Utgivare: Enköpings kommun, Vård- och omsorgsförvaltningen formgivare: Kristina Gyld och angelica runqvist, Enköpings kommun illustration omslag: Charlotta Carlqvist, Charlotta illustration
foto: se respektive bild
Text: Elin Hjelm och angelica runqvist, Enköpings kommun Tryck: Edita Västra aros aB, Västerås
Copyright © 2011 Enköpings kommun
förord
att ge sina medmänniskor stöd och hjälp så att de får möjlighet att bibehålla och ibland utveckla sina liv måste vara en av de mest tillfredsställande uppgifter vi som människor kan ägna oss åt. i Enköping är vi många som har valt något av de yrken som går ut på att ge stöd, vård och omsorg till människor som har behov av detta. Vi vill nu berätta om hur vår vardag ser ut. Hur hjälpen kan utformas så att det styrker och lyfter mottagaren. Hur avgörande det är hur insatser erbjuds. När vi gör vårt bästa – upplever den enskilde att hon eller han har gjort insatsen själv och att det har blev just så som hon eller han ville ha det.
som ni kommer att märka när ni läser vidare, är utbudet av insatser stort inom vården och omsorgen. Vi har många olika professioner inom verksamheten som gör att vi kan upprätthålla kunskapen och erfarenheten att ge hjälp så att det stärker de enskilda som har behov av insatserna. men det stärker också oss som arbetar. Ni kommer att få ta del av både yrkesstolthet och arbetsglädje när ni läser berättelserna.
Vi vill skapa intresse och sprida information och kunskap för vård och omsorg genom att publicera
”En elefant glömmer man aldrig”. Jag önskar dig en trevlig läsning.
5 Marie Palmgren, chef för vård- och omsorgsförvaltningen Enköping
Nya kompisar.
LSS GruppboStad
det finns tre olika slags boenden för personer med fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsned- sättningar i kommunen; gruppbostad, servicebostad eller annan särskilt anpassad bostad.
Gruppbostad är ett boende som har ett mindre antal lägenheter som alla ligger i anslutning till gemensamma utrymmen och där service och omvårdnad kan ges dygnet runt.
“När hon är bortrest, till exempel till sina föräl-
drar, sitter Börje utanför hennes dörr och väntar”.
Git, vårdare gruppboende
Vi hade länge pratat om att det skulle vara mysigt och bra för de boende att ha en katt här. därför tog vi kontakt med katthemmet ”Hitta Katten” för att dessutom passa på att göra en god gärning.
Vi förklarade att katten skulle bo på ett gruppboende och att den därför helst skulle vara lugn och snäll. Vi fick komma och titta på Börje, en lite äldre hankatt med lugnt temperament. de visste inte exakt hur gammal han var men trodde i alla fall att han var minst fem år. När Börje kom hit fann han sig till rätta med en gång. Han bara platsade. Vi var lite oroliga i början, för det kan ju komma höga och plötsliga ljud som kan skrämma en katt, men Börje tog hela situationen med upphöjt lugn.
Vi gjorde upp särskilda regler från början om hur och var Börje skulle bo, eftersom alla ville ha honom på sitt rum. men de reglerna har Börje ändrat på, för han hittade en speciell person som han tydde sig till från början. Nu bor han för det mesta inne hos henne och hon kallar honom för sin katt. När hon är bortrest, till exempel till sina föräldrar, sitter Börje utanför hennes dörr och väntar. Vi upplever det som att kvinnan har förändrats sedan Börje kom hit. det betyder mycket att ha någon att bry sig om, det gör en glad och harmonisk. Hon är omtänksam och ger andra komplimanger för att de har fina kläder och liknande. så nog verkar det som att Börje har fått henne att må bättre!
alla som bor här har fått glädje av Börje. Någon har tagit på sig ansvaret att mata honom, någon annan att borsta hans päls. de har fått sina speciella uppgifter och Börje blir väldigt väl omhändertagen. Han ger sig sällan ut på strövtåg utan håller sig hela tiden i närheten. Om han någon gång är ute på natten så brukar han ligga i trädgårdsmöblerna här utanför. När han är utomhus är det många som frågar efter honom och undrar var han är. Även de som var lite rädda eller försiktiga i början tycker nu att det är okej att Börje kommer i närheten och tycker att han är fin. Vi vet inte så mycket om vad Börje gjorde innan han kom hit, men på Hitta Katten sade de att han hade varit ute på landet tidigare. Han är lite tilltufsad här och var, har väl varit ute och bråkat med andra katter i sin ungdom. men nu har han det lugnt och skönt.
Nu ska kvinnan som Börje bor hos vara bortrest hela sommaren, och hon undrar redan hur hon ska klara sig utan sin katt. förra sommaren tyckte hon inte att det var så jobbigt men nu har de blivit så goda vänner att det är svårt att vara ifrån varandra…
7 Git, vårdare gruppboende
Gemenskap är viktigt - och ett rejält mål mat.
omvårdNadSboENdE
Ett omvårdnadsboende är ett särskilt boende för äldre som har behov av service, vård och omsorg dygnet runt. Lägenheterna är som en egen bostad med toalett och i många fall kök eller kok- möjligheter. På boendet finns gemensamma utrymmen där man äter tillsammans, hittar på aktiviteter eller bara umgås.
På boendet får man ett respektfullt bemötande, en meningsfull tillvaro, trygghet och inflytande över sin vardag. alla som bor på något av kommunens boenden får en kontaktman bland personalen som hjälper till med omvårdnandsbehov och som sköter kontakten med anhöriga.
“Jag trodde jag skulle få lite service nu när jag
flyttat hit”.
En äldre dam som just flyttat in här satt tillsammans med sin dotter och en sköterska och talade om hur hon ville att hennes omvårdnad på boendet skulle se ut. Vad behövde hon hjälp med? Vad kunde hon klara själv? det visade sig ganska snart att damen tyckte att hon borde få hjälp med det mesta, till och med sådana saker som att knäppa knapparna i koftan och tvätta ansiktet.
”Jag trodde att jag skulle få lite service nu när jag flyttat hit”, sa hon när sköterskan frågade om hon verkligen inte kunde klara dessa saker själv.
den som inte utnyttjar sina förmågor riskerar att tappa dem och bli helt beroende av andras hjälp. för att undvika att det händer har vi alltid samtal med nyinflyttade kunder, och skriver en plan för hur den individuella omsorgen ska utformas. Vi pratar också hela tiden med de boende om hur de vill ha saker och ting utförda. alla vill ha det olika och det är viktigt att få bestämma sådant själv. det ska inte vara som en sjukhusvistelse där allt går efter bestämda rutiner utan det ska vara ett eget boende med hemkänsla.
Vi märker ofta snabbt att de äldre börjar må bättre när de har flyttat hit. Jag tror att det har mycket med maten att göra. En person som har hemtjänst får kanske en matlåda om dagen, men här serveras måltider tre gånger om dagen och däremellan finns det fika och mellanmål.
När de boende går upp lite i vikt känner de sig piggare, och gemenskapen som finns här får dem att leva upp. de har alltid folk omkring sig och de kan prata både med oss i personalen och dem som bor här. Vi är nästan som en stor familj här på avdelningen – med bara tio boende och sju i personalen känner alla varandra väl. På eftermiddagarna brukar vi duka upp fika och bjuda in alla på en kopp kaffe och en stunds samtal. då blir det tillfälle att umgås och lära känna varandra bättre.
Vi har aktiviteter också, som högläsning, föreläsningar och musik. men det är inte alla som vill vara med på sådant. Om man är sjuk har man kanske inte samma glädje av att vara bland en massa folk. då får man göra annat istället. Vi brukar sitta här uppe på avdelningen och ta en kopp kaffe och bara prata. många är nöjda med att bara ha den gemenskapen.
Vi märker att de boende uppskattar det vi gör. ”Ni är så snälla och rara”, kan de säga till oss.
Eller så får man en klapp på axeln eller en smekning på handen från dem som inte pratar så bra. Om man har varit på semester säger de att de saknar oss när vi inte är här. då känner man sig verkligen efterlängtad!
9 Katarina, undersköterska omvårdnadsboende
tillsammans är vi starkare.
“de tycker att de ska klara av att ta hand om sitt barn själva”.
biStåNd
På grund av olika funktionsnedsättningar och/eller ålder kan man få behov av att bli hjälpt i det dagliga livet. då kan man vända sig till biståndsavdelningen med en ansökan. det är i socialtjänstlagen (soL) och i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Lss) som det framgår vilka insatser man kan ha rätt till. det finns också kommunala riktlinjer att ta hänsyn till. man kan bland annat få hjälp med både sociala aktiviteter, personlig omvårdnad och olika serviceinsatser. i vissa fall är man i behov av att flytta till ett särskilt boende för att behoven ska kunna tillgodoses.
När någon söker insatser enligt Lss är det ofta så att man prövar ett antal olika insatser innan man hittar något som verkligen passar.
Ett ärende som jag hade hand om rörde en flyktingfamilj som ganska nyligen hade kommit till sverige. familjen hade tre barn varav ett hade ett funktionshinder. de hade haft kontakt med kurator på habiliteringen, och det var kuratorn som tillsammans med migrationsverket kontaktade oss på Lss-verksamheten. de hade märkt att situationen var väldigt svår för familjen. Utöver att ta hand om sitt barn hade de fullt upp med att lära sig språket, hitta någonstans att bo och se till att de andra barnen fick plats på dagis. allt var nytt och främmande och bedömningen var att familjen var slutkörd. Överbelastningen ledde bara till att alla for illa, och det hade gått så långt att familjen inte längre kände att det var möjligt att ta hand om sitt barn hemma.
Tillsammans åkte vi därför runt och tittade på ett antal boenden som skulle kunna vara ett alter- nativ för barnet. Under tiden fick familjen prova att ha en avlösare i hemmet, men de trivdes inte med det. det är inte alla som är bekväma med att ha en person som jobbar hemma hos dem.
Något som däremot visade sig vara ett riktigt bra alternativ var det korttidsboende som barnet fick plats på under en period. det fungerade såpass bra att föräldrarna insåg att de inte alls ville att deras barn skulle flytta från hemmet till ett permanent boende. de ville ha honom hos sig, och med den avlastning det innebar att pojken fick korttidsvistelse en viss tid varje månad orkade de med och alla började må bättre.
i allmänhet har jag märkt att föräldrar till barn med funktionshinder kämpar på väldigt länge innan de tar steget att kontakta oss på Lss-verksamheten. de tycker att de ska klara av att ta hand om sitt barn själva. i dagens samhälle har vi synen att barn inte ska sättas på institution utan få bo hemma och få den hjälp de behöver där. Jag tror att det kan leda till att föräldrar känner press och kanske finns det skuldkänslor med i bilden över det man inte klarar av. men när föräldrar väl tar steget och söker hjälp så brukar det föra med sig en stor lättnad.
att bli beviljad korttidsvistelse eller avlösning i hemmet, beroende på vad som fungerar, innebär att det finns tid att återhämta sig, göra annat och fokusera på de andra barnen i familjen. det gör att det finns ork att fortsätta ta hand om barnet med funktionshinder, och det är väldigt viktigt.
Barnet behöver sina föräldrar och att hitta sätt för dem att kunna leva tillsammans på ett hållbart sätt är grundläggande.
11 Anneli, LSS-handläggare
foto: Elin Hjelm
bygga upp ett förtroende.
hEmtjäNSt
Hemtjänst är till för personer som på grund av ålder eller sjukdom/funktionsnedsättning behöver stöd i hemmet. Tanken är att alla som vill ska kunna bo kvar hemma med samma livskvalitet som man hade innan man fick behov av hjälp. Hemtjänsten är individuellt utformad och ska hjälpa personer att känna sig trygga i sitt eget hem.
Hemtjänst kan bestå av hjälp med personlig omvårdnad och/eller serviceinsatser och kan fås dygnet runt. Hemtjänsten står för god kvalietet och respekt för den enskildes självbestämmande och ska vara ett meningsfullt stöd i vardagen.
“i början var han ganska misstänksam och litade
inte riktigt på oss”.
Anna-Lena, undersköterska hemtjänst
inom hemtjänsten är det viktigt att bygga upp ett förtroende med dem vi arbetar hos. Vi hade till exempel en man som precis hade blivit utskriven från psykiatrisk vård och flyttat till en liten stuga långt ute på landet. Han hade det ofta rörigt i sitt hus och gick sällan utanför dörren. Han mådde inte så bra och kunde ha ett självdestruktivt beteende och göra sig själv illa. Vi började komma dit ett antal gånger varje dag för att dela ut medicin och hjälpa till, men i början var han ganska misstänksam och litade inte riktigt på oss.
Vi hjälpte honom att få lite ordning ute i stugan. Han hade ingen dusch därute, så vi försökte få honom att vilja följa med oss tillbaka till omvårdnadsboendet för att duscha där. På det sättet skulle han också komma utanför dörren och träffa andra människor. men för honom fanns tryg- gheten i hemmet och han tyckte det var otäckt att gå ut. Hela livet hade han varit inom psykiatrin och tillvaron utanför var skrämmande för honom. det var först när han började vänja sig vid oss som han gick med på att följa med oss ut; det krävdes att han kunde känna sig trygg med oss hemma innan han kunde känna sig trygg med oss någon annanstans.
så han började följa med till boendet någon gång i veckan för att duscha. När han var färdig med det brukade vi sätta oss ned och fika en stund för att också göra något mysigt av en situation som varit ganska jobbig. för honom var det en stor bedrift att lämna hemmet. men att fika tyckte han om och det gav också social träning. När mannen kände sig mer trygg med oss blev han också mer öppen med sitt självdestruktiva beteende. det gav honom lugn när vi var hos honom och han slutade göra sig själv illa. att våga ta sig ut ur huset och träffa andra gav honom bättre självkänsla och han har kommit på fötter riktigt bra nu.
Ett annat exempel är en man som jag har besökt i många år nu, som inte heller har någon dusch hemma. i början, när han inte kände oss i hemtjänsten så väl, ville han inte följa med oss till boendet för att duscha. Han tyckte inte att vi skulle göra oss besväret. Jag är mannens kontaktperson och träffar honom mycket, och efter att tag när han börjat känna sig mer trygg med mig föreslog jag att vi skulle tvätta håret över diskbänken. det var primitivt men ändå ett alternativ. Och det visade sig fungera jättebra! Han tyckte själv att det var skönt efteråt när han var ren och nytvättad. sedan dess har tvättrutinen vuxit fram efterhand; nu känner mannen sig bekväm med alla i personalgruppen så att även de kan hjälpa honom att tvätta sig. det kan ta lång tid att bygga upp ett förtroende, att komma in i någon annans liv. men det är avgörande för att hemtjänsten ska fungera på ett bra sätt.
15
att känna regn-
droppar mot ansiktet.
daGLiG vErkSamhEt
daglig verksamhet är till för personer som har en utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Verksamheten vänder sig också till personer som har en intellektuell funktionsnedsättning efter en skada i vuxen ålder. daglig verksamheten erbjuder meningsfull sysselsättning på dagtid utifrån personers behov, förutsättningar och önskemål.
syftet är att med hjälp av olika aktiviteter bidra till ett självständigt och utvecklande liv genom att bland annat arbeta för att förhindra att personer blir isolerade. i många fall är verksamheten arbets- förberedande.
“ Vi fokuserar på vad de kan göra och uppleva.”
Eva, arbetshandledare Daglig verksamhet
i den dagliga verksamheten arbetar man mycket kreativt och skapande. Vi har till exempel redaktionen för tidningen albert, och butiken där vi säljer alster som textilarbeten och fotografier.
men de människor som kommer dit där jag arbetar, är de som har de svåraste funktionshindren och inte kan delta i den typen av aktiviteter.
där jag arbetar satsar vi istället mycket på sinnesstimulering. Vi har till exempel en arbetstagare, som har svårt att koppla av och som ibland kan bli självdestruktiv och aggressiv. då kan det hjälpa om hon får vara i ett rum som vi kallar ”vita rummet”. där inne är väggarna och inred- ningen vita och det finns en uppvärmd vattensäng med ett bolltäcke (ett täcke fyllt med små plastbollar). färgerna är till för att skapa en rofylld sinnesstämning och vattensängen för att ge en kroppsuppfattning (som man ibland kan sakna om man sitter i rullstol). När hon får sjunka ned i den, gärna med någon annan bredvid sig, kan hon slappna av. Hon pratar inte så hon kan inte berätta för oss hur hon känner, men när hon får vistas i vita rummet kan vi se att hon mår bra. det självdestruktiva beteendet kan försvinna, för stunden eller ibland hela dagen.
men det är förstås inte varje gång det hjälper. då får vi hitta på något annat tillsammans, som att gå ut på promenad. Hon tycker om när det regnar, att känna regndropparna mot sitt ansikte.
Hon gillar alla årstider, när solen skiner och när det snöar. Något annat som hon tycker om är att vara i vårt bollbad, men det är inte för att det är avslappnande utan för att det är roligt. Hon tycker det är kul att kasta bollarna genom rummet och när andra kastar dem tillbaka. för andra kan det istället vara väldigt rogivande att ligga i bollbadet, några kan till och med somna där.
Våra kunder kan inte arbeta aktivt på grund av sina funktionshinder men här fokuserar vi istället på vad de kan göra och uppleva. Vi har sångstunder och spelar på olika instrument, och har även rullstolsdans vilket är mycket uppskattat. Vi dansar ett visst program men var och en får utforma sina rörelser som han eller hon vill. man kan se hur alla verkligen går in i dansen och vilken glädje det väcker.
Även om de som kommer hit inte arbetar i ordets traditionella bemärkelse så är det här fort- farande deras jobb som de kommer till, det här är deras arbetssituation. det är aktivitet på ett sätt som de klarar av, som gör att de kommer ut och träffar folk och har en rutin som alla andra.
det är väldigt betydelsefullt.
17
vänner.
LEdSaGarSErvicE
Ledsagarservice finns till för dem som har svårt att röra sig och ta sig dit de vill men också för dem som av andra skäl behöver att någon följer med dem. insatsen hjälper personer att kunna komma ut i närmiljön och hjälper ofta till att bryta den isolering som kan bli följden av att man har svårt att komma ut.
Ledsagningen gör det möjligt för dessa personer att på sina villkor kunna delta i samhällslivet. syftet är att man ska få komma ut bland andra människor, promenera, göra besök hos vänner, delta i fritidsaktiviteter och kulturliv.
“sen satt vi där och tittade på naturen och drack
en kopp kaffe.”
En kille som jag var ledsagare åt för några år sedan tyckte mycket om att gå ut och dansa. Han gillade musiken och tyckte det var ett bra sätt att möta nya människor. Hans vänner var dock inte mycket för att dansa så det var inte så ofta han fick chansen. På grund av sitt funktionshinder behövde han nämligen ha med sig någon när han var ute. Han berättade om detta problem för mig och då sa jag att jag gärna skulle följa med honom. så i somras åkte vi ut på dans tillsam- mans. När vi var där tyckte jag att det var viktigt att inte enbart agera som ledsagare, för det skulle ju inte ha varit så roligt för kunden. Jag ville visa att jag var en kompis. så jag dansade med och han tyckte det var jättekul.
Jag blir som en vän till personerna jag är ledsagare åt, vi gör saker tillsammans. det lockar fram det friska. Vi gör något roligt av dagen. Jag tänker på vad varje människa klarar av, och så hittar vi på något utifrån det. Jag funderar också på vad jag kan göra för att livet ska bli bättre för personen. det är jätteviktigt att vara lyhörd så att man fångar upp vad som är betydelsefullt.
för ett tag sedan var jag var till exempel ledsagare för en man som satt i rullstol.
”Tänk vad mysigt det skulle vara att komma ut och sitta i skogen igen” sa han till mig en dag.
då mannen kunde gå korta sträckor tyckte jag att det väl inte skulle vara omöjligt, så vi gjorde en utflykt ut på landet.
”men rullstolen då?” frågade mannen när vi skulle ta oss in i en glänta där det fanns några bänkar att sitta på.
”den struntar vi i idag”, sa jag och hjälpte honom att ta sig fram på stigen och sätta sig ned.
sen satt vi där och tittade på naturen och drack en kopp kaffe, och det märktes att det betydde mycket för honom.
Jag har jobbat inom vård och omsorg länge, först som undersköterska och mentalskötare på sjukhuset. men då jag fick en nackskada för ett antal år sen kunde jag inte fortsätta på grund av alla tunga lyft. Jag provade på att jobba på restaurang och kontor, men det passade mig inte alls. Jag saknade att arbeta med människor. så jag ringde upp en tjej som jag känner som jobbar med personlig assistans, och fick jobb som ledsagare. Jag älskar det. man får så mycket tillbaka. Jag skrattar tillsammans med mina kunder och det händer saker hela tiden. Jag har aldrig tråkigt!
19 Elly, ledsagare
En elefant glömmer man aldrig.
dEmENSboENdE
Ett demensboende är ett särskilt boende för personer som har en demenssjukdom och som dygnet runt har stora behov av service, vård och omsorg. På demensboendet är tryggheten viktig både för de som bor där samt för deras anhöriga. alla har egna rum och tillgång till gemensamma utrym- men för aktiviteter och umgänge. På boendet får man ett respektfullt bemötande, en meningsfull tillvaro, trygghet och inflytande över sin vardag. alla som bor på något av kommunens boenden får en kontaktman bland personalen som hjälper till med omvårdnandsbehov och som sköter kontakten med anhöriga.
“Han försökte ta sig över norska gränsen med en
apa och en bedövningspistol i bilen”.
Annika, sjuksköterska demensboende
Vi har en man här som arbetade på skansen i många år innan han kom hit. Han berättar ofta historier om djuren, som den gången han försökte ta sig över norska gränsen med en apa och en bedövningspistol i bilen. När tulltjänstemännen fick syn på pistolen stoppade de hela ekipaget eftersom de fick för sig att mannen kunde vara en bankrånare. När det sen visade sig att han
”bara” hade en apa i bagaget lugnade de dock ner sig och allt slutade väl. En annan gång hade mannen en varg hemma i huset som han födde upp på flaska. Han brukade ta med sig vargen i koppel på spårvagnen och då trodde folk att det var en hund.
mannens kontaktperson, som känner honom bäst av oss alla, tyckte att det skulle vara roligt om han fick besöka sin gamla arbetsplats som betytt så mycket för honom. så förra som- maren organiserade hon en utflykt till skansen, då mannen fick träffa djuren och sina gamla arbetskamrater igen. En av dem är TV-profilen skansen-Jonas som gav en guidad rundtur bland djuren och berättade vad som hänt sen sist. att träffa djuren väckte minnen hos mannen och han kunde berätta historier om djur som inte längre fanns kvar. särskilt starkt mindes han de två elefanthonorna fatima och Bambina som han brukade ta hand om.
mannens gamla arbetskamrater berättade också om hur det hade varit när mannen arbetade med dem - historier som ingen i vår personal hade hört förut. sådan information kan vi använda efteråt för att hjälpa mannen att minnas. Vi pratar ofta om resan. det drar igång minnena så att han kan prata om det själv. det blir en aktivitet i sig - han lyser alltid upp och man märker att han kommer ihåg. Han blir fokuserad och lyssnar på vad vi säger. Vi får en bättre kontakt och han känner sig trygg med att vi pratar om händelser som han minns.
att få veta mer om mannens tidigare liv och arbete har också hjälpt oss i personalen att förstå honom bättre. Ett exempel är att han ibland brukar vara vaken på nätterna. Nu vet vi att han i sitt arbete ofta varit uppe nattetid och vakat över djur som varit sjuka eller ska föda. då kan vi förstå att det är av gammal vana som han håller sig vaken sent, och vi kan acceptera att det är så och inte försöka ändra på det.
man talar om att vården ska tillgodose uttalade och outtalade behov. det är extra viktigt inom demensvården eftersom de kunderna inte kan tala om vad de vill eller behöver för att må bra. det blir personalens uppgift att ta fram levnadsberättelser och information från kundernas tidigare liv så man kan prata med dem och hjälpa dem minnas.
det blir en upplevelse varje gång vi pratar om utflykten till skansen. det fyller på mannens levnadsberättelse för oss – han har fått visa oss sitt livsverk. Han har skänkt sitt liv till det där jobbet.
21
foto: Kristina Gyld
ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.
pErSoNLiG aSSiStaNS
Personlig assistans hjälper personer med funktionshinder att kunna leva ett självständigt liv med goda levnadsvillkor. assistansen anpassas efter varje persons behov av hjälp och stöd. med det menas att den som har ett funktionshinder ska kunna delta i samhällslivet, bestämma över sin vardag och ha inflytande över den vård och omsorg man får.
den personliga assistansen ska tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. det innefattar bland annat hjälp med praktiska saker som personlig hygien, måltider samt på- och avklädning men också hjälp med att kunna träffa och kommunicera med andra människor.
“det var ingen som sa stopp, det här går inte
eller det där kan du inte göra”.
Mona, personlig assistent
för mig handlar arbetet som personlig assistent om att hitta guldkanterna i tillvaron. för några år sedan var det en kund som var jättesugen på att åka ut på kryssning och frågade mig om vi inte kunde göra det tillsammans. Jag är ju väldigt positiv som person så jag sa bara “Ja, absolut!”
utan att tänka mer på det. men sen började jag fundera och tänkte att herregud, vad ska man ha med sig på en sån resa? Vi skulle behöva ha med en lyft och en massa andra hjälpmedel.
Vad hade jag gett mig in på?
men jag brukar alltid tänka att “ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”. så jag funderade ut allt som vi skulle behöva ta med oss. de flesta hjälpmedel som behövdes skulle gå att packa ned, men att få med en elsäng in på en färja skulle förstås inte gå. istället kom jag på att vi kunde ta med ett draglakan i tyg vilket ju inte tog någon plats alls. sen var det bara att åka, och vi hade hur kul som helst. det var jag, kunden och ytterligare en assistent. Vi uppskattar alla god mat och åt så vi sprack allihop.
Jag upplevde det som att kunden verkligen njöt av resan, och av att få känna att det var möjligt att komma ut och leva livet trots funktionshinder. det var ingen som sa stopp, det här går inte eller det där kan du inte göra. Och allt gick ju bra, tack vare att vi undvek att se det omöjliga.
Vissa människor väljer att se glaset som halvfullt, men jag är kanske snarare alldeles för positiv.
det är bara det att jag inte tycker att man ska vara bakåtsträvande och se problem i allt. sen den där första resan har vi varit ute på kryssning flera gånger och det är lika roligt varje gång.
Jag har en personlig relation till alla mina kunder. Visst måste man vara professionell till en viss gräns, men det går inte att undvika att komma nära dem man är hos. Och de flesta vill ju ha det så, trivs bättre om man är som en familjemedlem snarare än någon som bara är där för att hon får betalt. människor som har personlig assistans behöver mer än bara ett par extra armar och ben – de behöver empati, respekt och ett ödmjukt bemötande. Jag skrattar tillsammans med mina kunder, det gör både mig och dem glada och kan lätta upp stämningen för den som har en svår situation. Jag vill göra det där lilla extra för mina kunder, hitta på roliga saker tillsammans som gör arbetet till något mer än bara ett sju-till-fyra-jobb.
25
att få vara sig själv.
dEmENStEam
demensteamet finns till för personer som lider av minnesstörningar, anhöriga till personer med demenssjukdomar och kommunens vård- och omsorgspersonal. Teamet erbjuder stöd och hjälp som utformars efter vad varje person behöver. de ger också råd, stöd och information till anhöriga, både enskilt och i grupp.
Kommunens vård- och omsorgspersonal utbildas av demensteamet och det finns ett nära samarbete med distriktssköterskor, läkare, biståndshandläggare och frivilligorganisationer.
“Hennes man lät henne gå och handla även om
hon inte alltid kom tillbaka med de varor som
behövdes hemma”.
för många år sedan fick vi kontakt med en kvinna som hade diagnostiserats med alzheimers sjukdom. Hon var ung, bara strax över 50, och sjukdomen hade gjort att hon fastnat i ett nästan mekaniskt beteende där rutiner var oerhört viktiga. allt skulle vara på samma sätt hela tiden, annars blev hon orolig. När hon fortfarande jobbade kunde hon vara på plats vid fyra eller halv fem på morgonen för hon tyckte att hon måste storstäda innan arbetsdagen började. Hennes anhöriga kände att de behövde stöd att hantera situationen och kontaktade oss i demensteamet.
När vi fick kontakt med kvinnan hade hon blivit sjukpensionär och behövde något som gav henne meningsfullhet i livet.
Kvinnan valde att börja i vår dagverksamhet och det var verkligen lyckat. Hon var född på landet och tyckte om trädgårdsarbete och hos oss fick hon vara mycket ute i trädgården och pyssla. Hon brukade dela med sig av sina kunskaper till oss vilket gjorde att hon kunde känna sig betydelsefull. men ganska snart började vi misstänka att hennes diagnos var felaktig. de beteendeförändringar som hon visade upp stämde inte överens med symptomen vid alzheimers sjukdom. Vid ett återbesök på minnesmottagningen i Uppsala ställdes en ny diagnos och precis som vi misstänkte så led hon i själva verket av frontallobsdemens. den nya diagnosen gjorde att omvärlden förstod kvinnans beteende bättre vilket är viktigt för att en person ska må bra. Vi kunde nu bemöta henne på det sätt hon behövde på grund av sin sjukdom. det fantastiska var att alla hennes kamrater i dagverksamheten förstod och hjälpte henne så hon skulle må bra. i hennes beteende ingick till exempel att hon ville städa och plocka undan, och snabbt skulle det gå. När vi satt och fikade ville hon bära bort allas koppar nästan så fort vi hade satt oss ned.
Hon hade alltid varit en människa som ville ha saker för händerna och aldrig satt still, och var fortfarande likadan fast sjukdomen hade satt allting på sin spets. Hon behövde få utlopp för det som fanns inom henne. därför såg de andra i gruppen till att ge henne en kopp i taget som hon kunde diska och ställa undan, så att hon slapp bli orolig. Hon fortsatte utföra alla de uppgifter som gav henne meningsfullhet i vardagen.
det är viktigt att man i största möjliga mån får fortsätta vara den man är även om man har blivit sjuk. Och det fick den här kvinnan. alla täckte upp för henne så att hon skulle få leva som hon behövde. Hennes man lät henne gå och handla även om hon inte alltid kom tillbaka med de varor som behövdes hemma. När hon slängde så många soppåsar att soptunnan blev full kom grannarna och lade över en del påsar i sin egen tunna så att hon skulle kunna fortsätta med sitt städande. Personalen på dagverksamheten lät henne hålla på med disken och ställde i ordning efteråt, istället för att börja bråka med henne och få henne att sluta. så hon fortsatte med sina rutiner och hon var alltid så glad! man säger att en person med demenssjukdom förlorar vissa förmågor och delar av sitt sociala nätverk. men de som kommer till dagverksamhet lever upp igen – de får en innehållsrik och meningsfull dag och får vara sig själva. Vi arbetar tillsammans och resultatet spelar mindre roll. de får uppskattning för det de gör och det gör att självkänslan stärks. man ska kunna få känna att vardagen är begriplig och hanterbar även om man har en demenssjukdom.
27 Demensteamet
känna själv att man kan och klarar av.
boENdEStöd
Boendestöd är till för personer som ibland kan behöva lite hjälp för att få allt i vardagen att fungera.
det kan handla om att få stöd med praktiska saker, att ha någon att prata med och att få en möjlighet att umgås med andra människor. Boendestödjarnas verksamhet bygger på följande - “vi kan inte göra det åt dig men tillsammans med dig”.
Gemensamt skapar man rutiner som gör att vardagen fungerar för den som behöver hjälp och målet är att personen ska klara sin vardag med eller utan boendestöd. Boendestödet utformas efter personens behov.
“Jag försöker pusha honom och säga att han kan
alla de här sakerna”.
Susanne, boendestödjare
i flera år nu har jag varit boendestödjare för en man som lider av tvångstankar. Han har en mängd ritualer som han känner sig tvungen att utföra, och det gör livet omständligt. Han har suttit hemma mycket eftersom alla ritualer gör det svårt att komma iväg. Han har dessutom en del andra fobier och besvär som gör att han ibland har svårt att hantera vardagen.
från början var syftet med en boendestödjare att mannen skulle klara av att laga mat och städa med oss som stöd. men det har varit svårt och vi har inte haft så stora framgångar, och jag hade börjat tro att vi inte skulle få det heller. men efter att jag arbetat hos mannen i fem år blev hans dotter konvalescent och det fanns ingen som tog hand om matlagning och tvätt längre. mannen fick ett utökat boendestöd och jag var där oftare. Vi talade mycket om hur vi skulle arbeta tillsam- mans och plötsligt gick mannen med på att försöka ta itu med problemen.
Vi började åka och handla en gång i veckan och även tvätta kläder. mannen har mycket nega- tiva tankar om att gå ned i tvättstugan, och då är det ett stöd för honom att jag finns med och bekräftar att ingenting dåligt kommer att hända. det gör att han vågar. Hans tvångsmässiga ritualer har också blivit bättre. Om han till exempel tycker att han har blivit smutsig av att ta i något och känner att han måste tvätta händerna så kan jag bekräfta det han egentligen redan vet; att det inte är någon fara och att han inte måste tvätta sig. det som är bra är att han har självdistans till sina tvångstankar. de dagar han inte känner sig så styrd av dem kan vi skämta och skratta tillsammans.
mannens dotter är frisk nu men jag har ändå fortsatt besöka honom för att hjälpa till med handling och tvätt. Jag försöker pusha honom och säga att han kan ju alla de här sakerna; han kan laga mat, han kan gå ut. Nu när han är inne i det gäller det att han inte tappar det han lärt sig. Han måste känna själv att han kan och klarar. för det mesta behöver han bara en bekräftelse på att det är okej, att han inte behöver sina ritualer och kan släppa sina tvångstankar.
målet med boendestöd är att kunderna ska kunna klara vardagen utan oss. Tvätta, laga mat, gå till jobbet eller den dagliga verksamheten. Vi stöttar och uppmuntrar och får dem att inse att de kan klara det mesta själva. det är särskilt viktigt för dem som är yngre, att stötta dem så de kan komma ut i livet och bli så självständiga som möjligt.
29
över alla hinder.
rEhabiLitEriNG
Kommunens rehabiliteringsverksamhet är till för personer över 21 år och som har behov av hjälp vid förflyttning, personlig vård samt vid svårigheter som är orsakade av syn/hörselnedsättning. målet är att alla ska kunna leva sitt liv, trots funktionsnedsättning, med eller utan hjälpmedel.
rehabteamen består av en sjukgymnast och en arbetsterapeut som genom hembesök samt aktiv- itets- och funktionsbedömningar hjälper personer att lättare kunna se vilken form av hjälp man är i behov av. de ser också över om man behöver någon form av hjälpmedel för att kunna fortsätta leva ett aktivt liv samt erbjuder dem som behöver, träning i hemmet, för att kunna genomföra dagliga aktiviteter.
“Han funderar inte längre på att flytta ifrån sitt
hem och är glad att kunna ta mer kontroll över
sitt liv”.
Rachel, arbetsterapeut Kommunrehab
det är tacksamt att vara arbetsterapeut och få se människor övervinna de hinder som uppstått på grund av ålder eller sjukdom. När jag först träffar någon tar jag reda på vilka resurser personen har och vilka förmågor som eventuellt har gått förlorade. Vi diskuterar tillsammans med personen och de berättar vad de tycker är viktigast att kunna klara av i livet, och så utgår vi därifrån när vi utformar rehabiliteringsmål.
En man som hade drabbats av en stroke och var rullstolsburen berättade för mig att hans mål var att kunna gå med rollator inomhus. Han bodde i en ganska trång lägenhet och rullstolen fastnade ofta i möbler eller dörröppningar. det skapade en stor frustration varje gång det hände och mannen funderade på om han ens kunde bo kvar hemma. Han hade till och med ansökt om plats på ett omvårdnadsboende, trots att han älskade sitt hem och verkligen ville bo kvar. Vi i rehabteamet började göra hembesök hos mannen. Han fick gångträna med en sjukgymnast och jag hjälpte honom att träna upp förmågan att utföra olika vardagssysslor som att laga mat och duscha. Efter flera veckors träning blev mannen märkbart starkare och självsäkrare. Nu går han med rollator och med stöd från hemtjänsten klarar han mycket av vardagssysslorna själv. Han funderar inte längre på att flytta från sitt hem och är glad att kunna ta mer kontroll över sitt liv.
Om det går att återfå förmågor är det såklart fantastiskt, men i de fall där det är omöjligt får man istället ge stöd i form av olika hjälpmedel. En man som hade fått svårt att köra sin rullstol kunde av olika anledningar inte träna upp sin styrka igen. det var så jobbigt för honom att ta sig fram i rullstolen att han började avstå från sociala aktiviteter. Han kände sig isolerad och beroende av andra och tyckte att det var enklast att bara stanna hemma. Efter att jag varit där och pratat med honom och gjort en bedömning blev han godkänd för en elrullstol och vi påbörjade körträning med en gång. Nu har han lärt sig tekniken och har fått ett helt nytt liv. Han tar sig fram självständigt och kan göra sådant som han brukade göra förut: delta i olika aktiviteter, göra spontanbesök hos vänner eller åka och ta en fika. Han har fått tillbaka det som är viktigt i hans liv.
i vissa fall hjälper dock varken träning eller hjälpmedel och då behövs stöd av en annan män- niska för att vardagen ska fungera. En av mina kunder är en dam som alltid har varit mån om sitt utseende - men hon kan inte längre själv tvätta och rulla håret som hon brukar. Trots det är hon riktigt nöjd med hur hon ser ut i håret - för hemtjänsten gör det så bra åt henne. de är noga med att fråga hur hon vill ha det och se till att det görs på rätt sätt.
”det är nästan som att jag har gjort det själv” säger damen, och det tycker jag verkligen är ett stjärnbetyg till hemtjänsten. det är ett bra exempel på hur man arbetar salutogent, och visar att det alltid finns sätt att förbättra vardagen för en människa oavsett fysiska hinder.
31
pärla för dagen.
friviLLiGvErkSamhEt
frivilligcentralen finns till för personer som upplever att dagarna känns ensamma. Kanske behöver man någon att prata med eller bara komma ut och promenera en fin dag. Genom frivilligcentralen kommer man i kontakt med medmänniskor som erbjuder sällskap för att man till exempel ska kunna gå och köpa den där jackan man så länge velat ha eller som stöd i samband med aktiviteter som man vill delta i. Tjänsten bygger på frivilliga medarbetare och är kostnadsfri.
frivilligcentralen är ett komplement till hemtjänsten men utför inga biståndsbedömda insatser.
“för första gången på några år fick farbrorn
uppleva årstiderna skifta”.
Monica, frivilligsamordnare
En dag fick jag ett samtal från en biståndshandläggare som tyckte att vi skulle besöka en farbror som bodde i en lägenhet tre trappor upp i ett hyreshus. Han var mycket ensam sade bistånd- shandläggaren, och skulle behöva någon som kom och höll honom sällskap då och då. Jag åkte hem till honom och vi satt ned och pratade, och han berättade att han inte hade varit utanför lägenheten på åtminstone ett par år. Han hade problem att ta sig nedför trapporna eftersom han gick med rollator och upplevde ett motstånd till att gå ut.
Han berättade att han hade jobbat på Bahco tidigare och tillverkat verktyg. då kom jag på att vi hade en frivillig hos oss, Teo, som också arbetat där och bestämde mig för att de skulle få träf- fas. så nästa gång tog jag med mig Teo hem till farbrorn. Jag följer alltid med första gången en frivillig besöker någon för att se så att personkemin stämmer och att allt fungerar som det ska.
”Nu ska vi se till att du kommer ut och får dig en kopp kaffe!” sa Teo.
man riktigt kunde se hur farbrorn sken upp. första gången Teo var där gick de på en promenad.
andra gången gick de och fikade på golfbanan som låg nära farbrorns lägenhet. så småningom började de ta taxi till oss på Villa sandgatan, och så satt de här ett par timmar och drack kaffe och åt nybakt bröd och pratade med oss. Och varje gång de var här kunde man se hur ögonen lyste på farbrorn. Han var så lycklig över att få komma ut och vara bland folk. Utan stöd hade han inte kommit ut ur sin lägenhet, för han hade inte tro på sin förmåga att ta sig nedför trappan utan hjälp. men när han började få besök av en frivillig kontaktperson vågade han försöka och då gick det galant. inom den salutogena filosofin talar man om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, och det fick den här farbrorn när Teo hälsade på.
Under ett års tid kom han hit tillsammans med Teo. det blev något att se fram emot, att få byta miljö och träffa andra människor. Tyvärr gick han bort för ett tag sen men jag brukar tänka på vilken livskvalitet han hade det sista året. Han och Teo kom så väl överens. de hade något gemensamt och mycket att prata om eftersom de båda två jobbat på Bahco. de var ute en gång i veckan under hela året. för första gången på några år fick farbrorn uppleva årstiderna skifta.
Och bara det var betydelsefullt – han fick känna att han var delaktig i världen utanför.
den här verksamheten ska vara som grädden på moset för våra kunder. En pärla för dagen. de kan känna glädje och meningsfullhet och ha något att längta efter. det räcker ju med att man går till sig själv för att man ska inse hur viktigt det är att ha ett mål, en morot. men för mycket aktiviteter kan bli ett krav och då är det inte längre behagligt. för många som är äldre eller sjuka kan det räcka med att få sitta och fika och ha den här samvaron och gemenskapen. Hit är alla välkomna
33
foto: Elin Hjelm
trevligt sällskap.
“Hon har alltid levt ett socialt liv och det är viktigt för henne att få behålla det”.
hEmtjäNSt
Hemtjänst är till för personer som på grund av ålder eller sjukdom/funktionsnedsättning behöver stöd i hemmet. Tanken är att alla som vill ska kunna bo kvar hemma med samma livskvalitet som man hade innan man fick behov av hjälp. Hemtjänsten är individuellt utformad och ska hjälpa personer att känna sig trygga i sitt eget hem.
Hemtjänst kan bestå av hjälp med personlig omvårdnad och/eller serviceinsatser och kan fås dygnet runt. Hemtjänsten står för god kvalietet och respekt för den enskildes självbestämmande och ska vara ett meningsfullt stöd i vardagen.
Camilla, vårdbiträde hemtjänsten
alla som tar del av vår hemtjänst har en egen kontaktperson i personalen, som de kan ringa om det är något särskilt de behöver hjälp med. man lär känna varandra bättre och våra kunder kan känna sig trygga med att kontaktpersonen känner till deras situation.
Ofta är det kontaktpersonen som sköter personliga sysslor åt kunden. När det gäller till exempel inköp och duschning kan det vara skönt att veta vem det är som ska komma och hjälpa en, och att det är någon som man känner och litar på. man ska inte behöva ha en massa olika personer som hjälper till med ens personliga rutiner.
En dam som jag är kontaktperson för ringde för ett tag sen och berättade att hon gärna ville ha sällskap ut på stan. Hon skulle gå några ärenden och eftersom hon har varit sjuk behöver hon en del stöd när hon ska ta sig ut. Hon har rätt till ledsagning och i det här fallet skulle hon egentligen ha fått sällskap av en person från röda Korset, men hon ville hellre att jag skulle följa med eftersom hon känner mig och jag henne. Hon behöver inte tala om vad hon behöver när jag följer med för jag vet hur hennes situation ser ut. Eftersom hon har vissa minnessvårigheter är det tryggt för henne att ha med någon som vet vad som ska göras.
dessutom hade vi en väldigt trevlig dag tillsammans. Hon skulle på återbesök på lasarettet, och sedan till husläkarmottagningen och apoteket. det blev en heldag och vi passade på att fika mellan våra ärenden. det hade hon verkligen sett fram emot. Jag märkte att det gjorde hennes dag att vi kom ut sådär tillsammans. Jag följde med henne ända hemifrån och såg till att hon kom hem igen vid dagens slut.
”Nu gick ju hela dagen för dig”, sa hon men jag tyckte bara det var kul att få göra något extra.
det var en trevlig dag för mig också. den här damen är så rar och snäll. Hon är utåtriktad och tycker om att umgås och prata. Hon har alltid levt ett socialt liv och det är viktigt för henne att få behålla det. Nu när våren har kommit ska vi gå ut och promenera mycket tillsammans, för det tycker hon verkligen om – att få komma ut och känna värmen i solen och dofterna i luften.
37
det vet väl inte du, men jag gör det där själv nu.
“Nu kan han säga ja eller nej och berätta vad han vill och inte vill göra”.
LSS GruppboStad
det finns tre olika slags boenden för personer med fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsned- sättningar i kommunen; gruppbostad, servicebostad eller annan särskilt anpassad bostad.
Gruppbostad är ett boende som har ett mindre antal lägenheter som alla ligger i anslutning till gemensamma utrymmen och där service och omvårdnad kan ges dygnet runt.
Marianne och Marie, vårdare gruppbostad
det finns en man som bor här som har förändrats otroligt mycket och blivit mer självständig sedan han flyttade hit. När vi träffade honom första gången behövde han mycket hjälp i hushål- let; med att laga mat, städa och tvätta. dessutom var han väldigt tystlåten av sig och uttryckte sällan sina åsikter.
Tidigare har vi varit väldigt vårdande mot honom och hjälpt honom med mycket utan att tänka på vad han kan göra själv. idag jobbar vi annorlunda, en utveckling som har skett successivt genom åren. Vi inriktar oss mer på varje person och ser till vad de kan göra för att utvecklas.
Vi i personalen ser oss själva som redskap för att hjälpa varje människa till ett bättre och mer hanterbart liv.
Vi uppmuntrade den här mannen att börja göra vissa saker själv, utan att ta hjälp av oss. ibland kanske vi behövde bearbeta det under en längre tid, föreslå att det här skulle du ju kunna prova, men så småningom började han själv tycka att det var en bra idé och ville gärna försöka.
Nu har det verkligen gått framåt: Han dammar i sin lägenhet, lagar frukost själv och även mat medan vi ser på. det gör honom glad och stolt att märka hur bra han faktiskt klarar allt sådant på egen hand. När man har varit borta ett tag och kommer tillbaka kan han säga att ”det vet väl inte du men jag gör det där själv nu”. Han har också blivit öppen för att prova nya saker. Han har börjat med styrketräning och tar promenader, och när han är ute ser han det han har omkring sig och reflekterar över det på ett sätt som han inte har gjort förut. Han kan också fråga oss i personalen vad vi har gjort i helgen eller om någon har klippt sig. Han är delaktig i världen på ett annat sätt än tidigare.
dessutom har han fått starkare självkänsla. Nu kan han säga ja eller nej och berätta vad han vill och inte vill göra. Han får nog ut mycket mer av livet nu. det är det som är så roligt med att jobba här, att få se hur människor växer. Vi fungerar som ett stöd för våra kunder på ett sätt som är svårt att sätta på papper. det handlar mycket om att få dem att se vad de klarar av. det gör det de kan och får uppskattning och uppmuntran för det. sådant mår alla bra av.
39
teknikens under.
träffpuNkt
för den som är 65 år eller äldre finns ett flertal träffpunkter att besöka runt om i kommunen. Här erbjuds besökaren social samvaro, aktiviteter och underhållning i olika former. Verksamheterna är uppbyggda efter de behov, önskemål och intressen som besökarna har. Här ska alla kunna delta på egna villkor och förutsättningar. att besöka någon av träffpunkterna eller delta i aktiviteterna är gratis. för att även de som bor på landet och har svårt att ta sig in till stan ska kunna delta i träff- punktsverksamheten, finns sen några år tillbaka mobila träffpunkter på tre ställen i kommunen. de mobila träffpunkterna håller öppet en dag i veckan och erbjuder liknande verksamhet som övriga träffpunkter.
“dessutom skriver hon en blogg om trädgårds-
skötsel”.
Karin, aktivitetsledare Träffpunkt
att vara aktivitetsledare på träffpunkterna är ett fantastiskt roligt jobb. det finns inga begränsn- ingar för allt vad man kan hitta på. det är snarast så att dagarna i veckan inte räcker till för allt som man vill göra! det är viktigt att det finns en värdighet i de aktiviteter man bjuder på, att det är något man själv skulle kunna tänka sig att göra. Vi har bland annat tagit på oss att föra in lite ny teknik i vår verksamhet. i mobila teamet har vi till exempel en stor filmduk med projektor som vi kopplar till ett Wii (ett interaktivt TV-spel) och så spelar vi bowling. det kan vara lite svårt att lära sig hantera spelkontrollen, men när man väl kan så har vi jättekul. Vi delar in oss i lag så att alla kan vara med och spela.
ibland tycker man kanske att den nya tekniken är lite skrämmande men många är imponerade av vad man kan göra med den. Vi har till exempel gått in på kartsajter på internet, knappat in en adress och sedan tittat på satellitbilder över människors sommarstugor eller gamla hembygder.
de tycker att det är fantastiskt. Något som också är roligt är ju Youtube, där man till exempel kan hitta gamla klipp med Hasse och Tage. många tycker att det är otroligt att vi kan gå in och titta på sådant som spelades in för flera år sedan. Vi har en kvinna som är 85 år och verkligen har tagit till sig det här med tekniken. Hon har skrivit memoarer som hon har gett till sina barn och barnbarn, och allting skriver hon på datorn. Jag har gett henne en lathund om hur man arbetar i Word och hon har lärt sig hur man till exempel kan lägga in bilder utan att texten flyttar på sig.
Hon är väldigt intresserad och har också lärt sig att använda ett bildhanteringsprogram för att förminska de bilder hon ska lägga in. dessutom skriver hon en blogg om trädgårdsskötsel, där hon lägger upp bilder från sin egen trädgård och har kontakt med trädgårdsintresserade från andra delar av landet.
Några personer har inom ramen för ett projekt fått prova på ”ippi” (en dosa som man ansluter till sin TV och styr med en fjärrkontroll, som bland annat kan ta emot bilder och meddelanden) och det har i många fall varit till stor glädje. Vi har en man som skulle kunna vara ambassadör för ippi för han är så nöjd med det. En gång fick han en bild från sin son som höll på att riva taket på ett uthus på familjens gård. När sonen lyft på en tegelpanna hade han fått syn på en liten fladdermus, och eftersom han alltid har mobilen på sig kunde han ta en bild med den och skicka direkt till sin pappa via ippi. Pappan blev så glad och svarade på en gång, så sonen fortsatte att ta bilder under hela byggets gång. mannen fick se hur tegelpannorna plockades av, hur takstolarna revs och nya sattes upp. Han tyckte det var jätteroligt och sa att det kändes som om han hade varit med på riktigt. det är det som är så bra med ippi, att man kan vara med direkt i händelsernas centrum. mannen fick dessutom se sitt nya barnbarnsbarn redan innan det föddes – de blivande föräldrarna skickade nämligen ultraljudsbilden direkt till hans ippi. Han tyckte det var helt fantastiskt, för när han var ung blev man som pappa tillsagd att gå hem ”så ringer vi dig när det är klart”. Nu är papporna involverade från början och får se barnet redan långt innan det har kommit ut ur magen. det är nya tider nu och jag tycker det är en självklarhet att involvera de äldre i teknikens möjligheter.
41
Spindeln i nätet.
“det finns alla möjligheter att hjälpa människor till ett lättare liv”.
biStåNd
På grund av olika funktionsnedsättningar och/eller ålder kan man få behov av att bli hjälpt i det dagliga livet. då kan man vända sig till biståndsavdelningen med en ansökan. det är i socialtjänstlagen (soL) och i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Lss) som det framgår vilka insatser man kan ha rätt till. det finns också kommunala riktlinjer att ta hänsyn till. man kan bland annat få hjälp med både sociala aktiviteter, personlig omvårdnad och olika serviceinsatser. i vissa fall är man i behov av att flytta till ett särskilt boende för att behoven ska kunna tillgodoses.
Johan, biståndshandläggare
som biståndshandläggare fungerar jag lite som spindeln i nätet. Jag har ett nära samarbete med andra instanser i kommunen, och att förmedla kontakter är en stor del av mitt arbete. Jag är i många fall den första kontakten för en person som känner behov av hjälp och stöd, och med många människor har jag haft ett långt samarbete med flera besök varje år. man lär känna varandra; jag vet vilken typ av stöd personen behöver och han eller hon kan känna trygghet i att anförtro sig åt mig.
En man, som jag har känt i flera år, ville väldigt gärna komma hem efter en sjukhusvistelse i Uppsala. Han hade alltid bott hemma och tagit hand om sig själv och det var så han ville ha det. Han hade en synskada och kände sig mest trygg i sitt eget hus där han visste var allting fanns. Tyvärr mådde han inte så bra efter sin sjukhusvistelse utan behövde återhämtning, så för en tid såg jag till att han fick han plats på ett korttidsboende. Jag hade också kontakt med ett rehabteam som dels såg över hans hus för att se vad som kunde göras där och dels besökte honom på korttidsboendet för att hjälpa honom träna upp styrkan. så småningom hade mannen återhämtat sig, hans hem hade anpassats och jag hade beviljat ett stort antal hemtjänsttimmar så att han äntligen kunde flytta hem som han ville.
Genom samarbete med korttidsboende, rehabteam och hemtjänst var det alltså möjligt för mannen att bo hemma, och som biståndshandläggare är det jag som samordnar alla dessa instanser. i de allra flesta fall går det faktiskt att ge en person tillräcklig hjälp för att kunna leva kvar i sitt eget hem, och om inte det går kan vi ordna plats på ett boende. dessutom kan vi bev- ilja social samvaro både för den som bor hemma och på omvårdnadsboende, för att motverka ensamhet och isolering. det finns alla möjligheter att hjälpa människor till ett lättare liv. Vi har ett mycket gott samarbete i Enköpings kommun och det ger verkligen en fantastisk uppbackning!
43
i livets slutskede.
“att bli sedd och bekräftad kan ge så mycket mer än traditionell sjukhusvård”.
omvårdNadSboENdE
Ett omvårdnadsboende är ett särskilt boende för äldre som har behov av service, vård och omsorg dygnet runt. Lägenheterna är som en egen bostad med toalett och i många fall kök eller kok- möjligheter. På boendet finns gemensamma utrymmen där man äter tillsammans, hittar på aktiviteter eller bara umgås.
På boendet får man ett respektfullt bemötande, en meningsfull tillvaro, trygghet och inflytande över sin vardag. alla som bor på något av kommunens boenden får en kontaktman bland personalen som hjälper till med omvårdnandsbehov och som sköter kontakten med anhöriga.
Per, sjuksköterska omvårdnadsboende
de människor som jag träffar i mitt jobb är ofta i slutskedet av sitt liv. På grund av ålder eller kronisk sjukdom är det ytterst få av dem som blir friska igen. ibland är de med oss ett bra tag, men ibland handlar det bara om en kort tid. När man närmar sig slutet ser man vad som är viktigt i livet. relationer, vad man har uträttat, möten. den mur som man har haft omkring sig hela livet raseras. det blir lätt att komma nära, och människor blir öppna och avskalade. det skapas ofta väldigt starka band mellan patienten, de anhöriga och mig själv. ibland händer det flera år efter att en människa har gått bort att anhöriga kommer fram till mig på stan och pratar med mig som en gammal bekant.
det är vanligt att de som är gamla och sjuka vill prata om det som har varit för att på något sätt sammanfatta sina liv. de vill knyta ihop påsen och försonas med det förflutna. När de delar med sig av sina erfarenheter och någon lyssnar och tar till sig av det de säger så bekräftas människan och växer. andra stunder handlar det bara om att vara där som medmänniska. Jag träffade en kvinna som precis hade kommit hem från en sjukhusvistelse. Hon mådde inte bra, kände oro och hade svårt att andas. Jag försökte ge trygghet genom att sitta hos henne och hålla henne i handen tills hon somnade. att veta att man finns där skänker lugn. Ångesten minskar, det blir lättare att andas och till och med krämporna kan bli mindre smärtsamma. för en människa i livets slutskede kan man inte göra så mycket annat än att ge smärtlindring och hjälpa personen på vägen. Om någon mår bra av att dricka ett glas vin lite då och då så får hon eller han göra det. att bli sedd och bekräftad kan ge så mycket mer än traditionell sjukhusvård.
En bra relation, tillit och förtroende kommer man långt på. det är liksom basen. det medicinska är förstås också viktigt men det är bara en liten, liten bit av omvårdnaden om en person. det gäller att hitta ”nycklar” till vem personen är och genom det försöka väcka upp positiva känslor.
Jag försöker avleda tankarna från sjukdomen och smärtorna. När vi pratar om det som har varit kan personen falla in i sitt gamla friska jag. Vi blir mer som vänner än som vårdare och vårdtagare.
När man ligger på sjukhus kan man lätt känna sig i underläge, men när man lär känna varandra och pratar om andra saker än sjukdomen, då får personerna uppleva sig som människor och inte bara som sjuka. man kommer ner på samma nivå och skapar en jämbördig relation. det gör ofta att personerna vågar säga hur de vill ha det utan att känna sig dumma eller vara rädda för att ingen ska lyssna. för att kunna ha det här arbetssättet krävs det att tiden finns, annars kan man inte skapa bra möten. Tid är en förutsättning för att det ska bli bra kvalitet på vården.
När någon som man har kommit sådär nära dör, så blir det som ett vakuum. men samtidigt har jag fått ut så mycket av våra samtal. det ger mig energi att lyssna till människors berättelser och få ta del av deras erfarenheter, och jag lär mig av att få höra om hur andra människor har sett på sina liv och sin omgivning. de där samtalen ger mig lika mycket som det ger dem.
45
foto: Elin Hjelm
konsten att lyssna.
korttidSviStELSE
Korttidsvistelse innebär att man får en tillfällig vård dygnet runt utanför sitt hem. Vården ges på något av kommunens korttidsboenden. att man är i behov av en korttidsplats kan bero på att; en anhörig behöver avlösning, man behöver vård i livets slutskede eller att man saknar trygghet hemma.
många gånger är det en anhörig som står för vården och omsorgen. för att avlasta den anhörige kan man bli erbjuden en korttidsplats, både tillfälligt men och som växelvård. det betyder att man växlar mellan att bo hemma och på korttidsboendet. i vissa fall erbjuds man korttidsplats vid akuta situationer som efter en sjukhusvistelse, där man inte är tillräckligt frisk för att återvända hem, eller om den som vårdar blir tillfälligt sjuk.
“det är så viktigt att någon lyssnar och att alla får
känna att deras vilja blir respekterad”.
På ett korttidsboende är det lite svårare att hjälpa de äldre till en meningsfull vardag än vad det är på ett vanligt boende. På ett vanligt boende har man oftast längre tid att lära känna varandra och få erfarenhet av hur människor vill ha det och vad de tycker om och är intresserade av. Här stannar människor olika länge, från några veckor till flera månader.
för att ändå få reda på vad våra boende vill gäller det att inte ha bråttom. Vi måste lyssna och låta det ta sin tid. Vi hade en kvinna här som vi märkte mådde dåligt över något. Hon var ned- stämd men ville inte prata om vad som tyngde henne. När vi frågade så ryckte hon på axlarna och sa att hon inte visste vad som var fel. men efter ett tag kröp det fram att anledningen till att hon inte mådde bra var att hon hade en hög obetalda räkningar på sitt rum som hon inte visste hur hon skulle betala. förfallodatumet hade gått ut och hon kände sig ledsen och orolig för hon ville betala men kunde inte så länge hon befann sig på boendet. alla hennes inbetalningskort låg hemma i huset. men det var ju enkelt att fixa! Vi tog en taxi hem till henne och hämtade alla inbetalningskort, och såg till att pengarna kom in. det var ett litet problem som var lätt att åtgärda men det gjorde stor skillnad för hur kvinnan kände sig. När allt var betalat var hon lättad och började må bättre.
När man märker att någon har ett bekymmer som de inte vill tala om så får man vänta ut det.
förr eller senare kommer det alltid fram någonting. Kanske måste man fråga rätt frågor, men ibland gäller det att bara vara tyst, läsa av kroppsspråk och lyssna till det som inte sägs. man måste vara oerhört lyhörd i det här yrket. Vi lever i ett sådant ständigt brus nu för tiden och har så mycket att hålla i huvudet, men på boendet gäller det att stänga av och vara här och nu för att det ska bli bra. man får inte ha bråttom att få saker gjorda utan måste låta allt ha sin tid. Om man har gjort en riktigt bra sak för någon, då känner man sig nöjd när man kommer hem. då har det varit en bra dag.
det är så viktigt att någon lyssnar och att alla får känna att deras vilja blir respekterad. En dam här vill ofta gå och lägga sig väldigt tidigt. då är det lätt att tänka att ’hon kan väl inte gå och lägga sig halv fem’ och försöka få henne att göra något annat. Och visst, det är inte hälsosamt att ligga i sängen för länge, men det är också oerhört viktigt att en människa själv får bestämma vad hennes dag ska innehålla. Vill hon gå och lägga sig halv fem ska vi inte tvinga henne att stanna uppe. Vi behöver ju inte säga god natt och stänga dörren utan kan uppmuntra henne att komma upp igen lite senare på kvällen och göra något. men ibland när vi frågar någon boende hur han eller hon vill ha det eller vad de vill göra med sin tid här, så svarar de att ’det får ni bestämma’.
de förväntar sig inte att de ska få bestämma något och därför gör de inte det. men jag tror att det är ett generationsskifte på gång så småningom. När 40-talisterna börjar komma hit kommer de nog att veta vad de vill, så det är tur att vi redan är förberedda med det här arbetssättet!
49 Nina, undersköterska korttidsvistelse
Stöd att gå vidare.
“Vi tränade intensivt i början och det gick bara bättre och bättre allteftersom mannen blev mer självsäker”.
rEhabiLitEriNG
Kommunens rehabiliteringsverksamhet är till för personer över 21 år och som har behov av hjälp vid förflyttning, personlig vård samt vid svårigheter som är orsakade av syn/hörselnedsättning. målet är att alla ska kunna leva sitt liv, trots funktionshinder, med eller utan hjälpmedel.
rehabteamen består av en sjukgymnast och en arbetsterapeut som genom hembesök samt aktiv- itets- och funktionsbedömningar hjälper personer att lättare kunna se vilken form av hjälp man är i behov av. de ser också över om man behöver någon form av hjälpmedel för att kunna fortsätta leva ett aktivt liv samt erbjuder de som behöver, träning i hemmet, för att kunna genomföra dagliga aktiviteter.
Mattias, sjykgymnast Kommunrehab
för en tid sen hade en arbetsterapeut och jag kontakt med en kvinna som hade stora problem med sina ben. Kvinnan var väldigt envis och ville inte operera. istället kämpade hon på som hon var trots att det tog väldigt mycket energi. Hon hade mycket integritet och en stark vilja att klara sig själv, och trots att hon blev erbjuden så tog hon inte hjälp från hemtjänsten med hushållssysslorna. mitt i vintern tog hon sig till affären på egen hand - trots att det tog henne flera timmar att ta sig fram och tillbaka. Vi ville självklart underlätta för henne att klara sig själv, men på grund av benskadorna kunde kvinnan inte träna upp gångförmågan igen. istället såg arbetsterapeuten till att hon fick en elrullstol. Nu ser jag henne nästan varje dag när hon är ute och åker. Hennes självständighet, som var så viktig för henne, har hon fått tillbaka. Hon lever ett helt nytt liv nu.
den uppsökande verksamhet som vi har i kommunrehab är till stor hjälp för personer som inte längre täcks av sjukvården men som ändå är i behov av stöd och hjälp. En gång träffade jag en man som efter en olycka hade drabbats av hjärnblödning. Han hade skadats ganska allvarligt och hade efter operationen blivit kvar en tid på sjukhuset. Han fick sedvanlig rehabilitering där och sen var det dags att komma hem. mannen hade alltid varit en aktiv person och jobbat mycket med att hålla huset och tomten i ordning, men på sjukhuset hade både personal och anhöriga sagt till honom att han inte fick göra sådana saker själv utan alltid skulle ha någon med sig. det ledde till att han blivit rädd för att som förut ge sig ut på egen hand. att vara ute och jobba hade varit hans liv och han började bli nedstämd och kände sig låst i sin bostad.
Även om han kunde klara av grundläggande sysslor inomhus så behövde den här mannen hjälp med det som var livet för honom - att vara ute i friska luften och arbeta. så vi började helt enkelt att tillsammans gå runt på tomten och göra sådant som han brukat göra tidigare, som att rensa rabatter och kratta löv. Jag fanns med som ett stöd så han inte skulle behöva känna sig osäker. Jag observerade hur han klarade av olika saker och gav honom då och då tips på hur han kunde göra saker på ett säkrare sätt. Vi tränade intensivt i början och det gick bara bättre och bättre allteftersom mannen blev mer självsäker. så småningom kunde han faktiskt utföra sina sysslor nästan som vanligt, kanske bara med lite mer försiktighet. Vad jag vet är han fortfarande igång och lever ett aktivt och självständigt liv.den här mannen hade mycket förmågor kvar, men på grund av skadan hade han blivit rädd och osäker inför att återuppta det aktiva livet. Ofta blir det så efter en hjärnskada. förmågan att ta initiativ kan ha påverkats av skadan och man kan behöva peppning och vägledning för att komma igång. ibland behövs bekräftelse på att det man upplever är normalt - smärtor, orörlighet och liknande. den som har mycket ont kanske tror att något har gått fel i kroppen, men får man bara veta att allt är okej så släpper ofta oron. rörelserädsla är ett vanligt problem efter en skada, att man inte vågar sig ut för man är rädd för att ramla igen. det gäller att skapa en trygghet för personen och överkomma rädslan.
att röra på sig är avgörande för rehabiliteringen.
51
Livet ska fortsätta levas.
“man kan ha ett rikt liv även efter det att man flyt- tat till ett boende, och i vissa fall kan livet till och med förbättras”.
omvårdNadSboENdE
Ett omvårdnadsboende är ett särskilt boende för äldre som har behov av service, vård och omsorg dygnet runt. Lägenheterna är som en egen bostad med toalett och i många fall kök eller kok- möjligheter. På boendet finns gemensamma utrymmen där man äter tillsammans, hittar på aktiviteter eller bara umgås.
På boendet får man ett respektfullt bemötande, en meningsfull tillvaro, trygghet och inflytande över sin vardag. alla som bor på något av kommunens boenden får en kontaktman bland personalen som hjälper till med omvårdnandsbehov och som sköter kontakten med anhöriga.
