Anförande av Anna Kinberg Batra Politikerveckan Järva
13 juni 2017
Tack!
Välkomna hit, och tack för att jag får möjligheten att tala här. Den här veckan, det här engagemanget från The Global Village och Ahmed Abdirahman och som många andra har visat för att det här ska bli verklighet, det visar Sverige när det är som allra bäst. Så många som ägnar tid och kraft åt att göra det lite bättre för varandra, som inget hellre vill än att människor av egen kraft ska kunna få det lite bättre. Bra skola till barnen. Ett jobb att gå till. Och trygghet där man bor. Göra en insats själv för att göra skillnad.
När jag var barn sade min mamma alltid till mig att jag inte bara fick klaga om jag tyckte nånting var fel.
Vad kunde jag göra åt det då?
Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting.
Ordna en sån här festival, komma hit, ta med en kompis hit, gå och rösta.
Jag gick med i ett parti, lite för att mamma tjatade, men inte samma som hon. Och absolut inte samma som min samhällskunskapslärare, som tyckte så annorlunda så jag blev arg. Men han fick mig att tänka till och ta ställning och fundera på vad jag står för. Nu står jag här som partiledare, och har fortfarande kontakt ibland med samhällsläraren, fast jag inte håller med honom. För man kan res- pektera varandra fast man tycker olika. Att bara klaga men inte göra något däremot – det får inte respekt av mig.
Det jag brinner för, och skälet att jag valde Mo- deraterna, är att var och en i Sverige, var man än kommer ifrån, ska känna att man har makt över sitt eget liv.
Egenmakt – inte vanmakt. Framtidshopp – inte hopplöshet. För i Sverige ska det inte spela någon roll varifrån du kommer – det viktigaste är vart du är på väg. Och för att friheten ska fungera krävs trygg- het – att vi kan ta hand om varandra när vi behöver och att vi hjälps åt att se till att området och sam- hället är tryggt.
***
I morse åkte busschaufförer, undersköterskor och ingenjörer från Järvafältet till jobbet precis som vanligt. Barn och ungdomar firar att sommarlovet börjar.
Här finns företagande, föreningen Livstycket, där kvinnor som kommit till Sverige både lär sig hant- verk och lär sig svenska och får ett socialt sam- manhang.
Här finns Tensta Konsthall där de dessutom har väldigt bra kaffe, och i Husby öppnade nyligen Fryshuset, där jag varit aktiv i många år och vet vilken nytta de kan göra för ungdomar inte minst på fritiden.
Men här finns också tre stora problem, och dem tänker jag tala om. Och lösa.
Det första handlar om integration. Om inte alla som är utanför samhället i dag kommer in, kan Sverige inte vara så starkt som vi behöver och vill.
Det andra handlar om jobben, var de ska komma ifrån och hur fler ska kunna få dem.
Och det tredje handlar om tryggheten, att lag och ordning ska gälla i hela Sverige.
Anna Kinberg Batras anförande vid
Politikerveckan i Järva den 13 juni 2017
Om vi inte tar tag i problemen, då kan inte Sverige hålla ihop och bli så starkt som det borde vara. Men om vi gör rätt: om vi ser problemen, talar om dem och gör något åt dem – då kan Sverige mer.
***
För ett tag sedan var jag på Hjulstaskolan, som lig- ger bara några minuter härifrån. Och precis som på andra skolor mötte jag elever som ställde nyfikna frågor om precis allt mellan himmel och jord. Och jag träffade lärare som får dem att växa.
Men på Hjulstaskolan finns också stora problem.
Bara var tredje elev som går ut nian är behörig till gymnasiet. Betygssnittet är det lägsta i hela Stock- holm, 136 poäng av 340 möjliga.
Det är bara sju kilometer från Hjulstaskolan till Höglandsskolan i Bromma. Där blir 100 procent av eleverna behöriga och betygssnittet är dubbelt så högt som i Hjulstaskolan.
Den skillnaden får inte finnas. Men det betyder inte att det är hopplöst. För några år sedan låg Hjulsta- skolan också i botten när det gäller skolk. Men när man började satsa på tydliga krav såg man genast resultat. Skolket halverades. Eleverna lärde sig mer och fick både bättre betyg och bättre självförtro- ende. Det kommer inte av sig självt, men med hårt arbete kan man lösa det mesta.
Jag var i en skola där lärarna sade till eleverna att kommer du härifrån så får du problem sen. Det lära- ren sa i praktiken var att det inte ens var någon idé för eleverna att anstränga sig. Hur kan man säga så till någon människa?
Ingen ska behöva utsättas för den attityden, ingen ska behöva utsättas för att inte klara nian, för att inte få en bra start i livet.
Ska vi konkurrera med kunskap i framtiden kan vi inte nöja oss med att vara landet lagom i skolan. Vi måste våga vilja vara bäst.
Det är därför vi behöver införa nolltolerans mot dåliga skolor och förlänga skolplikten för den som inte klarar nian. Och det är därför Sveriges elever behöver en timme mer i skolan om dagen, program-
mering och mer matte på schemat, fler lärare och att alla kan fortsätta välja den skola som passar bäst. Och i de skolor som har det allra tuffast – det är där vi behöver de allra bästa lärarna.
***
Integration börjar i skolan om du är ung, genom jobb om du är vuxen. Men integration handlar om värderingar också, och hur vi beter oss mot varan- dra. Frihet är möjligheten för alla att kunna forma sitt liv som man vill, men det är ingen tillåtelse för någon att bete sig hur som helst. Då tar man frihe- ten från andra.
Alla som lever i Sverige måste rätta sig efter normer och regler som gäller i vårt samhälle. Även om man har bakgrund i, eller funderar på, något annat.
I Sverige råder jämställdhet. Punkt. Alla – då menar jag alla – ska kunna leva i friheten att själv få forma sitt eget liv. Så är det inte i dag. Men så måste det vara – för alla.
I Sverige har ingen rätt att hindra någon annan från att gå ut och röra sig fritt, träffa sina kompisar, be- söka ett badhus, jobba eller skaffa sig en utbildning – i någons namn. Religion, kultur eller kontrollbehov.
Det spelar ingen roll. Sådana värderingar hör inte hemma här. Inte här på Järvafältet, och inte någon annanstans i det svenska samhället heller.
Om man inte står ut med att se en kvinna röra sig fritt i vårt samhälle, då får man väl stanna inne själv.
Men man får inte hindra henne.
Du som tänker bestämma vem din dotter ska träffa på kvällen, om hon får spela fotboll, vara med i aktiviteter som alla andra eller vem hon vill gifta sig med, du tar hennes frihet. Till dig vill jag säga en sak: Det får du inte i Sverige.
***
För vuxna börjar integration med jobben. Jobbet är nyckeln till att försörja sig, till makt över sin vardag, till nästa jobb. Men den farliga klyftan i dag är mel- lan dem som har jobb, och dem som inte har det.
Många som har jobb känner ingen som inte har det.
Många som saknar jobb känner ingen som har ett.
Sverige har en av de största skillnaderna i hela Europa mellan inrikes och utrikes födda på arbets- marknaden. Den här jobbklyftan handlar redan nu om ungefär 100 000 personer. 100 000 som inget hellre vill än att gå till jobbet och kunna leva på det.
I Rinkeby är det färre än hälften som går till jobbet en vanlig dag, och det finns 130 sådana områden i Sverige.
Det måste vi ändra på. Om man tappar hoppet om att få jobb, om man inte får se de vuxna i familjen gå till jobbet på morgnarna, eller kvällarna, då ökar risken för att fastna i utanförskap. Ge upp. Bli be- sviken. Arg. I värsta fall kriminell eller radikal.
Och varje krona i bidrag är också en krona som kunde användas till skola, vård, polis eller vara kvar hos dem som annars inte skulle få tillvaron att gå ihop. I dag lägger Sverige mer på bidrag till dem som inte jobbar än på hela gymnasieskolan. Tänk om man kunde lägga bara en del av de pengarna på just skolan i stället, vilka möjligheter skulle inte det skapa för fler barn och unga?
Varför ska man anstränga sig om det inte lönar sig att arbeta? Varför ska man jobba och slita och för- söka få tillvaron att gå ihop efter skatt, om grannen inte sliter lika hårt eller har krav på att anstränga sig? Vad händer med vår sammanhållning då och vårt förtroende för varandra?
Nu kommer en halv miljon människor till Sverige under tio år. Klarar vi inte integrationen nu och de allra närmaste åren slits Sverige isär.
Sverige behöver öppenhet och rörlighet. Det är bra för oss och gör oss starkare. Min familj hade inte funnits utan rörlighet från långt härifrån och hit. Ett anständigt samhälle ska också hjälpa människor på flykt – men inget land kan hjälpa alla.
Sverige ska ha en hållbar migrationspolitik och människor som kommer hit måste komma in i sam- hället. På riktigt. Det börjar med jobb.
Det är därför jobbklyftan måste bort. Vi börjar med att halvera den.
Då behöver vi ändra på många saker, men egentli- gen handlar det framför allt om tre delar.
Sverige behöver bidragstak så att det alltid lönar sig att arbeta.
Det ska bli lättare att få sitt första jobb.
Och jag vill inför integrationsplikt med tydliga krav på utbildning och ansträngningar.
I dag kan det bli så att om en vuxen börjar jobba i stället för att få bidrag så kan familjen få mindre pengar att leva på. Varför ska man börja jobba då?
Därför behövs ett bidragstak, så det alltid lönar sig bättre att jobba.
Sverige behöver fler enkla jobb, så fler kan få sitt första jobb. Det finns inga fina eller fula jobb, för jobba är alltid bättre än att leva på bidrag. Det första jobbet kanske är på prov eller inte blev vad man hade tänkt sig, men det är ett jobb. Som ger möjlighet att ta nästa steg och försörja sig. Jag vill att man ska få lägre skatt på jobb, 500 kronor i månaden för t.ex. busschaufförer och lärare, så det alltid lönar sig bättre att jobba.
Utan jobb är integration inte möjlig. Men integration är också mer än jobb. Vi ska fråga den som kom- mer hit vad man kan, så snabbt som möjligt. Men vi ska också ställa tydliga krav och införa integrations- plikt.
Det betyder krav på samhällsorientering, annars får man inte bidrag. Ansträngningar för att klara språ- ket, annars får man inte uppehållstillstånd. Att alla måste göra sig anställningsbara. Krav, krav, krav, kanske någon tänker då. Ja, så är det. För Sverige är alltså ingen kravlös gemenskap.
Ska vi klara integrationen, då måste vi välja arbets- linjen framför bidragslinjen.
***
Det andra stora problemet är jobbskapandet, alltså var jobben kommer ifrån.
Det kommer stå partiledare här den här veckan och tala om särskilda åtgärder och projekt. Men riktiga jobb kommer inga politiker hit och delar ut.
De skapas av kvinnan som driver butiken på hörnet och som sitter där länge i kväll. Han som startar en städfirma. Hon som går upp när vi sover i natt för
att baka till caféet som ska hålla öppet i morgon.
Alla de som kommer från hela världen till Kista där borta för att jobba i ett av världens bästa områ- den för teknikjobb. Som vi måste se till att de kan skapas här.
Sverige behöver en halv miljon fler nya jobb under de närmaste åren, då kan man inte vara nöjd med hur det är i dag. Då får det inte bli dyrare och svåra- re att skapa jobb i Sverige, men det blir det nu med regeringen Löfven. Det är därför den måste bytas.
Det är egentligen rätt enkelt. Vi behöver bra förut- sättningar för fler jobb. Fler enkla jobb. Fler avance- rade jobb. Fler ska kunna få sitt första jobb och fler ska få sitt andra, tredje och fjärde. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och.
Då ska det alltid löna sig att jobba.
Det ska alltid löna sig att utbilda sig.
Det ska löna sig att anstränga sig.
Arbetslinjen ska utvecklas – inte avvecklas.
***
Strax före nyår kunde man se lappar vid butikerna i Husby och på anslagstavlorna vid tunnelbanan.
Där stod det: ”Pga upprepade inbrott, hot och skadegörelse mot företagare och handlare samt försämrad säkerhet i Husby centrum stänger alla företagare i Husby Centrum i en protestaktion på fredag”. Var fjärde företagare i utanförskapsom- råden i Stockholm har fått försämrad ekonomi på grund av brottslighet, och var tionde funderar på att lägga ner.
Handlarna stängde butikerna. I stället stod de bakom ett enkelt bord med en tydlig banderoll. ”Vi kräver fler poliser i vårt område”.
Det håller jag med om.
Sveriges tredje stora problem är otryggheten. Att säkra tryggheten kräver lag och ordning, med fler poliser och hårdare straff.
I vintras tog det flera timmar för polisen att komma fram för att ingripa mot upploppen i Rinkeby. De saknade tillräcklig förstärkning och utrustning. Men
jobb. Och den som försöker stoppa blåljuspersonal ska få kännbara straff.
Jag vill vända mig direkt till er som trakasserar och förstör för andra. Ni som bränner bilar och kas- tar sten på poliser. Ni som kör skåpbilar rakt in i butikerna för att råna. Ni som trakasserar och stjäl så att människor blir rädda och handlarna stänger igen för att de inte längre orkar. Ni som skjuter och mördar på öppen gata.
Ni hör inte hemma här. Ni förstör bostadsområden och vardagen för folk som jobbar hårt för att få den att funka för sig och sina familjer.
Och till alla andra är mitt budskap lika enkelt: Du och jag och vi allihop ska kunna röra oss fritt och tryggt ute – det är kriminella som ska sitta inne.
Ska man få tryggheten att fungera räcker det inte att stå här och prata. Man måste göra något. I dag är det för många poliser som lämnar yrket. Det ska vi ändra på. Vi behöver fler poliser och de ska få bättre betalt och möjlighet att göra sitt jobb. Och de ska finnas här till vardags, även när Järvaveckan är över.
En morgon när jag senast skulle följa med poli- sen här i området samlades vi först i Solna. Det är nämligen därifrån de poliser som arbetar här åker, eftersom polisen på Södra Järva inte har någon station. Den har varit stängd i flera år och skulle ha öppnat tidigare i år. Men nu har de meddelat att den kommer vara stängd i två år till. Ett av de områ- den i Sverige som är mest utsatt för brott kommer alltså vara utan polisstation i fem år.
Det är klart att regeringen måste prioritera. Och det syns hur de gör det: i stället för en polisstation här, så inrättas en ny jämställdhetsmyndighet.
När var tredje kvinna är otrygg och tvekar inför att gå ut själv på kvällen, när bara ett av åtta fall av misshandel klaras upp, då behövs ingen ny myndig- het. Då behövs fler poliser och lag och ordning.
Vi moderater vill inte bara få polishuset på plats. Vi vill dessutom att det blir ett rättscentrum med polis, åklagare, socialtjänst och en jourdomstol under samma tak. Det är viktigt inte minst för att kunna in-
gripa mot ungdomar med problem. Allra helst innan det är för sent.
Många som bor här har velat ha fler kameror, för att få bort våldet och knarket från platser som Tens- tagången, Rinkeby Centrum och Husby. Det har vi moderater kämpat för i flera år. Och nu är de äntli- gen på plats. Man märker redan skillnaden. Det har blivit svårare att sälja knark. Det har blivit lättare att klara upp brott.
Men varför ska det ta flera år för att sätta upp en kamera? I andra nordiska länder kan polisen fatta sådana beslut snabbt och själv. Det måste bli möj- ligt i Sverige också. Då krävs konkreta lagändringar nu – inte fler utredningar.
I Sverige har alla rätt till trygghet, oavsett vem man är, oavsett var man bor, och oavsett var man kommer ifrån. Den får inte svika något område, inte någon. Här gäller lag och ordning – punkt.
***
Jag ska snart tacka för i kväll, men först vill jag tacka för engagemanget som gjorde detta möjligt.
Och jag hoppas att det håller i sig. I valdistriktet Spånga 22 var det bara 4 av 10 som fick rösta som gjorde det förra gången. Men ska man få saker att
hända måste man göra det man kan. Och alla kan göra något. Rösta är en sak, engagera sig i ett parti är en annan.
Jag vill leda ett land där människor kan växa och vi håller ihop. Där människor, oavsett vem man är eller kommer ifrån, känner att både friheten och trygghe- ten är starka och fungerar.
Vi moderater är Sveriges arbetarparti. Vi är partiet för alla som jobbar och sliter och gör rätt för sig, för alla som inte skulle vilja något hellre än att göra just det. För alla som gör sitt bästa, som har rätt att ställa krav på att tryggheten finns där när man behöver den och som har rätt att bli förbannade när den inte gör det.
Vi ska klara integrationen och minska jobbklyftan.
Vi ska se till att jobben kan skapas här och att Sve- rige kan ha en skola som inte sviker någon
Vi ska säkra tryggheten med lag och ordning.
Det kräver hårt arbete. Det kräver att man engage- rar sig och gör skillnad. Och det börjar här.
Tack för att ni har lyssnat!
