Äldres upplevelser av ensamhet
Rebecka Simonsson Alexandra Wårdenius
2016
Sjuksköterskeexamen Sjuksköterska
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Äldres upplevelser av ensamhet – En litteraturöversikt
Experiences of loneliness among the elderly – A literature review
Rebecka Simonsson Alexandra Wårdenius
Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Anja Söderberg
Abstrakt
Den åldrande befolkningen är ständigt växande och om mindre än 35 år framåt beräknas en fjärdedel av Sveriges invånare utgöras av personer över 65 år. Denna grupp
människor är densamma som utgör en riskgrupp för att drabbas av ensamhet. Ensamhet är ett komplicerat begrepp men är ett fenomen som på olika sätt kan ha stor inverkan på både hälsa och välbefinnande. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva äldre personers upplevelser av ensamhet i ordinärt boende. Studien genomfördes som en kvalitativ manifest innehållsanalys där 9 studier analyserades. Resultatet blev 5 slutkategorier, att känna lidande, att uppleva livsförändringar och att vara lämnad åt sitt öde, att känna betydelsen av resurser och gemenskap, att känna sociala svårigheter och oförmåga till kommunikation och att känna frihet och välmående. Ensamhet upplevdes i relation till att livet hade förändrats och gav känslor av övergivenhet. Äldre upplevde i och med ensamheten även skam, sociala svårigheter och begränsningar. Det fanns resurser, såsom sällskap och sysselsättningar av olika slag som påverkade de äldres upplevelse av ensamhet positivt. I samband med upplevelse av ensamhet kände äldre även sig fria då de hade möjlighet att själva bestämma, vilket fick dem att känna välbefinnande. Slutsatser av litteraturstudien är att ensamhet präglas av subjektiva känslor och är ett ämne vi måste öka medvetenheten kring för att främja de äldres livskvalité.
Nyckelord: Ensamhet, äldre, upplevelser, litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys, omvårdnad.
I takt med att människor lever längre och föder färre barn har åldersstrukturen i Sverige och Europa förändrats. Den åldrande befolkningen är växande och förväntas öka med 30 procent mellan 2010 och 2050 och en fjärdedel av den svenska befolkningen beräknas då vara över 65 år. Denna ökning ger i sin tur risk för ett ökat behov av vård och omsorg
(Folkhälsomyndigheten, 2014). Skingley (2013) menar att studier har visat på att den åldersgrupp som uppvisar en allvarlig förekomst av ensamhet är vuxna, äldre än 65 år och som bor hemma.
Människor är sociala varelser och behovet att tillhöra ett sammanhang är essentiellt. Det resulterar i ett behov av en trygg, säker och social miljö för att överleva och utvecklas. Om en känsla av ensamhet uppstår ökar individens vaksamhet för hot samt stärker dess känsla av sårbarhet, samtidigt som det ökar behovet av att återskapa sociala anknytningar (Hawkley &
Cacioppo, 2010). Ensamhet kan beskrivas som en motsvarighet till en variation mellan människors önskade och faktiska sociala relationer. Denna variation leder till en negativ upplevelse av att känna sig ensam, även om man är omgiven av människor som står en nära.
Variationen tyder på det faktum att känna sig ensam i själva verket inte innebär att man är ensam och vice versa (Cacioppo, London, Grippo & Goossens, 2015). Därigenom kan ensamhet betraktas som en subjektiv känsla eller upplevelse och det gör hur människan själv definierar begreppet viktigt.
En människas känsla av ensamhet varierar under livet och kan upplevas när som helst i livscykeln. Den kan utlösas i samband med en händelse eller förstärkas i ålderdomen
(Cacioppo et al., 2015). Ensamhet existerar därmed i alla åldrar och inverkar på olika sätt på de olika områden där omvårdnad bedrivs (Donaldson & Watson, 1996). Detta kan kopplas till att ensamhet har både sociala och emotionella komponenter och blir ofta utlöst av
förändringar eller förluster. Äldre är i synnerhet den grupp människor som ofta upplever förändringar i roller, relationer och levnadsmiljöer. Äldre patienter infinner sig ofta i flera typer av verksamheter där sjuksköterskor har sin yrkesutövning, bland annat i kommunen, akutsjukvården, psykiatrin och andra typer av hälso- och sjukvård (Donaldson & Watson, 1996).
Ensamhet som fenomen är påtagligt stigmatiserat i dagens samhälle. Enligt Golden (2009) är ensamhet kopplat till en negativ inverkan på hälsan och medför att risken för depression, självmord och annan typ av dödlighet ökar väsentligt. Enligt Gerst-Emerson och
Jayawardhana (2015) har de sociala interaktionerna och det sociala stödet en skyddande effekt gällande sjuklighet och dödlighet hos människor. Risken för högt blodtryck, depression och hjärt- och kärlsjukdomar är länkat till upplevelsen av ensamhet. Brownie och Horstmanshof (2011) menar även att ens sociala relationer och känslan av ensamhet har koppling till
dödlighet som är jämförbar med riskerna med fetma, stillasittande livsstil och möjligtvis även rökning. Dessa ovanstående riskfaktorer leder i sin tur till att ensamma individer kan bli mer vårdkrävande och faktum är att människor som lever i ensamhet är mer benägna att söka vård än de som lever tillsammans med andra.
Ensamhet är ett komplicerat begrepp och kan beskrivas utifrån tre dimensioner; intim
ensamhet, relationsensamhet och kollektiv ensamhet (Hawkley, Browne & Cacioppo, 2005).
Intim ensamhet, eller känslomässig ensamhet är den upplevda avsaknaden av en signifikant annan exempelvis en partner. Denna dimension är ensamhetens inre kärna som motsvarar en eller maximalt fem personer som individen förlitar sig på finns där som emotionellt stöd vid kriser. Studier där äldre personer deltagit visar på civilstånd som den mest avgörande faktorn för den intima ensamheten. Att ha en betydande make eller maka är förknippat med lägre nivåer av intim ensamhet samtidigt som förlust av en partner är kopplade till ökade nivåer (Cacioppo et al., 2015).
Den andra dimensionen, relationsensamhet eller alternativt social ensamhet är relaterad till den upplevda närvaron eller frånvaron av värdefull kontakt med vänner och familj, det vill säga personens sociala nätverk. Dessa kontakter fyller en funktion i form av sympati hos människan och kan bestå av ungefär 15-50 personer i dess omgivning som individen regelbundet träffar, interagerar med samt får stöd från. Denna relationsmässiga ensamhet återfinns hos både kvinnor och män, men har visat sig mer utbredd hos kvinnor. Den största riskfaktorn för social ensamhet är saknad av kontakt med betydelsefulla vänner och
familjemedlemmar (Cacioppo et al., 2015).
Den tredje dimensionen är den kollektiva ensamheten, den är relaterad till en persons värderade sociala identiteter eller “aktiva nätverk”, exempelvis grupp, lag, skola eller
nationalitet. I kollektiva grupperingar kan individen på ett distanserat sätt anknyta med andra likasinnade människor. En negativ indikator för den kollektiva ensamheten hos äldre är den mängd frivilligorganisationer personen tillhör, ju färre organisationer individen tillhör desto större är risken för att uppleva kollektiv ensamhet (Cacioppo et al, 2015).
Upplevelser av ensamhet har en viktig inverkan på välbefinnande och livskvalité (Tzouvara, Papadopoulos, & Randhawa, 2015) och kan medföra både ett emotionellt och ett fysiskt lidande. Enligt International Council of Nurses (2014) har sjuksköterskor ett ansvar i att främja hälsa och lindra lidande och det kan tolkas som att det innebär ett ansvar i att möta och hantera upplevelser eller känslor som ensamhet hos äldre patienter kan medföra.
En av de främsta orsakerna till ensamhet hos äldre är att de bor ensamma. Att leva ensam minskar delvis möjligheten till sociala kontaker och social integration. Ensamboende minskar mellanmänskliga kommunikationer och ömsesidiga stödtillfällen för känslan av tillförlitlig anknytning hos personen i fråga (Lou & Ng, 2012). Idag finns det för äldre olika typer av särskilt boende eller serviceboenden att tillgå. Dessa kan ge ökade förutsättningar för äldre att tillgodose ovanstående delar i vardagen som kan bli bristande i ett ”vanligt” boende.
Särskilda boenden kan minska känslor av ensamhet då de fokuserar på behoven hos den äldre, som exempelvis kan handla om gemenskap och att minska känslor av otrygghet och rädsla (Socialstyrelsen, 2011).
Trots den höga prevalensen av ensamhet hos äldre människor och de konsekvenser ensamhet kan medföra är ämnet sällan påtalat inom hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att öka kunskapen kring ämnet så att sjuksköterskor kan bemöta och hantera detta fenomen hos sina patienter. Murphy (2006) menar att det är viktigt att sjuksköterskor har en tvärvetenskaplig strategi för att möta de behov som ensamhet resulterar i hos äldre. Att utforma interventioner är en del, men det krävs även kunskaper som ger förmåga att identifiera tecken och symtom på ensamhet. Genom detta kan sjuksköterskor utgöra ett stöd i att bevara välbefinnande hos äldre och på så sätt även förebygga andra sjukdomstillstånd. Att ta del av patienters
upplevelser är av betydelse för att få en ökad förståelse för patienters behov och kunna bedriva en hög standardiserad vård (Kneeland, 2016).
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva äldre personers upplevelse av ensamhet i ordinärt boende. Äldre personer betraktas i denna studie personer med en ålder över 65 år.
Metod
Litteratursökning
Denna litteraturstudie utgår från ett inifrånperspektiv, eftersom den fokuserar på äldre människors upplevelser av ensamhet. En pilotsökning genomfördes i fritext, för att få en överblick i vad som publicerats inom det valda problemområdet. Därefter formulerades uppsatsens syfte. Sökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökorden som användes utformades utifrån syftet i form av qualitative, aged, loneliness och
institutionalization. För att kontrollera att sökorden användes på korrekt sätt slogs orden upp i databasens ämnesordlista, Medical Subject Headings (MeSH) (Willman, Stoltz, Bahtsevani, 2011, s. 69). Det gjordes en separat sökning på varje sökord, för att senare göra en sökning med alla termer tillsammans. Då användes de Booleska sökoperatorerna som kombinerade de olika söktermerna med orden AND, OR och NOT (Willman et. al., 2011, s. 71). Dessa sökord fick bra resultat i både Cinahl och PubMed. Inklusionskriterierna som användes för att
begränsa sökningen var att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2005 och 2015, att deltagarna i studien skulle vara över 65 år och att artiklarna skulle vara skrivna på engelska.
Denna uppsats fokuserar på äldre människor som bor hemma, därför användes
exklusionskriteriet institutionalization. Det exkluderar studier kring ensamhet som gjorts på äldre människor boende på någon typ av organiserat boende. Denna exklusion gjordes för att avgränsa sökningen samt fokusera på äldre människors upplevelser av ensamhet i ordinärt boende.
Tabell 1. Redovisning av systematisk litteratursökning.
Syftet med sökning: Syftet var att beskriva äldre personers upplevelse av ensamhet i ordinärt boende.
PubMed 2016-02-02
Begränsningar: English language, peer reviewed, artiklar publicerade 2005-2015, 65+.
Söknr *) Sökord Antal träffar Antal
granskade
Antal valda
S1 FT Qualitative 91631
S2 MSH Aged 817837
S3 MSH S1 AND S2 12922
S4 MSH Loneliness 999
S5 MSH Institutionalization 965
S6 MSH S3 AND S4 NOT S5 63 11 4
CINAHL 2016-02-02
Begränsningar: English language, peer reviewed, artiklar publicerade 2005- 2015, 65+
*Major heading: Qualitative
Söknr *) Sökord Antal träffar Antal
granskade
Antal valda
S1 CH Qualitative 9,789
S2 CH Aged 214,074
S3 CH S1 AND S2 9789
S4 CH Loneliness 654
S5 CH Institutionalization 633
S6 CH S3 AND S4 NOT S5 111 13 5
*MSH – MeSH-termer i databasen PubMed, CH – CINAHL headings i databasen CINAHL, FT - fritextsökning.
Kvalitetsgranskning
I sökningen som gjordes i Pubmed exkluderades 52 artiklar av 63 träffar. I sökningen som gjordes i Cinahl exkluderades 98 artiklar av 111 träffar. Studierna exkluderades på grund av våra exklusionskriterier, artiklarnas tillgänglighet och felaktiga fokusområden. Därefter kvalitetsgranskades 24 artiklar utifrån protokoll för kvalitetsbedömning av kvalitativa studier i
Willman, Stoltz, Bahtsevani (2011, s. 175-176). Resultatet av kvalitetsgranskningen presenteras i tabell 2. Granskningen skedde utifrån kriterier i protokollet gällande syfte, kontext, etiskt resonemang, urval, metod, giltighet, kommunicerbarhet, huvudfynd och slutligen en sammanfattande bedömning av studiens kvalité. Under kvalitetsgranskningen exkluderades ytterligare 15 studier på grund av de exklusionskriterier som valts. Några av artiklarna berörde äldre som bodde på organiserat boende, äldre som inte var inom det valda åldersspannet och var därför inte relevanta för denna litteraturstudie.
Tabell 2. Översikt av analyserade studier
Författare/År/L and
Typ av studie
Deltagare Metod Datainsamling/
Analys
Huvudfynd Kvalitet
Bonnewyn et al./2014/Belgien
Kvalitativ 8 Semistrukturerade intervjuer/Grundad - teori analys
En undersökning för att se vad som föregår självmordförsök hos äldre. Resultatet visar att en förlust av nära och kära är en stor anledning till att äldre i studien inte ser livet som värt att leva.
Medel
Graneheim &
Lundman &
Lundman/2010 /Sverige
Kvalitativ 30 Tematisk intervju/
Innehållsanalys
Upplevelsen av ensamhet var tvådelad, den var dels upplevd i termer av förluster och övergivenhet, medan förtroende och frihet beskrev fördelarna med ensamhet.
Heravi- Karimooi et al./2011/Iran
Kvalitativ 14 Semistrukturerade intervjuer/
fenomenologisk metod
Upplevelsen av ensamhet hos äldre människor som har blivit utsatta för våld.
Resultatet visar på att de känner sig övergivna av familj och vänner.
Hög
Författare/År/L and
Typ av studie
Deltagare Metod Datainsamling/
Analys
Huvudfynd Kvalitet
Kirkevold et.
al/2012/Storbrita nnien
Kvalitativ 78 Semistrukturerade intervjuer/hermenetis k tolkande analys
En undersökning som visar på hur äldre människor hanterar att leva “ensam” i
ålderdomen. Vissa deltagare beskriver sig själva som “ensamma”, andra inte.
Hög
Taube et
al./2015/Sverige
Kvalitativ 12 Semistrukturerade intervjuer/Induktiv analys
De sociala och fysiska barriärerna som hindrar äldre människor från att leva ett normalt liv.
Hög
Stanley et al./Australien/20 10
Kvalitativ 60 Semistrukturerade intervjuer/Tematisk analys
Ensamhet är påverkat av flera faktorer, främst en minskad kontakt med samhället. Deltagarna uttrycker vikten av social kontakt.
Medel
Rurup et al./2011/Nederlä nderna
Kvalitativ 31 Djupgående intervjuer/
Innehållsanalys med öppen kodning
Önskan om att dö hade antingen plötsligt triggats igång av traumatiska
livsupplevelser eller successivt utvecklats genom ett liv präglat av motgångar. Deltagare saknade kontroll över situationen och hade börjat ge upp.
Hög
Smith/2012 /USA
Kvalitativ 12 Tolkande fenomenologisk analys
Flera teman gällande ensamhet hos äldre uppstod genom studien.
Såsom försämrad hälsa, pension, förlust av partner och att inte längre kunna köra bil.
Medel
Svanström et al./2013/Sverige
Kvalitativ Fenomenologiska
intervjuer/
Hermeneutisk analys
Deltagare upplevde lidande, såsom ensamhet i samband vårdens insatser. Det skedde på grund av frånvaro av andra i vården, en avsaknad av dialog, en känsla av utanförskap och osäkerhet.
Hög
Analys
Metoden kvalitativ manifest innehållsanalys användes. Dataanalysen skedde genom att relevanta artiklar upprepade gånger studerades noggrant. Meningsbärande enheter som svarade mot syftet identifierades därefter. Dessa 155 textenheter som tagits ut lästes sedan upprepade gånger, översattes från engelska till svenska och kondenserades. Graneheim och Lundman (2004) skriver att kondensering innebär att textenheterna kortas ned, men att meningens kärna bibehålls för att sedan kategoriseras utifrån dess innehåll. Att skapa kategorier är stommen inom kvalitativ innehållsanalys. En kategori innebär en grupp textenheter som liknar varandra till innehållet. De textenheter som liknar varandra till innehållet, det vill säga att de återspeglar samma typ av budskap, placeras i samma kategori.
Vid kategorisering är målet att inga data ska bli utlämnad, även om den inte liknar någon av de kategorier som skapats. Däremot, när mänskliga upplevelser analyseras är det svårt att hitta passande kategorier till alla textenheter som extraheras ur artiklarna (Graneheim & Lundman, 2004). Författarna av denna uppsats arbetade med detta genom att inte göra textenheter för långa och därtill flera kategoriseringssteg för att stärka sorteringen av textenheter. Analysen av textenheterna gjordes av båda författarna.
Resultat
Litteraturstudien genomfördes som en kvalitativ manifest innehållsanalys och resulterade i fem slutkategorier, dessa redovisas i tabell 3. Kategorierna presenteras i löpande text och med citat som beskriver deras budskap.
Tabell 3. Översikt slutkategorier (n=5).
Kategorier
Att känna lidande
Att uppleva livsförändringar och att vara lämnad åt sitt öde Att känna betydelsen av resurser och gemenskap
Att känna sociala svårigheter och oförmåga till kommunikation Att känna frihet och välmående
Att känna lidande
De äldres beskrivningar av upplevelsen av ensamhet handlade om negativa känslor av hopplöshet, plågsamhet samt att känna sig sårbar, utsatt och hjälplös. I studien av Heravi‐ Karimooi, Rejeh, Foroughan och Vaismoradi (2012) uttryckte äldre att ensamhet präglades av känslor kopplat till smärta och lidande och beskrev den som något otrevligt, skadligt, grovt
och hemskt. Vidare upplevde äldre att ensamheten var en vanlig upplevelse som gav
allvarliga påföljder i deras liv då den fick dem att känna mycket smärta och präglade dem till ett negativt tänkande. De upplevde ensamheten som ett ogynnsamt öde vilket medförde plågsamma känslor som de menade att andra människor inte var mottagliga för eller något de ansåg sig skyldiga att uthärda (Stanley, et al., 2010).
I en studie publicerad av Kirkevold, Moyle, Wilkinson, Meyer och Hauge (2013) beskrev äldre att de upplevde sina ”ensamma liv” som krävande samtidigt som de kände tomhet och meningslöshet. Hos vissa var känslan av meningslöshet så framträdande att de saknade livslust och utvecklat en önskan att dö. Hopplöshet var också en orsak till att äldre kände en längtan efter att livet skulle vara över och att det fick vara nog. De hade förlorat hoppet och såg ensamheten som ett konstant tillstånd, att det var för sent för förändring och att
ensamheten skulle vara livet ut. Avsaknaden av hopp resulterade i sin tur i känslor av tomhet, otrygghet och ångest och att i vissa fall känna sig värdelös då de äldre inte hade något att sysselsätta sig med (Taube et al., 2015;Smith, 2012;Svanström, Sundler, Berglund & Westin, 2013;Graneheim & Lundman, 2010).
“I get so bored I could bloody scream.” (Kirkevold et al.,s. 399, 2013).
De plågsamma känslor som ensamhet medförde hos äldre var relaterade till olika delar i vardagen och vid olika tidpunkter, de blev påtagliga vid olika tider på dygnet, i samband med måltider och förvärrades på vintern. Exempelvis vid måltider blev ensamheten framträdande då äldre blev påminda om förluster och mer medvetna om sin situation. Nattetid ökade de negativa känslorna när de exempelvis la sig ner för att sova. På dagarna menade äldre att de var mer mer sysselsatta, även om ensamheten för en del fortfarande kvarstod dagtid. På vintern kände äldre att dessa känslor blev mer påtagliga på grund av mörkret och att känna sig instängd samt inte träffa andra (Taube, Jakobsson, Midlöv, & Kristensson, 2015;Stanley et al., 2010).
“As I said I can honestly say that [loneliness] I have experienced that in one or another, especially through the winter in particular, it can be a very lonely and depressing time. We don’t see a sign of a soul. Others have said the same thing to me.
In the winter when it is overcast and grey, it may not be raining but it is cold, you shut
yourself in your unit and it is the same in a house and you don’t see a soul and it can be very depressing and lonely” (Stanley et al., s.411, 2010).
Sårbarhet relaterad till ensamhet var en ytterligare aspekt i äldres lidande. De visste inte vad som väntade dem i framtiden och vem de kunde vända sig till, och det resulterade i känslor av sårbarhet och osäkerhet, vilket skapade en känsla av ensamhet (Taube et al., 2015). Äldre kände på olika sätt skräck, de fruktade att deras liv inte skulle bli bättre, att mer sjukdom och ensamhet väntade eller att slutet var nära. Sårbarheten visade sig också genom äldre personers oro att inte längre vara behövd eller inkluderade i samhället, något de upplevde som
deprimerande. (Stanley et al., 2010) Äldre uttryckte lidande i termer kopplade till att känna sig utsatt och hjälplös. I Heravi‐Karimooi et al., (2012) uttryckte äldre att de kände sig
känslomässigt utsatta och irriterade, vilket ökade deras upplevelse av ensamhet. Äldre menade även på att det på olika sätt fanns ett bristande stöd från vården som bidrog till eller förvärrade deras lidande och osäkerhet. Dels var den inverkan vårdgivare hade på de äldre inte tillräcklig då kommunikationen upplevdes som dålig. Detta medförde att äldre kände utanförskap och kände sig hjälplös samt sårbara i sin situation. Detta ökade eller förvärrade i sin tur
ensamheten de sedan tidigare känt (Taube et al., 2015;Svanström et al., 2010).
Att uppleva livsförändringar och att vara lämnad åt sitt öde
Äldre beskrev att de upplevde ensamhet i relation till att deras liv hade förändrats, såsom att människor dött ifrån dem och att de numer kände sig övergivna i relationer. Att nära och kära hade dött ifrån dem innebar både minskade och förlorade relationer samt en förlustprocess som kunde vara paralyserande och var svår att vänja sig vid. Detta resulterade i sin tur i att de hade svårt att hantera situationen (Heravi‐Karimooi et al., 2012; Kirkevold et al., 2013).
Närståendes bortgång, som ofta beskrevs som förlust av en partner, medförde känslor av saknad samt brist på socialt samspel och var en viktig faktor i ensamheten de upplevde. Detta fick dem att känna att de blivit kvar i ensamheten och de saknade någon att dela sitt liv med (Taube et al., 2015; Smith, 2012).
“Losing your loved one is the main thing. That is the main thing, and then friends....all your friends are gone, and all my family have gone, so, I mean, you feel as if you are on your own, an island of your own” (Kirkevold et al., 397, 2013).
Äldre upplevde även på olika sätt övergivenhet, de upplevde ensamhet som frånvaro av meningsfulla relationer och att bli lämnad och övergiven. Frånvaron av kontakt med andra var smärtsam och medförde att de kände sig lämnad åt sitt öde. De kände att ingen tog hand om dem och kunde ge känslor av att de hade förlorat allt (Bonnewyn, et al.,2014; Heravi‐ Karimooi et al., 2012) Äldre kände sig ofta övergivna eftersom relationerna i familjen förändrats då deras barn vuxit upp, vilket minskade frekvensen av möten med dessa.
Emellertid fanns det en förståelse till varför kontakten med nära och kära var förändrad, exempelvis att de förstod att deras barn hade fullt upp med sitt (Rurup, et. al., 2011).
I övergivenheten fanns ibland även starka inslag av att känna sig avvisad – att de tidigare gjort allt för sina barn men nu fick de ingenting tillbaka eller enbart smärta och ensamhet i
gengäld. Äldre kunde dela boende med barn, släktingar eller partner men upplevde ändå att det saknades en känslomässig relation och att de kände sig avskärmade eller bortstötta (Heravi‐Karimooi et al., 2012).
“I have 6 children and 11 nephews. They rarely come to visit me. I feel that my presence does not make any difference to them. They do not remember that they have a mother. It is so painful to think that you are completely alone or you feel that no one thinks of you” (Heravi‐Karimooi et al., s. 143, 2012).
Övergivenheten upplevdes utöver beträffande familjära relationer även genom att vänner avlidit eller blivit dementa. Detta gjorde att de inte längre hade någon att prata med och fick dem att känna sig åsidosatta och bortglömda och var något som gjorde ensamheten ofantlig.
Äldre menade att de tidigare i livet haft många sysselsättningar och därför inte haft tid att vara ensamma, men den framväxande övergivenheten fick de äldre att känna sig osynliga. De kände sig försummade och de blev inte längre inbjudna till att delta i sociala företeelser (Taube et al., 2015; Graneheim & Lundman, 2010; Smith, 2012). Att känna övergivenhet i relationer fick äldre att känna att de inte var behövda längre och fick dem att ifrågasätta varför de fanns kvar (Bonnewyn et al., 2014).
“The fact that I’m alone, that I’m a widow and have no one, no family nearby and all of my friends are either dead or bonkers. . .and that. . .well. . .just that, that you’re lonely. . .you have no one to talk to, no one to discuss things with. . .no one to confide in.” (Taube et al., s. 636, 2015).
“Everyone has their own business to attend to, and no one needs an old person (85 years).” (Graneheim & Lundman, s. 435, 2010).
Äldre upplevde även andra typer av livsförändringar som gjorde dem lämnade åt sitt öde och påverkade deras upplevelse av ensamhet. Att vara fysiskt begränsade handlade om den åldrande kroppen eller att vara drabbad av sjukdom (Heravi‐Karimooi et al., 2012). Detta påverkade deras förmåga till att gå ut och upprätthålla sociala kontakter och vissa menade att det knappt träffade sina grannar längre. De tänkte på allt de skulle vilja göra men inte kände att de var benägna till på grund av försämrad hälsa och de saknade sin förmåga att vara självständig, vilket ökade deras känsla av ensamhet. (Stanley et al., 2010; Graneheim &
Lundman, 2010; Smith, 2012).
Tidens gång resulterade även i förändrade roller hos äldre som medförde upplevelser av att känna sig överflödiga och värdelösa, samt som en belastning för sin omgivning. Att vara pensionerad kunde upplevas som svårt då detta innebar att de inte kände sig uppskattade på samma sätt (Smith, 2012). Att inte heller längre ha en partner kunde innebära att äldre föredrog att vara ensam på grund av deras tidigare erfarenhet av att mista denna (Taube et al, 2015). Äldre som inte körde bil längre saknade detta, det gav dem ensamhetskänslor och försvårade deras sociala liv (Smith, 2012).
Att känna betydelsen av resurser och gemenskap
Bristen på gemenskap var en viktig faktor i äldres upplevelser av ensamhet. De äldre i studien publicerad av Kirkevold et al, (2013) berättar om att det viktigaste i livet är att upprätthålla goda relationer med vänner och familj. Telefonen visade sig där vara ett bra och enkelt verktyg för att upprätthålla ett socialt näterk (Kirkevold et al., 2013). Fysisk kontakt med en annan människa var tydligt definierat som viktigt för att motverka ensamhet och äldre personer kunde direkt uppleva sig som mindre ensamma när sällskap fanns tillgängligt. De beskrev också de olika typer av sällskap som fanns och var av betydelse för dem. Sällskap behöver inte vara en vän, utan kan också vara en partner, ett husdjur, en granne eller en vårdkontakt. (Stanley et al., 2010). Att använda sig av olika typer av strategier och resurser som hjälp mot ensamhet var vanligt förekommande.
“I have never sort of been what you call lonely because I’ve always been occupied in craftwork and all that sort of thing. I keep busy and don’t get lonely.“ (Kirkevold et al., s. 397, 2013).
Att upprätthålla en hobby var en populär strategi som de äldre ofta använde sig av. Det kunde handla om handarbete eller hushållssysslor (Kirkevold et al., 2013;Taube et al,. 2015). Att hålla sig upptagen med andra typer av sysslor var även en strategi som användes för att undvika tankar på ensamhet (Taube et al., 2015).
“...to read a good book, that can bring you far away.“ (Kirkevold et al., s. 397, 2013).
Det fanns också en stark medvetenhet kring betydelsen av att hantera ensamheten utifrån strategier hos vissa äldre. De ansåg att de själva måste ta ansvar för att hantera sin ensamhet (Stanley et al., 2010).
Att känna sociala svårigheter och oförmåga till kommunikation
De äldre upplevde en känsla av skam relaterat till ensamhet. Att erkänna att de kände sig ensamma var inte lätt, eftersom de kände en form av stigmatisering kring ämnet. Det kändes helt enkelt för privat att tala om med andra (Heravi‐Karimooi et al., 2012; Stanley et
al.,2010).
Kommunikationsproblem var vanligt hos vissa äldre, speciellt efter en partners bortgång. De hade tidigare haft lätt att prata om saker med sin partner, men fann det nu svårt att
kommunicera på samma sätt med sina barn (Kirkevold et al., 2013). De äldre berättade om de sociala svårigheter som påverkade deras känsla av ensamhet. De kände ett känslomässigt glapp mellan sig och sina barn, samtidigt som de kände att de inte ville klänga sig fast för mycket vid sina barn (Heravi‐Karimooi et al,. 2012; Stanley et al,. 2010).
De äldre kunde känna att de hade ett stort behov av att prata om sitt liv med andra, men de kände att de inte fick utrymme att uttrycka sig (Svanström et al., 2013). Social begränsning var ett ämne som återkom hos de äldre. Kirkevold et al., (2013), beskriver att de äldre kände sig helt ensamma i livet och de orkade inte hålla kontakten med andra. Dock gjorde den lilla kontakt de fick med andra att de kände sig mindre ensamma (Kirkevold et al., 2013). Isolering
och en känsla av att vara okontaktbar var också ett återkommande ämne i de äldre personernas upplevelser av ensamhet (Smith, 2012; Stanley et al., 2010; Kirkevold et al., 2013).
“ It is the future that’s hard. . .the day when you won’t be able to go out and be part of things and that...that’s something you’re aware of and what happens then when you sit here by yourself. Nobody comes...I think about that a lot...to be completely honest, it’s a fear.“ (Taube et al., s. 635, 2015)
Att drabbas av en funktionsnedsättning innebar en social begränsning för en del av de äldre då de kände att de inte kunde ta sig ut lika lätt och träffa andra människor (Smith, 2012). Taube et al (2015) beskrev äldres upplevelser av att vara beroende av andra, att de inte kunde ta sig ut utan hjälp, vilket gjorde att de upplevde sig som socialt begränsade. De äldre upplevde även att bristfälliga relationer bidrog till deras ensamhet. Att ha relationer med andra betyder inte att man känner sig mindre ensam, det måste vara givande relationer om de ska motverka ensamhet (Stanley et al.,2010).
Att känna frihet och välmående
De äldre kunde också uppleva ensamhet som en känsla av frihet och välmående. I studien av Taube et al, (2015) såg de äldre ensamhet som en frihet, då de hade ett mål för dagen med aktiviteter och ett skyddande nätverk av vänner. Att ensamhet medförde möjligheten att själv styra sitt eget liv utan att behöva ta hänsyn till andra.
“Now, I’ve been able to decide exactly how I want my life to be, that isn’t possible when there’s two of you to consider” (Taube et al., s. 637, 2015).
Den frihet de upplever gav därmed möjligheten att kunna vila, både fysiskt och psykiskt. Att vara ensam gav även en känsla av belåtenhet, glädje och en tillfredsställelse. De äldre kände också en trygghet i ensamheten, i sin tro på Gud (Graneheim & Lundman, 2010). Att vara ensam kan också vara behagligt och trivsamt, enligt de äldre. De kände sig nöjda med ett begränsat antal relationer och undvek ibland medvetet kontakten med sin familj. De håller sig själva ansvariga för sin ensamhet (Graneheim & 2010;Kirkevold et al., 2013).
“Yes, I think that some people like to live alone; they think it is nice and peaceful. I like to sit here watching my TV and not be dependent on setting the table for someone,
or do the laundry for another person or do this or that or …” (Kirkevold et al., s. 398 2013).
De äldre ansåg att det var väldigt välgörande att bo själv. Att de då kände ett lugn i att de inte behövde sköta sysslor åt någon annan. Ett lugn i att inte behöva ha någon kring sig hela tiden (Kirkevold et al., 2013). Att vara ensam sågs som väldigt behagligt, när ensamheten var självvald (Taube et al., 2015).
Diskussion
Syftet var att beskriva äldre personers upplevelser av ensamhet i ordinärt boende. På vilket sätt ensamhet upplevs kan betraktas som ett helhetskoncept vilket involverar både
känslomässig och social ensamhet, likväl subjektiv och objektiv ensamhet (Holmén, Ericsson,
& Winblad, 2000). I de studier som ingick i vårt resultat kunde alla äldre beskrivas som objektivt ensamma, medan den subjektiva upplevelsen var varierande, både i positiv och negativ benämning. Detta innebär att även om de äldre var fysiskt ensamma innebar det inte alltid att de kände sig ensamma eller att de upplevde ensamheten som något negativt. Detta gjorde det emellertid problematiskt att beskriva hur äldre upplevde ensamhet, eftersom de äldres beskrivningar av ensamheten kunde vara väldigt expressiva och subjektiva.
Lidande och negativa upplevelser beskrevs i olika termer men handlade sammanfattningsvis om att de äldre kände sig emotionellt nedstämda. Meningslöshet, hopplöshet, utsatthet, sårbarhet var bland återkommande termer i vilka äldre beskrev hur de kände kring och upplevde ensamheten. Detta kunde i sin tur ge dem känslor av tomhet, otrygghet och ångest.
En del äldre kände att deras ensamhet var något de själva skulle uthärda och något de inte orkade dela med sig av till andra. Enligt Roos och Klopper (2010) kan äldres upplevelser av ensamhet leda till att de väljer detta eftersom de inte känner sig förstådda av andra, något som egentligen bara förvärrar känslorna ensamhet medför.
Enligt Karhe och Kaunonen (2015) är ensamhet delvis kopplat till äldres upplevelser av lidande. Många av de negativa upplevelser de äldre i vår litteraturstudie hade kring ensamhet kunde på olika sätt sammanfattas som en kategori präglad av lidande. Äldre upplevde vidare att ensamheten gav konsekvenser för deras liv. Förtydliganden av vad dessa konsekvenser innebar har presenterats i andra kategorier men konkreta beskrivningar av detta framkom inte
alltid. Eftersom lidande är en subjektiv upplevelse framkom äldres upplevelse av lidande relaterat till ensamhet i olika uttryck och kopplade till olika aspekter av deras liv.
Individualiteter medförde att olika delar av vardagen upplevdes som plågsamma.
Äldre upplevde att ensamheten gav dem mycket smärta och präglade dem till ett negativt tänkande. Newall, Chipperfield, Bailis och Stewart (2013) menar att riktningen av människors känslor har en avgörande betydelse för hur ensamhet upplevs. Negativa känslor begränsar människans fokus och uppmärksamhet medan positiva känslor breddar tankar och handlingar och ger människan resurser som motverkar ensamhet. Positiva känslor kan därmed
”oskadliggöra” negativa känslor. I vår litteraturstudie beskrev äldre ensamheten som något hemskt och plågsamt som resulterade i ett negativt tankesätt, det vill säga att de även saknade positiva känslor för att motverka ensamheten.
Lidande berodde även av vård som de fick i hemmet, de kände att bristande stöd fick dem att känna sig hjälplösa och sårbara samt förvärrade deras ensamhet. Hur vi möter andra är av betydelse för sårbarheten hos en människa och som vårdare är det av vikt att förhålla sig varsam och lyhörd inför patienten och hens individuella upplevelser (Gjengedal, et al.,2013).
Förutom att förebygga de negativa effekter ensamhet kan medföra hos äldre, såsom känslor av lidande, måste vi som sjuksköterskor även vara medvetna om att vi inte förvärrar upplevelsen av ensamhet.
Erikssons (2015, s. 88) teori om livslidande innebär ett lidande som omfattar hela människans livssituation. I denna litteraturstudie framgår det att ensamhet förorsakade ett livslidande hos de äldre, eftersom ensamheten på olika sätt ofta hade en genomgående prägling på deras liv.
Livslidande uppstår när det sker en rubbning av det invanda livet, något som bland annat kan kopplas till denna litteraturstudie genom att äldre upplevt omfattande livsförändringar.
Exempelvis att de upplevde ensamhet på grund av att de var drabbade av ohälsa eller
sjukdom, något som inverkar på hela livssituationen. Livslidande försvårar även att fullfölja sociala uppdrag vilket kan kopplas till att äldre i denna litteraturstudie ofta upplevde social problematik relaterat till sin ensamhet. Även stigmatiseringen kring ensamheten medförde svårigheter till att upprätthålla relationer, vilket också förstärker lidandet. Äldre kände även hot mot sin totala existens, något som är kännetecknande för livslidande. Detta upplevdes
genom att ensamheten medförde fruktan inför att livet skulle bli sämre, att mer sjukdom och ensamhet väntade eller att slutet var nära.
De äldre i vår litteraturstudie upplevde på olika sätt övergivenhet, som berodde på olika livsförändringar, där en aspekt var att de kände att människor dött ifrån dem. De kände en stor sorg kring förluster som ofta handlade om att ha förlorat en partner. Förlust av en partner kan leda till en förminskad självkänsla, vilket med tiden kan leda till en förlorad identitet och en känslomässig ensamhet. Det är bevisat att socialt stöd från vänner och familj är väsentligt för att hantera sorgen efter en partners bortgång. Att få empati och emotionellt stöd under den första sorgetiden, när sorgen är som starkast har visat sig vara väsentligt för att hantera sorgen (Van Baarsen, 2002).
Övergivenheten de äldre kände berodde även på att de kände frånvaro av meningsfulla relationer. De upplevde rollförluster, såsom att inte längre känna sig behövda av familj och känna sig försummade och bortstötta. Enligt Sijuwade (2008) finns det tre olika typer av försummelse; fysisk, emotionell och ekonomisk. Den fysiska försummelsen innebär de äldres känsla av att familjen ignorerar deras behov av vård. Familjen bryr sig inte om att den äldre mår dåligt, de vill inte hjälpa till med vårdkontakter. De äldre känner då sig övergivna och känner att familjen inte bryr sig om deras välmående. En anledning till detta kan vara ekonomiska problem hos familjen, eller att familjen helt enkelt inte bryr sig. Emotionell försummelse innebär att de äldre känner att de inte får sina fysiska behov tillfredsställda. De äldre känner sig känslomässigt ensamma, även om de levde i en nära relation med familjen.
De känner att de saknar en emotionell kontakt med familjemedlemmarna, vilket leder till en känsla av övergivenhet. De äldre känner också en ekonomisk försummelse, när de inte fick den ekonomiska hjälp de behövde av familjen. Det leder till en emotionell distans mellan den äldre och familjen.
Enligt Schumacher och Meleis (1994) är livsförändringar centrala inom omvårdnad eftersom sjuksköterskor möter patienter då de befinner sig i livsövergångar av olika slag.
Livsförändringar påverkar välbefinnandet och kan ge konsekvenser för hälsan, något som därigenom ökar omvårdnadsbehovet. Sjuksköterskor måste uppmärksamma
livsförändringarna och inhämta kunskap kring hur det påverkar livet och hälsan. Därigenom kan ramverk utvecklas för vilka behov livsförändringar resulterar i och rätt typ av stöd kan erhållas för att förebygga de negativa konsekvenserna. Eftersom ensamhet är en av de
konsekvenser livsförändringar kan resultera i är det som sjuksköterska viktigt att ha ett förhållningssätt med hänsyn till patientens erfarenheter. Därtill är det viktigt att vara medveten om att livsförändringar är ett resultat av hur de upplever ensamhet och vi måste möta dem utifrån den situation de befinner sig i.
Varje människa har en specifik nivå av optimal social kontakt. Är människan van vid en viss typ av nivå av socialt umgänge, och den nivån inte uppnås av olika anledningar, så kan känslor av ensamhet uppstå. Samtidigt som en högre nivå av social kontakt kan göra att människan känner sig överväldigad och trängd (Peplau & Perlman, 1982). Att känna sig som en del av ett sammanhang och att känna gemenskap med andra har bevisats vara positivt för människan. Däremot behövs mer forskning kring ämnet för att definiera vilka direkta faktorer som ligger bakom detta fenomen. Det bör tas en närmare titt på de olika typerna av social delaktighet, exempelvis om religiöst engagemang tillsammans med andra människor har en annan effekt på människans sociala välbefinnande än politisk aktivitet (Cicognani, et al., 2007).
Välmående är definierat som hur människan övergripande bedömer kvalitén på sitt liv. Om människan upplever sig tycka om sitt liv, kan människan då se sitt liv som lyckligt. En teori i en studie publicerad av Veenhoven (1991) är att all lycka ses som relativ och är i en ständig jämförelse med andras liv. Människan utvärderar sitt liv och bedömer sitt liv från samhällets normer för hur livet borde vara, hur livet borde se ut. Ju bättre livet människan lever passar normen, desto gladare blir människan. En del av de äldre i vår studie upplevde ensamhet i samband med känslor av frihet, tillfredsställelse, glädje och trygghet. De är ensamma, i den definitionen att de bor ensamma och de känner en trygghet i att kunna sysselsätta sig själva och att inte vara beroende av andra. Här framkommer tydliga exempel på att ensamhet är en subjektiv känsla som ger olika nyanser av känslor och varierar genom livet.
Att känna en gemenskap med andra var en viktig del i att motverka ensamhet, enligt de äldre i vår litteraturstudie. De uppgav att sällskap kan finnas i olika skepnader, det behöver inte alltid vara en partner. De äldre använde sig ofta av olika resurser för att hantera sin ensamhet och för att hålla sinnet upptaget. Enligt Peplau & Perlman (1982) finns det olika sätt att hantera sin ensamhet, de handlar om att bygga upp sina nuvarande relationer och skapa nya relationer.
Vissa äldre hanterar sin ensamhet genom att skapa relationer till husdjur, radiopratare och
filmkaraktärer. Därav är det som sjuksköterska viktigt att ha en medvetenhet om patienters olika sociala tillgångar och att dessa kan se olika ut.
I en studie av Prieto-Flores, Fernandez-Mayoralas, Rojo-Perez, & Martinez-Martin (2011) gjordes en undersökning på skillnaden i känslan av gemenskap mellan äldre boende i eget boende i samhället och äldre som bodde på någon form av institution. De påvisar sambandet mellan tillfredsställelse, identitet och välbefinnande och dagliga aktiviteter. Artikelförfattarna anser att dagliga aktiviteter, såsom arbetsterapi och sociala aktiviteter tillsammans med andra människor kan bidra till en minskad ensamhet och ge de äldre en känsla av sammanhang och tillhörighet. Dagliga aktiviteter skulle därmed kunna skydda de äldre människorna i samhället mot ensamhet och depression.
Gemenskap och tillhörighet är en viktig komponent i en människas liv, vad den äldre betraktar som meningsfull gemenskap kan vidare vara varierande. Genom att främja närhet och att sträva efter att utveckla en gemenskap som präglas av omtänksamhet kan
sjuksköterskan minska känslor av ensamhet. Inom hälso- och sjukvården handlar detta delvis om att ha en icke-verbal kommunikation som är influerad av sjuksköterskans avsikter och patients uppfattningar. Om sjuksköterskan kan hantera kommunikationen med patienten främjas samhörigheten med patienten och minskar därigenom hens upplevelser av ensamhet (Frilund, Eriksson & Fagerström, 2014).
De äldre i vår litteraturstudie kände en skam kring sin ensamhet, det var ett svårt och tungt ämne att prata om med vänner och familj. Det finns en klar stigmatisering och skam kring psykisk ohälsa och ensamhet i samhället (Golden, 2009). Med denna stigmatisering i åtanke, borde sjuksköterskor bli mer medvetna om problemen med ensamhet hos äldre människor, som söker vård för olika hälsoproblem. Om sjuksköterskan inte hittar några direkta fysiska eller psykiska problem hos den äldre vårdsökande, borde ensamhet ses som ett alternativ till en differentialdiagnos, då ensamhet kan te sig som somatiska symtom. I samband med att sjuksköterskans kunskap kring ensamhetens påverkan på den psykiska och den emotionella hälsan växer, kan detta leda till att ensamhet blir en större prioritet i vården/primärvården.
Med tanke på att ensamhet har bevisats ha negativa effekter på hälsan, borde äldre människor med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar också undersökas beträffande det sociala livet. Om detta genomförs kan sjuksköterskor identifiera områden för interventioner mot
ensamhet. Det finns än så länge bara begränsade interventioner som har beprövats på ensamhet hos äldre människor. Samhällsbaserade program kan vara användbart som intervention mot ensamhet. Individbaserade program måste utvecklas mer, men de skulle kunna inkludera utbildning av olika slag, såsom upprätthållande av fysisk förmåga, hur en kronisk sjukdom borde upprätthållas eller hur kreativa intressen kan utforskas. Även att uppmuntra de äldre att utbilda sig kring olika områden kan ingå i det individbaserade programmet (Theeke, 2007). I sjuksköterskors ansvarsområde ingår det att identifiera behov samt vara en del i utbildning av patienter. Därför är detta ett område som sjuksköterskor inom professionen kan arbeta med och tillämpa på patienter.
Metoddiskussion
Denna litteraturstudie genomfördes med kvalitativ metod och med fokus på inifrånperspektiv där syftet var att beskriva äldre personers upplevelser av ensamhet. Trovärdigheten i
kvalitativa studier innebär metodisk soliditet och lämplighet. Trovärdigheten kan bestämmas genom pålitlighet, överförbarhet samt bekräftelsebarhet (Holloway & Wheeler, 2010, s. 302).
För att en studie ska kunna bedömas som pålitlig kräver det att resultatet presenteras på ett lättförståeligt men noggrant sätt och har en logisk uppbyggnad. Läsaren ska kunna följa tillvägagångssättet och beslut författare tagit samt även kunna utföra en studie med ett
liknande kontext. Detta kräver att studien har ett väldefinierat syfte och ett tydligt och relevant beskriven metod och urval. Därtill bör författarna även beskriva och motivera
analysprocessen samt att resultat är tydligt och logiskt beskrivet (Willman, Stoltz, Bahtsevani, 2011, s. 52).
I denna litteraturstudie har studier använts som är äldre än 10 år, vilket kan betraktas som en svaghet gällande pålitligheten. Men eftersom dessa inte ingått i självaste resultatet för arbetet har de därmed ingen inverkan på resultatet. Innehållet i dessa artiklar var även till stor del tidlöst vilket gör att tiden när de publicerades saknar betydelse. Pålitligheten har också stärkts genom att författarna tydligt beskrivit metoden och redogjort för sitt tillvägagångssätt både genom text samt tabeller. Inklusions- och exklusionskriterier samt sökord har beskrivits i koppling till syftet. Detta möjliggör för läsare att både följa och upprepa studien. En svaghet beträffande pålitligheten i denna studie kan vara att artiklar kvalitetsgranskades var för sig av författarna som därtill inte innehar särskilt stor erfarenhet av kvalitetsgranskning. Dock
diskuterade författarna problem som uppstod under kvalitetsgranskningen, vilket är stärkande för pålitligheten, exempelvis hur protokoll för kvalitetsbedömning skulle tolkas och tillämpas.
Författarna har i metoddelen beskrivit tillvägagångssättet för analysprocessen, vilket är stärkande för pålitligheten.
Överförbarhet handlar om resultatet kan överföras till andra grupper eller sammanhang. Detta innebär att kunskapen i ett sammanhang även är relevant i ett annat och att andra kan använda sig av koncept som utvecklats i det ena sammanhanget (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303).
I denna litteraturstudie var det en avsevärd geografisk spridning av studiernas härkomst. Detta kan delvis stärka överförbarheten samt pålitligheten, eftersom det innebär att resultatet kan vara överförbart äldre personer runtom i världen. Samtidigt innebär geografisk spridning även en variation av etnicitet och kultur, vilket kan vara en svaghet för överförbarheten då det innebär att resultatet i vissa delar kan vara influerat av dessa aspekter.
Bekräftelsebarhet handlar om att resultatet ska beskriva deltagarnas upplevelser och inte författarnas egna antaganden eller förutfattade meningar (Polit & Beck, 2004, s. 435).
Resultat och slutsats ska svara mot syfte och det ska vara möjligt för läsare att härleda
resultatet till dess ursprungskällor genom adekvat referensteknik (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). Detta har författarna applicerat i litteraturstudien genom att förhålla sig öppna och mottagliga för alla de upplevelser som äldre beskrev av ensamheten. Kontinuerligt resonerade även författarna kring att inte tolka resultat utan se till upplevelser som de var beskrivna.
Bekräftelsebarheten stärktes även av att det genom hela arbetet fanns en noggrannhet i källhänvisning för att härleda resultat till rätt studie.
Slutsats
Upplevelser av ensamhet hos äldre kan finnas i en mängd variationer och stämningslägen. Det tycks handla om individens erfarenheter, personlighet, livssituation och förväntningar.
Ensamhet präglar äldres känslor och syn på livet i helhet, exempelvis kan en mängd negativa känslor uppstå som resulterar i en ond spiral som bara förvärrar ensamheten de upplever och de känner sig mer övergivna i sin situation.
Att åldras innebär att livet på många sätt förändras beroende på vad man upplever och hur man hanterar det. Gemenskap och tillhörighet är utmärkande resurser för att förebygga de
negativa upplevelserna av ensamhet, likväl hobbys. Däremot är det viktigt att ha den subjektiva aspekten av ensamhet i åtanke, eftersom ensamhet inte alltid upplevs som något negativt. Den kan även medföra känslor som gynnar välbefinnandet hos den äldre människan och stärka trygghet och självbestämmande.
Vår litteraturstudie visar på att det finns mycket skam och stigmatisering kring ensamhet.
Därför anser vi att det är viktigt att ensamhet uppmärksammas, i synnerhet hos äldre människor som kommer i kontakt med vården. Ensamhet kan uppmärksammas genom utbildning och information kring fenomenet, både i vårdutbildningar och ute i verksamheten.
Detta eftersom det är tydligt att ensamheten delvis resulterar i känslor som är av betydelse för hälsa och välbefinnande. Därmed är det viktigt att sjuksköterskor är upplysta om detta
fenomen för att öka medvenheten. Genom detta kan vi förebygga negativa konsekvenser och gynna de positiva effekterna av ensamheten.
Referenser
* Bonnewyn, A., Shah, A., Bruffaerts, R., Schoevaerts, K., Rober, P., Van Parys, H., &
Demyttenaere, K. (2014). Reflections of older adults on the process preceding their suicide attempt: a qualitative approach. Death studies, 38(9), 612-618 doi:
10.1080/07481187.2013.835753
Brownie, S., & Horstmanshof, L. (2011). The Management of Loneliness in Aged Care Residents: An Important Therapeutic Target for Gerontological Nursing. Geriatric Nursing, 32(5), 318-325. doi:10.10l6/j.gerinurse.2011.05.003
Cacioppo, S., London, S., Cacioppo, J., Grippo, A., & Goossens, L. (2015). Loneliness:
Clinical Import and Interventions. Perspectives On Psychological Science, 10(2), 238-249.
doi:10.1177/1745691615570616
Cicognani, E., Pirini, C., Keyes, C., Joshanloo, M., Rostami, R., & Nosratabadi, M. (2008).
Social participation, sense of community and social well being: A study on American, Italian and Iranian university students. Social Indicators Research, 89(1), 97-112. doi:
10.1007/s11205-007-9222-3
Donaldson, J., & Watson, R. (1996). Loneliness in elderly people: an important area for nursing research. Journal Of Advanced Nursing, 24(5), 952-959. doi:10.1111/j.1365- 2648.1996.tb02931.x
Eriksson, K. (2015). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB.
Folkhälsomyndigheten. (2014). Hälsosamt åldrande: Åldrande befolkning. Hämtad 17 mars, 2016, från Folkhälsomyndigheten.
http://www.folkhalsomyndigheten.se/seniorguiden/halsosamt-aldrande/aldrande-befolkning/
Frilund, M., Eriksson, K., & Fagerström, L. (2014). The caregivers' possibilities of providing ethically good care for older people - a study on caregivers' ethical approach. Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 28(2), 245-254. doi:10.1111/scs.12047
Gerst-Emerson, K., & Jayawardhana, J. (2015). RESEARCH AND PRACTICE. Loneliness as a Public Health Issue: The Impact of Loneliness on Health Care Utilization Among Older Adults. American Journal Of Public Health, 105(5), 1013-1019.
doi:10.2105/AJPH.2014.302427
Gjengedal, E., Ekra, E.M., Hol, H., Kjelsvik, M., Lykkeslet, E., Michaelsen, R., Orøy, A., Skrondal, T., Sundal, H., Vatne, S., Wogn-Henriksen, K. (2013). Vulnerability in health care - reflections on encounters in every day practice. Nursing Philosophy, 14(2), 127-138.
doi:10.1111/j.1466-769X.2012.00558.x
Golden, J., Conroy, R., Bruce, I., Denihan, A., Greene, E., Kirby, M., & Lawlor, B. (2009).
Loneliness, social support networks, mood and wellbeing in community-dwelling elderly.
International Journal Of Geriatric Psychiatry, 24(7), 694-700. doi:10.1002/gps.2181
* Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2010). Experiences of loneliness among the very old:
The Umeå 85+ project. Aging & Mental Health, 14(4), 433-438.
doi: 10.1080/13607860903586078
Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2) 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hawkley, L. C., Browne, M. W., & Cacioppo, J. T. (2005). How Can I Connect with Thee?
Let Me Count the Ways. Psychological Science, 16(10) 798-804. doi: 10.1111/j.1467- 9280.2005.01617.x
Hawkley, L., & Cacioppo, J. (2010). Loneliness matters: A theoretical and empirical review of consequences and mechanisms. Annals Of Behavioral Medicine, 40(2), 218-227.
doi:10.1007/s12160-010-9210-8
* Heravi‐Karimooi, M., Rejeh, N., Foroughan, M., & Vaismoradi, M. (2012). Experience of loneliness in Iranian abused elders. International Nursing Review, 59(1), 139-145. doi:
10.1111/j.1466-7657.2011.00932.x
Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare.
Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
Holmén, K., Ericsson, K., & Winblad, B. (2000). Social and emotional loneliness among non- demented and demented elderly people. Archives Of Gerontology And Geriatrics, 3(1), 177- 192. doi:10.1016/S0167-4943(00)00070-4
International Council of Nurses. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 16 mars, 2016, från Svensk Sjuksköterskeförening, http://www.swenurse.se/
globalassets/publikationer/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf
Karhe, L., & Kaunonen, M. (2015). Patients' Experiences of Loneliness in a Professional Caring Relationship. International Journal For Human Caring, 19(1), 19-26.
doi: 10.20467/1091-5710-19.1.19
* Kirkevold, M., Moyle, W., Wilkinson, C., Meyer, J., & Hauge, S. (2013). Facing the challenge of adapting to a life ‘alone’in old age: the influence of losses. Journal of advanced nursing, 69(2), 394-403. doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.06018.x
Kneeland, P. P. (2016). Patient Experience.Hospital Medicine Clinics, 5(1) 137-151.
doi:10.1016/j.ehmc.2015.08.011
Lou, V. W., & Ng, J. W. (2012). Chinese older adults’ resilience to the loneliness of living alone: A qualitative study. Aging & Mental Health, 16(8), 1039-1046.
doi: 10.1080/13607863.2012.692764
Murphy, F. (2006). Loneliness: a challenge for nurses caring for older people. Nursing Older People, 18(5), 22-25. doi: 10.7748/nop2006.06.18.5.22.c2424
Newall, N. G., Chipperfield, J. G., Bailis, D. S., & Stewart, T. L. (2013). Consequences of loneliness on physical activity and mortality in older adults and the power of positive emotions. Health Psychology: Official Journal Of The Division Of Health Psychology, American Psychological Association, 32(8), 921-924. doi:10.1037/a0029413
Peplau, L. A., & Perlman, D. (1982). Perspectives on loneliness. In L. A. Peplau, & D.
Perlman (Eds.), Loneliness: A sourcebook of current theory, research and therapy (pp. 1-18).
Wiley New York.
Polit, D. F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research. Generating and assessing evidence for nursing (9th ed.). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Prieto-Flores, M. E., Fernandez-Mayoralas, G., Forjaz, M. J., Rojo-Perez, F., & Martinez- Martin, P. (2011). Residential satisfaction, sense of belonging and loneliness among older adults living in the community and in care facilities. Health & place, 17(6), 1183-1190.
doi:10.1016/j.healthplace.2011.08.012
Roos, V., & Klopper, H. (2010). Older persons' experiences of loneliness: A South African perspective. Journal Of Psychology In Africa, 20(2), 281-290.
doi:10.1080/14330237.2010.10820377
* Rurup, M. L., Pasman, H. R. W., Goedhart, J., Deeg, D. J. H., Kerkhof, A. J. F. M., &
Onwuteaka-Philipsen, B. D. (2011). Understanding why older people develop a wish to die: a qualitative interview study. Crisis: The Journal of Crisis Intervention and Suicide Prevention, 32(4), 204. doi: 10.1027/0227-5910/a000078
Schumacher, K. L., & Meleis, A. I. (1994). Transitions: A Central Concept in Nursing.
Journal Of Nursing Scholarship, 26(2), 119. doi:10.1111/j.1547-5069.1994.tb00929.x
Sijuwade, P. O. (2008). Elderly care by family members: Abandonment, abuse and neglect.
The Social Sciences, 3(8), 542-547.
http://docsdrive.com/pdfs/medwelljournals/sscience/2008/542-547.pdf
Skingley, A. (2013). Older people, isolation and loneliness: implications for community nursing. British Journal Of Community Nursing, 18(2), 84-90.
http://eds.a.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?sid=5d46e6d1-5142- 4d4e-b5e0-0e649470f17f%40sessionmgr4002&vid=3&hid=4105
* Smith, J. M. (2012). Portraits of loneliness: emerging themes among community-dwelling older adults. Journal of psychosocial nursing and mental health services, 50(4), 34-39. doi:
10.3928/02793695-20120306-04
Socialstyrelsen. (2011). Bostad i särskilt boende är den enskildes hem. Hämtad 23 mars, 2016, från Socialstyrelsen,
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18227/2011-1-12.pdf
* Stanley, M., Moyle, W., Ballantyne, A., Jaworski, K., Corlis, M., Oxlade, D. & Young, B.
(2010). ‘Nowadays you don’t even see your neighbours’: loneliness in the everyday lives of older Australians. Health & social care in the community, 18(4), 407-414.
doi: 10.1111/j.1365-2524.2010.00923.x
* Svanström, R., Sundler, A. J., Berglund, M., & Westin, L. (2013). Suffering caused by care- elderly patients’ experiences in community care. International journal of qualitative studies on health and well-being. http://www.ijqhw.net/index.php/qhw/article/view/20603
* Taube, E., Jakobsson, U., Midlöv, P., & Kristensson, J. (2015). Being in a Bubble: the experience of loneliness among frail older people. Journal of advanced nursing. doi:
10.1111/jan.12853
Theeke, L. A. (2009). Predictors of loneliness in US adults over age sixty-five. Archives of psychiatric nursing, 23(5), 387-396. doi:10.1016/j.apnu.2008.11.002
Tzouvara, V., Papadopoulos, C., & Randhawa, G. (2015). A narrative review of the
theoretical foundations of loneliness. British Journal Of Community Nursing, 20(7), 329-334.
http://eds.a.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?vid=2&sid=697a00e5- e8b5-4c85-9531-63550489e52e%40sessionmgr4001&hid=4105
Van Baarsen, B. (2002). Theories on coping with loss: the impact of social support and self- esteem on adjustment to emotional and social loneliness following a partner’s death in later life. Journal of Gerontology: Psychological sciences, 57(1), 33-42. doi:
10.1093/geronb/57.1.S33
Veenhoven, R. (1991). Is happiness relative?. Social indicators research, 24(1), 1-34.
http://link.springer.com.proxy.lib.ltu.se/article/10.1007/BF00292648
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtesevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur
