Mental tuffhet är en viktig faktor för Svenska och Norska elitskidåkare vid tävlingsfrånvaro. : En retrospektiv studie om vägen tillbaka till tävling.

Mental tuffhet är en viktig faktor för Svenska och Norska

elitskidåkare vid tävlingsfrånvaro.

En retrospektiv studie om vägen tillbaka till tävling.

Mental toughness is an important factor for Swedish and Norwegian

elite skiers in competition absence.

A retrospective study on the way back to competition.

Författare: Elvira Eriksson och Sebastian Brandt

Termin 6 – 2020

Examensarbete: Grundnivå – 15 hp

Huvudområde: Idrottsvetenskap

Tränarprogrammet - Idrott C, inriktning träningslära

Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.

Handledare: John Jouper, Universitetslektor, Örebro universitet.

2

Sammanfattning

Elitidrott innebär inte enbart hård träning, mästerskap, medaljer, glädje och gemenskap, utan kantas även av skador, psykisk ohälsa och sjukdomar som kan innebära ofrivillig frånvaro från tävlingar och elitverksamhet. I dagens samhälle har motivation och mental tuffhet blivit ett allt mer omtalat ämne inom idrottsvärlden och nämns ofta i samband med tävlingar och matcher från både journalister, experter, tränare och utövares håll. Allt fler tränare och atleter kräver en

tydligare förståelse och tillvägagångssätt att arbeta med den mentala tuffheten, som är en bidragande faktor vid en ofrivillig frånvaro. Syfte: Studien syftar till att retrospektivt analysera och se samband mellan mindfulness, mental tuffhet och motivation hos elitskidåkare under en ofrivillig frånvaro från tävling och elitverksamhet som pågått i mer än fyra veckor. Metod: Arton elitskidåkare tävlande på internationell nivå och som varit frånvarande i mer än fyra veckor är inkluderade i studien, varav nio från Sverige (D=4, H=5) och nio från Norge (D=4, H=5). Deltagarna svarade på en enkät med 56 frågor som retrospektivt mäter mindfulness, mental tuffhet, motivation och viktiga faktorer för återgång till tävling under frånvaroperioden på mer än fyra veckor. Resultat: Studiens deltagare upplever en förmåga att medvetet vara i nuet, vara icke-dömande, klarar av att återfokusera på uppgiften, skattar en hög mental tuffhet och drivs av en inre- och yttre motivation samt en stark a-motivation för att ta sig tillbaka. Utifrån deltagarnas svar gick det att se att de är en homogen grupp som inte visar på några signifikanta skillnader gällande mindfulness, mental tuffhet och motivation. Slutsats: De elitskidåkare som deltagit i studien anser att det är viktigt med en tydlig målsättning, en tydlig plan, de skattar sig mentalt tuffa och är motiverade att komma tillbaka. De motiverar sig genom glädjen och gemenskapen inom idrotten och anser att stöd från personer runt omkring är en viktig del för återgång till tävling.

3

Innehållsförteckning

MENTALTUFFHET,MINDFULNESSOCHMOTIVATIONUNDERENFRÅNVARO 10

SAMMANFATTNINGAVLITTERATURÖVERSIKTEN 11 HYPOTESER 12 SYFTE 13 FRÅGESTÄLLNINGAR 13 METOD 13 URVAL 13

INKLUSION-OCHEXKLUSIONSKRITERIER 13

BORTFALL 14

MEDVERKANDEISTUDIEN 14

ETISKAÖVERVÄGANDE 15

STUDIEDESIGNOCHPROCEDUR 16

PILOTSTUDIE 18

DATAINSAMLING 19

Mindfulness Inventory for Sports 20

Sport Mental Toughness Questionnaire 20

Sport Motivation Scale- II 21

Viktiga faktorer för återgång 21

PROCESSENMEDATTFÅDELTAGARE 22

DATABEARBETNINGOCHANALYS 22

RESULTAT 23

DISKUSSION 29

RESULTATDISKUSSION 29

Vilken typ av motivation drivs elitskidåkare av under en ofrivillig frånvaro? 30 Finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och motivation mellan

nationer hos elitskidåkare? 30

Finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och motivation mellan kön

hos elitskidåkare? 31

Har antal år i landslag eller team ett samband med mental tuffhet? 31

Finns det ett samband mellan mental tuffhet och motivation? 32 Vilka faktorer anser elitskidåkare bidrar till en återgång efter en ofrivillig frånvaro? 33

METODDISKUSSION 35

STUDIENSKUNSKAPSBIDRAG 37

SLUTSATS 38

BILAGOR 45

4

INTRODUKTION

Elitidrott innebär inte enbart hård träning, mästerskap, medaljer, glädje och gemenskap, utan kantas även av skador, psykisk ohälsa och sjukdomar som kan innebära ofrivillig frånvaro från tävlingar och elitverksamhet. En ofrivillig frånvaro kan innebära att atleten känner sig

inkompetent, har låg energi och känsla av att de inte har kontroll, vilket kan utlösa a-motivation till målet och situationen (Ryan & Deci, 2000). Medan en återgång till idrott kan drivas av ett beteende som väcker en inre motivation och kan kopplas till glädjen man känner för sin idrott, samhörigheten till sitt lag, utveckling av sig själv och stödet från tränare och familj (Pelletier et al. 1995).

Att elitsatsa har sina risker och de flesta idrottare blir skadade eller blir drabbad av något annat som medför en frånvaro någon gång under sin elitsatsning. I Mästarnas Mästare (2020)

diskuteras mental tuffhet och motivation och hur alla idrottare någon gång hamnar i en tuffare period, då är det viktigt att hitta tillbaka till det som motiverar en för att ta sig tillbaka. Ett annat exempel är André Myhrer som deltagit i “Vinterstudion Stories” där han berättar om sitt

ryggproblem och hur mentalt påfrestande det var att missa så många tävlingar som han gjorde under den perioden. Han förklarar vidare vikten av att ha en tydlig plan och att vara mentalt stark för att följa den samt hur betydelsefullt det är att ha ett tydligt mål som siktet är inställt på

(Vinterstudion-stories, 2019).

Mental tuffhet har blivit ett allt mer omtalat ämne inom idrottsvärlden där allt fler utövare och tränare åberopar mental tuffhet som den bakomliggande orsaken till framgångar och

misslyckanden (Crust, 2007). Mental tuffhet är den mest använda termen som används av atleter och tränare men som få förstår innebörden av (Gucciardi, Jackson, Hodge, Anthony & Brooke, 2015). Tränare, idrottare och idrottspsykologer har alla tryckt på att den mentala tuffheten är en av de viktigaste psykologiska egenskaperna kopplad till resultat och framgång inom elitidrott (Liew, Kuan, Chin & Hashim, 2019). Denna studie kommer fokusera på mental tuffhet och motivation hos elitidrottare under en ofrivillig frånvaro då det är ett aktuellt ämne som påverkar idrottsprestationer både på och utanför tävlingsbanan. Gucciardi, Gordon & Dimmock (2009) menar på att den mentala biten är minst lika viktig som den fysiska i en idrottsprestation oavsett situation. Enligt Madigan och Nicholls (2017) kan mental tuffhet ge idrottare ett större skydd och förbereda atleten på de krav som ställs i olika situationer samt att Ardern, Taylor, Feller &

5 Webster (2012) anser att motivation är en viktig faktor som krävs för att ta sig igenom de

situationer som uppstår i idrottssammanhang.

MENTAL TUFFHET

Över de senaste decennierna har forskare ansträngt sig att definiera och konceptualisera begreppet mental tuffhet (Mahoney, Gucciardi, Ntoumanis & Mallet, 2014). Det finns flera definitioner för mental tuffhet och Butt, Weinberg och Culp (2010) menar att mental tuffhet handlar om psykologiska egenskaper som tillsammans ger idrottaren verktyg för att bli

framgångsrik och prestera på topp. Enligt Jones (2002) definieras mental tuffhet som ett genuint eller utvecklat psykologiskt övertag som gör att individen klarar av situationer och dess krav på ett mer fokuserat, säkert och bättre vis samt har kontroll på situationen under press. Mental tuffhet kan även definieras som en samling av utvecklade egenskaper och inre idrottsspecifika värderingar, attityder och känslor som påverkar en individs sätt att hantera situationer, negativa som positiva, för att uppnå sitt mål (Gucciardi et al, 2009). Enligt Nicholls, Polman, Levi och Backhouse (2009) finns det en positiv korrelation mellan mental tuffhet och kön, ålder och erfarenhet inom sin idrott, där män anses vara mer mentalt tuffa än kvinnor, även högre ålder och erfarenhet korrelerar positivt med högre mental tuffhet. Denna studie kommer utgå från Jones (2002) definition som beskriver mental tuffhet som ett psykologiskt övertag som innebär att individen hanterar situationer och medföljande krav samt påfrestningar på ett mer fokuserat och säkrare vis samt har kontroll på situationen under press. Mental tuffhet är enligt Liew et al. (2019) en av de viktigaste psykologiska egenskaperna för att göra framsteg inom elitidrott.

MINDFULNESS

Spänning, stress, låg självkänsla och ångest kan vara en del av frånvaro från idrott (Ardern et al, 2012). Inom idrotten kan mindfulness användas för att bevara fokus i nuet och exempelvis inte stressa upp sig inför en kommande tävling eller återgång från sin frånvaro. Brown och Ryan (2003) förklarar att medvetenhet är en del av mindfulness som innebär att individen

uppmärksammar och är medveten om de fysiska och psykiska händelser och processer som pågår.

6 Mindfulness är en metod som definieras som en förmåga att medvetet och avsiktligt

vidmakthålla full uppmärksamhet och medvetenhet till här och nu med en icke-dömande attityd (Naderi, Shaabani, Zandi, Calmeiro & Brewer, 2019). I en studie utförd av Naderi et al. (2019) undersöktes mindfulnessbaserad träning för att minska risken för skador hos unga

elitfotbollsspelare. Resultaten visade att gruppen som fick genomgå mindfulness-träningen hade lägre antal skador samt färre dagar förlorade på grund av skador än gruppen som inte använde sig av mindfulness. De skadade spelarna hade lägre mindfulness och uppmärksamhetskontroll samt högre stress och oro än hos de spelare som inte blev skadade. Naderi et al. (2019) drog slutsatsen att utövande av mindfulness kan vara en bidragande faktor till lägre antal skador då individerna har en högre uppmärksamhet och medvetenhet till nuet. Är idrottare inte medvetna i nuet och har fokus på sin uppgift i sin frånvaro, kan det vara svårt att fokusera på rätt saker och uppmärksamma eventuella felsteg.

MOTIVATION

Motivation är en central del inom idrott (Pelletier et al. 1995). Det finns flertalet definitioner av motivation och en definition framtagen av Frank Bruno enligt Kleinginna och Kleinginna (1981) är att motivation är ett hypotetiskt tillstånd hos en organism som influerar förhållandet mellan stimulering och beteende, rent subjektivt kan ett motiv definieras som en önskan eller ett

önskemål att göra en specifik handling. En förnyad definition enligt Weinberg och Gould (2015) är att motivation ses som en riktning och intensitet av en ansträngning och Ryan och Deci (2000) menar att motivation handlar om en energi och dess riktning och uthållighet som är aspekter av en omedveten aktivering av kroppen. Denna studie kommer utgå från Wienberg och Goulds beskrivning av motivation. Riktningen innebär en återgång efter en frånvaro från tävling i mer än fyra veckor, intensiteten är energin som läggs ned och ansträngningen speglar hur stor insatsen är hos individen då motivation är en bidragande variabel under frånvaron från tävling. Studien kommer sedan använda sig av Självbestämmandeteorin för tolka deltagarnas svar gällande motivation.

Motivation i sin tur går att beskrivas i tre olika delar som inre motivation, yttre motivation och a-motivation. Moller, Ryan och Deci (2006) beskriver inre motivation som ett sätt att styra

7 tillfredsställande. Det är en inre kraft till att engagera sig i en idrott för det nöje och den

tillfredsställelse som kommer från att utföra själva idrotten (Pelletier et al, 1995).

Den yttre motivationen drivs av yttre faktorer och Moller et al (2006) menar att den minst

autonoma formen av yttre motivation styrs av belöningar eller straff, exempelvis prispengar eller hårdare träning. Till skillnad från inre motivation anses yttre motivation ha ett bredare utbud av beteenden som används som ett hjälpmedel att slutföra en uppgift för deras egna skull (Pelletier et al. 1995). Denna yttre motivation hänvisar till ett icke-självbestämmande beteende, ett beteende som fås i följd av externa belöningar.

A-motivation innebär att intensiteten och riktningen av en ansträngning styrs av ett tillstånd där individen agerar utan avsikt. När individer drivs av a-motivation tar sig den sig an aktiviteten utan att värdera den (Ryan och Deci, 2000). Enligt Pelletier et al. (1995) upplever individer som drivs av a-motivation känslor av inkompetens och brist på kontroll av deras handlingar, vilket gör att deras beteende påverkas av en frånvaro av inre- eller yttre motivation. När en idrottare befinner sig i detta tillstånd har de svårt att identifiera goda skäl till att träna, och till slut så kan det gå så långt att de beslutar sig för att inte utöva sin idrott (Pelletier et al. 1995). Under en frånvaro kan dessa känslor uppstå och göra det svårt för atleten att se det väsentliga för att ta sig tillbaka. Som Moller et al. (2006) förklarar så kan en atlets beteende styras av både en inre- och yttre motivation i form av intresse men även berömmelse, vid en frånvaro kan den inre- och yttre motivationen sjunka och a-motivationen tar över om inte individen får stöd för att hitta tillbaka sin drivande motivation.

En indelning av motivation som tidigare använts för att mäta motivation var att den inre motivationen kan delas in i tre underkategorier. Pelletier et al. (1995) beskriver “intern

motivation - to know” som ett sätt att utföra en aktivitet för tillfredsställelsen och glädjen man upplever när man utforskar, lär sig eller försöker något nytt. Inre motivation “accomplishments” definieras som den glädje och tillfredsställelse man upplever när man försöker åstadkomma något eller skapa något och inom idrotten kan det handla om att bemästra nya tekniker för att nå nya nivåer vilket ger en känsla av tillfredsställelse (Pelletier et al, 1995). Intern motivation - “stimulation” enligt Pelletier et al. (1995) är den del av motivation som uppstår när en individ deltar i en aktivitet för att uppleva en stimulerande känsla. Idrottare som deltar in sin idrott vill

8 uppleva denna stimulerande känsla och får en stor del av sin motivation från denna upplevelse (Pelletier et al. 1995).

Även den yttre motivationen kan delas in i tre underkategorier och Pelletier et al. (1995)

definierar yttre motivation “regulation” som ett beteende som kontrolleras av yttre faktorer, som materiella belöningar. En idrottare kan engagera sig i sin idrott för att få beröm av sin tränare eller uppmanas av individer som styrs av en yttre motivation. Idrotten utövas inte för att det är kul utan för att erhålla belöningar eller för att undvika negativa konsekvenser från till exempel familj och tränare (Pelletier et al. 1995). Yttre motivation - “introjection” beskrivs som ett beteende som byggs upp av skuldkänslor och ångest. Utövare inom en sport upplever inre påfrestningar för att vara god form, och skuldkänslor och skamsen när de inte når upp till förväntningarna (Pelletier et al. 1995) yttre motivation - “identification” är den sista kategorien och Pelletier et al. (1995) antyder att individen värderar ett beteende som viktigt och utför idrotten efter det. En idrottare som drivs av denna motivation framkallar ett beteende som engagerar idrottaren som ett bidrag till deras tillväxt och utveckling som person (Pelletier et al. 1995).

I en studie av Tsorbatzoudis, Alexandris, Zahariadis och Grouios (2006) som undersökt motivationsnivåer med nivåer av fysisk aktivitet samt intentionen att fortsätta den fysiska aktiviteten hos motionärer, framgår det i studien en positiv korrelation mellan högre motivation och ökad nivå av fysisk aktivitet. Resultatet visade även att en ökad inre motivation “to know” och “accomplishment” tillsammans med extern motivation “regulation”, “introjected” hade ett positivt samband med individers intentioner att fortsätta deltagandet i sin idrott medans a-motivation hade en negativ korrelation till fortsatt deltagande. Utifrån resultaten i Tsorbatzoudis et al. (2006) studie kan en atlet som påverkas av en frånvaro under sin tävlingssäsong, där både inre-och yttre motivation ingår, framkalla ett beteende som driver atleten framåt för att utvecklas och ta sig tillbaka till sin idrott.

I en studie gällande motivationen att prestera hos fotbollsspelare som involverade elitatleter, motionärer och icke-atleter, skriver Šmela, Pačesová, Kraček och Hájovský (2017) att en

skillnad finns mellan dem. Studien påvisar en skillnad där elitatleter visar en högre motivation att prestera i jämförelse med motionärer och icke-atleter, det vill säga har högre hopp om att lyckas

9 eller en större rädsla för att misslyckas, och en tolkning baserat på resultatet formuleras som att motivationsnivån att prestera är beroende av aktivitetsnivån atleten utför sin idrott på.

Elitidrottare som har en hög motivation till att prestera kan använda denna motivation under en frånvaro för att ta sig an uppgiften och ta sig tillbaka.

Den här studien kommer utgå från en definition av motivation som kan delas in från den minst självbestämmande till mest självbestämmande regleringen (Pelletier, Rocchi, Vallerand, Deci & Ryan, 2013). Enligt Ryan och Deci (2002) kan motivation delas in i a-motiverad, extern, introjicerad, identifierad, integrerad till intern reglering. A-motivation hänvisar till ett tillstånd där individen saknar en avsikt att agera eller agerar passivt, det vill säga ingen värdering läggs i det individen ska utföra. Extern reglering definieras som ett beteende som drivs av kontrollerade belöningar och straff. Introjicerad reglering styr en individs handling efter behovet att känna sig värdig eller undvika känslan av skam och skuld. Identifierad reglering handlar om ett beteende hos en individ som regleras om det är personligt och värdefullt för individen, där individen känner höga nivåer av autonomi och känsla av engagemang. Integrerad reglering är ett beteende som inte enbart styrs av värdering utan även överensstämmande med andra mål i livet och behov. Den sista är intern reglering och hänvisar till en motivation som av högsta grad är

självbestämmande samt en hög känsla av autonomi, den har sin grund i tillfredställelser som kopplas till själva beteendet (Ryan och Deci, 2002). Denna studie kommer utgå från Ryan och Deci definition av motivation som kan kopplas till Självbestämmandeteorin.

SJÄLVBESTÄMMANDETEORIN

Självbestämmandeteorin är en teori inom psykologin som beskriver en människas psykologiska grundbehov som tolkas utifrån tre behov för att tillfredsställa jaget. Ryan och Deci (2000) uppger dessa behov som kompetens, autonomi och tillhörighet, något som enligt

Självbestämmandeteorin är de tre behov som ökar motivationen och som en människa

eftersträvar att tillfredsställa. Enligt Ntoumanis och Standage (2009) är kompetens en känsla av framgång i sina handlingar mot ett önskat resultat eller mål, autonomi är en känsla av

bestämmande över sina handlingar och tillhörighet som är en känsla av meningsfulla relationer med andra individer. De tre behoven innefattar motivation som sträcker sig från a-motivation, till yttre motivation vidare till inre motivation. I en studie av Evans, Eys och Wolf (2012)

10 undersöktes individuella elitidrottare och dess påverkan av att tillhöra ett team. I studien deltog totalt 14 elitatleter varav sex stycken var elitlängdskidåkare och resultatet visade att tillhörandet i ett team var en primär källa till motivation, där sammanhållningen och den sociala biten spelade en stor roll till deras idrottande. I en annan studie av Podlog och Eklund (2005) så undersöktes elit- och subelitatleter med en frånvaro på minst två månader från idrottande på grund av en skada och hur återgången påverkades och tolkades med hjälp av Självbestämmandeteorin, det vill säga de tre underliggande behoven som har en inverkan på motivationens riktning och beteende. I resultatet visades en korrelation mellan inre motivation och ett positivt perspektiv gällande återkomst till sin idrott medans yttre motivation associerades med en ökad oro där den gamla skadan låg till stor grund för denna känsla. En atlet kan motivera sig genom att känna sig kompetent, då atleten känner att den kan hantera situationen och gör framsteg i rätt riktning för återgång till sin idrott. Atleten känner autonomi när individen får bestämma över sina egna mål, handlingar i sin idrott och känner en tillhörighet samt har en relation till sina lagkamrater. När atleten har tillfredsställt de grundläggande psykologiska behoven, ökar motivationen för att genomföra aktiviteten och vad som krävs för att komma tillbaka från en frånvaro.

MENTAL TUFFHET, MINDFULNESS OCH MOTIVATION UNDER EN FRÅNVARO

En idrottskarriär på elitnivå pågår ofta under flera år där utövaren utsätts för psykologiska och fysiologiska påfrestningar, som i sin tur kan leda till en frånvaro under tävlingssäsong. I denna studie definieras en ofrivillig frånvaro som en period där den aktive blir borta mer än fyra veckor under tävlingssäsong på grund av en händelse, exempelvis en skada, mental svacka eller

avstängning, där motivationen kan rubbas och den mentala tuffheten sätts på prov, då atleten måste strukturera om för att ta sig ur sin frånvaro och åter till tävling och elitverksamhet och fokusera på nuet. En period på mer än fyra veckor innefattar mer än en förkylning som också kan störa träning och tävling, denna studie har därmed valt att sätta gränsen på minst fyra veckors frånvaro för att utesluta förkylningar och lättare sjukdomsperioder och därmed öka möjligheten till ett större underlag.

I denna studie studeras elitutövare inom längdskidor och enligt Swann, Moran och Piggott

(2015) beskrivs elitutövare som tävlande på nationell eller internationell nivå. Elitutövare i denna studie klassas som längdskidåkare tillhörande landslaget eller ett professionellt långloppsteam

11 och tävlande på internationell nivå. Michalsik och Bangsbo (2004) beskriver längdskidåkning som en av de mest fysiskt krävande idrotterna, då längdskidor är den idrott som uppmäter högst maximal syreupptagningsförmåga bland elitidrottare. Detta har medfört att längdskidåkare är väl studerade inom den fysiologiska aspekten, men inte gällande de psykologiska. Enligt Gucciardi et al. (2009) uppskattar elitidrottare att en prestation beror till minst 50% på den mentala biten och tillgängligheten av forskning inom detta område är minimal i nuläget. I en frånvaro från tävling under säsong, är det fortfarande den mentala biten som är övervägande och är därför intressant att undersöka. Studier visar på att den mentala och psykologiska aspekten är

betydelsefull för återgång efter exempelvis en skada, enligt Ardern et al. (2012) är motivation en av de viktigaste faktorerna för att lägga ned det arbete som krävs för en återgång till den nivå atleterna var på vid skadetillfället.

Oavsett nivå för en idrottare uppstår perioder som innebär en frånvaro från sitt tävlande, där de som är mentalt starka tar sig ur dessa perioder och klarar av att fortsätta prestera och ta sig vidare i sin karriär. Detta innefattar även ungdomar och juniorer som strävar efter nästa nivå i sin utveckling, och är de ej förberedda och har de verktyg som krävs när det sker, så är avhopp en stor risk. I en studie av Vallerand och Losier (1999) beskrivs avhopp inom idrott som en psykologisk process som kan påverkas av sociala faktorer utifrån ett motiverande perspektiv. Vallerand och Losier (1995) skriver att ungefär 80 % av alla barn i åldrarna från 12-17 år som någon gång engagerar sig i en idrott väljer att inte fortsätta med en satsning. I studien beskrivs ett exempel som handlar om elitsimmare i Kanada, där de kunde se ett bortfall på ungefär 30-35% hos yngre elitsimmare per år, där även simmare med en stor potential valde att avsluta sin idrottskarriär där den sociala faktorn kan ha en påverkan, relationen mellan atlet och föräldrar samt relationen mellan atlet och tränare.

SAMMANFATTNING AV LITTERATURÖVERSIKTEN

Tidigare studier inom mental tuffhet tyder på att det finns en korrelation mellan mental tuffhet, kön, ålder och antal års erfarenhet inom idrotten Nicholls et al. (2009). Även motivation anses påverka idrottares val av fortsatt satsning inom idrott, där ökad motivation har en positiv korrelation med ökad nivå av fysisk aktivitet Tsorbatzoudis et al. (2006). Då idrottare enligt Gucciardi et al. (2009) uppskattar att en prestation till minst 50 % speglas av den mentala biten

12 och att motivationen är en betydande faktor vid återgång till tävling, samt att Liew et al. (2019) förklarar att både tränare, idrottare och forskare trycker på att mental tuffhet är en av de

viktigaste psykologiska faktorerna vid framsteg inom elitidrott, är det förvånansvärt svårt att hitta forskning inom just detta område som har specificerat sig på en av de mest fysiskt krävande idrotterna enligt Michalsik och Bangsbo (2004), längdskidor.

Det finns i nuläget studier på mindfulness, mental tuffhet och motivation som undersökt

lagidrott, motionärer och elitidrotter, i dessa studier ligger fokus på mindfulness, mental tuffhet eller motivation. Det som saknas är studier som undersökt samtliga variabler i en och samma studie samt undersökningar på elitskidåkare, därför har denna studie valt att undersöka elitskidåkares mentala tuffhet, förmåga att närvara i nuet och motivation att ta sig tillbaka till elitverksamhet och tävling efter mer än fyra veckors ofrivillig frånvaro.

HYPOTESER

Utifrån det aktuella forskningsläget utgår studien från tre grundhypoteser:

● Atleterna drivs till största del av en inre motivation, och inte yttre eller a-motivation, för att ta sig tillbaka till tävling från sin frånvaro

● Herrarna kommer visa på en högre mental tuffhet än damerna

● Det kommer finnas ett samband mellan mental tuffhet och antal år i landslaget eller ett team

Elitutövare som har tagit sig tillbaka från sin frånvaroperiod kan genom sina erfarenheter bidra till viktig kunskap som kan hjälpa andra utövare i liknande frånvaro. Genom denna studie undersöks mindfulness, mental tuffhet, motivation och viktiga faktorer för en återgång som kan vara betydelsefulla under en frånvaroperiod. Elitutövarnas svar och dessa faktorer kan vara behändiga för tränare att använda för att hjälpa och stötta sina atleter som drabbas av en ofrivillig frånvaro.

13

SYFTE

Studiens syfte är att retrospektivt analysera och se samband mellan mindfulness, mental tuffhet och motivation hos elitskidåkare under en ofrivillig frånvaro från tävling och elitverksamhet som pågått i mer än fyra veckor. För att besvara syftet används följande frågeställningar:

FRÅGESTÄLLNINGAR

● Vilken typ av motivation drivs elitskidåkare av under en ofrivillig frånvaro?

● Finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och motivation mellan nationer och kön hos elitskidåkare?

● Har antal år i landslag eller team ett samband med mental tuffhet? ● Finns det ett samband mellan mental tuffhet och motivation?

● Vilka faktorer anser elitskidåkare bidrar till återgång efter en ofrivillig frånvaro?

METOD

Under våren 2020 som denna studie pågick, utbröt en pandemi på grund av viruset Covid-19 som medförde att upplägget och deltagandet i studien påverkades. Denna studie är retrospektiv som innebär en tillbakablick på frånvaroperioder hos elitskidåkare.

URVAL

Längdskidåkare från Norge och Sverige som representerar ett landslag eller ett långloppsteam på elitnivå erbjöds delta i studien. Totalt svarade 20 skidåkare på enkäten, tio från Sverige och tio från Norge, varav 14 representerade ett långloppsteam och fyra tillhörde ett landslag samt en deltagare som tillhört både landslaget och ett långloppsteam.

INKLUSION- OCH EXKLUSIONSKRITERIER

Inklusionskriterier för att delta i denna studie var att deltagaren skulle vara längdskidåkare på elitnivå och representera ett landslag i Sverige eller Norge eller ett långloppsteam. Då studien är retrospektiv fick deltagaren även vara pensionerad elitskidåkare, som har tillhört ett landslag i Sverige eller Norge alternativt ett långloppsteam. Motivation för detta kriterium var att studiens

14 syfte var att undersöka elitskidåkares mindfulness, mentala tuffhet och motivation under en frånvaro och valde därmed enbart skidåkare som presterat på internationell nivå.

Deltagaren var tvungen att ha haft en frånvaro på minst fyra veckor under tävlingssäsong för att få delta i studien, detta krav motiveras genom att syftet var att deltagaren ska ha haft en frånvaro då studien vill mäta mindfulness, mental tuffhet och motivation under den specifika perioden. Minst fyra veckors frånvaro valdes som tidsperiod för att det är längre än en vanlig förkylning och därmed borde resultera i en frånvaro som inte enbart innebar en missad tävling eller några få träningspass, utan anledningen till frånvaron är större än så och resulterade i en frånvaro på minst fyra veckor.

Exklusionskriterier för denna studie blev därmed individer som inte är elitskidåkare i ett

längdlandslag för Sverige eller Norge eller tillhör ett långloppsteam, eller personer som tidigare inte tillhört ett landslag eller långloppsteam. Deltagare som inte haft en frånvaro på mer än fyra veckor under tävlingssäsong blev exkluderade då deras svar inte var relevanta för studiens syfte.

BORTFALL

Studien hade ett bortfall på 10%, 2 av 20 deltagare. En deltagare besvarade enkäten två gånger med identiska svar och därmed exkluderades en av de inskickade versionerna. En annan deltagare uppgav att han inte har varit frånvarande i mer än fyra veckor under tävlingssäsong, vilket är ett av kriterierna för att delta i denna studie, därmed exkluderas denna deltagares svar.

MEDVERKANDE I STUDIEN

Med anledning av bortfallen deltog totalt 18 skidåkare i studien som uppfyllde

inklusionskriterierna, nio från Sverige och nio från Norge, vilka var tio herrar (ålder: 27.1 ± 3.8) och åtta damer (ålder: 27.4 ± 4.5). (Se tabell 1). Anledningarna till deltagarnas ofrivilliga

frånvaro i minst fyra veckor orsakades av både fysiologiska och psykologiska påfrestningar samt yttre omständigheter, som den rådande pandemin. Samtliga frånvaroorsaker anses som ofrivillig frånvaro då dessa innebar minst fyra veckors frånvaro från tävling under tävlingssäsong.

15

Tabell 1.

Deltagare i studien och deras frånvaroorsak

ID Lag Nation Kön Ålder Frånvaroorsak

1 Team Sverige Herr 24 Covid-19

2 Team Sverige Herr 28 Skada

3 Landslag Sverige Dam 22 Övertränad

4 Landslag Sverige Herr 21 Övertränad

5 Team Sverige Dam 28 Skada

6 Team Sverige Herr 30 Inställt

7 Team Sverige Dam 27 Sjukdom

8 Landslag Sverige Herr 24 Sjukdom

9 Team/Landslag Sverige Dam 32 Skada

10 Team Norge Herr 30 Covid-19

11 Team Norge Herr 34 Skade

12 Team Norge Herr 24 Skade

13 Team Norge Herr 29 Overarbeidet på jobb

14 Team Norge Dam 35 Psykisk sykdom

15 Landslag Norge Dam 28 Overtrent

16 Landslag Norge Dam 23 Sykdom

17 Team Norge Dam 24 Skade

18 Team Norge Herr 27 Skade

ETISKA ÖVERVÄGANDE

Studien har utgått ifrån fyra grundläggande forskningsetiska principer som är informationskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet och samtyckeskravet.

Informationskravet innebär att studiens deltagare får information gällande vad studien handlar om, studiens syfte samt om deltagarna får delta frivilligt eller ej (Ejlertsson, 2012). Denna studie informerar deltagarna om studiens syfte som är att undersöka elitutövares mindfulness, mentala tuffhet och motivation vid en frånvaro samt att deltagarna frivilligt och anonymt deltar genom att svara på enkätens frågor.

Ejlertsson (2012) förklarar att konfidentialitetskravet betyder att deltagarna i studien ska behandlas med största konfidentialitet vilket innebär att deltagarna som deltar i studien inte ska kunna identifieras av andra. Genom att deltagarna i denna studie besvarar enkäten anonymt följs konfidentialitetskravet då inga personuppgifter blir synliga för varken övriga deltagare i studien eller utomstående.

16 Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som inkommer i samband med studien enbart ska

användas för studiens syfte och får inte användas för något annat ändamål (Ejlertsson, 2012). Uppgifterna som samlas in i samband med studiens gång, används enbart till

forskningsändamålet och genom att deltagarna deltar anonymt samlas inte några personliga uppgifter in.

Samtyckeskravet handlar om att deltagarna i studien själva bestämmer över sin medverkan och att ett samtycke därmed ska ges från deltagaren (Ejlertsson, 2012). Deltagarna i studien lämnar samtycke genom att självmant välja att besvara enkäten och att svaren används som underlag för studien.

STUDIEDESIGN OCH PROCEDUR

Studien är utformad som en retrospektiv studie i enkätform. En retrospektiv studie innebär att studien har tittat bakåt i tiden för att undersöka det studien syftar att undersöka (Ejlertsson, 2012). Studien använde sig av en enkät med 56 frågor där deltagarna fick tänka tillbaka på en period som innebar mer än fyra veckors frånvaro från tävling. Genom att deltagarna tänkte tillbaka på den specifika tidsperiod som deras frånvaro ägde rum, kunde studiens syfte att mäta atletens mindfulness, mentala tuffhet och motivation under frånvaron uppfyllas och därmed blev studiens upplägg en retrospektiv studie och inte en experimentell studie då syftet är att undersöka en period som redan har varit.

Viruset Covid-19 försvårade upplägget och proceduren av studien, tanken var från början att utföra enkäten i pappersform och träffa möjliga deltagare till studien. På grund av pandemin valde allt fler deltagare att tacka nej vilket har påverkat upplägget och antalet deltagare. Istället utformades enkäten digitalt för att underlätta deltagande för atleterna.

Enkäten är uppdelad i fyra delar och består av Mindfulness Inventory for Sports, Sport Mental Toughness Questionnaire och Sport Motivation Scale -II och avslutas med en del som innehåller egenskrivna frågor kring återgången till idrott.

Mindfulness Inventory for Sports används i denna studie för att mäta medvetandet och fokus i den givna situationen. Sport Mental Toughness Questionnaire används för att mäta hur mentalt

17 tuff atleten var under sin frånvaroperiod och Sport Motivation Scale II mäter hur atleten

motiverade sig vidare ur sin frånvaro.

Sport Motivation Scale- II och Sport Mental Toughness Questionnaire modifierades för att ge svar på studiens syfte och det studien vill undersöka gällande mindfulness, motivation, mental tuffhet och psykologiska grundbehov för en atlet i en situation som innebär en frånvaro på mer än fyra veckor under tävlingssäsong. Samtliga frågor i enkäterna ändrades till ett retrospektivt frågande för att ge atleten en större förståelse i samband med att de skulle tänka tillbaka till sin frånvaro. Frågor i Mindfulness Inventory for Sports korrigerades även för att anpassas efter vad studien ville undersöka, från att frågan ställdes utifrån situationen “att vara i en tävling” till “att vara i sin frånvaro från tävling”. Gällande Sport Motivation Scale -II korrigerades inte frågorna mer än till ett retrospektivt perspektiv.

Mindfulness Inventory for Sports reviderades från 15 till nio frågor då totalen annars skulle bli så stor, just nio frågor har enligt Pelletier et al. (2013) god reliabilitet, samt likvärdig validitet med originalversionen men samtidigt minskade arbetsbördan med 40%.

Till en början översattes enkäterna till svenska, fundering fanns kring att behålla den engelska texten för att ge en större förståelse till frågorna. Men slutsatsen drogs att svenska räckte och inte skulle vara ett avgörande problem.

Sedan kom tankar kring att det svenska språket skulle vara ett hinder för de norska deltagarna och därmed togs beslutet att skicka ut enkäten till tre norrmän, för att ta redan på eventuella brister i formuleringar och uppfattningen av den språkliga utformningen gällande det svenska språket.

Enkäten kom tillbaka med feedback gällande att det fanns svårigheter i förståelsen av vissa formuleringar, ord som frånvaro, tävlingssäsong, enkäten, uppsats, tävlar, återgång, återfå,

förmåga, utmanade och potentiella hot framgick som svåra att förstå för norrmännen.

Tanken att en norsk version skulle stärka reliabiliteten växte och beslut fattades kring att en ny modifiering var tvungen att göras för att underlätta processen och förståelsen för respondenterna så att resultatet inte blir missvisande på grund av att språket tolkas på ett felaktigt sätt. En

18 översättare från Norge kontaktades för hjälp att göra en begriplig översättning från svenska till norska.

När den svenska och norska versionen av enkäten var färdigställd, omformaterades enkäten till en digital enkät på grund av rådande omständigheter för att underlätta deltagande i studien.

I introduktionen av enkäten fick deltagarna svara på frågor gällande ålder, antal år i landslag eller team, vilken nation de tillhör samt anledning till deras frånvaro, innan del 1 fick deltagaren besvara en fråga angående hur stressad den kände sig under sin frånvaro samt hur hög energinivå de hade under den perioden. I del 1-3, som var utformad enligt Mindfulness Inventory for Sport, Sport Mental Toughness Questionnaire och Sport Motivation Scale- II fick deltagaren sätta sig in i sin situation när frånvaron ägde rum för att kunna besvara samtliga frågor, den fjärde delen avslutas med att deltagaren fick besvara frågorna utefter sin situation efter frånvaron för att se vad som var väsentligt för deras återgång.

PILOTSTUDIE

För att se om vår enkät var begriplig och om frågorna tolkades på rätt sätt, gjordes en pilotstudie där fem individer med en frånvaro mer än fyra veckor under tävlingssäsong fick svara på enkäten för att testa frågornas tydlighet och om individerna kunde förstå utformningen av frågorna. En estimering av tid gjordes på 20 minuter innan versionen för pilotstudien skickades ut.

Efter insamling av enkäterna samt feedback från pilotstudien gjordes en ny modifiering av frågor samt en korrigering av uppskattad tid som krävs av atleten att besvara, den nya tiden blev satt till 10 minuter. Feedback som lämnades var att vissa frågor var otydliga.

Frågor som korrigerades:

- Fråga om energinivå, “hur mycket energi kände du i denna situation” ändrades till “Hur

hög var din energinivå i denna situation”, då ordet energi var otydligt för

respondenterna.

- Mindfulness Inventory for Sports, fråga 2, “jag var kapabel att lokalisera fysiskt obehag

19

uppmärksamma graden av nervositet i min kropp” då frågan upplevdes som svårtolkad

och kunde ha flera betydelser.

- Mindfulness Inventory for Sports, fråga 4, ändrades från “När jag blev medveten om att

jag tänkte på en gammal prestation, kritiserade jag mig själv för att inte vara fokuserad i min nuvarande situation” och omformulerades till “Jag kritiserade mig själv när jag blev medveten om att jag tänkte på en gammal prestation och inte var fokuserad i den

nuvarande situationen”.

- Mindfulness Inventory for Sports, fråga 6, “När jag blev medveten om att jag tänkte på

det slutgiltiga målet, klandrade jag mig själv för att inte fokusera på det relevanta för min återgång till idrott” förenklades till “Jag klandrade mig själv när jag blev medveten om att jag tänkte på det slutliga målet och inte fokuserade på det relevanta för min återgång”.

- I den fjärde delen, viktiga faktorer för återgång, utvecklades instruktionerna samt informationen för att skapa en bättre förståelse kring vad den sista delen innefattar, exempelvis förtydligande om att del fyra besvaras utifrån situationen efter frånvaron. - I enkätens första del där deltagarna fyller i sin ålder, nation och anledning till frånvaro

korrigerades svarsalternativet gällande vilket lag eller team atleten tillhör eller har tillhört till en öppen fråga för att inte exkludera något lag på elitnivå.

DATAINSAMLING

Enkäten inleds med grundläggande frågor gällande deltagarnas ålder, nation, antal år i landslag eller team samt deras anledning till frånvaro från tävlingsverksamhet. Därefter följer två frågor som mäter atletens stress- och energinivå under perioden. Dessa två frågor besvaras utifrån en 6-punkt skala där 1 representerar “ingen stress alls” och “låg” och 6 representerar “extremt

mycket” och “mycket hög”. Frågorna angående stress och energi används för att kunna göra en koppling mellan stress- och energinivå och återgång till idrott då en frånvaro kan medföra en ökad nivå av stress, dels för att individen inte kan utföra sin idrott och dels för återgången tillbaka till idrotten Podlog och Eklund (2005).

20 Mindfulness Inventory for Sports

Den första delen av enkäten innehåller Mindfulness Inventory for Sports som mäter en atlets förmåga att vara medveten i nuet (Thienot et al. 2014). Denna förmåga mäts med hjälp av en tre-stegs strategi och handlar om att vara medveten om störande stimuli och upplevda känslor i samband med detta stimuli, att anta en icke-värderande inställning till dessa känslor och att snabbt fokusera uppmärksamheten mot det mål som finns (Thienot et al. 2014). Mindfulness Inventory of Sports inkluderar 15 frågor som i sin tur går att skala ned till 12, 9, 6 eller 3 frågor, varje fråga besvaras utifrån en 6-punkts skala, från “stämmer inte” till “stämmer mycket väl”. Denna studie använder sig av versionen med nio frågor. Versionen har nästintill perfekt

korrelation med den fulltaliga versionen, god validitet, god passform samt likvärdig validitet som versionen med 15 frågor (Noetel, Ciarrochi, Baljinder & Lonsdale, 2019). Cronbach’s ⍺-värden för enkätens subskalor uppmättes till 0.84 för medvetenhet, 0.79 för icke-dömande och 0.67 för återfokusering. En normalfördelning gjordes och med histogram visades att subskalorna

medvetenhet är normalfördelad men att outliers finns, icke-dömande och återfokusering är inte normalfördelade.

Sport Mental Toughness Questionnaire

Andra delen av enkäten innehåller Sport Mental Toughness Questionnaire som är en mätmetod som används inom idrott för att mäta mental tuffhet. Enligt Meggs, Ditzfeld och Golby (2013) mäter Sport Mental Toughness Questionnaire tre variabler inom mental tuffhet; kontroll, hängivenhet och självförtroende, som tillsammans kan kombineras till en total mental tuffhet. Dessa kvalitéer av mental tuffhet innebär en upplevd kontroll över resultaten av en prestation, med en hängivenhet tar sig an en utmaning och en hög tro på sin förmåga. Enkäten omfattar 14 frågor, sex inom självförtroende, fyra inom hängivenhet samt fyra inom kontroll. Varje fråga besvaras med 4-punkt skala från “inte sant” till “sant”. I en studie utförd av Sheard, Golby och van Wersch (2009) för att mäta validiteten och reliabiliteten av Sport Mental Toughness Questionnaire visade resultatet av två gjorda studier innehållande totalt 1142 manliga och kvinnliga atleter att Sport Mental Toughness Questionnaire ansågs vara ett giltigt faktoriellt instrument med en tillräcklig reliabilitet för att mäta den mentala tuffheten inom idrott.

Cronbach’s ⍺-värden för enkätens subskalor uppmättes till 0.8 på kontroll, 0.28 på hängivenhet och 0.81 på självförtroende. Med histogram visade normalfördelningen gällande Sport Mental

21 Toughness Questionnaire att subskalorna självförtroende, hängivenhet och kontroll inte var normalfördelade.

Sport Motivation Scale- II

Den tredje delen innehåller Sport Motivation Scale- II som är en reviderad version av Sport Motivation Scale som mäter en idrottares motivation. Sport Motivation Scale har fått kritik för att inte fullständigt mäta vad Självbestämmandeteorin innefattar (Pelletier et al. 2013), utefter det utvecklades Sport Motivation Scale-II som används i denna studie. Sport Motivation Scale-II mäter vilken typ av motivation en atlet till största del dras utav; a-motivation, yttre eller inre motivation. Enkäten utgörs av 18 frågor som är indelade i sex subskalor som är indelade efter a-motivation där subskalan kallas “a-a-motivation”, yttre a-motivation har fyra subskalor vid namn “extern”, “introjicerad”, “identifierad” och “integrerad” samt inre motivationens subskala som benämns “intern motivation”. Frågorna besvaras baserat på en 7-punkts skala, från “inte sant” till “sant”. Cronbach’s ⍺-värden för enkätens subskalor uppmättes till 0.60 för a-motivation, 0.69 för extern, 0.66 för introjicerad, 0.84 för identifierad, 0.85 för integrerad och 0.26 för intern. Med en normalfördelning och histogram visade det sig att alla subskalor var icke-normalfördelade då vissa svar anses som outliers.

Viktiga faktorer för återgång

Den fjärde och sista delen innehåller sju avslutande frågor som utgår ifrån atletens situation efter frånvaron för att se viktiga faktorer för återgång. Frågorna behandlar områden som målsättning och vilka faktorer som var viktiga för individen att ta sig tillbaka från sin frånvaro. Fråga 1, 2, 3, 4 och 6 besvaras med hjälp av en 6-punkts skala, fråga 5 och 7 var öppna frågor där fråga 5 besvaras med antal dagar atleten var frånvarande och fråga 7 handlar om vad som var viktigast för dem under sin frånvaroperiod.

De frågor som ställdes i del fyra var:

● 1. Hur tydlig var målsättningen för din återkomst? ● 2. Hur tydlig plan hade du för att nå målet?

● 3. Hur säker var du på att komma tillbaka från din frånvaro? ● 4. Hur väl följde du din plan?

22 ● 5. Hur lång tid tog det för din återkomst? Antal dagar.

● 6. Hur bra tycker du att det gick att komma tillbaka?

● 7. Vad anser du var det viktigaste för just dig när det gäller din återgång till tävling i

landslaget/team efter minst fyra veckors frånvaro? Exempelvis, stöd från landslaget, familj, en tydlig plan, glädjen till idrotten etc.

Dessa sju frågor lades till för att kunna se om det finns någon korrelation mellan en tydlig plan, motivation och mental tuffhet, samt se vilka faktorer som är av betydelse vid en återgång till tävling.

PROCESSEN MED ATT FÅ DELTAGARE

Efter enkäterna var fastställda började arbetet med att hitta deltagare till studien. Genom samtal till norska skidlandslaget och mail till svenska landslaget, erbjöds dem att delta i studien. På grund av Covid-19 blev Norge nedstängt och de valde därmed att tacka nej till deltagande. Det svenska skidlandslaget besvarade varken mejl eller samtal, i media har det framgått att det skett stora förändringar i organisationen vilket kan ligga till grund för detta.

För att hitta nya deltagare till studien gjordes annonsering i slutna träningsgrupper för

elitskidåkare på Facebook samt kontakt med ansvariga för Visma Ski Classics gjordes. Även en tränare i norska skidlandslaget kontaktades för vidare utskick av länk till enkäten.

DATABEARBETNING OCH ANALYS

Data samlades in via Google Formulär där enkäterna skapades och konverterades direkt till Jamovi, version 1.2.5.0, för vidare bearbetning och analys. Medelvärden och standardavvikelse för urvalet räknades ut genom central tendencies. Dessa presenteras först genom en tabell och sedan presenteras medelvärden och standardavvikelse för nationer och kön. Analysen av kön och nationer gällande medelvärde och standardavvikelse gjordes även den genom central tendencies och presenteras i tabellform.

Data testades för normalfördelning och fanns på några subskalor, majoriteten av subskalorna var ej normalfördelad. Därmed beslutades att utföra icke-parametriska tester på datan, som innebär att datan ej behöver vara normalfördelad (Thomas, Nelson & Silverman, 2015)

23 För vidare bearbetning gjordes signifikansanalyser med hjälp av Independent Sample T-test (Mann-Whitney U) för att se om det fanns någon signifikant skillnad mellan Sverige och Norge och sedan på dam och herr. Signifikansanalysen för nation presenteras först i text med hjälp av tabell och därefter presenteras signifikansanalysen för kön.

Ytterligare analyser genomfördes i form av regressionsanalyser. Samband mellan mental tuffhet och antal år i landslag/team räknades ut genom Correlation Matrix och Spearman’s

korrelationskoefficient. Korrelation mellan mental tuffhet och antal år i landslag/team presenteras i text med hjälp av tabell. Även en sambandsanalys mellan mental tuffhet och motivation genomfördes med en Spearman’s korrelationskoefficient. Sambandet presenteras i text med hjälp av en tabell. Med hjälp av Correlation Matrix och Spearman’s

korrelationskoefficient genomfördes även en korrelation mellan alla subskalor vad gäller

Mindfulness Inventory for Sports, Sport Mental Toughness Questionnaire och Sport Motivation Scale- II samt delen innehållande frågor om stress och energi och viktiga faktorer för återgång. Dessa presenteras i form av en tabell, (se bilaga).

I en vidare bearbetning av materialet gjordes en sammanställning av fråga 7 i delen “Viktiga faktorer för återgång”, Vad anser du var det viktigaste för just dig när det gäller din återgång till

tävling i landslaget/team efter minst fyra veckors frånvaro? Svaren analyserades för att hitta

gemensamma nämnare och därefter kategoriserades för att senare sammanställas och presenteras i tabellform. Även en sammanställning av anledning till frånvaro gjordes och kategoriserades genom gemensamma nämnare.

RESULTAT

Resultatet visar att deltagarna i studien som lyckats ta sig tillbaka efter en ofrivillig frånvaro på minst fyra veckor är en homogen grupp med små skillnader. Deltagarna i studien har varit en del av ett landslag eller team i snitt i 2.37 år. Atleterna har skattat en högre nivå av stress (M 3.83) under frånvaroperioden vilket skulle kunna vara en förklaring till den lägre uppskattade nivån av energi (M 2.66). Under frånvaroperioden har studiens deltagare skattat en medelhög nivå av mindfulness, en hög nivå av mental tuffhet samt en medelhög nivå av motivation.

24 Skal. Med Medelvärde SD Tolkning Ålder - 27,22 4,02 - Antal år i landslaget - 2,37 2,08 -

Stress under frånvaro 3.0 3,83 1,58 Skattar högre

Energi under frånvaro 3.0 2,66 1,24 Skattar lägre

Mindfulness in sports

Medvetenhet 3.0 4,04 1,39 Skattar högre

Icke-dömande 3.0 4,31 1,69 Skattar högre

Återfokusering 3.0 3,50 1,65 Skattar högre

Sport mental Toughness Questinnaire

Självförtroende 2.0 2,76 1,03 Skattar högre

Hängivenhet 2.0 2,50 1,15 Skattar högre

Kontroll 2.0 2,36 1,12 Skattar högre

Sport Motivation Scale- II

A-motivation 3.5 5,01 2,19 Skattar högre

Extern 3.5 5,46 2,02 Skattar högre

Introjicerad 3.5 3,09 2,22 Skattar lägre

Identifierad 3.5 5,75 1,33 Skattar högre

Integrerad 3.5 5,81 1,75 Skattar högre

Intern 3.5 6,16 1,19 Skattar högre

Viktiga faktorer för återgång

Tydligt mål 3.0 5,33 0,19 Skattar högre

Tydlig plan 3.0 4,27 1,27 Skattar högre

Säker på återgång 3.0 4,11 1,84 Skattar högre

Hur bra planen följdes 3.0 4,50 1,25 Skattar högre

Hur bra återgången gick 3.0 4,66 1,24 Skattar högre

Syftet med studien var att retrospektivt analysera och se samband mellan mindfulness, mental tuffhet och motivation hos elitskidåkare under en ofrivillig frånvaro från tävling. I en av studiens frågeställningar ”finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och

motivation mellan nation och kön hos elitskidåkare?” påvisas inga signifikanta skillnader mellan

nationerna Sverige och Norge. De svenska skidåkarna (M 3.88) har uppgett fler antal år i landslag/team än de norska skidåkarna (M 2.70). De norska deltagarna (M 4.33) har skattat en högre upplevd nivå av stress under frånvaroperioden än de svenska deltagarna (M 3.33), något som skulle kunna tolkas som att fler antal år i landslaget innebär en lägre upplevd nivå av stress under en ofrivillig frånvaro. När det kommer till mindfulness tolkas deltagarnas skattning som att Norge är mer icke-dömande och har en större förmåga att återfokusera på uppgiften, i

signifikansanalysen går det att utläsa en signifikant skillnad när det gäller återfokusering.

Däremot har flertalet test gjorts och visat olika utfall där ingen signifikant skillnad påvisats. I och

Tabell 2.

25 med detta tolkas resultaten med att ingen signifikant skillnad finns mellan nationerna. Gällande mental tuffhet anses gruppen vara homogen och skattningen från vardera nation visar inte på någon skillnad. Deltagarna från både Sverige och Norge drivs av a-motivation samt inre- och yttre motivation under en frånvaro. Viktiga faktorer för en återgång till tävling skattas högt av både Sverige och Norge, som tyder på att en tydlig målsättning och en tydlig plan är en del av en lyckad återgång. Med. Sverige (n=9) SD Med. Norge (n=9) SD P Ålder 28,22 3,96 28,22 4,27 0.373 Antal år i laget 3,88 1,74 2,70 2,15 0.281 Stress 3,33 1,58 4,33 1,50 0.208 Energi 2,67 1,50 2,67 1,00 0.820 Mindfulness In Sports Medvetenhet 4,07 1,49 4,00 1,29 0.755 Icke-dömande 4,77 1,79 3,85 1,48 0.121 Återfokusering 3,03 1,55 3,96 1,62 0.029*

Sport Mental Toughness Questinnaire

Självförtroende 2,79 1,02 2,72 1,05 0.824

Hängivenhet 2,53 1,21 2,47 1,08 0.718

Kontroll 2,5 1,21 2,22 1,02 0.625

Sport Motivation Scale- II A-motivation 5,03 2,19 5,00 2,24 0.965 Extern 5,37 2,04 5,55 2,03 0.449 Introjicerad 3,55 2,49 2,62 1,84 0.287 Identifierad 5,66 1,66 5,85 0,91 0.531 Integrerad 5,25 2,09 6,37 1,11 0.223 Intern 6,22 1,42 6,11 0,93 0.822 Viktiga faktorer för återgång Tydligt mål 5,44 0,73 5,22 1,09 0.844 Tydlig plan 4,67 1,22 3,89 1,27 0.251 Säker på återgång 4,56 1,88 3,67 1,80 0.293

Hur bra följdes planen 4,89 1,17 4,11 1,27 0.220

Hur bra återgången gick 4,78 1,30 4,56 1,24 0.746

Not. * p <.05

Angående frågan ”finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och

motivation mellan nation och kön hos elitskidåkare?” gällande kön, upptäcktes inga signifikanta

skillnader. Damerna (M 4.00) har uppgett fler antal år i landslag/team än herrarna (M 2.70). Damerna (M 4.50) har skattat en högre upplevd nivå av stress under frånvaroperioden än herrarna (M 3.30), samtidigt som damerna (M 2.50) har skattat en lägre nivå av energi än

Tabell 3.

26 herrarna (M 2.80), vilket skulle kunna tolkas som att en högre nivå av stress innebär en lägre nivå av energi. När det kommer till mindfulness tolkas deltagarnas skattning som att damerna är mer icke-dömande och att herrarna är mer medvetna i nuet, gällande återfoksuering har både damerna och herrarna skattat ett medelhögt värde. Skattningen på mental tuffhet mellan kön påvisar inga större differenser vilket tyder på att damer och herrar inom elitskidåkning är

homogena. Utifrån skidåkarnas svar går det att utläsa att både damer och herrar drivs av inre-och yttre motivation samt höga nivåer av a-motivation. En tydlig målsättning och en tydlig plan anses vara viktigt för både damer och herrar och gör att de blir säkrare på en återgång till tävling.

Med. Damer (n=8) SD Med. Herrar (n=10) SD P Ålder 27,38 4,47 27,10 3,87 0.964 Antal år i laget 4,00 2,27 2,70 1,83 0.222 Stress 4,50 1,51 3,30 1,49 0.124 Energi 2,50 0,93 2,80 1,48 0.819 Mindfulness In Sports Medvetenhet 3,83 1,35 4,40 1,44 0.754 Icke-dömande 3,87 1,57 4,66 1,73 0.372 Återfokusering 3,62 1,70 3,40 1,56 1.000

Sport Mental Toughness Questinnaire

Självförtroende 2,60 1,05 2,88 1,01 0.141

Hängivenhet 2,50 1,08 2,50 2,22 0.716

Kontroll 2,19 1,06 2,50 1,15 0.165

Sport Motivation Scale- II A-motivation 5,00 2,25 5,03 2,19 0.153 Extern 5,42 2,10 5,50 1,98 0.964 Introjicerad 2,5 1,89 3,57 2,37 0.823 Identifierad 5,79 0,93 5,73 1,60 0.964 Integrerad 6,37 1,17 5,37 2,01 0.555 Intern 6,00 0,93 6,30 1,37 0.239 Viktiga faktorer för återgång Tydligt mål 5,37 1,13 5,30 0,71 0.921 Tydlig plan 4,00 1,36 4,50 1,17 0.432 Säker på återgång 4,00 1,85 4,20 1,78 0.890

Hur bra följdes planen 4,50 1,31 4,50 1,10 0.964

Hur bra återgången gick 4,56 1,24 4,80 1,29 0.608

Tabell 4.

27 En av studiens frågeställningar ”har antal år i landslag eller team ett samband med mental

tuffhet?” vilket tabell 6 visar att det inte finns någon korrelation mellan.

Tabell 5.

Korrelation mellan mental tuffhet och antal år i landslag eller team. Korrelationsmatris

Mental tuffhet Antal år i landslaget/team

Mental tuffhet Spearman’s rho -

p-värde -

Antal år i landslag/team Spearman’s rho -0.100 -

p-värde 0.692 -

Frågeställningen ”finns det ett samband mellan mental tuffhet och motivation?” undersöktes genom en korrelationsmatris på deltagarnas svar på Sport Mental Toughness Questionnaire och Sport Motivation Scale-II, där framgick det att en positiv korrelation mellan extern reglering och självförtroende fanns. En negativ korrelation mellan extern reglering och hängivenhet

påträffades också, vilket skulle kunna tolkas som att om individen drivs av en yttre motivation saknas hängivenheten till att utföra uppgiften och genomförs tack vare belöningar och straff. A-motivation och självförtroende samt a-A-motivation och kontroll uppges ha en positiv korrelation, något som säger emot sig själv då en individ som upplever a-motivation har känslor av

inkompetens och att den inte har kontroll på uppgiften. Däremot har a-motivation och

hängivenhet en negativ korrelation, vilket även det skulle kunna tolkas som att när atleten drivs av a-motivation och inte har någon intention med uppgiften eller situationen så saknas

28

Tabell 6.

Korrelation mellan mental tuffhet och motivation och dess subskalor.

Anledningarna till deltagarnas ofrivilliga frånvaro i minst fyra veckor kategoriserades och delades in i skada, Corona, psykisk ohälsa och sjukdom.

Tabell 7.

Deltagarnas frånvaroorsak uppdelad i kategorier Anledning till frånvaro

Skada

Corona (Inställt) Psykisk ohälsa Sjukdom

29 I den öppna frågan i den fjärde och sista delen av enkäten fick atleterna svara vad de anser vara viktigast för just dem när det kommer till en återgång till tävling efter minst 4 veckors frånvaro. Atleternas svar har kategoriserats och sammanställts för att utläsa vilka faktorer som är viktiga under en frånvaro hos elitskidåkare.

Vad anser du vara det viktigaste för just dig när det gäller din återgång till tävling i landslaget/team efter minst fyra veckors frånvaro?

Glädje Tydlig plan

Stöd från personer runt omkring Hängivenhet

Samhörighet

Utveckling av sig själv

DISKUSSION

RESULTATDISKUSSION

Studien visar att elitskidåkare i Sverige och Norge som deltagit i studien och lyckats ta sig tillbaka efter en ofrivillig frånvaro på mer än fyra veckor är en grupp som upplever en förmåga att medvetet vara i nuet, vara icke-dömande, som klarar av att återfokusera på uppgiften, skattar en hög mental tuffhet och drivs av en inre- och yttre motivation samt en stark a-motivation för att ta sig tillbaka. I en tidigare studie av Tsorbatzoudis et al. (2006) framgick det att a-motivation hade en negativ korrelation med fortsatt deltagande, något resultatet i denna studie motsäger då samtliga som deltagit i studien har återvänt till idrott efter sin frånvaro men fortsatt uppgett en hög a-motivation, vilket gör att a-motivationen blir svårtolkad. Under den ofrivilliga frånvaron uppges en tydlig målsättning och en tydlig plan som två viktiga faktorer för att känna sig säker på en återgång till tävling, följa planen och därmed uppleva att återgången blev lyckad.

Tabell 8.

30 Vilken typ av motivation drivs elitskidåkare av under en ofrivillig frånvaro?

Studiens hypotes gällande att atleterna till största del drivs av en inre motivation för att ta sig tillbaka till tävling från sin frånvaro stämmer då intern-motivation i helgrupp är den

motivationsfaktor som blivit högst skattad under frånvaroperioden. Däremot är även extern motivation och a-motivation högt skattade och innebär att skidåkarna drivs av både inre-, yttre- och a-motivation. Att tolka detta utifrån Självbestämmandeteorin innebär att de deltagande elitskidåkarna har hanterat sin frånvaro och upplevt olika former av motivation, där en del av gruppen har upplevt a-motivation och varit icke-självbestämmande, några har drivits av en yttre motivation där straff och belöningar kan vara motivationsfaktorn för att genomföra dagens uppgift och andra har haft ett inre driv och varit mer självbestämmande. Att arbeta med

autonomi, kompetens och tillhörighet under en frånvaro kan underlätta för en effektiv återgång till tävling (Carson och Polman, 2017). Carson och Polman (2017) menar att med ett högre självbestämmande kan frånvarotiden applicera mer anpassningsbara strategier och öka

förståelsen för själva processen tillbaka till tävling vilket kan kopplas till urvalets svar gällande motivation under sin frånvaro. Atleter som drivs av en inre motivation kan därmed uppleva en mer produktiv och snabbare återgång medans atleter som drivs av en hög extern motivation eller a-motivation skulle kunna bero på en tuffare tid under sin frånvaro och därmed varit mindre självbestämmande.

Finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och motivation mellan nationer hos elitskidåkare?

Resultatet mellan nationerna tolkas som att det är en homogen grupp med små skillnader. Studiens deltagare från både Sverige och Norge har skattat en medelhög förmåga av

mindfulness, en hög skattning av mental tuffhet samt ett medelhögt värde gällande motivation där inga större differenser går att utläsa. Den homogena gruppen kan förklaras med att

nationernas geografiska position är belägen i Skandinavien och därmed har en besläktad kultur som skulle kunna ligga till grund för de små skillnaderna som skidåkarna från varje land har skattat. Under en frånvaro är nationerna väl medvetna som situationen de befinner sig i, har en hög mental tuffhet som gör att de kan fokusera på uppgiften och drivs av en inre-, yttre- och a-motivation. Utifrån från enkätens svar går det att utläsa att det är viktigt att kunna vara medvetna om situationen och Naderi et al. (2019) påpekar att när en individ bedömer en situation som ett

31 hot, kan de ta sig igenom denna stressframkallande värdering och istället medvetet ta sig igenom processen. Detta går att tolkas som att respondenterna har en god förmåga att närvara i nuet och vara medveten om de påfrestningar en frånvaro kan innebära, ser möjligheter istället för hinder vilket kan bidra till lindrigare återgång.

Finns det en skillnad när det kommer till mindfulness, mental tuffhet och motivation mellan kön hos elitskidåkare?

Inga signifikanta skillnader upptäcktes mellan damer och herrar gällande mindfulness, mental tuffhet och motivation. Damer och herrar har skattat en medelhög nivå av mindfulness, en hög nivå av mental tuffhet samt ett medelhögt värde av motivation. Studiens hypotes gällande att en skillnad mellan mental tuffhet och kön skulle finnas stöds därmed inte av studiens resultat. Nicholls et al. (2009) visar i sin studie att mental tuffhet har en koppling till kön, ålder och erfarenhet inom sin idrott. I resultatet kunde man även se en signifikant skillnad gällande självförtroende och kontroll, där män överlag hade en högre mental tuffhet i jämförelse med det kvinnliga könet. Även Andrew och Shen (2014) som skriver i sin studie om mental tuffhet och hantering av en skada mellan kön, redovisar en skillnad i mental tuffhet gällande män och

kvinnor. I sin studie indikerar Andrew och Shen (2014) att män totalt har en högre mental tuffhet än kvinnor där bland annat självförtroende var signifikant högre. Det är något som denna studies resultat inte visar på. Detta går att tolka som att de deltagande elitskidåkare som haft en frånvaro på minst fyra veckor från Norge och Sverige ligger på samma nivå när det kommer till mental tuffhet och att det då inte skiljer sig mellan damer och herrar, vilket är ett positiv fynd då det kan indikera på att längdskidåkning är en jämställd miljö som låter både män och kvinnor utvecklas och arbeta även med den mentala biten för att bli en av världens bästa skidåkare. Det kan även bero på att Nicholls et al. (2009) och Andrew och Shen (2014) har i båda sina studier ett större urval där deltagarna var idrottare på olika nivåer, som nybörjare, nationella idrottare och elitidrottare medan denna studie enbart har en liten grupp elitskidåkare.

Har antal år i landslag eller team ett samband med mental tuffhet?

Enligt Nicholls et al. (2009) finns det en positiv korrelation mellan erfarenhet inom sin idrott och mental tuffhet. Denna studies resultat visar inte på något samband mellan dessa två faktorer. Detta skulle kunna bero på att urvalet är elitutövare som tävlar på högsta nivå inom sin idrott,

32 möjligheten finns att de har elitsatsat i flera år och nyligen kommit med i landslaget eller ett team på grund av hård konkurrens och därmed hunnit utveckla en mental tuffhet som innebär att även nya i landslag och team har en hög mental tuffhet. Skulle det ha funnits en skillnad om urvalet var subelit eller en yngre satsande generation som inte varit på elitnivå än? En av studiens hypoteser var att det skulle finnas ett samband mellan mental tuffhet och antal år i landslag eller team, vilket inte stöds av resultatet i denna studie som tolkas att oavsett antal år i ett landslag eller team så finns det inget samband med en högre mental tuffhet. Det samband som Nicholls et al. (2009) såg i sin studie, kan då bero på att de undersökte och jämförde olika nivåer, som nybörjare, regionala och internationella idrottare, där ett samband med mental tuffhet tydligare kan ses då deltagarna befinner sig på olika nivåer inom sin idrott.

Finns det ett samband mellan mental tuffhet och motivation?

Liew et al. (2019) anser att mental tuffhet är en av de viktigaste psykologiska egenskaperna för att göra framsteg inom idrott och Ardern et al. (2012) menar att motivation är en av de viktigaste faktorerna för att lägga ned det arbete som krävs för att ta sig tillbaka från en frånvaro, därmed anses båda vara viktiga faktorer som kan spela en stor roll under en frånvaroperiod. I en korrelationsanalys som utfördes visade extern reglering och självförtroende en positiv

korrelation, extern reglering som drivs av straff och belöningar och samtidigt associeras med ett högre självförtroende motsäger sig självt, men kan tolkas som att atleten får ett högre

självförtroende när atleten under sin frånvaro belönas för ett utfört arbete och de krav som ställs av till exempel en tränare. Extern reglering och hängivenhet visade en negativ korrelation som innebär att individen drivs av en yttre motivation och saknar hängivenhet vilket tyder på att atleten enbart utför uppgiften genom straff och belöningar och känner inte något eget driv eller beslutsamhet att göra det. A-motivation och hängivenhet visade även den på en negativ

korrelation, och kan tolkas som att atleter som drivs av a-motivation inte heller har en beslutsamhet eller vilja att ta sig an uppgiften. A-motivation och självförtroende samt

a-motivation och kontroll indikerar på en positiv korrelation, något som inte stämmer överens med vad a-motivation står för enligt Pelletier et al. (1995) som menar att a-motivation innebär känslor av inkompetens och brist på kontroll, vilket är motsatsen till självförtroende och kontroll. Dessa samband skulle kunna förklaras genom att urvalet är litet och det räcker med att några individer har svarat med stor differens i förhållande till punkt-skalan för att få dessa korrelationer som