig och det är skönt att äntligen ha förstått det.

En annan problemfokuserad copingstrategi är att vara lösningsfokuserad, vilket Petra anser vara en strategi som fungerar för henne: