Umeå Universitet
Instutitionen för socialt arbete Moment B, uppsats 15hp Termin 6
Vårterminen 2013
Sex som
självskadehandling
En uppsats om hur professionellt insatta förstår
fenomenet.
Sex as self-harm
A paper on professional´s understanding of the phenomenon.
Handledare: Författare:
Umeå Universitet
Institutionen för socialt arbete Moment B, uppsats 15 hp Termin 6
Vårterminen 2013
Titel: Sex som självskadehandling: En uppsats om hur professionellt insatta förstår fenomenet Title: Sex as self-harm: A paper on professional´s understanding of the phenomenon
Författare: Gabriella Karlsson, Andrea Lönnbohm & Kristina Söderberg Handledare: Evelyn Khoo
Sammanfattning
Självskadehandlingar är komplexa fenomen, där flera olika aspekter och uttryck kan återfinnas. Sex som en form av självskadehandling har på senare tid uppmärksammats i media. Det finns lite kunskap om att fenomenet existerar och vad det innebär. Vi har därför valt att utföra enkäter med fyra professionellt insatta aktörer som på något sätt, via sitt yrke, har kommit i kontakt med ungdomar som skadar sig själva. Svaren har analyserats med utgångspunkt i social konstruktionism och med socialt arbete som perspektiv. Syftet var att förklara och försöka förstå fenomenet.
Resultaten visar både likheter och skillnader mellan sex som självskadehandling och mer etablerade självskadande handlingar. Hur och varför sexuella självskadehandlingar används kan påverkas av ett flertal faktorer. Det framkommer att det finns ett glapp mellan vad ungdomarna behöver och vad samhället tillhandahåller. Det låga kunskapsläget kring sex som självskadehandling innebär problem för unga som söker hjälp för denna typ av problematik. Att den självskadande handlingen rör just sex problematiserar ämnet ytterligare. Individers olika erfarenheter, bakgrunder och värderingar har en inverkan på konstruktionen och spridningen av detta problem.
Tack!
Det finns ett flertal individer som har varit betydelsefulla för sammanställandet av denna uppsats och vi vill uppmärksamma att vi lägger stor vikt vid er hjälp.
Vi vill därför rikta ett stort tack till våra respondenter för att de har ställt upp och delat med sig av sina kunskaper, erfarenheter och sin tid. Utan er hade arbetet inte varit möjligt. Vi uppskattar den vägledning och de goda råd vår handledare, Evelyn Khoo, har gett oss under detta moment. Vi vill även rikta ett tack till Jeanette Renman som har ställt upp och
korrekturläst vår uppsats.
Vi är oerhört tacksamma för allt arbete ni har lagt ner!
Innehållsförteckning
Inledning 4
Syfte och frågeställningar 5
Avgränsningar 5 Teoretisk utgångspunkt 6 Socialkonstruktionistisk teori 6 Genomgående perspektiv 6 Socialt arbete 7 Metod 7 Studiens förfarande 7 Målgrupp 8 Urval 8 Bortfall 8 Analysmetod 9 Metodologisk reflektion 9 Forskningsetiska reflektioner 10 Arbetsfördelning 11 Litteratursökning 12 Kunskapsöversikt 12
Sex som självskadehandling 12
Kan man veta vilka som skadar sig genom sex? 13 Hur går sex som självskadehandling till? 13
Självskadans funktion 14
Kontrollen i de sexuella situationerna 15
Vad känner ungdomarna? 15
Hotbilden de unga möter 16
Bakgrundsfaktorer till sexuella självskadehandlingar 16
Sexuella övergrepp 16
Föräldrarelationens betydelse 17
Individuella erfarenheter 18
Internet som arena 19
Psykisk ohälsa 20
Stöd och hjälp 21
Internet som terapi 21
Vuxenvärldens stöd 22
Resultat 22
Fenomenet i sig 22
Bidragande faktorer till att skada sig genom sex 23
Risker 24
Hur upplevs självskadans funktion? 24
Kontrollsituationen 25
Skillnader mellan självskadehandlingar 25
Internets roll 25
Samhällets syn och befintligt stöd 26
Analys 27
Sex som självskadehandling - vad är det, vad är det inte? 28 Sex som självskadehandling - en konstruktion 28 Vilka behov av hjälp har ungdomarna? 33
Diskussion och slutsatser 34
Referenser 38
Tryckta källor 38
Elektroniska källor 40
Inledning
I denna studie har vi valt att ta reda på hur professionellt insatta beskriver och förstår sexuella självskadehandlingar bland unga. Karl Menninger var den första psykiater som uppmärksammade självskadande handlingar med hänsyn till att de saknar självmordsintention. Han menar att det rör sig om ett allt mer komplext fenomen (Menninger, 1938, refererad i Socialstyrelsen, 2004). Även Lindgren (2011) skriver i sin dokotorsavhandling en definition av självskadehandlingar. Lindgren är en tidiagre psykiatrisjuksköterska, vars intresse för självskadande handlingar uppkom i samband med ett behandlingsprojekt mot emotinell instabilitet och självskador. I avhandlingen definieras en självskadande handling som en handling som utförs utan självmordsavsikt. Lindgren menar att individens handlingar är upprepande och utförs med avsikt att på ett destruktivt sätt skada sin kropp. Syftet med handlingen är att individen befrias från negativa känslor.
Enligt en undersökning utförd av Socialstyrelsen år 2004 hade självskadehandlingar hos unga flickor ökat under de senaste tio åren. Några exakta siffror på hur stor ökningen var fanns inte, utan detta konstaterades utifrån rapporteringar från professionella som arbetade med ungdomar som skadar sig själva. År 2010 presenterades en studie som syftade till att ge en överblick av forskningsläget om självskadehandlingar (Lundh, Wångby-Lundh & Bjärehed, 2010). Där framkom att över 40 procent av de 1 000 deltagande ungdomarna, ur årskurs 7 och 8, någon gång hade skadat sig själva på något sätt, till exempel genom att skära sig. Det visade sig att 16 procent av de unga männen respektive 21 procent av de unga kvinnorna hade skadat sig själv minst fem gånger (ibid.).
Enligt etnologen Johansson (2010) beror självskadande handlingar bland ungdomar framförallt på psykisk ohälsa. Detta psykiskt dåliga mående kan anses bero på de förväntningar och krav som finns på dagens ungdomar, men också på enskilda händelser som sedan fått ligga till grund för ökat självförakt. Johansson beskriver att självskadandet kan ha olika funktion för olika personer. Vissa skadar sig för att få kontroll, de tillfogar sig själva fysisk smärta för att dämpa den mer diffusa, psykiska smärtan. För andra fungerar självskadandet som en kontrollförlust, där själva handlingen hamnar utanför personens egna kontroll.
På senare tid har sex som självskadehandling uppmärksammats allt mer. Svenska Dagbladet gjorde i september 2012 en artikelserie om unga som skadar sig genom sex (Sjöström, 2012, 3-5 semptember). Dagstidningsartiklarna behandlar ämnet ur flera aspekter. Dock finns det i nuläget endast en statistisk undersökning som berör sex som självskadehandling, denna utfördes av IF/Springtime (2012). Undersökningen visade att 5 procent av Sveriges ungdomar har använt sex för att skada sig själva. I Jonsson och Lundström Mattsons (2012) informativa bok finns begreppet sex som självskadehandling definierat såhär:
“Att skada sig genom sex innebär att en person har ett mönster av att söka sig till sexuella situationer som innebär egen psykisk eller fysisk skada. Beteendet orsakar signifikant lidande eller försämrad funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden.” (s.52)
menar även att sex som självskadehandling har varit känt i flera år, men att samhället brustit gällande stöd- och hjälpfunktioner gentemot de drabbade (ibid.).
Enligt Svedin och Jonssons (2012) rapport är behovet av positiv bekräftelse något som framkommit väldigt tydligt när man tittat på anledningar till varför ungdomar börjar sälja sexuella tjänster. I Jonsson och Lundström Mattsson (2012) framkommer det att detta även gäller för unga som skadar sig med sex. Behovet av att få komplimanger blir extra viktigt när ungdomen har en dålig självbild (Svedin & Jonsson, 2012). Många av ungdomarna anser själva att den sexuella handlingen de utsätter sig för är något negativt och de ser det ofta synonymt med att skära sig. I Johanssons etnolgiska avhandling (2010) beskrivs att ångesten är den största drivkraften till att på något sätt skada sig själv.
Det är inte ovanligt att ungdomar som använder sex som självskadehandling tidigare har skadat sig på andra sätt, exempelvis genom att skära sig eller att riskfyllt exponera sig på internet, för att sedan övergå till sexuellt självskadande handlingar (Sjöström, 2012, 3 september). Det finns även ungdomar som parallellt skadar sig på flera olika sätt. Ofta misstas denna typ av skadehandling för att handla om sexmissbruk eller prostitution, vilket är felaktigt. Tidigare övergrepp kan vara en anledning till att unga använder sig av sex som självskada, då ofta som bearbetning av det som hänt förut. Genom att själva söka sig till och återuppleva våldsamt sex utvinns en kontroll som saknades vid tidigare händelser (ibid.). Trots forskning som gjorts är det fortfarande svårt att veta säkert vad som ligger till grund för att utveckla sexuella självskadehandlingar (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). I Sjöström (2012, 5 september) beskrivs avsaknaden av vuxna, kärlek och kroppskontakt som grundläggande faktorer till varför en del unga väljer att skada sig genom sex. Även Lundh, Wångby-Lundh och Bjärehed (2010) beskriver i sin vetensapliga artikel att bristfällig kontakt mellan vårdnadshavare och ungdomar kan ses som en bidragande faktor till att dessa försätter sig i självskadande situationer. De menar att en bra föräldrarelation bör ses som en mycket större skyddsfaktor än en bra kompiskrets.
Trots att sex som självskadehandling har uppmärksammats de senaste åren krävs fortfarande mer forskning på området. Det finns ett behov av en ökad förståelse för vad dessa ungdomar går igenom. Vi vet idag inte tillräckligt mycket om vad detta fenomen innebär och varför människor utsätter sig själva för det.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att beskriva professionellt insattas förståelse av fenomenet sex som självskadehandling bland ungdomar.
Syftet ska, utifrån professionellas förståelse, besvaras genom följande frågeställningar: 1. Vad innebär sex som självskadehandling?
2. Hur upplevs ungdomarnas behov av stöd från samhället?
3. Hur kan fenomenet förstås utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv?
Avgränsningar
men handlingen har i begränsad skala jämförts med andra skadehandlingar, som t.ex. att skära sig. Ytterligare en aspekt som har behandlats är vilket behov av stöd dessa ungdomar har. Trots att uppsatsen riktar sig mot att förstå ett fenomen som handlar om ungdomars sexuella självskadehandlingar har ingen kontakt tagits med några unga, detta främst på grund av etiska skäl. I kunskapsöversikten framkommer en del ungdomars åsikter, dessa är dock hämtade ur tidigare skrivna material.
Respondenterna till denna uppsats bestod av vuxna som är insatta i ämnet sex som självskadehandling. Enkäterna har endast skickats ut till professionella aktörer från olika yrkeskategorier. Dessa professionella delar med sig av sina erfarenheter av vad dessa ungdomar upplever och behöver.
Teoretisk utgångspunkt
Avsnittet presenterar den teoretiska utgångspunkt som ligger till grund för materialet. Den har använts genom hela utformningen och tolkningen av uppsatsen.
Socialkonstruktionistisk teori
Social konstruktionism har varit en relevant utgångspunkt för uppsatsen då sex som självskadehandling inte enbart existerar utan även är ett fenomen som skapas och kan förstås utifrån olika aspekter. För att erhålla förståelse för hur detta fenomen har konstruerats krävs även en insikt i den mänskliga sexualiteteten och hur den påverkas av sociala kontexter. Det skrivs i Johnsons (2001) vetenskapliga artikel att social konstruktionism innebär att man väljer att se att befintliga traditioner och strukturer, tillsammans med de enskilda individerna över tid formar ett fenomen. En betydande utgångspunkt inom den socialkontruktionistiska terorin är att varken aktörer eller strukturer blir förståeliga utan att dessa sätts i relation till varandra. Strukturer som påverkar människors sätt att värdera fenomen och handlingar finns på olika plan (ibid.). De strukturer som har analyserats i denna uppsats är verklighetsuppfattningar i form av traditioner och värderingar, samt individers enskilda och kollektiva handlingar. Utifrån detta har ett försök att skapa förståelse om vad sex som självskadehandling innebär gjorts.
I etnologen Johanssons (2010) avhandling beskrivs att det sociala samspelet mellan olika aktörer spelar en betydande roll i hur fenomen skapas. Forskarna Häggström-Nordin, Magnusson och Berg (2009) beskriver att en socialkonstruktioistisk teori bland annat innebär att ett fenomen, i detta fall sexuella självskadehandlingar, analyseras i sitt sociala sammanhang. För oss handlar en socialkonstruktionistisk teori om att förstå hur ett fenomen skapas utifrån samhälleliga traditioner och förhållanden. Ett fenomen skapas ur diskurser människor emellan och vi anser att dessa diskurser är föränderliga över tid och även de konstruktioner som dessa skapar (ibid.).
Genomgående perspektiv
Socialt arbete
I denna uppsats har perspektivet socialt arbete varit en utgångspunkt under hela processen. Socialt arbete som begrepp kan förklaras och förstås på många olika sätt. Ett sätt att beskriva det är att det handlar om ett arbete med samhällets sociala problem (Wahlberg, 2013). Vad som uppfattas som sociala problem varierar beroende på vilken synvinkel som väljs. Hur människor pratar om fenomenet i sig, traditioner och politik, strukturer i samhället samt olika perspektiv är alla avgörande faktorer för vad som uppfattas som ett socialt problem eller inte (Meeuwisse & Swärd, 2008). Det är människor som skapar sociala problem, utifrån samhällets värderingar och förutsättningar. Socialt arbete hänvisar oss att tänka igenom dessa allmänna förklaringar och reflektera över att de i själva verket är socialt konstruerade. Av denna anledning är det viktigt som socialarbetare att tänka igenom hur sociala processer skapar problemet sex som självskadehandling.
Enligt det ett perspektivet på socialt arbete är inget tillstånd i sig ett socialt problem, däremot blir vissa förhållanden sociala problem när en inflytelserik grupp i samhället identifierar fenomenet som detta (Meeuwisse & Swärd, 2008). Sociala problem kan förstås som sociala konstruktioner, där politiska, ekonomiska samt sociala förhållanden samspelar för att skapa dem. Olika grupperingar och aktörer erhåller aktiva roller i utformandet. Blickfånget läggs på processen som leder fram till att vissa fenomen betraktas som sociala problem. Detta perspektiv riktar sig mot att förstå fenomenets uppkomst, utveckling samt försvinnande (ibid.). Utifrån detta perspektiv avses att få insikt om vad fenomenet sex som självskadehandling innebär, för att kunna bilda en förståelse för vilket bemötande samt vilken hjälp dessa ungdomar är i behov av.
Metod
I detta kapitel avhandlas de metoder som har använts, arbetsfördelningen, urvalsmetoden samt uppsatsens metodologiska- och forskningsetiska reflektioner.
Studiens förfarande
För att hitta informanter till denna uppsats har ett strategiskt urval använts, vilket innebär att respondenterna medvetet har valts ut (Denscombe, 2009). Urvalet grundades i en vetskap om respondenternas kunskap om självskador och sex som självskadehandling. Personerna som kontaktas har genom sin profession kommit i kontakt med ungdomar som skadar själva. Respondenterna är personer som medverkat i tidigare forskning eller som jobbar i direkt kontakt med dessa ungdomar. För att skapa en bredd har respondenter med olika utbildningsgrader och professioner valts ut.
Det vanligaste när enkäter används är att de bygger på slutna frågor och att öppna frågor utesluts i största möjliga mån (Bryman, 2011). I och med att målet med denna uppsats var att beskriva en förståelse hos professionellt insatta angående sex som självskadehandling bestämdes att öppna frågor skulle användas. Eftersom en djupare förståelse eftersöktes var det viktigt att respondenterna hade möjlighet att uttrycka sig med egna ord och i den mån de ville. Det blev således en semistrukturerad enkät med öppna frågor som kom att ligga till grund för det insamlande av material som denna uppsats bygger på. Då respondenterna befunnit sig i olika städer i Sverige ansångs en enkätundersökningen som det smidigaste alternativet. Efter att enkäten skickats ut valde en respondent att avböja sin medverkan och det återstod då fyra stycken. Efter att enkäterna besvarats skickades de tillbaka via mejl och lästes igenom. Med hjälp av en kvalitativ analysmetod sorterades sedan de delar ut som ansågs relevanta för uppsatsen. Texterna analyserades var för sig utifrån tidigare nämnda frågeställningar, för att sedan formas till de teman som presenterats i resultaten.
Målgrupp
Målgruppen för uppsatsen var vuxna personer som är insatta i ämnet sex som självskadehandling. I uppsatsen kommer professionellt insatta att nämnas, detta syftar på personer som genom sin profession, oavsett utbildningsnivå, i varierande mån stött på fenomenet sex som självskadehandling. Då det inte var möjligt att studera samtliga professionellt insatta avgränsades uppsatsen till de personer som framträtt i svensk forskning, media och liknande. Målet var att få förståelse för fenomenet sex som självskadehandling bland ungdomar samt att undersöka hur dessa specifika respondenter beskriver detta fenomen.
Urval
De personer som svarade på enkätfrågorna valdes ut bland annat efter sin profession. Det var också viktigt att respondenterna hade kommit i kontakt med ämnet sex som självskadehandling, alternativt andra former av självskadehandlingar. För att hitta dessa personer studerades litteratur och mediasidor vartefter ett antal namn blivit synliga ett flertal gånger. Efter att en lista på intressanta respondenter gjorts valdes de sedan ut efter vilken yrkeskategori de tillhörde. För att få en bredd i enkätsvaren bestod respondenterna av personer från olika yrkeskategorier. Det blev totalt tio personer som till en början fick förfrågan om att genomföra enkäten.
Bortfall
Analysmetod
Efter insamlingen av studiens empiri började vi med att läsa samtliga enkäter, för att sedan fylla en modell där vi i ett dokument ställt upp respektive frågeställning samt varje respondent. Där skrevs sedan ner vad respondenterna hade svarat på varje specifik frågeställning. När vi hade gjort detta sammanställde vi all empiri genom att rent deskriptivt beskriva vad som beskrivits, vi fokuserade även på likheter och olikheter i respondenternas svar. Vid sammanställningen av empirin användes en tematisk analys, där vi delade in materialet i teman utifrån det som framstått som mest återkommande i enkätsvaren och det som var centralt för varje frågeställning (Braun & Clarke, 2006). En tematisk analys användes då vi ansåg att det centrala i materialet kom fram på bästa sätt när materialet lästes igenom och befintliga teman plockades ut. Vi fann det enkelt och smidigt, samtidigt som vi ansåg att t.ex. kodning av materialet skulle ha kunnat leda till en för stor fragmentering av empirin, något som vi i vår analys inte var ute efter (Bryman, 2011). Eftersom vi ville undersöka vad som sägs om sex som självskadehandling som fenomen, samt använde oss av mejlenkäter, ansåg vi att vi ville hålla materialet så nära de ursprungliga respontenternas svar som möjligt.
Metodologisk reflektion
I början av denna studie diskuterades med en forskare inom ämnet självskadehandlingar huruvida begreppet “självskadebeteende” var rimligt att använda i undersökningen eller inte. I det insamlade materialet talas det genomgående om att den unge besitter ett självskadande beteende. Efter närmare diskussioner och reflektioner bestämdes att begreppet hellre borde benämnas “självskadehandling”. Detta för att begreppet “beteende” lägger fokus på att förklara hela handlingssättet hos en individ, medan begreppet “handling” syftar mer till att endast en del av en individs handlingssätt är självskadande, och att individens beteende kan innehålla självskadande handlingar som endast utgör en del av helheten. Det ansågs fördomsfullt att förmoda att hela individen är självskadande, när det handlar om att individen utför handlingar av självskadande karaktär. Därav har sex som självskadehandling blivit en central benämning i denna studie. Trots att individer i den nämnda litteraturen har använt sig av benämningen “självskadebeteende” har begreppet “självskadehandling” använts konsekvent genom hela studien, vilket kan ses som ett aktivt deltagande i konstruktionen av detta benämningssätt.
möjlighet att omedelbart förtydliga eventuella frågetecken (Bryman, 2011). Detta hade varit betydligt enklare om enkäten hade skett via personligt möte alternativt via telefon. Som helhet upplevs att enkätfrågorna har uppfattats korrekt, det blir dock tydligt att respontenternas professionella bakgrunder har haft inverkan på hur de har uppfattat frågorna. Enkätsvarens varierande karaktär anses ha gett materialet en större bredd. Ett annat alternativ som hade kunnat användas istället för mejlenkäter är mejlintervjuer, vilket hade öppnat upp för en kommunikation mellan respondenten och den som utför intervjun. Styrkan med denna metod är att intervjuaren då har möjlighet att styra frågorna och direkt fråga upp på intressanta sidospår. Anledningen till att mejlenkäter istället använts är att tiden som mejlintervjuer skulle ha tagit inte fanns. Mejlenkäter blev den metod som möjliggjorde för användning av respondenter från olika geografiska områden i Sverige under en kortare period.
De personer som tillfrågats att delta har i varierande utsträckning framträtt i forskning eller media rörande sex som självskada. Då forskningsläget på området är relativt begränsat kan vissa likheter mellan respondenternas svar och befintlig forskning utskiljas. Det finns såväl fördelar som nackdelar med framträdande respondenter. Fördelarna är att respondenterna har en god kunskap om sex som självskadehandling, vilket möjliggör en djupare förståelse för vad fenomenet innebär. Dock begränsar detta förafarande möjligheterna att göra storslagna upptäckter vad gäller sex som självskadehandling. Med anledning av detta är svaren ämnade att komplettera och fördjupa kunskaperna som beskrivs i kunskapsöversikten snarare än att visa på nya upptäckter kring fenoment.
Endast 40 procent av intressenterna deltog i uppsatsen och materialet bygger således på infomation från fyra professionellt insatta. Det låga antalet anses dock inte ha påverkat genomförandet mer än att den empiriska grunden minskade. De personer som valt att genomföra enkäten har en hög kompetens inom det aktuella området och de har kunnat ge utförliga svar.
Forskningsetiska reflektioner
Grundtanken med uppsatsen var att via internet, göra intervjuer med ungdomar som använder eller har använt sexuellt självskadande handlingar. På grund av det inte fanns möjlighet att följa upp ungdomarnas mående avstods detta (Skӕrbӕk, 2012). Med tanke på ämnets känslighet fanns risker för psykisk skada, vilket inte ansågs finnas kompetens eller resurser för att hantera. Avsikten var att informera om vart ungdomarna kunde vända sig för mera stöd, i syfte att väga upp för bristerna på området (11§ i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor). Dock beslutades att detta inte var tillräckligt, då det krävs en långvarig kontakt för att dessa intervjuer skall vara genomförbara. Med tanke på riskerna sexuella självskadehandlingar medför ansågs att ett uppmärksammande skulle kunna medföra att dessa ungdomar försätter sig i väldigt farliga situationer (Svedmark, 2012). Därför beslutades att nyttan av en uppsats i denna storlek inte överväger farorna ungdomarna skulle utsättas för. Därmed ändrades inriktningen till att fokusera på professionella aktörer.
Enkäterna innehöll öppna frågor som endast berörde självskada som fenomen. Svaren har sparats under arbetets gång för att efter avslutat förfarande förstöras. Under processen ansvarade författarna för att materialet förvarades otillgängligt för utomstående. Vid mejlkontakt finns osäkerheten om mejladressen tillhör den avsedda individen. Dock har respondenternas arbetsknutna mejladresser använts, vilket kan anses öka sannolikheten att det är rätt personer som deltagit i vår studie.
De professionella har i texten avidentifierats genom att kallas respondent 1, 2, 3 och 4 (Svedmark, 2012). Detta gjordes för att skydda respondenternas identiteter och reservera för att deras åsikter kan förändras över tid. Att just respondent har använts kan tyckas vara fantasilöst eller rentav tråkigt, detta har dock sin grund i djupa diskussioner kring vilken benämning som skulle passa bäst. Grundtanken var att kalla samtliga respondenter vid yrkestitel, vilket senare ansågs för riskabelt. Det begränsade forkningsfältet om sex som självskada medför att yrkestitlarna skulle kunna leda till att responenternas identiteter kan röjas eller att omgivningen felaktigt spekulerar i vilka som har medverkat i uppsatsen. Därav uteslöts alternativet. Tanken med fiktiva namn har dryftats, men även här anses en viss komplikation uppstå. Vid namngivning av responenterna skulle frågor om hurvida samtliga respondenter skall benämnas som kvinnliga, manliga eller med könsneutrala namn uppstå. Det framkom efter nogrannt övervägande att detta felaktigt skulle kunna vägleda läsaren att sammankoppla specifika åsikter med ett visst kön. Därav valdes att det enklaste och mest säkra alternativet var att vidhålla benämningen respondent.
Insamlad data handlar om människor och människors yrkeserfarenheter gör det svårt att garantera fullständig tillförlitlighet till resultatet, egna tolkningar och formuleringar kan spela in (Skӕrbӕk, 2012). För att minska sådana fel har resultaten hållits så nära respondenternas berättelser som möjligt. De har erbjudits att ta del av det skrivna materialet och fått möjligheten att kommentera uppgifterna innan slutförandet av uppsatsen. Som slutgiltigt arbete med resultatdelen skickades det sammanställda resultaten till samtliga respondenter. Alla valde att ta tillvara på möjligheten att godkänna eller kommentera uppgifterna.
Arbetsfördelning
Till en början letade samtliga material som ansågs vara relevant till uppsatsen. Andra och tredje författaren skrev tillsammans den inledande bakgrunden, medan första författaren påbörjade de etiska reflektionerna. Delarna korrekturelästes därefter av alla författare. Uppsatsens syfte och frågeställningar fastställdes gemansamt, medan det inledande metodkapitlet delvis delades upp.
Uppsaten skrevs Google Drive, ett elektroniskt dokument på internet, vilket har inneburit att allesammans kunnat sitta inloggade i samma dokument från olika datorer, och hela tiden följa processens utveckling. Detta gjorde det lättare att läsa och tycka till om de övriga författarnas texter samt att fråga om råd.
Då hela processen har genomförts gemensamt har en konstant dialog utförts samt att författarna gett varandra tips och råd. När hela kapitlet Kunskapsöversikt var färdigställt korrekturlästes samtliga delar. Författarna hade då befogenhet att rätta till felaktiga meningsbyggnader samt stavfel i alla områden.
Tredje författaren lade en grund till enkäten som de övriga läste igenom och reviderade. Andra författaren skickade sedan ut mejl till de 10 personer ansågs intressanta för uppsatsen. Därefter mejlade hon även enkäten till de fem personer som valt att ställa upp. Det material som inkom av enkätsvaren delades upp efter våra frågeställningar. Var och en tilldelades ett antal frågor som vi sedan hade fokus på då vi gick igenom samtliga enkäter.
Litteratursökning
Insamlandet av litteratur till detta avsnitt har skett parallellt med att materialet nedtecknats. Avsikten var att ge uppsatsen en god grund och det ansågs även nödvändigt inför det fortsatta arbetet med enkäterna. Den litterära underlag som har använts i uppsatsen är av varierande karaktär, såväl vetenskapliga litteratur som rapporter och dagstidningsartiklar presenteras i kunskapsöversikten. Anledningen till detta är att kunskapsläget om sex som självskadehandling har framstått som relativt lågt, det har således varit svårt att finna enbart vetenskaplig litteratur relaterad till ämnet.
Sökningen har till stor del skett på Umeås olika bibliotek samt genom akademiska databaser på internet så som SocIndex och Artikelsök, samt Scholar Google. Några sökord som har använts är; sex som självskadebeteende, promiskuös, destruktivt sex, sexual self-harm, destructive sexual behaviour, skadebeteende, self-harm, self mutilation och andra relaterade begrepp. Utöver dessa sökningar har även hjälp att hitta litteratur tagits från referenser och litteraturhänvisningar i redan funnet material.
Kunskapsöversikt
Detta avsnitt behandlar tillgänglig litteratur som rör fenomenet sex som självskadehandling. Det material som främst har används till denna kunskapsöversikt var forskning, informativa skrivelser, biografier samt dagstidningar.
Sex som självskadehandling
Stiftelsen Allmänna Barnahus gav år 2012 ut en informativ bok som heter “Unga som skadar sig genom sex”. Boken bygger på en kvalitativ studie bestående av semistrukturerade intervjuer med fyra unga som skadar sig genom sex (15-18 år) samt sex yrkesverksamma som kommit i kontakt med denna målgrupp (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). De baserar även sin studie på litteratursökningar. En yrkesverksam i denna studie upplever att sex som självskadehandling har börjat uppmärksammas först på senare år, främst genom utförda studier om sexuell exploatering. Den yrkesverksamme menar att den tydligaste formen av sexuella självskadehandlingar är då ungdomarna vid ett flertal tillfällen utsätter sig för våldsamt sex som även medför fysiska skador. Många gånger är skadorna dock psykiska och blir därmed inte synliga för allmänheten, vilket försvårar för andra att upptäcka problematiken (ibid.). I Svenska Dagbladet beskrivs att sexuella självskadehandlingar är mer svårupptäckta än övriga självskadehandlingar (Sjöström, 2012, 3 september). Dock framkommer i den definition av sex som självskadehandling som nämns i Jonsson och Lundström Mattsons (2012) bok att det sker förändringar hos de unga som kan uppfattas av omgivningen.
Kan man veta vilka som skadar sig genom sex?
I Jonsson och Lundström Mattson (2012) beskriver en professionell om att det är i majoritet unga kvinnor som söker stöd eller hjälp för sexuella självskadehandlingar, dock ökar även antalet unga män och transpersoner som hör av sig. Enligt Ungdomsstyrelsens rapport (2009) ”Se mig – unga om sex och internet” från 2009 är unga män i årskurs 3 på gymnasiet mer representerade (1,7 procent) bland dem som har sålt sex än unga kvinnor (1,2 procent) i samma årskurs. Professionella bör bli bättre på att upptäcka dessa utsatta unga män (Jonsson & Lundström Mattsson, 2012).
Självskadande sex är något som skadar på insidan istället för att vara en yttre, fysisk självskadehandling, och många gånger är dessa psykiska skador de enda som består (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). I Sjöströms tidningsartikel beskrivs att många av de utsatta ungdomarna som använder sig av självskadande sex mår dåligt på otaliga sätt (2012, 3 september). Det nämns att ungdomarna i vissa fall har börjat med någon annan självskadehandling såsom självstympning för att sedan gradvis övergå till självskadande sex, medan andra skadar sig på olika sätt parallellt.
Det finns ingen tydlig orsak till varför dessa ungdomar väljer att skada sig genom sex, antalet orsaker till att ägna sig åt självskadande sex uppgår i antalet ungdomar som använder det (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). En yrkesverksam berättar att dessa ungdomar kommer från olika bakgrunder, med varierande familjer, klasser och skolprestationer. Det handlar ofta om ungdomar som är välfungerande utåtsett, men mår dåligt inombords. I forskaren och specialistsjuksköterskan Perseius (2012) bok, i en berättelse som bygger på författarens erfarenheter från arbetslivet, skrivs:
“Jag var en duktig flicka- hade bra betyg, var ett snille i matte och fysik samtidigt som jag
levde rövare [...] Att få höra att man var ´ett luder´ eller ´en hora´ eller få stryk av någon sviken pojkvän bekräftade bara min självbild. De fick inte se mitt riktiga jag. Vet förresten inte ens om jag har något ´riktigt jag´.” (s. 23).
Hur går sex som självskadehandling till?
att vid de tillfällen personen kände stark ångest fanns ett behov av att träffa någon om omedelbart. Vidare berättar ungdomen i Jonsson och Lundström Mattson (2012) att känslan innan sina sexuella möten bestod av stark ångest och att den ångesten medfört en omedvetenhet av vad som händer. Hjärnan stänger av, låter någon annan sköta situationen. I Sjöströms tidningsartikel (2012, 4 september) beskriver intervjupersonen att situationen någon annan dominerade också medförde en tillfällig tillfredsställelse av det onda som fanns inuti. Dock säger personen att kroppen efteråt återigen fylls av ångest, vilket resulterade i en nedåtgående spiral som ledde till nya självskador. Även en ungdom i Jonsson och Lundström Mattsons bok (2012) beskriver det negativa känslorna efteråt och säger att det uppstod äckel- och tomhetskänslor efter sexet. I Sjöströms tredje artikel (2012, 5 september) beskriver personen att ungdomarna utsätter sig för riskabelt sex med kontakter som de ofta har träffat via internet. En del ungdomar kan ibland uppsöka de mest brutala individerna för att de skall stämma överens med, och kunna uppfylla, det behov av självskada som de unga känner behövs.
Självskadans funktion
En yrkesverksam i Jonsson och Lundström Mattson (2012) förklarar att ungdomarna har olika drivkrafter att fortsätta med sina självskadehandlingar. Gemensamt är dock att de alla känner att de behöver dem. Vissa unga lägger mer betydelse vid den fysiska misshandeln, medan andra värderar den psykiska misshandeln eller bekräftelsen högre. Det är viktigt att vara medveten om att unga som använder sexuella självskadehandlingar inte gör detta för sin egen njutnings skull, utan för att dämpa ångest. I Perseius (2012) återfinns detta citat: “Jag var med
massor av killar och jag spelade en tjej som heter Julia. Den Julia som låg med killar i parti och minut för att få bekräftelse och för att förnedra och skada sig själv.” (s. 23).
De ungas generella intention med självskadehandlingar, oavsett om det gäller sexuella eller andra former av självskadande, är att få kontroll över sina känslor (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). I Svenska dagbladets artikel (Sjöström, 2012, 3 september) förklaras sexet som ett sätt att ventilera sin ångest, ett sätt att för en stund få smärtan fokuserad till något fysiskt, något som går att ta på. Ungdomarna engagerar sig i riskfyllt och/eller förnedrande sex på grund av att de känner en outhärdlig själslig smärta (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). Bekräftelse, bestraffning och förnedring kan få denna smärta att tillfälligt lägga sig. Forskarna Ekman och Söderberg (2009) nämner att befrielsen från smärta som beroendeframkallande. Denna blir under sexet någonting som går att se och att ta på. I den biografiska boken “Skamfläck” av Engvall (2011) beskriver en ungdom smärtan på följande vis: ”Min svullna läpp stramade och värkte och jag var tacksam över smärtan. Den tog med
mig långt bort, långt bortom nuet där jag brändes levande mellan benen.” (s.37).
I Jonsson och Lundström Mattson (2012) förklarar en yrkesverksam att avsikten med sexet är densamma som avsikten med självstympning. Detta är något som ungdomen i biografin “14 år till salu- en skakande svensk historia” av Engvall (2008) berättar: “ Jag ville göra mig själv
illa. Jag hade nog lika gärna kunnat skära mig eller något annat. Nu råkade det bli prostitution istället.” (s.42).
sexuella övergrepp. Undersökningen gjordes genom att kvinnorna fick besvara mätinstrument som berörde traumatiska upplevelser, dissociativa störningar, anorektiska samt bulimiska tendenser, psykisk hälsa och sexuella funderingar. Resultaten av studien visade bland annat att vissa av kvinnorna tolkade de självskadande handlingarna som ett bevis på sin existens. Det resultatet sammanfaller med vad några yrkesverksamma i Jonsson och Lundström Mattson (2012) har uppfattat att de unga får ut av sina självskadehandlingar. De menar att dessa genom självskadandet erhåller ångestlindring, bekräftelse, en känsla av att finnas till samt att någon bryr sig just då.
Det framkommer i Jonsson och Lundström Mattsons informativa bok (2012) att många av de unga känner sig “ruttna” på insidan. En ungdom förklarar att ingenting längre spelade någon roll. Det talas också om att dessa ungdomar har ett starkt behov att bli bekräftade av andra, och att de genom sex kan få den uppmärksamheten. Hur bekräftelsen tar sin form är varierande, i vissa fall får ungdomarna komplimanger på sitt utseende, medan de i andra fall kan känna att de åtminstone duger att ha sex med. En ungdom berättar att de positiva kommentarena var många, flest var dem från äldre män (ibid.). I de fall där männen slutat att höra av sig skapades känslor av otillräcklighet, vilket i sin tur motiverade ungdomen till att söka kontakt med andra män. Ungdomen berättar att kontakterna bekräftar på olika sätt, dels positivt, men även som ett bevis på att den unge inte är värd bättre.
Kontrollen i de sexuella situationerna
Ungdomarna upplever oro och ångest när de inte självskadar (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). En ungdom beskriver att maktlösheten var frigörande, avsaknaden av kontroll möjligjorde för att stänga av känslor. De självskadande handlingarna kan vara ett sätt att avsäga sig kontrollen för ett tag, likväl som de kan fungera som ett sätt för ungdomarna att återta kontrollen. En yrkesverksam beskriver att ungdomarna genom själskadandet försöker få tillbaka herraväldet över sitt liv och sin situation (ibid.). Det kan också fungera likt ett tillbakatagande av kontrollen på grund av tidigare traumatiska händelser. Följande är ett citat ur Engvalls (2008) biografi, där ungdomen beskriver detta: “Jag kände ett tvång av att på
något sätt ta tillbaka kontrollen. Att utsätta mig för samma sak, men på mina villkor.” (s. 42).
Vad känner ungdomarna?
Enligt forskarna Ekman och Söderberg (2009) vill många ungdomar som använder självskadehandlingar inte att omgivning skall få kännedom om det, och de strävar efter att dölja sina skadehandlingar. Självskadehandlingarna är ofta tätt sammanflätade med starka känslor av skuld och skam för de utsatta ungdomarna. Dessa känslor återkommer även i Svenska Dagbladets artikel (Sjöström, 2012, 3 september). En yrkesverksam i Jonsson och Lundström Mattson (2012) vill utöver skulden och skammen, även tillägga att majoriteten av dessa ungdomar känner sig ensamma. En ungdom i Ekman och Söderberg (2009) berättar självskadehandlingen utförs på gund av en egen avsky, men att självföraktet inte är anledningen till självskadornas uppkomst.
I Sjöström (2012, 5 september) framgår det att ungdomar som använder sex som självskadehandling ofta anklagar sig själva för att det destruktiva sexet sker. De känner sig ansvariga för att det många gånger är dem som söker kontakten med partners/potentiella partners och skuldbelägger sig själva. I Jonsson och Lundström Mattson (2012) säger en ungdom: “Jag får skylla mig själv att jag lever som jag gör. Det är bara mitt fel och ingen
annans, men jag är säker på att detta kommer att bli min död om jag inte ser till att sluta” (s.
En yrkesverksam menar att unga män som utsätter sig ofta känner starkare skam än unga kvinnor som skadar sig med sex. Anledningen till detta är att den motsatta partnern ofta är män, och de utsatta männen har fler delfaktorer att bearbeta, utöver övergreppen (ibid.). Hotbilden de unga möter
Sexuella självskadehandlingar medför såväl fysiska som psykiska skador, misshandel och smittorisk är en del av dessa ungdomars vardag (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). De anser sig inte heller ha rätt att ställa några krav på sina sexpartners och blir istället ofta utsatta för hot om att utföra de handlingar som partnern önskar. I Sjöströms tidningsartikel beskrivs att ungdomarna även kan bli hotade om att personlig information eller sexuella bilder skall spridas (2012, 3 september). Hoten om att distribuera sexuella bilder över nätet benämner en ungdom i Jonsson och Lundström Mattson (2012) som orsaken till den första oönskade sexuella kontakten med en man. I en av Sjöströms artiklar beskriver ungdom att männen både hotade att exponera hennes bilder, men även att de skulle skada henne och hennes familj om denna inte gjorde dem till lags (2012, 3 september). Uppföljande artikel benämner det maktövertag som männen har över dessa ungdomar, och hur de genom hot och manipulation kontrollerar och exponerar ungdomarna (Sjöström, 2012, 4 september). Ungdomarna kan även involveras i sexuella akter som innehåller flera okända män, detta är något som ungdomarna i Engvalls (2008, 2011) biografier har beskrivit.
De som utnyttjar dessa ungdomar är inte intresserade av att andra skall få reda på att de köper eller kräver sexuella tjänster, tanken på att ungdomarna skulle avslöja deras mörka hemlighet skrämmer dem (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). För att förhindra detta tar de till ungdomarnas skräck som ett medel att försäkra sig om deras tystnad. En ungdom i Engvalls biografi (2011) beskriver att mannens ord var skrämmande, att hela han osade av hat och kyla. En väldigt talande beskrivning av dessa ungdomars situation återfinns i Engvall (2008):
“Jag kröp ihop i sängen, försökte skyla hela mitt nakna jag med det solkiga täcket. En kall gegga mot benet samtidigt som Mats spottade på mitt golv. - Jag ska döda dig om du säger något. [...] Förresten är det ändå ingen som tror på en hora.” (s.16).
Bakgrundsfaktorer till sexuella självskadehandlingar
Detta avsnitt behandlar några bakgrundsfaktorer till att unga väljer att skada sig genom sex. De faktorer som presenteras är frekvent förekommande i litteratur om sex som självskada. Dessa är inte heltäckande och samtliga unga som skadar sig sexuellt har sin egen drivkraft. Sexuella övergrepp
framkom även i studien att ungdomar som säljer sex kan använda sig av handlingen för att dämpa ångest som uppkommit vid tidigare sexuella övergrepp, och att sexet då blivit en slags självskadehandling.
Liksom i Svensson m.fl. (2013) framkommer det i Rodriguez-Srednickis (2008) studie att självskadehandlingar kan verka ångestdämpande efter ett sexuellt övergrepp och få ungdomen att känna sig levande igen. Rodriguez-Srednicki menar dock att effekten av detta kan bli att ungdomen också stänger av sig själv från att kunna känna positiva känslor. Eftersom den som utför de sexuella övergreppen växlar mellan att ignorera handlingen och sedan genomföra den skapas en osäkerhet och förvirring hos ungdomen (Bowlby, 2010). Att en ungdom sedan själv väljer att kliva in i riskabla sexuella situationer är även det en risk som fördubblas i och med att tidigare sexuella övergrepp (Rodriguez-Srednicki, 2008). En yrkesverksam beskriver i Jonsson och Lundström Mattson (2012) att många av dessa ungdomar mår väldigt dåligt och på något sätt vill dämpa sin ångest. Det blir då enkelt att ta till det sätt de redan känner till, nämligen skadande sex. I ett citat i Svenska Dagbladet beskrev en personen såhär: “Sex var
redan något smutsigt. Det var lättast att ta till det som låg närmast mina egna erfarenheter. Och den enda gången jag hade fått någon bekräftelse var genom sex. Jag saknade också spärren, att säga nej.” (Sjöström, 2012, 4 september).
En ungdom i Jonsson och Lundström Mattsons informerande bok (2012) beskrev våldtäktstillfället såhär:“Jag är så oerhört dum i huvudet. Jag skulle ju bara dragit, men jag
vågade inte. Sedan kunde jag inte sluta. Jag började träffa en massa andra män att ha sex med [...]” (s.21). Nilsson och Wallqvist (2007) skriver i sin bok om våldtäkt som något som
även efter händelsen begränsar livsutrymmet. Detta på grund av att våldtäktsmannen under händelsen tar kontrollen över den utsattes liv, vilket senare är en känsla som många gånger lever kvar. Efter händelsen är det vanligt att den utsatte förtränger händelsen och försöker att återgå till ett “normalt” liv. För de personer som redan innan våldtäkten hade en dålig självkänsla kan händelsen bli en form av bekräftelse på den redan negativa bilden. Efter våldtäkten är det vanligt att återigen söka sig till sexuella kontakter. I en bok om självhjälp efter en våldtäkt beskrivs att vissa personer väljer att söka sig till situationer där de uppenbarligen kommer att bli utsatta (Nilsson & Wallqvist, 2007). Monika Mardell, refererad i Nilsson och Wallqvists (2007), beskriver att sökandet av sexuella situationer kan bli tvångsmässigt och att det handlar om att återuppleva våldtäkten om och om igen. Eftersom personen här söker sig till den sexuella situationen kan det handla om upplevser av en viss typ av kontroll som vid den första våldtäkten inte existerade.
Föräldrarelationens betydelse
Forskarna Olsson och Olsson (2008) skriver att det idag finns forskning som pekar mot att ett barns anknytningsmönster och dess personlighetsutveckling tycks följa ett gemensamt
mönster. Anknytningsforskaren Bowlby (2010) menar på att anknytningspersonernas förmåga att ge sitt barn närhet och omsorg är extra viktigt när ett barn ska bygga upp den
En vetenskaplig artikel av Lundh m.fl. (2010) beskriver vikten av en bra relation mellan barn och förälder för att den unge inte ska försätta sig själv i självskadande situationer. Det är svårt att balansera dagens krav på självständighet och personlig utveckling med behovet som finns av närhet och omsorg (Olsson & Olsson, 2008). Självständighet kan vara nästintill omöjlig att bygga upp utan en trygg bas och barnet kan då istället få svårigheter att skapa nära kontakter med andra människor samt ha svårt att relatera händelser till övriga världen även i vuxen ålder (Bowlby, 2010). De barn som under sin uppväxt inte fått ett positivt bemötande av
anknytningspersonerna är också de barn som har störst risk att utveckla en negativ självbild. De kan få en bild av sig själva som värdelösa och otillräckliga, och en känsla av att de inte är värda mer. Att som ung bli misstrodd i sina känslor och tankar kan också göra att förmågan att visa känslor senare helt utesluts (Bowlby, 2010).
I inledningen till Engvalls (2008) biografi beskrivs det som viktigt att föräldrar vågar se och prata med sina barn. I boken “Att tämja en vulkan” av Perseius (2012) beskrivs att föräldrar oftast inte ser, eller väljer att titta bort, när ungdomen skadar sig själv. Nedanstående citat visar ett exempel på detta:
“Mamma och pappa märkte ingenting, eller så ville de inte se. Samma sak med storasyrran. Hon är av samma sort som mina föräldrar bara yta. Så länge jag hade bra betyg la de sig inte i. Bara fasaden var välputsad så var de nöjda. [...] När jag sedan bytte skola inför tvåan bestämde jag mig för att göra slut med tysta, blyga, rädda Julia. Jag lämnade henne hemma på rummet och gick till skolan som luder-Julia istället. Jag slutade nästan helt att rispa mig och jag sket i vad jag stoppade i mig - både vad gäller mat och kukar. Mamma och pappa verkade nöjda med att jag var “mera social” som de sa.” (s. 23).
Individuella erfarenheter
Forskarna Magnusson m.fl. (2009) skriver om att ungdomars sexualitet fortfarande lever utifrån en idealbild där kärlek ska komma i främsta rummet och att detta är någonting som samhället skapar. Idag har idealbilden till en viss del börjat suddas ut och den sexuella bilden har blivit mer frisläppt (ibid.). Journalisten Sjöströms artikel visar en tydlig gemensam orsak till varför ungdomar väljer att skada sig med sex, nämligen avsaknaden av närhet, kärlek och bekräftelse (2012, 5 september). I den vägledande boken av Jonsson och Lundström Mattson (2012) nämns att ungdomar som skadar sig med sex beskriver ofta sig själva i termer som annorlunda, ensamma, värdelösa och utanför. De har inte sällan låg självkänsla och mår ofta väldigt dåligt. Sex är då något lättillgängligt och den egna kroppen är det lättaste att utnyttja. Sex syns inte heller på samma sätt som om man skär sig (Sjöström, 2012, 3 september). Längtan efter bekräftelse gör att de unga får svårare att sätta gränser och uppskattar istället den lilla dos av positiv bekräftelse de får (Sjöström, 2012, 4 september). Dessa ungdomar förstår oftast vilka risker utsätter sig själva för. De visar inte utåt att de mår dåligt vilket gör att det sällan är någon utomstående som väcker misstankar (Sjöström, 2012, 5 september). I Engvalls bok “Skamfläck” (2011) finns detta citat som beskriver hur en sexuell kontakt kan fungera som ångestdämpning, dock bara för stunden och hur detta påverkar ungdomen:
Internet som arena
I en kvantitativ studie som gjordes på 2000 barn (9-12år) och unga (12-16 år) år 2010 framkom att 74 procent av de unga hade en egen dator (Statens mediaråd, 2010). Studien utfördes via postenkäter och resultaten påvisade även att 18 procent av alla som varit med i undersökningen (både barn 9-12 år och unga 12-16 år) använde datorn mer än tre timmar per dag. På frågan om vad ungdomarna helst gör på sin fritid svarade 70 procent att de helst använde internet (ibid.). Ungdomsstyrelsen gjorde år 2009 en kvantitativ undersökning kallad “Se mig, unga om sex och internet”, bland unga i gymnasieskolans tredje årskurs. 3503 elever på 119 skolor ställde upp i undersökningen där det bland annat framkom att 93 procent av dessa ungdomarna använde internet när de var ensamma hemma.
I Palmgrens (2007) etnologiska analys av ett antal dagböcker på internet bestod skribenterna av unga flickor. Internet är en arena där normer konstrueras och framförallt kroppsliga ideal. Det beskrivs att ungdomars internet-identiteter tillslut tenderar att vara det deras verkliga jag och det enda som personen i fråga fokuserar på (Palmgren, 2007). I liknelse beskriver även Jonsson, Warfinge och Banck (2009) i sin rapport att internet i första hand används för att söka uppmärksamhet. Rapporten grundades i en undersökning där många olika personer medverkar, till exempel kontaktades barn som råkat ut för sexuella övergrepp via internet, ungdomsnätverk och referensgrupper (ibid.). Forskarna Svedin och Jonsson (2012) beskriver också uppmärksamheten som en stor bidragande faktor till att ungdomar som söker destruktiva kontakter också befinner sig i internetvärlden. De beskriver i sin delrapport “Online är jag någon annan” att sökandet av uppmärsamheten bland dessa ungdomar oftast beror på en dålig självbild. “Online är jag någon annan” är ett doktorandprojekt som innehåller både kvalitativa och kvantitativa data. Det handlar främst om unga som skickar, visar eller säljer sexuella tjänster online. De ungdomar som ställde upp i studien skulle vara mellan 15-25 år och ha erfarenhet av att sälja sexuella tjänster online innan 18 års ålder. Det var sammanlagt 11 personer som ställde upp i studien (ibid.).
Ungdomar som söker sexuellt destruktiva kontakter är också de ungdomar som tar de allra största riskerna och de som i ett senare led letar efter offlinekontakter för att få utlopp för sina känslor. Det är dessa ungdomar som också erbjudit sexuella tjänster mot betalning (Jonsson m.fl., 2009). Betalningen i sig ses dock av ungdomarna som en sekundär del och det är internet som gör både säljandet (för ungdomarna) och köpandet (för de vuxna) möjligt (Svedin & Jonsson, 2012). De menar att både mobiltelefoner och internet är viktiga delar i ungdomarnas säljande av sex.
När chattandet övergått till offlinemöten blir dessa sällan som ungdomarna tänkt sig och med svårt att säga nej blir de ofta utsatta för grövre sexuella upplevelser än vad de från början förväntat sig (Svedin & Jonsson, 2012). Mötena innehöll inte sällan övergrepp med en stor dos av våld samt ofrivillig fotografering och filmning. Svedin och Jonsson (2012) har också via tidigare forskning dragit slutsatsen att de ungdomar som sålt sex via internet även skulle ha gjort detta utan internets tillgänglighet men att tillgängligheten däremot gör det svårare för de ungdomar som sålt sex att sluta med sin destruktiva handling.
sexakten och att detta beror på att de unga antingen helt stängde av sina känslor alternativt att den fysiska smärtan helt övertog den psykiska (ibid.).
Psykisk ohälsa
När vi talar om psykisk ohälsa idag innefattar detta begrepp allt ifrån nedsatt psykiskt välbefinnande till allvarliga psykiska störningar eller psykiska sjukdomar (Stain, 2008). Ångest, oro, nedstämdhet och sömnrubbningar är vanliga symptom som alla kan drabbas av i viss mån, men när dessa tillstånd intensifieras och skapar svårigheter som hindrar individen att klara av sitt vardagliga liv talar man om psykisk sjukdom. I en Jonsson och Lundström Mattsons informerande bok "Unga som skadar sig genom sex" kan psykisk ohälsa ses både som en orsak och ett symptom till självskadande handlingar. I en svensk studie om ungdomar som sålt sex visade det sig att man såg ett samband mellan att avsiktligt skada sig själv och psykisk ohälsa (Svensson m.fl., 2013). De ungdomar som sålt sex hade en sämre psykisk hälsa än andra ungdomar (ibid.).
En litteraturstudie som gjordes av forskare, inriktade på psykosomatiska sjukdomar, i Berlin visade på ett starkt samband mellan självskadehandlingar och ångest, depression samt aggression (Fliege, Lee, Grimm & Klapp, 2009). Man såg även ett samband mellan självskadande handlingar och svårigheter att uttrycka och förstå sina känslor. I
Socialstyrelsens undersökning “Vad vet vi om flickor som skär sig?” (2004) framkommer att man ser ett samband mellan psykiska störningar och självskadehandlingar. Detta kom man även fram till i en studie som gjordes i Storbritannien med 150 ungdomar från 15 år och uppåt (Haw, Hawton, Houston & Townsend, 2001). Genom intervjuer och frågeformulär
bekräftades att det finns ett samband mellan avsiktliga självskadande handlingar och psykiska störningar samt personlighetsstörningar. Man fann även stöd för att både psykiska störningar och personlighetsstörningar ofta förekommer samtidigt hos unga individer som använder sig av självskadehandlingar. För att fastslå undersökningspersonernas tidigare och nuvarande psykiska symptom användes en intervjuguide baserad på diagnoskriterier enligt ICD-10. Studien visade att den mest förekommande psykiska störningen var depression, som förekom bland hela 70 procent av undersökningspersonerna, medan alkoholberoende kom på andra plats. Ångestsymptom samt ätstörningsproblematik var också relativt vanliga psykiska
störningar i samband med självskadehandlingar. I denna studie kom man även fram till, som i många andra liknande studier, att borderline personlighetsstörning är den vanligast
förekommande diagnosen som kan härledas till självskadande handlingar, eftersom
självskadandet ses som en del av diagnosen (ibid.). Forskaren och specialistsjuksköterskan Perseius (2012) skriver att diagnosen emotionell instabil personlighetsstörning är väl
förknippad med självskadehandlingar, och beskriver även att forskningsöversikter visar på att omkring 75 procent av de individer som getts diagnosen även använder sig av självskadande handlingar. Individer diagnostiserade med emotionell instabilitet använder sig oftast av ytliga, upprepade självskadande handlingar.
traumatiska händelser, ätstörningar, posttraumatisk stress, personlighetsstörningar samt dissociativa störningar som bakomliggande orsaker till självskadande handlingar.
Stöd och hjälp
I en undersökning som IF/Springtime gjort (2012) framkom att endast 13 procent av de ungdomar som använt sex för att skada sig också har sökt hjälp för detta. Sju procent svarade att de inte är säkra på om de sökt hjälp för sina självskador och 80 procent menade på att de inte sökt hjälp alls (ibid.). I Svedin och Jonssons studie (2012) medverkade 11 ungdomar som haft erfarenhet av att sälja sexuella tjänster. Alla dessa ungdomar beskrev sig som överkörda och att de inte kände sig trodda av de professionella som också utryckte en okunskap och ovilja att prata om ämnet. Endast en av intervjupersonerna var nöjd med sin kontakt med en professionell aktör och det var också endast den personen som lyckades sluta sälja sex (Svedin & Jonsson, 2012).Det framkom i en svensk studie gjord av forskarna Svensson m.fl. (2013) att ungdomar som sålt sex och sedan sökt hjälp och stöd för detta inte var nöjda, eftersom fokus lagts mer på faktorer runtomkring än på den faktiska handlingen. En orsak till bristfälligt stöd kunde enligt studien vara att den person ungdomen vänt sig till saknade kunskap om att det finns ungdomar som säljer sex.
En yrkesverksam beskriver i Jonsson och Lundström Mattsons bok (2012) att de ungdomar som skadar sig genom sex behöver hjälp. Det framkommer att ungdomarna främst behöver hitta ett annat sätt att lindra sin ångest på och för att lyckas med det krävs att någon motiverar och hjälper till i förståelsen om att det finns andra vägar att gå. Det finns också förklarat att dessa ungdomar behöver hjälp att leva ett normalt liv (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). I Jonsson och Lundström Mattson (2012) framkom att alla de yrkesverksamma som intervjuats pekade åt samma håll; behovet av stöd och hjälp för de unga.
Internet som terapi
Etnologen Johansson (2010) beskriver i sin avhandling hur internet kan verka i terapeutiskt syfte för ungdomar som självskadar. Ungdomarna återfinns då främst i forum där de förenas med andra ungdomar i liknande situationer. Johansson skriver om att ungdomar med en självskadande problematik på något sätt vill få utlopp för sitt psykiska lidande och att skrivandet kan fungera som en bra ersättning för den självskadande handling.
Grände och Lindqvist (2012) har i ett metodmaterial till vuxna som arbetar med ungdomar beskrivit att den verkliga offlinevärlden har en stark idealbild av hur unga människor ska vara och hur sexualitet ska se ut. De beskriver ett internet som öppnar upp för ett normkritiskt tänkande och en plats där personer med olika sexualiteter får möjlighet att känna sig normala (ibid.).
sammarbete med tre stycken chattsajter starade av vuxna; UMO.se, Tjejzonen.se och Killfrågor.se. På dessa sidor är syftet främst att ungdomarna ska kunna söka information samt få stöd i frågor som kan anses jobbigt att prata om offline (Löfgren & Aspán, 2011).
Vuxenvärldens stöd
I “Online är jag någon annan” beskriver de ungdomar som självskadar att den vanligaste reaktionen de fått av föräldrarna var “inte nu igen” (Svedin & Jonsson, 2012). Engvall (2008) skriver i sin biografiska bok “14 år till salu” om vikten av föräldrarnas engagemang. En förälder eller en vuxen måste våga bry sig, måste våga fråga igen, igen och igen. Att för en ungdom berätta om en självskada är väldigt jobbigt på grund av den skam och skuld som uppkommer för vad ungdomen har utsatt sig själv för. Det är då viktigt att det finns ett uppbyggt förtroende och att någon orkar och vill lyssna (Engvall 2008).
Trots att sex som självskadehandling är ett svårt ämne att prata om, både för yrkesverksamma och för de unga, finns det ingen ursäkt att inte göra det (Jonsson & Lundström Mattson, 2012). Det läggs ett extra stort ansvar på den yrkesverksamme som också är ansvarig att se till att ämnet kommer på tal. Ett sätt kan vara att lägga in sex som en standardfråga när socialtjänsten talar med ungdomar. Eftersom det är ett stort steg för en ungdom att prata om att om den egna sexuella självskadehandlingen är det extra viktigt att den yrkesverksamme fångar upp minsta signal om att något inte står rätt till (ibid.). I en av Sjöströms tidningsartiklar framkommer att det också är viktigt att föräldrar/vårdnadshavare till ungdomar vågar se tecken och inte använder undanflykter som “det är bara puberteten” eller tänker att någon annan får ta hand om problemet (2012, 5 september).
Resultat
Respondenterna till denna uppsats har bestått av professionella aktörer som i sin yrkesroll på något sätt kommit i kontakt med fenomenet sex som självskadehandling. Dessa har varierande utbildningsgrader och olika former av erfarenheter, både personliga och yrkesmässiga. I denna resultatdel kommer dessa att benämns med avidentifierade namn såsom respondent 1, 2, 3 och 4 (hädanefter Re 1, Re 2, Re 3 och Re 4). Resultaten av enkäterna kommer att presenteras utifrån teman. Dessa teman presenterar enkätsvaren och de har uppkommit genom de områden som respondenterna valt att lägga fokus på.
Fenomenet i sig
Re 1 och Re 2 nämner att deras definition av sex som självskadehandling bygger på att en person skadar sig med sex för att dämpa någon form av ångest. Re 2 lägger också till att det handlar om ett mönster av att söka sig till sådana sexuella situationer som ofta innebär både psykiskt och fysiskt lidande. Re 1 och i Re 3 menar på att de sexuella val som ungdomen gör inte behöver innebära att ungdomen vill ha sex överhuvudtaget eller med just den personen. Att använda sex för att skada sig menar Re 3 kan vara ett sätt som varken syns utanpå eller ligger i ungdomens direkta kontroll. Respondenten skriver om en kontrollöverlämning där ungdomen låter någon, en eller flera, skada honom/henne utan någon som helst kontroll över situationen. Ett citat ur Re 3:s enkät skrevs såhär: “Man har sex med många eller på ett sätt
Re 4 anser att självskadehandlingar i stort är ett svårdefinierat begrepp och skriver om en generell definition där handlingen bör vara avsiktlig och ge upphov till yttre skador, men samtidigt inte vara av självmordsavsikt. Dock anser Re 4 att denna definition kan problematiseras eftersom det bland annat kan vara svårt att avgöra när en handling är av självmordsavsikt. Den definitionen blir även svår att använda när det handlar om självskadehandlingar där inga direkta yttre vävnadsskador uppstått. Re 4 beskriver också vikten av att beakta hur faktorer som till exempel genus, klass och etnicitet påverkar hur begreppet uppstår av vad som anses som friskt och sjukt. Respondentens egen definition av vad sex som självskadehandling är handlar om ungdomens egen uppfattning av sitt eget beteende och vilket lidande det ger upphov till. Re 2 skriver att det är först när handlingen orsakar lidande eller försämrad funktion i skolan eller i övriga livet som man vet att det rör sig om en självskada.
Bidragande faktorer till att skada sig genom sex
Detta avsnitt inleds med ett citat ur Re 3:s enkätsvar: “Till synes kan vem som helst börja med
sex som självskadande handling, men oftast finns det en orsak som utlöser det hela.” Vilka
anledningar som får ungdomar att börja med just sexuella självskadehandlingar tror Re 4 är många. Enligt Re 3 är det även vanligt att dessa ungdomar skadar sig på flera olika sätt. Samtliga respondenter är överens om att dessa ungdomar mår väldigt dåligt och att de lider av ångest.
Re 1, Re 2 och Re 3 har alla valt att tala om sexuella övergrepp som en bidragande faktor till att unga väljer att skada sig genom sex. Re 1 valde dock att framställa detta som både fysisk och psykisk sexuell kränkning, och att de sexuella självskadehandlingarna grundar sig i trauman angående sin kropp, sexualitet eller relationer. Vidare skriver Re 1 även om försummelse i hemmet som en traumatisk upplevelse som kan bidra till att ungdomarna utvecklar ett behov av självskadehandlingar. Även Re 2 berör föräldrarelationen som en faktor, frånvarande eller ouppmärksamma föräldrar kan utgöra tomma hål i själen hos ungdomarna. Re 2 menar även att det är gemensamt hos dessa ungdomar att de inte upplever sig sedda av vuxenvärlden och att de upplever att vuxna inte finns där för dem. Ungdomarna tvingas därför anstränga sig för att upprätthålla bilden av att de fortfarande mår bra. Också Re 3 skriver om hål inom de unga, som inte blir fyllda. Enligt Re 1 suktar dessa ungdomar efter bekräftelse, att de genom sexet kan ha funnit något som stillar detta behov.
Re 4 beskriver strukturella problem som samhället måste ta itu med, det finns underliggande problem på samhällsnivån som påverkar, så som stress, ojämlikheter och genusidealet. Dessa faktorer påverkar därefter, på olika sätt, de ungas liv. Kriser i de ungas liv är något som både Re 1 och Re 3 skriver om. De beskriver att dessa kriser kan variera i grad. Dessa kriser uppstår i olika situationer och båda två menar att det kan röra sig om händelser både i och utanför hemmet, bland familj eller vänner. Några exempel som Re 1 nämner är; våld i hemmet, separationer, mobbning och problem i skolan/på arbetet.
Vår kultur och den tid vi lever i är något som Re 4 anser skulle kunna påverka varför unga väljer att skada sig med just sex. Respondenten forskar generellt om självskador och är noga med att poängtera detta, men tror att sex som självskadehandling skulle kunna vara ett tidstypiskt sätt att uttrycka sig då samhället blir allt mer sexualiserat.
