EXAMENSARBETE
Kvinnliga Parlamentariker = Ekonomisk tillväxt?
En ekonometrisk studie baserad på paneldata från 66 länder mellan åren 1997-2013
Amanda Borgström Anette Lindholm
2015
Politices kandidatexamen Nationalekonomi
SAMMANFATTNING
Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka huruvida andelen kvinnor i fattiga länders parlament inverkar på landets ekonomiska tillväxt och om detta skiljer sig åt beroende på var i världen länderna är placerade. En ekonometrisk analys baserad på paneldata gjordes. Datan omfattade 66 länder mellan åren 1997 och 2013. Resultatet visade inget signifikant samband mellan andel kvinnor i parlamentet och ekonomisk tillväxt.
Undantag från detta sågs dock i Latinamerika och Karibien där ett positivt samband fanns.
Vidare sågs att variabeln politisk stabilitet inverkade positivt på ekonomisk tillväxt och variabeln befolkningstillväxt inverkade negativt.
Nyckelord: Ekonomisk tillväxt, Tillväxtteori, Jämställdhet, Kvinnor, Representation, Regioner
ABSTRACT
The aim of the present thesis was to investigate whether the proportion of women in poor countries’ parliaments affects the country's economic growth and whether this differs depending on where in the world the countries are located. To determine this an econometric analysis based on panel data were made. The data covered 66 countries between the years 1997 and 2013. The results showed no significant relationship between the proportion of women in parliament and economic growth. Exceptions to this were seen in Latin America and the Caribbean where a positive correlation existed. Further it was seen that the variable of political stability had a positive impact on economic growth and the variable population growth was shown to have a negative impact.
Keywords: Economic growth, Growth theory, Equality, Gender, Representation, Regions
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställning ... 2
1.3 Hypoteser ... 2
1.4 Metod ... 3
1.5 Avgränsning ... 3
1.6 Disposition ... 3
2. EKONOMISK TILLVÄXTTEORI ... 5
2.1 Bakgrund ... 5
2.2 Solow-modellen ... 6
2.3 Endogen tillväxtteori ... 8
2.4 Poverty trap ... 10
2.5 Institutionell teori ... 12
2.6 Sammanfattning ... 13
3. TIDIGARE EMPIRISK FORSKNING ... 14
3.1 Jämställdhet och ekonomisk tillväxt ... 14
3.2 Regioner ... 19
3.3 Övriga variabler ... 21
3.4 Sammanfattning ... 22
4. METOD ... 24
4.1 Data ... 24
4.1.1 Urval och avgränsning ... 24
4.1.2 Variabler ... 27
4.1.3 Deskriptiv statistik ... 31
4.2 Regressionsmodeller ... 32
4.2.1 Pooled OLS Model ... 32
4.2.2 Fixed Effect Model ... 33
4.2.3 Modellerna ... 33
5. RESULTAT ... 35
5.1 Resultat från regressionsanalys utan regional uppdelning ... 35
5.2 Resultat från regressionsanalys med regional uppdelning ... 37
5.3 Sammanfattning av resultaten ... 39
6. DISKUSSION ... 41
6.1 Sammanfattning ... 44
6.2 Förslag på fortsatta studier ... 45
REFERENSLISTA ... 46
BILAGOR ... 49
Bilaga 1. Länder urval 1 ... 49
Bilaga 2. Länder urval 2 och deras årtal ... 50
Bilaga 3. Länderna uppdelade i respektive region ... 52
Bilaga 4. Korrelationsmatris över variablerna inkl. variabeln fertilitet ... 53
Bilaga 5. Test Statistics for the Fixed Effects Regression Model ... 54
1. INLEDNING
Genom historien har ofta män varit de som har haft mest makt i samhället och varit de som suttit i parlament och regeringar. Män har därför haft större möjligheter att påverka vilken politik som förts. Idag, år 2015, är jämställdhet mellan könen ett område som intresserar alltfler både inom politiken och generellt i samhället. Detta har bland annat resulterat i att svenska kvinnors lönenivåer jämförts med männens har ökat från 72,3 % 1991 till 79,3 % 2013 (Armiento, A., 2013) och att det i dag är lika många flickor som pojkar som börjar grundskolan i Sydostasien, medan det 1990 endast var 74 flickor per 100 pojkar (UNDP, 2015).
En ökad jämställdhet inom ett samhälle ger inte bara människor en chans att ha samma förutsättningar, utan studier visar även att jämställdhet i flertalet fall leder till ekonomiska fördelar för ett land (Löfström, 2009). Enligt Världsbanken (2001) är det många av världens länder som inte arbetar aktivt för en mer jämställd fördelning och det är tydligt att dessa länder förlorar på detta i flera aspekter, vare sig anledningen är okunskap, ovilja eller bara likgiltighet inför ämnet. Om det existerar ett samband mellan antalet kvinnor i parlamenten och en högre ekonomisk tillväxt borde det innebära att det är intressant för många länder som har en svag ekonomisk tillväxt att arbeta för ett mer jämställt parlament.
Anledningen till att antalet kvinnor i parlamentet påverkar den ekonomiska tillväxten är flera, bland annat har studier visat att kvinnor har en mindre benägenhet för korruption (Dollar m.fl., 2001). Kvinnor anser själva att de fattar beslut som är bättre för kvinnor och barn samt andra utsatta grupper i samhället (Inter-Parliamentary Union, 2000).
År 2001 var det få av världens länder vars nationella parlament hade lika stora andelar kvinnor som män. I utvecklingsländer, förutom Ostasien, var mindre än 10% av alla parlamentariker kvinnor (Världsbanken, 2001). Det innebär att om det finns en positiv signifikant inverkan på den ekonomiska tillväxten vid ett högre kvinnligt deltagande bör det
finnas möjlighet för en högre ekonomisk tillväxt i många av dessa länder. Detta förutsatt att länderna är villiga att arbeta för större andelar kvinnor i sina nationella parlament. I dagsläget finns det vissa länder där parlamentet är nästintill jämställt, Sverige har till exempel 45% kvinnliga parlamentariker och i Rwanda var 64% av deltagarna i parlamentet kvinnor år 2014 (Världsbanken, u.å.). Några nationer har infört program för att aktivt få in fler kvinnor i parlamenten (Världsbanken, 2001). Detta har inneburit att exempelvis Uganda idag har ett kvinnligt deltagande på 35% jämfört med 1990 då det var 12%.
Fortfarande är det dock många länder, främst i de fattiga delarna av världen, som har en väldigt liten andel kvinnor i parlamenten (Världsbanken, u.å.). I denna uppsats berörs inte enskilda länder närmre, de ovan nämnda är tänkta att utgöra exempel.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats var att undersöka om andelen kvinnor representerade inom de nationella parlamenten, i de länder som vid utgångsåret 1997 hade ett BNP per capita som var lägre än medianvärdet, hade en effekt på landets ekonomiska tillväxt. Uppsatsen syftade även till att analysera om denna eventuella marginaleffekt av kvinnlig representation på den ekonomiska tillväxten skiljde sig åt mellan olika regioner i världen.
1.2 Frågeställning
Har andelen kvinnor i parlamentet haft en inverkan på den ekonomiska tillväxten i de länder som vid utgångsåret 1997 hade ett BNP per capita som var lägre än medianvärdet?
1.3 Hypoteser
● En ökning av andelen kvinnor i det nationella parlamentet leder till en högre ekonomisk tillväxt i fattiga länder.
● Hur stor påverkan andelen kvinnor i parlamentet har på den ekonomiska tillväxten varierar beroende på vilken region som landet tillhör.
1.4 Metod
För att undersöka frågeställningen och hypoteserna har en ekonometrisk analys, skattad på paneldata från Världsbanken och World Governance Indicators, gjorts i programmet NLogit. Paneldatan inkluderade data från 66 olika länder från 6 regioner och sträcker sig över tidsperioden 1997-2013. Med utgångspunkt från tidigare forskning och tillgängligheten av data valdes ett antal variabler ut, urvalsprocessen förklaras mer specifikt i metodavsnittet. Fattiga länder har i denna uppsats definierats som länder vars BNP per capita låg under medianbeloppet för världen år 1997. Alla länder som hör till denna kategori har dock inte kunnat användas för analysen på grund av bristande data. Vilka länder som faller under definitionen fattiga länder i denna uppsats går att finna i bilaga 2. I uppsatsen har valet av variabler och metod motiverats utifrån ekonomisk tillväxtteori samt tidigare empirisk forskning.
För att besvara uppsatsens frågeställning har både en Pooled ordinary least squares (OLS) modell och en Fixed effect-modell använts. Denna följs av en regressionsanalys där modellen kompletterats med lutnings-dummyvariabler för respektive region, detta för att hypotesen rörande skillnader mellan regionerna skulle kunna undersökas.
1.5 Avgränsning
Studien avgränsades till att omfatta 66 länder mellan åren 1997-2013. För att besvara studiens syfte samt frågeställningar har urvalet av länder avgränsats till fattiga länder vilket i denna studie innebär länder vars BNP per capita låg under medianvärdet år 1997. På grund av bristande data samt extrema värden av BNP tillväxten, uteslöts sedan ett antal länder vilket lämnade de 66 länder som sedan analyserades. Avgränsningar samt urval förklaras mer utförligt i avsnitt 4.1.
1.6 Disposition
Avsnitt två inleder och ger en grund för kommande avsnitt genom att behandla den teoretiska bakgrunden till ekonomisk tillväxt. Avsnitt tre behandlar mestadels empirisk inriktad forskning inom tillväxtteori. Under avsnitt fyra presenteras aktuella variabler,
empirisk data och metod. Det femte avsnittet presenterar undersökningens resultat.
Avslutningsvis diskuteras resultatet utifrån tidigare ställda hypoteser och tidigare forskning i avsnitt sex.
2. EKONOMISK TILLVÄXTTEORI
I detta avsnitt presenteras en sammanfattning av de ekonomiska tillväxtteorier som ligger till grund för studien och för den tidigare empiriska forskningen. För att hålla avsnittet kortfattat presenteras endast de teorier som är relevanta för denna studie.
2.1 Bakgrund
Ekonomisk tillväxt definieras av att ett lands produktion av tjänster och varor ökar över åren. På lång sikt kan skillnader i den ekonomiska tillväxten mellan länder resultera i att länderna utvecklas olika snabbt och hamnar på olika utvecklingsnivåer. I tillväxtteorins början ansågs produktionsfaktorerna arbete och kapital vara det som drev den ekonomiska tillväxten och en ekonomi växte om mängden arbete och/eller kapital ökade. Senare blev tanken om humankapitalet populär och en ökning av humankapitalet ansågs vara en av faktorerna som driver tillväxt. Humankapitalet består av invånarnas utbildning och hälsa.
En förbättrad hälsa leder till att individer kan lära sig mer, arbeta mer och bli mer produktiva, samtidigt som en ökad utbildning leder till att människor blir mer produktiva.
Även den tekniska utvecklingen anses kunna driva tillväxten och anses ligga bakom den starka tillväxten som vissa länder har haft. Vissa länder har inte haft möjlighet eller kunskap att ta tillvara på den nya tekniken och har därför haft en låg tillväxt trots tillgången på ny teknik. (Berg, 2008)
Vid mätningar av ekonomisk tillväxt används ofta begreppet BNP per capita. BNP står för bruttonationalprodukt och mäter den totala produktionen av varor och tjänster i ett land och med tillägget per capita delas den totala bruttonationalprodukten med antalet invånare.
Således påverkas BNP per capita av både förändringar i befolkningsmängd och antal producerade varor. Ett alternativt mått är Human Development Index (HDI) som är ett mått som tar in BNP i beräkningen men som även tar hänsyn till andra faktorer, såsom förväntad livslängd, utbildningsnivå och läskunnighet bland vuxna. HDI konstruerade för att erbjuda
ett bättre mått på ett lands välstånd än BNP, eftersom BNP har mött kritik för att anta att välståndet enbart beror på hur mycket ett land producerar. (Persson och Skult, 2005)
2.2 Solow-modellen
Under 1950-talet presenterade Robert Solow sin tillväxtmodell, den neoklassiska tillväxt- modellen. Den neoklassiska tillväxtmodellen bygger på en produktionsfunktion med två homogena insatsvaror, arbete och kapital, samt total faktorproduktivitet (TFP) under konstant skalavkastning. Modellen antar en avtagande marginalproduktivitet och att ekonomin enbart består av en vara, som antingen kan konsumeras idag eller investeras i kapitalstocken och ge möjlighet till ökad produktion och konsumtion i framtiden. Vidare antas att en ökad befolkning leder till en större mängd av insatsvaran arbete, samtidigt som kapital per capita minskar om inte investeringarna ökar i samma takt och att TFP ökar genom teknisk utveckling. Det betyder att arbete och TFP är exogena variabler som inte påverkas av modellen. Om teknikutvecklingen går framåt så ökar den totala produktionen eftersom arbete och kapital används effektivare. (Persson och Skult, 2005)
I Solow-modellen kan det fysiska kapitalet säga vara en skapad insatsvara. Förändringar i storleken på kapitalet beror på hur stora investeringar som görs. För att avgöra hur stor tillväxten på det fysiska kapitalet är får man bortse från den del av investeringarna som används för att upprätthålla värdet på realkapitalet, det vill säga motverkar deprecieringen som innebär att värdet på realkapitalet minskar med tiden. Den andra insatsvaran är, som tidigare nämnts, arbete eller arbetskraften. Storleken på arbetskraften bestäms bland annat av storleken på befolkningen, en ökad befolkning leder i och med det till att mer kan produceras och därmed att BNP stiger. (Persson och Skult, 2005) Förutom en växande befolkning kan arbetskraften öka om en större del av befolkningen arbetar, exempelvis vid en ökning av kvinnligt arbetskraftsdeltagande sker en ökning i den totala arbetskraften (Löfström, 2009).
När ett land har uppnått en långsiktig jämvikt där kapitalstocken hålls konstant, så kallad
“steady state”, kommer dess tillväxt i arbetsproduktivitet enbart öka på grund av tekniska
framsteg. Modellen antar att om sparkvoten och befolkningstillväxten är likadan i flera länder så kommer kapital per capita, produktionen per capita samt BNP per capita att vara densamma i dessa länder. De fattiga länderna har en högre tillväxt i både kapital- och produktion per capita på grund av att lönsamheten på investeringar är högre i dessa länder som är längre från jämvikt än vad de rikare länderna är. Anledningen till att dessa länder ger en högre avkastning på investeringar är att teorin antar avtagande avkastning på realkapital. Solow-modellen inkluderar en konvergensteori som innebär att fattiga länder kommer att ha en högre tillväxt i BNP per capita jämfört med rika länder. Detta kommer pågå till dess att länderna är lika rika, då kommer skillnaden i ländernas tillväxt endast att kunna förklaras av teknisk utveckling. (Persson och Skult, 2005)
Solow-modellen har fått kritik för att den inte kan förklara tillväxt på lång sikt då teknisk utveckling tas för given och inte förklaras av modellen. Denna kritik ledde till utvecklingen av den modifierade Solow-modellen som även tog hänsyn till humankapitalet men som fortfarande antog att tillväxten i övrigt drevs av de exogena faktorerna arbetskraft och teknikutveckling. Den modifierade modellen fortsätter att anta konstant skalavkastning samt avtagande marginalproduktivitet men är mer nyanserad än den ursprungliga modellen.
Den nya modellen är bättre på att förklara hur det kommer sig att till exempel länderna söder om Sahara har en relativt sett långsam tillväxt eftersom det i denna modell kan bero på lägre utbildning i den regionen. Att teorin nu tar hänsyn till humankapitalet gör att det är svårare att acceptera antagandet om att TFP-tillväxten är samma i alla länder eftersom det anses existera ett samband mellan hög utbildningsnivå och teknikutveckling samt möjligheten att tillgodogöra sig teknikutvecklingen. (Persson och Skult, 2005) I denna modell har jämställdhet en större påverkan på den ekonomiska tillväxten eftersom jämställdhet i samhället är viktig för att öka humankapitalet och enligt Löfström (2009) är ett jämställt parlament en viktig faktor för att uppnå ett jämställt samhälle. Detta innebär i förlängningen att det är positivt för den ekonomiska tillväxten att ha en hög andel kvinnor i parlamentet.(Löfström, 2009)
I den nya modellen förklaras tillväxten på lång sikt utanför modellen av den så kallade Solow-residualen. Enligt den neoklassiska tillväxtteorin så förklaras cirka 50% av den historiska tillväxten i industrialiserade länder av Solow-residualen och därmed utanför den faktiska teorin. Även om teorin fortfarande delvis ansågs kunna förklara tillväxten så hade den två specifika problem. Dels att teorin gör det omöjligt att analysera faktorerna bakom teknologisk utveckling och dels att den misslyckas med att förklara varför det är stora skillnader mellan olika länders tillväxt, trots att de har tillgång till samma teknik. (Todaro och Smith, 2003) Detta ledde till att nationalekonomer utvecklade den nya, endogena, tillväxtmodellen som kan förklara varaktiga skillnader i den ekonomiska tillväxten mellan länder (Persson och Skult, 2005).
2.3 Endogen tillväxtteori
Den endogena tillväxtteorin erbjuder ett ramverk inom vilket det är möjligt att analysera en konstant ekonomiskt tillväxt. Teorin antar att den konstanta tillväxten kan förklaras av de som styr produktionsprocessen, istället för av faktorer som finns utanför de styrandes kontroll. Det innebär att det är möjligt för de styrande i ett land att påverka den ekonomiska tillväxten genom olika policys vars mål till exempel kan vara att stärka förtroendet för institutionerna eller att främja jämställdheten. Modellen strävar efter att förklara varför tillväxttakten skiljer sig åt mellan olika länder och att förklara en större del av tillväxten inom teorin istället för utanför. Den nya tillväxtteorin syftar därmed till att förklara en större del av tillväxten än vad Solow-modellen lyckades med. Teorin koncentrerar sig på externa faktorers förklaringsförmåga för att bestämma nivån av avkastning på investeringar i kapital vilket skiljer den från den neoklassiska teorin. (Todaro och Smith, 2003)
Enligt Todaro och Smith (2003) kan många av de endogena tillväxtteorierna uttryckas genom följande ekvation:
Y=AK
Där Y är BNP, A står för alla faktorer som påverkar teknologi och K står för fysiskt- och humankapital, ej per capita. Till skillnad från den neoklassiska modellen innehåller denna
modell inte någon avtagande avkastning på kapital. Det innebär att det är möjligt att investeringar i antingen humankapital, så som skola och hälsa, eller fysiskt kapital, till exempel infrastruktur eller fabriker, kan orsaka externa effekter som innebär en förbättring för produktivitet och ekonomier. Dessa effekter kan bli så stora att de överstiger eventuella privata vinster med så mycket att de motverkar dem avtagande skalavkastningen. Resultatet blir att det går att uppnå en långsiktig ekonomisk tillväxt, vilket inte är möjligt i den neoklassiska modellen. (Todaro och Smith, 2003) Den endogena teorin lyckas även förklara de anormala flödena av kapital, mellan fattiga och rika länder, som ökar de ekonomiska klyftorna mellan länder. Detta strider mot Solows konvergensteori som säger att tillväxten i fattiga länder ska vara högre än tillväxten i rika länder till dess att länderna har samma ekonomiska nivå. Förklaringen är att trots att dessa fattiga länder, som har låga andelar kapital jämfört med arbetskraft, potentiellt har hög avkastning på investeringar så äts dessa avkastningar upp av de lägre investeringarna på kompletterande områden - såsom humankapital, forskning och infrastruktur. Eftersom de som investerar i dessa kompletterande områden inte erhåller någon personlig vinst av de externa effekterna som deras investeringar genererar, gör den fria marknaden att det investeras mindre än optimalt inom dessa områden. (Todaro och Smith, 2003)
I de länder där dessa kompletterande investeringar skapar både privata och offentliga vinster kan de styrande i respektive land arbeta för att förbättra effektiviteten av fördelning av resurserna. De kan till exempel erbjuda investeringar i offentligt kapital, såsom skola och infrastruktur, eller uppmuntra till privata investeringar i industrier som är beroende av att anställa personal med hög utbildningsnivå, något som i sin tur leder till att humankapitalet i landet ökar. Det ökade humankapitalet ger då en ökande skalavkastning.
Utifrån detta föreslår den endogena tillväxtteorin att det är möjligt för de som styr i ett land att föra en politik som uppmuntrar till ekonomisk tillväxt genom direkta och indirekta investeringar i humankapital. De kan också arbeta för att investeringar från utlandet ska riktas mot de industrier som är kunskapsintensiva såsom teknik och forskning eftersom det ökar humankapitalet i landet. (Todaro och Smith, 2003)
Även den endogena tillväxtteorin har fått kritik eftersom den anses ha svårt att förklara utvecklingen för vissa lågt utvecklade ekonomier, då mycket av teorin bygger på Solows antaganden, som inte är anpassade för dessa ekonomier. Bland annat tar modellen inte hänsyn till att många av de lågt utvecklade ekonomierna har problem med ineffektivitet i infrastruktur, svaga institutioner och en imperfekt marknad som gör att deras tillväxt hindras. Dessa svagheter gör att modellen inte är optimalt anpassad att använda för att studera ekonomisk tillväxt; speciellt vid studier som innebär jämförelser mellan länder är modellen begränsad. Detta beror på att teorin bland annat inte förklarar varför fabrikers totala kapacitet inte utnyttjas i fattiga ekonomier där det finns ett lågt kapital. (Todaro och Smith, 2003) Den neoklassiska teorin anses dock ha ännu större problem med att hantera länder som har en låg ekonomisk nivå och eftersom den endogena teorin tar hänsyn till en större andel av de problem som fattiga länder har så är den på många sätt att föredra framför Solows teori.
2.4 Poverty trap
Teorin om fattigdomsfällan har uppkommit för att beskriva hur det kommer sig att många fattiga länder fortsätter att vara fattiga, i vissa fall trots att de har ett stabilt styre. Det finns empiriska bevis som visar att majoriteten av de länder som var fattiga under mitten av 1900-talet också är fattiga idag (Kraay, Raddatz 2007). UN Millennium Project (2005) beskriver den ekonomiska tillväxten som en stege och att dessa fattiga länder inte har möjlighet att göra de investeringar som behövs för att kunna klättra upp på de första pinnarna på stegen. Länderna saknar de skattemedel som behövs för att kunna investera i infrastruktur, statliga institutioner och den sociala infrastrukturen, vilket gör att både fysiskt- och humankapital är lågt (UN Millennium Project, 2005). Det är svårt att bygga upp fysiskt- och humankapital då det krävs investeringar i infrastruktur och social infrastruktur för att dessa ska kunna öka. Det är exempelvis svårt att öka humankapitalet när det inte finns tillgång till skolor. Det är även svårt att bygga fabriker, för att därmed öka det fysiska kapitalet, om det inte finns vägar att transportera materialet till fabriken på.
(Berg, 2008) Solow-modellen betonar vikten av kapital för att ett land ska kunna nå tillväxt och det är därför inte svårt att förstå att dessa länder som har ett mycket lågt fysiskt kapital
och inte lyckas få det att växa, har en mycket låg ekonomisk tillväxt (Persson och Skult, 2005).
Privata investerare är inte intresserade av att investera i dessa länder, vilket gör att kapitalstocken utvecklas sämre än optimalt och välutbildade individer väljer ofta att flytta till andra länder. Dessa länder har ofta stora statsskulder som de måste använda skattemedel till att amortera och betala ränta på. Detta får till följd att länderna har ännu mindre möjlighet att investera i infrastrukturer och humankapital. (UN Millennium Project, 2005)
Många av dessa länders invånare har inte tillgång till grundläggande behov såsom mat, el och skola. De individer som lever under dessa fattiga förhållanden behöver spendera nästan hela sin inkomst för att överleva och har därför ingen möjlighet att spara. Det gör att det i dessa fattiga länder totalt sett är en låg nivå på sparandet och att kapitalet per person sjunker, vilket i sin tur leder till en försämrad ekonomisk situation. Resultatet av detta blir att dessa länder sparar för lite för att kunna ha någon ekonomisk tillväxt och dessutom är det bistånd som ges till dessa länder för lågt för att kompensera kostnaderna för de stora statsskulderna. I rapporten påpekas även att risken för att fastna i fattigdomsfällan varierar mellan länder, främst beroende på deras geografiska belägenhet då geografin i vissa länder gör att det krävs relativt sett större investeringar i infrastruktur. (UN Millennium Project, 2005)
UN Millennium Projects (2005) förslag på hur länderna ska ta sig ut ur fattigdomsfällan är att de behöver höja sina kapitalstockar så att de kommer ur den negativa spiralen. Det kan göras genom att andra länder under en kort period gör stora investeringar i landet.
Dessutom behöver landet arbeta för att sänka antalet barn per kvinna vilket ger utrymme för större investeringar i skola, hälsa och näringsrik mat, per barn (UN Millennium Project, 2005). Dessa effekter ökar på sikt humankapitalet samtidigt som mängden arbetskraft relativt kapitalstocken minskar, vilket utifrån Solows teori är positivt för den ekonomiska tillväxten. För att nå dessa mål är det viktigt att de styrande fattar beslut som stärker de sociala infrastrukturerna och enligt Duerst-Lahti och Kelly (1995) är kvinnor mer benägna
att fatta dessa beslut och det bör därför vara positivt för dessa länder att ha en stor andel kvinnor i de beslutande offentliga organen.
2.5 Institutionell teori
Inom tillväxtteorin har vissa forskare valt att fokuserat på institutionernas betydelse för ett lands tillväxt; främst av dessa forskare är Doglass North som 1993 vann Nobelpriset bland annat för sitt bidrag till den institutionella teorin.
North (1994) definierar institutioner som följande, “Institutions are the rules of the game in a society or, more formally, humanly devised constraints that structure human interaction”
(North, 1994, s.360). Författaren fortsätter med att förklara att institutioner består av formella och informella begränsningar samt deras genomdrivande egenskaper. Formella begränsningar är till exempel lagar, regler och konstitutioner medan de informella begränsningarna består av konventioner och uppförandenormer. Tillsammans definierar dessa begränsningar, och hur de verkställs, strukturerna i samhället och ekonomin. (North, 1994)
Dessa begränsningar är utformade av människor och definierar incitamenten för sparande, investeringar, produktion och handel. De påverkar kostnader och vinster samt ekonomiskt beteende, vilket kan leda till utveckling eller tillbakagång. När institutionerna väl är etablerade finns det få skäl för de som styr att ändra på dessa eftersom de ger de som styr större vinster än vad andra typer av institutioner gör, även om andra institutioner skulle kunna vara bättre för samhället som helhet. Detta innebär att när väl dessa institutioner är etablerade så kan de fortsätta existera även om de är ineffektiva och innebär att den allmänna tillväxten eller välfärden påverkas negativt. (Todaro och Smith, 2003) North (1990) sammanfattade den belägenheten med att påstå att den största orsaken till att länderna i tredje världen idag är underutvecklade, tillsammans med många dåliga ekonomier historiskt sett, beror på att samhället har misslyckats med att skapa välfungerande institutioner som är kostnadseffektiva. Författaren definierade goda
institutioner som de som främjar effektivitet, reducerar osäkerhet och genom detta bidrar till ekonomisk utveckling (North, 1990).
Bland befolkningen i länder som har dåliga institutioner råder det i förlängningen lågt förtroende för dessa institutioner. Det gör att samhället inte fungerar optimalt eftersom tillexempel skatteflykten ökar och näringslivsklimatet påverkas negativt. Det innebär lägre direktinvesteringar från utlandet och ett lägre kapitalinflöde. Korruption, som ger ett lägre förtroende för institutioner, leder även till en sänkt produktions nivå och uppmuntrar företag att verka i den så kallade svarta sektorn. (Sandgren, 2005) Dessa lägre nivåer av investeringar är enligt både den neoklassiska- och den endogena tillväxtteorin negativt för ett lands ekonomiska tillväxt. Eftersom kvinnor, enligt Dollar m.fl. (2001) är mindre benägna att vara korrupta kan en större andel kvinnor i maktpositioner inverka positivt på förtroendet för institutioner och därmed också för den ekonomiska tillväxten.
2.6 Sammanfattning
Med utgångspunkt från ovanstående teorier var variabler, såsom befolkningstillväxt, utbildning (som ibland ses som ett mått på humankapital), förväntad livslängd (som ett mått på hälsan hos befolkningen i ett land), stabila institutioner och befolkningstillväxt, relevanta att inkludera i den modell som använts i regressionsanalysen. Stor vikt bland dessa grundläggande teorier läggs även på faktorerna investeringar och sparande.
Problematiken med att inkludera dessa variabler har diskuterats närmre under avsnittet rörande urval och avgränsningar (4.1.1.).
3. TIDIGARE EMPIRISK FORSKNING
Med tiden har ekonomisk tillväxtteori utvecklats och med detta har en uppsjö av empirisk forskning inom fältet uppstått. I detta avsnitt har ett urval av denna forskning blivit presenterad. Avsnittet fokuserar på den forskning som behandlar ekonomisk tillväxt och kvinnor samt ekonomisk tillväxt och regioner. Till sist presenteras även övrig empirisk forskning som varit av stor vikt inom området ekonomisk tillväxt. Den litteratur som presenteras här har valts utifrån sin relevans för denna studie samt sin vetenskapliga signifikans.
3.1 Jämställdhet och ekonomisk tillväxt
I kvinnorörelsens begynnelse låg den största fokusen på att lyfta upp kvinnofrågor på agendan och att kvinnor skulle få samma möjligheter som män. Mindre fokus låg på behovet av formell politisk representation för kvinnor. Detta har dock kommit att ändra sig och sedan slutet av 1900-talet har dessa rörelser även arbetat för att det ska uppnås jämlikhet i de politiska parlamenten runt om i världen (Lovenduski, 2005). Kvinnors möjlighet att sitta med i de politiska parlamenten skiljer sig åt mellan länder men i de flesta fall är majoriteten av deltagarna i parlamenten män. En anledning till att få kvinnor sitter i parlamenten, även i länder som anses utvecklade och jämställda, kan vara att många samhällen fortfarande är anpassade för att kvinnorna enbart ska vara hemma och ta hand om hemmet. En annan anledning är att ledarskap och deltagande i beslutande sällskap historiskt sett har varit manliga områden och att många kvinnor än idag upplever ett utanförskap gentemot de arenor där offentligt beslutsfattande sker. (Duerst-Lahti och Kelly, 1995)
Området jämlikhet och ekonomisk tillväxt har studerats tidigare och Löfström (2009) har konstaterat att om män och kvinnor arbetade lika mycket, för samma lön, så skulle länderna inom EU kunna höja sin BNP med 15% till 45%. Sett ur ett globalt perspektiv så är EU:s
medlemsstater relativt jämställda vilket gör det möjligt att anta att skillnaden för utvecklingsländer skulle kunna vara ännu större. För att det ska vara möjligt för kvinnor att arbeta lika mycket som män så kommer det i många fall att krävas reformer inom den sociala infrastrukturen (Löfström, 2009). Det är sedan tidigare känt att kvinnor är mer benägna att fatta beslut som förbättrar villkoren för kvinnor, barn och andra utsatta grupper (Duerst-Lahti och Kelly, 1995) och en större andel kvinnor i parlamentet skulle kunna innebära att de sociala infrastrukturerna utvecklas snabbare. Vidare har Löfström (2009) undersökt sambandet mellan kvinnligt deltagande i parlament och jämställdheten i samhället och funnit att länder med hög BNP också har en hög andel kvinnor som arbetar och en relativt sett hög andel kvinnor i parlamentet. Författaren drog slutsatsen att utan en jämlik maktfördelning är det mycket svårt att uppnå ett jämlikt arbetsliv vilket är ett måste för att optimal ekonomisk tillväxt ska kunna ske.
Världsbanken publicerade 2014 en rapport där de undersökte jämställdheten i 143 länder.
Av dessa 143 länder var det 2014 endast 12 stycken som hade kvoter för hur stor andel kvinnor det ska finnas i parlamentet. I genomsnitt hade dessa länder 6% fler kvinnor i parlamentet än genomsnittet i världen vilket tyder på att kvotering kan vara ett effektivt sätt att öka andelen kvinnor i parlamentet. Även denna rapport stödjer teorin om att kvinnor till större del ser till att statens pengar går till social infrastruktur och välfärd. Det har i sin tur en effekt på humankapitalet eftersom en ökad välfärd innebär att fler har möjlighet att gå i skolan. Enligt den endogena tillväxtteorin är den totala produktionen i landet bland annat beroende av humankapitalets storlek vilket innebär att en ökning av humankapitalet i sin tur skulle leda till en ökning av BNP. Rapporten visade även att andelen kvinnor i parlamentet har ett positivt samband med hur stor del av den kvinnliga befolkningen som arbetar utanför hemmet, vilket i förlängningen bör ha en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten enligt den neoklassiska tillväxtteorin. (Världsbanken, 2014)
Er (2012) skrev att kvinnors inblandning i politiken är positiv för ekonomisk tillväxt, åtminstone i höginkomstländer. I artikeln fokuserade författaren särskilt på höginkomst- länder, vilket i detta fall är de länder som 2010 hade en BNI per capita på mer än $12 276
samt låg-mellaninkomstländer, vilka hade en BNI per capita mellan $1,006–3,975. Totalt sett ingick 182 länder, som hade data mellan åren 1998-2008, i studien. Studien använde en Fixed effects-modell baserad på paneldata hämtad från Världsbanken. Utifrån studiens analys kunde författaren urskilja att det var olika variabler som hade signifikant påverkan på den ekonomiska tillväxten inom de olika grupperna. De variabler som hade en effekt för alla olika inkomstnivåer var handel som andel av BNP, som hade en positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten, samt inflation och befolkningstillväxt som hade en negativ inverkan på tillväxten. Relevant var också en större andel kvinnor i arbetslivet och kvinnornas hälsa. (Er, 2012)
För låg-mellaninkomstländerna hittade författaren inte några signifikanta effekter på den ekonomiska tillväxten av variablerna utbildning, fertilitetsnivån (antal barn per kvinna) och det kvinnliga politiska deltagandet, till skillnad från höginkomstländerna. Er (2012) framhöll att detta inte visade på att dessa variabler var irrelevanta för den ekonomiska utvecklingen i låg-mellaninkomstländerna, utan bara att de inte var statistiskt signifikanta.
Författaren betonade att det fortfarande var viktigt, för alla länder, att arbeta för en förbättrad jämställdhet mellan könen för att alla länder ska kunna nå upp till standarden i de rika länderna. (Er, 2012)
Ytterligare en studie som stöder att en högre andel kvinnor inom nationella parlament har lett till snabbare ekonomisk tillväxt är Jayasuriya och Burke (2013). De använde paneldata från 119 demokratier mellan åren 1970 till 2009, med visst fokus på tidsperioden 1993- 2009. Studien syftade till att besvara frågeställningen om huruvida kvinnlig representation i parlamentet har en effekt på den beroende variabeln, logaritmen av den ekonomisk tillväxten per capita. Ytterligare oberoende variabler som användes i denna studie var den totala andelen barn som påbörjar grundskolan, handel som andel av BNP, befolkningstillväxten samt den laggade variabeln, log BNP per capita. För att få en bättre skattning av landets generella jämställdhet mellan män och kvinnor, för att försäkra sig om att det inte är detta som visades genom den centrala variabeln av kvinnlig representation, inkluderades även en variabel för andelen flickor relativt pojkar i grundskolan. Då den
kvinnliga representationen i de nationella parlamenten fortfarande gav en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten, argumenterade författarna att deras resultat indikerade att det är andelen kvinnor inom ländernas nationella parlament ger en signifikant marginaleffekt på den ekonomiska tillväxten. (Jayasuriya och Burke, 2013)
I studien lyfte Jayasuriya och Burke (2013) även fram att de ej funnit något bevis för att könet på ett lands president eller premiärministerns skulle ha någon inverkan på den ekonomiska tillväxten. Då det endast studerats demokratier i studien var det inte möjligt för författarna att dra några slutsatser om huruvida dessa resultat gällde även för icke demokratier och därmed alla låginkomstländer, eller om det enbart gäller demokratier.
(Jayasuriya och Burke, 2013) Det gör att det finns ett behov av studier som undersöker samma variabler men som inkluderar alla fattiga länder.
En annan infallsvinkel var att det tvärtom skulle kunna vara den ekonomiska tillväxten som leder till en ökad andel kvinnor representerade inom de nationella parlamenten. Viterna m.fl. (2008) menade dock att det inte finns ett samband där den ekonomiska tillväxten har en direkt inverkan på den kvinnliga representationen. Ett exempel som lyfts fram i deras artikel för att styrka detta är att många rika länder har en sämre andel valda kvinnliga representanter i sina nationella parlament än fattiga länder. Författarna menade dock att ett lands utvecklingsnivå kan ha en indirekt inverkan på den kvinnliga representationen inom ett land, eftersom de faktorer som inverkade på hur stor andelen kvinnor det fanns i parlamentet skiljde sig signifikant mellan industri- och utvecklingsländer (Viterna m.fl., 2008). En ökad kvinnlig representation innebär inte helt självklart en ökad ekonomisk tillväxt, på samma sätt som ekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis ger en direkt minskning av ojämlikhet mellan könen. Dessa två kan dock förstärka varandra över tid, men detta kan behöva hjälp genom olika policies som gynnar kvinnor på bekostnad av män och förändringen kan komma att ta lång tid. Med detta trycker Duflo (2012) på att det inte finns några genvägar för att snabba på denna process.
Stockemer (2011) lyfte fram att demokratier har en lägre andel kvinnor i sina parlament än icke-demokratier. Detta samband gick Fallon m.fl. (2012) närmare in på och kom dels fram till att även om icke-demokratier har en högre andel kvinnor i lagstiftande församlingar, så har dessa en lägre nivå av reellt inflytande. Det skulle kunna innebära att andelen kvinnor i parlamentet inte har någon effekt på den ekonomiska tillväxten men det kan också vara så att påverkan skiljer sig åt mellan demokratier och icke-demokratier. Det kan även vara så att de kvinnor som sitter i parlamenten påverkar beslutsfattandet på andra sätt än genom direkt beslutsfattande, till exempel genom att påverka kulturen inom parlamenten. Fallon m.fl. (2012) skrev även att andelen kvinnor i parlamentet ofta minskar i samband med att ett land går igenom en demokratiseringsprocess, men andelen tenderar att öka igen ju fler demokratiska val landet går igenom och med en ökade demokratiska friheter. Med detta menade författarna att det inte var demokratin i sig själv som har en inverkan på andelen kvinnor i parlamentet, utan snarare själva demokratiseringsprocessen (Fallon m.fl., 2012).
Ett exempel är den snabba nedgången i andelen kvinnor i parlamentet i samband med en demokratiseringsprocess, vilket var extra tydligt i ett antal europeiska och centralasiatiska länder mellan åren 1985 och 1990, det vill säga i samband med Sovjetunionens upplösning (Världsbanken, 2001).
Även Duerst-Lathi och Kelly (1995) nämnde att det inte var säkert att en hög andel kvinnor i politiska sammanhang har en lika stor påverkan på de beslut som fattas som deras antal indikerar. De motiverade det med att det i vissa fall fortfarande är så att kön går före position, det vill säga att en man med samma politiska position som en kvinna har mer att säga till om och ges större makt bara på grund av att han är man. Kvinnor som deltar i det politiska livet hamnar ofta inom de så kallade mjuka politiska områdena, såsom social- och familjepolitik, vilket kan jämföras med utrikes- och finanspolitik vilka är områden inom politiken som anses ha hög status och där positionerna ofta innehavs av män. (Duerst-Lathi och Kelly, 1995) Detta talar emot att andelen kvinnor i parlamenten ska ha en påverkan på den ekonomiska tillväxten men det är möjligt att dessa kvinnor inte bara påverkar direkt via sina beslut utan även påverkar indirekt. Det skulle kunna innebära att kvinnornas påverkan är större än de beslut de fattar. Om det är så att andelen kvinnor i parlamenten ökar den
ekonomiska tillväxten så innebär det att andelen kvinnor är en positiv faktor oavsett hur den påverkan fungerar. Frågeställningen i denna uppsats fokuserade på att undersöka om andelen kvinnor i parlamentet har någon påverkan på den ekonomiska tillväxten, oavsett hur dess påverkan ser ut, eftersom det i slutändan är det som är viktigt.
Det finns flera studier som har påvisat att korruptionen är mindre utbredd i politiska församlingar där kvinnor i högre utsträckning är representerade. Detta menade Anada m.fl.
(2001) troligtvis berodde på att kvinnor generellt sätt är mindre benägna att ta emot och ge mutor. Dollar m.fl. (2001) lyfte fram att forskning stöder detta på både individuell och nationell nivå. Litteratur inom beteendevetenskap tyder på att kvinnor i större utsträckning bryr sig om det allmänna bästa och har en högre standard för etiskt beteende. Litteraturen visar även på att det finns ett samband mellan andelen kvinnor representerade inom nationella parlament och nivån på korruptionen i ett land. Ett land som har hög korruption har ofta dåligt fungerande institutioner vilket bidrar till ett lågt förtroende för institutionerna. Enligt den institutionella teorin är väl fungerade institutioner viktiga för ett lands ekonomiska utveckling och fler kvinnor i parlamenten kan då vara ett sätt att nå högre förtroende för institutionerna och därmed få högre ekonomisk tillväxt. Utifrån detta poängterade Dollar m.fl. (2001) att det kan vara relevant för länder att satsa på en mer jämlik representation i sina parlament, inte bara för sakens skull utan även för att detta skulle kunna gynna hela samhället.
3.2 Regioner
Flera tidigare studier inom ämnet ekonomisk tillväxt har konstaterat att tillväxten mellan olika regioner i världen skiljer sig åt. Nsiah och Fayissa (2013) kom fram till att variabeln
“ekonomisk frihet” har en signifikant betydelse för den ekonomiska tillväxten i Afrika och Latinamerika medan effekten på tillväxten i Asien är blandad. Barro (1989) menade att det finns skillnader mellan den ekonomiska tillväxten inom Afrika samt Latinamerika och övriga regioner i världen. Dessa skillnader gör att den ekonomiska tillväxten inte kan förklaras av samma faktorer i Afrika och Latinamerika som i övriga regioner. Även Aisedu (2002) fann att tillväxten för länderna i Sub-Sahara inte reagerar likadant på stimuli som
övriga utvecklingsländers ekonomier gör. Aisedus studie fokuserade på de olika effekterna av utländska direktinvesteringar och författaren fann att medan det i övriga länder finns ett positivt samband mellan bättre infrastruktur, en högre avkastning på investeringar och de utländska direktinvesteringarna så existerar inte något sådant samband inom Sub-Sahara.
De fattiga länderna skiljer sig åt på många punkter vilket gör att deras ekonomiska utveckling kan påverkas av olika faktorer, eller olika mycket av de olika faktorerna.
Exempel på faktorer som kan skilja sig är ländernas olika storlekar och olika tillgång på råvaror. Dessa skillnader existerar även mellan länder inom samma region medan andra faktorer är homogena inom olika geografiska regioner och kan göra att länderna i de olika regionerna har olika förutsättningar för ekonomisk tillväxt. (Aisedu, 2002)
Många av utvecklingsländerna i Afrika och Asien har tidigare varit koloniserade vilket innebär att dessa länders institutioner har influerats av de koloniserande makterna. Även många av länderna i Latinamerika har varit koloniserade men eftersom dessa länder till mycket stor del var koloniserade av endast två olika länder, Spanien och Portugal, har länderna i regionen stora likheter i politiska, sociala och ekonomiska institutioner. Det är en skillnad mot utvecklingsländerna i Asien och Afrika som har koloniserats av många olika länder. Länderna i Östeuropa och Centralasien har inte varit koloniserade även om de under perioder tillhört större sammanslutningar, såsom Sovjetunionen, vilket skiljer dem från de övriga utvecklingsregioner. De koloniserade makterna lämnade olika institutionella arv efter sig och det har visat sig att kvalitén på de institutioner som skapades under tiden som länderna var koloniserade, än idag påverkar kvalitén på landets institutioner. De afrikanska länderna är de som avkolonialiserades sist vilket innebär att de haft kortast tid på sig att forma sina egna institutioner vilket kan innebära att de fortfarande behöver lägga pengar och tid på att bygga upp dessa, till skillnad från andra regioner. (Todaro och Smith, 2003)
En annan skillnad mellan de olika regionerna var enligt Todaro och Smith (2003) att det i Latinamerika finns stora socioekonomiska skillnader mellan olika folkgrupper inom länderna vilket gör att stora delar av befolkningen fortsätter ha låg utbildning och därmed bidrar till att humankapitalet inte är så stort som det skulle kunna vara. Författarna fortsatte
med att förklara att medan Latinamerika och sydöstra Asien har en stor privat sektor så har länderna i södra Asien och Afrika istället en större offentlig sektor. Då Barro (1996) fann att stora offentliga utgifter hade en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten kan det vara så att länderna i södra Asien och Afrika har en lägre ekonomisk tillväxt än övriga regioner på grund av sin relativt sett stora offentliga sektor. Regionerna har också olika industriella sektorer och skillnader i kultur som kan bidra till att deras ekonomiska utveckling påverkas av olika faktorer.
3.3 Övriga variabler
R. Barro är en känd nationalekonom som har producerat ett flertal studier inom ekonomisk tillväxt. Barros studier bygger på regressionsanalyser på paneldata och studiernas resultat ligger till grund för många senare studier på område. I den studie som släpptes 1996 visade resultaten på ett antal relevanta variabler för den ekonomiska tillväxten. Bland annat fick den variabel som indikerade en högre ingångsnivå på utbildningen som ett mått för det initiala humankapitalet signifikanta resultat. Andra variabler Barro (1996) presenterade som centrala för den ekonomiska tillväxten var låg inflation, förbättring inom Terms of Trade, upprätthållande av lagar (Rule of Law), låga offentliga utgifter (som mäts exklusive utgifter på utbildning och försvar), en hög förväntad livslängd och en låg fertilitet. Författaren konstaterade också att demokratisk frihet endast har en liten påverkan på den ekonomiska tillväxten. Variablerna Rule of Law och till viss del, låga offentliga utgifter, kunde även motiveras utifrån den institutionella teorin då upprätthållandet av lagar är en viktig institution i samhället och låga offentliga utgifter ofta innebär en lägre nivå av korruption.
Brunetti (1997) kom i sin litteraturstudie fram till att den variabel som indikerar stabilitet i länders regering är mer signifikant i sin effekt på den ekonomiska tillväxten än den variabel som mäter demokrati. I samma studie togs även frånvaron av politiskt våld upp som relevant för tillväxten. Brunetti menar i sin artikel att det överlag är problematiskt att använda politiska indikatorer som variabler då det ofta är svårt att mäta dessa då det inte verkar finnas vedertagna definitioner, vilket gör det svårt att få helt jämförbara resultat mellan olika studier. (Brunetti, 1997)
3.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan en se att det finns många olika variabler som har effekt på den ekonomiska tillväxten. Beroende på vilka länder andra studier har valt att titta på så har de valt lite olika variabler, bland annat eftersom tillgänglig data varierar beroende på land.
Många av de studier som har presenterats ovan refererar till tidigare studier av R. Barro, eftersom hans studier har täckt ett stort antal länder, variabler och år. Även denna studie har använt sig av och baserat urvalet av variabler på Barros studier. Litteraturgenomgången visar även att det finns tydliga kopplingar mellan ekonomisk tillväxt och jämställdhet i samhället, mer specifikt även andelen kvinnor i parlamentet. Andra studier visar på att olika regioner i världen har olika förutsättningar för ekonomisk tillväxt, där länderna i Afrika mer specifikt möter många utmaningar.
I genomgången av tidigare studier märktes det att det inte fanns några tidigare studier som fokuserade på andelen kvinnor i parlamenten och de olika regionerna i världen samt ekonomisk tillväxt, även om de fanns studier som har fokuserat på det ena eller det andra.
Då ingen har studerat sambandet mellan dessa faktorer bidrar denna studie förhoppningsvis med nya insikter inom området ekonomisk tillväxt. Inom området ekonomisk tillväxt och andelen kvinnliga parlamentariker är området fattiga länder oavsett styrelseskick outforskat. Många studier har valt att titta på ett snävt urval av länder, exempelvis enbart de länder som klassas som utvecklingsländer eller “Least developed countries” av Världsbanken. Detta område möter svårigheter som går att undvika om studien istället fokuserar på välutvecklade länder, vilket många tidigare forskare har gjort. Länder som är mindre utvecklade har ofta sämre data då de institutioner i samhället som är ansvariga för insamlandet ofta inte är lika välutbyggda som i rika länder. De data som finns för dessa länder är ofta mindre pålitliga och UN Millennium Project (2005) påpekar att dessa länders data för investeringar ofta är överdrivet höga. Sammantaget gör detta det svårare att genomföra tillväxtstudier på fattiga länder vilket kan vara en anledning till att det finns få studier inom området. I vissa fall kan det vara så att författare aktivt har valt bort dessa fattiga länder för att undvika problemen, Tillsammans leder detta till att studier på fattiga
länders tillväxt och andelen kvinnliga parlamentariker är eftersatt och att det finns ett hål i forskningen att fylla.
4. METOD
För att besvara frågeställningen och testa hypoteserna som inledningsvis presenterats, användes en multipel linjär regression. Den är baserad på paneldata från de länder som vid utgångsdatumet, år 1997, hade ett BNP per capita som var lägre än medianvärdet i världen.
Empirin bestod av sekundärdata som var inhämtad ifrån Världsbankens och FN:s databaser.
I detta metodavsnitt beskrivs och diskuteras först de empiriska data och variabler som använts. Detta följs sedan av en beskrivning av regressionsmodellerna. Programmet som använts för att utföra regressionsanalysen är Nlogit.
4.1 Data
4.1.1 Urval och avgränsning
Studien inriktades mot fattiga länder eftersom deras ekonomiska tillväxt förmodas ha drivits av andra variabler, som till exempel stabilitet och ökad utbildning, jämfört med de industriella ländernas tillväxt som till större grad drivits av den tekniska utvecklingen i landet (Berg, 2009). Avgränsningen för vilka länder som kan ses som fattiga gjordes efter ländernas BNP per capita vid studiens första år, 1997. De länder vars BNP per capita var lägre än medianen valdes ut till studien, vilket resulterade i 94 länder. Ett annat alternativ hade varit att använda HDI för att avgöra vilka länder som kunde anses vara fattiga.
Eftersom HDI tar hänsyn till jämställdhet så skulle användandet av HDI innebära att att en ökning av andelen kvinnliga parlamentariker direkt påverkar den beroende variabeln vilket skulle leda till problematiska resultat. Efter den inledande urvalsprocessen valdes de länder som saknade data för en eller flera variabler bort; här sattes även ett krav på att de länder som skulle vara med hade tillräckligt mycket data för åtminstone en 10 års period.
Ytterligare länder valdes bort på grund av extremvärden, där ländernas BNP tillväxt ansågs för vissa årtal vara allt för avvikande från resten av materialet. Detta resulterade i att undersökningen efter urval två, slutligen bestod av data från 66 länder. Där data saknades
för enskilda årtal användes en tidstrend för att skatta dessa tal och skapa ett sammanhållet paneldataset för statistikprogrammet att analysera.
I uppsatsen behandlades data från åren 1997-2013. Dessa år valdes utifrån att det finns väldigt lite data för antalet kvinnor i parlament i dessa länder innan år 1997 och när denna uppsats skrevs fanns det ännu inte data för alla variabler tillgängliga för år 2014. För vissa länder var tidsperioden kortare eftersom det saknades data för ett antal år i början eller slutet av perioden; för att se vilka årtal som de olika ländernas data täcker se bilaga 2. Detta innebar att paneldatan var obalanserad men fixerad, det vill säga individerna, i detta fall länderna, är desamma men antalet observationer, årtal, för de olika länderna skiljer sig åt (Greene, 2012). Detta är dock inget som ska ha ställt till problem då de flesta statistikprogram kan hantera detta (Verbeek, 2000), något som även gäller Nlogit som använts i denna uppsats (Limdep, u.å.).
Avgränsningen av variabler utgick ifrån de tidigare avsnitten rörande teori samt tidigare empirisk forskning. För att undvika multikollinearitet togs den oberoende variabeln fertilitet bort till förmån för variablerna befolkningstillväxt och förväntad livslängd, då fertilitet är starkt korrelerad med dessa två. Valet baserades på att de utvalda variablerna bidrog mer till modellens förklaringsförmåga. Korrelationsmatris över samtliga variabler finns i bilaga 4.
Det fanns en risk att variablerna skulle kunna vara icke-stationära då detta är ett vanligt problem med de variabler som studeras inom makroekonomin när tidsserier används, såsom BNP. Detta innebär att feltermsvariansen kommer att växa över tid (Westerlund, 2005). I denna uppsats bör inte detta problem ha uppstått då den beroende variabeln i denna uppsats var den årliga procentuella tillväxten av BNP per capita och inte BNP i sig själv.
Den beroende variabeln var det vedertagna måttet, den årliga procentuella BNP-tillväxten per capita. Då variabler såsom demokrati, korruption, statlig konsumtion och utländska direktinvesteringar i allmänhet är svåra att få heltäckande data för, framför allt över hela
den tidsperiod som resterande paneldata är baserad på, har dessa valts bort. Empiriska data för variabler såsom investeringar och sparkvoter är ofta bristfälliga för utvecklingsländer vilket gör att variablerna utländska direktinvesteringar och investeringar var problematiska att använda då de skulle minskat antalet länder som kunnat inkluderas drastiskt (UN Millennium Project, 2005). För demokrativariabeln fanns det olika demokratiindex; även dessa var problematiska då vissa ej hade fullständig data för den tidsperiod som denna studie täckte, såsom “Demokratiindex” (framställt av Economist Intelligence Unit). Andra index, såsom Freedom in the world (framställt av Freedom House), inkluderar ett stort antal faktorer i sina mätningar vilket ökar risken för multikollinearitet. Variabeln korruption valdes bort då det inte var möjligt att finna någon data som ansågs tillräckligt tillförlitlig och som samtidigt sträckte sig nog långt tillbaka i tiden för att kunna användas i denna studie. Hade dessa variabler varit möjliga att inkludera hade modellen eventuellt genererat fler signifikanta variabler och en högre förklaringsförmåga.
I tidigare studier har ytterligare variabler använts i varierande omfattning men då vissa av dessa inte har visat sig vara signifikanta i de tidigare studierna och vissa inte bidrog till ett förbättrat eller högre förklaringsfaktor för denna studies resultat. De variabler som valts ut var de som i stor omfattning använts i flertal tidigare studier och därmed bedömdes vara relevanta i denna studie. Då valet att fokusera på fattiga länder gjorde dessa variabler allt för svårhanterliga, valdes dessa bort i förmån för ett större antal länder. För att besvara frågeställningen var det mer relevant att inkludera ett större antal fattiga länder än så många variabler som möjligt då uppsatsens syfte var att studera fattiga länder. Om syftet med denna studie istället hade varit att studera tillväxten i rika länder hade det varit möjligt att använda ett större antal variabler. Då författarna inte anser att en sådan studie skulle ha varit lika intressant väljer författarna istället att acceptera de begränsningar fattiga länder innebär till förmån för ett intressantare resultat.
Utifrån Konvergensteorin, nämnd i teoriavsnittet, ska fattiga länder ha en högre tillväxt per capita jämfört med rika länder. Utifrån detta antagande borde eventuella effekter ha varit tydligare bland fattiga länder jämfört med rika. Här antogs också, utifrån Solow-modellen,
att rika länders tillväxt i större utsträckning drivits på av en teknisk utveckling. Det borde i sin tur ha inneburit att det var troligare att se andra variablers inverkan på den ekonomiska tillväxten i fattiga länder än i de rika. Fattiga länder har i viss utsträckning problem med bristfällig data som innehåller luckor vilket gjorde att antalet variabler som kunde inkluderas i studien var begränsat. Detta tillsammans med att data från utvecklingsländer inte är helt tillförlitlig, då den är svår att samla in, gjorde det svårt att dra några tydliga slutsatser.
Då studien omfattade en kort tidsperiod var det att dra slutsatser angående eventuella långsiktiga trender. Världsbanken samt FN anses vara säkera källor och deras databaser har använts i stor utsträckning i tidigare forskning. Dessa databaser är de mest omfattande i sitt slag och de enda alternativ för vissa av de variabler som används i denna studie.
Medvetenheten om problematiken rörande den korta tidsperioden och allmänna problemet med tillförlitligheten av den empirin som använts, gjorde att de slutsatserna som dragits från analysen är försiktiga. Slutsatserna gör inte anspråk på att kunna se långsiktiga trender, utan håller sig till att se om de undersökta förklarande variablerna genererar någon effekt på den beroende variabeln.
4.1.2 Variabler
I detta avsnitt presenteras de variabler som har använts i analysen. Datan som användes för variablerna är hämtad från Världsbanken och World Governance Indicators. I tabell 1 ges en kortfattad presentation av de olika variablerna tillsammans med deras källor och förväntade tecken för respektive variabels koefficient. De variabler som användes i denna uppsats var andel kvinnor representerade i de nationella parlamenten, Terms of Trade, utbildning, stabilitet, befolkningstillväxt, förväntad livslängd och Rule of Law. Den beroende variabeln i modellen är, som tidigare nämnts, ekonomiskt tillväxt mätt som den årliga procentuella tillväxten av BNP per capita. Det förväntade tecknet baseras på den teori och litteratur som presenteras tidigare i uppsatsen.
Tabell 1: Kort presentation av variablerna inklusive källor och hypotetiskt tecken för respektive variabels koefficient
Variabel Beskrivning Källa Förväntat
tecken
BNP-tillväxt per capita
Årlig procentuell tillväxt av BNP per capita
Världsbanken Beroende variabel Terms of Trade Priset på exportvaror/(nominell
växelkurs*priset på importvaror) med basår 2000
Världsbanken +
Grundskola Total andel barn som påbörjar grundskolan
Världsbanken +
Befolknings- tillväxt
Årlig procentuell ökning av befolkningen
Världsbanken −
Förväntad livslängd
Förväntad livslängd vid födseln Världsbanken +
Stabilitet Fångar uppfattningarna om hur troligt det är att regeringen skulle bli
destabiliserad eller störtas
World Governance
Indicators
+
Rule of Law Vilken utsträckning individer har förtroende för och följer samhällets
regler
World Governance
Indicators
+
Kvinnor Andelen kvinnor i landets parlament, procentuellt
Världsbanken +
BNP tillväxt
BNP tillväxt, den beroende variabeln, har mätts i procentuell ökning per år. Variabeln förväntades att förklaras av modellernas oberoende variabler.
Terms of Trade
Variabeln Terms of Trade, eller ländernas bytesförhållande, definierades enligt Världsbanken (u.å.) som 𝑃𝑟𝑖𝑠𝑒𝑡 𝑝å 𝑒𝑥𝑝𝑜𝑟𝑡𝑣𝑎𝑟𝑜𝑟
𝑁𝑜𝑚𝑖𝑛𝑒𝑙𝑙 𝑣ä𝑥𝑒𝑙𝑘𝑢𝑟𝑠 × 𝑃𝑟𝑖𝑠𝑒𝑡 𝑝å 𝑖𝑚𝑝𝑜𝑟𝑡𝑣𝑎𝑟𝑜𝑟 i vilket år 2000 = 100. Ett förbättrat Terms of Trade antogs innebära att nationalinkomsten ökade och därmed att BNP per capita, uttryckt i köpkraftspariteter, ökade (Person och Skult, 2005).
Grundskola
Variabeln grundskola redogör för andelen barn i landet som får påbörja grundskolan inom respektive land. Denna variabel antogs ha ett positivt samband med BNP tillväxten eftersom den till viss del tyder på ett ökat humankapitalet i landet utifrån den empiriska forskningen och den modifierade Solow-modellen. Variabeln förklaras som det totala antalet personer som skrivs in i grundskolan som procent av befolkningen i grundskoleåldern. Den totala procentsatsen överstiger i vissa fall 100% eftersom denna inkluderar både underåriga och äldre studenter på grund av de som börjar skolan sent eller tidigt samt de som går om klasser. (Världsbanken, u.å.)
Befolkningstillväxt
Variabeln befolkningstillväxt bygger på data för de olika ländernas årliga procentuella befolkningsökning. Utifrån den tidigare empiriska forskningen antogs variabeln ha en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten och den ekonomiska tillväxtteorin.
Variabeln mäts som den exponentiella tillväxttakten från år t-1 till t, uttryck i procent (Världsbanken, u.å).
Förväntad livslängd
Förväntad livslängd vid födseln antogs, med utgångspunkt från den tidigare empiriska forskningen, kunna indikera hur den allmänna hälsan i respektive land var. En ökad förväntad livslängd förväntades ha en positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten, då en förbättrad hälsa kan ses som en del av humankapitalet utifrån den modifierade Solow- modellen. Variabeln mäts som antalet år en nyfödd skulle leva om de existerande mönstren
av dödlighet vid tiden för födseln fortsätter vara de samma under hela livet (Världsbanken, u.å).
Stabilitet
Variabeln stabilitet står för politisk stabilitet och frånvaro av våld/terrorism. Variabeln mäter uppfattningar om sannolikheten för politisk instabilitet och/eller politiskt motiverade våld, inklusive terrorism (World Governance Indicators, u.å). Även denna variabel antogs ha ett positivt förhållande till BNP tillväxten eftersom stabila institutioner är viktiga för ekonomisk tillväxt med utgångspunkt från den institutionella teorin. Variabeln kan ha värden mellan -2.5 och +2.5, där ett högre värde indikerar hög stabilitet och värdet 0 är medelvärdet för hela världen (World Governance Indicators, u.å).
Rule of Law
Variabeln Rule of Law består av data som mätt i vilken utsträckning aktörer har förtroende för och följer samhällets regler, i synnerhet kvaliteten på efterlevnad av avtal, äganderätter, polisen och domstolarna, och sannolikheten för våld och brottslighet (World Governance Inducators, u.å.). Denna variabel antogs ha ett positivt samband med ekonomisk tillväxt eftersom ett ökat förtroende för institutioner innebär en ökad ekonomisk tillväxt. Variabeln kan ha värden mellan -2.5 och +2.5, där ett högre värde indikerar högt Rule of Law och där medelvärdet för hela världen är 0. (World Governance Indicators, u.å)
Kvinnor
Variabeln kvinnor står för andelen kvinnor i parlament. Denna antogs ha en positiv effekt på den beroende variabeln för att undersöka hypoteserna. Variabeln är mätt som andelen parlamentsplatser som hålls av kvinnor i respektive lands olika kammare och uttrycks i procent. (Världsbanken, u.å)
Regioner
För att kunna identifiera huruvida den potentiella inverkan av variabeln andel kvinnor i parlamenten på den ekonomiska tillväxten skilde sig mellan de olika regionerna, skapades
lutnings-dummyvariabler. Detta innebar att variabeln för andel kvinnor i parlamentet multiplicerades med dummyvariabler för respektive region (Kvinnor*Region). Länderna blev indelade i regioner utifrån Världsbankens indelning av utvecklingsregioner. För att se vilka länder som tillhörde vilka regioner, se bilaga 3. Regionerna var Afrika söder om Sahara (SSA), Nordafrika & Mellanöstern (MNA), Europa & Centralasien (ECA), Latinamerika & Karibien (LAC), Södra Asien (SAS) samt Ostasien & Stilla havet (EAP) (Världsbanken, u.å.).
4.1.3 Deskriptiv statistik
Tabell 2, som kan läsas nedanför, innehåller beskrivande statistik för de empiriska data som användes i regressionsanalysen. Den beskrivande statistiken är avrundad till tre decimaler för att vara mer läsarvänlig. Interaktionstermerna visar andelen kvinnor i parlamentet, uppdelade utifrån ländernas respektive regionstillhörighet, nämnda i tidigare stycke. Dessa visar därmed medelvärde, standardavvikelse, minimivärde och maximivärde för variabeln kvinnor inom respektive region.
Tabell 2: Beskrivande statistik
Variabel Medelvärde Standard-
avvikelse
Min. Max.
BNP-tillväxt per capita
2.987 3.460 -7.394 15.744
Terms of Trade 109.246 31.954 21.218 243.477
Grundskola 99.602 19.784 30.228 149.951
Befolknings- tillväxt
1.838 1.084 -1.610 10.259
Förväntad livslängd
62.857 8.821 39.176 75.757
Stabilitet -0.5151 0.808 -2.812 1.417
Rule of Law -0.598 0.508 -1.996 1.083
