This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
En tystnad svår att bryta
När sydafrikanska konstnärer försöker bidra till att skapa debatt och förståelse om hiv och aids blir klyftorna mellan invånarna i landet tydliga.
De engagerade konstnärerna är få och deras budskap får svårt att tränga fram eftersom svarta och vita konstnärer använder olika språk och talar till helt skilda grupper.
I ett land som Sydafrika kan konst och andra kulturyttringar framstå som ytliga och meningslösa. Många är nog ense om den saken samtidigt som det finns konstnärer som faktiskt vågar angripa områden man ännu inte uttryckligen talar om. För gemene man
förknippas säkert begreppet kultur med teatersalonger, konstgallerier eller skönlitteratur. Hur kan man se på kultur i ett samhälle där konstgallerierna är otänkbara miljöer för de flesta och där en stor del av människorna inte ens kan läsa? Kan kulturen vara en utvecklingsfaktor, en kraft som driver samhällets utveckling framåt? När jag åkte till Kapstaden var jag intresserad av försöka förstå om bildkonsten kan vara en kanal, och i så fall hur, för att uttrycka
reaktioner mot sociala problem och framförallt mot ett av nutidens största hot - aids och hiv.
Statistiken är idag förödande, 5 miljoner av 48 miljoner sydafrikaner är drabbade av aids/hiv, vilket innebär att Sydafrika i absoluta tal är det värst drabbade landet i Afrika. En del vita, framförallt boer, tror fortfarande att aids och hiv är den svarta mannens sjukdom. Medan det finns svarta som tror att sjukdomen är en vit konspiration för att försvaga det svarta folket.
Andra inom den sydafrikanska kulturen tror att häxkraft är orsaken till allt ont som drabbar människan och att häxkraft kan vara orsaken till fattigdom och sjukdomar.
Break the silence
Att bryta tystnaden - Break the silence - har blivit ett slagord för Sydafrikas väg till framtiden.
Uttrycket används i många olika sammanhang där man från samhällets sida vill sätta
orättvisor i rampljuset för att aktivt motarbeta dem. Man ser parollen på affischer som riktar sig till våldtäktsoffer med rätt till hjälp. Det är också namnet på en kampanj och ett
konstprojekt om hiv och aids där 30 sydafrikanska och internationella konstnärers tryck monterades på plakat och placerades i utsatta områden i hela Sydafrika.
De deltagande konstnärerna har tolkat grundtemat Break the silence! på olika sätt. Vissa väljer att ge sjukdomen uppmärksamhet genom att visa lidandet, genom att chockera, andra väljer ett mer positivt sätt att skildra problematiken.
Ett av tystnadens problem i Sydafrika är att de som hörs i debatterna sällan är de som borde höras. Och de som verkligen hörs förmedlar ofta sina budskap abstrakt och distanserat.
Svarta och vita konstnärers olika språk är påtagliga i konstprojektet Break the silence! vilket kan karaktärisera landets skilda konstspråk. De svarta konstnärerna arbetar ofta med rakare meddelanden riktad åt en större publik. Deras bilder är realistiska och innehåller ofta ett klart budskap.
Avmystifiera aids/hiv
Organisationen som står bakom projektet Break the silence! heter Artists for Human Rights.
Deras mål var att höja medvetenheten och att bidra till att minska den diskriminering och brännmärkning som de hivsmittade utsätts för.
Det är just tystnaden bland de hivsjuka som är svårast att motarbeta. Människor isolerar sig och känner hopplöshet inför möjligheten att leva ett drägligt liv. Artists for Human Rights ville föra ut budskapet Break the silence! på gatorna och nå de berörda. Idag finns bara själva utställningen med konstnärernas tryck kvar.
Jag ser utställningen i Stellenbosch öster om Kapstaden i en vacker gammal omgjord kyrka där den sakrala miljön bildar en skarp kontrast till de utställda bildernas profana innehåll. De olika bilderna beskriver aidssituationen ur många perspektiv, men framförallt understryker de det faktum att folk faktiskt lever med den i sin vardag.
En av konstnärerna som deltar i konstprojektet är den internationellt kända Sue Williamson från Kapstaden. Hon försökte hitta ett sätt att avmystifiera aids/hiv som sjukdom och ta död på det tabu som fortfarande råder kring ämnet.
Sue Williamson valde att intervjua hivpositiva människor om vad de har lärt sig av sin situation för att sedan använda fraser ur deras samtal till meddelanden som målades upp på väggar i Kapstadens förorter och kåkstäder. Hon frågade dem om det fanns något de ville dela med sig av sin egen upplevelse av sjukdomen för att skapa förståelse hos människor i
Sydafrika. Utställningsresultatet blev ett fotografi av den målade väggen i kombination med ett foto på den aidsdrabbade.
- Många av intervjupersonerna har berättat för mig att de är nöjda med resultatet, säger hon.
För dom var det ett sätt att stiga ut ur garderoben och ta kommandot över sin situation genom att medvetet agera på ett sätt som skulle kunna skapa ogillande från samhället.
Två världar - två språk
En allmän uppfattning i Sydafrikas konstvärld verkar vara att utbildningsmöjligheter och sociala erfarenheter skapar tydliga skillnader i de konstnärliga uttryckssätten vilket leder till att svarta och vita arbetar på olika nivåer.
Den svarta konstnären Gabisela Nkosi som deltar i Break the silence! tycker att ifall man verkligen ska få ett budskap att nå det sydafrikanska folket är det bättre att göra det enkelt och tydligt istället för abstrakt. Hennes bidrag illustrerar hur sjuksköterskor, omgivna av
gravstenar tillhörande sjukdomens alla offer försöker dela ut kondomer till afrikanska stammar som tackar nej till erbjudandet.
Projektets vita konstnärer arbetar mer idébaserat och indirekt. Deras konst rymmer metaforer och liknelser, budskap som många gånger kan ha svårt att nå ut till en bredare allmänhet där betraktarens egna associationer blir mer avgörande för budskapet. Medan de svarta
konstnärerna tydligt försöker skildra en verklighet som många inte känner till, den nedtystade verkligheten.
Dominic Thorburn, en av de vita deltagande konstnärerna, är säker på att kampanjen har haft ett inflytande på människorna i Sydafrika.
- Plakaten har placerats på strategiska områden och kampanjens publicitet har lett till att många fler människor verkligen börjar reflektera över sjukdomen.
Andra är inte av samma åsikt.
- Jag kan inte säga att Break the silence! har gjort något intryck på mig. Kampanjer av det här slaget har ofta svårt att nå fram. Jag tror att graffiti på väggarna ute i kåkstäderna har större inflytande på människor än konstprojektets plakat har gjort, säger Juanita Williams, journalist från Kapstaden.
- Tyvärr tror jag att folk fortsätter att ignorera aids tills man själv kommit i kontakt med sjukdomen på något sätt, säger hon.
Uppenbart är att Sydafrikas konstnärliga språk många gånger är segregerade. Ofta har de med erfarenheter av sociala svårigheter svårt att nå ut med sina konstnärliga beskrivningar av hur de uppfattar och tolkar landets sociala problem. Medan landets etablerade konstnärer har större möjligheter och förutsättningar eftersom de redan har en publik som är beredd att lyssna på vad konstnärerna vill säga.
Tystnaden är ett välbekant och ständigt återkommande fenomen i Sydafrika, där många delar av samhället har osynliggjorts. Tystnaden ligger i klasskillnaderna. Tystnaden har blivit ett samhällsproblem med många bottnar.
Anna-Karin Sandström
