G ENOMLYSNING AV INDIVID - OCH FAMILJEOMSORGEN ,

(1)

GÖRAN SVENSSON PLANUM ORGANISATION AB OCH EVA ARVIDSSON KONSULT den 15 juni 2016

G ENOMLYSNING AV INDIVID - OCH FAMILJEOMSORGEN ,

SOCIALFÖRVALTNINGEN I Ä LMHULTS KOMMUN .

Bilaga 1 Omvärldsanalys

(2)

Genomlysning av individ- och familjeomsorgen, socialförvaltningen i Älmhults kommun. | 2016-06-15

Omvärldsanalys och framtid

I omvärldsanalysen sammanfattas ett omfattande material som bedömts relevant för den framtida utvecklingen av IFO i Älmhults kommun. Sammanställningen har samlats under följande åtta rubriker:

1. Översyn av socialtjänstlagen

2. 250 miljoner för att stärka barn-och ungdomsvården 3. Handlingsplanen Stärkt skydd för barn och unga

4. Forskning ”20 barnavårdsärenden” och rapporten ”Jag är bara en påse pengar”

5. Samarbetet med skolan och utveckling av öppenvården

6. Behörighet och kompetens, inklusive rekrytering och introduktion 7. Lokala arbetsmarknadsinsatser

8. Teknik i socialtjänsten (välfärdsteknik) 1. Översyn socialtjänstlagen

Många aktörer har under en längre tid verkat för en översyn av SoL. SKL gjorde 2015-05-18 en Framställan om behov vid en översyn av socialtjänstlagen med både motivering för en översyn och områden som SKL ansåg skulle belysas. Även i handlingsplanen för Stärkt skydd för barn och unga tas behovet av en översyn upp. ”SKL välkomnar regeringens förestående översyn av SoL och närliggande lagstiftningar. I översynen bör regeringen överväga om det behövs en samlad barnlag, där även funktionshinderområdet barn ingår. Ett annat alternativ är en socialtjänstbalk där särskilda kapitel för barn kan ingå. I översynen bör också mängden planer ses över.” Vidare anges ett att ”SKL ska verka för att staten undanröjer juridiska hinder för samverkan mellan kommuner, landsting och regioner. Frågan bör ingå i översynen av SoL”.

Martin Börjesson är lektor i socialt arbete vid Linköpings universitet och har i flera år arbetat med frågor kring socialtjänstens utveckling. Så här skriver Martin Börjesson: ”När

Socialtjänstlagen skrevs år 1982 var det en annan tid. Då hoppades man att A-kassa, sjukförsäkring, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och pensioner skulle räcka och att

socialtjänsten bara skulle behöva ”ta det yttersta ansvaret” när något oväntat inträffat.

Målet var individens trygghet. Man talade om rättigheter och jämlikhet i levnadsvillkoren.

Socialtjänsten skulle göra skillnad och åstadkomma förändring.

Var man naiva då eller är vi cyniska nu? Eller är det verkligheten som ändrats så dramatiskt att vi måste tänka nytt? Inte anade man väl då att klyftorna skulle öka, snarare än minska.

Arbetslöshet över 2 procent betraktades som hög - idag är den 7,8 procent. Arbetslösheten var individuell och inte strukturell. Det här var innan det talades om incitament -

ersättningsnivåerna i a-kassa och sjukförsäkring var höga och ordet ”utförsäkrad” var inte fött. Missbruk var individuellt och handlade oftast om alkohol. Barns trygga uppväxtvillkor var en viktig del, men vad gör vi idag när flyktingar från krig bor tre familjer i en trea. Gäller

(3)

måttstocken alla, eller ska vi ha två samhällen- ett för svenneklanen och ett för de andra?

Inför en verklighet med långt fler problem än vad som rimligen kan lösas, hamnar socialarbetaren i kläm; det är svårt att vara proffs när verktyg och resurser saknas. Vi är skyldiga dem ett svar från politiken-vad är socialtjänstens uppgift?”

När det gäller serviceinsatser har nyligen kammarrätten avgett en dom kring den så kallade Linköpingsmodellen. SKLs ordförande Lena Micko har 2016-05-26 publicerat en debattartikel i frågan. Arbetssättet i Linköping har i kommunsverige fått benämningen

”Linköpingsmodellen”. Enkelt uttryckt innebär arbetssättet att en medborgare som behöver stöd eller hjälp vänder sig direkt till en utförarenhet som kan ge stödet. Med stöd av

kommunens riktlinjer kommer man där överens om vilken hjälp den enskilde kan få.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har motsatt sig modellen och kammarrätten har gett IVO rätt. Orsaken är de lagkrav på att utreda, bedöma och fatta individuella biståndsbeslut när det gäller insatser i socialtjänsten som finns. Myndigheten hävdar att avsaknaden av biståndsbeslut innebär att den enskilde får svårare att till exempel överklaga bristfälliga insatser. Kommunen har å sin sida hävdat att den som är missnöjd kan få ett biståndsbeslut som sen kan överklagas.

Lena Micko hävdar att domen är ett rejält kliv bakåt för alla som vill modernisera och förenkla service till invånarna. Vidare skriver Lena Micko följande: ”Över 100 kommuner i Sverige använder idag olika former av service utan biståndsutredningar – oftast i total enighet hos de politiska partierna och applåderat av olika brukarorganisationer. Detta hotas nu av domen och en ålderdomlig lagstiftning. SKL vill att kommunerna ska kunna ge

individuellt anpassad hjälp (service) utan att vara tvingad till myndighetsutredningar.

Det är viktigt, bland annat inom sociala barn och ungdomsvården, för att kunna ge tidiga förebyggande insatser samt inom missbruksvården och äldreomsorgen för att ge

lättillgänglig vård och omsorg snabbt och smidigt.

Utredningen Nationell kvalitetsplan inom äldreomsorgen, som nu utreder frågan, har möjlighet att komma med förslag som ändrar denna ålderdomliga lagstiftning. Vi ser fram emot utredningen och hoppas att den möjliggör för Linköpingsbor och invånare i övriga Sverige att få en lättillgänglig social service utan krångel – med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet för den enskilde.”

Inom Socialdepartementet pågår ett arbete med att ta fram kommittédirektiv för en översyn av socialtjänstlagen har pågått under åren 2015 och 2016. Enligt uppgifter på

socialdepartementets hemsida skulle direktiven ha varit klara 2016-04-28 och

utredningsarbetet vara avslutat 2018-05-01. Så blev det inte. Enligt informella uppgifter kommer dock direktiven att vara klara i juni månad 2016. Enligt samma källa kommer t.ex.

frågan om förenklad handläggning att ingå liksom frågan om myndighetssamverkan.

(4)

2. 250 miljoner för att stärka barn-och ungdomsvården

Regeringen beslöt hösten 2015 att göra en miljardsatsning på den sociala barn-och

ungdomsvården. Satsningen omfattar 250 miljoner kronor årligen 2016-2019. Socialstyrelsen fick i uppdrag att utforma en stimulanssatsning för att stärka bemanningen inom den sociala barn-och ungdomsvården. Socialstyrelsen fick också i uppdrag att fördela medel till

kommuner för utbildnings-och kompetensutvecklingsinsatser. För denna del omfattar satsningen 210 miljoner årligen 2016-2019. Satsningen ska primärt inriktas på rekrytering av handläggande personal, men även arbetsledare och administrativt stödjande personal bör komma i fråga. Enligt uppgift kommer inom kort besked om vilka grunderna kommer att vara för att kommunerna ska kunna söka stimulansbidrag och om vilka belopp som gäller för respektive kommun. Enligt informella uppgifter kommer kvalificerade administratörer att kunna ingå i satsningen.

3. Handlingsplanen ”Stärkt skydd för barn och unga”

SKL har tagit initiativ till en handlingsplan, Stärkt skydd för barn och unga (antogs juni 2015).

Planen syftar till att ge verksamheten inom barn- och ungdomsvården bättre förutsättningar att genom samverkan uppnå resultat. I planen finns förslag inom tre områden:

verksamheten ska bygga på ett tydligt uppdrag, en god arbetsmiljö med kontinuerlig kompetensutveckling och tillgång till aktuell kunskap med möjlighet att tillämpa den. De totalt 44 förslagen har numrerats i en särskild publikation som SKL gett ut. Nedan återges ett urval av de förslag som har relevans för de slutsatser som Planum Organisation AB drar i detta uppdrag och för situationen i Älmhult. Urvalet har gjorts för att tydliggöra vad som kan vara utgångspunkter i det lokala utvecklingsarbetet.

I planen finns förslag för att förtydliga uppdraget bland annat:

1) SKL ska verka för att regeringen genomför en riksrepresentativ kartläggning av

barnavårdsanmälningar (omfattning, mönster, resultat av anmälningar etc.). Studien bör replikeras så att man kan se förändringar över tid.

2) SKL ska verka för att regeringen utreder socialnämndens möjligheter att upprätta interna register över anmälningar som inte leder till utredningar – barnskyddet behöver gå före integriteten.

3) SKL ska verka för att regeringen tar fram anvisningar och kunskapsstöd för att

kommunerna ska kunna arbeta proaktivt före en anmälan, och motsvarande stöd för att kommunerna ska kunna bedöma anmälningar inom myndighetsutövningen.

I planen finns förslag kring placeringar utanför hemmet bland annat:

18) SKL ska verka för att regeringen stärker familjehemsvården övergripande och långsiktigt.

Det är viktigt att staten avsätter resurser för ett samlat, kontinuerligt och långsiktigt arbete för familjehemsvårdens utveckling. Familjehemsvården ska prioriteras, men vårdformen

(5)

behöver utvärderas. Det är angeläget att det nationella centret för familjehemsfrågor

inrättas och att en Stärkt skydd för barn och unga nationell rekryteringskampanj som stöd till kommunerna kommer till stånd, enligt förslagen i SOU 2014:3. Det är också viktigt att

involvera kommunerna i planeringen.

19) SKL ska verka för att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att kvalitetssäkra modeller för att utreda familjehem, alternativt utveckla nya modeller, samt förvalta och kontinuerligt uppdatera befintlig familjehemsutbildning.

20) SKL ska verka för att staten ger fortsatt stöd till regional samverkan via de regionala stödstrukturerna kring familjehemsvården.

21) SKL tillhandahåller utbildning i upphandling av privat verksamhet som förmedlar familjehem.

I planen finns förslag kring organisation bland annat:

23) SKL följer och analyserar den kartläggning som regeringens nationella samordnare tagit initiativ till att göra i 50 kommuner, avseende nationella och lokala krav på administration och dokumentation och vad detta innebär för den sociala barn- och ungdomsvården.

25) SKL sprider och diskuterar tillsammans med kommunerna de centrala budskapen i studien Stabilitet som kompetensstrategi för social barn- och ungdomsvård. Budskapen gäller till exempel sambanden mellan stabilitet och omorganisationer och sambanden mellan stabilitet och bemanning, när det gäller antalet handläggare och arbetsledare.

Studien replikeras 2016.

26) SKL stödjer kommunerna att lyfta frågan om bemanningsföretag och de inhyrda socialsekreterarnas roll.

27) SKL stödjer användningen och uppföljningen av kommunernas arbetstyngdsinstrument.

29) SKL visar och sprider exempel som skildrar vardagsnära och framgångsrikt socialt arbete.

Syftet är att ge allmänheten en bättre förståelse för den sociala barn- och ungdomsvårdens komplexa uppdrag, genom realistiska bilder av vad den sociala barn- och ungdomsvården kan uppnå.

I planen finns förslag kring utbildning och yrkesintroduktion bland annat:

30) SKL ska verka för att Socialstyrelsen i sitt regeringsuppdrag om kompetensutveckling inom myndighetsutövningen för den sociala barn- och ungdomsvården tar fram ett ändamålsenligt yrkesintroduktionsprogram samt högskolekurser för handläggare och

(6)

arbetsledarutbildning. SKL fortsätter bevaka att regeringen tar fram förslag till en vidareutbildning på avancerad nivå för handläggare och arbetsledare.

32) SKL ska påverka så att högskolor och universitet tar fram kurser där icke-socionomer kan komplettera sin utbildning för att få socionombehörighet. SKL ber Socialstyrelsen förtydliga vilka skäl som kan utgöra grund för undantagsbestämmelsen i SOSFS 2014:7.

35) SKL ska stödja arbetsgivare i arbetet med att möjliggöra för handläggare och arbetsledare att få tid och förutsättningar att genomföra introduktions- och vidareutbildningar.

36) SKL ska arbeta för att lyfta fram och sprida goda exempel på hur kommunerna kan arbeta med kompetensförsörjning.

37) SKL stödjer arbetsgivaren för att utveckla handledningen som ett stöd till arbetsledare och mentorer.

I planen finns förslag kring forskning och utveckling bland annat:

41) SKL ska verka för att staten ger utvecklingsstöd och samordnar ett urval kommuner för att testa och utvärdera nya arbetssätt som syftar till att åstadkomma stabilitet i

myndighetsutövningen, pröva nya arbetssätt som syftar till att utveckla tvärprofessionellt arbete inom social barn- och ungdomsvård, inom såväl serviceinsatser som

myndighetsutövning.

4. Barnavårdskarriärer och Jag är bara en påse pengar

I en studie av risktecken och insatser för 20 unga vuxna som varit föremål för omfattande interventioner från socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård beskriver fyra forskare från Umeå universitet om hur samhället svarat på, eller inte svarat på, de risktecken som tidigt uppmärksammats och vilka insatser och kostnader som uppkommit senare i livet. Studien är benämnd 20 Barnavårdsärenden.

Det är stor variation på de olika ärendena, både i problematik, i omfattning på insatser och i hur situationen är i dag för de unga vuxna som deltagit i studien. I cirka hälften av fallen dokumenterades risktecken före 6 års ålder. 9 av 20 hade godkända betyg i årskurs 9 och 11 stycken har idag arbete eller studerar.

Avseende hur samhället svarat på risktecken och behov dras bland annat följande slutsatser av studien:

- Skolfrånvaro är ett vanligt risktecken som måste uppmärksammas.

(7)

- Bristande kontinuitet i kontakterna med exempelvis socialtjänsten framförs som ett stort problem i intervjuer med de unga.

- Dokumentationens kvalitet varierar stort mellan de olika verksamheterna. Socialtjänstens dokumentation är i allmänhet omfattande men dock syns få tecken på att man utvärderat insatsernas resultat vilket är anmärkningsvärt.

- Placeringar har i vissa fall inneburit en positiv förändring för den unge men i andra fall framstår den som en mer destruktiv insats som mest erbjuder kontakter med negativa förebilder. Detta belyser hur central kvalitetsaspekten är av de insatser som erbjuds.

Studien finns att ladda ner från SKL:s hemsida. SKL har också producerat en kort animerad film utifrån rapporten ”20 barnavårdsärenden”.

I mars 2016 släppte barnrättsorganisationen Maskrosbarn rapporten Jag är bara en påse pengar. Rapporten bygger på intervjuer av 103 barn och ungdomar i åldern mellan 13 och 19 år. Organisationen har sedan 2005 bedrivit stödarbete för ungdomar som har en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk.

I rapporten berättar unga hur de upplever insatserna från socialtjänsten, säger Sandra Patel Seropian som är chef för påverkansarbetet i organisationen.– En del unga får väldigt bra insatser från socialtjänsten. Men kvalitén på insatserna varierar och det är inte alltid så att de är anpassade efter de behov som de unga har. Syftet med intervjustudien är att barn och unga ska få berätta hur de har det vid exempelvis familjehemsplaceringar. I värsta fall kan vuxna begå brott mot barn eller på andra sätt missköta sitt uppdrag som familjehem. De unga är då helt beroende av att kontakten med socialtjänsten fungerar och att man vågar berätta om sin situation.

5. Samarbetet med skolan och utveckling av öppenvården

SKL publicerade i mars 2016 rapporten Nyckeltal med barn och unga i fokus, vägledning för att förbättra barn och ungas situation. I inledningen skriver Håkan Sörman, VD för SKL, om att det är en av kommunernas viktigaste uppgifter att främja barn och ungas välfärd. I arbetet med att utveckla och förbättra sina insatser behöver varje kommun känna till förutsättningar och villkor för barn och unga i den egna kommunen, enligt Sörman.

Rapporten är ett av flera exempel på en ambition att alltmer se till helheten i en kommun, dvs. att betona vad som kan göras innan myndighetsutövning inom socialtjänsten blir aktuell.

Ett annat exempel är det fjärde förslaget i SKLs handlingsplan Stärkt skydd för barn och unga.

Förslaget bygger på samverkan och tidiga insatser enligt texten nedan:

”SKL ska verka för att regeringen gör en översyn av hur arbete med riktat stöd på selektiv nivå kan regleras. Syftet ska vara att öka socialtjänstens möjlighet att ge barn, unga och familjer tidigt och riktat stöd, i samverkan med skolan, barn- och elevhälsovården, hälso- och

(8)

sjukvården med flera. I översynen bör möjligheten till begränsad dokumentation ingå.

Frågan bör ingå i översynen av Socialtjänstlagen (SoL).”

I denna anda har SKL fört fram den så kallade Skottlandsmodellen, “Getting it right for every child (GIRFEC)”. Med skolan som bas, där barnen finns, har man förstärkt verksamheten med socialtjänst och hälsovård för att kunna arbeta proaktivt med barn och unga. Modellen, som är införlivad i lagstiftningen, har väckt stor uppmärksamhet internationellt och SKL

arrangerar seminarier om modellen. Det finns dock inte så mycket text att tillgå på svenska i nuläget.

Kontakt har tagits med Kicki Lööf, regional utvecklingsledare BoU, Kommunförbundet Skåne, som varit involverad i spridningen av modellen. De viktigaste elementen i

Skottlandsmodellen menar hon, att en av utvecklarna, Jim Alexander, Director of Care and learning, pratade om när han var i Stockholm för en tid sedan:

- skolan/förskolan som bas för allt arbete med barn och unga

-familjen/barnet ska ha en stödperson som hjälper dem i alla kontakter med olika myndigheter

-familjen/barnet ska INTE behöva gå på olika möten med olika vårdgivare

-vårdgivare samverkar med varandra och skapar ett anpassat stöd och en begriplig process för familjen/barnet (helhet)

- både socialtjänst och skola MÅSTE tänka och göra nytt

- viktigt att göra förändringsprocessen (organisatoriskt) steg för steg, att medarbetarna förstår processen

- arbetet handlar om förebyggande insatser, att tidigt, snabbt och samlat ge barnet/familjen stöd/insatser.

Ett annat exempel på tidiga insatser i samverkan är verksamheten ”Bäring” hämtat från Varbergs kommun. Bäring består av sju medarbetare, tre specialpedagoger, tre socionomer och en dramapedagog som kan bilda mobila team med specialpedagogisk respektive socialpedagogisk kompetens. Arbetet i Bäring utgår från elevens hemskola och dennes lärmiljö och ska genom tidiga samordnande insatser och ett förebyggande och utvecklande arbetssätt stärka eleven på sin hemskola. Det görs en kartläggning av elevens situation och familjeförhållanden. Därefter skapas en kortsiktig men omfattande insatsplan ör att stödja elevens skolgång, fritid och stöd i familjen. Det är alltid minst två medarbetare med olika kompetens från Bäring som samarbetar i ett ärende. Genomsnittstiden ett ärende ska vara aktuellt är cirka 6-8 veckor.

(9)

Nedan följer några exempel på andra former för öppen verksamhet som används i kommuner och som eventuellt skulle kunna utvecklas i antingen den egna öppenvården i Älmhult eller inom de kommunsamarbeten som Älmhult ingår i.

MST (multisystemisk teori) är en intensiv familjebaserad öppenvårdsinsats för familjer med ungdomar med allvarliga sociala, emotionella eller utagerande problem. Insatsen

utvecklades i USA under 1970-talet och har använts i Sverige sedan början av 2000-talet.

Den finns redovisad av Socialstyrelsen som evidensbaserad praktik.

Hamnen utvecklades i Värmdö kommun och har blivit en modell för hela Sverige avseende 1:a linjens barnpsykiatri och 1:a linjens socialtjänst för åldersgruppen 0-18 år. Modellen för 1:a linjens barnpsykiatri ingår numera i vårdvalet i Stockholms läns landsting. Så här beskrivs Hamnen på Värmdös hemsida:

”Hamnen är en öppen mottagning för barn, ungdomar och föräldrar som behöver stöd av olika anledningar. På Hamnen arbetar socionomer och psykologer. Alla föräldrar och

ungdomar upp till arton år är välkomna till Hamnen och allt stöd är kostnadsfritt. Hamnen är ett samarbete mellan Värmdö kommun och Stockholms läns landsting, med syfte att snabbt kunna erbjuda stöd till föräldrar, barn och unga.

På Hamnen finns kompetens och resurser att behandla bekymmer som ännu inte vuxit sig alltför stora.

Det kan till exempel handla om att vardagen präglas av ständiga konflikter och bråk, ett barn som inte vågar sova borta, en tonåring som är stressad och nedstämd, föräldrar som är oense om vad som är bäst för barnen, ett barn eller en tonåring som hindras av sin blyghet. Om det visar sig att fler resurser behövs för att reda ut problemen får du hjälp med vidarehänvisning och remittering till rätt ställe.

På Hamnen kan du bland annat få denna hjälp:

 Rådgivning och information

 Psykologbedömningar

 Stödsamtal

 KBT-baserade gruppbehandlingar som Cool Kids och Chilled

 Individuella behandlingar

 Föräldragrupper, till exempel KOMET och Connect

 Grupper för barn till föräldrar som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa”

Värmdö kommun arbetar även med en modell benämnd Värmdö Polarna för drog- och brottsförebyggande arbete. Värmdö Polarna består av ungdomar i åldern 18-20 år (från det året man fyller 18 år till det året man fyller 20 år) som anställs av Värmdö kommun för att finnas ute bland andra ungdomar i åldersgruppen 13-16 år under eftermiddagar och kvällar och vissa vardagar och helger. Så här beskrivs den verksamheten på Värmdös hemsida:

”I Värmdö kommun arbetar en mobil grupp som kallas för Polarna Värmdö och som du kan kommunicera med på Facebook. Gruppen består av ungdomar i åldern 18–20 år som tillsammans med vuxna

(10)

arbetsledare arbetar drog- och brottsförebyggande i de miljöer där du och dina kompisar rör er på fredags- och lördagsnätter. Till sitt förfogande har Polarna en minibuss. På dagtid deltar arbetsledarna i skol- och fritidsverksamheter i kommunen.”

Så här presenterar för övrigt Värmdö kommun sin familjepedagogverksamhet på hemsidan som en möjlighet till hjälp till familjen: ”När det gäller frågor som berör familjen kan Värmdö kommun bistå med stöd och vägledning på många sätt. Om din familj har problem som ni har svårt att reda ut på egen hand kan ni få hjälp av familjepedagoger genom kommunen. De kan tillsammans med er hitta vägar till förändring för att få vardagen att fungera bättre.

Familjepedagogerna kan arbeta med föräldrar, barn och ungdomar individuellt eller i gruppform.”

I Socialstyrelsens lägesrapport för socialtjänsten beskrivs att missbruksvården har förändrats mycket under den senaste tioårsperioden. Bland annat finns i dag en ökad betoning på samverkan mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård och en större tonvikt på

öppenvårdsinsatser. Dessutom har den frivilliga institutionsvården minskat medan vård enligt LVM, har ökat.

Det vanligaste missbruksmedlet bland intagna för tvångsvård var narkotika av olika slag.

Nära 38 procent använde enbart narkotika. Blandmissbruk av narkotika och alkohol blir allt vanligare, medan missbruk av alkohol blir allt ovanligare bland de vårdade inom

tvångsvården. År 2014 tillkom en missbruksform i statistiken som kallas ”Övrigt missbruk”, vilken bland annat omfattar lösningsmedel, spice och nätdroger av olika slag, medel som inte är tydligt klassade som narkotika. Tecken på att det har tillkommit nya missbruksmedel kan man även se inom slutenvården, där antalet personer som vårdas på grund av psykiska och beteendestörningar, som orsakats av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser har ökat.

Antalet som vårdades på grund av psykiatriska störningar orsakade av narkotika nästan tredubblades under perioden 1989–2014: från omkring 3 000 patienter till cirka 10 200 per år. Endast en tiondel av Sveriges kommuner har rutiner för hur äldreomsorgens handläggare ska agera vid indikationer på att äldre personer missbrukar alkohol eller läkemedel. Mindre än en tredjedel (28 procent) har aktuella rutiner för intern samordning mellan

socialtjänstens missbruksverksamhet och äldreomsorgen.

6. Behörighet och kompetens, inklusive rekrytering och introduktion

Grunden för alla överväganden om kompetens finns i socialtjänstlagens bestämmelser i 3 kap 3§ …”För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.”

För barn och unga finns ytterligare bestämmelser i 3kap 3 a§ i lydelse från 2016-04-15:

(11)

”Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och unga.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller 3. uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften. Lag (2016:147).”

Dels innehåller alltså lagen krav på socionomexamen eller annan relevant examen för punkterna 1-3 i paragrafen, dels ska de handläggare som utför uppgifterna självständigt ha tillräcklig erfarenhet för uppgiften. I Öppna jämförelser redovisar varje kommun hur många handläggare med socionomutbildning som har dels minst tre års erfarenhet, dels mer än fem års erfarenhet av barnavårdsutredningar. Indikatorn förutsätts vara vald för att spegla att erfarenhetsläget i varje kommun är en viktig kvalitetsaspekt. Allt oftare förekommer också i platsannonser att kommunerna lockar med erfarna kollegor, exempelvis Nacka kommun i april 2016:..Åtta av tio socialsekreterare har mer än fyra års erfarenhet och nu söker vi fler engagerade medarbetare.”…

Socialstyrelsen beslutade år 2014 om föreskrifter om behörigheter för att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn-och ungdomsvård (SOSFS:7 (S). En anpassning för att möjliggöra ett snabbspår för nyanlända med motsvarande socionomutbildning från tredje land gjordes år 2016 i den nya gemensamma föreskiftsserien för hälso-och sjukvård och socialtjänst, läkemedel, folkhälsa mm (HSLF-FS 2016:24). Socialstyrelsen har även gett ut ett Meddelandeblad Nr 5/2014 om reglerna om behörighet.

I övergångsbestämmelserna framgår att en handläggare, som varit anställd för att utföra de nämnda uppgifterna redan före kraven om behörighet började gälla, endast är behörig att göra detta till och med 30 juni 2019. Därefter gäller utbildningskraven för samtliga.

Vad är då lagstiftarens motiv för dessa behörighetskrav? Av meddelandeblad nr 5/2014 framgår följande: ”Ett av socialtjänstens svåraste uppdrag är arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, och arbetet med deras familjer. Personalens kompetens är väsentlig för att kunna uppnå rättssäkerhet och upprätthålla en god kvalitet på arbetet.

Regeringen framhöll i förarbetena … att det är särskilt viktigt att handläggarna som utför uppgifter inom den sociala barn-och ungdomsvården har hög kompetens och god

erfarenhet. Genom att tydliggöra vilken kompetens som behövs för detta arbete ökar enligt regeringens bedömning, förutsättningarna för att barn och unga får lämpliga insatser av god kvalitet. ”

(12)

Diskussioner om dispenser under en övergångstid

I media har under våren 2016 förts diskussioner om dispenser från behörighetskraven. Åsa Furén-Thulin, sektionschef för SKLs sektion för vård och socialtjänst, skriver 2016-04-12 följande i SKLs blogg skydda barn och unga:

”Personalsituationen inom den sociala barn- och ungdomsvården är ansträngd och det är svårt att rekrytera socionomer till myndighetsutövningen. En förändring kräver långsiktiga insatser, det är alla parter överens om. Men vad gör vi idag och imorgon för att klara situationen? En tillfällig dispens från föreskriften om socionomutbildning är viktig för att göra det möjligt att behålla och anställa medarbetare med andra, men ändå relevanta, utbildningar…

Kjerstin Bergman, nationell samordnare för Barn och Unga på sektionen för vård och socialtjänst på SKL skriver 2016-04-14 följande på SKLs blogg skydda barn och unga:

”SKL vill ha ett tillfälligt andrum från socionomkravet. Detta för att kunna rekrytera och behålla personal med lämplig högskoleutbildning och skapa ordning och reda för att kunna stärka kompetensen. Ett problem är exempelvis att Socialstyrelsen i sina föreskrifter går längre än lagstiftningen och ställer högre krav på kompetens än vad man tycks göra på socionomprogrammen. Det saknas också enhetliga valideringsnycklar. Idag kan en person med samma meriter få besked av en högskola att det behövs komplettering med en termin, medan en annan högskola kräver ett par år på skolbänken. Så kan vi inte ha det och vi arbetar för att ändra på detta.

I handlingsplanen (Stärkt skydd för barn och unga) säger vi att socionomexamen är grunden, men att det inte räcker eftersom det är en generalistutbildning utan fördjupade kunskaper om barn. Det viktigaste för att stärka kompetensen är att få till är en gedigen

vidareutbildning – med inriktning social barn – och ungdomsvård. Och för att garantera något robust måste den inordnas i högskoleförordningen (jämför sjuksköterskornas

vidareutbildningar). Socialstyrelsen har just nu ett uppdrag att upphandla vidareutbildningar på 7.5 högskolepoäng till erfarna socialsekreterare och arbetsledare. Det är utmärkt – men det räcker inte. Risken finns att det blir ett tomtebloss. Så kan vi inte ha det, och vi arbetar för att få mer långsiktighet.”

Det kan nämnas att socialstyrelsens upphandling enligt ovan är klar. I april 2016 startade en särskilt utformad högskolekurs om 7,5 högskolepoäng för ledare inom IFO. Kursen kommer att ges på flera platser i landet. Sammanlagt kommer kursen att ges fyra gånger till och med juni 2018. Socialstyrelsen betalar kurskostnader och den litteratur som ingår.

Hälsohögskolan i Jönköping är en av de upphandlade arrangörerna. Hösten 2016 startar en särskilt utformad högskolekurs för socialsekreterare som har minst två års yrkeserfarenhet från den sociala barn- och ungdomsvården. Kursen kommer att ges på flera platser i landet

(13)

och ger 7,5 högskolepoäng. Sammanlagt kommer kursen att ges fyra gånger till och med juni 2018. Även för denna utbildning betalar Socialstyrelsen kurskostnader och den litteratur som ingår. Hälsohögskolan i Jönköping en av de upphandlade arrangörerna.

Fackliga rapporter

Akademikerförbundet SSR publicerade under april 2016 en kartläggning av

arbetssituationen för socialsekreterare grundad på drygt 3 000 medlemsintervjuer under februari-mars 2016. Den höga arbetsbelastningen är det största problemet på arbetsplatsen enligt socialsekreterarna. Därnäst kommer bristande organisation. Svåra möten med

klienterna är det däremot bara en procent av socialsekreterarna som ser som ett problem.

SSR är dock emot en dispens beträffande behörighet, eftersom man anser att en sådan skulle underminera yrket.

För övrigt kan nämnas den modell som SSR presenterade i mars 2015 med en enhetlig karriärväg med en gemensam yrkestitel Specialistsocionom som en del i ett förslag till en nationell handlingsplan för förbättringar. Rollen skulle innebära ett särskilt ansvar för professionsområdet i relation till både chef och medarbetare och inte innefatta

handläggning av egna ärenden. SSR skriver att specialistsocionomens arbetsuppgifter idag utförs av socionomer med varierande tjänstetitlar. De kan t.ex. kallas utvecklingsledare, metodutvecklare, verksamhetsutvecklare eller förste socialsekreterare. SSR eftersträvar enhetlighet i innehåll och kvalifikationskrav för större likvärdighet i landet. SSR vill också skapa incitament för kompetensutveckling och högre utbildning i social barnavård.

Fackförbundet Vision lämnade våren 2015 en rapport till regeringen med titeln ”100 röster om framtidens socialtjänst”. Rapporten tar upp ett antal förslag för att minska trycket på socialtjänsten. Däribland finns förslag på maximalt antal ärenden per handläggare, mellan 80-90 inom försörjningsstöd och mellan 20-25 inom barn och ungdom. Vision föreslår också ett nationellt mått som visar hur många och komplicerade ärenden handläggarna har och anser att socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma riktlinjer för antalet ärenden. Vision föreslår också att alla nyanställda ska få en garanterad planlagd introduktion under ett år, både när det gäller arbetet och rutinerna på den lokala arbetsplatsen. Vision hänvisar till den egna rapporten: Vision om en god introduktion.

Om mätinstrument, jämförelser av arbetsbelastning och välfärdsforskning

Mest omtalade mätinstrument för arbetstyngdsmätning är den s.k. Göteborgsmodellen som togs fram av Göteborgs Stad under år 2013. Arbetstyngdsmätningen är en ”termometer” på arbetsmiljön och långsiktigt kan den innebära en stabilitet i arbetsgruppen, då varje

medarbetare blir regelbundet uppmärksammad om sin personliga arbetssituation av sin arbetsledare/chef. Olika moment poängsätts och totalsituationen relateras till

(14)

medarbetarens erfarenhet. Mätningen kan användas både individuellt och på enhetsnivå/ATP.

Inom FoU-Nordväst i Stockholms län publicerades i april 2015 en rapport, Jämförelse av arbetsbelastningen inom Barn och unga i nordvästkommunerna 2014. Jämförelsen omfattar åtta kommuner, både mindre och större. I rapporten finns uppgifter om exempelvis antalet inledda utredningar per utredare och uppgifter om barn med insats per handläggare. En av kommunerna, Sigtuna, har få ansökningar. Det kan noteras att FoU-Nordväst skriver, att om en kommun erbjuder en hög grad av serviceinsatser, vilket inte kräver biståndsbeslut, torde antalet ansökningar bli lägre.

Mälardalens Högskola presenterade den 19 maj 2016 de senaste forskningsresultaten från projektet Välkom -Välfärdssektorns långsiktiga kompetensförsörjning, som bland annat har undersökt orsakerna till den höga personalomsättningen bland socialsekreterare i

kommuner. Forskning om orsaker till personalomsättningen och arbetsvillkor för

socialsekreterare presenterades, dock endast i bildspel ännu. Jonas Welander, doktorand i arbetslivskunskap, presenterade Tillitskollapser: orsaker till exit bland socialsekreterare. Han utgår från ett ramverk om psykologiska kontrakt. Det psykologiska kontraktet bygger på ett utbyte av både uttalade och framförallt underförstådda löften och åtagande mellan

arbetsgivare och arbetstagare. Upplevelser av brott eller kränkningar av kontrakten har betydelse för anställdas hälsa- och beslutet att lämna arbetsplatsen. I hans bildspel finns tre avslutande kommentarer:

 Anställda, liksom chefer och HR-medarbetare, behöver först om främst ta med sig vetskapen om att psykologiska kontrakt existerar och att de har stor betydelse- även om de inte syns.

 Tydligheten kring innehållet i det psykologiska kontraktet både vid anställning och fortlöpande under anställningen är viktigt, så att båda parter har klart för sig vad jobbet innebär.

 Organisationens lyhördhet och typ av respons gällande socialsekreterarnas upplevda missnöjen är vitala om personalomsättningen ska minska.

Wanja Astvik, docent i psykologi, presenterade bildspelet Exit, tystnad och lojalitet i

socialtjänsten-arbetsvillkorens och organisationsklimatets betydelse. Hennes slutsatser var följande: Om vi vill skapa förutsättningar för organisationsengagemang, motverka tystnad och påverka socialsekreterarna att i mindre grad vilja lämna sitt arbete:

 Behöver de färre motstridiga krav, rimlig arbetsbelastning och mer inflytande.

 Organisationen behöver arbeta med attityder och förhållningssätt för att säkra öppenhet och dialog och skapa ett mer personalorienterat förhållningssätt gentemot medarbetare (ta avstånd från individuellt skuldbeläggande).

(15)

Urval av övriga rapporter

Det finns ett antal relevanta rapporter om IFO och socialtjänsten som bl.a. berör kompetens och rekryteringsläget. Här görs ett urval av fyra rapporter.

Först kan nämnas SKLs rapport från december 2015, Rekryteringsläget inom socialtjänsten, som berörde arbete inom ekonomiskt bistånd samt barn och unga. Rapporten grundar sig på en enkät som 245 kommuner svarat på. En majoritet av kommunerna uppger att delar av socialsekreterarnas arbetsuppgifter kan utföras av annan personal. Det handlar, enligt rapporten, t.ex. om att hämta och lämna ensamkommande barn i sina anvisningskommuner, skrivhjälp och diverse administration som fakturering, biljettbokning och arkivhantering.

Flera kommuner har redan anställt administrativ personal för att på så sätt avlasta

socialsekreterarna. SKL kommer, enligt Åsa Furén-Thulin, att tillsammans med kommunerna se över vilka nya yrkesroller och kompetenser som kan komplettera socialsekreterarna. För att underlätta kompetensförsörjningen arbetar flera kommuner med mentor-och

traineeprogram. Flera län tar fram egna introduktionsprogram, men många har sett fram mot det webbaserade stöd till introduktionsprogram som socialstyrelsen nyligen lanserat.

Det är bra, men det behöver kompletteras med bl.a. filmer och tillämpade övningar, och det är något som SKL kommer att bidra med, säger Åsa Furén-Thulin.

I mars 2016 utkom Socialstyrelsen med en Lägesrapport för 2016 för Individ – och familjeomsorg. På sid 17 under rubriken Stöd och kompetensutveckling noteras att varje socialsekreterare i den sociala barn-och ungdomsvården i november 2014 hade tillgång till 2,7 timmars arbetsledning per vecka. I samma avsnitt står att för att verksamheten ska ha den kompetens som behövs kan de ansvariga upprätta och följa en samlad plan för handläggarnas kompetensutveckling. Uppgifter från kommuner med en samlad kompetensplan visar att den också är en viktig faktor för att få god personalstabilitet.

Socialstyrelsens öppna jämförelser visar att 37 procent av kommunerna har en samlad plan för handläggarnas kompetensutveckling. Andelen är högre i de större kommunerna.

Socialstyrelsen har i april 2016 gett ut rapporten Analys av situationen i socialtjänsten, läget under hösten 2015 och början av 2016. Rapporten grundar sig på telefonintervjuer med 50 IFO-chefer februari 2016. Enligt socialstyrelsen är de största utmaningarna för kommunerna framöver att kunna rekrytera socionomer och behålla den personal de har. Ett urval citat ur rapporten görs här.

”Det är av största vikt att kommunerna fortsätter att ha fokus på socialtjänsten och de behov av utvecklingsarbete som fortfarande finns; det gäller både de verksamheter som arbetar med ensamkommande barn och den övriga barn-och familjevården. Personalbrist och hög arbetsbelastning gör att anmälan om oro inte alltid handläggs så skyndsamt som lagen kräver. Socialstyrelsen vill framhålla vikten av att skyndsamt göra skyddsbedömningar i alla anmälningar om oro för ett barn som far illa”.

(16)

”…När de flesta kommuner nu har anställt fler socialsekreterare är det av betydelse att de har arbetsförhållanden som gör att de stannar kvar. Behovet av arbetsledning och

handledning måste också tillgodoses så att kvaliteten på socialtjänstens arbete kan upprätthållas.”

”Det råder brist på familjehem och Socialstyrelsen arbetar med en nationell

informationssatsning för att öka kunskapen om bland annat familjehemsuppdrag hos

allmänheten. Syftet med informationssatsningen är att kommunerna ska få fler intresserade av lekmannauppdrag inom den sociala barn-och ungdomsvården. Socialstyrelsen tar också fram stödmaterial till jour-och familjehem som tar emot ensamkommande barn.

I maj kommer tre animerade filmer att publiceras; en film vänder sig till ensamkommande barn som är placerade på HVB, en film vänder sig till barn som är placerade i familjehem och en film vänder sig till allmänheten. Filmerna som vänder sig direkt till de ensamkommande barnen är översatta till 16 språk. Till filmerna kommer det också att finnas tre vägledningar, en för personal på HVB, en för socialtjänst/socialsekreterare och en för familjehem som tar emot ensamkommande barn.

Den 1 juni lanseras ett nytt tema i kunskapsguiden.se där kunskap om ensamkommande barn och socialtjänstens och hälso-och sjukvårdens ansvar samlas och tydliggörs.”

Region Kronoberg driver ett ESF-projekt Handledning i förändring. I maj 2016 var en kartläggning klar i analys-och planeringsfasen. Styrgruppen för projektet har beslutat att inte ta fram en handledningsutbildning med hänvisning till den mentorsutbildning som Linnéuniversitetet har tagit fram med start hösten 2016 (uppdragsutbildning). Inom ramen för projektet planeras inför hösten 2016 en inspirationsdag för att belysa goda exempel på introduktion och handledning. Syftet är kunskapsutbyte. Det kan därmed konstateras att IFO i Älmhult f.n. inte har något gemensamt introduktionsprogram med någon

grannkommun.

Ett exempel på kommungemensamma insatser är kommunerna Götene, Lidköping och Skara som tillsammans har genomfört ett program med sex heldagar under ett halvår för

nyanställda socialsekreterare. Syftet har varit att stärka de nyanställda och bidra till yrkesmässig och personlig utveckling. Innehållet har bl.a. varit juridik, planering och samtalsmetodik. Planen är att 6-dagarsprogrammet ska upprepas regelbundet.

7. Lokala arbetsmarknadsinsatser

I november 2015 publicerade SKL rapporten Kommunal arbetsmarknadsstatistik 2014.

Rapporten visar att kommunerna satsade över fyra miljarder på arbetsmarknadsåtgärder år 2014 och att 100 000 personer deltog i åtgärder. Fler än hälften av dessa saknade

gymnasiekompetens och var tredje person som deltog var under 25 år. ”Som arbetsgivare kan kommunerna erbjuda subventionerade anställningar, praktik eller andra insatser som ett

(17)

steg på vägen till reguljärt arbete. En viktig målgrupp är personer i behov av särskilt stöd”- säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL. ”De insatser kommunerna lade mest tid på var att få till arbetsträning för deltagarna och hitta praktikplatser på offentliga eller privata arbetsplatser. Efter avslutad insats gick var fjärde deltagare till arbete och var tionde började studera”, enligt Per-Arne Andersson.

Rådet för främjande av kommunala analyser (RKA) har tagit fram en ny databank, Kommunal arbetsmarknadsstatistik, som gör det lättare för kommunerna att analysera och utvärdera den egna verksamheten.

I rapporten ”Framgångsrik lokal integration” från juni 2015 beskriver SKL hur väl

flyktinggruppen lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Rapporten innehåller en modell för att följa flyktingarnas etablering på den lokala arbetsmarknaden. Exempel i rapporten på mindre kommuner där det gått bättre än förväntat är Trosa, Olofström, Gnosjö och Emmaboda.

– Kommuner och lokala aktörer kan påverka möjligheterna för nyanlända att etablera sig på orten. Det handlar till exempel om att sätta upp tydliga mål och bestämma sig – att man har en gemensam strategi, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL.

Ett exempel på hur man framgångsrikt kan arbeta är Jobbcenter som finns i Järfälla kommun.

Även om Järfälla är en större kommun kan inslag därifrån vara relevanta för Älmhult. Så här presenteras verksamheten på webben: ”På Jobbcenter får du som arbetssökande stöd av arbetsmarknadskonsulter, arbetsterapeuter och coacher.

Jobbcenter arbetar med matchning och arbetsprövning för unga och vuxna med behov av stöd och hjälp för att bli självförsörjande. I verksamheten finns bland annat

jobbsökargrupper och sysselsättningsverksamheter som systuga, transportservice och demonteringsverkstad med mera. Jobbcenter hjälper också till med arbetsuppgifter till personer som beviljats ett offentligt skyddat arbete (OSA) eller andra anställningsformer av Arbetsförmedlingen.

Jobbcenter är Järfälla kommuns arbetsmarknadsenhet. Målet är att öka arbets-sökandes möjligheter att bli självförsörjande. Verksamheten har ett nära samarbete med

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och socialförvaltningens individ- och familjeomsorg.”

Jobbcenter i Järfälla ansvarar även för ”Unga vuxna på gång – för dig mellan 20 och 24”.

Alexander Rajsic har byggt upp verksamheten Jobbcenter i Järfälla. Han menar att

huvudargumentet för att ha en central arbetsmarknadsenhet i en kommun är att det är ett sätt att säkerställa driftskompetens när det gäller behov, trender och att utveckla nya lösningar. Det är en förutsättning för att kvalitet ska kunna uppnås i insatserna och att en verklig förändring för människor ska kunna ske. Han betonar vikten av att arbeta med

(18)

snabbspår mot egen försörjning. Han tar helt avstånd från ”rundgångsmodeller” där människor blir kvar i insatser med stöd av pengar med nya namn, som han säger. Sådana modeller och arbetssätt hjälper ingen och ger bara frustration. Han tar också upp fördelar med att kombinera arbetsmarknadsinsatser med parallella studier vare sig det rör sig om studier i svenska eller andra studier. Även studierna bör ske med snabbspår. I båda fallen gäller det dock att göra individuella analyser och planer eftersom standardlösningar inte fungerar. Människor kommer från så helt olika miljöer till Sverige. Nuvarande etableringstid om två år räcker ofta inte utan kommunerna behöver komplettera på ett målmedvetet sätt. I Järfälla finns nu en Kompetensförvaltning som ansvarar för Jobbcenter.

I Socialstyrelsens lägesrapport för IFO från mars 2016 redovisas att andelen vuxna biståndstagare med långvarigt ekonomiskt bistånd (10-12 månader av året) ökade 2010- 2013 från 31,7 % till 36,7 % av alla som behövde ekonomiskt bistånd. Under år 2014 ökade dock inte andelen med långvarigt bistånd. Skillnaderna mellan kommunerna var stora, mellan 2 % och 57 % av dem som behövde bistånd (högst andel i stora kommuner). År 2014 var andelen vuxna biståndsmottagare med mycket långvarigt bistånd (i tre år eller mer) 23,8

% av dem som behövde ekonomiskt bistånd. Långvarigt biståndsmottagande var i stort sett lika vanligt bland kvinnor som bland män.

8. Teknik i socialtjänsten (välfärdsteknik)

Enligt definition är välfärdsteknologi kunskapen om välfärdsteknik – digital teknik för att behålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet. I kontakter med Myndigheten för delaktighet kan det konstateras att grunden för myndigheten är

regeringsuppdrag kring målgruppen funktionshindrade. Myndigheten är fokuserad på frågor om tillgänglighet, diskriminering och t.ex. miljöanpassning i hemmen för målgruppen äldre.

Det finns även kunskap om kognitiva hjälpmedel. Eftersom man håller sig till

regeringsuppdraget bedrivs f.n. inget arbete kring IFOs målgrupper och uppdrag. Planum Organisation kan bara med beklagan konstatera att behoven för IFO och IFOs målgrupper inte uppmärksammas av den myndighet som finns inom området.

Det finns olika syften och målgrupper för användningen av välfärdsteknik. Dels behöver socialtjänsten göra sig tillgänglig för kommuninvånarna, dels behöver medarbetare kunna arbeta flexibelt och effektivt. Kommuninvånarna behöver kunna utföra sitt ärende på tider som passar dem och även följa handläggningen i myndighetsutövningen inom IFO på ett enkelt sätt. 24-7 samhället med service som är möjlig dygnet runt och varje dag på de tider som passar människor måste vara en målsättning även för IFOs målgrupper. Detta

förutsätter att utveckling av e-tjänster och att innehållet i verksamhetssystemet Magna Cura görs tillgängligt på ett säkert sätt för aktuella klienter.

En annan typ av tillgänglighet är att exempelvis erbjuda kontakt via Facebook i de öppna stödinsatserna. Frågefunktioner, typ Malmös Soctanter på nätet, skulle eventuellt kunna

(19)

utvecklas och ordnas i samma kommunsamarbete som den sociala jouren, eftersom en enskild mindre kommun har svårt att ensam klara en sådan funktion. Så här beskrivs tjänsten Soctanter på Malmös webb:

”Hos Soctanter på nätet kan du:

 ställa anonyma frågor kring missbruk, relationer, mobbning, hemtjänst och andra sociala frågor

 diskutera med andra - skriv en egen kommentar till något som engagerar dig

 titta in och ta del av skrivna inlägg

Din fråga besvaras så snabbt som möjligt av personal inom socialtjänsten. Vid brådskande fall, kontakta socialtjänsten i ditt stadsområde. På helger och efter klockan 16 på vardagar kan du ringa Social jour. ”

Med medarbetarperspektiv kan utvecklad teknikanvändning förbättra både möjligheten till flexibilitet och öka effektiviteten, allt för att det direkta klientarbetet ska kunna fokuseras.

Kontakt har tagits med SKL, Leif Eldås, avdelningen för ekonomi och styrning. Leif Eldås konstaterar att den lokala utvecklingen av välfärdsteknik är en styrningsfråga, men att IFOs verksamhetsområde har hållit en låg profil i t.ex. utvecklingsprojekt som SKL bedrivit under tidigare år. Möjligen skulle kommuner som Skellefteå och Trelleborg kunna inspirera i Älmhults utvecklingsarbete. För Skellefteås del kan konstateras direkt att kommunen är aktiv på sociala medier, typ följ oss på Facebook, Twitter,