Examensarbete, 15 hp
Magisterexamen i Arbetsliv och hälsa, inriktning mot beteendevetenskap, 60 hp Vt 2019
Handledare: Mattias Lundberg
UTVÄRDERING UTAV STRESSINTERVENTION
DELTAGARES UPPLEVELSER UTAV PILOTINSATS
Isabella Yng & Victor Blomberg
Sammanfattning
Vindelns kommun har i samarbete med Försäkringskassan och samordningsförbundet Umeåregionen genomfört en pilotinsats för att förebygga eller förhindra sjukskrivningar som orsakas av ohälsosam upplevd stress. Syftet med denna uppsats är att undersöka om deltagare har kunnat förändra eller reflekterat över sin livssituation efter kurs, samt vad i insatsen som påverkat detta. Sex deltagare har utfört och avslutat kursen. För att undersöka detta har semi- strukturerade intervjuer genomförts med samtliga deltagare och databearbetning har skett genom tematisk analys. Slutsatserna av resultatet är att deltagarna har genomgått förändring, med en personlig utveckling och ökad självinsikt. Långsiktig förändring inte kan fastställas då intervjuerna skedde i nära anslutning till avslutad kurs. Vidare kan inte förebyggande eller förhindrande av sjukskrivning fastställas, vilket däremot kan mätas i framtida undersökning för att avgöra hur effektiv insatsen har varit. Denna uppsats kan vidare förklara hur och varför interventioner kan fungera, vilket kan bidra till att skapa framgångsrika framtida interventioner.
Nyckelord: Stress, intervention, förebyggande, förhindrande, förändring Abstract
Vindeln municipality in cooperation with the Swedish Social Insurance Agency and samordningsförbundet Umeåregionen have conducted a pilot programme to prevent sick leave due to perceived unhealthy stress. The aim of this thesis is to analyse if the participants have been able to change or reflect over their own life situation after the programme, and what aspect of the programme have influenced this. In total six participants partook and finished the programme. To collect data semi-structured interviews were performed with all the participants and to further conduct a thematic analysis. The thesis concludes that all participants have gone through a behavioural change, with a personal development and increased self-awareness.
Long term effects of the programme cannot be proven within this thesis due to the short time period between the finished programme and the interview. Further can this thesis neither say anything regarding preventing sick leave, which can be evaluated in the future to determine the success of the programme. On another note what this thesis have contributed with is an explanation regarding how and why intervention programmes could be successful.
Keywords: Stress, intervention, prevention, promotion, behavioural change
Utvärdering utav stressintervention – deltagares upplevelser utav pilotinsats
Det finns flera åtgärder som organisationer kan implementera för att öka hälsa bland arbetstagare eller förebygga/förhindra att de blir sjuka. Forskning om dessa har visat på avsaknad-, positiv- och negativ effekt varpå det kan vara svårt att avgöra vad i interventioner och för vem som dessa kan vara effektivt för (Knight, Patterson & Dawson, 2019). Då interventioner kan skilja sig mycket, genom bland annat hur de designats, vilken population som den riktar sig mot, och hur den mäts har Montano, Hoven och Siegrist (2014) systematiskt granskat studier om interventioner på organisatorisk nivå genom att klassa dem på olika sätt.
Överlag visade nästan hälften av studierna på signifikanta hälsorelaterade utfall av interventionseffekter. Vidare när tre klasser (hög, medel, och låg) av kvalitet av studierna urskildes, kunde 75% av studierna med hög kvalitet inte påvisa signifikanta effekter, 56% av studierna med medium kvalitet kunde visa på hälsorelaterade effekter med signifikans och 40%
av studierna med låg kvalitet kunde påvisa signifikanta effekter. De betonar därmed vikten av att processutvärdering bör genomföras för varje intervention för att kunna öka framgångsrika interventioner i framtiden (Montano, Hoven och Siegrist, 2014).
Vad gäller att använda sig av kvalitativ metod för att lyfta individers upplevelser har Randall, Cox och Griffith (2007) i en artikel presenterat relevansen i att modifiera och kritiskt granska interventioner. Metoden de använde sig av var halvstrukturerade intervjuer, och intervjuguiden var utformad för att öppna upp möjligheten för deltagarna att lyfta deras egna upplevelser. Intervjuer formades utifrån tre områden, mikroprocesser, makroprocesser och interventionskontext. Mikroprocessen fångade upp vad för påverkan interventionen har haft på arbetsförhållanden. Makroprocessen fångade sedan upp, om interventionen blivit implementerad på ett så effektivt sätt som den möjligen kunnat, samt hur interventionen utformats och syftet till den. Till sist för att undersöka interventionskontexten ställdes frågor som fångade upp eventuella hindrade faktorer för interventionens effektivitet, samt om det var något specifikt som gjorde interventionen ännu mer effektiv (Randall et al, 2007).
Perski, Grossi, Perski och Niemi (2017), och Salomonsson, Hedman-Lagerlöf och Öst (2018) undersökt genom metaanalys interventioner i relation till utbrändhet och depression, de sistnämnda har även inkluderat individer med endast förhöjda värden. Detta i syfte för att finna effektiva interventioner för att öka arbetsåtergång eller minskning av sjukskrivningar. Resultat lyfter arbetsgivarens betydande roll för återgång i arbete, speciellt för individer som upplevde utbrändhet. För att uppnå full återgång måste arbetsgivaren anpassa och förändra arbetsbelastningen för att gradvis öka arbetstimmarna. Resultat påvisar att det även var av vikt att observera eventuell extern behandling deltagarna deltog i då detta kan ha influerat resultatet gällande effektiviteten av interventionen. Ytterligare visade metaanalysen på effekt efter tre år, men inte vid tidigare uppföljning, varpå uppföljning över en längre tid är viktigt (Perski, Grossi, Perski & Niemi, 2017). Vidare visar resultat på en liten men signifikant effekt till sjukskrivningar, där interventioner begränsade sjukfrånvaro i jämförelse med generell vård.
Däremot kunde ingen signifikant skillnad för sjukfrånvaro mellan individer som är sjukskrivna och individer som riskerar att bli sjukskrivna indikeras. Ingen signifikant skillnad mellan olika typer av fokus på psykologiska interventioner kunde indikeras så en slutsats är att psykologiska interventioner, oberoende av typ, har bättre utfall mot sjukfrånvaro än vanlig behandling inom vården (Salomonsson, Hedman-Lagerlöf & Öst, 2018).
Till skillnad från de förgående nämnda har Kröll, Doebler och Nüesch (2017) i en metaanalys undersökt studier om arbetstagare som inte har diagnostiserats med psykiska besvär, och hur stresshanteringsträning (inom kognitivt beteende, avslappning och en
kombination av de båda genom multimodal stresshantering) är positivt relaterat till psykisk hälsa. Resultatet visar att samtliga stresshanteringsträningar har en positiv effekt till psykologisk hälsa i jämförelse med kontrollgrupp. Avslappning var däremot signifikant för heterogenitet vilket tyder på att det skiljer sig mellan studier som undersökts (Kröll, Doebler
& Nüesch, 2017).
Få studier har undersökt preventiva program för individer som är i risk för utmattning, där Stier-Jarmer, Frisch, Oberhauser, Berberich och Schuh (2016) är bland de första att utveckla ett program för detta. Programmet innefattade en tre veckors intervention innehållande stresshantering (psykoedukation kombinerat med mindfulnessterapi), avslappningstekniker (yoga, mindfulnessträning och muskelavslappning), fysisk aktivitet (ryggskola och uthållighetssporter) till slutligen gyttjebad (med vila och massage). Resultatet visade signifikanta skillnader med stora effekter för bättre värden av själuppfattad stress och hälsa samt mindre frekvens och intensitet av ryggsmärtor vid uppföljning efter 1, 2, och 6 månader i jämförelse med kontrollgrupp. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna om antalet sjukdagar kunde påvisas, där båda grupperna hade en minskad frekvens. Vidare är förebyggande insatser mot sjukfrånvaro att föredra i jämförelse mot insatser som genomförs efter att sjukfall har förekommit (Samspel för hälsa: finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och sjukförsäkring, SOU 2018:80). Detta enligt många med insikter och erfarenheter av rehabiliteringsarbete. Det saknas däremot nästan helt studier om detta, och de som finns har inte kunnat påvisa en minskad sjukfrånvaro (Ibid.).
Pilotinsatsen i Vindeln
Under år 2018 låg Vindelns kommuns totala sjukfrånvaro på 6,5 %, varav 48,6 % av den totala sjukfrånvaron var långtidssjukskrivna, och vad gäller könsfördelningen hade kvinnor en högre sjukfrånvarotid än män (Sveriges kommuner och landsting, 2019). Vindelns kommun har samarbetat med Försäkringskassan och samordningsförbundet Umeåregionen för att förebygga eller förhindra sjukskrivningar som orsakas av upplevd ohälsosam stress (Vindelns kommun, 2019). Insatsen är i huvudsak en sekundär intervention där individen får hjälp att stärka uthållighet och stresstålighet i relation till det som kan påverka deras vardag, men kan även ha inslag av tertiär intervention i den mening att den kan ha som syfte att vårda vid redan uppkommen stress (Sverke & Hellgren, 2013). Detta sker genom en pilotinsats på fyra veckor i en gruppbaserad kurs, stresskursen Kraft och balans, med max 10 till 12 deltagare (Vindelns kommun, 2019). Vad som påverkar den upplevda ohälsosamma stressen ska inte påverka deltagarens möjlighet att delta, där skillnader mellan privat- och arbetsliv bortses. De krav som finns för att delta är att den sökande har en tillsvidareanställning och minst 19 av 54 möjliga poäng på självskattningstestet Stress och balans som behandlar nio stressområden och baseras på Karolinska Exhaustion Disorder Scale (KEDS) (Vindelns kommun, 2019; Neij, 2019).
Individerna utför själva testet via kommunens hemsida och som de själva sedan kan förmedla vidare till sin arbetsgivare, för att sedan kunna boka in en läkarbedömning angående förhöjd risk att bli sjukskriven (Vindelns kommun, 2019)
Sex deltagare har sedan den fjärde februari 2019 utfört, samt avslutat kursen. Insatsen inriktade sig mot förändring och reflekterande inom fysiska, sociala och psykiska aspekter av deltagarens livssituation (Vindelns kommun, 2019). Den genomförs av Vindelns folkhögskola och är upplagd med tre inledande veckor, därefter återgår deltagaren till arbete under fyra veckor och avslutar därefter kursen med en uppsamlingsvecka (Vindelns kommun, u.å.; Neij, 2019). Kursen innefattade teori och praktik inom områdena compassion, känslospaning, återhämtning baserat på yoga, samt fysisk aktivitet (Vindelns kommun, u.å.).
Kursen vid vindelns folkhögskola baserades på compassion (Vindelns kommun, u.å.) som är en relativ ny terapimetod som de senaste 20 åren har växt fram allt mer inom forskning.
Compassion är ett begrepp som har många definitioner, och den mest välkända definition är utav Dalai Lama och lyder “sensitivity to the suffering of self and others, with a deep commitment to true to relieve it” (refererad i Gilbert, 2010, s. 3). Att träna olika aspekter inom compassion har visat sig öka välmående och hjärnfunktionen, främst inom känsloreglering.
Något som utmärker sig inom compassion som terapiform är att fokusera på att bemöta det svåra och obehagliga, istället för att undvika eller dämpa känslorna (Gilbert, 2010; Neff, 2003).
Compassion fokuserar även på tre typer av stora känsloregleringssystem med olika specifika syften och användning, dessa är; hot- och självförsvarssystem, vilket innebär att fånga upp hot och agera därefter och innefattar hot mot en själv, vänner, familj, samt andra i ens närhet.
Motivation-, resurssökande- och driv-extassystem, vilket innefattar att utsöndra positiva känslor som motiverar, guidar och uppmuntrar individen att söka resurser som den behöver för att överleva och utvecklas. Tröstande-, belåtenhet- och trygghetssystem hjälper till att återfinna en balans och finna ett lugn i jaget (Gilbert, 2010)
Ett annat begrepp inom compassion är “Värme”. “Värme” har en viktig roll inom compassion och kan delas in i tre olika områden; verbala och icke-verbala signaler av intresse, omtänksamhet och vänlighet som är lugnande. Delande av positiv påverkan mellan individer som stimulerar gillande, tillgivenhet och en känsla av samhörighet, och till sist när individer känner sig säkra med varandra och delar en känsla av tillit (Gilbert, 2010)
Vidare forskning om compassion, mer specifikt gruppbaserad compassion-träning av Reddy et al (2013) som talar om ”cognitive-based compassion training” vilket innebär övervägande av kärleksfullhet, empati och medkänsla mot kära, främlingar och fiender.
Studien visar på, utifrån de deltagandes egen upplevelse, att träningen ansågs vara till stor hjälp för de som avlutat den sex veckor långa kursen och skulle rekommendera den till andra. Desto mer de deltagande tränar meditationsteknikerna utanför kursen ökade de positiva effekterna, vilket i sin tur kan minska upplevelsen av ångest. ”Cognitive-based compassion training”
upplevdes av deltagarna öka hanteringen av svårare situation, så som ilska och stress. Således skulle träningen kunna minska de långsiktiga biologiska konsekvenserna av kronisk stress (Reddy et al, 2013).
Vad gäller de delar i kursen som innehåller yoga går detta att styrka genom Grensman et al (2018) undersökning. Traditionell yoga och mindfulness-baserad kognitiv terapi i jämförelse med kognitiv beteendeterapi inom gruppbaserade behandlingar med sjukskrivna på grund utav utmattning påvisade att alla hade effekter på subskalor inom fysiskt välmående, emotionellt välmående, kognitiv funktion och sömn. Detta innebär att alla skulle kunna användas för rehabilitering, såväl som för promotiva och preventiva insatser (Grensman et al.
2018).
Teori
Hur individer genomgår förändring kan beskrivas genom teorimodellen Stages of change och här kan fem steg urskiljas som är före begrundan, begrundan, förberedelse, handling och stabilisering1 (Prochaska, DiClemente & Norcross, 1992). Före begrundan är då det inte går att överskåda en individs intention till att förändra sitt beteende. Något som kännetecknar detta steg är att det finns motstånd till att modifiera eller uppmärksamma problemet. Individen själv
1 Översättning i enlighet med Barth och Näsholm (2006).
kan vara omedveten eller undermedveten om att de har ett problem, medan andra i dennes omgivning kan uppfatta detta. Ofta är det press ifrån andra som gör att de söker hjälp, varpå en förändring kan uppvisas till dess att pressen avtar och de återgår till tidigare beteenden. Även om det inte går att överskåda intentioner till förändring så kan de ha en önskan till det. I detta steg uppfattas ingen överskådlig förändring ske inom ett halvår. Ett steg där individer ytterligare närmar sig förändring är begrundan, där ännu inget agerande mot förändring har skett men individen är medveten om problem. Detta steg kan individer vara i under långa perioder innan de agerar. En tydlig aspekt av begrundan är att åtgärderna mot problemet övervägs med fördelar och nackdelar, samt att förändringen anses kunna påbörjas inom ett halvår. Vidare har steget förberedelse identifieras, där små beteendeförändringar kan ske och individer har intention till att påbörja förändring inom en månad. Även om det har skett små förändringar så har inte effektivt agerande nåtts, men intentionen att göra det är närstående.
När individer agerar emot sin problematik genom att modifiera beteende, upplevelser eller omgivning befinner de sig i handlingssteget. För att agera måste individen vara engagerad, både tid- och energimässigt. Här sker uppenbara beteendeförändringar som uppmärksammas tydligt av andra. Individer befinner sig i detta steg från den dagen de framgångsrikt agerat för förändring fram till ett halvår framöver. Därefter sker steget stabilisering. Här befäster individer fördelarna av förändringen, samt att återfall till tidigare beteenden förebyggs. Detta steg är kontinuerlig och kan pågå till en oförutsägbar framtid, eller under resten av dennes liv.
Mellan de stegen som presenterats sker frekvent återfall, där modellen inte är linjär utan följer ett spiralmönster. Detta innebär att individer kan återgå till tidigare steg vid återfall. Däremot kan individer lära sig av misstag så att de inte alltid behöver återgå till första steget vid återfall, utan kan återgå till senare steg i modellen. Vidare kan det variera mellan individer, där de kan förflytta sig mellan stegen vid olika tidpunkter än som tidigare nämnts (Ibid.)
Syfte och frågeställning
Denna utvärdering är en del av en större utvärdering av pilotinsatsen utav Vindelns kommun och samordningsförbundet Umeåregionen. Syftet med denna uppsats är att undersöka om deltagare har kunnat förändra och reflektera över sin livssituation efter kurs, samt vad i insatsen som påverkat detta.
I linje med syftet har två forskningsfrågor formats;
• Hur beskriver deltagarna deras upplevelse av insatsen utifrån förändring?
• Utifrån deltagarnas upplevelser vad anses har varit utmärkande främjande, samt hindrande för den upplevda förändringsprocessen i och med kursen?
Metod
I enlighet med Randall, Cox och Griffith (2007) har en kvalitativ metod valts i form av intervjuer för datainsamling, detta då det kan få fram information om hur och varför interventionen kan vara främjande eller hindrande.
Deltagare
Deltagarna blev informerade om denna uppsats och inbjudna till intervjuer via informationsblad (se Bilaga 1) som delades ut av kontaktperson vid samordningsförbundet
Umeåregionen. Där fick de sedan skriva upp namn och kontaktuppgifter på plats eller kontakta uppsatsförfattarna direkt. Samtliga sex deltagare anmälde intresse för ett deltagande, och blev därefter kontaktade individuellt av uppsatsförfattarna för att boka in en tid för intervju.
Samtliga deltagare var kvinnor (ålder, utbildningsnivå och tjänst kommer inte att nämnas då uppsatsförfattarna ej anser att den informationen bidrar till analysen i förhållande till hänsyn för deltagares integritet och för att utomstående ej ska kunna identifiera deltagarna).
Procedur
Intervjuerna delades upp jämnt mellan uppsatsförfattarna, denna indelning för att minska påverkan av en ojämn maktfördelning under intervjutillfället. Det var även en tidsaspekt som inverkade till uppdelningen. Då uppsatsförfattarna delar liknande akademisk bakgrund minskar risken för påverkan av uppdelning av intervjuer. Intervjuerna genomfördes i nära samband med att kursen avslutades, och genomfördes under två veckors tid.
Intervjuformen, halvstrukturerade intervjuer, baserades på det faktum att formen ger en uppfattning om vad den deltagande finner är viktigt, till skillnad från strukturerade då det endast är fokus på vad intervjuaren finner är intressant. Strukturerade intervjuer är däremot mer jämförbara, men för att besvara syftet har deltagarnas upplevelser en större betydelse och därmed är halvstrukturerade intervjuer mer relevant. Halvstrukturerade intervjuer är däremot fortfarande jämförbara, tillräckligt för vad denna uppsats ska undersöka (Lantz, 2007). Detta är i liknelse med Randall, Cox och Griffith (2007) och deras intervjuform samt indelning i mikro- och makroprocesser, samt interventionskontext. Intervjuguiden för denna uppsats uppdelas därefter utifrån före-, medan- och efter kursen, samt avslutningsvis (se Bilaga 2), detta ger en logisk, samt kronologisk ordning i intervjun (Lantz, 2007).
Samtliga intervjuer hölls på kommunhuset i Vindeln. Vid ett flertal tillfällen ändrades lokalen innan intervjun för att minska störningsfaktorer under intervjun, så som ljudnivå och insyn. Samtliga intervjuer spelades in, med deltagarens godkännande, för att sedan transkriberas. Intervjuerna blev mellan 30 minuter till en timme och 15 minuter. I början av intervjun informerades deltagare om syftet med intervjun, utvärderingen i det stora och denna uppsats. De informerades även om att deras deltagande var frivilligt, att de inte behöver svara på alla frågor om de inte så vill, samt att ifall de vill avbryta sin medverkan att det ej kommer ha någon negativ följd. Deltagarna informerades om att konfidentialitet kommer att efterföljas för att skydda deltagarens integritet och insyn mot deras privatliv genom att presentera resultatet utan att nämna känsliga uppgifter som kunde lämnas i samband med intervjun (Vetenskapsrådet, 2011). Alla deltagare erbjöds även att få ta del av uppsatsen innan inlämning för att säkerställa att det som skrivits stämmer överens med vad som har sagts och för att undvika att känslig information utlämnas.
Databearbetning
Efter att intervjuerna transkriberats bearbetades material med hjälp av tematisk analys, vilket innebär att analysera, identifiera och rapportera teman i och mellan intervjuerna.
Metoden är inte bunden till något specifikt teoretiska ramverk, utan kan användas med hjälp av vilket ramverk som helst eller inget ramverk alls. Det är bland annat detta som gör tematisk analys väldigt flexibel i dess användning (Braun & Clarke, 2006). Ett tema representerar data som visar på något typ av mönster inom intervjuerna, som är av vikt i relation till forskningsfrågorna. Teman baseras alltså inte alltid på dess storlek i datamaterialet, utan dess
betydelse utifrån vad författarna av denna uppsats anser är relevant för att besvara forskningsfrågorna. En vanlig fallgrop i tematisk analys, vad gäller teman är att de överlappar varandra för mycket. Det är av vikt att de teman som skapas står enskilt, annars bör de granskas ytterligare. Innan teman formas, ska den insamlade data läsas igenom och kodas (Ibid.).
Databearbetningen utgick utifrån Braun och Clarke (2006) och de sex faser inom tematisk analys, “familiarising yourself with your data”, “generating initial codes”, “searching for themes”, “reviewing themes”, “defining and naming themes” och till sist “producing the report”. Denna process är inte linjär, utan databearbetningen arbetas fram och tillbaka mellan dessa steg och mellan de olika intervjuerna.
I den första fasen, “familiarising yourself with your data”, transkriberades materialet utav båda uppsatsförfattarna och med det ökade en förståelse för materialet. Transkriberingen delades upp så att den som intervjuade, även transkriberade materialet, vilket innebar att den ena hade en bättre förståelse för innehållet och eventuella koder och teman för de specifika intervjuerna. Därefter läste uppsatsförfattarna respektive transkriberade material, för att få en förståelse för det hela insamlade datamaterialet. I den andra fasen, “generating initial codes”, arbetade båda uppsatsförfattarna manuellt fram koderna tillsammans genom att identifiera segment i texten efter hand där respektive intervju bearbetades i följd. Därefter bearbetas intervjuerna åter en gång och koderna reviderades efter hur kodningen har utvecklats genom tidigare bearbetning av intervjuerna. Teman växte fram kontinuerligt under hela den initiala kodningen, för att sedan i nästa steg, se över befintliga teman samt skapa nya teman och kategorier. Braun och Clarke (2006) nämner att denna process inte är en linjär process, utan rör sig fram och tillbaka genom datamaterialet. Detta skedde under kodningsprocessen där tidigare koder jämfördes till skapande av nya, det kan även ses vid tredje och fjärde fasen,
“searching for themes” och “reviewing themes”. Detta genom att skapandet av temat skedde parallellt med att revidera och förfina. Vidare så kontrollerades att samma kodbenämning inte återfanns under olika teman, där i sådana fall koderna döptes om. Därefter skapades kategorier av koder inom teman och för att vidare under fas fem, “defining and naming themes”, döptes samtliga teman och kategorier utifrån att tydlig definiera dess innehåll (se Tabell 1). Fas sex,
“producing the report”, skedde kontinuerligt i samband med föregående faserna (Braun &
Clarke, 2006).
Tabell 1. Sammanställning av teman och kategorier
Teman Kategorier
Anledning Vilja
Egen förståelse Externa faktorer
Förväntningar Innehåll
Tekniker Effekter
Tillgänglighet Mottagen information
Motstånd
Antagningsprocess
Stöd Från arbete
Från kurs
Framgångsfaktorer Förberedande
Innehåll Upplägg Grupp Effekter Praktisering
Personliga framgångsfaktorer
Brister Förberedande
Kursgång Effekter Bemötande
Förslag Innan kurs
Under kurs Efter kurs Forskningsetiska aspekter
Det finns ett antal etiska frågor och aspekter som är viktiga att lyfta vad gäller denna uppsatsen. Då denna uppsats ej bedrivs i ett kommersiellt syfte så har beställaren av utvärdering ett ekonomiskt syfte för resultatet. Detta har fått effekt för vad uppsatsen har som syfte att undersöka. Vidare kan motiven för undersökning mellan uppsatsförfattare och beställare eller andra aktörer vara skilda, vilket en klarläggning av motiven förmedlats från undersökares sida, som har varit att producera en uppsats. Då uppsatsen kommer publiceras med öppen tillgång kan användning av uppsatsen inte säkerställas (Vetenskapsrådet, 2011).
Resultat
Innehållet i detta avsnitt kommer inte att analyseras, det material som presenteras utgår endast utifrån det deltagarna har nämnt under intervjutillfället angående deras upplevelser av
insatsen. Dessa teman kommer sedan ligga till grund för att besvara uppsatsens forskningsfrågor.
Resultatet presenteras generellt i andelen deltagare som diskuterat det som tematiserats, där en minoritet representerar en till två deltagare, hälften är tre deltagare, en majoritet är fyra till fem deltagare och samtliga deltagare är den totala populationen, det vill säga sex deltagare.
Detta för att behålla en sån stor konfidentialitet som möjligt för vem som upplevt vad och haft vilka åsikter vid intervjutillfället angående insatsen. Vid benämningen minoritet, hälften eller majoritet utesluts det inte att övriga även dem stämmer in på upplevelsen eller åsikten, utan att det är den andelen av deltagarna som nämnde det vid intervjutillfället.
Vid benämning av insats talar uppsatsförfattarna generellt om alla delar som rör processen, till skillnad från då det benämns som kurs vilket då syftar till de specifika veckorna som deltagarna är frånvarande från sitt arbete för deltagande i den gruppbaserade kursen.
Anledning
Insatsen bortser från skillnader i privat- och arbetsliv som haft en påverkan på den upplevda ohälsosamma stressen vilket deltagaren vill förändra. Även denna uppsats bortser ifrån ifall det är privata eller arbetsrelaterade orsaker som legat till grund för att deltagaren sökt sig till insatsen. Det har däremot under intervjutillfällen framgått att det kan finns olika eller flera anledningarna till att ansökan. Detta såg olika ut bland deltagarna och uppsatsen lyfter då detta för att kunna förstå vad deltagarna var i behov av inom kursen. Det har även betydelse för kommande analyser i denna uppsats att kartlägga bakgrunden. De tre kategorierna som skapats baseras på deltagarnas utsagor och har kunnat delats in i separata områden inom temat anledning, dessa är följande; vilja, egen förståelse och externa faktorer.
Vilja. Majoriteten av deltagarna ansåg att viljan var en av anledningarna till att de sökte vill kursen, mer specifikt nämndes det utav en minoritet av deltagarna, viljan att kunna hantera livet. Ytterligare nämnde en annan minoritet, viljan över att orka jobba en längre tid framöver.
Hälften av deltagarna nämnde viljan att göra något annat, få andrum från arbetet och en känsla av att något måste göras. En minoritet nämnde avslutningsvis viljan att lära känna igen stress.
Egen förståelse. Majoriteten av deltagarna blev vid uppmärksammandet av insatsen intresserade utav att ansöka, detta på grund av en förståelse för dennes egna mående. Hälften av deltagarna förklarade även anledningen till ansökan var på grund av dennes egna förståelse för en upplevd stressproblematik eller en upplevelse av bekymmersam känslohantering. En minoritet av deltagarna ansökte till kursen på grund av tidigare mående, där tidigare sjukskriving eller vård varit involverade.
Externa Faktorer. En minoritet nämnde att det var resultatet utav stresstestet som motiverat ansökningen då den påvisat förhöjda stressnivåer, som denne själv inte uppfattat tidigare. Det vill säga att det var testet som uppmärksammande behovet av insatsen. För en annan minoritet bland deltagarna var det andra i dennes närhet som uppmärksammat insatsen och därefter rekommenderat deltagaren att ansöka.
Förväntningar
Det är av vikt att lyfta deltagarnas uppfattningar av insatsen och vad de själva upplevt vara i behov av för att förhindra sjukskrivningar, både före och efter kurs för att i framtida
interventioner kunna arbete mot detta och öka effekten av kursen. De tre kategorierna som skapades i detta tema är innehåll, tekniker, samt effekter.
Innehåll. Samtliga deltagare hade, vad gällde innehållet, förväntningar innan kursstart.
Mer specifikt förväntade sig en minoritet att skapa nya relationer med andra i samma eller liknande situation och mående som en själv. En ytterligare förväntning utav en annan minoritet var att få stänga av från arbete, bara vara närvarade under kursen och ta till sig av kursen.
Utifrån informationsbladet nämndes det utav en annan minoritets dennes förväntningar på nya lärdomar som bland annat meditation, yoga, sömn, mat och motion. En annan minoritet av deltagarna nämnde förväntningar på fullspäckade dagar utifrån tiderna hänvisade på schemat.
Slutligen nämnde en minoritet att den inte hade några förväntningar på innehållet förrän den fick programmet för kursen vid kursstart, men att det inte var någonting som denne upplevt behövligt.
Tekniker. Majoriteten av deltagare hade förväntningar angående vad de ville få ut utav insatsen. Hälften av deltagarna nämnde att de hade förväntningar på att få praktiska verktyg eller tips för att kunna öka hanteringen av stressiga situationer. En minoritet av deltagarna lyfte även under intervjun förväntan på verktyg för att öka förmågan att hantera krav och prestationer för att i sin tur få ett ökat lugn i vardagen. Ytterligare en minoritet nämnde utöver att öka förmågan att hantera stressiga situationer en förväntan på tips och verktyg för att hantera saker som är utom ens handlingsförmåga, men även för att kunna sätta egna gränser.
Effekter. Samtliga deltagare förväntade sig en positiv effekt och förändring med deras deltagande i insatsen. Mer specifikt nämndes det utav en minoritet en förväntning på att efter avslutad kurs bli frisk. Utav en annan minoritet lyftes det en förväntning på förståelse för ens tankar och därmed komma till rätta med dem, det nämndes även en förväntan på en positiv förändring i livet och i arbetet i och med insatsen. Slutligen nämndes det ytterligare av en annan minoritet, förväntningar på minskad stress efter avslutad kurs.
Tillgänglighet
För att vidare kunna beskriva hur deltagarna kom i kontakt med insatsen så har åsikter tematiserats angående om hur tillgängligt det har varit att söka till insatsen. Detta undersöks för att kunna urskilja vad som har underlättat, samt upplevts som motstånd vad gäller ansökningen till insatsen. Detta för att urskilja möjliga förändringar som bör tas i beaktning inför framtida insatser. Vid revideringen av teman skapades tre kategorier som delar in temat i mottagen information, motstånd och antagningsprocessen
Mottagen information. Samtliga deltagare nämnde att alla inom kommunen fick ett e- post som informerade om insatsen, men hälften av deltagarna nämnde att de även hade mottagit information från deras chef. Det var i varierande mån vilken information som lämnats ut utav de olika involverande cheferna.
Motstånd. Majoriteten av deltagarna har gjort antagandet att insatsen kan ha undgåtts att nå fram till samtliga anställda inom kommunen, som därmed inte sökt till insatsen även då ett behov kan funnits, vilket de även anser att många var i. Vidare beskrivs det utav en minoritet att många inte tagit sig tiden till att söka trots behov. Mer specifikt nämner en minoritet av deltagarna att det kan bero på att information om insatsen skickats via e-post och de beskriver en uppfattning av att andra inte läser sina e-post kontinuerligt. Vidare nämnde en minoritet av deltagare att namnet och beskrivningen av kursen kan vara avgörande för om andra väljer att
söka till den, där ordet stresskurs inte uppfattas rättfärdigt, utan att det snarare är en insats för att förhindra stress samt en personlig utveckling. Deltagare menar vidare att andra kan vara omedvetna om vad stress är och ifall de är påverkade av detta, samt inte kan associera sig med stress. En minoritet lyfte även ett genusperspektiv, där en skillnad i kön av deltagande uppmärksammats och menar att fler män skulle kunna vara i behov av att delta i insatsen men inte vågar söka.
En minoritet lyfte under intervjutillfället en osäkerhet vid ansökningsprocessen om denne själv var lämplig för insatsen, samt en jämförelse med omgivningen om att andra anställda möjligtvis var av större behov att delta i kursen och därför kanske inte är dennes rätt att ansöka.
Antagningsprocessen. En minoritet av deltagarna upplevde att antagningsprocessen har påverkat tillgängligheten utav insatsen, där de var intresserade av att gå kursen men att de behövde genomgå och klara av vissa steg innan. Detta har upplevts positivt genom att det bekräftar deltagarens osäkerhet av att det är något den är i behov av, men även negativt genom att behöva övertyga andra om dennes behov.
Stöd
Stöd har genom intervjuerna upplevts som en motivator och hjälpande hand på vägen innan ansökan, under kursen, men även efter kursperioden och återgång i arbete. Temat stöd har därefter deltats in i två kategorier, från arbete och från kurs.
Från arbete. Majoriteten av deltagare har upplevt stöd från chef, mer specifikt nämner en minoritet av deltagarna stöd under ansökningsprocessen i form av administrativ hjälp att ansöka om förebyggande sjukpenning. Ytterligare stöd i ansökningsprocessen, enligt en annan minoritet, var i form av uppmuntran och påminnelser om att söka till insatsen. Vidare har stöd från chef uttryckts genom uppföljningssamtal om framtida arbetsuppgifter och vad där som bör prioriteras. Det nämndes under intervjun, från en minoritet av deltagare, att under tiden de deltog i kursen har chefen fördelat arbete bland övriga anställda. Detta innebar att denne inte har haft mycket att ta igen vid återgång i arbete samt att detta fortfarande upplevdes.
Majoriteten nämnde utöver upplevt stöd från chef även stöd, med god respons från kollegor angående ansökan till och deltagande i kurs. Mer specifikt lyftes det från en minoritet av deltagarna, att kollegor uttryckte positiva kommentarer som att det var modigt att våga ansöka. Ytterligare uttryckte en annan minoritet att den fått kommentarer om att insatsen var ett bra val då kolleger var medvetna om dennes rådande ohälsa.
Från kurs. Majoriteten av de deltagande har under kursen, genom gruppen och ansvariga lärare, upplevt att det befintliga stödet har haft en betydande effekt för dennes inställning och effekt utav deltagandet. Mer specifikt lyfte en minoritet av de deltagande en känsla av att ha blivit sedd av lärarna under kursen vid gruppmoment, vilket bidragit till trygghet och tillit inom gruppen. Lärarna har även bidragit med att reducera kraven och de höga förväntningarna den deltagande har haft på sig själv.
En minoritet av deltagare nämnde att kursen i sig har givit stöd på det viset att den deltagande har upplevt en lägre ensamhet i dennes mående. Detta genom bekräftelse från lärare och gruppen, för en ökad förståelse för måendet. Kursen och lärarna, nämnde en annan minoritet har givit stöd och lärdom om att reaktionerna de deltagande har haft på utmanade
situationer är en naturlig process. Det sänkte därmed självkritiken och ökar förståelsen av att deltagarna inte behövde bli fixade.
Framgångsfaktorer
För att avgöra hur deltagarna upplevde vad som har varit positivt med insatsen och kunnat bidra till framtida effekter har framgångsfaktorer identifierats i intervjuerna. Dessa har sedan delats in i kategorier som behandlar ett specifikt område, vilka är: förberedande, innehåll, upplägg, grupp, effekter, praktisering och personliga framgångsfaktorer.
Förberedande. En minoritet av deltagarna nämnde att ansökningsprocessen skedde smidigt och snabbt angående besked och bokning av möten med externa aktörer. Det lyftes även utav en annan minoritet att information om hur processen skulle gå till var tydlig och att denne därför var väl förberedd inför att ta sig an stegen. Det lyftes även en positiv attityd till att bli grundligt undersökt under antagningsprocessen. Ytterligare nämnde en minoritet att denne upplevde att informationen innan kursstart gav en tydlig bild av vad innehållet under kursen skulle vara.
Innehåll. Hälften av deltagarna lyfte teorin som ett viktigt moment under kursen, varav en minoritet tyckte att de teoretiska momenten var det absolut viktigaste för dennes utveckling.
Hälften av deltagarna ansåg även att det fanns en bra balans mellan de teoretiska- och praktiska momenten av kursinnehållet. Majoriteten av deltagarna, vad gäller det specifika innehållet, ansåg att compassion var intressant och användbart, varav en minoritet ansåg att det betydde extremt mycket för den personliga utvecklingen. Ytterligare hade hälften av deltagarna en positiv upplevelse utav de neurologiska föreläsningarna, där de fick en ny förståelse och intressant kunskap om hjärnans funktion. Slutligen lyfte en minoritet av deltagarna att momenten angående kost och sömn var av intresse för den personliga utvecklingen.
Majoriteten av deltagarna gav indikationer till en positiv inställning till de delar som innefattade yoga och meditation. Mer specifikt hade hälften av deltagare en generellt positiv inställning till yoga, meditation under kursens gång. En minoritet lyfte att det var bra att börja dagen under kursen med yoga eller meditation. Det nämndes även av en minoritet, ett ointresse för yoga och meditation generellt, men att det var kul att prova och att det ändå ansågs var nödvändigt. En annan minoritet lyfte även att det var positivt att det inte var för fysiskt, utan att det var mer fokus på jaget.
Majoriteten nämnde även en positiv inställning till lärarna, att de var kunniga, tillitsfulla, bemötande, och uppmärksammade samtliga i gruppen. En minoritet nämnde även att denne upplevde en känsla av omfamnande, en omtänksam och trygg känsla under kursen och dess miljö. En minoritet av deltagarna lyfte vikten av möjligheten till samtal med lärare, samt kuratorer under kursens gång.
En minoritet av deltagarna lyfte vikten av återhämtning, och nämnde att det var mest betydelsefullt för dennes framtida personliga utveckling. Det påpekades även att allt var av betydelse och att det fanns en röd tråd genom hela kursens gång. Friskvårdslinjen nämndes även som en betydande och bra del inom kursen. Slutligen ansåg en minoritet att innehållet innefattade det som hade förväntats.
Upplägg. Majoriteten av deltagarna var positiva till kursens upplägg, mer specifikt beskrev majoriteten en positiv inställning vad gäller uppdelningen av veckorna på kursen med
tre veckors start, sedan återgång i arbete, för att till sist avsluta med en uppsamlingsvecka.
Hälften av deltagarna uttryckte att det fanns en röd tråd och en mening med upplägget, vidare nämnde en minoritet att det upplevdes bra att veta var och vad som skulle göras.
En minoritet nämnde en positiv upplevelse om möjligheten till individanpassning av kursupplägget utifrån förmåga och behov. Detta med möjligheten till att kunna avvika ifrån kursen, samt anpassa de olika momenten efter ens egna förutsättningar. En minoritet uttryckte en positiv inställning till längden på dagarna, samt att det var skönt att sluta tidigt. En minoritet uttryckte kursen som en all-inclusive upplevelse, med möjligheten till återhämtning, samt frukost och lunch varje dag. Avslutningsvis beskrev en minoritet att vid oförutsägbara händelser löstes situationen smidigt med att andra moment/uppgifter tilldelades.
Grupp. Samtliga deltagare uttryckte en positiv upplevelse och inställning till att kursen var gruppbaserad, vilket enligt dem bidrog till en öppenhet och närhet. Att kursen var gruppbaserad beskrevs vara givande på så sätt att det öppnade upp för samtal och reflektioner.
Detta genom att dela med sig av egna upplevelser till gruppen och därefter hjälpa varandra, vilket enligt dem bidragit till deras personliga utveckling och en känsla av att man inte är ensam. Gruppen upplevdes som en väldigt bra grupp, specifikt dess storlek. En minoritet nämnde gruppstorlekens betydelse för ovan nämnda positiva upplevelser. Att alla fick komma till tals skapade en bra grupprelation och det uttrycktes att en större grupp troligen inte skulle kunna ha en lika stor positiv påverkan på deltagarnas utveckling som denna gruppstorlek. En minoritet nämnde att det var just denna specifika grupp som kan ha påverkat att den upplevdes positivt, att alla utnyttjade tiden maximalt då den upplevt att andra i gruppen tyckte att det skulle vara skadligt om man endast lät tiden passera. Övrigt nämndes det utav en minoritet av deltagarna att gruppen har gjort framtida planer på fortsatta aktiviteter efter kursavslut, på eget initiativ.
Effekter. Samtliga deltagare upplevde att insatsen har haft en positiv effekt på deras personliga utveckling. En minoritet lyfte insatsens betydelse angående att få ägna tid åt sig själv och dess betydelse för en ökad förståelse för ens eget mående. Första reaktionen som en minoritet av deltagarna upplevde var en känslomässig reaktion, genom att visa känslor mer frekvent och öppet i jämförelse med innan kursstart. Majoriteten har fått en ökad självinsikt efter insatsen, en förståelse för sig själv och ens beteende, ökat förmågan att lyssna på sin kropp och mående. Detta har i sin tur har bidragit till, enligt en minoritet, en förmåga och insikt att ta tid för återhämtning och sänka prestationsnivån. Enligt en minoritet anses vetskapen om återhämtning bidra till en ökad förmåga för återhämtning i vardagen.
En minoritet lyfte en ökad förståelse för dennes mående i form av att kunna relatera fysiska besvär till stress, och med det en ökad förståelse för ens behov. En känsla av ökad självrespekt nämndes även hos en minoritet, som tidigare inte varit lika framträdande i dennes vardag. Detta genom en förmåga att se och agera utifrån vad en själv behöver och behöver av andra, men även i relation till hur den upplever andra. Mer specifikt beskrivs utav en annan minoritet ett ändrat fokus i tidigare rutiner, då denne nu prioriterar sitt mående istället för andra externa krav, som städning. En annan minoritet upplevde denna rutinförändring också, där denne efter att kursen avslutats istället återhämtar sig i ett mer förebyggande syfte.
En minoritet nämnde även att insatsen har bidragit med en förmåga att göra och hantera sådant som tidigare varit obekvämt, eller svårt. Ett förändrat tankesätt från det negativa med fokus på det jobbiga, till en förmåga att tänka att saker och ting löser sig är något som en minoritet av deltagarna lyfte att insatsen har bidragit med. En annan effekt utav kursen i
efterhand har varit ett ökat intresse för att i framtiden fortsätta med att praktisera yoga och meditation i vardagen. Ytterligare en effekt som en minoritet upplevt i och med insatsen är bättre sömn. En minoritet upplever även en bättre känsla på morgonen, minskad grundrädsla och oro som tidigare upplevts frekvent. En minoritet har även upplevt att egna tidigare tekniker som den använt sig av, men som inte varit aktiva på några år, har återkommit i och med kursen gång.
En minoritet lyfte att denne efter avslutat kurs var exalterad till att återgå i arbete. Vad gäller arbetet har en minoritet av deltagare vid återgång i arbete efter kursperioden kunnat anpassa sitt schema utifrån förmåga, samt kunnat ta semester eller ledigt på kort varsel. En annan minoritet har även haft kontinuerliga samtal med chef, och anpassat arbetet efter behov av vila. Avslutningsvis upplever majoriteten av deltagarna en personlig utveckling i form av en mer avslappnad inställning, att vara mer öppen och gladare till en mer positiv syn på omvärlden.
Praktisering. Hälften av deltagarna nämnde under intervjutillfället att de använder sig utav meditation efter avslutad kurs. En minoritet använder sig utav nya inlärda andningstekniker i stunder där denne upplever sig själv behöva lugna ner sig på grund av orostankar och situationer. En minoritet som använder sig av dessa praktiska tekniker nämner även att en omprioritering av tid har skett för att få in detta i schemat. En minoritet nämnde, utöver de praktiska teknikerna, en användning av de teoretiska delarna genom att påminna sig om innehåll som tagits upp under föreläsningar på kursen.
Personliga framgångsfaktorer. Majoriteten av deltagarna har uppfattat en förståelse för att den process som startade i och med insatsen inte är färdigbearbetat, utan att det är en livsstilsförändring som kommer ske över tid gällande att lära känna och förstå sig på hur man kan använda sig av teknikerna i vardagen. Ytterligare upplevs det att man behöver träna på dessa tekniker, men även insikt i att det finns ett behov av stöd för att det ska bli en förändring på lång sikt. En minoritet tog upp att denne genomgått en förändring i motivationen kring sig själv, en ny syn och förståelse för vinster med att försöka räta upp sig igen då det är svackor i måendet.
Hälften av deltagarna berättade under intervjutillfället hur de på egen hand har fortsatt denna livsstilsförändring och process. Detta genom att boka in träning i återhämtningssyfte kontinuerligt varje vecka samt att ta hjälp av internet för att lära sig nya tekniker och upprätthålla tekniker de fått tagit del av under kursen.
Brister
Brister inom insatsen kan negativt påverka deltagarens möjlighet till att förhindra sjukskrivning. Det är av vikt att presentera vad de uppfattat som brister för att i framtida insatser vara medveten om hur det kan påverka deltagaren, men även öppna upp för möjligheten till förbättring och utveckling utav insatsen. Temat brister har därefter delats in i fyra olika kategorier för att bryta ner och fokusera på brister inom specifika områden, så som förberedande process, kursgång, effekter och till sist bemötande.
Förberedande process. En minoritet av de deltagande lyfte ansökningsprocessen som lång, med många steg och som knepig. En minoritet nämnde vidare att denne upplevde det otydligt vilka steg som skulle genomföras och av vem, då de mött flera olika aktörer, samt att olika besked utgavs från olika aktörer. En annan minoritet nämnde även att denna hade behövt
informera läkaren om kriterierna för att få igenom sin ansökan och bli godkänd för att delta, detta upplevdes även vara bristande vid förfrågningar hos Försäkringskassan. För en annan minoritet upplevdes det även oklarheter om dennes deltagande var beviljad, en information som tilldelades endast kort inpå kursstart. Det nämndes även en otydlig information gällande vilka kriterier som behövdes uppfyllas för ett deltagande.
En minoritet nämnde den ökade arbetsbelastning som upplevdes under ansökningsprocessen, då ansökan skulle utföras på arbetstid ansågs det vara svårt att hinna med i kombination med sina arbetsuppgifter. En annan minoritet lyfte även att det var motstånd på grund av dennes chef inte utförde de delar inom ansökan som denne ansvarade för, sedan vid kontakt med kommunen så hänvisades ärendet tillbaka till chefen. En majoritet lyfte under intervjuerna en informationsbrist, som resulterade i en bristande uppfattning om innehåll och upplägget, samt var man kunde vända sig eller när kursen skulle starta, även en otydlig information gällande sjukpenning upplevdes. En minoritet nämnde även att informationen som tilldelades innan kursstart borde ha utdelats tidigare. Vidare nämnde en minoritet att den informationen som utgavs innan kursstart inte överensstämde med den information som tilldelades senare vid kursstart. Avslutningsvis nämnde en minoritet av deltagande under intervjufället upplevda skuldkänslor på grund av frånvaro ifrån arbetet vid ansökan till insatsen, med tankar om att kollegorna skulle påverkas negativt på grund av frånvaro från arbete vid eventuell kurs.
Kursgång. Majoriteten av deltagarna berättade under intervjutillfället ett negativt första intryck av insatsen med en känsla av osäkerhet, avsaknad av struktur, en upplevd känsla att ingen hade koll, ett lågt tempo, samt att den skulle agera som den brukar på arbetet. Det tog ett par dagar innan dess en förståelse växte fram för det egna behovet, samt vad man kunde förvänta sig utav kursen då dennes arbete har varit i jämförelse. En ytterligare svårighet denne upplevde med kursupplägget var ovetskapen om dagen, främst om hur eftermiddagen skulle var upplagd, detta på grund av otydlighet i informationen. Liknande brister upplevdes utav en annan minoritet vad gället upplägget och innehållet på kursen. Ytterligare nämndes även ett missnöje vad gäller eftermiddagen angående att behöva bestämma själv vad de ville göra, denne ville få stöd utav kursen i så bred utsträckning som möjligt. Deltagarna upplevde det även jobbigt att behöva prestera under vissa kreativa momenten. Ytterligare upplevde en minoritet att det var svårt att utnyttja de samtal som erbjöds med en kurator under kursens gång, på det viset att denne upplevde en begränsad kurstid, samt att denne redan hade talat med andra aktörer under ansökningsprocessen och kursstart som skapade en påfrestande känsla att behöva involvera fler.
En minoritet nämnde angående kurslängden en upplevelse av att kursen var väldigt kort, vilket resulterade i en upplevd stressande känsla utav att behöva vara med på allt samt en upplevelse av behov till mer lärarledd kurs. En minoritet nämnde en förhöjd administrativ belastning vid slutet av kursen som bestod av checklistor och test. Vidare nämndes det att göra testet direkt inpå återgång i arbete kanske inte representerade ett sådant korrekt resultat då man varit borta från arbetet under en period samt att det också var för lite tid för att analysera och tänka igenom test. Hälften av deltagarna nämnde även individuella åsikter angående vissa delar av kursen som inte attraherat dem, trots att de kan vara av nytta, och med det resulterat i att detta inte använts efter kursen gång.
Effekter. Majoriteten av deltagare upplevde svårigheter att anpassa kursinnehåll till vardagen efter avslutad kurs. Hälften av deltagarna lyfte en oro efter avslutad kurs angående återgång i arbete. En minoritet berättade att dennes upplevelse vid återgång i arbete var svår på
grund av en upplevd känsla att man blivit utkastad tillbaka i arbete, att en process har startat och att sedan har man släppts ut för vinden. En annan minoritet upplevde att denna inte fått så många tekniker för att kunna hantera vardagen bättre än innan kursen. En annan minoritet berättade att denne inte upplevde att kursen varit som denne föreställt. Hälften av deltagarna upplevde även att de verktyg och tekniker som denne fick ta del av under kursen har varit svårt att få in i vardagen på ett naturligt sätt, utan måste göra sig påminda om dessa. Detta på grund av svårigheter med tid i arbetet men även en upplevelse av att de inte fungerade lika bra som förväntat. Ytterligare upplevde en minoritet att om denne inte tar för sig och får in de nya lärdomarna i vardagen kommer problematiken som låg till grund för ansökan hos individen återkomma.
En minoritet nämnde att vid genomförande av självskattningstest efter avslutad kurs, samma test som genomfördes innan kurs, tillsammans med chef fortfarande påvisat i höga stressnivåer. Det berättades även att stressen upplevdes skifta beroende på dag. En minoritet av deltagarna uttryckte en osäkerhet angående om kursens längd skulle vara tillräcklig för att göra en betydande skillnad på måendet. En minoritet upplevde även bekymmer vid återgång i arbete, svårigheter att komma tillbaka till verkligheten och känslor av nedstämdhet efter kurs.
Avslutningsvis upplevde en minoritet fortfarande orosmoment gällande avsaknad av effekt på tidigare problematik i måendet, men det uttrycks även att det kan vara på rätt väg ändå.
Bemötande. Majoriteten av deltagarna lyfte svårigheter i någon form vad gäller bemötande med andra på grund av deltagande i kursen. Mer specifikt upplevdes det utmanande att förklara för andra i ens omgivning om deltagande i insatsen, vilket en minoritet nämnde var på grund av en informationsbrist. Ytterligare lyftes det utav en annan minoritet, svårigheter i att tala om kursen med andra i och med ett behov att behöva tydliggöra att det var en förebyggande insats och ej en sjukskrivning. En minoritet nämnde att denne uppfattat stress som negativt, och med det har kraft och balans använts i förklaring av insatsen istället för stress.
Ytterligare upplevde en annan minoritet att det har upplevts jobbigt att tala om för kollegor om frånvaron, samt uttrycker att det hade varit lättare att dela med sig av frånvaroanledningen om det var relaterat till ett fysiskt besvär. Detta då man vill upprätthålla av bild utåt av att allting är problemfritt, men även för att minska oro för de som står en nära. Ytterligare om kollegor eller närstående hade kritiserat deltagandet i kursen berättades det även att det hade upplevts jobbigt och att man då hade intagit en försvarsposition. En minoritet av deltagarna upplevde även svårigheter med att undanhålla deltagandet från kollegor och att det var utom ens kontroll, då information lätt sprids på arbetsplatsen.
Förslag
Samtliga deltagare presenterade förslag till framtida insatser. Därför har det valts att presentera hur de upplevt att kursen kan förändras för att den bättre skall kunna förhindra att deltagare blir sjukskrivna. Kategorierna som skapades inom detta tema är följande, Innan kurs, Under kurs och efter kurs.
Innan kurs. En minoritet lyfte som förslag angående antagningsprocessen att det hade underlättat om samtliga besök med externa aktörer planerades in under en och samma dag eller mer komprimerat, samt att det kunde gått fortare. Ytterligare lyftes förslag utav en minoritet på information om antagningsprocessen i pappersform angående tidsaspekten, de olika aktörerna och den ersättningen de kan ta del av. När det kommer till informationen som tilldelades innan och under kursstart gavs förslag från en minoritet att informationen bör innehålla beskrivning av den lugna miljön på folkhögskolan, lugnt tempo utan ramar.
Ytterligare mer generellt bör innehållet, metoden och schemat för kursen presenteras tydligare och mer utförligt. Informationen som skickades ut borde också, enligt en minoritet, tilldelas en längre tid innan kursstart, redan vid ansökan. Ett annat förslag från en minoritet var att chefen bör ta kontakt med de som kan vara i behov av kursen, som chefen är medveten om. Behovet av tydligare kursinformation hade enligt en minoritet underlättat i hur man talar om kursen för andra. Vidare nämndes utav en minoritet, förslag till att byta namn från stresskurs till personlig utvecklingskurs, då det är fokus på en personlig utvecklig samt att stress bara är ett symptom.
Det nämndes även förslag till att inte kalla testet för stresstest, då stress är subjektiv och att alla inte är medvetna om att de är stressade, så att det skulle kunna benämnas som ett hälsotest.
Angående testet och namnbyte motiverades på sådant vis att om man mår dåligt av någon anledning eller i någon form så bör man då genomföra detta hälsotest, istället för som det upplevdes att man endast bör göra testet om man är medveten om att man är stressad, vilket ansågs som missvisade.
Under Kursen. Hälften av deltagarna gav förslag på optimal gruppstorlek till framtida insatser, en större grupp skulle troligen, enligt deltagarna, inte vara lika givande. En gruppstorlek på max åtta stycken ansågs vara rimligt, men optimalt sex stycken som de var under denna insats. Detta med motivation att det upplevdes vara för stor grupp när de slogs samman med deltagare från ordinarie kurs inom kraft och balans vid vissa moment.
En minoritet gav förslag angående innehållet på önskade konkreta tekniker kopplat till hur man kan hantera specifika utmanande situationer i vardagen. Det lyftes även fram förslag utav en annan minoritet på fler träningsprogram. Här nämndes även önskemål angående mindre krävande frivilliga aktiviteter, men även fler fria aktiviteter anpassat efter vilka behov som finns i gruppen. En minoritet nämnde exempelvis en möjlighet fler teoretiska moment, specifikt compassion. Om det inte skulle vara möjligt till lärarledda teoretiska moment skulle individuella uppgifter inom teori och compassion vara ett alternativ. En minoritet av deltagarna lyfte förslag angående de individuella samtalen, med en önskan på någon form av bokningssystem för att tydliggöra tillgängligheten och öppna upp för fler samtal. Detta så att denne inte behöver ta kontakt med kuratorn eller annan samtalsledare direkt då detta resulterade till avstånd från att ta del av detta även då ett upplevt behov fanns. Avslutningsvis lyfte en minoritet av deltagarna att det även hade varit relevant att ta upp på kursen om hur man bör och kan bemöta samt tala med andra om det de varit med om under insatsen.
Efter kursen. Hälften av deltagarna nämnde under intervjun en önskan på fortsatt återkoppling efter avslutad kurs, efter en längre period med samma grupp och lärare. Detta önskades gärna genomföras vid flera tillfällen, några månader efter avslutad kurs.
En minoritet av deltagarna gav som förslag angående de checklistorna och test som genomfördes vid slutet av kurs och vid återgång i arbete, istället bör placeras längre fram efter några veckors arbete för att hinna reflektera över ens förändrade beteende och arbetssituation.
Detta för att få ett bättre mer överensstämmande resultat på testet och eftersom de ändå ansågs nödvändiga att utföra. En minoritet av deltagare berättade att samtalet med sin chef i slutet av kursen bör planeras med en möjlighet att återgå till övriga deltagare efter för att ventilera och dela funderingar. Denne upplevde minskad tryggheten då de inte hade denna möjlighet efteråt.
Det önskades även information om var man kunde vända sig för fortsatt lärande, med förslag att förmedla detta genom ett informationsblad.
En minoritet lyfte förslag att ha samtal med samtliga kollegor och chef för att informera vad man varit med om. Det hade även där varit positivt om chefen på arbetsplatsen själv hade fått ta del av en komprimerad version av compassion för att öka en förståelse och finnas till som stöd för den deltagande. Detta skulle även innebära att den var bättre beredd på att ta emot deltagarna vid återgång i arbetet efter avslutad kurs, men även för att kunna vara med och förmedla till kolleger på arbetsplatsen. Ytterligare nämndes det att chefsutbildningen skulle ses som en stor vinst då det kan påverka hälsan och ha en positiv effekt på sjukskrivningen, ur ett hälsoperspektiv men även ett ekonomiskt perspektiv.
Diskussion
Denna uppsats har inte mätt effekter utan har i enlighet med Montano et al. (2014) &
Randall et al. (2007) fokuserat på att granska och synliggöra deltagarnas upplevelser av insatsen, för att senare kunna modifiera och öka en framgångsrik intervention för framtiden. I detta avsnitt kommer forskningsfrågorna presenteras separat nedan, som bygger på tidigare avsnitt, bakgrund samt resultat.
Hur beskriver deltagarna deras upplevelse av insatsen utifrån förändring?
Det interventionen riktar sig mot är förändring och reflekterande inom fysiska, sociala och psykiska aspekter av deltagarens livssituation. Genom att analysera deltagarnas utsagor genom Stages of change (Prochaska et al, 1992) kan detta beskrivas.
En del av deltagarna var innan kurs i steget före begrundan (Prochaska et al, 1992), vilket kan exemplifieras genom att en minoritet av deltagare har varit omedveten om problematik och att det var först vid genomförande av test som denne blev medveten om det.
Vidare har även en minoritet av deltagare upplevt press från andra att söka då denne blivit rekommenderad till det, av andra som kan ha varit mer medveten om dennes problematik.
Majoriteten av deltagare var innan kurs i steget begrundan, vilket en minoritet kan ha varit i steget före begrundan innan, och kan exemplifieras genom att de haft förståelse för sitt eget mående och problematik, som uppfattad stressproblematik eller genom att tidigare vård har varit involverat. I och med det har ett intresse vuxit fram att söka till kursen för att förändra sig. Här har inte deltagarna agerat ännu för förändring, men att förändringen uppfattas kunna påbörja inom en snar framtid. Trots att minoriteter av deltagare nämnt olika brister om förberedande process så valde deltagarna att söka vilket tyder på att för- och nackdelar kan ha begrundats. Samtliga deltagare har även genomgått steget förberedelse, som kan exemplifieras genom att intentionen till att förändras var nära förestående där förväntningar av innehåll, tekniker och effekter nämnts. Vid kursstart påbörjade deltagarna handlingssteget, vilket även fortsatt efter kurs, genom att ta till sig av information för en ökad medvetenhet om sitt mående och lärandet av verktyg för att kunna utföra aktiviteter för att öka sitt välmående.
Stabilisering kan utifrån detta inte beskrivas då det förflutit kort tid från kursavslut och genomförande av intervjuer som enligt Prochaska et al. (1992) kan ske från ett halvår. Det går däremot att fastställa att deltagare har fortsatt med aktiviteter och reflekterar över sitt mående efter att kursen är avslutad. Däremot finns även tendenser till att återfall skulle kunna ske, där till exempel majoriteten har svårt att anpassa kursinnehållet till vardagen. Detta skulle medföra att de kan återgå till tidigare stadier inom förändringsmodellen.
Utifrån deltagarnas upplevelser vad anses har varit utmärkande främjande, samt hindrande för den upplevda förändringsprocessen i och med kursen?
Flera aspekter av resultatet behandlar individuella åsikter eller upplevelser vilket kan vara av betydelse. Det går däremot att urskilja vissa gemensamma aspekter som tagits upp där hälften eller fler har nämnt liknande saker.
Antagningsprocessen har haft en betydelse för tillgängligheten, som både varit främjande och hindrande. Aktörer under antagningsprocessen väckte olika upplevelser hos de sökande som hade en främjande påverkan som bekräftar sökandet. Det upplevdes även vara hindrande i viss mån med en känsla av motstånd. På det viset att den som har befogenhet att avgöra ifall en deltagare ska kunna få ta del av kursen har upplevts påverka tillgänglighet där alternativa vägar att kunna gå vidare i processen inte funnits.
Mer specifikt var deltagarna i väldigt stora drag positiva till att kursen var gruppbaserad, samt att gruppstorleken inte var för stor vilket enligt dem skulle varit om de var över åtta deltagare. Vidare fanns det en enighet bland deltagarna angående åsikter gällande upplägget av kursen, och att uppdelningen av veckorna var väldigt uppskattade. Som tidigare nämnts av Reddy et al (2013), där en grupp genomförde en liknande kurs så upplevde även den att den kurs som sträckts sig över några veckor hade varit till god hjälp och skulle rekommendera den till andra. Förväntningar på kursen hade gemensamma drag hos samtliga deltagare. Dessa var att få ta del av praktiska verktyg och tips för att underlätta vid utmanande situationer i vardagen. Det upplevdes dock svårt att använda dessa tekniker och den nya kunskapen från kursen vid utmanande situationer i vardagen. Det har bland deltagarna i och med det upplevt svårigheter i arbetsåtergången, och med det upplevdes även en oro för återfall.
Den tekniken som däremot har används i störst utsträckning bland deltagarna är meditation, vilket dock upplevdes svårt att använda i arbetssammanhang till viss mån. Angående användning av tekniker utanför kursen så ökar den positiva effekten, i enlighet med Reddy et al. (2013), och den upplevda ångesten minskar, vilket kan ge en förståelse över deltagarnas fortsatta oroskänslor efter kursslut på grund av osäkerhet i användande av tekniker.
Vad gäller innehållet på kursen var det mestadels positiva åsikter. Det fanns en positiv inställning till yoga, de fysiska delarna på kursen, samt teorin. Specifikt var det delarna om compassion som ansågs som mest givande. Samtliga deltagare hade även en väldigt god upplevelse från lärarna på kursen, då de förmedlande en känsla av värme. Detta är en väsentlig del inom compassion (Gilbert, 2010). Angående de positiva åsikterna om yoga under kursen, kan detta ses i enlighet med Grensman et al. (2018) som påvisar en positiv effekt utav användningen av traditionell yoga och mindfulness på utmattningssyndrom, men även från Stier-Jarmer et al. (2016) program med effekter för individer i risk.
Både före och efter kursen har deltagare upplevt stöd från chef och kollegor. Men även stöd från lärare under kursen ansågs ha stor betydelse till effekten utav kursen. Vissa deltagare blev rekommenderade att söka till kursen, som utan den externa rekommendationen kunnat innebära att denne inte sökt till kursen eller inte ens genomfört stresstestet. Detta speglar betydelsen av stöd från omgivningen, Perski et al (2017) har lyft chefens betydande roll gällande stöd och återgång i arbete i form av att lindra arbetsbelastningen, detta genom att gradvis anpassas tillbaka i arbete. Vidare har deltagarna i denna uppsats uttryckt, utöver stöd, återkoppling över tid med en förståelse för att det kommer kunna ha en främjande effekt för ett långsiktigt resultat. Deltagarna själva har lyft att de upplever detta som en pågående förändringsprocess över lång tid så kan det dröja innan effekt kan påvisas. Perski et al (2013) tar även upp detta, att det kan dröja år innan tydlig effekt kan påvisas.
