TRITA-INFRA EX 04-087 ISSN 1651-0194
ISRN KTH/INFRA/EX--04/087--SE
EXAMENSARBETE
FASTIGHETSVETENSKAP EX-04-141
Vad är en lämplig skogsbruksfastighet?
Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL samt skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL
Richard Stegander
Examinator: Thomas Kalbro
Handledare: Leif Norell, Lantmäteriverket
STOCKHOLM 2004
Förord
Denna uppsats är ett examensarbete med titeln ”Vad är en lämplig skogsbruksfastighet? - en studie inriktad på det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL samt skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL”. Arbetet har utförts under hösten 2004 vid institutionen för infrastruktur, enheten för fastighetsvetenskap på KTH i Stockholm. Uppsatsen omfattar 20 akademiska poäng och är min sista insats inom min lantmäteriutbildning innan jag är redo att gå ut i yrkeslivet och testa mina kunskaper i praktiken.
Under tiden jag skrivit examensarbetet har jag träffat många trevliga och kunniga personer och jag vill nu ta tillfället i akt att tacka dessa för den hjälp jag fått. Jag vill tacka min handledare Leif Norell på Lantmäteriverket, för råd och hjälp med styrning i arbetet. Jag vill även tacka de personer som hjälpt till med att skapa stommen i arbetet, nämligen de som delat med sig av sin praktiska erfarenhet av de aktuella paragraferna. Dessa är förrättningslantmätarna Lennart Höije, Camilla Jarlhed, Lars Ringbom, Urban Olmårs, Carl Enström, Sten-Olof Schärdin, Krister Rubensson och Olle Utterberg.
Stockholm, december 2004
Richard Stegander
Innehållsförteckning
FÖRORD... 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 4
FÖRKORTNINGAR... 5
ABSTRACT ... 6
SAMMANFATTNING ... 7
1 INLEDNING ... 9
1.1 Bakgrund... 9
1.2 Syfte ... 9
1.3 Metod ... 9
1.4 Disposition ... 10
2 ALLMÄNT OM SKOG OCH SKOGSBRUKSFASTIGHETER 11 2.1 Fakta om skogen ... 11
2.2 Skogspolitiken ... 13
2.2.1 Produktionsmålet ... 14
2.2.2 Miljömålet ... 14
2.3 Fastighetsbildning avseende skogsbruksfastigheter ... 14
2.3.1 Allmänt... 16
2.3.2 Historik... 17
2.3.3 Klassificering ... 18
2.3.4 Förvärv ... 19
3 AKTUELL LAGSTIFTNING... 20
3.1 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL ... 20
3.2 Andra omständigheter av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet ... 20
3.3 Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL ... 23
3.4 Undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL ... 26
4 DEN PRAKTISKA TILLÄMPNINGEN ... 27
4.1 Urvalskriterier ... 27
4.2 Resultat ... 30
4.2.1 Den rådande skogspolitiken... 30
4.2.2 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL ... 30
4.2.3 Andra omständigheter av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet ... 34
4.2.4 Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL... 36
4.3 Problematik... 38
5 RÄTTSFALL... 40
6 SLUTSATSER ... 45
6.1 Den rådande skogspolitiken... 45
6.2 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL ... 45
6.3 Andra omständigheter av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet ... 48
6.4 Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL ... 49
6.5 Slutord... 53
REFERENSFÖRTECKNING ... 54
Förkortningar
Dir. Direktiv
FBL Fastighetsbildningslagen (1970:988) FD Fastighetsdomstolen
flm Förrättningslantmätare ha Hektar
HD Högsta Domstolen
HovR Hovrätten
JFL Jordförvärvslagen (1979:230)
LM Lantmäterimyndigheten
LMV Lantmäteriverket
m3sk Skogskubikmeter
Prop. Proposition
SOU Statens offentliga utredningar
Abstract
This Master of Science Thesis, with the title What is a suitable forestry property unit? – a study based on the legal demands the Swedish Real Property Formation Act – is written by Richard Stegander at the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm, Sweden, Department of Infrastructure, Division of Real Estate Planning and Land Law.
The aim of the thesis is to investigate what is regarded as a “suitable” forestry property unit, when applications for subdivision, amalgamation etc shall be decided by the Swedish Cadastral Authorities. The thesis is based on existing law, preparatory works, handbooks from authorities, court cases and interviews with Cadastral Surveyors in six counties in Sweden (Jämtland, Gävleborg, Värmland, Västmanland, Västra Götaland and Kronoberg County).
One result of the thesis is, that property units with a yield of only 50 forest cubic metre per year can be approved as a forestry property. But in this case often additional requirements are that property is located near good roads, or that the property can be combined with some other lasting activity in the district.
According to section 7 in the Real Property Formation Act land for forestry may not be divided in such a way that the possibility of economical use of the property suffers an “impairment of any importance”. The result of the study shows that this often require a return of 200-250 fifty forest cubic metre per year. In exceptional cases the courts has decided an annual return of less than 100 forest cubic metre to be sufficient, then also considering other circumstances as e.g. that the property is located near good roads or that the property is well-formed.
Sammanfattning
Detta examensarbete behandlar frågor om skogsbruksfastigheter och är gjort i samarbete mellan Lantmäteriverket och KTH. Examensarbetet heter ”Vad är en lämplig skogsbruksfastighet? - en studie inriktad på det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL samt skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL” och syftar till att undersöka hur de aktuella paragraferna har tolkats i den praktiska tillämpningen.
Studien behandlar vad som krävs för att en skogsbruksfastighet skall anses vara lämplig ur fastighetsbildningssynpunkt och vilka faktorer som påverkar bedömningen av detta. Vikten av en gemensam tolkning av paragraferna visade sig vara högst önskvärd vid Lantmäterimyndighetens seminarium om fastighetsbildning på landsbygden, som ägde rum den 15 september 2004 på Norra Latin i Stockholm. Där framkom tydligt skillnader i den praktiska tillämpningen.
Studien omfattar sex intervjuer/diskussioner med utvalda förrättningslantmätare i olika delar av Sverige, aktuella rättsfall som behandlat tolkningen av paragraferna samt relevant litteratur, förarbeten, lagstiftning och handböcker. Förrättnings- lantmätarna har valts utifrån att de skall representera olika delar av landet och därför återfinns två från vardera Norrland, Svealand och Götaland. De aktuella förrättningslantmätarna arbetar vidare i områden med olika bonitet, klimatzoner samt befolkningstäthet och syftet med denna spridning är att se om det finns regionala skillnader vid tillämpningen.
Uppsatsen visar att det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL har blivit betydligt lägre än vad det tidigare var och att både domstolarna och förrättnings- lantmätarna godkänner kravet, så länge det bidrar till ett ekonomiskt överskott.
Det har även visat sig att vid prövningen av detta krav vägs ofta andra omständigheter in och det är därför sällan som det företagsekonomiska kravet sätter stopp för fastighetsbildningen. Det lägsta avkastningskravet som har godkänts enligt 3 kap. 5 § FBL är på ca 50 m3sk.
När det gäller skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL, så har det framkommit att det i de flesta fall ställs krav på en tillväxt av minst 200-250 m3sk per år för att fastighetsbildningen skall godkännas. Dessa siffror är de som i förarbetena till denna paragraf anges som ett rimligt riktmärke, men där sägs det även att de inte är menade att fungera som ett absolut krav. Detta har framförallt domstolarna anammat och har därför vid några tillfällen tillåtet ett lägre avkastningskrav, där det lägsta för mig kända är på cirka 83 m3sk, och då har man även vägt in andra omständigheter.
Studien visar också att det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL i regel oftast tolkas vara lägre än kravet i 3 kap. 7 § FBL.
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Skogsbruket är tillsammans med jordbruket den näring som dominerar markanvändningen på landsbygden, därför kommer de flesta förr eller senare i kontakt med skogsbruket. Antingen som enskild skogsägare, bär- eller svampplockare som utnyttjar allemansrätten, som friluftsmänniska eller kanske som jägare. Många är vi i alla fall som berörs av skogen och dess tillgångar och de flesta är intresserade av att dessa finns kvar i framtiden. Jag tillhör den kategorin och är uppväxt i skogslänet Värmland och såg det som en både spännande och mycket intressant uppgift att försöka reda ut vad en lämplig skogsbruksfastighet innebär.
Om man frågar en förrättningslantmätare framkommer det kanske att det inte är de lättaste bestämmelserna att tillämpa när man bildar en skogsbruksfastighet, bland annat 3 kap. 5 och 7 §§ FBL. Dessa paragrafer har också ändrats en hel del under åren då de har tillämpats med hänsyn till rådande skogspolitik, vilket inte gör tillämpningen lättare. Jag vill genom detta examensarbete försöka reda ut vad en lämplig skogsbruksfastighet innebär. Enligt 3 kap. 5 § FBL skall en lämplig skogsbruksfastighet ge ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”. Detta företagsekonomiska krav har funnits sedan år 1994, men det är inte riktigt klart vad detta uttryck innebär i praktiken. Förarbeten och rättspraxis ger inte någon bra anvisning för hur tolkningen bör ske. Det finns därför ett stort behov av tydliga riktlinjer och en samsyn vid bildandet av en skogsbruksfastighet.
1.2 Syfte
Syftet med arbetet är att undersöka hur det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL och skyddsregeln för skogsbruksfastigheter i 3 kap. 7 § FBL har tolkats i den praktiska tillämpningen. Meningen med arbetet är också att utreda om det finns regionala skillnader eller likheter vid tolkningen. Vidare skall domstolsmaterial studeras för att se om det går att dra några generella slutsatser ur dessa.
1.3 Metod
Examensarbetet består av två huvuddelar, en allmän del och en utredande del.
Arbetets allmänna del, som behandlar bakomliggande faktorer som påverkar skogsbruksfastigheter samt skogens betydelse för samhället, grundar sig främst på studier av litteratur, förarbeten, lagtext och LMV:s handböcker. Den utredande
delen, som framför allt inriktar sig på det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL och skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL, grundar sig på intervjuer med förrättningslantmätare på Lantmäterimyndigheter i olika delar av landet samt studier av rättsfall och förarbeten.
Jag började arbetet med att studera litteratur, förarbeten, lagstiftning samt de rättsfall som finns inom ämnet för att utifrån detta kunna fastställa de kärnfrågor som låg till grund för intervjuerna. För att hitta passande förrättningslantmätare till intervjuerna utgick jag tillsammans med min handledare från personer som precis som vi deltagit vid seminariet om fastighetsbildning på landsbygden, som ägde rum den 15 september på Norra Latin i Stockholm. Tanken när vi valde ut lämpliga personer var också att de skulle representera olika delar av Sverige för att påvisa om det finns några regionala skillnader vid tillämpningen. Av de utvalda länen ligger två i Norrland, två i Svealand och två i Götaland. Jag tog kontakt med ett antal förrättningslantmätare och bokade in tid för intervju och skickade även i förväg ut intervjuunderlaget för att de skulle kunna sätta sig in i frågeställningarna samt även hinna samla på sig passande exempel som berör paragraferna. De utvalda områdena är Jämtlands län med kontor i Östersund, Gävleborgs län med kontor i Gävle, Värmlands län med kontor i Torsby, Västmanlands län med kontor i Västerås, Västra Götalands län med kontor i Mariestad och slutligen Kronobergs län med kontor i Växjö.
1.4 Disposition
Examensarbetet är disponerat på sex kapitel. I kapitel två finns en allmän del, där fakta om skogen redovisas samt den rådande skogspolitiken och hur den har förändrats genom åren. Här beskrivs också de för skogspolitiken så viktiga produktionsmålet och miljömålet. I kapitlet redovisas även en djupare beskrivning av begreppet skogsbruksfastighet där bland annat historik och klassificering klargörs. De för examensarbetet mest intressanta paragraferna beskrivs i det tredje kapitlet, där även undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL behandlas.
Tyngdpunkten för examensarbetet återfinns i det fjärde kapitlet. Kapitlet inleds med en förklaring om hur urvalet av förrättningslantmätare till intervjuerna har skett. Här redovisas sedan också vad som framkommit av de sex intervjuer som har genomförts med olika förrättningslantmätare för examensarbetet. Kapitlet visar vilka regionala skillnader och likheter som kommit fram och därtill också vad som upplevs som problematiskt med paragraferna. Kapitlet inriktar sig främst på de kärnfrågor som yppat sig vid studerandet av lagstiftning, förarbeten, rättsfall samt litteratur. Det femte kapitlet klargör de mest intressanta rättsfall som finns inom området. I det sista kapitlet redovisas de slutsatser som går att utläsa av det som framkommit av intervjuerna samt från relevanta rättsfall.
2 Allmänt om skog och skogsbruksfastigheter
Skogen är i Sverige en nationell tillgång som har betydelse både för den enskilde skogsägaren och för hela samhället. Skogen har många funktioner. Den är leverantör av förnybar råvara, den skapar sysselsättning, den är livsmiljön för växter och djur, den fungerar som källa för friluftsliv, den är även bärare av kulturmiljövärden och estetiska värden, den fungerar som näringsmässig bas för renskötsel och som producent av bär, svamp och jaktbart vilt. Skogsindustrin är också vår främsta exportnäring. Alla dessa funktioner måste uppmärksammas vid hanteringen av skogsresurserna på all skogsmark, men även på skogliga impediment.1 Skogen är en tillgång som varje generation måste värna och vårda, då framtida generationer också kommer att vara beroende av de nyttigheter som skogen ger.2
2.1 Fakta om skogen
Sveriges landyta består av ungefär två tredjedelar skog i någon form. De s.k.
produktiva skogsmarkerna innefattar 55 % av landytan, vilket motsvarar ca 22,7 miljoner ha, medan arealen impediment är 5,8 miljoner ha.
Figur 1. Skogsmarkens fördelning på ägarkategorier.3
1 Prop. 1992/93:226 s. 47
2 SOU 1992:76 s. 106
3 Skogsstatistisk årsbok (2004) s. 35. Till ägarkategorin övriga allmänna ägare hör kommuner och landsting, medan ägarkategorin övriga privata ägare innehåller allmänningar, besparingsskogar och kyrkans skogar.
Under år 2000 fanns det 354 323 skogsägare och 238 862 skogsföretag. Av dessa skogsägare var ca 38 % kvinnliga, medan andelen utboägdaföretag var ca 34 %.
Med utboägt företag menas här ett företag vars ägare bor utanför den kommun där fastigheten är belägen.4
Det totala virkesförrådet beräknas vara omkring 3 miljarder m3sk och av detta är cirka 42 % gran, 39 % tall, 11 % björk och 6 % övriga lövträd.
Medelvirkesförrådet per ha uppskattas till cirka 127 m3sk. Virkesförrådet i Sveriges skogar har sedan 1920-talet ökat med mer än 60 %, i Götaland har det mer än fördubblats sedan början av 1900-talet. Tillväxten är idag ca 104 miljoner m3sk, detta kan jämföras med 60 miljoner m3sk på 1920-talet. Också här har den största ökningen skett i Götaland. Medelboniteten på skogsmark i Sverige är cirka 5,3 m3sk per ha och år.5 Begreppet bonitet uttrycker bördigheten för en ståndort, och det är samma sak som en ståndorts förmåga att producera virke. Med ståndort menas ett område som har en för växterna enhetlig livsmiljö och inom hela sin areal har en avgränsad ståndort samma produktionsförmåga.6 Boniteten påverkas av flera faktorer och då i första hand av växtplatsens geografiska läge, klimat, jordmån, fuktighetsförhållande och trädslag. Boniteten mäts som ett mått av m3sk per ha och år och den stiger från norr till söder. Boniteten varierar även kraftigt över landet, där man t.ex. i Norra Norrland har omkring 2,8 medan man i Götaland har i snitt 8,5.7
Figur 2. Skogsmarkens bonitet i Sverige.
4 Skogsstatistisk årsbok (2004) s. 31
5 Skogsstatistisk årsbok (2004) s. 44
6 AssiDomän (1999) s.141 och 144
7 Sveriges National Atlas (1990) s. 64
2.2 Skogspolitiken
Vi har i Sverige en lång tradition av att sköta våra skogar, så att de producerar en god avkastning. Vår första skogsvårdslag kom redan år 1903. Denna lag innebar att ny skog måste anläggas när den gamla avverkats och denna regel finns fortfarande kvar. Vi engagerade oss också tidigt i hur våra skogar sköts och detta hänger samman med att skogen alltid haft en central roll i vårt samhälle. Man insåg också tidigt att skogen måste vårdas för att vi skall kunna bedriva ett uthålligt skogsbruk och här spelar skogspolitiken en stor roll, då den reflekterar samhällets syn på hur våra skogar bör utnyttjas för olika ändamål. Här nedan presenteras i tabell 1 några exempel på 1900-talets skogspolitiska beslut.8
Årtal Åtgärd 1903 Krav på ny skog efter avverkning
1923 Skydd för yngre skog
1948 Endast gallring i utvecklingsbar skog.
Regler om hur mycket skog som får avverkas.
1974 Skyldighet att anmäla slutavverkning.
Naturvårdshänsyn vid skogsbruksåtgärder.
1979 Ett produktionsmått formuleras.
Skyldighet att röja ungskog.
1984 Krav på att avverka viss andel av den slutavverkningsbara skogen.
Skyldighet att ha skogsbruksplan.
1985 Skydd för ädellövskogen.
1994 Miljömålet och produktionsmålet jämställs.
Redovisning av miljöhänsyn vid slutavverkning.
Färre regler om skogsproduktion.
Tabell 1. Skogspolitiska beslut under 1900-talet.
8 Skogsvårdsstyrelsen (1993) s. 4
2.2.1 Produktionsmålet
”Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.” 9
Sveriges skogar har historiskt sett haft stor betydelse för vårt välstånd och så kommer det med största sannolikhet även att vara i framtiden. Skogen har varit en viktig försörjningskälla i vårt land under åskådlig tid och skogsnäringen bidrar till att uppfylla flera av de övergripande samhällsmålen som t.ex. den ekonomiska politiken och regional- och sysselsättningspolitiken. Det är därför viktigt att skogsmarken utnyttjas effektivt och ansvarsfullt, så att våra skogar uthålligt ger en god avkastning.10
Med uthålligt god avkastning, som det kommer till uttryck i 1 § skogsvårdslagen, menas en avkastning som försöker uppfylla dagens krav utan att begränsa möjligheterna att möta framtidens behov. Detta innebär att skogsbruket måste bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas och att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga bibehålls.11
2.2.2 Miljömålet
”Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras.
Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.” 12
1994-års skogspolitik, där miljömålet jämställs med produktionsmålet, har inneburit att miljövården fått större vikt. Detta innebär att skogsbrukets sektorsansvar för naturvården och kulturvården har förstärkts. Skogsbruket har därmed fått ett ökat ansvar för att miljömålet uppfylls, och det blir därför viktigt att man kan känna igen och vårda sådana naturtyper och kulturmiljöer som är särskilt viktiga att bevara. Skogspolitiken innebär vidare att mer skog skyddas, detta kan ske på något av följande sätt, genom detaljhänsyn, hänsynsytor, hänsynsområden eller genom naturreservat.13 Miljömålet fyller inte bara en viktig
9 Prop. 1992/93:226 s. 32
10 Skogsvårdsstyrelsen (1993) s. 10
11 Prop. 1992/93:226 s. 48
12 Prop. 1992/93:226 s. 27
13 Skogsvårdsstyrelsen (1993) s. 6-7
allmän funktion utan det är också en förutsättning för ett fortsatt effektivt skogsbruk, då ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk inte kan bedrivas om man bortser från de naturgivna förutsättningarna eller motverkar dessa.14
Den ökade betydelsen av miljövård kommer som ett led av de nya kunskaper och den ändrade insikten om samspelen i naturen, som har kommit fram sedan det förra skogspolitiska beslutet. För att kunna bevara en biologisk mångfald är det viktigt att man använder det skogpolitiska instrumentet till att avsätta mark till naturreservat där skogen kan lämnas för fri utveckling samt att man bildar biotopskydd.15
Slutligen kan tilläggas att regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att utvärdera och se över skogspolitiken. Utredaren skall bland annat bedöma hur väl produktions- och miljömålet har uppfyllts. Andra faktorer som skall belysas är bland annat virkesförsörjningsfrågorna samt de ökande och konkurrerande anspråken på råvaran. Man skall även beakta de förändringar av skogsnäringens villkor som skett de senaste tio åren. Vissa faktorer som påverkat skogspolitiken skall analyseras vilket bland annat gäller EU-medlemskapet, EU:s utvidgning, internationell skogspolitik samt förändringar i privatskogsbruket när allt fler skogsägare inte bor på och brukar sin fastighet. Utvärderingen skall inte begränsas till de faktorer som direkt påverkar skogen och skogsbruket, utan politiken skall utvärderas i ett vidare samhälls-perspektiv. Till skogspolitikens medel hör idag bland annat att tillhandahålla information, rådgivning och utbildning om gällande regelverk och lämpliga former för att bedriva ett hållbart skogsbruk. Utredningen skall också granska de skogspolitiska medlen och se om de kan behöva justeras eller anpassas till ändrade förutsättningar. En grundläggande fråga för utredaren är att bedöma om medlen i sin nuvarande utformning räcker för att målen skall uppnås och om det finns möjligheter till effektiviseringar.16
14 Prop. 1992/93:226 s. 31
15 Prop. 1992/93:226 s. 26-28
16 Dir. 2004:70 s. 1-6
2.3 Fastighetsbildning avseende skogsbruksfastigheter
2.3.1 Allmänt
När man bildar en skogsbruksfastighet genom fastighetsbildning kan detta ske genom endera nybildning eller ombildning. Den ny- eller ombildade fastigheten måste enligt 3 kap. 1 § FBL vara varaktigt lämpad för sitt ändamål. Vidare får fastighets-bildningen inte genomföras om ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom fastighetsbildning. Exempel på detta kan vara extensivt utnyttjande av ett markområde för friluftsliv.17
Nybildning av en fastighet kan ske genom avstyckning, klyvning eller sammanläggning, vilket framkommer av 2 kap. 1 § FBL. Vid ombildning av en fastighet förändras redan befintliga fastigheter utan att några nya fastigheter bildas. Ombildning sker genom fastighetsreglering, som vid bildandet av en skogsbruks-fastighet kan innebära överföring av mark från en fastighet till en annan fastighet.18 Oberoende av om en fastighet nybildas eller ombildas skall den uppfylla lämplighetsvillkoren i 3 kap. FBL. Detta kapitel delas in i fyra delar, och dessa är allmänna lämplighetsvillkor i 1-4 §§, särskilda bestämmelser om jordbruk, skogsbruk och fiske i 5-8 §§, undantagsbestämmelserna i 9-10 §§ samt fastighetsbildning över kommungräns m.m. i 11 §. Syftet med lämplighetsvillkoren är att skapa ett från allmän uppfattning rationellt nyttjande av den fasta egendomen.19
När det gäller de allmänna lämplighetsvillkoren är 3 kap. 1 § FBL extra viktig, där det bland annat framkommer att den fastighet som nybildas eller ombildas skall med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar bli varaktigt lämpad för sitt ändamål. Paragrafen säger också att fastighetsbildning inte får ske om fastigheten inte får varaktig användning för sitt ändamål inom överskålig tid.
Vid tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om jordbruk, skogsbruk och fiske i 3 kap. 5-8 §§ FBL blir det dock skillnad beroende på om det handlar om en nybildning eller en ombildning. Vid nybildning av en skogsbruksfastighet gäller förutom de allmänna lämplighetsvillkoren även 3 kap. 7 § FBL. En djupare beskrivning av 3 kap. 7 § FBL görs i kapitel 3.3. Om det istället sker en ombildning mellan t.ex. befintliga skogsbruksfastigheter skall paragrafen 3 kap. 5
§ FBL tillämpas, denna paragraf beskrivs närmare i kapitel 3.1.
17 Prop. 1993/94:27 s. 43
18 Julstad (2000) s. 98
19 Nestor (2001) s. 9
2.3.2 Historik
Fastighetsbildningslagen är en ramlag och därmed ges tolkningsutrymme att beakta den rådande skogspolitiken.20 Innebörden i det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL har ändrats ett antal gånger. Från början var det ett krav på att den skogsbruksfastighet som bildades skulle drivas som ett heltidsföretag. Tanken var att skogsbruket skulle kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt av de naturligt givna förutsättningarna. Att samverkan mellan jordbruks- och skogsbruksdrift på samma fastighet kunde ge möjligheter till ökad lönsamhet skulle normalt inte beaktas vid bedömningen. År 1991 ändrades paragrafen och kravet minskades något. Istället ställdes nu krav på att brukningen skulle medföra en deltidssysselsättning.21 Då det fanns kritik mot de tidigare bestämmelserna om att fastigheten måste vara så stor att den kan ge sin brukare dennes huvudsakliga inkomst och det även ansågs att kraven på fastigheten skulle kunna ställas lägre i glesbygd skedde ytterligare en ändring år 1994.22 Denna ändring, som gäller fortfarande, gick ut på att reglerna gjordes mer liberala och det blev då tillåtet att bilda mindre företag. Ändringen år 1994 hade även till följd att skyddsparagrafen i 3 kap. 7 § FBL skärptes.
Efter ändringen år 1991 innebar det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL att det företag som skulle bedrivas på fastigheten skulle bli ”ekonomiskt godtagbart”. Detta medförde att lönsamhetskravet var uppfyllt om företaget kunde väntas lämna ett ekonomiskt överskott som är godtagbart med hänsyn till de insatta resurserna. Företaget skulle ge intäkter som täckte kostnaderna och därutöver ge en rimlig ersättning för nedlagt arbete. Företag som gav ett mindre bidrag till brukarens försörjning kunde i princip endast godtas om företaget borde komma till stånd av regionalpolitiska skäl eller med hänsyn till intresset av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Ett deltidsskogsbruk som inte uppfyllde lönsamhetskravet kunde också i vissa fall komma till stånd med tillämpning av undantagsregeln i 3 kap. 9 § FBL. Det var också tillåtet att skogsbruket kunde kombineras med andra verksamheter för att på så sätt bidra med sysselsättning och inkomst i glesbygd.23
I förarbetena till ändringen år 1994 föreslogs att det skulle bli lättare att bilda mindre skogsbruksfastigheter. Förslaget innebar att lämplighetsbedömningen skulle göras efter delvis nya kriterier, där ökad vikt skulle tillskrivas de regionalpolitiska intressena samt att skyddsregeln för skogsbruket jämkades så att skyddet för skogsnäringen och miljöintressena förstärks.24 Ändringen som skedde år 1994 ändrade det företagsekonomiska kravet för skogsbruksfastigheter, då det mildrades för att göra det möjligt att bilda mindre fastigheter och därmed främja sysselsättning och bosättning på orten. I lagtexten uttrycks detta som att företaget som bedrivs på fastigheten skall ge ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”. Detta innebar att kravet på huvudsaklig inkomst från företaget togs bort. Det nya kravet medförde att lägre krav kunde ställas på det företagsekonomiska kravet inom
20 Prop. 1993/94:27 s. 21
21 SOU 2001:38 s. 98-99
22 Prop. 1993/94:27 s. 6
23 Landahl & Nordström (1991) s. 73-74
24 Prop. 1993/94:27 s. 1-2
glesbygd, om det främjar sysselsättning och bosättning på glesbygden. Av regionalpolitiska skäl skall även hänsyn tas till möjligheten att kombinera verksamheten på fastigheten med annan verksamhet på orten, med kravet att dessa skall ha långsiktiga förutsättningar. Lagändringen innebär också att särskild hänsyn skall tas till natur- och kulturvården.25
Det ansågs finnas risk för att fastighetsbildningar skulle komma att genomföras i strid med rådande skogspolitiska mål, på grund av att det företagsekonomiska kravet minskades. För att förhindra detta behövde skyddsregeln för skogsnäringen i 3 kap. 7 § FBL stärkas. Denna paragrafs uppgift blev då att skydda såväl intresset av att landets skogstillgångar tas tillvara på ett rationellt sätt som intresset av att olika miljöhänsyn inte försummas. Den nya regeln skulle fortfarande ge skydd mot dålig arrondering och långtgående ägosplittring, men den skulle även hindra att befintliga skogsföretag delas upp i alltför små enheter.
Paragrafen skulle också skydda mot att nya skogsbruksfastigheter blev för små för att skogstillgångarna skulle kunna utnyttjas på ett rationellt sätt. Man menade att vid för små fastigheter kan det finnas en risk för att ägaren inte har tillräckligt ekonomiskt incitament att bedriva ett rationellt skogsbruk. Vidare skulle regeln ge ett skydd mot bildandet av skogsbruksfastigheter som från naturvårdens synpunkt kan bedömas vara alltför små. Den nya skyddsregeln skulle utgöra en spärr för hur pass små skogsbruksfastigheter som överhuvudtaget skulle få bildas.26 I och med lagändringen år 1994 blev nu inte bara virkesavkastningen avgörande vid bildande av en skogsbruksfastighet utan hänsyn skulle också tas till övrig avkastning från fastigheten, som t.ex. jakt, fiske och bärplockning.27
2.3.3 Klassificering
Det kan ibland vara svårt att avgöra om en fastighet med både jordbruksmark och skogsmark skall betraktas som en jordbruksfastighet eller som en skogsbruks- fastighet. Denna klassificering får direkt betydelse för vilken av skyddsparagraferna 3 kap. 6 eller 7 §§ FBL som skall tillämpas. I det fall att fastigheten klassificeras som en jordbruksfastighet hamnar man i 3 kap. 6 § och om den klassificeras som en skogsbruksfastighet hamnar man istället i 3 kap. 7 § FBL. I lagstiftningen finns ingen definition av begreppen vare sig i FBL eller i JFL. Den enda ledning som finns i frågan återfinns i förarbetena till ändringen av FBL, d.v.s. prop. 1993/94:27.28 I detta förarbete anges att i första hand skall en fastighet, där det bedrivs ett kombinerat jord- och skogsbruk, bedömas utifrån vilket ändamål som är det på fastigheten dominerande. Fastigheten bör vidare bedömas som en jordbruksfastighet, då jordbruksdelen har sådan omfattning och effektivitet att det kan anses som utvecklingsbart eller bärkraftigt. Detta medför att en fastighet, där det drivs ett kombinerat jord- och skogsbruk skall bedömas
25 Nestor (2001) s. 5 och 12
26 SOU 2001:38 s. 101
27 Prop. 1993/94:27 s. 41
28 SOU 2001:38 s. 99-100
som en skogsbruksfastighet om fastigheten inte kan bedömas ha en jordbruksdel som är utvecklingsbar eller bärkraftig.29
2.3.4 Förvärv
Det finns vissa begränsningar i rätten att förvärva en skogsbruksfastighet, då man genom JFL prövar förvärvarens lämplighet och inte fastighetens lämplighet. Detta gäller framförallt vid överlåtelse av en fastighet och därför måste JFL uppmärksammas vid köp, byte eller gåva av hel eller del av en skogsbruksfastighet. Prövningen enligt JFL skall ge möjligheter att beakta glesbygdsintressen och därigenom kan bestämmelserna användas som ett självständigt regionalpolitiskt instrument.30 Det krävs förvärvstillstånd i tre särskilda situationer, där den första är om förvärvet avser fastighet i glesbygd. Det krävs dock inte tillstånd för den som i minst ett halvår varit bosatt i glesbygd inom den kommun fastigheten är belägen. Undantag görs även för den som har förbundit sig att vara bosatt på fastigheten i minst fem år. Den andra situationen som kräver förvärvstillstånd är om förvärvet avser egendom i ett omarronderingsområde, d.v.s. ett område med mycket stark ägosplittring för vilken länsstyrelsen har fastställt en plan för rationalisering av ägostrukturen. Den sista situationen är om förvärvaren är juridisk person. JFL syftar numera framför allt till att främja bosättning och sysselsättning på landsbygden.31
29 Prop. 1993/94:27 s. 41
30 Nestor (2001) s. 17-18
31 Prop. 1993/94:27 s. 15-16
3 Aktuell lagstiftning
Det här kapitlet beskriver utförligt de huvudparagrafer, 3 kap. 5 § FBL och 3 kap.
7 § FBL, som arbetet tar sikte på. Vidare redovisar kapitlet också undantags- bestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL, som i vissa situationer kan vara användbar.
3.1 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL
”För att en jordbruksfastighet skall anses lämpad för sitt ändamål skall den ha sådan storlek, sammansättning och utformning att den medger att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Vid bedömningen härav skall hänsyn tas till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn skall tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas. Hänsyn skall också tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas.
Första stycket gäller även i fråga om en skogsbruksfastighet. Lag (1993:1340).”
Bestämmelsens första stycke innehåller det företagsekonomiska kravet. Detta krav säger att vid bedömningen av om en skogsbruksfastighet är lämpad för sitt ändamål skall utgångspunkten vara att den skall medge att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”.32 Att det företag som skall bedrivas på fastigheten ger ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”, innebär enligt förarbetena att företaget alltid måste lämna ett visst positivt bidrag till brukarens försörjning.33 Detta medför att kravet i 3 kap. 5 § FBL numera endast i undantagsfall kommer att utgöra hinder för fastighetsbildning.
Lagtexten säger vidare att de regionalpolitiska intressena skall tillskrivas särskild betydelse i glesbygd vid bedömningen av om ett företag ger ett godtagbart ekonomiskt utbyte. Detta medför dock inte att sysselsättnings- och bosättningsaspekten inte skall kunna tillmätas betydelse även i andra områden med utpräglad glesbygdskaraktär än de som pekas ut som ren glesbygd enligt JFL.34 Den gällande lagen innebär att man i glesbygdsområden skall kunna ställa lägre krav på vad en skogsbruksfastighet inbringar i inkomst under förutsättning att fastighets-bildningen främjar bosättning och sysselsättning på orten. I glesbygd där behovet av regionalpolitisk hänsyn är särskilt stort kan det därför vara motiverat att vara något mindre restriktiv i fråga om bildandet av små fastigheter, eftersom förarbetena säger att all bosättning i glesbygd bör uppmuntras. Detta gäller även då fastigheten inte direkt kan kopplas till någon varaktig
32 Lantmäteriverket (1996) s. 101
33 Prop. 1993/94:27 s. 40
34 Prop. 1993/94:27 s. 41-43
sysselsättning.35 Exempel på detta kan vara i områden där det råder god tillgång på mark då även bosättning under endast en del av året, som t.ex. fritidsboende som förenas med ”fritidsjordbruk”, kan vara av positiv betydelse för glesbygden.36 Då en tendens har varit att människor nu i högre grad än tidigare söker sig till en typ av bosättning, där boende i en tätort kombineras med fritidsboende på landsbygden bör därför den enskilde ges ett större spelrum vid fastighetsbildning.37 Det bör dock inte vara möjligt att bilda små, icke bärkraftiga skogsbruksfastigheter för boende under en viss säsong eller deltidsskogsbruk, om det finns risk för att detta skulle försämra möjligheterna att skapa eller bevara permanent bosättning på orten.38
Lagtexten säger även att vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet skall hänsyn tas till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Texten säger vidare att hänsyn skall tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas. Dessa omständigheter beskrivs närmare i kapitel 3.2.
Det är även viktigt att poängtera att när det gäller avkastning från en skogsbruksfastighet så skall denna ses i ett långsiktigt perspektiv, vilket innebär att det aktuella skogstillståndet i regel saknar betydelse. Det skall istället allmänt prövas om förutsättningar finns för att bedriva ett produktivt skogsbruk, detta kan t.ex. bli aktuellt då betesmark är tänkt att ställas om till skogsmark. Detta fall får då prövas, men ofta har betesmarker tidigare varit skogsmark och därför finns bra förutsättningar för att de åter kan bli detta39
En allmän princip vid fastighetsbildning som också påverkar bildandet av skogsbruksfastigheter är att LM skall beakta och väga samman olika allmänna och enskilda intressen och därmed bör även hänsyn tas till de planer och riktlinjer som kommunen och länsstyrelsen har utarbetat.40
Slutligen vill jag påpeka att lagtexten är skriven för tillämpningen av jordbruksfastigheter, men sista stycket säger att texten gäller även i fråga om en skogsbruksfastighet. Jag har då mitt arbete handlar enbart om skogsbruksfastigheter valt att helt fokusera på dessa.
35 Prop. 1993/94:27 s. 30-31
36 Lantmäteriverket (1996) s. 106
37 Lantmäteriverket (1996) s. 96
38 Prop. 1993/94:27 s. 43
39 Lantmäteriverket (1996) s. 102
40 Prop. 1993/94:27 s. 44
3.2 Andra omständigheter av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet
När man skall bedöma vad som menas med ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”
bör hänsyn även tas till möjligheten att kombinera skogsverksamheten med annan verksamhet (kombinationsverksamhet). Hänsyn bör även tas till annan avkastning som fastigheten kan frambringa. Särskild hänsyn skall också tas till de regional- politiska intressena att sysselsättning och bosättning i glesbygd främjas. Det skall vidare tas hänsyn till att vården av natur- och kulturmiljön främjas.
Man bör vid bedömningen av om en skogsbruksfastighet kan anses lämpad för sitt ändamål kunna ta hänsyn till inte enbart den virkesavkastning som fastigheten kan ge utan man bör även kunna fastställa möjligheterna att få in annan avkastning från fastigheten, t.ex. genom jakt, fiske eller bärplockning.41 Jakt har t.ex. stora rekreativa och ekonomiska värden och kan vara viktigt för skogens välmående, då framförallt älg och rådjur kan vålla svåra skador på skogen.42
Det skall också vara möjligt att beakta fastighetsägarens möjligheter att komplettera intäkterna av fastigheten med intäkter av annan verksamhet. Då detta sker är det dock viktigt att så sker endast där det finns långsiktiga förutsättningar för en sådan kombinationsverksamhet. Fastigheten skall alltså kunna ge ett visst försörjningsunderlag under en följd av år. Detta kan likväl vara svårt att avgöra och åsikter har förts om att LM kan tvingas att pröva sökandens personliga förutsättningar att driva verksamhet av visst slag.43 Det är dock upp till LM att självständigt bedöma om det finns realistiska möjligheter att kombinera verksamheten på fastigheten med annan verksamhet. Vid prövningen skall det granskas om det allmänt sett finns förutsättningar att kombinera skogsbruket med annan verksamhet. Detta innebär att LM inte behöver göra någon särskild prövning av sökandens lämplighet och förmåga att driva verksamheten. På grund av detta blir utrymmet mycket begränsat för att ta hänsyn till typiska individanknutna kombinationsverksamhet, som t.ex. författar-verksamhet.44
Den verksamhet som företaget på fastigheten kan kombineras med kan t.ex. vara entreprenadrörelse, hantverk, hemslöjd, stuguthyrning, turistverksamhet, småindustri med mera, men man bör även räkna med inkomst av anställning. Det som skall beaktas är endast kompletterande verksamhet på orten, där tolkningen av vad som menas med ”på orten” bör kunna ges en ganska vid betydelse. Det kan lämpligen handla om ett visst avstånd, t.ex. i en tätort, i samma kommun eller i en intilliggande kommun eller inom rimligt pendlingsavstånd. En förutsättning för att en kombinationsverksamhet skall beaktas är att sökanden hävdar att han eller hon avser att bedriva en sådan verksamhet. Normalt bör ett sådant påstående godtas.
Det kan dock finnas fall då LM bör ifrågasätta detta, t.ex. om sökanden är bosatt i en annan del av landet.45
41 Prop. 1993/94:27 s. 41
42 Prop. 1992/93:226 s. 48
43 Prop. 1993/94:27 s. 28-29
44 Lantmäteriverket (1996) s. 105
45 Prop. 1993/94:27 s. 41-43
När det gäller bildandet av en skogsbruksfastighet med en kombinationsverksamhet baseras bedömningen inte bara på fastighetens areal.
Beslutet beror även på den verksamhet sökanden avser att bedriva på fastigheten, då detta avgör hur mycket tid som blir över för verksamheter utanför fastigheten.
Det finns därför inget klart samband mellan en fastighets areal och möjligheten till eller behovet av en kombinationsverksamhet, då vissa kombinationsverksamheter är arealanknutna, men andra inte är det.46
Avsteg från det företagsekonomiska kravet skall också kunna göras om det behövs för att främja hänsynen till vården av natur- eller kulturmiljön.47 Därför kan en omständighet, som t.ex. att fastigheten belastas av känsliga biotoper, spela in och därmed sänka kravet i 3 kap. 5 § FBL.
3.3 Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL
”Mark som är avsedd för skogsbruk får inte delas in på ett sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör sådan mark får inte heller äga rum, om den innebär en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Lag (1993:1340).”
Lagtexten lyder som texten ovan och formuleringen av bestämmelsen har skett så att den gäller såväl nybildning som ombildning av fastigheter.48
Paragrafen innehåller ett skydd för skogsbruksnäringen och där dess huvudsakliga syfte är att fastighetsbildning inte bör få ske om den riskerar att minska avkastningsnivån inom skogsbruket eller annars kommer i konflikt med de skogspolitiska målen. Innebörden i paragrafens första mening säger att det i princip inte får förekomma en delning av skogsmark på ett sådant sätt att möjligheterna att ekonomiskt utnyttja skogen undergår försämring av någon betydelse. Detta ställer krav på behandlingsytornas storlek och utformning, där faktorer som t.ex. terrängförhållanden och vilken teknik som används inom skogsbruket påverkar hur små behandlingsytor som kan godtas. Vid senaste ändringen av paragrafen stärktes denna genom införandet av paragrafens andra mening. Denna innebär att den även utgör en spärr mot fastighetsbildning som medför en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Vid bedömningen av den andra meningen skall hänsyn tas till de skogspolitiska målen, d.v.s.
produktionsmålet och miljömålet.
Vid tillämpningen av 3 kap. 7 § FBL måste fastigheterna för att godtas vara så stora att de lämpar sig för att bedriva ett rationellt skogsbruk. Krav ställs också på att de måste ha en sådan omfattning att skogsägaren kan antas lägga ned rimliga
46 Lantmäteriverket (1996) s. 104
47 Prop. 1993/94:27 s. 45
48 Landahl & Nordström (1991) s. 80
resurser och ha ett rimligt intresse för att sköta skogen. Vid bedömningen av vad som är en lämplig fastighet enligt denna paragraf kan det vara lägligt att utgå från det riktmärke som rekommenderas i förarbetena, d.v.s. att den nybildade fastigheten skall kunna ge en årlig tillväxt på 200-250 m3sk. Detta innebär att minsta storleken på en skogsbruksfastighet till mycket beror på markens förmåga att producera virke, d.v.s. boniteten. Det framgår dock av förarbetena att dessa siffror bör vara en lämplig utgångspunkt för bedömningen och att man därmed inte strängt alltid skall låsa sig vid dem. Det kan ibland vara svårt att se något proportionellt samband mellan storleken på en skogsbruksfastighet och fastighetens avkastning och därför måste även andra omständigheter vägas in och få en större betydelse, som t.ex. skiftesstorlek, skiftesform, topografi och befintliga vägsystem. Det som i slutändan avgör vad som utgör en skadlig delning av en skogsbruksfastighet bör bestämmas genom en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter. Ytterligare ett exempel på en omständighet som kan få betydelse vid sammanvägningen är fallet vid t.ex. klyvning då skogen på den delade fastigheten efter delningen kan antas komma att vårdas bättre än tidigare, och detta därför kan vara ett skäl att acceptera även något mindre lotter.
Granskningen av vad som kan utgöra en skadlig delning av en skogsbruksfastighet måste även ses i perspektiv mot den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom skogsnäringen. Därför kan detta i framtiden ge anledning till att använda andra riktmärken än de som används idag.49
LMV har i sin handbok för hur paragrafen skall tillämpas satt riktmärken för storlek och arrondering. De anger liksom förarbetena en årlig tillväxt på 200-250 m3sk för en skogsbruksfastighet. De rekommenderar vidare en möjlig behandlingsyta vid slutavverkning på minst tre ha och vid gallring minst fem ha och råder till en skiftesbredd på minst 150 m, då denna anses vara fullt tillräcklig för ett rationellt brukande.50
49 Prop. 1993/94:27 s. 47-49
50 Lantmäteriverket (1996) s. 113
En viktig fråga kan även vara om skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL också skall tillämpas på jordbruksfastigheter som innehåller skogsmark. Tanken bakom skydds-bestämmelsen i 3 kap. 7 § FBL är att fastighetsbildning inte bör få ske, om den riskerar att minska avkastningsnivån inom skogsbruket eller på annat sätt kommer i konflikt med de skogspolitiska målen. Därför kan man förmoda att skyddsbestämmelsen avser mark som är ämnad för skogsbruk, vilket då inkluderar skogsmark på en jordbruksfastighet.51
Skyddsregelns innebörd är alltså att den skall förhindra bildandet av skogsbruksfastigheter som från skogsnäringens eller naturvårdens synpunkt kan bedömas vara alltför små. En berättigad fråga kan då vara om det egentligen finns någon större fara med att bilda små skogsbruksfastigheter. Av LMV:s handbok framkommer att det inte finns något som tyder på att vår allmänna fastighetsstruktur i skogen, med ett stort antal små enheter, har medfört lägre virkesproduktion eller svårigheter att på ett rationellt sätt ta tillvara på virket. När det gäller naturvården medför större fastigheter möjligen bättre förutsättningar att bedriva en mer planerad naturvård, men å andra sidan skapar små fastigheter förutsättningar för en större variation i skogsskötseln och en variation i landskapet som gynnar biologisk mångfald.52
Hänsyn bör även tas till naturvärden, som t.ex. naturreservat och biotopskydd.
Detta kan vara särskilt viktigt vid gränsdragning i skogen, då den inte bör ske genom eller intill känsliga biotoper eller på annat sätt som kan medföra oönskad störning på växt- och djurliv. Större naturligt sammanhängande och värdefulla naturmiljöer eller kulturmiljöer bör inte heller splittras genom fastighetsbildningsåtgärder. Hänsyn till natur- och kulturmiljöer bör även uppmärksammas vid bedömning av hur hög årlig tillväxt en skogsbruksfastighet bör kunna ge. Riktmärket på 200-250 m3sk per år, bör därför tillämpas efter avdrag för den begränsning som hänsynen medför.53
Det är också viktigt att förtydliga att de regionalpolitiska intressena inte spelar in vid bedömningen av 3 kap. 7 § FBL utan dessa får endast betydelse i 3 kap. 5 § FBL.54
51 Lantmäteriverket (1996) s. 113-116
52 Lantmäteriverket (1996) s. 114-116
53 Lantmäteriverket (1996) s. 116-117
54 Prop. 1993/94:27 s. 35
3.4 Undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL
”Fastighetsbildning får äga rum, även om fastighet som nybildas eller ombildas icke blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas.”
Om man inte lyckas bilda en skogsbruksfastighet genom att använda 3 kap. 5 § FBL kan ibland fastighetsbildningen vara tillåten ändå om man istället använder sig av 3 kap. 9 § FBL. Exempel på ett sådant fall kan vara när det vid en fastighetsbildning inte går att få till stånd ett resultat som innebär att alla inblandade fastigheter blir lämpliga för sitt ändamål. Detta kan då godkännas om åtgärden innebär en total förbättring av fastighetsindelningen.55 Bestämmelsen ger därför möjlighet att avvika från lämplighetskraven i 3 kap. 1 och 5 §§ FBL.
Lämplighetsvillkoren skall bedömas enskilt för varje fastighet och därefter bedöms förrättningsresultatet i sin helhet, då samtliga förbättringar vägs mot samtliga försämringar. Därför räcker det alltså inte med att någon försämring inte kommer till stånd, utan en förbättring måste bli resultatet av fastighetsbildningen.56
55 Julstad (2000) s. 120
56 Nestor (2001) s. 16
4 Den praktiska tillämpningen
Detta kapitel grundar sig på de intervjuer med olika flm som jag utfört under oktober månad år 2004. Kapitlet inleds med ett avsnitt som förklarar tankarna bakom hur de olika områdena har valts ut. Nästa avsnitt redovisar resultatet av intervjuerna och kapitlet avslutas med ett avsnitt som tar upp den problematik som upplevs finnas vid tillämpningen av paragraferna.
4.1 Urvalskriterier
Jag har i samråd med min handledare valt ut sex områden i olika delar av Sverige för att försöka reda ut om det finns några regionala skillnader vid tolkningen av paragraferna 3 kap. 5 och 7 §§ FBL. Av de utvalda länen ligger två i Norrland, två i Svealand och två i Götaland. Undersökningen har skett genom att i dessa län intervjua utvalda förrättningslantmätare, där intervjuunderlaget bygger på de kärnfrågor som redovisas i kapitel 4.2.1, 4.2.2, 4.2.3 och 4.2.4. De aktuella områdena presenteras nedan i tabell 2.
Län Ort
Totalt antal ha skogsmark i
länet
Andel skogsmark i procent av total
landareal Z, Jämtlands län Östersund 2 648 000 54 %
X, Gävleborgs län Gävle 1 478 000 79 %
S, Värmlands län Torsby 1 330 000 76 %
U, Västmanlands län Västerås 387 000 61 % O, Västra Götalands län Mariestad 1 310 000 53 %
G, Kronobergs län Växjö 658 000 81 %
Tabell 2. Fakta om de utvalda länen.
Som framkommer av tabellen ovan finns det mycket skog i dessa län, där Västra Götalands län och Jämtlands län ligger runt rikssnittet (55 %), när det handlar om andel skogsmark i jämförelse med den totala landarealen. De övriga länen ligger över rikssnittet med högsta andelen skog i Kronobergs och Gävleborgs län.
De olika områdena representerar inte bara olika andelar skog i förhållande till landarealen utan också olika bonitetsklasser, d.v.s. att marken har skild bördighet och därför varierar tillväxten. I figur 3 redovisas medelboniteten i de olika länen, men denna medelbonitet får dock inte ses som strikt representativ för ett län eftersom det inom länet kan variera kraftigt.
3,7
6,4 6,5
7,4
8,7
9,0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
m3sk/ha,år
Jämtlands län Gävleborgs län Värmlands län Västmanlands län Västra Götalands län
Kronobergs län
Figur3. Medelboniteten i de olika länen.57
Tillväxten av skog påverkas också av vilken klimatzon man befinner sig i, nedan visas i tabell 3 de utvalda länen och orterna och vilka klimatzoner de tillhör.
Län Klimatzon Ort Klimatzon Z, Jämtlands län 1,2,3 Östersund 2 X, Gävleborgs län 3,4,5 Gävle 4,5
S, Värmlands län 3,6,8 Torsby 3
U, Västmanlands län 3,5 Västerås 5 O, Västra Götalands län 6,7,8 Mariestad 6
G, Kronobergs län 7,8 Växjö 7
Tabell 3. Klimatzoner för de utvalda länen och orterna.58
Länen har också skiftande fördelning av trädslag, där gran är det vanligaste i Jämtlands, Värmlands, Västra Götalands och Kronobergs län. I Gävleborgs och Västmanlands län är däremot tall det vanligaste trädslaget. Andelen lövträd är mer jämnt fördelat mellan länen och ligger mellan 11,4 % och 19,2 %.59
57 Uppgifterna är hämtade från Riksskogstaxeringen 1998-2002
58 Sveriges National Atlas (1990) s. 49
59 Skogsstatistisk årsbok (2004) s. 58-60
Kort beskrivning av länen Jämtlands län
Här finns mycket glesbygd och länet har också många områden som är klassificerade som ren glesbygd enligt JFL. Länet innehåller mycket skog och många sjöar. Kommunerna brottas med problemet att folk flyttar från landsbygden in mot tätorterna och då främst till Östersund. LM:s uppgift är därför att skapa fastigheter om övriga förutsättningar finns, så att befolkningen väljer att bo kvar på landsbygden. Stora skogsbolag i länet är bland annat Sveaskog, Korsnäs, Holmen och Stora Enso.
Gävleborgs län
LM:s kontor i Gävle handhar kommunerna Hofors och Ockelbo. I dessa kommuner finns en del små tätorter, men i övrigt är det mest glesbygdsliknande områden. I framförallt Ockelbo kommun finns ren glesbygd enligt JFL.
Kommunerna är välvilliga till all fastighetsbildning och tycker att man kan tillåta lite mer i glesbygd mot vad man kan i tätortsområden. Hofors kommun har problem med utglesning, medan Ockelbo kommun i år blev vald till svensk mästare i företagsutveckling. Stor skogsägare är bland annat Bergvik.
Värmlands län
Värmland är ett traditionellt skogslän. Här finns mycket glesbygd, men dock ingen extrem glesbygd. Kommunerna är passiva och bedriver ingen marknadsföring för att få folk till bygden, trots att man känner av att många flyttar in till större städer. Inom länet finns mycket varierande fastighetsstruktur, där den i västra delen ser ut som ett lapptäcke medan det i andra delar kan vara långsmala skiften. Stor skogsägare är bland annat Bergvik.
Västmanlands län
I länet finns mycket skog. Den flm som jag intervjuar har kommunkontakt i Kungsör, Arboga och Heby. Länet består till stor del av häradssamhällen som får utdelning från skogsskiften. Längs väg E18 finns många jordbruk. Kommunerna i norra delen av länet brottas med problemet att få dit fler människor och försöker erbjuda mer exklusivt boende. Kommunerna är i regel mycket positiva till att bevilja bygglov och uppmuntrar till att bo på landsbygden. Ibland förs även hård satsning på marknadsföring av kommunerna. Stor skogsägare är bland annat Sveaskog.
Västra Götalands län
Det är ett stort län med ett varierat utseende, där man har storstaden Göteborg i den västra delen med en lång kustremsa. Jag begränsar därför arbetet till att gälla Skaraborg, då jag besökt Mariestadskontoret. Här finns inte så mycket renodlad glesbygd, en bättre beskrivning är därför glesbygdsliknande områden. Aktuell kommun är främst Tidaholm och denna kommun främjar det mesta då kommunen har mottot att kommunen skall leva. Stora skogsägare är kyrkan, Sveaskog samt privatpersoner.
Kronobergs län
Kronobergs län är ett skogslän med många sjöar. Typiskt för länet är att de har många små fastigheter, där genomsnittsfastigheten har en areal under 50 ha. Det är därför vanligt med fastigheter på landsbygden som ligger mellan 30-40 ha och det handlar nästan uteslutande av kombinerade jordbruks- och skogsbruksfastigheter och där dessa innebär deltidssysselsättning på många håll.
Länets allmänna karaktär är ett glesbygdsliknande län med undantag av t.ex.
Växjö, som har en bra utveckling med bland annat universitet. Stora skogsägare i länet är t.ex. Sveaskog och kyrkan.
4.2 Resultat
Jag kommer här att sammanfatta några av de viktigaste faktorer som framkommit av diskussionerna vid intervjuerna. Jag har valt att dela upp dem efter de kärnfrågor som kommit fram vid studerandet av lagstiftning, förarbeten, rättsfall samt litteratur.
4.2.1 Den rådande skogspolitiken
Vilken hänsyn tas till den rådande skogspolitiken, bland annat att produktionsmålet har jämställts med miljömålet, vid bildandet av en skogsbruksfastighet?
Denna fråga har resulterat i följande. Jämtlands län anser att trots att miljömålet jämställts med produktionsmålet, så sänker det inte generellt kravet på avkastning.
Det kan dock vägas in om det saknas några ha och man t.ex. har ett biotopskyddsområde, då det ändå kan accepteras p.g.a. detta naturvärde. De anser också att man bör tänka på det vid delning av skog, d.v.s. att man inte skall splittra biotoper. Gävleborgs län menar att produktionsmålet fortfarande ses av de flesta som det primära. Det har även framkommit vid samråd med länsstyrelsen att de fortfarande utgår från den aspekten av ärendet. Politiken har endast spelat in i de tveksamma fallen då LM försöker föra fram miljömålet som ett argument att bilda fastigheten, men länsstyrelsen är ofta svåra att övertala. Därför resulterar det ofta i praktiken till att större arealer krävs för att bilda skogsbruksfastigheter som innehåller naturvärden, då produktionsmålet ändå måste uppfyllas. I Värmlands län tänker man främst på situationen med naturreservat och upplever problem med dessa då de ofta blir konstigt formade och det medför då att skogsbruksfastigheter slås sönder på ett olyckligt sätt med bland annat hackiga gränser. Västmanlands län menar att det medför liten effekt på skogsbruksfastigheter. Om det handlar om ett område som t.ex. innehåller nyckelbiotoper så ställs större krav på övriga delar, det vill säga att fastigheten blir större arealmässigt för att uppnå avkastningskravet. I Västra Götalands län har man ett nära samspel med Skogsvårdsstyrelsen, då man bildar naturreservat eller biotopskyddsområden för att gagna biologisk mångfald. Man har sett exempel på
att små skiften har främjat miljön, då naturreservat har bildats och där det då t.ex.
har skapats bra tjäderplatser. Man menar vidare att det medför större eget ansvar för den enskilde skogsägaren och att det blir lättare att ställa krav på ett större skogsbolag
Innebär den rådande skogspolitiken i praktiken att avkastningskravet fått mindre betydelse och att det blivit lättare att bilda en mindre skogsbruksfastighet om man samtidigt ser till att främja natur- eller kulturvården, t.ex. den biologiska mångfalden eller utrotningshotade arter?
Innebörden i denna frågeställning har inte slagit igenom hos LM. I Gävleborgs län anser man t.ex. att avkastningskravet ligger kvar oförändrat. Västmanlands län menar också att det inte sänker kravet. Värmlands län anser att om det finns mycket naturvärden blir fastigheten mindre lämplig, och då krävs större areal för att uppnå avkastningskravet. Man anser att miljömålet har mer att göra med att man sätter av mark till naturreservat, gammal skog och våtmarker. Man menar också att det för LM:s del blir en genomförandefråga, då Naturvårdsverket redan bestämt vad som skall vara reservat.
Kontaktas Skogsvårdsstyrelsen för råd vid bildandet av en skogsbruksfastighet?
Här skiljde sig svaren något mellan länen. I Jämtlands län upplever de att de inte får så mycket svar från Skogsvårdsstyrelsen i rena fastighetsbildningsärenden.
Man upplever också att de sällan avslår deras ärenden. Man har få samråd med Skogsvårdsstyrelsen och ingen regelbunden kontakt, men tycker dock att samarbetet inom den skogliga sidan fungerar bra. Gävleborgs län har samråd med lantbruksenheten på länsstyrelsen, men inga samråd med Skogsvårdsstyrelsen.
Man träffar länsstyrelsen via en direktkontakt som delar ut ärendena inom länsstyrelsen. Värmlands län diskuterar av tradition skogsfrågor med länsstyrelsen. Man träffar ibland länsstyrelsen och diskuterar fastighetsbildningsfrågor. Länsstyrelsen i Värmland upplever man vara väldigt restriktiv. I Västmanlands län genomförs självklara fall utan kontakt med Skogsvårdsstyrelsen. Då tveksamma frågor uppstår kan kontakt tas för råd, stöd eller för att finna argument. Västra Götalands län har arbetat fram ett PM tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen, som anger riktlinjer och som täcker upp de flesta situationer. Detta PM omarbetas med jämna mellanrum och senast gjordes detta år 2003. Man försöker minska på antalet enskilda samråd nu när man har ett PM, men man tar vid behov kontakt med Skogsvårdsstyrelsen.
Man har även ett nära samspel med Skogsvårdsstyrelsen genom gemensamma seminarier. I Kronobergs län har man ett samarbete med länsstyrelsen vid ärenden gällande naturreservat och allmän bevakning. Man stämmer också av med Skogsvårdsstyrelsen om vad nytt som är på gång och detta sker ungefär en gång per år. Vanligast är dock att man stämmer av med lantbruksenheten på länsstyrelsen, som i sin tur kan ta kontakt med Skogsvårdsstyrelsen.
4.2.2 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL
Blir det någon skillnad vid tolkningen av att ett företag skall ge ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte” om det gäller en fastighet belägen i glesbygd eller om den är belägen i ett tätortsområde? Detta med tanke på att det i glesbygd skall tas särskild hänsyn till regionalpolitiska intressen.
Länen var i denna fråga ganska eniga om att det kan bli skillnad vid tolkningen av det företagsekonomiska kravet beroende på om det gäller en fastighet belägen i glesbygd eller om den är belägen i ett tätortsområde. I Jämtlands län kan man t.ex. utöva lite strängare synsätt runt Östersund, medan man i övrigt har samma krav och det då inte blir någon skillnad vid bedömningen om det är glesbygd eller tätort. Gävleborgs län kan använda sig av en något liberalare tolkning i glesbygd, då det t.ex. kan gälla storleken på mindre jordbruks- och skogsbruksfastigheter och därför kan tillåta något mindre storlek. I Västra Götalands län är man liberal för det mesta, eftersom man vill få folk att bo kvar i bygden. I Kronobergs län gynnar kommunerna nästan allt så fort byggnader finns, när det gäller glesbygd.
Det skall därför mycket till för att neka fastighetsbildning, bedömningen blir dock lite mer restriktiv ju närmare Växjö man kommer. I Värmlands län har man svårt att peka på fastigheter med skog där regionalpolitiken spelar in, då de inte bildar några nya små skogsbruksfastigheter. Man anser det inte vara så aktuellt med en mildare tolkning på grund av regionalpolitik i glesbygd, då det i länet inte handlar om så långa avstånd trots mycket skog. I Västmanlands län anser man att det inte finns speciellt mycket tätortsfrågor överhuvudtaget, med undantag av att det byggs lite i Arboga. Därför blir det i stort sett ingen skillnad vid tolkningen.
Blir det någon skillnad i tolkningen av 3 kap. 5 § FBL, när det finns konkurrens om markresurserna respektive där det inte finns någon konkurrens?
Svaren på denna fråga har varit samstämmiga. Det har visat sig att i de aktuella områdena saknas i stort sett konkurrens om markresurserna. Exempel på typer av konkurrens som ändå kan förekomma är om man vill lägga till skog till en bostadsfastighet och det kan finnas konkurrens i tätortsnära områden och då drabbas främst jordbruksmarker. Vanligare är istället att om det bara är en lämplig fastighets-bildning så går det i regel att bilda fastigheten och att det finns så mycket skog att ta av att konkurrens om markresurserna knappast är ett problem.
