Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL

I förarbetena till denna skyddsparagraf nämns att en rimlig utgångspunkt för vad ett rationellt skogsbruk bör kunna producera är en årlig tillväxt på 200-250 m³sk, hur följs detta i ert distrikt? Går det att utifrån detta avkastningsmått se några arealkrav?

Det har visat sig att dessa siffror följs ganska strikt i alla aktuella län. I Jämtlands län konstaterar man att siffrorna gäller hårt som en norm och ger ett arealmått på ca 70 ha i länet. Lite flexibel är man dock och normen kan både över- och underskridas vid rätt förutsättningar/bedömningar. I Gävleborgs län hamnar arealkravet på ca 40-50 ha. I Värmlands län bör man komma upp i minst 40 ha för att fastighetsbildningen skall anses lämplig enligt 3 kap. 7 § FBL och ser inget skäl till att göra undantag från avkastningskravet. Man anser också att man bör ha 80-100 ha för att överhuvudtaget kunna diskutera en delning, då arronderingen även bör vara lämplig. I Västmanlands län krävs en areal på minst 30 ha. Västra Götalands län har ett arealkrav på 30-35 ha och Kronobergs län har 25-30 ha som minimikrav. Avkastningskraven för 3 kap. 7 § FBL finns sammanställt i tabell 4.

Vilka andra omständigheter spelar in vid bedömningen av 3 kap. 7 § FBL?

Andra omständigheter som framkommit ha betydelse vid bedömningen av 3 kap.

7 § FBL är skiftesform, vägsystem (d.v.s. kvaliteten på vägarna och tillgång till vägar), topografi, arrondering, myrar, vattendrag, befintliga gränser och användbarheten i stort.

Har ni tolkat att 3 kap. 7 § FBL gäller enbart skogsbruksfastigheter eller all skogsmark?

På denna fråga har man varit samstämmiga. Alla länen tolkar att all skogsmark kommer in i skyddsregeln, d.v.s. att även skogsmark som tillhör en fastighet som klassificeras som en jordbruksfastighet tillämpas enligt 3 kap. 7 § FBL. I Jämtlands län anser man att bakgrunden till detta är att det inte finns så många jordbruksfastigheter som är bärkraftiga i länet. I Västra Götalands län anser man att lagtexten i kombination med förarbetena bör tolkas så att en prövning enligt 3 kap. 7 § FBL skall ske i två situationer. Dessa är då fastighetsbildningen berör skogen som tillhör en skogsbruksfastighet, men även då fastighetsbildningen berör en jordbruks-fastighet.⁶⁰ Man anser dock att 3 kap. 7 § FBL inte är tillämplig när man lägger skogsmark till en bostadsfastighet. I Gävleborgs län är man mer tveksam till om man skall tolka all skogsmark enligt 3 kap. 7 § FBL, men tror att man i praktiken förmodligen hamnar i 3 kap. 7 § FBL med alla skogsärenden.

60 Lantmäterimyndigheten (2004) s. 8

Kan det vara godkänt enligt 3 kap. 7 § FBL att acceptera något mindre lotter, om det i det särskilda fallet kan antas att skogen på den delade fastigheten efter delningen kommer att vårdas bättre än tidigare?

Åsikterna från de aktuella länen var delade på denna fråga. Här ansåg Västmanlands, Västra Götalands och Kronobergs län att det inte borde sänka kravet om det efter klyvningen kan tänkas att fastigheten sköts bättre, medan de tre andra länen anser att denna förutsättning skall vägas in och kan avgöra ett godkännande. I Jämtlands län tycker man att då man kommer ifrån samägandet kan kravet sänkas, då förutsättningarna för ett aktivt brukande då ofta ökar.

Gävleborgs län tycker alltså också att man kan tillåta ett lägre krav i denna situation och man har ett rättsfall som motsvarar detta (då man hade dokumenterad dålig skoglig aktivitet under lång tid), där fastigheten efter förrättningen skulle innehålla ca 18,6 ha skog vilket FD ansåg var att gå för långt.

Kravet i denna situation hamnar därför i Gävleborgs län någonstans mellan 18,6 ha och 40 ha.

Prövningen av vad som utgör skadlig delning av en skogsbruksfastighet måste göras mot bakgrund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen inom skogsnäringen. Detta innebär att det i framtiden kan finnas anledning att tillämpa andra riktmärken än sådana som nämns i förarbetena. Hur uppdaterade är ni i ert distrikt vad gäller utvecklingen inom skogsnäringen?

Länen var eniga om att de inte är insatta i den frågan genom LM utan det är snarare egna intressen som styr, t.ex. som skogsägare. Det har framkommit att utvecklingen inom skogsbruket går långsamt och det krävs signaler från LMV för att LM skall ha anledning att ändra synsätt i frågan. Spekulationer har framkommit om att det troligtvis kommer att krävas större enheter i framtiden, på grund av större maskiner.

Finns det några problem vid klassificeringen av en fastighet som innehåller både skogs- och jordbruksmarker, d.v.s. om den skall klassificeras som en jordbruksfastighet eller som en skogsbruksfastighet?

Det framkommer av svaren att endast Västra Götalands län ser svårigheter vid klassificeringen. Man tycker att det är otydligt om vad som skall tolkas som vad och vill gärna få fram ett rättsfall som klargör detta. De övriga fem länen ser inga problem vid tolkningen och argument som framkommit för detta är t.ex. att det bara finns skogsbruksfastigheter i länet eller att länet innehåller få utvecklingsbara jordbruk. Kronobergs län menar att det krävs bra ekonomibyggnader för att fastigheten skall klassificeras som jordbruksfastighet. Avgörande bör därför vara byggnadsbeståndet plus marken plus eventuellt tänkta sidoarrenden. HD har tagit ställning till denna frågeställning, vilket redovisas som rättsfall 99:1 i nästa kapitel.

Län⁶¹ Z X S U O G

Tabell 4. Sammanställning av de avkastningskrav som används i de olika länen.⁶⁶ 4.3 Problematik

61 Länen betecknas med deras respektive länsbokstav, där Z=Jämtlands län, X=Gävleborgs län, S=Värmlands län, U=Västmanlands län, O=Västra Götalands län och G=Kronobergs län

62 Beräknat med de medelboniteter som redovisas i Riksskogstaxeringen 1998-2002, som återges i figur 3

63 Beräknat med de medelboniteter som redovisas i Riksskogstaxeringen 1998-2002, som återges i figur 3

64 Beräknat med de uppgifter om bonitet som framkommit av de olika flm vid intervjuerna

65 Beräknat med de uppgifter om bonitet som framkommit av de olika flm vid intervjuerna

66 För att lättare kunna förstå beräkningarna anges i kursiv stil de siffror som beräkningarna bygger på, där b står för bonitet och a står för areal

Här sammanfattas det som i intervjuerna framkommit kan upplevas som problematiskt med de aktuella paragraferna.

3 kap. 5 § FBL

Denna paragraf kan upplevas problematisk när det gäller vilket minimikrav som kan ställas på det företagsekonomiska kravet och det anses vara önskvärt att det hade fastställts att 3 kap. 5 § FBL har lägre krav än 3 kap. 7 § FBL.

3 kap. 7 § FBL

Paragrafen upplevs vara något otydlig och det anses vara viktigt att klara anvisningar om hur den skall tillämpas tas fram. Det kan även vara osäkert i vilka situationer den skall tillämpas, då den ofta används som ett argument även när den inte är tillämplig. Uppfattningen är tydlig över att siffrorna 200-250 m³sk fått stort genomslag, detta kan dock föra med sig problem då en lämplig skogsbruksfastighet inte kan bildas på grund av att den inte uppfyller avkastningskravet. Önskemål finns därför på en mer flexibel tillämpning av paragrafen, då man tycker att vikten av avkastningskravet borde sänkas och istället jämställa detta med andra omständigheter som t.ex. arrondering, topografi och vägnät.

Problem kan även uppstå vid tolkningen av om skogsmark på andra typer av fastigheter än skogsbruksfastigheter skall tolkas enligt 3 kap. 7 § FBL eller inte.

Övrigt

Man upplever vissa problem med att man inom LM inte alltid har samma synsätt och anser det viktigt att samma synsätt skall tillämpas inom LM.

Önskemål har även framkommit om att man borde ha mer samsyn med Skogsvårdsstyrelsen inom sektorsområdet skog, då de är bäst inom det sektorsområdet.

Det kan vara svårt att avgöra vad som är en jordbruksfastighet och vad som är en skogsbruksfastighet. Detta anses därför viktigt att utreda då det är grundläggande för om 3 kap. 6 § FBL eller 3 kap.7 § FBL skall användas.

5 Rättsfall

I detta kapitel sammanfattas några av de viktigaste rättsfallen, som berör frågorna runt paragraferna 3 kap. 5 och 7 §§ FBL.

Fastighetsdomstolen vid Gävle tingsrätt. Utslag 040910. Mål nr F 640-04

I detta fall handlar det om en bostadsfastighet med en areal på 0,5 ha som vill köpa till ett skogsskifte på 11,7 ha. LM ansåg inte att varken 3 kap. 1 eller 5 §§

FBL var uppfyllda och beslöt därför att ställa in förrättningen. Detta överklagades sedan till FD, som vid prövningen angav följande skäl. Då ansökan avser överförande av en relativt stor skogsareal som dessutom lägesmässigt inte kan anses sakna betydelse för skogsbruket och syftet med fastighetsbildningen är att ombilda en bostadsfastighet, så är inte kravet på varaktig lämplighet enligt 3 kap.

1 § FBL uppfyllt. Vad gäller det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL, ansåg FD att det vid ett småskaligt skogsbruk bör kunna ge ett visst överskott eftersom det handlar om ett jämförelsevis stort skogsområde och därför får det anses vara uppfyllt. Vid prövningen enligt 3 kap. 7 § FBL anges att skogsskiftet uppskattningsvis kan ge en avkastning på ungefär 50 m³sk per år. Vidare ligger de olika skogsskiftena väl samlade och därför finns ingen anledning att på grund av fastighetens arrondering frångå avkastningskravet och detta medför därför att fastighetsbildningen strider mot 3 kap. 7 § FBL.

01:5.⁶⁷ HovR. V. Sverige, avd 6. Utslag 010518. Mål nr Ö 1057-01

Detta fall handlar om en klyvningsåtgärd, där de tänkta klyvningslotterna efter klyvningen skulle få betydligt mindre i avkastning än vad det riktmärke som angivits i förarbetena säger. Lotterna skulle få en avkastning på ungefär 140 respektive 150 m³sk. Fastigheten hade även vissa naturvårdshänsyn som behövde beaktas, då den låg intill ett stort naturreservat och påverkades också av våtmarksområden som klassats som skyddsvärda. FD menade att klyvningsfastigheten var en skogsbruksfastighet, innehållande mark som hade dåliga förutsättningar för skogsbruk med en medelbonitet på cirka 2,9 m³sk per ha och år. Marken bestod även av en väsentlig del våtmarker och hällar. Ansökan hade inte indikerat på att någon kombinations-verksamhet var aktuell och det handlade inte heller om att sysselsättning och bosättning i glesbygden skulle främjas. Länsstyrelsen hade yttrat sig i ärendet och menat att området hade betydande naturvärden, men inte så pass betydande att detta skulle kunna vara skäl till att tillåta klyvningen. FD konstaterade att de både lotterna inte uppnådde det avkastningskrav på 200-250 m³sk som är riktmärket och att inte heller några andra omständigheter fanns som kunde uppväga detta. Därför beslöt FD att LM:s beslut skulle stå fast, om att klyvningen inte var tillåten och att fastighetsbildningen därför stred mot både 3 kap. 5 och 7 §§ FBL. Ärendet

67 Detta nummer är det som återfinns i LMV:s rättsfallsregister. Detta gäller även för 99:1, 98:3, 95:13, 94:42 samt 94:19.

överklagades till HovR som avslog överklagandena och det drevs även till HD som inte fann några skäl att meddela prövningstillstånd.

Fastighetsdomstolen vid Jönköpings tingsrätt. Utslag 001102. Mål nr F 133-00 Detta ärende gällde fastighetsreglering från en bebyggd skogsbruksfastighet bestående av fyra skiften. Ansökan gick ut på att tre av dessa skiften skulle överföras till två andra skogsbruksfastigheter, som låg i närheten. FD ansåg att målet gällde ifall fastighetsbildningen innebar sådan skadlig delning av skogsbruksfastighet som avses i andra meningen i 3 kap. 7 § FBL. De konstaterade att denna bestämmelse avser delning som kan uppkomma genom endera avstyckning, klyvning eller fastighetsreglering, men poängterade att vid fastighetsreglering måste den sammanlagda effekten för de berörda fastigheterna beaktas. FD menade att fastighetsregleringen medförde väsentlig förbättring för skogsbruket på grund av större skiften, 1,6 km minskad gränslängd i skogen och en på det hela taget bättre ägosammansättning. Den bebyggda ursprungsfastigheten som var på 48 ha ansågs ha små förutsättningar att fungera som en självständig skogsbruksfastighet. På det kvarvarande skiftet om 17 ha skulle avkastningen komma under den rekommendation på årlig tillväxt som angivits i förarbetena. Arronderingen utgjorde dock inget hinder mot ett rationellt skogsbruk och skiftet låg bra till i förhållande till vägar. Därför ansåg FD att det inte fanns någon risk för att ägaren inte skulle ha skäligt ekonomiskt incitament för att bedriva ett rationellt skogsbruk. Det ansågs inte heller finnas någon risk för att skogen enbart skulle komma att användas som en skyddszon kring befintlig bebyggelse. Den skada som kunde uppkomma för skogsnäringen, på grund av att det kvarvarande skiftet inte uppfyllde produktionskravet, ansågs kompenseras av de andra fördelarna som fastighetsregleringen medförde. Sammanfattningsvis ansåg FD att åtgärden inte innebar en sådan skadlig delning av en skogsbruksfastighet som skyddet i andra meningen i 3 kap. 7 § FBL anger.

Fastighetsdomstolen vid Kalmar tingsrätt. Utslag 000131. Mål nr F 882-99.

Fallet gäller avstyckning av en lott på 9,9 ha. Denna avstyckning överklagades av länsstyrelsen som hänvisade till de enligt förarbetena angivna riktmärkena på ett krav på en årlig tillväxt om 200-250 m³sk. FD yttrade att begreppet ”godtagbart ekonomiskt utbyte”, som det står skrivet i 3 kap. 5 § FBL, medför att skogsverksamheten på fastigheten skall ge ett ekonomiskt överskott och att något krav på att skogsbruksföretaget skall ge brukaren hans eller hennes huvudsakliga inkomst inte finns. Det område som avsågs för den nya fastigheten bestod till vissa delar av endera sumpskog eller myrimpediment och hade en mindre lämplig utformning och var dessutom arealmässigt litet. Omständigheter som ändå medförde att åtgärden ansågs uppfylla villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL var att det fanns väg i anslutning till området och det framstod även som rimligt att skogsbruk kunde bedrivas inom området på ett sådant sätt att det gav ett ekonomiskt överskott. Men på grund av att styckningslottens areal var liten och att lotten dessutom hade en mindre lämplig skiftesform, ansåg FD att denna inte uppfyllde det årliga tillväxtkravet. Avstyckningen innebar dock inte en skadlig delning av en skogsbruksfastighet enligt andra meningen i 3 kap. 7 § FBL,

eftersom att stamfastigheten efter förrättningen blev en bostadsfastighet. FD angav i beslutsskälen att på grund av att stamfastigheten blev en bostadsfastighet som låg tre km från skogsskiftet medförde det inte en skadlig delning på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergick försämring av någon betydelse och därför uppfylldes kravet i 3 kap. 7 § FBL. Detta trots att styckningslotten i sig inte uppfyllde kravet i första meningen i 3 kap. 7 § FBL.

Fastighetsdomstolen vid Karlstads tingsrätt. Utslag 990616. Mål nr F 2165/98 Ansökan handlar här om uppdelning av en skogsbruksfastighet i tre skiften. Efter uppdelningen skulle klyvningslotten A bestå av ett skifte med bostadshus och 63 ha skog och det skulle även bildas en fastighet i tre skiften med bostadshus, ekonomibyggnader, 22 ha skogs- och hagmark samt en del öppen mark, som då blev klyvningslotten B. FD menade att den huvudsakliga delen av skogsmarken på lotten B var välarronderad samt även lokaliserad nära fastighetens byggnader.

Man menade vidare att all skogsmark var lokaliserad i nära anslutning till allmänna vägar. FD ansåg att det företag som planerades att drivas på fastigheten kunde ge ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”, då skogsbruket med fördel kunde bedrivas med mindre maskiner och även kombineras med mindre jordbruk samt annan kombinationsverksamhet som t.ex. stuguthyrning. Detta innebar att bestämmelserna i 3 kap. 1 och 5 §§ FBL ansågs vara uppfyllda. FD kom även fram till att åtgärden inte stred mot 3 kap. 7 § FBL, trots att fastigheten inte kunde ge mer i avkastning än 150-160 m³sk per år. Detta motiverades med att man tog hänsyn till att lotten B hade gott om vägar av god kvalitet i nära anslutning till fastigheten och detta då minskade drivningskostnaderna samt att fastigheten hade goda naturliga förutsättningar då den bland annat hade bra arrondering.

99:1. Högsta domstolen. NJA 1999 s. 339. Utslag 990609. Mål nr Ö 1554-96.

Målet handlar om sammanläggning av fyra fastigheter och därefter klyvning av den sammanlagda fastigheten. Den sammanlagda fastigheten bestod av cirka 300 ha jordbruksmark och cirka 660 ha skog. Efter klyvningen skulle klyvningslotten A innehålla 270 ha jordbruksmark och 520 ha skog, medan klyvningslotten B innehöll 30 ha jordbruksmark och 140 ha skog. Lotten B, som blev den minsta lotten, betraktades av HD som en skogsbruksfastighet. Man menade att jordbruksdelen på lotten B inte var bärkraftig eller utvecklingsbar och fastställde även att det på en skogsbruksfastighet inte var befogat att ställa krav på att det skall finnas ett brukningscentrum. Lämplighetskraven i 3 kap. 1 och 5 §§ FBL var uppfyllda, då de företag som skulle bedrivas på lotterna A och B förväntades ge ett betydligt överskott. Då den minsta lotten hade en skogsdel på cirka 140 ha och detta då med marginal uppfyller kravet i 3 kap. 7 § FBL medförde inte heller denna paragraf något hinder.

98:3. Svea HovR, avd 14. Utslag 980603. Mål nr Ö 3054/97.

Här handlar det om avstyckning av cirka åtta ha skog, med en beräknad årlig avkastning på ca 50-70 m³sk. LM ställde in förrättningen med motivering att

villkoren i 3 kap. 1 och 5 §§ FBL inte var uppfyllda. FD ansåg att styckningslotten var för liten för att det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL skulle kunna uppnås. Därför ansågs inte heller lotten bli varaktigt lämpad för sitt ändamål, vilket är kravet i 3 kap. 1 § FBL. Man ansåg heller inte att undantagsbestämmelsen i 3 kap. 9 § FBL var tillämplig. HovR konstaterade också att åtgärden stred mot 3 kap. 5 § FBL. HovR menade vidare att även med hänsyn till kombination med jakt och fiske kunde fastigheten inte bedömas ge ett

”godtagbart ekonomiskt utbyte” och det fanns inte några glesbygds- eller naturvårdsintressen som motiverade en annan bedömning. I HovR fanns dock skiljaktighet, då två ledamöter hade lämnat avvikande mening beträffande skälen.

De menade att den årliga tillväxten på 50-70 m³sk skulle bedömas tillsammans med att området var välarronderat och beläget i anslutning till väg och att detta då skulle vara tillräckligt för att uppnå kravet i 3 kap. 5 § FBL. De båda ledamöterna ansåg att det var enbart 3 kap. 7 § FBL som utgjorde hinder mot avstyckningen.

95:13. HovR. Ö. Norrland. Utslag 950918. Mål nr Ö 311/93.

Ärendet handlar om klyvning av en bebyggd skogsbruksfastighet.

Klyvningslotterna skulle efter klyvningen innehålla cirka 69 respektive 43 ha skog. Ärendet gick upp i FD innan 1994 års ändring i 3 kap. FBL, som syftade till att öka möjligheterna att bilda mindre skogsbruksfastigheter. På grund av de tidigare mindre liberala reglerna ansåg FD inte klyvningen vara tillåten. Ärendet överklagades till HovR, som hanterade det med tillämpning av 1994 års ändring.

HovR ansåg att villkoret i 3 kap. 5 § FBL var uppfyllt, med motiveringen att virkesavkastningen på klyvningslotterna gav ett positivt bidrag till ägarnas försörjning. Man vägde även in att ägarna varit folkbokförda på orten en längre tid och detta då främjade regionalpolitiska intressen. När det gäller bedömningen av 3 kap. 7 § FBL konstaterade HovR att fördelningen av skogen på klyvningslotterna inte medförde att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergick försämring av någon betydelse. HovR menade dock att hinder fanns mot paragrafens andra mening, d.v.s. skyddet mot en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Klyvningslotterna hade en årlig tillväxt på 105 respektive 165 m³sk och detta uppfyllde då inte riktmärket på 200-250 m³sk. Det fanns i fallet inte heller några andra omständigheter som kunde vägas så att denna lägre nivå skulle kunna accepteras.

94:42. HovR. V. Sverige, avd 6. Utslag 940510. Mål nr Ö 1566/93.

Detta rättsfall gällde en skogsbruksfastighet på 100 ha skogsmark och 15 ha åkermark, som skulle klyvas till klyvningslotten A på 65 ha skogsmark och 12 ha åkermark och klyvningslotten B på 35 ha skogsmark samt 3 ha åkermark. HovR ansåg att fastighetsbildningen uppfyllde kravet i 3 kap. 5 § FBL, då hänsyn togs till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten och man tog också särskild hänsyn till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygden främjades. HovR menade vidare att en skogsbruksfastighet med 35 ha skog och tre ha åker får anses vara tillräckligt stor för att uppfylla kravet i 3 kap. 7 § FBL.

94:19. HovR. Ö. Norrland. Utslag 940929, Mål nr Ö 238/94.

Det handlar här om en skogsbruksfastighet med en storlek på 72 ha, varav 61 ha är produktiv skogsmark. Denna fastighet skulle genom avstyckning bilda en ny fastighet innehållande 33 ha skogsmark. HovR ansåg att fastighetsbildningen infriade det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL. Motiveringen till detta var att fastigheten låg inom rimligt pendlingsavstånd till tätorter, där möjlighet till inkomst från tjänst i kombination med verksamheten på fastigheten ger förutsättningar för ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”. HovR ansåg när det gäller bestämmelsen i 3 kap. 7 § FBL att denna avser att förhindra att skogsbruksfastigheter bildas som kan bli för små ur skogsnäringens synpunkt.

Detta innebär att fastigheten inte får bli så liten att den blir ekonomiskt ointressant att sköta. HovR bedömde att avgörandet skall baseras på vilken avkastning

Detta innebär att fastigheten inte får bli så liten att den blir ekonomiskt ointressant att sköta. HovR bedömde att avgörandet skall baseras på vilken avkastning