Bokslut i Kaunas : fornborgsutgrävningen vid Apuol# publicerad och fynden repatrierade till Litauen

Bokslut i Kaunas : fornborgsutgrävningen vid Apuol# publicerad och fynden repatrierade till Litauen

Lamm, Jan Peder

Fornvännen 2010(105):1, s. 67-69 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2010_067

Ingår i: samla.raa.se

67 Korta meddelanden

Fornvännen 105 (2010) alter. Die Sicht des Archäologen und die Sicht des His-

torikers. Berlin.

Foster, R., 1991. Patterns of Thought. Hidden Meaning of the Great Pavement of Westminster Abbey. London.

Gustafsson, N.B., 2008. A Sacred Stone from Björkö’s Black Earth: On the Benefits of a Second Examina- tion. Viking and Medieval Scandinavia 4. Turnhout.

Hawthorne, J.G. & Smith, C.S., 1963. On Diverse Arts.

The Treatise of Theophilus.Chicago.

King, C.W., 1867. The Natural History of Gems or Decora- tive Stones. London.

Leiðarvísir: Til Romaborg og Jorsal. Reiseguide frå 1100- talet av abbed Nikolás Bergsson. Nidaros domkirkes restaureringsarbeiders småskriftserie nr 20. Trond- heim 2003.

Liebgott, N.K., 1980. Jernløsegård. En middelalderlig gårdtomt i Sønder Jernløse, Holbæk amt. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie1980. København.

Lynn, C.J., 1984. Some Fragmens of Exotic Porphyry Found in Ireland. Journal of Irish Archaeology 11.

Dublin.

Peacock, D.P.S., 1997. Charlemagne’s Black Stones.

The Reuse of Roman Columns in Early Medieval Europe. Antiquity 71. London.

Porter, M.W., 1907. What Rome was Built With. A De - scription of the Stones Employed in Ancient Times for its Building and Decoration. London.

Profectio Danorum in Hierosolymam: Historien om danenes ferd til Jerusalem. Oslo 1990.

Sveinall, P., 1976. Øyslebø. Gard og ætt, band 2. Mandal.

Tesch, S., 2007. Tidigmedeltida sepulkralstenar. Situna Dei.Sigtuna.

Thompson, D.V., 1956. The Materials and Techniques of Medieval Painting. London.

Warner, R.B., 1976. Some observations on the context and importation of exotic material in Ireland from the first century B.C. to the second century A.D.

Proceedings of the Royal Irish Academy76. Dublin.

Frans-Arne Stylegar

I slutet av september 2009 skulle jag egentligen ha deltagit i det årliga Sachsensymposiet, denna gång i Holland. Men plötsligt fick programmet läggas om och färden ställas österut, till Litauen.

Något för mig viktigare än symposiet hade skett.

En efterlängtad bok hade nämligen just lämnat tryckpressen: den över 70 år försenade publika- tionen om undersökningen av fornborgen i Apuolė i Kurland. Namnet Apuolė har för litauiska kol- legor ungefär samma klang som Birka här hem- ma, och undersökningen åren 1928–32 skedde som ett litauisk-svenskt samarbetsprojekt.

Den 23 september presenterade jag boken vid ett av universitetet i Klaipėda anordnat semina - rium med anledning av den framstående sten - åldersforskaren Algirdas Girininkas sextioårsdag.

Som bokens redaktör var jag i högsta grad berörd av saken, och jag ville gärna gripa tillfället i flyk- ten. Efter snabba förhandlingar med Historiska

museet i Stockholm blev fynden, som förvarats där sedan 1932, nerpackade. Med min hustru Kris- tina vid ratten kördes de sedan i vår bil ombord på färjan till Riga och därifrån till Klaipėda för att slutligen vid en högtidlig ceremoni den 25 sep- tember återlämnas till sin ägare, armémuseet i Kaunas. Museet bär officiellt det ståtliga namnet

»Vytautas den stores krigsmuseum». Och boken heter Apuolė. Ausgrabungen und Funde 1928– 1932.

Den är, med understöd från Vitterhets akade mien, utgiven av universitetet i Klaipėda (ISBN 978 995 518 405 8).

De minnesgoda och tillräckligt gamla erinrar sig kanske ett meddelande jag skrev 1991 i dessa spalter. Det har titeln »The Archaeology of Apuolė in Lithuania. A Swedish-Lithuanian research pro- ject resumed after 60 years». Där presenterades planerna på att en dag publicera resultaten av det svensk-litauiska arkeologiska samarbetsprojekt

Bokslut i Kaunas. Fornborgsutgrävningen vid Apuolė publicerad och fynden repatrierade till Litauen

Korta meddelanden s. 61-69:Layout 1 10-03-22 11.27 Sida 67

som bedrevs under mellankrigstiden med stark uppbackning från Sigurd Curman. Från svensk sida leddes det av prof. Birger Nerman och från litauisk av dåvarande chefen för Armémuseet i Kaunas, generalen Vladas Nagevičius.

Nerman och hans från Sverige medföljande studenter deltog endast i 1931 års grävningskam- panj. Men han åtog sig ansvaret för att en bok skulle skrivas och fynden konserveras på Statens historiska museum. Hur det begav sig kom många hinder i vägen, och med utbrottet av andra världs- kriget och den påföljande sovjetockupationen av - bröts förbindelserna helt med Litauen. General Nagevičius fick fly landet och emigrerade till USA.

Apuolėprojektet gick helt i stå och det färdigkon- serverade fyndmaterialet blev liggande i Histo - riska museets magasin.

Efter Nermans död 1971 hittade man i hans arbetsrum på museet hans på tyska avfattade manuskript till den tilltänkta boken om Apuolė.

Jag fascinerades av bakgrunden till detta och fick tillstånd av Nermans dotter, Agneta Lundström, att överta ansvaret för publiceringsprojektet. Ingen kan påstå att åtagandet blivit snabbt förverkli- gat, men hindren har varit många. Detta trots det utomordentligt goda stöd jag fått från både Sta - tens historiska museum och de medelsbeviljande stiftelserna Berit Wallenberg, Marcus och Amalia Wallenberg samt Helge Ax:son Johnson som vi -

sat stort tålamod. Medverkat har också Svenska institutet och, som sagt, Vitterhetsakademien.

Men helt avgörande har det engagemang varit som de av mig anlitade medarbetarna visat för saken. De är från svensk sida Eva Bergström- Hyenstrand och Sigrid Frizlen samt från litauisk Romas Jarockis och Gintautas Zabiela. Om des - sas insatser skall nämnas att Eva i början av 90- talet arbetade med redigering. Redigeringen togs senare över av Romas men framför allt av Sigrid som också svarat för arbetets fina tyska språk- dräkt. Gintautas Zabiela, slutligen, är Litauens främsta auktoritet på fornborgar och har àjour- fört arbetet med kompletterande kapitel. Som konsulter har också Bernhard och Christamaria Beckmann i Bad Homburg medverkat.

Det skall bli spännande att förhoppningsvis få läsa vad anmälare kommer att säga om vår bok.

Enligt min uppfattning ligger dess största bety- delse i att ett besvärande arkeologiskt tomrum fyllts ut. Bokslut har gjorts och en redovisning finns nu för det gamla projektet så att den som vill lätt kan starta nya undersökningar i Apuolė.

Högsta prioritet vore i mitt tycke att med geo- radar undersöka det tidigare knappt alls berörda

»stadsområde» som borgen beskyddade. Denna bebyggelse omnämns av Rimbert som staden Apulia. Enligt Nerman är stadsområdet betyd - ligt yngre än borgen och började antagligen an - 68 Korta meddelanden

Fornvännen 105 (2010)

Inför 2009 års firande av Litauens 1000- årsjubileum som statsbildning utgavs ett antal frimärksblock som skildrar Litauens historia. Det första kom redan 2002. Det består av sex frimärken. I nedre vänstra hörnet ser vi ett vi - kingaskepp med hänvisning till Rim- berts uppgift att Apuolė år 853 anfölls av vikingar. I mittfältet ser vi Kernaví, den vid sidan av Apuolė mest kända av Litauens cirka 1000 fornborgar.

Blocket är graverat av H. Ratkevičius.

Återgivet med tillstånd av Lietuvos Paštas. —Lithanian stamps from 2002 featuring a Viking ship and a note about the AD 853 attack on Apuolė.

Korta meddelanden s. 61-69:Layout 1 10-03-22 11.27 Sida 68

läggas först vid slutet av 600-talet som en rent kurisk bosättning. Men där kan kanske också, liksom i borgen, finnas svenska inslag.

Apuolė, som var ett spännande stridsäpple mellan vikingatidens kurer och skandinaver, är den enda av de tusen litauiska borgarna som är skriftligt belagd, som sagt av självaste Rimbert.

Därför är platsen också särskilt intressant att studera närmare ur arkeologisk synvinkel, vilket Nerman och Nagevičius handgripligen tog fasta på. Med utgångspunkt från deras nu publicerade grävningsrapport finns goda förutsättningar för nya undersökningar på platsen med moderna me- toder. Kanske skulle dessa kunna bedrivas som

ett nytt litauisk-svenskt Apuolėprojekt. Ett så - dant skulle ge arkeologerna välbehövliga tillfäl - len till vetenskapligt befrämjande kontakter över havet. Alltså förslagsvis ett mycket lämpligt pro- jekt att stödja för den av regeringen år 1994 star- tade Östersjöstiftelsen. Dennas ändamål är att stödja forskning på doktorandnivå vid Söder - törns högskola med anknytning till Östersjöre- gionen och Östeuropa. Som Apuolėbokens utgi- vare skulle det glädja mig mycket om denna tanke kunde förverkligas.

Jan Peder Lamm 69 Korta meddelanden

Fornvännen 105 (2010) Korta meddelanden s. 61-69:Layout 1 10-03-22 11.27 Sida 69