BETÄNKANDE. SV Förenade i mångfalden SV. Europaparlamentet A9-0264/

RR\1220792SV.docx PE650.373v02-00

SV

SV

Europaparlamentet

2019-2024

Plenarhandling

A9-0264/2020 15.12.2020

BETÄNKANDE

om mer fisk i haven – åtgärder för att främja återhämtning av bestånd över maximal hållbar avkastning, inbegripet återhämtningsområden för fisk och marina skyddsområden

(2019/2162(INI))

Fiskeriutskottet

Föredragande: Caroline Roose

PE650.373v02-00 2/18 RR\1220792SV.docx

SV

PR_INI

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ...3

MOTIVERING ...14

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET...17

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET...18

RR\1220792SV.docx 3/18 PE650.373v02-00

SV

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om mer fisk i haven – åtgärder för att främja återhämtning av bestånd över maximal hållbar avkastning, inbegripet återhämtningsområden för fisk och marina

skyddsområden (2019/2162(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 11, 39 och 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken¹,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på

havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi)²,

– med beaktande av artikel 13 i Lissabonfördraget, som kräver att unionen och

medlemsstaterna vid utformning av unionens fiskeripolitik (och annan politik) måste beakta det faktum att djuren är kännande varelser och därför lägga största vikt vid de relevanta kraven på välfärd för djuren,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder³,

– med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter⁴ och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar⁵,

– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning⁶, särskilt artikel 3, vari den centrala principen om att djur ”ska förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet” är tillämplig på fisk,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EG av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering (havsplaneringsdirektivet)⁷,

1 EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

2 EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

3 EUT L 198, 25.7.2019, s. 105.

4 EUT L 206, 22.7.1992, s. 7.

5 EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

6 EUT L 303, 18.11.2009, s. 1.

7 EUT L 257, 28.8.2014, s. 135.

PE650.373v02-00 4/18 RR\1220792SV.docx

SV

– med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket⁸, särskilt med avseende på avrinning av gödselmedel,

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och

kommissionens handlingar⁹ och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ¹⁰,

– med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, som anges i

kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2018 om internationell

världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling till 2030¹¹,

– med beaktande av 2020 års rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om situationen för världens fiske och vattenbruk (SOFIA 2020),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 Från jord till bord- strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem

(COM(2020)0381),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juni 2020 Mot ett mer hållbart fiske i EU: lägesrapport och riktlinjer för 2021, (COM(2020)0248),

– med beaktande av Johannesburgdeklarationen om hållbar utveckling från 2002, genomförandeplanen från Johannesburg och slutdokumentet från Förenta nationernas konferens Rio + 20 om hållbar utveckling från juni 2012 med titeln The Future we Want,

– med beaktande av 2020 års rapport från kommissionens vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerisektorn (STECF) Monitoring the performance of the Common Fisheries Policy (STECF-Adhoc-20-01),

– med beaktande av konventionen om biologisk mångfald, särskilt mål 11 bland

Aichimålen, som är en del av den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, – med beaktande av 2019 års övergripande bedömningsrapport om biologisk mångfald

och ekosystemtjänster från den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

8 EGT L 375, 31.12.1991, s. 1.

9 EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

10 EGT L 264, 25.9.2006, s. 13.

11 EUT C 458, 19.12.2018, s. 9.

RR\1220792SV.docx 5/18 PE650.373v02-00

SV

– med beaktande av 2019 års särskilda rapport från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) med titeln Ocean and Cryosphere in a Changing Climate, – med beaktande av 2016 års resolution från Internationella naturvårdsunionen (IUCN)

om ökning av täckningen av marina skyddsområden för effektivt bevarande av marin biologisk mångfald,

– med beaktande av mål 14 för hållbar utveckling i Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling som handlar om att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt,

– med beaktande av kommissionens rapport av den 25 juni 2020 om genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi (COM(2020)0259),

– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald¹²,

– med beaktande av 2017 års rapport från Världsbanken med titeln The sunken billions revisited: Progress and Challenges in Global Marine Fisheries,

– med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2017 av den 21 februari 2017 Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential,

– med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport nr 17/2019 av den 25 juni 2020 med titeln Marine messages II,

– med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 640/2019/FP om insyn i Europeiska unionens råds beslutsprocess som ledde till antagandet av årliga

förordningar om fastställande av fiskekvoter (totala tillåtna fångstmängder),

– med beaktande av EEA:s rapport nr 3/2015 av den 1 oktober 2015 med titeln Marine protected areas in Europe’s seas: An overview and perspective for the future,

– med beaktande av kommissionens rapport av den 1 oktober 2015 om hur arbetet med att upprätta marina skyddsområden har fortskridit (i enlighet med artikel 21 i ramdirektivet om en marin strategi 2008/56/EG) (COM(2015)0481),

– med beaktande av kommissionens rapport av den 31 juli 2018 Bedömning av medlemsstaternas åtgärdsprogram enligt ramdirektivet om en marin strategi (COM(2018)0562),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juni 2020 Mot ett mer hållbart fiske i EU: lägesrapport och riktlinjer för 2021, (COM(2020)0248),

– med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

12 Antagna texter, P9_TA(2020)0015.

PE650.373v02-00 6/18 RR\1220792SV.docx

SV

– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0264/2020), och av följande skäl:

A. Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) syftar till att säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheter är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt och socialt hänseende och i sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen. För att nå målet att successivt återställa och bevara populationer av fiskbestånd över

biomassanivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, ska nyttjandetakten för maximal hållbar avkastning, där så är möjligt, ha uppnåtts senast 2015 och, genom en successiv och stegvis anpassning, senast 2020 för alla arter.

B. I mål 14 för hållbar utveckling ingår en uppmaning om att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt.

C. Målet för ramdirektivet om en marin strategi är att skydda och bevara den marina miljön, förhindra att den försämras och återställa marina ekosystem samt att uppnå god miljöstatus för EU:s marina vatten senast 2020.

D. God miljöstatus enligt ramdirektivet om en marin strategi grundas på 11 deskriptorer.

Deskriptor 3 är tillämplig på bestånden av alla kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur som håller sig inom säkra biologiska gränser och uppvisar en ålders- och

storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd.

E. Det finns tre huvudkriterier för utvärdering inom ramen för deskriptor 3 för god miljöstatus - (I.) hållbart utnyttjande, (II.) reproduktionsförmåga och (III.)

upprätthållande av äldre och större fisk - men bara 10,5 % av bestånden kan utvärderas i ljuset av kriterierna I och II, och det finns inte någon tillfredsställande gemensam utvärderingsmetod på EU-nivå för kriterium III.

F. Det brådskar att förbättra insamlingen av data om vissa fiskbestånd i bland annat Svarta havet, Medelhavet och det makaronesiska området, så att man kan göra en vetenskaplig bedömning, vilket är oumbärligt för en hållbar förvaltning av bestånden.

G. De fiskeriförvaltningsåtgärder som antogs inom ramen för den gemensamma

fiskeripolitiken ger resultat eftersom antalet fiskbestånd som utnyttjas på hållbara nivåer ökar, vilket möjliggör högre avkastningar för bestånd som överutnyttjades.

H. Fortfarande överutnyttjas cirka 38 % av bestånden i Nordostatlanten och cirka 92 % av de vetenskapligt bedömda bestånden i Medelhavet och Svarta havet, vilket innebär att de utnyttjas över nivåerna för maximal hållbar avkastning, enligt STECF, trots det rättsliga kravet att stoppa överfisket senast 2020. 62,5 % av bestånden i Medelhavet och Svarta havet överutnyttjades 2017, enligt FAO:s SOFIA-rapport från 2020.

I. De av kommissionen föreslagna totala tillåtna fångstmängderna i Nordostatlanten var i linje med maximal hållbar avkastning för alla 78 bestånd för vilka vetenskapliga utlåtanden fanns tillgängliga.

J. Under 2019 fastställde rådet den totala tillåtna fångstmängden för 62 av 78 arter i linje med maximal hållbar avkastning. Under 2020 väntas därför mer än 99 % av de

RR\1220792SV.docx 7/18 PE650.373v02-00

SV

landningar i Östersjön, Nordsjön och Atlanten som förvaltas uteslutande av EU komma från hållbart förvaltade fisken.

K. I Nordostatlanten har biomassan fortsatt att öka sedan 2007, och 2018 var den 48 % större än 2003 för bestånd för vilka en fullständig bedömning gjorts. I Medelhavet och Svarta havet har situationen i stort varit oförändrad sedan dataserien inleddes 2003, även om biomassan sedan 2012 kan ha ökat något.

L. Fiske med maximal ekonomisk avkastning avser den nivå av fångst som maximerar de ekonomiska fördelarna för fiskeflottorna, vilket förbättrar sektorns motståndskraft, och vid vilken bestånden behålls på nivåer som överstiger nivåerna för maximal hållbar avkastning.

M. När det gäller flerartsfiske är artförvaltning som baseras på modellen med maximal hållbar avkastning omöjlig att tillämpa, även inom vetenskapligt välkända och dokumenterade fisken.

N. Den gemensamma fiskeripolitiken är ännu inte helt genomförd, och några av dess åtgärder, t.ex. inrättande av återhämtningsområden för fiskbestånd, har inte använts.

O. Globalt sett har 66 % av den marina miljön ändrats pga. människans inverkan enligt den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, och 34,2 % av fiskbestånden fiskas enligt FAO på biologiskt sett ohållbara nivåer.

P. IUCN förespråkar en omvandling av minst 30 % av alla marina livsmiljöer senast 2020 till ett nät av starkt skyddade marina skyddsområden, bland andra effektiva

områdesbaserade bevarandeåtgärder, med målet att inga utvinningsverksamheter utförs i minst 30 % av havet, utan beaktande av de socioekonomiska konsekvenserna.

Q. I FAO:s SOFIA-rapport 2020 upprepas att förvaltning är det bästa verktyget för

bevarande och den enda vägen till hållbarhet, och att bestånd som förvaltas effektivt blir allt mer hållbara, och 78,7 % av de nuvarande globala landningarna av marin fisk kommer från biologiskt sett hållbara bestånd.

R. EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 efterlyser ett rättsligt bindande mål att skydda minst 30 % av EU:s havsområde och att 10 % av EU:s havsområde är strikt skyddat.

S. Elektronisk fjärrövervakning, till exempel överföring av fartygsposition i nära realtid, och förstärkta kontroller på plats spelar en positiv roll för tillsynen av marina

skyddsområden.

T. Förlusten av marin biologisk mångfald har socioekonomiska effekter på fiskesektorn, kustsamhällen, utomeuropeiska samhällen och samhället i stort och bör därför

förhindras. En återuppbyggnad av fiskpopulationerna skulle, enligt Världsbanken, ge större ekonomiska fördelar än det nuvarande tillståndet för marina fiskpopulationerna.

U. Goda livsmiljöer, inbegripet sandbankar, sjögräsängar och korallrev, är av avgörande betydelse för återställandet av de marina ekosystemens funktion och för fiskbeståndens

PE650.373v02-00 8/18 RR\1220792SV.docx

SV

återhämtning samt för tillhandahållandet av kolsänkor för att begränsa klimatförändringarna.

V. Väl förvaltade marina skyddsområden är mycket viktiga för att förbättra den biologiska mångfalden och bevara naturliga livsmiljöer för andra arter, t.ex. fåglar.

W. Det finns en stark vetenskaplig konsensus om att marina skyddsområden kan vara gynnsamma för fiskerier på grund av deras spridningseffekter och deras positiva effekter för rekrytering, exempelvis genom skydd av reproduktionsområden, ungfisk och storvuxna moderfiskar med hög reproduktionskapacitet.

X. Föroreningar som kommer från land, i synnerhet i delvis inneslutna hav, och från annan havsrelaterad verksamhet inverkar också på fiskbeståndens återhämtning.

Y. Den totala biomassan hos arter som omfattas av kvoter inom bestånd som förvaltas av EU var 48 % högre år 2018 än år 2003.

Z. Vildfångad fisk är den överlägset mest hälsosamma och miljövänliga proteinkällan på jorden, tack vare fiskeindustrins låga koldioxidavtryck. Fisk och skaldjur är därför det bästa valet för bekämpning av klimatförändringarna.

AA. Europeiska ombudsmannens rekommendation att proaktivt offentliggöra dokument med anknytning till antagandet av TAC-förordningarna har ännu inte följts av rådet.

AB. Fisket på nivåer som ger en maximal hållbar avkastning fortsätter att ge positiva resultat i Nordostatlanten.

Förbättra fiskeriförvaltningen för att sätta stopp för överfisket

1. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till ett fullständigt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken i syfte att återställa och bibehålla fiskpopulationerna så att de överstiger de mängder biomassa som klarar att producera maximal hållbar

avkastning.

2. Europaparlamentet betonar att naturen, fisk och andra levande organismer har ett egenvärde, även om de fortsätter att inte utnyttjas genom mänsklig verksamhet.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka den vetenskapliga täckningen så att 100 % av de fiskbestånd som utnyttjas i europeiska vatten bedöms senast 2025 och att den maximala hållbara avkastningen kan beräknas för alla dessa bestånd, när detta vetenskapligt är möjligt.

4. Europaparlamentet erinrar om att medlemsstaterna är ansvariga för insamling av data och att dessa är oumbärliga för utvärderingen av fiskbeståndens hälsotillstånd.

Parlamentet erinrar om att kommissionen enligt artikel 23 i förordning (EU) 2017/1004 om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn¹³ ska till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om denna förordnings genomförande och tillämpning.

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 av den 17 maj 2017 om upprättande av en

RR\1220792SV.docx 9/18 PE650.373v02-00

SV

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sina TAC-förslag och rådet att fastställa TAC till nivån för maximal hållbar avkastning, i enlighet med förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och forskarsamhället att utveckla en vetenskapligt baserad modell för optimering av förvaltningen och

utnyttjandet av det flerartsfisket. Parlamentet konstaterar att denna modell bör göra det möjligt att tillämpa liknande förvaltningsmål på användningen av maximal hållbar avkastning i den gemensamma fiskeripolitiken och göra det möjligt att följa utvecklingen av de genomförda förvaltningsbestämmelserna.

7. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förstärka genomförandet av ekosystemstrategin för fiskeriförvaltning, inbegripet genom att i allt större utsträckning tillämpa flerartsinriktade synsätt, för att minimera de negativa effekterna av

fiskeverksamhet och andra faktorer såsom klimatförändringar för marina ekosystem, fiskbestånd och samhället, och för att säkerställa havens motståndskraft mot

klimatförändringar. Parlamentet erinrar om att fullt dokumenterade fisken och kvalitetsdata är nyckeln till att förbättra fiskeriförvaltningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra datainsamlingen rörande fritidsfiske, med beaktande av dess miljöpåverkan och socioekonomiska värde.

8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja planer för att förbättra selektiviteten och att inom ramen för genomförandet av en ekosystemstrategi för fiskeriförvaltning identifiera de metoder som har skadlig inverkan på bestånden och på havens biologiska mångfald och havsmiljöer, och att vidta åtgärder för att begränsa och utveckla dem.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja planer för att förbättra selektiviteten och överlevnaden hos icke-målarter och att beakta resultaten av studier som visar de skadliga effekterna av fisketekniker som bottenkontaktredskap eller anordningar som samlar fisk genom att kraftigt begränsa användningen av sådana tekniker.

10. Europaparlamentet anser att EU, efter utvärderingen av den gemensamma fiskeripolitiken senast 2022, vid behov bör anpassa nuvarande

fiskeriförvaltningsmetoder och påskynda omställningen till fiske med låg påverkan, inte bara för att bevara fiskbestånden på nuvarande nivåer, utan också, vilket är ännu

viktigare, för att återuppbygga fiskbestånden och återställa de marina ekosystemen i samverkan med berörda parter, särskilt inom fiskerisektorn, och stödja sådana åtgärder genom Europeiska havs- och fiskerifonden.

11. Europaparlamentet anser att småskaligt fiske bör ges särskild uppmärksamhet och stöd, eftersom det potentiellt är mindre rovgirigt och mer hållbart, inte bara när det gäller hantering av biologiska resurser utan även utifrån ett socio-ekonomiskt perspektiv.

unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG)

nr 199/2008, EUT L 157, 20.6.2017, s. 1.

PE650.373v02-00 10/18 RR\1220792SV.docx

SV

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja harmoniseringen av indikatorer under kriterium III för god miljöstatus i ramdirektivet om en marin strategi, i syfte att fastställa gemensamma referenspunkter och en gemensam utvärderingsmetodik för alla medlemsstater.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka relevansen av att använda andra indikatorer än maximal hållbar avkastning i fiskeriförvaltningen som skulle ta hänsyn till växelverkan mellan arter och socioekonomiska faktorer samt effekterna av klimatförändringar och föroreningar. Parlamentet noterar att andra indikatorer, såsom maximal ekonomisk avkastning, undersöks som bäst och genomförs i vissa länder.

14. Europaparlamentet påpekar att en begränsning av trycket från mänsklig verksamhet på fiskbestånden kräver ökad forskning och innovation inom fiskerisektorn för att utveckla god praxis med avseende på den cirkulära ekonomin, hållbarheten och fiskeredskapens selektivitet.

15. Europaparlamentet betonar vikten av kustfiske i liten skala och anser att fiskerisektorn avsevärt kan bidra till övergången mot en hållbar hantering av fiskbeståndet.

Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka den procentandel av de nationella kvoterna som avsatts för denna sektor.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna antar program för datainsamling som omfattar inverkan av fiskeverksamhet på miljön som helhet, inbegripet inverkan på bifångst av känsliga arter och på havsbottnen.

17. Europaparlamentet kräver att rådet proaktivt offentliggör alla dokument med anknytning till antagandet av TAC-förordningarna i linje med Europeiska ombudsmannens rekommendation och följer förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006.

Utvidga nätet av skyddade områden och förbättra förvaltningen av det

18. Europaparlamentet betonar att, även om Europeiska unionen har gjort framsteg och uppfyllt målet att utse 10 % av Europas vatten till skyddade områden, är nätet av marina skyddsområden långt från att vara helt effektivt och att endast en mycket liten andel av de befintliga marina skyddsområdena har förvaltningsplaner och skyddsåtgärder.

19. Europaparlamentet betonar att marina skyddsområden, när de är framgångsrika, erbjuder stora socioekonomiska fördelar, särskilt för kustsamhällen och fiske- och turismsektorn, och att marina skyddsområden kan fylla viktiga ekologiska funktioner för fiskbeståndens fortplantning (genom att tillhandahålla lekområden och

uppväxtområden) och förbättra deras motståndskraft.

20. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag, i dess strategi för biologisk mångfald 2030, att ha minst 30 % av EU:s havsområden skyddade.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av detta förslag.

RR\1220792SV.docx 11/18 PE650.373v02-00

SV

22. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta riktlinjer för att målen för marina skyddsområden ska genomföras i varje havsregion i EU för att säkerställa en balanserad geografisk fördelning och ekologisk representativitet.

23. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fortsätta att utse marina skyddsområden inom ramen för fågeldirektivet¹⁴ och art- och habitatdirektivet¹⁵ samt ramdirektivet om en marin strategi, för att uppnå dessa mål.

24. Europaparlamentet begär att marina skyddsområden inrättas som del av ett sammanhängande nät av sammanlänkade områden, inklusive havsområden och djuphavsområden. Parlamentet påminner om kravet att sluta fiska med

bottenkontaktredskap under 400 m i områden där man vet att känsliga marina ekosystem finns eller där känsliga marina ekosystem sannolikt förekommer.

25. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att på vetenskaplig grundval fastställa starka riktlinjer för förvaltning av marina skyddsområden för medlemsstaterna samt upprätta en klassificering av marina skyddsområden som tar hänsyn till deras etableringsfas, förvaltningsplaner och ekosystemfördelar genom att utnyttja befintliga riktlinjer såsom Internationella naturvårdsunionens globala standarder.

26. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen låter de fiskeriavtal som sluts med tredjeländer åtföljas av åtgärder för förvaltning och styrning, till exempel marina

skyddsarealer, så att man kan förvalta fiskbestånden bättre och tackla de många samlade effekterna av dessa avtal, exempelvis föroreningar, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, och utvecklingen av metoder, bland annat industrifiske, som hotar vissa

fiskbestånds hållbarhet.

27. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att upprätta starka och effektiva förvaltningsplaner för de befintliga marina skyddsområdena och att införa strängare åtgärder för kontroll, uppföljning och övervakning för att säkerställa att marina skyddsområden respekteras.

28. Europaparlamentet begär att både de kommersiella fiske- och fritidsfiskesektorerna och de relevanta organisationer som har behörighet att förvalta mänsklig och ekonomisk verksamhet till havs (t.ex. regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller

Internationella sjöfartsorganisationen) ska involveras i uppföljningen, kontrollen och övervakningen av marina skyddsområden.

29. Europaparlamentet betonar att större kontroll av fiskeriförvaltningsåtgärder i Natura 2000-områden, som lämnats in av EU:s medlemsstater, krävs för att säkerställa att bevarandemålen uppnås i linje med artikel 11 i den gemensamma fiskeripolitiken.

30. Europaparlamentet understryker att fastställandet av områden och utvecklingen av förvaltningsåtgärder bör bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga råd.

14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar.

EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

15 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

EUT L 206, 22.7.1992, s. 7.

PE650.373v02-00 12/18 RR\1220792SV.docx

SV

31. Europaparlamentet erkänner att framgången för marina skyddsområden och andra skyddade områden är beroende av att de har en fast vetenskaplig grund och att de accepteras av yrkesfiskare, fritidsfiskare, kustsamhällen och andra berörda parter samt av tydlig information om vad som skyddas, hur och varför. Parlamentet efterlyser därför att fiskerisektorn, inbegripet det småskaliga fisket och de vetenskapliga institutioner som ansvarar för fiskeriförvaltningen samt andra relevanta intressenter, inkluderas i utformningen, förvaltningen och övervakningen av marina skyddsområden. Parlamentet begär att det civila samhällets deltagande uppmuntras genom att marina skyddsområden inrättas i utbildningssyfte.

32. Europaparlamentet betonar vikten av att ha en omfattande och sammanhängande strategi när man inrättar marina skyddsområden, genom att inte bara begränsa kommersiell fiskeverksamhet utan även ta itu med andra verksamheter, såsom utforskning och utvinning av fossila bränslen, gruvdrift, storskaligt vattenbruk, muddring, vindkraftparker till havs, transport, fritidsfiske och andra fritidsaktiviteter.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga nätverken för återhämtningsområden för fiskbestånd inom ramen för den gemensamma

fiskeripolitiken, särskilt där det finns tydlig evidens för höga koncentrationer av fisk som understiger minsta referensstorlek för bevarande eller för lekområden. Parlamentet understryker behovet av att inbegripa utvärderingen av fastställandet av och framgången hos sådana områden i den kommande rapporten om den gemensamma fiskeripolitikens funktion.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i internationella förhandlingar om ett fördrag om bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion och inom ramen för regionala

fiskeriförvaltningsorganisationer förespråka en ambitiös global mekanism för att inrätta marina skyddsområden på öppet hav eller i områden utanför nationell jurisdiktion, att inta en proaktiv roll, efter det att en överenskommelse om marin biologisk mångfald utanför nationell jurisdiktion har nåtts, i skapandet av nya och effektivt förvaltade områdesbaserade förvaltningsverktyg, inbegripet marina skyddsområden på öppet hav.

Parlamentet påminner om att inrättandet av marina skyddsområden i områden utanför nationell jurisdiktion måste stödjas av socioekonomiska och ekologiska

konsekvensbedömningar som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja tanken om att oceanerna som helhet tillhandahåller mänskligheten ekosystemtjänster och att de därför bör erkännas som globala gemensamma resurser vid internationella förhandlingar under FN:s överinseende.

Hantera andra miljöfaktorer som hotar fiskbeståndets återhämtning

36. Europaparlamentet betonar att snabba och starka åtgärder för att bekämpa

klimatförändring är väsentliga för att bevara hälsosamma populationer av marina organismer och livsmiljöer och således för den hållbara fiskeverksamhetens kontinuitet och den långsiktiga livsmedelstryggheten. Parlamentet erinrar om att parterna, enligt artikel 2 i Parisavtalet om klimatförändringar, måste sträva efter att öka förmågan till anpassning till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga

RR\1220792SV.docx 13/18 PE650.373v02-00

SV

motståndskraften och utvecklingen mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen.

37. Europaparlamentet understryker de marina skyddsområdenas positiva bidrag till klimatanpassningen genom att de stärker ekosystemens motståndskraft. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka den roll som nätverk med marina skyddsområden spelar i deras nationella strategier för klimatanpassning.

38. Europaparlamentet betonar att återuppbyggnaden av fiskbestånd och bibehållandet av dem på en hållbar utnyttjandenivå även kräver att man tar itu med vissa antropogena effekter med anknytning till klimatförändringen, t.ex. syrgasbrist och försurning samt olika landbaserade men också marina föroreningskällor som har en negativ inverkan på återuppbyggnaden av fiskbestånd eller bidrar till deras sårbarhet, såsom nitrater,

avloppsvatten, gödselmedel, bekämpningsmedel, giftiga kemikalier, föroreningar från industriverksamhet och massturism, rester från vattenbruk, plast- och

mikroplastförorening, solkrämer, hormoner, bullerförorening, oljeläckor samt förlorade eller kasserade fiskeredskap.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en studie av den inverkan som dessa olika föroreningskällor har på återuppbyggnaden av fiskbestånd och på marina ekosystem.

40. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att involvera fiskarna i kampen mot föroreningen av hav och oceaner. Parlamentet uppmanar kommissionen att driva på medlemsstaterna att anta lagstiftning som tillåter yrkesfiskarna att ta med sig avfall från havet tillbaka till land. Parlamentet anser att sådan lagstiftning bör fastställa

belöningsmekanismer för yrkesfiskarna och lämpliga uppsamlingssystem.

41. Europaparlamentet betonar vikten av att öka överlevnaden hos icke-målarter genom att minska skador och stress som orsakas vid fångst och återutsättning.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga dessa uppmaningar och att svara på dem i sin nya handlingsplan för att bevara fiskeriresurser och skydda marina ekosystem, som kommissionen planerar att presentera senast 2021 i sin översyn av den gemensamma fiskeripolitiken, samt i alla kommande lagstiftningsförslag.

°

° °

43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

PE650.373v02-00 14/18 RR\1220792SV.docx

SV

MOTIVERING

2020 var det år då en god miljöstatus skulle uppnås i den marina miljön och fiskbestånden skulle exploateras på en hållbar nivå. Åtgärderna som antagits inom ramen för den

gemensamma fiskeripolitiken börjar visa resultat. Antalet fiskbestånd som exploateras på en hållbar nivå ökar och avkastningen på vissa arter, som fram tills nyligen var hotade, börjar öka. De mål som fastställts i ramdirektivet om en marin strategi och i den gemensamma fiskeripolitiken har dock inte uppnåtts. Mot bakgrund av de stora utmaningar och de nya faror som klimatförändringarna innebär, räcker inte längre resonemanget om resursbevarande och miljöskydd. Det krävs nu en strategi för återuppbyggnad och reparation.

Ett av huvudmålen i den gemensamma fiskeripolitiken sedan 2013 är att stoppa överfisket inom samtliga fiskbestånd i EU och att tillämpa målet om en maximal hållbar avkastning för utnyttjandegraden av fiskbestånden fram till 2020. Enligt vetenskapliga, tekniska och

ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) är 38 % av fiskebestånden i Nordatlanten och 92 % av fiskebestånden i Medelhavet fortsatt överfiskade. Den gemensamma fiskeripolitiken behöver tillämpas fullt ut och ytterligare åtgärder vidtas.

Alla bestånd genomgår inte de vetenskapliga bedömningar som krävs för att den maximala hållbara avkastningen ska kunna beräknas, trots Internationella havsforskningsrådets

betydelsefulla arbete. Avsaknaden av tillräckliga vetenskapliga data och bristen på medel för att analysera informationen används allt för ofta som ett argument för att motivera

avsaknaden av total tillåten fångstmängd och kvoter för vissa arter, i synnerhet vad gäller Medelhavet. Kommissionen och medlemsstaterna behöver stärka de vetenskapliga underlagen med målet att 100 % av bestånden i de europeiska vattnen ska utvärderas senast 2025 och att den maximala hållbara avkastningen ska kunna beräknas för samtliga av dessa bestånd. Det är oacceptabelt att vi fortsätter att fiska arter som det inte finns tillräckligt med data för och därmed utsätter dessa arter för fara.

Även om den maximala hållbara avkastningen leder till att bestånden stabiliseras räcker inte detta för att återuppbygga hållbara fiskbestånd. Forskare har tagit fram en annan indikator, nämligen den maximala ekonomiska avkastningen. Till skillnad från maximal hållbar avkastning, som syftar till att uppnå de högsta möjliga hållbara fångsterna, syftar maximal ekonomisk avkastning på fiske som ligger under denna nivå, vilket även bidrar till att förbättra fiskbeståndens återhämtningsförmåga. I IPCC:s specialrapport om havet och

kryosfären understryks klimatförändringarnas påverkan på haven och fiskarna. Mot bakgrund av detta, samt för att garantera en långsiktig livsmedelsförsörjning, är det viktigt att en viss marginal som ger arterna motståndskraft mot klimatförändringarna upprätthålls, samtidigt som förbrukningen av bränsle måste minskas. En maximal ekonomisk avkastning på en nivå som är den mest ekonomiskt gynnsamma för yrkesfiskarna bidrar även till att branschens ekonomiska återhämtningsförmåga förbättras. Maximal ekonomisk avkastning, som redan tillämpas på bestånd som enbart Island ansvarar för, bidrar till att yrkesfiskarna får en bättre inkomst och att de mest hotade bestånden återuppbyggs. Kommissionen behöver inhämta ett vetenskapligt yttrande när det gäller maximal ekonomisk avkastning och fastställa totala tillåtna fångstmängder på den nivån.

En förbättrad selektivitet kan också bidra till viktiga framsteg. Forskning som syftar till att utveckla fisketekniker med en lägre påverkan på havsmiljön måste fortsätta, och EU måste

RR\1220792SV.docx 15/18 PE650.373v02-00

SV

stödja denna forskning. I ett flertal studier understryks den förödande effekten vissa tekniker har, som t.ex. användningen av fiskeredskap som kommer i kontakt med havsbotten eller anordningar som samlar fisk. Användningen av dessa måste strikt begränsas. Även om så kallade miljövänliga eller biologiskt nedbrytbara fisksamlingsanordningar kan vara en lösning för att komma tillrätta med miljöförstöringen som dessa anordningar innebär, utgör inte dessa en långsiktig lösning då fisketekniken inte är selektiv.

Inom det småskaliga fisket används sedan länge mindre skadliga tekniker. Det är detta lokala fiske, som skapar ett flertal arbetstillfällen och som erbjuder produkter av hög kvalitet som är skonsammare för miljön, som ska utgöra unionens framtida fiske. Det lokala fisket måste skyddas genom våra förordningar och få en rättvis total tillåten fångstmängd och kvoter som tilldelas varje medlemsstat.

Fiskeriförvaltningsåtgärderna räcker inte för att bemöta utmaningen som bevarandet av havsmiljön innebär. Så kallade geografiska skyddsåtgärder, som fastställs i den gemensamma fiskeripolitiken, som exempelvis skyddade marina områden eller återhämtningsområden för fiskbestånden, kan bidra till att återuppbygga fiskbestånden samtidigt som den marina biologiska mångfalden skyddas.

De verktyg som fastställs i den gemensamma fiskeripolitiken, ramdirektivet om en marin strategi, fågeldirektivet och habitatdirektivet, samt i nationell lagstiftning tillämpas inte i tillräckligt stor utsträckning eller på ett ineffektivt sätt och är inte samordnade. Vissa av dem, såsom återhämtningsområden för fiskbestånd, som fastställs i artikel 8 i den gemensamma fiskeripolitiken, har nästa inte alls tillämpats. De olika myndigheter som förvaltar dessa verktyg är inte heller alltid desamma. Det är nödvändigt att kopplingarna mellan dessa verktyg stärks.

Enligt konventionen om biologisk mångfald och FN:s mål för hållbar utveckling skulle 10 % av världens hav vara skyddade före 2020. Europeiska unionen uppnådde detta mål 2017, åtminstone på papperet. Forskarna och Internationella naturvårdsunionen (IUCN)

rekommenderar att 30 % av haven skyddas fram till 2030. Parlamentet har tagit med denna rekommendation i flera resolutioner, och kommissionen har inkluderat den i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030. Om detta mål ska kunna uppnås måste det skrivas in i

unionsrätten och bli juridiskt bindande.

Det är dock viktigt att undersöka vad som döljer sig bakom dessa siffror. Ett flertal studier visar att många skyddade havsområden varken omfattas av åtgärdsplaner eller effektiva åtgärder. Denna situation kan inte fortsätta. Kommissionen och medlemsstaterna måste öka sina ansträngningar för att se till att alla befintliga skyddade marina områden har effektiva åtgärdsplaner.

För att uppnå målet om att återställa haven till nivån för god miljöstatus bör 15 % av de europeiska havsområdena, bland de 30 % skyddade områdena, ha en hög skyddsnivå. Dessa områden bör omfatta zoner där allt fiske och all ekonomisk aktivitet är förbjuden (no-take zone), men även återhämtningsområden för fiskbestånd i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken och områden där endast de mest destruktiva fisketeknikerna, såsom

bottenkontaktredskap, är förbjudna, beroende på lokala förhållanden och årstiden. Förstörda områden som har lidit skada av tidigare miljöförstöring måste återuppbyggas. För att kunna

PE650.373v02-00 16/18 RR\1220792SV.docx

SV

garantera att de föreslagna åtgärderna genomförs på ett korrekt sätt, bör en översyn av framstegen genomföras med jämna förutbestämda mellanrum.

I dessa områden med hög skyddsnivå är det viktigt att hänsyn även tas till andra aktiviteter förutom fisket och att åtgärder vidtas för att begränsa andra negativa effekter som orsakas av ekonomiska aktiviteter som exempelvis transporter, energiproduktion, utvinning av mineraler och fossila bränslen, massturism, muddring eller storskaligt vattenbruk, och begränsa de yttre föroreningskällorna.

Mycket få återhämtningsområden för fiskbestånd har inrättats sedan begreppet infördes 2014.

Dock finns det återhämtningsområden för fiskbestånd, såsom Jabuka/Pomo Pit som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) inrättade 2017, som redan visar på resultat.

Området är strategiskt beläget där vissa arter, som exempelvis kummeln, förökar sig, vilket har gjort att denna art har kunnat återhämta sig och även syns utanför det skyddade området.

Projektet stöds av lokala yrkesfiskare.

Andra skyddade marina områden, som från början inrättades för att skydda vissa specifika fiskarter, har haft positiva effekter på andra fiskpopulationer. I Sverige förbjöds fiske i naturreservatet Åsvikelandet-Kvädö (Natura 2000-området SE0230138) 1979 i syfte att skydda havsörnen. Detta förbud ledde till att rovfiskarna (t.ex. gädda och abborre) ökade i antal och storlek i de omkringliggande kustområdena i Östersjön.

Att yrkesfiskarna accepterat skyddade marina områden har varit avgörande för deras

framgång. Det är därför viktigt att yrkesfiskarna involveras i förberedandet och förvaltningen av skyddade områden. Yrkesfiskarna kan även spela en roll i övervakningen av skyddade marina områden, vid sidan av den mer utbredda användningen av VMS-systemet och ökade kontroller på plats.

Medel ur den nuvarande och den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden bör i första hand användas för att inrätta denna typ av områden med hög skyddsnivå, utbilda berörda parter och förvalta och övervaka områdena.

Slutligen är det viktigt att kunskapen om de olika källorna till förorening av den marina floran och faunan förbättras och att adekvata åtgärder vidtas för att minimera och förebygga

föroreningar. I betänkandet uppmanas särskilt kommissionen att uppmärksamma frågorna om nitratföroreningar, särskilt i de halvslutna havsområdena, rening av avloppsvatten,

användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket, industriella föroreningar, föroreningar på grund av plaster och mikroplaster, cigarettfimpar, solkräm och till och med hormoner.

Sammantaget bidrar dessa åtgärder som gäller förvaltning, tekniker, områden och miljö inte enbart till att unionens miljömål uppnås inom ramen för en ekosystembaserad strategi (bevarande och återuppbyggande av den marina floran, fågelarter osv.), utan även till att förbättra fiskbeståndens hälsotillstånd och gynna fiskerisektorn på lång sikt.

RR\1220792SV.docx 17/18 PE650.373v02-00

SV

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande 3.12.2020

Slutomröstning: resultat +:

–:

0:

16 8 4

Slutomröstning: närvarande ledamöter Clara Aguilera, François-Xavier Bellamy, Izaskun Bilbao Barandica, Isabel Carvalhais, Massimo Casanova, Rosanna Conte, Rosa D’Amato, Giuseppe Ferrandino, João Ferreira, Søren Gade, Francisco Guerreiro, Anja Hazekamp, Niclas Herbst, France Jamet, Pierre Karleskind, Predrag Fred Matić, Francisco José Millán Mon, Cláudia Monteiro de Aguiar, Grace O’Sullivan, Manuel Pizarro, Caroline Roose, Bert-Jan Ruissen, Annie Schreijer-Pierik, Ruža Tomašić, Peter van Dalen, Theodoros Zagorakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter Carmen Avram, Catherine Chabaud

PE650.373v02-00 18/18 RR\1220792SV.docx

SV

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

16

+

GUE/NGL Anja Hazekamp

NI Rosa D'Amato

PPE François-Xavier Bellamy

RENEW Izaskun Bilbao Barandica, Catherine Chabaud, Søren Gade, Pierre Karleskind

S&D Clara Aguilera, Carmen Avram, Isabel Carvalhais, Giuseppe Ferrandino, Predrag Fred Matić, Manuel Pizarro VERTS/ALE Francisco Guerreiro, Grace O'Sullivan, Caroline Roose

8

-

ECR Bert-Jan Ruissen, Ruža Tomašić

PPE Niclas Herbst, Francisco José Millán Mon, Cláudia Monteiro de Aguiar, Annie Schreijer-Pierik, Theodoros Zagorakis, Peter van Dalen

4

0

GUE/NGL João Ferreira

ID Massimo Casanova, Rosanna Conte, France Jamet

Teckenförklaring:

+ : Ja-röster - : Nej-röster 0 : Nedlagda röster