Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
0123456789101112131415161718192021222324252627 CM
SOCIALMEDICIN MILJÖFRÅGOR HANDIKAPP
Det här numret
handlar ganska mycket om sjukdomar.
På sid 5
ger Arne Öijen fakta om kolera Om skadorna i trafiken och
sjukvårdskostnaderna sid 12—14
Vem får hjärtinfarkt?
Hilde Roempke har intervjuat en expert.
Sid 16
Ny pristävling sid 14
Bildkryss sid 17 Dokumentnovell
av Anderz Harning sid 18 RHL-inf orma t ion sid 20
nr 7 1972
EWOÄ
o I ".
/I
IŒ|
I Oft
ilSSI III
Dí®
Identitetsbricka
för pacemakerbärare
ID-brickan levereras gratis, men utan gravyr. På brickans baksida skall bäraren ingravera sitt namn, folkbokföringsnummer och telefonnumret till be
handlande klinik på sjukhuset.
Endast 1 st. bricka kan rekvireras på beställningskupongen.
Behovet av ID-bricka skall styrkas av läkare eller kurator.
För vidare information och rekvisition av beställningskort, kontakta oss.
Riksförbundet för Hjort- och Lungsjuka
David Bagares gata 3 Tel. 08/20 09 23 Box 3196 103 63 Stockholm 3
Sänd nedanstående kupong till
Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka för erhållande av identitetsbricka
Patientens namn ... • Herr Fru Frk Folkbokf.nr
Adress
Postnr. och Postadress
Tel. / Har pacemaker sedan
Behovet av ID-bricka tillstyrkes
den / 197
Leg. läkare / kurator (ej tillämpl. strykes)
Sjukhus Avd. / klinik
Postnr och Postadress
Brickan skali sändas till: Bostadsadressen Sjukhuset
nr 7/1972 årgång 35
Organ för Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka
Ansvarig utgivare: Albert Fredin Redaktör: Erik Ransemar
Förbundskansli:
David Bagares Gata 3, 1 tr, Sthlm C Postadress: Box 3196,
103 63 Stockholm 3
Telefon: 08/20 09 23, 20 09 24 Postgiro: 95 00 11-7
Tryckeri:
Axlings Bok- & Tidskriftstryckeri, Södertälje
Annonspriser:
Omslagets sista sida ...kr 600:—
Vi sida = 180 X 260 mm .... „ 500 :—
V2 sida = 180 X 120 mm ... 275:—
V* sida = 90 X 120 mm ... 150
1/s sida = 90 X 65 mm ... 100 :—
Färgannonser 25 % tillägg. Prenumerationspris : Helår 20:—, halvår 11:— Innehåll: Probs ... 4
Samfärdsel och kolera ... 5
Att tala samma språk ... 7
Kroppens försvarsmekanismer 8 Vår outvecklade socialkultur: 7 10 Huggormars avföda ... 11
Utredning klar i höst om ska dorna i trafiken och deras sjukvårdskostnader ... 12
Vad är det här för någonting? En pristävling ... 14
Kan man dö av sorg? ... 15
Status bildkryss ... 17
Dokumentnovell av Anderz Harning ... 18
RHL-information ... 20
Riksdagsnytt ... 22
3 st Pete ... 23 Omslagsbild: Lennart Elf
Foto sid 8 och 15: Håsonbild Foto i övrigt: Mark Markefelt
Ett samhälle förfalla
Samhället skall fungera för alla. Det är en grundläggande rättig
het. I alltför ringa grad har samhället uppbyggts med hänsyn till att medborgarna har olika förutsättningar att fungera.
Samhällets brister gör det svårare för handikappade. Bristerna förstärker handikappet och utestänger betydande grupper från den service och det utbud som finns. Bristerna medför isolering från gemenskapen och samhället.
När handikapprörelsen kräver att samhället av idag skall vara ett samhälle för alla är det inte fråga om rättvisa, jämlikhet eller solidaritet begränsat till handikappet. Det är en fråga om rättvisa, jämlikhet och solidaritet för alla.
Dagens handikappade har mer hårdhänt än andra kommit i kon takt med samhällets brister, dess snedvridna utveckling och ge
nomskådat morgondagens faror. De har kunskaper. Dessa kunska per ger de handikappade en nyckelställning, när det gäller utform ningen av morgondagens samhälle och när det gäller att bota bristerna i dagens samhälle.
Handikapp är i stor utsträckning en följd av brister i samhället.
Därför kan handikapp elimineras. Det gör man genom att förändra samhället. För att förändra samhället måste man ha en målsättning.
Detta program anger handikapprörelsens målsättning för ett väl fungerande samhälle, sett mot bakgrunden av de kunskaper vi har idag.
Handikapp kan uppstå på olika sätt. Några föds med fysiska och psykiska handikapp. Några förutbestäms genom sina barndomsupp levelser till sociala handikapp, till utstötning ur samhällsgemen skapen. Handikapp uppstår också genom trafikolyckor, olycksfall i arbetet, stress, luft- och vattenföroreningar, användning av gift medel och kemiska preparat.
De flesta av dessa handikapp skulle redan idag kunna förebyg
gas. Samtidigt kommer dock handikapp att finnas och de kommer att uppstå handikapp, som vi idag inte kan förutse. Handikapp kommer därför även i framtiden att tillhöra livets villkor för många människor. Samhället måste utformas med tanke på detta.
Gårdagens insatser inom rehabilitering och handikappomsorger gick i stor utsträckning ut på att anpassa individen till samhällets krav. Med hänsyn till de negativa miljö- och samhällsfaktorerna räcker det inte med att anpassa individen till samhället. Kravet måste nu omfatta anpassning av miljö och samhälle till medbor garnas behov.
Denna grundsyn börjar tränga igenom i t ex de senaste årens lagstiftning. Det är emellertid bara begränsade försök på vissa be stämda områden. Arbetet för att tillgodose de handikappades krav får inte stanna av.
Programmet i sin helhet omfattar en mängd krav. I denna in ledning ställer vi följande allmänna krav.
Vi kräver
tillgänglighetsnormer för hela miljön; yttre miljön, bostäder, ar
betsplatser, färdväsende och fritidsmiljö,
reformer på arbetslivets alla områden, omfattande arbetsmiljön, in
flytande och åtgärder för att rätten till arbete skall bli reell för handikappade,
en sådan utformning av samhällets service, kultur- och utbild
ningsutbud, att det kan nå alla medborgare, även dem med språk-, kommunikations- och andra handikapp,
att ekonomisk grundtrygghet garanteras handikappade så att de får samma del som andra av välståndsutvecklingen.
Inledningen till HCK:s nya målsättningsprogram
Probs
Nya anvisningar Iranf o
arbetarskyddet om
buller, belysning, silikos, radon, containerarbete
Buller och belysning
Regler för lokaler
I arbetarskyddslagen stadgas, att ar
bete skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt, att lämpliga an
ordningar såvitt möjligt skall vidtas för att hindra att arbetstagare skadas ge
nom att utsättas för buller eller annan olägenhet.
Arbetarskyddsstyrelsen har nu be
slutat om anvisningar för ljud- och ljusstyrka i lokaler som restauranger, diskotek och liknande.
Ett kontinuerligt buller under mer än fem timmar dagligen innebär risk för hörselskada om bullrets ljudstyrka
— ljudnivå — överstiger 85 decibel.
Genom undersökningar på restaurang
er och diskotek har konstaterats, att ljudet främst till följd av dansmusiken kan ha sådan styrka och frekvens, att det medför risk för hörselskada. Un
dersökningarna har gällt dels ljudni
våer och frekvenssammansättning, dels den tid som personal och besökanden utsatts för ljudet. För personalen är starkt ljud ett yrkeshygieniskt pro
blem, varför en högsta tillåten ljudnivå bestämts med hänsyn till personalens
exponer ingstid.
Ljudnivån skall i regel understiga 85 decibel och får inte överstiga 90.
Dåligt ljus och upprepade omställ
ningar mellan olika ljusförhållanden är
tröttande och försvårar arbetet. Vid övergång från mörk serveringslokal till ljusare ekonomilokal blir man bländad.
När man går i motsatt riktning hinner inte ögats ljuskänslighet snabbt anpas
sas till serveringslokalens svagare be
lysning. En tillfällig synnedsättning uppstår.
Under den tid då synen inte är an
passad till de nya ljusförhållandena finns en ökad risk för olycksfall.
Belysningen skall vara minst så god att den medger möjlighet att utan svå
righet läsa t ex matsedel och nota samt urskilja sedelvalörer. Under varieté- uppträdanden får belysningen minskas på platser, där servering och betalning inte försiggår. Allmänbelysningen i lo
kalen får inte vara helt släckt. I pas
sage mellan rum med stor skillnad i belysningsstyrka skall tillses att belys
ningen ordnas så att synanpassningen underlättas för den personal som pas
serar mellan rummen.
Radon- och silikosrisk minskas med utsugning
Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat radonanvisningar för gruv- och sten
brott under jord. I anvisningarna framhålls, att effektiv dammbekämp
ning inte endast har silikosförebyggan
de syfte utan även motverkar risk för ohälsa från radon och dotterprodukter.
Dammbildning från berg med radio
aktiva mineral skall därför så långt möjligt begränsas. Bildas ändå damm- bemängd luft bör den avlägsnas redan vid dammkällan genom utsugning.
Därigenom hindras att stendamm, ra
dondöttrar och radon sprids.
Ventilation är en viktig förebyggan
de åtgärd. Den skall vara anpassad för tillämpade drivnings- och brytnings- metoder. När nya metoder planeras skall tillses att tillfredsställande ven
tilation kan ordnas. Ventilationen skall vara planerad för och anpassad till alla förekommande slag av föroreningar med avseende på deras källor, före
komst i mängd, tid och rum och med hänsyn till tillåtna halter. Ventilatio
nen skall vara styrd med avseende på tilluftens renhetsgrad och flöde till varje plats som normalt beträds av ar
betstagare. Tilluftsflödet skall vara tillräckligt, oberoende av det naturliga lufttryckets årstids- och dygnsvaria
tioner. Ren tilluft skall alltid eftersträ
vas. Eventuell föroreningshalt i tilluf
ten skall vara känt och tilluftsflödet till arbetsplatsen skall vara anpassat till denna halt, så att tillåten halt i in- andningsluften inte överskrids.
I anvisningarna anges även, att ar
betet skall fördelas så, att arbetstagare,
som exponerats för radon och radon
döttrar och trots förebyggande åtgär
der, riskerar att utsättas för högre ex
position än den tillåtna, anvisas arbets
plats med låg halt av radon i luften under så stor del av året, att den årliga expositionen inte kommer att överskri
da den högsta tillåtna. Vidare anges i vilka fall andningsskydd skall tillhan
dahållas och användas samt vilka slag av andningsskydd som godtas mm.
I anvisningarna ges även rekommen
dationer om läkarundersökning och hälsokontroll. Vidare anges att arbets
tagare bör avrådas från tobaksrökning såväl i som utom arbetet, eftersom starkt ökad risk för lungcancer före
ligger hos rökare och denna risk befa
ras bli större vid radondotterexposi
tion.
Arbete på container bör inte förekomma
Arbetarskyddsstyrelsen har beslutat att vid hantering av container i sam
band med stuveriarbete skall gälla vad som anges i svensk standard. Där sägs bl a, att arbetstagare inte får uppehålla sig uppe på staplade con
tainer såvida inte betryggande säker
hetsåtgärder vidtagits bl a med hän
syn till halkrisken.
Sjöfartsverket har påbörjat en ut
redning om vilka åtgärder som lämpli
gen kan vidtas ombord på fartyg för att på ett från arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt lösa problemet med surrning och lossgörning av con
tainer. I avvaktan på resultatet av ut
redningen har arbetarskyddsstyrelsen beslutat:
Arbete uppe på container skall i möjligaste mån undvikas såvida inte betryggande åtgärder mot störtning vidtagits. Surrning och lossgörning av container liksom till- och frånkoppling av manuellt manövrerade lyftredskap bör utföras från däck eller från plats där risk för störtning inte föreligger, t ex höj-, sänk- och åkbar surrnings- plattform. Arbetsredskap och arbets
metoder bör efter hand anpassas så att surrning och lossgörning kan utföras utan att containern beträds.
Vi har rökfria
diskussioner
• x»>
Samfärdsel och kolera
Koleran har blivit en sjukdom som man åter
talar om i vårt land. ARNE O1JEN ger fakta.
Farsoten kolera — ett urgammalt gissel för mänskligheten — har fått förnyad aktualitet den senaste tiden. Kolerafall har konstate
rats i vårt land. Turister har smittats utomlands. Även om inkuba- tionstiden för kolera är oerhört kort —• den kan variera från några timmar upp till två dygn — så hinner man med nutidens reaplan gott och väl hem från platsen för infektionen till hemlandet där det akuta insjuknandet sker. ARNE ÖIJEN ger fakta om detta.
Den moderna, snabba samfärdseln är ett problem ur medicinsk synpunkt och det gäller inte bara kolera. Alla har vi väl i färskt minne den tra
giska historien med smittkoppor som utspelades för några år sedan? Då med stora svårigheter de medicinska (fast man ej hann förhindra att döden tog sin tribut) myndigheterna inringade upphovet och spridningen i Göteborg och Stockholm ...
För inte så längesen sammanträffa
de representanter för Socialstyrelsen, karantänsläkarna och forskare från Statens Bakteriologiska Laboratorium för att diskutera eventuella åtgärder som måste vidtagas om kolerasituatio
nen förvärrades. Kontakten med WHO (Världshälsoorganisationen) i Genévè intensifierades. (Man har alltid fort
löpande kontakt med WHO i sådana här frågor.) Den smittokälla som i första hand misstänktes i det här sam
manhanget skulle återfinnas i Mallor
ca. Men de spanska myndigheterna förnekade bestämt förekomsten av ko
lera ...
Nå, frågan inställer sig automatiskt för den som ej speciellt intresserat sig för medicinsk historia och epidemiska sjukdomar, vad är då kolera? När drabbade den Europa? På vilket sätt?
Hur har den härjat?
I följande artikel redovisas fakta om koleran förr och nu och där kon
stateras också att dess hemska döds- effekt på befolkningen endast över
träffas av vad pesten (digerdöden) tidigare åstadkommit.
VI ÄR VÄL RUSTADE
Vår tids medicinska expertis står väl rustad att stoppa en begynnande koleraepidemi. Riskerna att en dylik ska bryta ut i vårt land bedöms som obefintliga. Så oroa er inte över hö
van av dagspressens fetstilsrubriker om: ”Kolerafall i Sverige”. För vid gränserna är man på sin vakt. Om WHO förklarar ett område för kolera-
smittat så får Socialstyrelsen avgöra om karantänskunggörelsen ska träda i kraft. Personer som besökt det aktuel
la området och återvänder hem kan då — om de ej vaccinerats — få finna sig i en tids isolering. Och inkuba- tionstiden är ju — som jag tidigare framhållit — kort. Någon anledning till oro behöver vi inte hysa här hemma.
Europa förskonades faktiskt från kolera ända fram till 1830, men där
efter fick man desto mer känna på den skoningslösa sjukdomens verkningar.
Vid den stora epidemin i Frankrike år 1832 så dog över 100 000 människor. De ramlade ihop på gatorna och fördes till massgravar... I Sverige hade vi — den sista — koleraepidemin 1872—1873 och den innebar en revolution när det gällde vårt vattendistributionssystem.
(Stockholms Vattenledningsverk ut
byggdes i snabb takt efter denna tankeställare).
Den sista stora koleraepidemin drab
bade Europa 1892 och utspelades i Hamburg. Sjukdomens fasor var obe
skrivliga och eftersom man visste att vattnet — infekterat dricksvatten — var syndabocken så fick vi en radika
lare och medicinskt riktigare syn på vattenhygien.
SAMFÄRDSEL OCH KOLERA Louis Pasteur och Robert Koch — två stora namn inom medicinsk hi
storia — fick ett intimt samarbete när det gällde kolera. Vid en epidemi i Alexandria i Egypten 1883 så utrusta
des både en fransk och en tysk läkare- expedition. Pasteur var chef för den franska och Koch för den tyska. Koch fann ganska snart under sitt intensiva arbete att en liten bakterie, formad som ett kommatecken, återfanns i de sjukas tarmuttömningar. Bara något år senare då Koch arbetade i Benga
len med lokala koleraepidemier så fick han bekräftelse på sina egyptiska undersökningar: samma ”bakteriekom- ma” fanns i Bengalen. Och därmed
inleddes den vetenskapliga bekämp
ningen av sjukdomen. Den s k ”kom- mabacillen/bakterien” inregistrerades i medicinsk sakkunnskap som ”Vibrio cholerae” eller ”Vibrio comma”.
VÅLDSAMT INSJUKNANDE Den kolerasmittade som insjuknar på allvar blir verkligen sjuk. Inkuba- tionstiden är kort: från några timmar till tvåtre dagar. Den kommaformade kolerabakterien bildar ett kraftigt gift och den smittade får feber, buksmär
tor, våldsamma diarréer samt kräk- ningar. Patienten törstar intensivt men får inte behålla vattnet. En livs
farlig utorkning av kroppen sker.
Hud- och slemhinnor skrumpnar, muskelkramper i armar och ben sätter in, en period med abnormt lågt blod
tryck inträder (Det kallas stadiet) och döden inträffar ofta under ett s k kollapstillstånd.
Det är en otäck sjukdomsbild, eller hur. Men likväl lyckas läkaren av i dag rädda de flesta insjuknade. Det är inte så lång tid tillbaka då dödlighets
procenten låg på över hälften av anta
let sjuka...
DE STORA KOLERA
EPIDEMIERNA
Den sista, stora koleraepidemin i Sverige utspelades åren 1872—1873 och den blev av avgörande betydelse när det gällde Stockholms vattenhygien.
Vattenledningsverket byggde ut sina anläggningar i forcerad takt. Man tömde inte längre ”träck” i Klara sjö där de fattiga både hämtade dricks
vatten och bykade sin tvätt.
KOLERAN ÄR DOCK SVÅR ATT UTROTA
Men koleran är svår att utrota. Vilket inte minst de senast utspelade händel
serna utvisar. Stora epidemier har ut
spelats i vår tid: 1947 i Egypten och 1958 i Calcutta och därefter i Paki
stan. I Calcutta insjuknade exempel
vis 200 människor per vecka och an
talet noterade dödsfall under samma tidsrymd rörde sig mellan 50—60 ...
En ”gemensam nämnare” finns för kolerans land: de är deltalandskap, har fuktigt klimat, ingen hygieniskt kon
trollerad vattentillförsel och är över
befolkade. En teori är att kolerabak
terien fortlever — liksom ”övervintrar mellan epidemierna — i nejdens vat
tendjur. Särskilt misstänkt är ”Hilsa- fisken” vars förekomst i östra Benga
len varierar med samma perioder som de lokala epidemierna i kolera. ■
Harry Leiner:
Att tala samma språk
Vi har satt oss i prydliga rader vid konferensborden med nya vita skriv
block — oanvända före oss — vi skri
ver — när vi går tar vi blocken med oss. Ingen har skrivit något på bloc
ken före och strukit under en rad eller ett ord som är viktigt.
Vi — det är 30 socialarbetare och 3 tekniker. Vi skall lyssna opåverkade från tidigare debatter, vi skriver några ord ibland — många, de flesta av del
tagarna har aldrig haft uppgifter eller möjligheter att tänka på det här — —.
I hälsningsanförandet talas om lag
stiftning —- hjälpmedel eller hinder — socialarbetare och samhällsplanerare måste ha samma referensramar.
Mitt vita block blir fullt med ord — men jag har svårt att förstå sambandet mellan dem.
Nu börjar jag ändå förstå att sam
hällsplanering är svårt.
Professorn talar om problemen från översiktlig nationell miljö till det en
staka rummet. Trygghet — gemenskap
— jämlikhet — ansvarsfördelning — prioritetsordning — omprioriteringar.
Transformera fallen till mönster — avslöja samband — förmedla målfor
muleringar till arkitekter — tekniker
— ekonomer — kulturantropologer.
Socialarbetaren — byråchefen talar om mänskliga behov. Man formar och omformar samhället. Det är många som inte orkar hålla sig kvar — många för
söker komma tillbaka — många kom
mer aldrig in.
Vi har lagar som talar om skyldig
heter och ibland rättigheter — de änd
ras och kompletteras i detaljer som lå
ser möjligheter att lösa individuella problem. Och allt beror på att de som bestämmer aldrig vet vad en människa är — vid beslutstillfället. De som be
stämmer blir också osäkra när de skall ta ställning till fördelning av resurser
na.
Att formulera behoven så det förstås av andra — de mänskliga bristerna — samhällssystemet fungerar otillfred- ställande —- prestationskravet är för stort. Vems målsättning handlar det om? Formulerar man olika på olika ni
våer? Arbetet skall förläggas i miljön där problemen finns — det måste fin
nas större flexibilitet — mer fantasi.
Minoriteter och människor som inte når ut i samhället — de som inte de
monstrerar och skriver i tidningarna som har en trappa utan ledstång — som inte har pengar till plakatpapper och färg — eller möjligheter att hyra lokal för information och diskussion — de blir aldrig hörda de är tysta så länge de kan hållas inomhus.
Våra tidningar är drakar som slukar människor men spottar ut det man inte kan svälja — eller förstå — det står inte i tidningen.
Den kunnige arkitekten — profes
sorn — talar om målsättning och mål
konflikter — och den enskilde indivi
dens förutsättning till medinflytande.
Men han talar ett expertbetonat och främmande språk — det är så främ
mande och teoretiskt att jag trots vana och tekniska insikter har mycket svårt att anteckna något vettigt.
Arkitekten till socialarbetaren: erfa
renheterna från arbetet skall systema
tiseras — för kontinuerligt arbete. Det måste finnas en beredskap för att delta i samhällsplaneringsarbetet — det skall finnas en bank av erfarenheter.
Grupparbetet handlade om att för
söka räkna upp olika gruppers speci
fika problem och behov och sedan ut
ifrån några av grupperna diskutera vad som behövde göras för dem.
Men vi upptäcker snart att många grupper har samma och likartade pro
blem. Specialisterna inom olika sociala områden redovisar hur man bör ordna för t ex förskolebarn — för en hem- arbetande husmor — för pensionärer.
Teknikern anser att man skall lyssna Handikappade vet vi mycket om det gäller bara att få politiska beslut. Fan
tasi och förslag till omprioriteringar bör väl komma från experterna.
Syftet med kursen är att klarlägga för socialarbetaren och den tekniska samhällsplaneraren hur viktigt det är att samarbeta. Vi fick en allsidig ge
nomgång av kraven på samhällsmiljön för bästa rekreation och fritt från bul
ler och föroreningar — en miljö för hälsa, säkerhet och stimulans.
En vanlig socialarbetare får aldrig tid att ägna sig åt insamlande av ma
terial, analyser och programskrivning.
Det finns många socialarbetare som inte får träning i analyserandets, skri
vandets och talandets konst. Att ana
lysera, skriva och tala är inte socialt arbete, säger man och därför förs des
sa uppgifter över på andra funktioner i samhället. Någon ”utomstående” sam
lar in vissa teoretiska fakta och försö
ker göra ”modeller”.
Hur skall vi kommunicera utifrån två olika erfarenhetsområden och hur skall vi klart och koncist uttrycka oss så det täcker människosituationer.
Ibland är det svårt att kommunicera om vardagliga ting--- —.
Så kommer den nödvändiga tekniken in i bilden på ett brutalt och helt över
skuggande sätt---det är sten, be
tong, järn och trä. Det är beräkningar för hållfasthet och hållbarhet.
Man gör estetiskt tilltagande utform
ningar av dörrar i ”dränkt ek” eller
”blå furu”. Det får kosta pengar. Men att sätta den bästa och dyraste dörr- stängaren på den dyraste dörren det är väl slöseri--- .
Det gäller alltså att ge teknikerna mått och förslag till material från människovärlden som kan omvandlas till uppgifter för tekniskt arbete. Men hur omvandlar man en mänsklig käns
la till ett rymdmått?
Borde inte arkitekter och planerare omsätta sina egna personliga krav och önskemål till bättre avvägda konstruk
tioner. Borde inte ekonomer och ad
ministratörer försöka finna relations- förhållanden mellan olika ekonomiska beslut. Det måste bli en riktig balans.
Samhällsplanering är svårt — vi ta
lar så mycket och skriver — men vi tycks inte kunna ”formulera oss” — inte efter den här kursen heller---.
H
■i
r
?
-4 1
Ä?' Ws*^-*
t* h^
ÁX ' '
V ■ -
A . IPIÄ
:íVx >$?? ' : ' ' "
: ' :<:■■;
fiiOt ■ Ma
’h .«
,,¿r'»>í
'r
»siks';
ü lili
<k
' << **. Al
?r A
Kroppens försvarsmekanismer
Om temperaturen i kroppen berättar AXEL SIREBORN
Kroppens normala temperatur är 37 ° på morgonen och 37,5 ° på kvällen.
Temperaturen stiger således under da
gens lopp, vilket är en helt naturlig följd av ökad näringsomsättning och muskelverksamhet. Kroppen äger en vis regulatorisk förmåga, men relativt stora temperaturskillnader förmår den inte ensam utjämna.
Om man t ex beger sig utomhus en kall vinterdag börjar man frysa, man kanske tom börjar skaka av köld.
Denna skakning beror på kroppens egen åtgärd att öka värmebildningen genom att försätta muskulaturen i rö
relse på konstlad väg. När man skälver av köld är det i den omedvetna avsik
ten att åter bli varm.
Kroppen använder sig också av an
dra hjälpmedel för att motverka kylan.
Ibland knottrar huden sig, man får
”gåshud”. Detta är i själva verket en för stark värmeutstrålning. När hu
den sammandras genom knottring sammandrages också de finare blod
kärlen så att inte så mycket blod kom
mer ut till kroppsytan och där avkyles.
Åkarbrasan är bra
Man brukar ju inte stå stilla och låta kroppen klara sig själv så gott den kan mot den hotande avkylningen (och kanske också förkylningen). Man bru
kar ju vara såpass hygglig mot sin egen kropp att man hjälper den genom att ta på sig varmare kläder, dricka något varmt eller genom ben- och armrörelser. Åkarbrasan är ju ett van
ligt hjälpmedel.
Om kroppstemperaturen sjunker mycket djupt kan döden inträda som en följd av förlamning av hjärncentra.
Men det händer ju nästan oftare att kroppstemperaturen stiger onormalt högt. Detta sker om kroppen inte för
mår avge värme i samma takt som den producerar sådan. Den största delen av denna värmeutdunstning sker genom utstrålning genom huden. Detta feno
men kan man lätt iaktta i en av män
niskor överfylld lokal, vid teater- och bioföreställningar. Temperaturen stiger efter hand på grund av värmeutstrål
ningen från alla människor.
Omkring 20 % av kroppens värme
avgivning sker genom vattenutdunst- ning, dels genom svettning, dels genom lungorna. När man sprungit häftigt och blir svettig för att sedan stå stilla märker man snart hur huden avkyls.
Man riskerar alltid att bli förkyld på detta sätt.
Det är absolut nödvändigt att krop
pen gör sig av med den överproduce
rade värmen. Det framgår av det fak
tum att om kroppen behöll den produ
cerade värmen — ungefär som en ter
mosflaska — så skulle blodet snart stiga upp till kokpunkten (det fordras endast en och en halv dag för det) och människan avlider vid 43 ° temperatur.
Inga gränser för vad människan kan göra
Dessbättre är människokroppen i be
sittning av en mycket välorganiserad värmeregulator i sina svettkörtlar, sin hudmekanism. Men det fordras något mera för att denna regulator skall fungera tillfredsställande. Människans levnadssätt är ju ingalunda så regel
bundet som andra däggdjurs. Vi kan ha ett strängt arbete, vi kan lägga oss och vila, vi kan stå och titta på en fot
bollsmatch i ösregn, vi kan åka skidor i gnistrande kyla och vi kan sitta stilla och se på TV eller framför en brasa och läsa en bok. Det finns med andra ord inga gränser för vad människan kan hitta på och utsätta sin kropps
temperatur för. Då gäller det för vår värmeregulator att smidigt anpassa sig efter de olika snabbt växlande situa
tionerna, och genast ingripa så tempe
raturförändringarna inte blir för stora.
Det faktum att temperaturen inte sti
ger med mer än högst en halv grad fast massor av bränsle i form av föda införes i förbränningsapparaten visar att den lyckas bra. Det fordras ett centrum för de olika värmereglerande apparaterna, en central, som genast får budskap om när det är risk, att kroppstemperaturen sänks allt för onormalt i en eller annan kroppsdel och snabbt sänder bud till de värme
reglerande mekanismerna.
Ett sådant centrum har människan i mellanhjärnan, det sk ”värmecent
rum”. Omedelbart när blodets tempe
ratur förändras i någon kroppsdel, sjunker eller stiger, får värmecentrum ett ilbud om vad som håller på att ske och skrider till handling.
Det kan emellertid hända att detta värmecentrum påverkas av i blodet cirkulerande bakteriegifter, så att det ställer in sig på en högre temperatur.
Då inträder feber.
Febern är en naturlig reaktion
Av läkare betraktas febern som en kroppens naturliga reaktion mot gif- terna. De har funnit att kroppens åter
hämtning, sårläkning, benbrottsläkning sker snabbare vid högre temperatur än den normala. Därför utgör inte själva febern den egentliga faran. Den visar bara på ett sjukdomstecken utan att den utgör ett säkert kännetecken på sjukdomens beskaffenhet. Vid en mängd sjukdomar är emellertid feber
kurvan så karakteristisk att den utgör ett mycket gott medel för bedömandet av sjukdomens förlopp.
Febern kan stiga upp till 42 ° utan att den sjukes liv är direkt hotat Man lär ha uppmätt en temperatur på hela 44,7 ° hos en människa, men detta är rena undantagsfallet. Om febern stiger över 42 ° får man normalt anse en död
lig utgång oundviklig.
Man skiljer mellan kontinuerlig, re
mitterande och intermitter ande feber.
Vid det första slaget visar feberkurvan endast små skillnader mellan morgon- och kvällstemperatur (omkring Io).
Morgontemperaturen brukar vara nor
mal vid den remitterande febern, me
dan kvällstemperaturen stiger 2 ° och däröver. Förhållandet kan också vara det omvända i vissa fall. Den intermit- terande febern innebär att patienten en viss tid är feberfri för att därefter plötsligt få en temperaturstegring på flera grader. Patienten kan t ex under två dagar vara helt feberfri, under en dag ha 40 °, sedan åter vara feberfri.
Den ”hektiska” febern, som är karak
teristisk för tuberkulos sjukdom, inne
bär en högsta temperatur på morgonen.
Vissa sjukdomar har egen
artad feberkurva
En hastig temperatursänkning och återgång av febern betecknas av lä
kare som ”kris”, som kan föra till en
dera förbättring eller också vara ett tecken på kollaps.
Feberkurvan för vissa sjukdomar är som nämnts synnerligen egenartad. Vid lunginflammation stiger kurvan has
tigt och håller sig omkring 7 dygn på samma höjd. Därpå sjunker kurvan lika hastigt, en kris inträffar och till
frisknande följer.
Pulskurvan följer i allmänhet feber
kurvan. Undantag finns i sådana fall där kroppens försvarskrafter fullstän
digt uttömts. Feberkurvan sjunker utan att förbättring kan iakttas, men pulskurvan följer inte feberkurvan utan stiger och de båda kurvorna kor
sar varandra med påföljd att döden in
träffar vanligen strax därefter.
Vid hög feber använder man sig av febernedsättande medel, s k antipyre’- tica och att undanröja huvudvärk och sömnlöshet mm. Medlen är i allmän
het aspirin, acetylsalicylsyra, pyrami- don, antpyrin, fenacetin och kinin. Ge
nom sin inverkan på värmecentrum i hjärnan sätts de värmereglerande ap- svettkörtlarna i funktion, vilket är väl
känt av dem som använt dessa läkeme
del.
Efter en riktig utsvettning bör krop
pen torkas väl, helst tvättas och torr nattskjorta eller pyjamas påtas. Även lakan och övriga sängkläder bör bytas om svettningen varit så stark att dessa
blivit fuktiga. ■
Vår outvecklade socialkultur: 7
Segregerade till otrygghet heter detta avsnitt där Rune M Lindgren tar
upp zigenarnas och invandrarnas situation
1962 blev det, på statligt håll, sagt av dåvarande ecklesiastikministern: ”Få ting visar så klart ett folks mognad och dess kulturella nivå, som dess sätt att behandla sina minoriteter”.
Katarina Taikon representerar en av dessa minoriteter, zigenarna. Denna grupps problem har diskuterats i skil
da sammanhang under senare årI 1).
I sin rapport, betitlad Zigenarna, ett svenskt negerproblem, erinrade han vidare:
Zigenarnas s k ”konstitutionella vandringslust” är en miljöprodukt:
Deras sociala existens bestäms, som för oss alla, av samhället.
Det är ett samhälle som tidvis scha- blonbestämt zigenarna. I t ex Handbok för mödr ahjälps verksamheten, utgiven av Socialstyrelsen(!) 1942, sorteras zi
genarna kategoriskt in under gruppen
”Asociala: Zigenare och tattare som föra ett typiskt nomadliv, torde ofta vara att hänföra till de milj obetingat asociala, och böra då ej tillerkännas mödrahjälp”.
]) Thomas Hammarberg/Katarina Tai
kon: Förlåt att vi stör! PAN/Norst.
2) Ivar Lo Johansson: Zigenare, 1929, omarb. upplaga 1955.
3) Tidskriften Clarté, nr 2-3, 1952.
4) Margot Jonnergård/Sven Trolldal:
Svenskarna och deras invandrare, EKO-pocket, Sveriges Radio.
David Schwartz: Svenska minori
teter.
5) De mänskliga rättigheterna, Pogo Press.
I detta ämne kan här vara att säga:
Zigenarproblemet diskuterades re
dan tidigt i Sverige: En redovisning i ämnet gav Ivar Lo Johansson redan i slutet av 20-talet2). Det kom dock att dröja förhållandevis länge innan det blev en hårdnande debatt i frågan, egentligen ända fram till slutet av 60- talet.
På 50-talet signerade dock nuvaran
de socialläkaren i Stockholm, John Takman3), en rapport som bl a berät
tade:
De som på tjänstens vägnar kommer i nära kontakt med individuella zige
nare avfärdar dem i regel inte med samma torftiga klichéer som förekom
mer där ”zigenarproblemet” förts över på ett abstrakt plan och berövats alla mänskliga aspekter.
Med en nyare tid har dock andra värderingar sakta trängt fram. Fortfa
rande hävdar man dock på sina håll, så har t ex inrikesminister Eric Holm- kvist, yttrat sig i den riktningen, att zigenarna ”föredrar att ambulera”.
Andra riksdagsmän, John Lundberg kan vara ett exempel, menar att vi inte ”kan ta bort deras lust att vand
ra”.
Katarina Taikon korrigerar emeller
tid den uppfattningen. Zigenarna är en befolkningskategori förvisad, ej no
madiserande!, från ort till ort, utan skolor, arbete, social trygghet, segre
gerade till ett levnadsmönster i ghet- ton, tält, vagnar.
na sociala handikapp som det här är fråga om därest inte resurserna för rehabilitering räcker till. Zigenarfrå- gan kan bara lösas i ett samarbete över gränserna.
Fakta är också att det förekommer en varierad svensk satsning på den här invandrarkategorin. Den debatt som tidvis har blossat häftigt de senare åren har ju också framförallt kommit att handla om andra väsentligheter:
Hur vår invandrarpolitik överhuvud taget skall se ut, enligt vilka kvote
ringar landet skall ta emot europeiskt hemlösa zigenare.
Katarina Taikon hör till dem som uthålligt och varierat sysslat med och belyst den zigenska minoritetens situa
tion i vårt samhälle. Taikons/Ham- marbergs bok sammanfattar såväl in
dividuella som samhälleliga syn- och ståndpunkter i zigenarfrågan.
Den folkliga hållningen är ställvis entydig: På folkligt tungomål kan zi
genarna ibland karakteriseras som
”asociala, arbetsskygga, ett patrask”;
de är ”skitiga, oörliga, smutsiga para
siter”.
Den samhälleliga hållningen är inte lika entydig. Kjell Öberg, Invandrar
verket, har medgett att ”zigenarna verkligen är diskriminerade och sak
nar medborgerliga rättigheter”. Men Invandrarverket kan ”inte handla fritt: Vi måste följa den politik som beslutats i riksdagen”.
Vilken är då denna politik?
Här har Olof Palme gett fakta:
Sverige är fullkomligt unikt i sin satsning på den här eftersatta folk
gruppen. Men Sverige orkar inte med en massiv zigensk invandring. Eller rättare: Det är inte särskilt humanitärt att ta emot fler invandrare med såda
Här skall vi inte i detalj följa den debatten. Vi har här bara velat peka på ytterligare en samhällelig problem
sektor, där fördjupande insatser är på sin plats.
Katarina Taikon själv deklarerar en
”förtvivlad trötthet och ber om hjälp, om solidaritet, från samhällsgrupper och organisationer”.
I den zigenska debattens förläng
ning må vi för övrigt också tänka oss öppna perspektiv mot invandrarprob
lematiken i stort. Skilda skrifter 4) kan här vara vägledande: en bra bredvid- läsningsbok är också den skrift, De mänskliga rättigheterna5), som återger de konventioner om de mänskliga rät
tigheterna som Förenta Nationernas generalförsamling antog den 16 de
cember 1966.
