SLUTSATSER - Vad är en lämplig skogsbruksfastighet?

I det här avslutande kapitlet försöker jag att knyta ihop det som tidigare beskrivits i arbetet och genom sammanställningar av materialet dra de slutsatser som kan påvisas. Då syftet med arbetet är att undersöka hur det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL och skyddsregeln för skogsbruksfastigheter i 3 kap. 7 § FBL har tolkats i den praktiska tillämpningen kommer fokus att ligga på vad som framkommit av intervjuerna hos de olika flm samt resultaten från rättsfallen. Jag kommer även att ta upp de regionala skillnader och likheter som visat sig finnas.

6.1 Den rådande skogspolitiken

Bestämmelserna i 3 kap. FBL skall tolkas med hänsyn till den rådande jord- och skogspolitiken och därför får denna betydelse vid tillämpningen av vad som kan anses vara en lämplig skogsbruksfastighet.

Vid intervjuerna med de olika flm framkom att den hänsyn som tas till den rådande skogspolitiken vid bildandet av en skogsbruksfastighet, t.ex. att miljömålet jämställts med produktionsmålet, generellt sätt inte sänker kravet på avkastning. Det har visat sig att skogspolitikens effekter i praktiken har resulterat i att större arealer krävs för att bilda skogsbruksfastigheter som innehåller naturvärden, då produktionsmålet ändå anses måste uppfyllas. Miljömålet kan dock få betydelse och vägas in vid bedömningen av om det saknas några hektar för att uppnå produktionsmålet och då kanske fastighetsbildningen godkänns ändå om man t.ex. har ett biotopskyddsområde inom fastigheten. Det har även visat sig att miljömålet spelar in vid delning av skog, då hänsyn bland annat tas för att inte splittra biotoper.

6.2 Det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL

En huvudfråga i arbetet är hur det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL har tolkats i den praktiska tillämpningen. Det nu gällande kravet i denna paragraf infördes år 1994 och är formulerat som att det företag som bedrivs på fastigheten skall ge ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte” och frågan är då vad detta uttryck innebär. När man studerar förarbetena till ändringen år 1994 framkommer att reglerna gjordes mer liberala och att det skulle bli tillåtet att bilda mindre fastigheter. Det nämns också att de regionalpolitiska intressena skulle få mer betydelse. Förarbetena säger vidare att det företag som skall bedrivas på fastigheten skall lämna ett visst positivt bidrag till brukarens försörjning

Rättsfall

Av de i kapitel 5 redovisade rättsfallen framkommer följande av intresse för frågan.

I fallet från FD vid Gävle tingsrätt, ansåg FD att det vid ett skogsbruk på 11,7 ha (motsvarande en avkastning på 50 m³sk) bör kunna ge ett visst överskott och därför uppfylls det företagsekonomiska kravet.

I målet vid FD vid Kalmar tingsrätt konstaterade FD att ett skogsskifte på 9,9 ha (omräknat till motsvarande cirka 83 m³sk)⁶⁸ uppfyllde villkoret i 3 kap. 5 § FBL.

Domstolen vägde in omständigheten att det fanns väg i anslutning till området och att det då framstod som rimligt att skogsbruket kunde ge ett ekonomiskt överskott.

FD vid Karlstads tingsrätt ansåg att en fastighet på 22 ha (motsvarande 150-160 m³sk) uppfyllde det företagsekonomiska kravet. De vägde vid avgörandet in omständigheter som att klyvningslotten var välarronderad, lokaliserad nära fastighetens byggnader, belägen i nära anslutning till allmänna vägar samt att skogsbruket kunde kombineras med mindre jordbruk eller annan kombinationsverksamhet.

Rättsfallet 98:3 är intressant, då styckningslotten på cirka åtta ha skog (motsvarande 50-70 m³sk) inte ansågs uppfylla kravet i 3 kap. 5 § FBL. Inom domstolen fanns dock skilda meningar, då två ledamöter menade att den årliga tillväxten på 50-70 m³sk skulle bedömas tillsammans med att området var välarronderat och beläget i anslutning till väg och att detta då skulle vara tillräckligt för att uppfylla det företagsekonomiska kravet.

Vid rättsfallet 95:13 handlade det om en klyvning som gav klyvningslotter på 63 respektive 43 ha (vilket motsvarar 165 respektive 105 m³sk). Detta ansåg HovR uppfylla kravet i 3 kap. 5 § FBL, med motiveringen att virkesavkastningen på klyvningslotterna gav ett positivt bidrag till ägarnas försörjning. Man vägde även in att ägarna varit folkbokförda på orten en längre tid och att detta främjade regionalpolitiska intressen.

I rättsfallet 94:42 bildades en klyvningslott på 35 ha skog (vilket omräknat motsvarar cirka 228 m³sk)⁶⁹, detta ansåg HovR uppfylla kravet i 3 kap. 5 § FBL.

Vid beslutet togs hänsyn till möjligheterna att kombinera företaget med annan varaktig verksamhet på orten. Man tog också särskild hänsyn till intresset av att sysselsättning och bosättning i glesbygden främjades.

Fallet 94:19 innehöll en styckningslott på 33 ha skog (vilket motsvarar 105 m³sk) som ansågs infria det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL. Motiveringen till detta var att med tanke på att fastigheten låg inom rimligt pendlingsavstånd till tätorter, där möjlighet till inkomst från tjänst i kombination med verksamheten på fastigheten ger förutsättningar för ett ”godtagbart ekonomiskt utbyte”.

68 Omräkningen baseras på siffror från Riksskogstaxeringen 1998-2002 för Kalmar län, som ger en medelbonitet i länet på 8,4 m³sk per ha och år

69 Omräkningen baseras på siffror från Riksskogstaxeringen 1998-2002 för Värmlands län, som ger en medelbonitet i länet på 6,5 m³sk per ha och år

Praktisk tillämpning

Från den praktiska tillämpningen inom LM framkommer i kapitel 4.2.2 att det finns vissa skillnader vid tolkningen av vad det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL innebär. Det visar sig att fyra av de sex länen tolkar det företagsekonomiska kravet vara lägre än det avkastningskrav som återfinns i 3 kap. 7 § FBL på 200-250 m³sk, medan två av länen tolkar det vara samma krav i de båda paragraferna och kräver därför att fastigheten skall kunna producera en avkastning på 200-250 m³sk. Det framkommer vidare att kravet ofta bedöms från fall till fall genom en situationsanpassad avvägning. Som redovisats tidigare i tabell 4, så är kravet i 3 kap. 5 § FBL mindre än 210 m³sk i Jämtlands län, mindre än 200 m³sk i Gävleborgs län, minst 50-105 m³sk i Värmlands län, minst 180-210 m³sk i Västmanlands län, minst 50 m³sk i Västra Götalands län och minst 200-270 m³sk i Kronobergs län.

Länen var vidare ganska eniga om att regionalpolitiska intressen kan medföra att det blir skillnad vid tolkningen av det företagsekonomiska kravet på så sätt att man i glesbygd kan tillåta att något mindre fastigheter bildas om det hjälper till att främja sysselsättning och bosättning.

Slutsats

Det verkar vara svårt att hitta ett entydigt mått på vad som minst kan tillåtas, vad gäller det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL. Det är kanske inte heller så viktigt att låsa detta krav vid en siffra på t.ex. minst tillåtna avkastningskrav i m³sk, då FBL trots allt är en ramlagstiftning som skall vara flexibel och ta hänsyn till rådande skogspolitik. Men det kan ändå vara intressant att se på ett ungefär var tolkningen brukar hamna.

Det som framgår relativt tydligt är att avkastningskravet i 3 kap. 5 § FBL bör kunna vara lägre än motsvarande krav i 3 kap. 7 § FBL, d.v.s. att avkastningskravet bör kunna vara lägre än 200-250 m³sk. Detta framkommer av undersökningen, där fyra av sex län tolkar att kravet i 3 kap. 5 § FBL är lägre än det i 3 kap. 7 § FBL. Det framgår även av rättsfallen 94:19, 95:13 samt fallet från FD vid Gävle tingsrätt att domstolen har bedömt att kravet i 3 kap. 5 § FBL är lägre än kravet i 3 kap. 7 § FBL.

Det lägsta företagsekonomiska kravet som har godkänts i rätten är ett avkastningskrav på ca 50 m³sk. Detta var fallet vid rättsfallet från FD vid Gävle tingsrätt, men i detta fall godkändes inte fastighetsbildningen då den inte ansågs uppfylla varken 3 kap. 1 § FBL eller 3 kap. 7 § FBL. Även fallet 98:3 som dock inte godkände en tillväxt på 50-70 m³sk, men där skiljaktighet rådde och två av de fem ledamöterna ansåg att denna tillväxt uppfyllde det företagsekonomiska kravet, visar att det kan räcka med en sådan låg tillväxt. Det bör dock noteras att det enda fall som prövats vid högsta instans och som är av intresse inom detta ämne inte säger så mycket gällande miniminivån för avkastningskrav. Detta fall redovisas som fall 99:1 i det femte kapitlet och där den minsta klyvningslotten

kom att innehålla ca 140 ha skog, vilket omräknat med en bonitet i Skåne län på ca 11,4 motsvarar cirka 1600 m³sk och som är långt över gränsen på 200-250 m³sk i 3 kap. 7 § FBL. Detta fall klargör därför inte vilket minimikrav som kan ställas på det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL och därför skulle det vara önskvärt att driva ett mer relevant fall till HD.

Om man tittar på vad som framkommit av undersökningen hos LM, så stämmer den väl överens med utfallen från FD och HovR. Det visar sig att både Västra Götalands och Värmlands län kan tillåta ett avkastningskrav från ungefär 50 m³sk om rätt förutsättningar finns. Det är dock tydligt att när avkastningen hamnar mellan 50-200 m³sk, så kan man generellt sätt inte räkna med att denna avkastning uppfyller det företagsekonomiska kravet utan det beror till stor del på om andra omständigheter finns som kan vägas in. Detta bekräftades bland annat av intervjun i Värmlands län, då det framkom att en fastighet på 20 ha (vilket i Värmland motsvarar ca 130 m³sk) inte alltid godkänns och fastighetsbildningen kan därför underkännas om t.ex. fastighetsbeståndet är väldigt uppsplittrat.

Summerar man detta så kan man dra slutsatsen att det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL i vart fall torde kräva en avkastning på 50 m³sk för att den skogsbruksfastighet som bildas skall anses uppfylla detta krav. Ett så lågt avkastningskrav torde dock som regel kräva att hänsyn tas till andra omständigheter, se vidare nästa avsnitt.

6.3 Andra omständigheter av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet

Här redovisas övriga omständigheter som kan vara av intresse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL, utöver de som redan klargjorts av rättsfallen ovan. Andra omständigheter som framförts att de kan vägas in vid tolkningen är enligt förarbetena t.ex. jakt, fiske och bärplockning. Vad gäller dessa omständigheter verkar det som att jakt och fiske i vissa fall kan vägas in vid bedömningen, med det vanliga är att de inte gör det och om de ändå gör det så bidrar de endast marginellt. När det gäller bärplockning, så framgår av undersökningen att denna omständighet inte anses ha något värde i praktiken, då man får plocka bär överallt enligt allemansrätten.

De olika länen i undersökningen hade något skild uppfattning om vilken hänsyn som skulle tas till främjandet av vården av natur- och kulturmiljön, som är en annan omständighet som kan vägas in vid prövningen. En vanlig tolkning visade sig vara att om man vid fastighetsbildandet även såg till att få med mark som bidrog till att hålla landskapet öppet, som t.ex. betesmarker, så kunde detta vägas in vid bildandet men det sänker knappast kravet utan följer istället med som en bonus. Ett län menade dock att natur- och kulturvärden kan vägas in vid fastighetsbildningen, så att man då kan acceptera något mindre fastigheter.

Den vanligaste omständigheten som brukar kunna vägas in vid bildandet av en skogsbruksfastighet är en viss kombinationsverksamhet. Denna består oftast av en tjänst i en närbelägen ort, då man inte behöver bo på skogsbruksfastigheten och då

man idag inte kan leva enbart på inkomster från skogen. Andra vanliga exempel på kombinationsverksamheter är jordbruk, turistverksamhet, verkstad och mindre djurhållning. Av undersökningen framgick klart att det på denna kombinations-verksamhet inte ställs några direkta krav på att denna skall bedrivas inom rimligt avstånd från fastigheten. Alla länen anser att så länge det handlar om normalt pendlingsavstånd är det inga problem. Det ställs däremot alltid krav på att kombinationsverksamheten skall vara varaktig.

Slutsats

Som det kunde konstateras ovan i kapitel 6.2 har övriga omständigheter stor betydelse vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet i 3 kap. 5 § FBL och utslagen från rättsfallen styrker detta. Om det finns viktiga andra omständigheter som kan vägas in, så kan det sänka kravet rejält under det krav som finns i 3 kap. 7 § FBL. Exempel på sådana viktiga omständigheter som fått betydelse vid domstolens prövning är om fastigheten är belägen i nära anslutning till väg, om området är välarronderat, om skogsbruket kan kombineras med annan varaktig verksamhet och om åtgärden bidrar till att sysselsättning och bosättning i glesbygden främjas. Däremot kan det konstateras att jakt och fiske vanligtvis inte vägs in i bedömningen och dessa omständigheter har knappast någon avgörande betydelse. Inte heller har det visat sig att omständigheten att hänsyn skall tas till betydelsen av att vården av natur- och kulturmiljön främjas spelat en så stor roll vid bedömningen av det företagsekonomiska kravet. Det har framkommit att denna omständighet kan vägas in vid prövningen, men den bidrar sällan till att avkastningskravet sänks utan en markbit som omfattas av denna hänsyn följer oftast istället med som en bonus.

6.4 Skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL

Den andra huvudfrågan i arbetet är hur skyddsregeln för skogsbruksfastigheter i 3 kap. 7 § FBL har tolkats i den praktiska tillämpningen. För att utreda detta har alltså gjorts en del intervjuer med olika flm samt studier av rättsfall.

Rättsfall

Rättsfallet från FD vid Gävle tingsrätt, gällande ett skogsskifte på 11,7 ha (motsvarar en avkastning på 50 m³sk), ansågs av FD strida mot skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL. Detta på grund av att kravet som anges i förarbetena på 200-250 m³sk inte uppfylldes och inga andra omständigheter fanns som gav domstolen anledning att frångå detta avkastningskrav.

I fallet 01:5 handlar det om en klyvning, där klyvningslotterna skulle bli på 47 respektive 44 ha skog (vilket motsvarar cirka 150 respektive 140 m³sk i avkastning). FD konstaterade i sitt beslut att de både lotterna inte uppnådde det avkastningskrav på 200-250 m³sk som är riktmärket och att inte heller några andra omständigheter fanns som kunde uppväga detta.

Rättsfallet från FD vid Jönköpings tingsrätt är intressant, eftersom domstolen här faktiskt godtog ett avkastningskrav som låg under rekommendationerna. Fallet handlade om en fastighetsreglering, där det kvarvarande skiftet kom att innehålla ca 17 ha skog (vilket omräknat blir cirka 143 m³sk)⁷⁰. FD ansåg inte att åtgärden medförde en sådan skadlig delning av en skogsbruksfastighet som skyddet i andra meningen i 3 kap. 7 § FBL anger. FD motiverade detta med att fastighetsregleringen medförde väsentlig förbättring för skogsbruket på grund av större skiften, minskad gränslängd i skogen och en på det hela taget bättre ägosammansättning. Man menade vidare att arronderingen var bra och att skiftet låg bra till i förhållande till vägar och därför ansåg FD att det inte fanns någon risk för att ägaren inte skulle ha skäligt ekonomiskt incitament för att bedriva ett rationellt skogsbruk.

Fallet vid FD vid Kalmar tingsrätt handlade om en avstyckning som gav en styckningslott på 9,9 ha (vilket omräknat motsvarar cirka 83 m³sk)⁷¹. Även här ansåg FD att det inte fanns några hinder mot att fastigheten uppfyllde kravet i 3 kap. 7 § FBL, trots att tillväxten inte kom upp i 200-250 m³sk. FD vägde här in andra omständigheter som t.ex. att stamfastigheten efter förrättningen ombildades till en bostadsfastighet och att det aktuella avståndsförhållandet mellan styckningslotten och stamfastigheten inte blev längre än tre km och att detta inte medförde en skadlig delning på sådant sätt att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergick försämring av någon betydelse.

Rättsfallet vid FD vid Karlstads tingsrätt resulterade i att ett skifte på 22 ha skog (vilket motsvarar 150-160 m³sk) inte ansågs strida mot 3 kap. 7 § FBL. FD motiverade med att klyvningslotten hade nära till vägar av god kvalitet och att lotten var välarronderad och att detta då ansågs väga upp att avkastningen understeg avkastningskravet.

Målet 98:3 innehåller en styckningslott på cirka åtta ha skog (vilket motsvarar 50-70 m³sk) som inte ansågs uppfylla skyddet i 3 kap. 7 § FBL, då man inte kom upp i rekommendationerna på avkastningskrav som anges i förarbetena.

I fallet 95:13 konstaterade HovR att de två klyvningslotterna på 69 respektive 43 ha (motsvarande 165 respektive 105 m³sk) inte uppfyllde riktmärket på 200-250 m³sk. Det fanns inte heller i fallet några andra omständigheter som kunde vägas in så att denna lägre nivå skulle kunna accepteras och därför fann HovR att åtgärden stred mot 3 kap. 7 § FBL.

I målet 94:42 fanns en klyvningslott på cirka 35 ha skog (vilket omräknat motsvarar cirka 227 m³sk)⁷², som alltså ligger inom rekommendationsgränsen och därför ansågs vara tillräckligt stor för att uppfylla kravet i 3 kap. 7 § FBL.

70 Omräkningen baseras på siffror från Riksskogstaxeringen 1998-2002 för Jönköpings län, som ger en medelbonitet i länet på 8,4 m³sk per ha och år

71 Omräkningen baseras på siffror från Riksskogstaxeringen 1998-2002 för Kalmars län, som ger en medelbonitet i länet på 8,4 m³sk per ha och år

72 Omräkningen baseras på siffror från Riksskogstaxeringen 1998-2002 för Värmlands län, som ger en medelbonitet i länet på 6,5 m³sk per ha och år

Fallet 94:19 handlar om en fastighetsbildning genom avstyckning som bildar en fastighet på 33 ha skog (vilket motsvarar 105 m³sk). HovR ansåg att fastigheten inte fick bli så liten att den blir ekonomiskt ointressant att sköta och därför skulle bedömningen baseras på vilken avkastning fastigheten kan tänkas ge. Eftersom att fastigheten inte uppfyllde avkastningskravet på 200-250 m³sk och då det inte heller framhölls några andra omständigheter för att godkänna avstyckningen fann HovR att den sökta avstyckningen stred mot kravet i 3 kap. 7 § FBL.

Praktisk tillämpning

Avsnitt 4.2.4 redovisar vad som framkommit från intervjuerna om den praktiska tillämpningen inom LM. Det visar sig att de siffror på 200-250 m³sk, som nämns vara en rimlig utgångspunkt i förarbetena till denna paragraf för vad ett rationellt skogsbruk bör kunna producera i avkastning per år, har haft stor inverkan vid den praktiska tillämpningen. Alla sex län som ingår i undersökningen följer dessa siffror tämligen hårt vid fastighetsbildning, vilket kan utläsas av tabell 4. Det framgår att det krävs en avkastning på minst 200 m³sk (med undantag från Västmanlands län som har ett minimikrav på 180 m³sk enligt beräkningar, men detta beror förmodligen på att bonitetsuppgifterna skiljer sig något) för att 3 kap. 7

§ FBL skall anses vara uppfyllt. Det framkommer dock att man kan vara lite flexibel vid tillämpningen och därför kan dessa siffror underskridas vid rätt förutsättningar. Frågan är då vad som menas med rätt förutsättningar och här har det framkommit att andra omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen av 3 kap. 7 § FBL är skiftesform, vägsystem eller snarare tillgång till väg, topografi, befintliga gränser och arrondering. Hälften av de aktuella länen ansåg vidare att det kunde vara godkänt enligt 3 kap. 7 § FBL att acceptera även något mindre lotter, om det i det särskilda fallet kunde antas att skogen på den delade fastigheten efter delningen skulle komma att vårdas bättre än tidigare. Det blir även uppenbart att det är viktigt att det bildas bra behandlingsytor, där man kan bedriva ett rationellt skogsbruk.

Av undersökningen framkommer även att alla länen tolkat att all skogsmark kommer in i skyddsregeln i 3 kap. 7 § FBL, d.v.s. att även skogsmark som tillhör en fastighet som klassificeras som en jordbruksfastighet omfattas.

Slutsats

När det gäller hur tillämpningen av skyddsparagrafen 3 kap. 7 § FBL bör ske, så är det inte heller helt klart vad som skall gälla. Tittar man på de rättsfall som behandlat paragrafen kan man konstatera att vid fallet från FD vid Kalmar tingsrätt ansåg FD att fastigheten inte uppfyllde det årliga tillväxtkravet, som skall ställas då skogsmark delas upp i nya fastigheter enligt första meningen i 3 kap. 7 § FBL. Men i detta fall uppvägdes det av andra omständigheter som medförde att fastighetsbildningen inte ansågs innebära en skadlig delning av en skogsbruksfastighet. Slutsatsen av detta rättsfall bör därför vara att fastighetsbildning kan beviljas även då fastigheter inte infriar minimikravet på tillväxt och detta på grund av skyddsregeln i andra meningen i 3 kap. 7 § FBL.

Detta framgår också av rättsfallen vid Jönköpings och Karlstads tingsrätter.

Viktiga andra omständigheter som förekommit vid dessa rättsfall har bland annat varit en bra arrondering och närheten till vägar av god kvalitet. Det bör här också

noteras att det enda fall som prövats vid högsta instans och som är av intresse inom detta ämne inte säger så mycket om vilka avkastningskrav som kan accepteras, då detta fall 99:1 alltså ger en avkastning långt över gränsen på 200-250 m³sk. Ett fall som hanterar en årlig tillväxt under rekommendationerna skulle därför vara intressant att driva till HD.

Det kan konstateras att vid den praktiska tillämpningen är det endast i undantagsfall som det har accepterats att en skogsbruksfastighet har nybildats som ger en årlig tillväxt under 200-250 m³sk. Det har vidare framkommit av

In document Vad är en lämplig skogsbruksfastighet? (Page 45-55)