DOMSTOLENS BESLUT (Gärde avdelningen) den 26 maj 2005 *

(1)

I mål C-297/03,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG från Oberster Gerichtshof (Österrike), genom beslut av den 4 juni 2003, som inkom till domstolen den 10 juli 2003, i målet mellan

Sozialhilfeverband Rohrbach

och

Arbeiterkammer Oberösterreich,

Österreichischer Gewerkschaftsbund,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna N. Colneric (referent) och J.N. Cunha Rodrigues,

* Rättegångsspråk: tyska.

(2)

BESLUT AV DEN 26.5.2005 - MÅL C-297/03

generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass,

efter att ha meddelat den domstol som hänskjutit frågorna att domstolen har för avsikt att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna,

efter att ha berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig i denna fråga,

och efter att ha hört generaladvokaten,

följande

Beslut

i Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1.1 c och 3.1 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

(3)

2 Denna begäran har framförts inom ramen för en tvist mellan Sozialhilfeverband Rohrbach, ett offentligrättsligt kommunalförbund för socialt bistånd (nedan kallat Sozialhilfeverband) och Arbeiterkammer Oberösterreich, ett lokalt arbetstagarför- bund (nedan kallad Arbeiterkammer) och Österreichischer Gewerkschaftsbund, Gewerkschaft öffentlicher Dienst, ett fackförbund som företräder anställda inom den offentliga sektorn (nedan kallat Gewerkschaftsbund), beträffande frågan huruvida arbetstagarnas i Sozialhilfeverband anställningsavtal har överlåtits till två nya allmännyttiga bolag med begränsat ansvar.

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3 Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, s. 26;

svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 (EGT L 201, s. 88), har kodifierats genom direktiv 2001/23. Det sistnämnda direktivet trädde i kraft den 11 april 2001. Någon ny frist för införlivande föreskrevs inte vid detta tillfälle.

4 I sin första fråga har den hänskjutande domstolen syftat på "direktiv 77/187/EEG, i dess ändrade lydelse enligt direktiv 98/50/EG (nu direktiv 2001/23/EG)".

5 Eftersom överlåtelsen i fråga i målet vid den nationella domstolen har ägt rum efter det att direktiv 2001/23 trädde i kraft, är det detta direktiv som är relevant.

(4)

6 I artikel 1.1 i direktiv 2001/23 föreskrivs följande:

1. a) Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av ett företag eller en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.

b) ...

c) Detta direktiv skall tillämpas på offentliga och privata företag som bedriver ekonomisk verksamhet, med eller utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av administrativa funktioner mellan offentliga förvaltningsmyndigheter skall inte betraktas som en överlåtelse enligt detta direktiv.

7 I artikel 3.1 i detta direktiv anges följande:

"Överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen skall till följd av en sådan överlåtelse övergå på förvärvaren.

Medlemsstaterna får föreskriva att överlåtaren och förvärvaren efter tidpunkten för överlåtelsen skall vara solidariskt ansvariga för de skyldigheter som före över- låtelsetidpunkten har uppkommit på grund av ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som gällde vid överlåtelsetidpunkten."

(5)

Den nationella lagstiftningen

8 Arbeitsvertragsréchts-Anpassungsgesetz (lagen om anpassning av arbetsrätten) av den 9 juli 1993 (BGBl. 459/1993, nedan kallad AVRAG) antogs för att införliva direktiv 77/187 med österrikisk rätt. Det framgår inte av beslutet om hänskjutande om de nationella bestämmelserna har ändrats till följd av direktiven 98/50 och 2001/23.

9 Enligt 1 § andra stycket första punkten är AVRAG inte tillämplig på anställnings- avtal som ingåtts med delstater, kommunalförbund eller kommuner, även om dessa avtal är privaträttsliga avtal. De i målet vid den nationella domstolen berörda kontraktsanställda omfattas av Oberösterreichisches Gemeindebedienstetengesetz 2001 (lag som är tillämplig på kommunalanställda i Land Oberösterreich, LGBl.

48/2001). Enligt beslutet om hänskjutande finns det varken i denna lag eller i någon annan bestämmelse i Land Oberösterreichs lagstiftning någon föreskrift om att införliva det ifrågavarande direktivet med nationell rätt vad beträffar denna kategori personer.

10 13 § AVRAG med rubriken "Överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare" föreskrivs följande:

"1) Om ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet överlåts till en annan arbetsgivare (överlåtelse av verksamhet) inträder denne i rollen som arbetsgivare och övertar alla rättigheter och skyldigheter som följer av det anställningsförhållande som förelåg vid tidpunkten för överlåtelsen.

(6)

BESLUT AV DEN 26.5.2005 — MÅL C-297/03

4) Arbetstagaren kan motsätta sig att hans anställningsförhållande överlåts om inte förvärvaren tar på sig ansvaret för kollektivavtalet (4 §) eller arbetstagarnas rätt till förmåner från pensionsförsäkringen (5 §). ... I det fallet skall anställnings- förhållandet med överlåtaren kvarstå oförändrat. ..."

Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

1 1 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Sozialhilfeverband är ett kommunalt förbund som har grundats genom delstatlig lag och som, i sin egenskap av regionalt förvaltningsorgan enligt 31 § Oberösterreichisches Sozialhilfegesetz 1998 (delstaten Oberösterreichs lag av år 1998 om socialt bistånd, LGBl. 82/1998), enligt 29 § andra stycket i denna lag skall utföra uppgifter avseende socialt bistånd på sitt eget verksamhetsområde.

12 Kommunalförbundet sysselsätter på sina båda driftsställen cirka 100 arbetstagare.

Av dessa skall en del anses som fysiskt eller mentalt handikappade i den mening som avses i Behinderteneinstellungsgesetz (lagen om anställning av handikappade, BGBl. 22/1970). Den verksamhet som Sozialhilfeverband utövar när den driver och underhåller verkstäder för handikappade är inte verksamhet som innebär myndig- hetsutövning utan en privat verksamhet.

13 Av ekonomiska och organisatoriska skäl har Sozialhilfeverband fastställt en plan för att skilja två företag genom att överlåta deras verksamheter till två nybildade bolag med begränsat ansvar.

(7)

14 För att verkställa denna plan registrerades den 28 december 2002 Altenfeldner Werkstätten gemeinnützige GmbH (nedan kallat Altenfeldner Werkstätten) i bolagsregistret under rubriken "Drift av verkstäder med handikappade anställda".

Samma dag registrerades bolaget Artegra Werkstätten gemeinnützige GmbH (nedan kallat Artegra Werkstätten) i samma register under rubriken "handels- trädgård och tvätteri". De två bolagen är allmännyttiga bolag med begränsat ansvar.

Sozialhilfeverband innehar hela aktiekapitalet i båda dessa bolag.

15 Enligt överlåtelseavtal som ingåtts mellan Sozialhilfeverband och Altenfeldner Werkstätten respektive Artegra Werkstätten utgjorde de två verksamheterna i Sozialhilfeverband tillskott in natura till dessa två bolag. Sozialhilfeverband överlät även på respektive bolag förfoganderätten över de inrättningar som berördes av uppdelningen. Enligt överlåtelseavtalen skall de nya bolagen träda i stället för Sozialhilfeverband i alla rättsförhållanden som beträffande de två överlåtna företagen föreligger mellan Sozialhilfeverband och tredje man. Sozialhilfeverband har med stöd av ett verkligt avtal till förmån för tredje man ("echter Vertrag zugunsten Dritter") säkerställt att de övertagande bolagen även i fortsättningen kommer att iaktta de arbetstagares rättigheter som berörs av överlåtelsen.

16 Det har vidare föreskrivits att Sozialhilfeverbands andelar i de två bolagen skall överlåtas till Arcus Sozialnetzwerk gemeinnützige GmbH, ett allmännyttigt bolag med begränsat ansvar (nedan kallat Arcus Sozialnetzwerk), vars enda delägare är en privaträttslig förening. På samma sätt som Arcus Sozialnetzwerk är denna förening verksam inom sektorn för bistånd till handikappade personer. Föreningens medlemmar är enskilda personer och privaträttsliga juridiska personer. Denna överlåtelse av andelar hade ännu inte verkställts vid tidpunkten för beslutet om hänskjutande, eftersom den var avhängig av ett särskilt beslut av styrelsen för Sozialhilfeverband, vilket vid denna tidpunkt ännu inte hade fattats.

(8)

17 Enligt det överlåtelseavtal som ingåtts med Sozialhilfeverband kan Arcus Sozialnetzwerk endast med dettas medgivande avyttra eller pantsätta sina andelar i de båda nybildade bolagen. Därutöver innehåller avtalet särskilda bestämmelser om återgång av andelarna bland annat vid åsidosättande av avtalsenliga skyldigheter och om verksamhetsföremålet bortfaller eller om upplösning planeras. Genom över- föringen av andelarna till Arcus Sozialnetzwerk skall ingenting förändras vad gäller Sozialhilfeverbands löfte att ansvara för att de övertagna arbetstagarnas rättigheter iakttas. Sozialhilfeverbands verksamhet har inte överlåtits direkt till Arcus Sozialnetzwerk, eftersom detta bolag avser att driva de två rörelserna med separata räkenskaper, men även för att vissa följder i fråga om ansvar skall kunna undgås.

is Enligt Oberster Gerichtshof har arbetstagarna bestridit att deras anställningsavtal har överlåtits till de nybildade bolagen. De har gjort gällande att de fortfarande är avtalsmässigt knutna till Sozialhilfeverband.

19 Sozialhilfeverband har vid Oberster Gerichtshof väckt talan enligt 54 § andra stycket Arbeits- und Sozialgerichtsgesetz (lagen om arbets- och socialdomstolar, BGBl. 104/1985) och yrkat att Oberster Gerichtshof skall fastställa att det förhållandet att Sozialhilfeverband har dissocierai verkstäderna och överlåtit förfoganderätten över dessa till bolagen Artegra Werkstätten och Altenfeldner Werkstätten innebär att anställningsavtalen med de arbetstagare som dittills varit anställda i Sozialhilfeverband övergår till dessa bolag.

20 Sozialhilfeverband har hävdat att det är möjligt att åberopa direkt tillämpning av direktivet i fråga, trots att 3 § AVRAG, enligt 1 § andra stycket första punkten AVRAG, inte är tillämplig på anställningsförhållanden med kommunalförbund och

(9)

trots delstaten Oberösterreichs underlåtenhet, vilken, i egenskap av behörig lagstiftare, i syfte att införliva detta direktiv inte har antagit någon bestämmelse som kan tillämpas på kommunala kontraktsanställda.

21 Med hänvisning till dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53;

svensk specialutgåva, volym 6, s. 285), och av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo (REG 1989, s. 1839; svensk specialutgåva, volym 10, s. 83), har den hänskjutande domstolen, angående sin första fråga, påpekat att Soziálhilfeverband utan tvekan är ett statligt organ i den mening som avses i domstolens rättspraxis, gentemot vilket enskilda kan åberopa ovillkorliga och tillräckligt precisa bestäm- melser i ett direktiv. Det kan dock fortfarande råda tvekan beträffande de privaträttsliga bolag som verksamheterna har överlåtits till. Detta kan ha betydelse i den mån som ett direktiv enligt dom av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (REG 1994, s. 1-3325; svensk specialutgåva, volym 16, s.l), inte kan tillämpas direkt på en enskild. Följderna av en sådan överlåtelse av företag som föreskrivs i direktivet kan i så fall inte ha direkt effekt.

22 M o t bakgrund av d o m e n av d e n 14 september 2000 i mål C-343/98, Collino o c h Chiapperò (REG 2000, s. I-6659), k a n d e t visserligen anses fastställt att de förvärvande privaträttsliga bolagen i målet vid d e n nationella domstolen också skall kvalificeras s o m statliga bolag, så att d e t ifrågavarande direktivet är direkt tillämpligt, eftersom d e t överlåtande k o m m u n a l f ö r b u n d e t till 100 procent ägde d e bolag s o m övertagit verksamheten. Därutöver skall d e t dock beaktas a t t andelarna i dessa förvärvande bolag endast övergångsvis avses behållas av d e t överlåtande k o m m u - nalförbundet o c h att det, m e d förbehåll för medgivande av förbundets styrelse, r e d a n finns ett avtal o m överlåtelse av dessa andelar till ett privat bolag. O m d e bolag s o m övertagit verksamheten följaktligen inte skall anses vara statliga organ får detta till följd att d e t ifrågavarande direktivet, enbart p å g r u n d härav, inte k a n vara direkt tillämpligt.

23 Angående sin andra fråga har den hänskjutande domstolen dessutom påpekat att, i domstolens rättspraxis hittills, endast det fall har prövats i vilket en enskild avser

(10)

åberopa den direkta tillämpligheten av ett direktiv gentemot ett statligt organ. I förevarande fall vill de berörda arbetstagarna just inte åberopa att ett direktiv, med direkt tillämplighet, är direkt tillämpligt gentemot dem. Det skulle innebära att det vore ett statligt organ som avsåg att åberopa en sådan direkt tillämplighet till sin fördel och till fördel för det förvärvande bolaget. Härtill kommer att det statliga organ som åberopar tillämpning av det ifrågavarande direktivet inte självt har någon behörighet att införliva direktivet med den nationella rätten.

24 Den hänskjutande domstolen har påpekat att om ett statligt organ inte kan åberopa direkt tillämplighet av direktivet i fråga kan det gentemot sina arbetstagare inte åberopa överlåtelse av anställningsavtal, trots att vissa av dessa arbetstagare för eget vidkommande kan åberopa direkt effekt av detta direktiv.

25 Under dessa förhållanden har Oberster Gerichtshof beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

"1) Skall ett privaträttsligt bolag med begränsat ansvar, vars enda delägare är ett offentligrättsligt förbund för socialt bistånd (ett kommunalförbund), som har fått uppgifter avseende av det allmänna bedriven affärsverksamhet (socialt bistånd genom drift av en verkstad med handikappade anställda), anses utgöra ett 'statligt organ', med den följden att den med nationell rätt inte i tillräcklig utsträckning införlivade artikel 3.1 i direktiv 77/187/EEG jämförd med artikel 1.1 c i samma direktiv, i direktivets lydelse enligt direktiv 98/50/EG (nu direktiv 2001/23/EG) är direkt tillämplig på bolaget i fråga, även om de av förbundet för socialt bistånd ägda andelarna enligt ett avtal om avyttring, som endast är villkorat med att förbundets styrelse måste lämna sitt tillstånd härtill, skall övergå till ett rent privat bolag med begränsat ansvar?

(11)

Om svaret på denna fråga är jakande:

2) Kan ett förbund för socialt bistånd (ett kommunalförbund) som avyttrar en del av sin verksamhet, i egenskap av 'statligt organ' i den mening som avses i EG- domstolens rättspraxis, gentemot sina arbetstagare, vilka motsätter sig att deras anställningsavtal skall komma att gälla gentemot en förvärvare (i den mening som avses i den första frågan) och önskar att motparten i deras anställningsavtal även fortsättningsvis skall vara överlåtaren, i fall där den i första frågan nämnda direktivbestämmelsen inte har införlivats i tillräcklig utsträckning, självt åberopa att artikel 3.1 i det i första frågan angivna direktivet jämförd med artikel 1.1 c i samma direktiv är direkt tillämplig, med den följden att anställningsavtalen numera skall anses gälla med förvärvaren som motpart, och har det härvid någon betydelse huruvida det 'statliga organ' som avyttrar verksamheten självt saknar behörighet att utfärda lagstiftning med avseende på införlivandet av ett direktiv med nationell rätt, utan att det är en överordnad lagstiftare (delstaten) som har sådan behörighet?"

Tolkningsfrågorna

26 Med hänsyn till att svaret på de ställda frågorna klart framgår av rättspraxis har domstolen, i enlighet med artikel 104.3 i rättegångsreglerna, underrättat den hänskjutande domstolen om att den avser att avgöra saken genom att meddela ett motiverat beslut, och därvid berett parter och övriga som avses i artikel 23 i EG- stadgan för domstolen möjlighet att inkomma med eventuella yttranden i frågan.

(12)

Den första frågan

27 Det framgår av domstolens rättspraxis att enskilda rättssubjekt kan åberopa ovillkorliga och tillräckligt precisa bestämmelser i ett direktiv gentemot organ eller enheter som är underställda staten eller som, i likhet med kommunerna, står under tillsyn av offentlig myndighet (se dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall, REG 1986, s. 723, punkterna 46 och 49, svensk specialutgåva, volym 8, s. 457, domen i det ovannämnda målet Fratelli Costanzo, punkt 31, och dom av den 12 juli 1990 i mål C-188/89, Foster m.fi. REG 1990, s. I-3313, punkt 18;

svensk specialutgåva, volym 10, s. 479).

28 Eftersom artiklarna 3.1 och 1.1 c första meningen i direktiv 2001/23 uppfyller villkoren för att medföra direkt effekt kan dessa bestämmelser således åberopas gentemot ett privaträttsligt bolag med begränsat ansvar, vars enda aktieägare är ett offentligrättsligt kommunalförbund för socialt bistånd.

29 Den omständigheten att de andelar som ett sådant förbund innehar, enligt ett överlåtelseavtal som endast är avhängigt av att förbundets styrelse lämnar sitt medgivande, skall överföras till ett bolag med begränsat ansvar, vars enda aktieägare är en privat förening, saknar i detta avseende betydelse. Det är nämligen fråga om ett projekt vilket, som sådant, inte kan ändra det förstnämnda bolagets rättsliga karaktär.

30 Den första frågan skall således besvaras så att ett privaträttsligt bolag med begränsat ansvar, vars enda aktieägare är ett offentligrättsligt kommunalförbund för socialt bistånd, ingår bland de organ gentemot vilka artiklarna 3.1 och 1.1 c första meningen i direktiv 2001/23 kan göras gällande.

(13)

Den andra frågan

31 Genom sin andra fråga har den hänskjutande domstolen i huvudsak velat få klarlagt huruvida ett statligt organ som överlåter sin verksamhet kan, som sådant, åberopa bestämmelserna i artikel 3.1 jämförd med artikel 1.1 c i direktiv 2001/23 gentemot en arbetstagare i syfte att ålägga honom att fullfölja sitt anställningsförhållande med en förvärvare.

32 Det skall i detta avseende erinras om att enligt fast rättspraxis (se särskilt dom av den 26 september 1996 i mål C-168/95, Arcaro, REG 1996, s. 1-4705, punkt 36 och däri angiven rättspraxis) kan ett direktiv inte i sig medföra skyldigheter för en enskild och att en bestämmelse i ett direktiv således inte, som sådan, kan åberopas gentemot denne.

33 Ett statligt organ kan följaktligen inte åberopa direktiv 2001/23 gentemot en arbetstagare i syfte att ålägga honom att fullfölja sitt anställningsförhållande med ett eller flera förvärvande företag.

34 I detta sammanhang saknar det betydelse huruvida det statliga organet i fråga självt är ansvarigt för att direktivet i fråga inte har införlivats eller ej.

35 Den andra frågan skall således besvaras så att ett statligt organ som överlåter sin verksamhet inte kan åberopa artiklarna 3.1 och 1.1 c i direktiv 2001/23 gentemot en arbetstagare i syfte att ålägga honom att fullfölja sitt anställningsförhållande med en förvärvare.

(14)

Rättegångskostnader

36 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder fattar domstolen (fjärde avdelningen) följande beslut:

1) Ett privaträttsligt bolag med begränsat ansvar, vars enda aktieägare är ett offentligrättsligt kommunalförbund för socialt bistånd, ingår bland de organ gentemot vilka artiklarna 3.1 och 1.1 c första meningen i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlems- staternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter kan göras gällande.

2) Ett statligt organ som överlåter sin verksamhet kan inte åberopa artiklarna 3.1 och 1.1 c i direktiv 2001/23 gentemot en arbetstagare i syfte att ålägga honom att fullfölja sitt anställningsförhållande med en förvärvare.

Underskrifter