Inflytande av Duvergers Hypotes i Sydafrika och Rwanda

(1)

Inflytande av Duvergers Hypotes

i Sydafrika och Rwanda

En Komparativ fallstudie av valsystemets inverkan på partisystemet i Sydafrika och Rwanda

Mats Wendt

Dokumenttyp – Självständigt arbete C-uppsats Huvudområde: Statsvetenskap

Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: VT2020.

Handledare: John Högström Examinator: Förnamn Efternamn Kurskod/registreringsnummer: SK026G

(2)

Abstrakt:

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar ... 2 1.4 Disposition ... 2 1.5 Avgränsningar ... 2 2 Teori ... 3 2.1 Teoriprövande ansats ... 3 2.2 Duvergers lag ... 3 2.3 Representativitet ... 5 2.4 Valsystemen ... 6 2.5 Partisystem ... 6

2.6 Teorin om Rationella val ... 7

2.7 Olika effekter som utgör en påverkan på valsystem och partisystem ... 8

2.8 Tidigare forskning ... 9

3 Metod ... 10

3.1 Val av metod ... 10

3.1.0 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt för studien ... 10

3.1.1 Fallstudie ... 12

3.1.2 Fallstudie Longitudinal ... 12

3.1.3 Fallstudie Cross-case ... 12

3.2 Material ... 13

3.2.1 Insamling av material ... 13

3.2.2 Hur materialet kommer att bearbetas. Två typer av analysschema skapas ... 13

3.2.3 Hantering av validitet och reliabilitet ... 14

3.2.4 Hantering av forskningsetiska frågor ... 14

5. Historik på de två länderna ... 15

5.1.1 Sydafrikas historia ... 15

5.2.1 Rwanda’s historia ... 19

4 Analys och resultat ... 26

4.1 Valresultat Sydafrika 1994 -2019 ... 26

4.2 Analysschema 1.1 för valresultat i Sydafrika 1994-2019 ... 26

4.3 Valresultat Rwanda 2003-2018 ... 27

4.4 Analysschema 1.2 för valresultat i Rwanda 2003-2018... 28

4.5 Analys av Partisystem, regeringsbildning och representativitet i Sydafrika efter List PR ... 29

4.6 Analys av Partisystem, regeringsbildning och representativitet i Rwanda efter List PR ... 30

(4)

5.1 Avslutande sammanfattning ... 32

8 Källförteckning ... 33

9 Tabeller och diagram ... 36

Tabell 1.1: Valresultat i Sydafrika 1994-2019 ... 36

(5)

1. Inledning

1.1 Problemformulering

Representation är en central fråga i den moderna demokratin. Ur

representationen som skapas vid valen byggs legitimiteten för det demokratiska systemet. När detta sker ökar valsystemets betydelse och utformning, men valsystem kan vara olika i olika länder samt de parlamentariska systemen kan vara olika uppbyggda. Trots detta kan dessa olika system med olika valsystem betraktas som stabila demokratier.

Duverger påvisade att olika valsystem genererar olika på förhand förutsägbara effekter mot olika typer av parlamentariska system vilket kom att benämnas Duvergers lag då dessa effekter pekar mot att vara generella, med vissa undantag får tilläggas1_{. Representationen är viktig för det demokratiska}

systemet, den utgör en av de tre pelare som den representativa demokratin vilar på. Dessa är, partisystemet, regeringsbildning och representativitet2.

Valsystemet utövar en påverkan på partisystemet och detta ska i denna uppsats göras en teoriprövande ansats som testar Duvergers lag.

Två länder har relativt nyligen gått över från First Past the Post (FPTP) till list Proportional Representation (list PR). Dessa länder är Sydafrika och Rwanda. Duvergers hypotes förutser att övergången till list PR ska öka

fragmentiseringen av partisystemet.

Uppsatsen ska undersöka om det går att spåra denna förändring av partisystemet i dessa länder.

Det finns effekter utöver de som Duvergers hypotes förutsäger. Kan ytterligare fasta effekter identifieras som slår olika mot samma valsystem? Effekter som även kan betraktas som en, över tid stabil, påverkan? Det finns en rad

förutsägbara effekter som utgör en påverkan såsom, lagstadgad röstplikt, procedurer runt registreringen3. Även etniskt/kulturellt motiverad röstning kan ge genomslag, men här eftersöks även effekter som kan vara lokala och historiskt uppkomna men som utgör en stabil påverkan i det specifika fallet. Något som influerar annorlunda på olika valsystem men som kan utgör en förklaring till något som interfererar med den påverkan som Duvergers lag skapar och förutsäger.

1 Anckar, C. Et.al ”Komparativ Politik: Institutioner och Beteende”. Uppl. 4. Lund:Studentlitteratur AB, 2013

2 Anckar, C. Denk, T. (Red) ”Komparativ politik: Nio politiska system”. Uppl. 3. Lund:Studentlitteratur AB, 2015. s. 34

(6)

1.2 Syfte

Denna uppsats undersöker övergången från ett valsystem till ett annat med en fallstudie. Undersökningen fokuserar på att undersöka effekterna av att ett land bytt från majoritetsvalsystem till ett proportionerligt valsystem.

Utgångspunkten är att belysa systemet efter bytet till list PR och spåra fragmentisering eller skäl till varför detta uteblir. Detta görs med en

jämförande ansats med två länder som genomgått samma byte av valsystem.

1.3 Frågeställningar

Hur förändras partisystemet när valsystemet ändras från ett majoritetsvalsystem till ett proportionerligt valsystem?

Går det att spåra de effekter som ligger bakom en förändring. Kan kontexten i länder inverka på utgången av effekter härledda av en förändring av

valsystemet. Eller finns det speciella omständigheter som inverkar på förändringar i partisystemet?

1.4 Disposition

Problemformuleringen skissar problemet i korta drag och sätter in det i sitt

sammanhang. I syfte redogörs kort för skälen. Forskningsfrågan preciserar uppsatsens mening. I teoridelen redogörs det teoretiska ramverket som krävs för att besvara forskningsfrågan och den teoretiska grunden som motiverar uppsatsen. Teorianknytningen återfinns även här. I metod delen visas först det vetenskapsteoretiska förhållningssättet för uppsatsen i syfte att uppnå

intersubjektivitet. Sedan anges vilket material som ska användas och hur detta kategoriseras. Historik på två båda länderna som omfattar en långgående tillbakablick. Denna tjänar som fond till dagens politiska händelser och möjliggör perspektiv och analys på dagens grupperingar och skeenden. Därefter följer Analys och resultat där relevant information definieras. Även analysscheman för valresultat vars syfte är att spåra fragmentisering för båda länderna som valresultaten är sprungna ur. Sammanfattning, drar slutsatserna ur det framkomna materialet och resultatet av de tre analysschema som skapats. 1.5 Avgränsningar

(7)

valsystem men kommer från ett annat till PR eller bytt från FPTP till ett annat än PR. Det finns dock två kandidater i relativ tidsmässig närhet som uppfyller kriterierna om att ha bytt från FPTP till PR och det är Rwanda och Sydafrika4. Då detta är en fallstudie används båda för att för att öka validiteten med ännu ett fall.

En annan avgränsning är att på grund av det begränsade formatet och

undersökningens upplägg så undersöks den del av effekterna av Duvergers lag. Det är förutsägelsen om att PR fragmentiserar partisystemet. Den andra delen av förutsägelsen om att majoritetsvalsystem genererar tvåpartisystem kan inte undersökas som denna forskningsdesign är upplagd, mer än som en

utgångspunkt från vilken en fragmentering senare äger rum.

2 Teori

Denna avdelning innehåller de olika teoretiska modellerna som används senare vid analysen. Även tidigare forskning

2.1 Teoriprövande ansats

Forskningsfrågan pekar mot den teori som redan behandlar detta fält och det är Duvergers lag. Här görs en teoriprövande ansats för att pröva om de effekter som denna teori förutser kan beläggas och bekräftas. Det är även genom att pröva teorin som oförutsedda effekter kan framkomma som utgör förklaring till varför teorin eventuellt inte ger ett förväntat resultat, vilket kan vara värdefullt att analysera.

2.2 Duvergers lag

Den teoretiska modellen för vad som kom att kallas Duvergers lag, skapades 1951 av Maurice Duverger och presenterades i Les partis politiques5_{. Den vilar} på iden att majoritetsvalsystem genererar tvåpartisystem medan

proportionerligt valsystem genererar partifragmentering. Teorin stödjer sig på vad som kallas den matematiska effekten samt den psykologiska effekten. Den matematiska effekten träder i kraft vid omfördelningen av röstandelar till mandat vilket påverkar små partier negativt i majoritetsvalsystem6_{. Den}

Psykologiska effekten har en koppling till rationella val7 där man utgår ifrån att

4 The Acer project.”Table 1. Recent Changes to Electorial Systems”

Https://aceproject.org/ace-eng/topics/es/esb/esb6 . (Hämtad 2020-04-16) 5 Duverger, M. ”Les partis politiques”. Paris:Librairie Armand Colin,1951. 6 Anckar, C. Denk, T. (Red) ”Komparativ politik: Nio politiska system”. Uppl. 3.

Lund:Studentlitteraur AB, 2015. s. 142

(8)

väljarna är medvetna om de regler som följer med valsystemets utformning och drar slutsatsen att rösten är bortkastad om den läggs på andra partier än de två dominerande. I det proportionella valsystemet saknas dessa effekter och väljaren röstar i högre grad på ett parti som motsvarar väljarens åsikt. Detta i sin tur skapar den fragmenterande effekten8. Duvergers lag visar på att olika valsystem skapar olika utfall i kraft av hur systemen utformas.

Duverger visade genom teoretiska och empiriska belägg att majoritetsval skapar tvåpartisystem. Duvergers hypotes som utgör den andra delen, förutsäger att proportionella val skapar mångpartisystem9.

Duverger intresserades sig för två processer kan kallade polarization och

depolarization. Polarization skapas i enkel majoritet en-person distrikt då

regeln producerar en situation som belönar större partier och straffar små partier. Duverger beskriver, I Political Parties, att väljaren gör det han kallar, ”det mindre onda”, genom att undvika att lägga rösten på de svagare partierna, då rösten då blir i princip bortkastad10_{. Väljaren röstar alltså inte på} partiet som i första hand gillas. Depolarization är då motsatsen och detta infaller under proportionerligt valsystem.

Duverger exemplifierar depolarization med att polariseringen som sker i single-ballot system är poänglös under proportionerligt representation då ingen röst går förlorad. Alltså har vi i denna situation den motsatta processen,

depolarisering11.

Den bakomliggande orsaken identifierade Duverger som två krafter och dessa två krafter samverkar12.

Dessa två samverkande krafter är enligt Duverger, dels den mekaniska effekten som utgörs av de matematiska regler som omformar röster till mandat. Dels den psykologiska effekten där de röstande är medvetna om de regler som styr och som därmed drar slutsatsen att en röst på ett litet parti är bortkastat i ett majoritetsvalsystem13_{. Det är främst det tredje största partiet som drabbas då}

8 Anckar, C. Denk, T. (Red) ”Komparativ politik: Nio politiska system”. Uppl. 3. Lund:Studentlitteraur AB, 2015.s. 143

9_{Benoit, K. ”Duvergers Law and the Study of Electoral Systems”. French Politics. Vol 4.} (2006). Page 69-83

10_{Duverger, M. “Political Parties: their organization and activity in the modern state”. Ed. 3} Cambridge:Univerity Printing House, 1964. s. 226

11_{Duverger, M. “Political Parties: their organization and activity in the modern state”. Ed. 3} Cambridge:Univerity Printing House, 1964. S. 248

12_{Benoit, K. ”Duvergers Law and the Study of Electoral Systems”. French Politics. Vol 4.} (2006). Page 69-83

(9)

oavsett röster uteblir representationen i motsvarande grad. Vid pluralitets röstning (First Past the Post, FPTP) vinner den med flest röster. Detta får konsekvensen att mindre partier lämnas utan inflytande. Detta gör att väljaren lägger röster på större partier för att inte kasta bort sin röst.

Överfört på det proportionerliga valsystemet gör den psykologiska effekten att medvetenheten om hur detta system fungerar öppnar möjligheten för de röstande att lägga rösten på små partier som motsvarar individuella åsikter vilket i förlängningen genererar mer partier, vilket är vad som händer i länder med proportionellt valsystem.

2.3 Representativitet

Om man går tillbaka och undersöker själva begreppet demokrati, är det ett lika självklart som svårfångat begrepp beroende på utgångspunkt. I antikens Grekland var demokratibegreppet i viss mån synonymt med användandet av lott14. Representanter i de flesta fall valdes inte men lottades från en pool av utvalda kandidater. När greken Polybios beskrev den romerska

blandkonstitutionen vid tiden 200 BC, var det det demokratiska elementet just lott och inte val15 som var begreppets utmärkande drag. När riktlinjerna för den representativa demokratin drogs upp under sjuttonhundratalet, motiverades inte styrelseformen av rättvisa genom lika möjlighet att bli vald, utan

genom ”medgivandet”. Locke skriver i sin Second treaties of Government att just medgivandet av den fria medborgaren att överlåta makten att styra till någon annan utgör grunden för en rättfärdig styresform.16 Det är en helt annan sak än rättvisa genom lottning. Detta medgivande blev centralt under den epok då den representativa demokratin formades till det som utmynnade i den moderna variant som ses idag. En demokrati som väsentligen skiljer sig från den antika demokratin. Legitimiteten för demokratin har ändrats under historiens gång. Från de antika stadsstaternas legitimitet genom lottning, till valkungadöme med stormännen som legitimitets källa, över till Kungar som legitimerats genom ”Guds nåde”17_{. Centralt här är, att det moderna legitimitets} begreppet utgår ifrån medborgarnas syn på om systemet är legitimt. Accepterar medborgarna det politiska systemet och vad det producerar skapas legitimitet18.

14 Manin, B The Principles of Representative Government. Cambridge:Cambridge University Press, 1997. s.9

15 Manin, B The Principles of Representative Government. s.44 16 Manin, B The Principles of Representative Government. s.85

17 Bäck, H. Erlingsson, G. Larsson, T. Den Svenska Politiken. Uppl. 4. Stockholm:Liber AB, 2017. s.25

(10)

Här blir själva valet centralt för legitimiteten. Dock skiljer sig olika moderna system åt när det kommer till själva valet. Representation och val går hand i hand. Det är genom valet som representationen formas. Hur denna

representation kan förändras när systemen är olika uppbyggda är av vikt, då valet är en av legitimitetens grundpelare för demokratin.

2.4 Valsystemen

Det som skiljer pluralitets val av exempelvis amerikansk typ och

proportionerliga val kan beskrivas som följande. Valsystemet är de regler som styr hur representationen i parlamentet ska fördelas. Valsystemen brukar delas in i pluralitetsvalsystem som även kallas majoritetsvalsystem, samt

proportionella valsystem.

Det proportionella valsystemet lägger tonvikten på att representativiteten ska kunna utgöra en god motsvarighet till röster och mandat19. Att uppnå en stor likhet mellan de proportioner av de röster som lagts på de valbara partierna, samt hur detta sedan omsätts till mandat i parlamentet. I Sverige finns proportionella listval där kandidaternas popularitet omsätts till mandat i proportion till lagda röster på partierna20. Nackdelen är bland annat svaga majoriteter.

Pluralitetsvalet har ett annat syfte och mål. Detta mål utgörs av att omsätta valet till att skapa starka majoriteter som ska kunna kraftfullt utföra den politik som en majoritet av ett lands befolkning har röstat fram21. Även att skapa stabila styren som kan ansvarsutkrävas effektivt. I Pluralitetsvalet måste en kandidat vinna mer röster än de andra kandidaterna för att vinna det enda mandat som en specifik valkrets innehar22_{. Det kan tilläggas att det finns fler} varianter av majoritets val.

2.5 Partisystem

Det som skiljer tvåpartisystem från mångpartisystem kan beskrivas som följande. USA är ett exempel på ett stabilt tvåpartisystem som redan från självständigheten hade denna uppbyggnad23. I ett tvåpartisystem är ofta spänningar inom partierna stora då dessa omfattar ett större span av åsikter än

19 Bengtsson, Å. ”Politiskt Deltagande”. Uppl. 2. Lund:Studentlitteratur AB, 2011. s. 96 20 Anckar, C. Denk, T. (Red) ”Komparativ politik: Nio politiska system”. Uppl. 3. Lund:

Studentlitteratur AB, 2015. s. 32

21 Bengtsson, Å. ”Politiskt Deltagande”. s. 96

22 Anckar, C. Denk, T. (Red) ”Komparativ politik: Nio politiska system”. Uppl. 3. Lund: Studentlitteratur AB, 2015. s. 31

(11)

mångpartisystemet. I mångpartisystemen manifesteras istället dess spänningar genom uppkomst av fler partier. Partisystemet i sig reflekterar politiska skiljelinjer24. Mer så i tydligare grad i mångpartisystemen.

Partisystemet bör även återspegla de konflikter som skapat skiljelinjer och format den stat som dessa utspelats i. Dessa konflikter och skiljelinjer är väsentliga för demokratin. Att dessa skiljelinjer formar partierna är av vikt för utvecklingen av stabila demokratier. Partierna är vägar för medborgarna att påverka statsmakten teoretiskt sett. Denna länk mellan medborgare och makt är central för demokratin. Partisystemets roll och förmåga till kompromisser och förhandling realiseras i verklig förändring25. Skiljelinjer definieras enligt tre kriterier. Dels empiriskt i termer av socioekonomisk position såsom klass. Dels

normativt som utgår ifrån en gemensam gruppidentitet. Samt slutligen som en organisatorisk del vilken utgår från partier baserade på klass eller

fackföreningar även arbetsgivareorganisationer26. När partisystems i ett land vilar på skiljelinjer finns ofta goda förutsättningar för en långsiktig stabilitet i systemet. Vidare kan även en åsiktsdimension finnas bland de röstande som går utöver skiljelinjen och luta sympatier åt ett visst parti som inte är en skiljelinje. Detta kan mer kortsiktigt utgöra en faktor i ett system.

2.6 Teorin om Rationella val

Rötterna till teorin om rationella val länkas till Adam Smiths arbete i Wealth of

Nations. Denna antog att människor handla i första hand i självintresse men att

detta överförs till en gruppdynamik som genom den ’osynliga handen’ skapar välstånd som tillfaller hela samhället.27 Buchanan och Tullock menade att endast två nyckelantaganden är basen för teorin om rationellt val och det är dels, att normalindividen är en nyttomaximerande varelse som guidas av egenintresse. I detta antagande görs att individen vet om sina preferenser och mål samt att den kan ranka dessa i en prioriterad ordning. Det andra antagandet är att endast individer fattar beslut inte kollektiv28. Dessa två antagande utgör fundamentet för teorin om rationella val och den fäster stor vikt vid individen

24 Hagevi, M. (Red). ”Partier och Partisystem”. Uppl. 2 . Lund: Studentlitteratur AB, 2016. s. 22

25_{Hagevi, M. (Red). ”Partier och Partisystem”. Uppl. 2 . Lund: Studentlitteratur AB, 2016. s.} 22

26_{Hagevi, M. (Red). ”Partier och Partisystem”. Uppl. 2 . Lund: Studentlitteratur AB, 2016. s.} 29

27_{Fredicksson, H,G. Et.al ”The Public Administration Theory Primer.” Ed. 3.} Colorado:Westview Press. 2016. s. 196

(12)

för att i förlängningen förstå kollektivets gemensamma handling. Dessa två antagande kommer att användas i förståelsen av situationen för de två länderna som kommer att undersökas i uppsatsen.

2.7 Olika effekter som utgör en påverkan på valsystem och partisystem Det är exempelvis belagt att proportionerliga valsystem främjar kvinnlig representation i politiska ämbeten i högre grad än majoritetsvalsystem vilket pekas på av Darcy, Welch, Clark29_{. Karen Bird’s avhandling lyfter även att} gender skiljer sig från minoriteter i hur påverkan av valsystemen

manifesteras30.

Vidare finns en motsatt riktning om man jämför Sverige och USA. I

undersökningen Gender diffrence in voter turnout31 från CAWP kan man se att kvinnor röstar i högre grad än män i majoritetsval system än i det Svenska proportionerliga valsystemet vilket kan jämföras med Demokratistatistik

rapport 19 201432, där skillnaden i manligt och kvinnligt deltagande i val

endast är marginell.

Proportionella valsystem har en tendens att leda till jämnare könsfördelning än majoritetsvalsystem visar Lars Davidson i Valsystem och representations

effekter33 vilket påvisades av P. Norris 200234.

Kenworth. Malawi visar att Kulturella faktorer har betydelse för kvinnlig representation och mycket stark påverkan påvisas av valsystem, i Gender

inequality in political representation35_{Detta understryks i Högströms artikel}

29 R. Darcy, Susan Welch and Janet Clark, Women, Elections & Representation, 2nd Edition Lincoln: University of

Nebraska Press, 1994, s.142

30 Bird, K. The Political Representation of Women and Ethnic Minorities

in Established Democracies: A Framework for Comparative Research. Department of Political Science

McMaster University Hamilton Canada. 2003. s.14

31 CAWP. Gender Differences In Voter Turnout. Center for American Women and Politics, Eagleton Institute of Politics, Rutgers University. 2019

32 SCB, Statistics Sweden. Demokrati statistik rapport 19 2014. s.40

33 Davidsson, L. Valsystem och Representationseffekter – En jämförande studie över 25 länder. Stockholm:Wolter Kluwer Förlag, 2007. s.35

34 Norris, P. Democratic Phoenix : Reinventing Political Activism. Cambridge:Cambridge University Press,2002

(13)

Do Development and Democracy Positively Affect Gender Equality in Cabinet?36.

Kulturella faktorer kan alltså utgöra en stark påverkan för representation. Bergqvist et,al. pekar i Kön och Politik37 på att kvinnor i högre grad än män röstar vänster. Denna olikhet låg tidigare till höger och har en förklaring, men sedan 80-talet därefter har det sväng till vänster vilket framgår av Holmberg och Oscarssons studie över svenskt röstande38. Olikheten i sig har varit relativ inbördes konstant. I tillräcklig grad för att peka mot en över tid fast diskrepans. Exempelvis från SCB:s Partisympatiundersökning nov 201439. Även i USA är denna företeelse över tid lång tid konstant som kan ses i C.A.W.P’s statistik.

2.8 Tidigare forskning

Effekterna av Duvergers lag har varit omskriven sedan 50-talet då den

teoretiska modellen skapades. Det har skrivits om Afrikans exeptionalism som försöker förklara varför Afrikanska stater inte direkt följer Duvergers lag. Bland annat Mozaffar, Scarritt och Galaich (2003)40. Som menar att

partisystemen i Afrika skiljer sig från resten av världen. Artikeln ställer frågan om etnopolitiska skiljelinjer och valsystemet tillsammans utgör effekter på utgången av antal partier eller om det sker separat där varje påverkan är oberoende av varandra. Man ställer även argumentet att vissa effekter är speciella på grund av den exceptionellt höga geografiska koncentrationen av etnopolitiska grupperingar i Afrika. Detta genererar då en reducering av partier. Detta perspektiv ifrågasätts av bland annat Bramor, Clark, Golder (2004)41_som menar att det är en feltolkning och beräkningsfel som utgör denna ståndpunkt. Bramor et.al påvisar att de resultat som pekar på exeptionalism har sitt

ursprung i metodiken som Mozzaffar et-al tillämpade.

Det framgår av tidigare forskning att det råder oenighet om varför länder i Afrika skiljer sig angående valsystemets påverkan på partisystemen. Det finns

36 Högström, J. Do Development and Democracy Positively Affect Gender Equality in Cabinets? .Japanese Journal of Political Science 16. 2016. s.347

37 Adman,P. Bergqvist, C. Junger, A-C. Kön och Politik. Stockholm:SNS Förlag,2008. s.95 38 Holmberg, S. Oscarsson, H. Swedish voting behaviour 2004. Göteborg:Swedish election

studies program, 2004.

39 SCB, Statistics Sweden. The Party Preference Survey in November 2014

40 Mozaffar, Shaheen, James R. Scarritt & Glen Galaich. 2003 ”Electoral Institutions, Ethnopoliticla Cleavages and Party Stystems in Africa’s Emerging Democracies.” American Political Science Review 97:379-390

(14)

andra exempel på undantag som exempelvis Kanada. Här kan problemen som stör ut Duvergers lag ligga i den federalism som finns i systemet42. Men Gaines skriver även om etniska, kulturella och språkliga komponenter43 som liksom i Afrika kan komma att utgöra en störning av de förutsedda effekterna av Duvergers lag. Manning menar att det finns en skillnad mellan de

industrialiserade länderna och de ny utvecklade demokratierna i Afrika i själva det fundament de är byggda på, både i praktiken och teorin. Istället för

skiljelinjer och flexibel pluralism finns fixerade skiljelinjer och utmaningar i själva stadsbygget då statskontrollerad ekonomi med aktiv finanspolitik och stor avsaknad av företagsamhet skapar en frånvaro av maktcentra utanför staten. Dessa processer kan ha inverkan på en naturlig utveckling av partibildningen44.

3 Metod

3.1 Val av metod

Här redogörs för vetenskapsteoretisk grund samt hur resonemanget gått för att hitta rätt metod för uppgiften. Även vad som valdes bort.

3.1.0 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt för studien

För att kunna besvara forskningsfrågan krävs ett inledande val av

forskningsteoretisk grund eller snarare en orientering till de två utgångspunkter som utgör den vetenskapsteoretiska grunden. Då forskningsdesignen kan göras på många olika sätt kan båda dessa utgångspunkter inkluderas i en

undersökning, men i detta skede är det önskvärt att renodla perspektivet för att kunna skapa en forskningsdesign i stånd att lösa forskningsfrågan.

De två utgångspunkterna är här mellan en positivistisk utgångspunkt eller en hermeneutisk. Positivismen med ursprung i mitten av 1800-talet av den franske sociologen Auguste Comte45. Positivismen distanserar sig från spekulation, religion och etik genom verifierbarhetshetsprincipen. Denna utgår ifrån att teoretiskt ska kunna omvandlas till observationer som kan verifieras. Man ska

42_{Gaines, B. J. ”Duvergers Law and the Meaning of Canadian Exeptionalism” Comparative} Political Studies. Vol. 32. Is. 7. (1999 Okt. 1.) Page 835-861

43_{Gaines, B. J. ”Duvergers Law and the Meaning of Canadian Exeptionalism” Comparative} Political Studies. Vol. 32. Is. 7. (1999 Okt. 1.) Sid 853

44_{Manning, C. ”Accessing African Party System after the Third Wave.”. Party Politics. Vol 11.} Nr. 6 Page 707-727.(2005). s. 708

(15)

kunna testa hypotesen genom empirisk prövning46. Verifierbarhetsprincipen fick backa då teori och verklighet visade sig svåra att separera, dock utgår detta perspektiv ifrån att det finna en undersökningsbar verklighet som kan mätas och det är mätbara data som i detta fall metoden måste inrikta sig på för att kunna besvara forskningsfrågan.

Hermeneutiken å andra sidan, med ett ursprung i tolkning av religiösa texter ser språket som skaparen av verkligheten och tolkningen av språket som väg att förstå det kvintessensiellt mänskliga47. Även att tolka ett material.

Forskningsfrågan baseras till stora delar på data från utgången av valen. Detta pekar mot statistisk metod men i detta fall blir det en tolkning av dessa data i den kontext de befinner sig. En tolkning och fördjupning av den historiska situationen i de båda länderna i ett försök att få förståelse för både den

historiska kontexten och de valdata som samlats in och sätta detta i relation till teorin om Duvergers lag.

En kvalitativ metod är nödvändig för att kunna besvara forskningsfrågan då mätenheterna är för få för statistiska metoder. Här görs nu ett försök att använda vedertagna metoder för att skapa en forskningsdesign som kan lösa uppgiften.

För att undersöka forskningsfrågan pekar metoden mot användandet av

fallstudie av typen Small-C eller få-falls studie. Denna typ av studie är vald för att vinna insikt eller förstå den förändring som dessa länder genomgått genom att tolka skeendet.

Både cross-case, logitudinal, och within är tillgängliga i Gerrings typologi48. De två som är användbara för metoden som här kommer att utvecklas är främst Cross-case samt longitudinal.

En närmare syn på cross-case studie av typen som Louise Hartz (1955) använde i syfte att jämföra företeelse i USA med Europeiska länder49, denna undersökningsmetod fungerar dock inte för att besvara denna uppsats

forskningsfråga direkt. I Hartz undersökning fungerar de olika fallen med shadow cases på ett annat sätt där jämförelsen mellan fallen utgör basen. Men den modell, som försöker att skapas här, pekar mot en tidsmässig jämförelse och det blir longitudinal. Jämförelsen som skall göras i denna undersökning

46 Davidsson, B. Patel, R. Forsknings metodiken grunder. s. 27 47 Davidsson, B. Patel, R. Forsknings metodiken grunder. s. 29

48 Gerring, J. Case Study Research: Principles and Practices. Cornwall: Cambride Univeristy Press, 2017. s.138

(16)

ska försöka se spår av om Duvergers hypotes utgör en påverkan eller ej samt vilka orsaker som i så fall kan ligga bakom som stör ut Duvergers lag. 3.1.1 Fallstudie

I komparativa studier är det två utgångspunkter som dominerar. Det är

fallorienterad analysen och variabelorienterad analys. Fallorienterande analys utgår från helheter. Man studerar hur olika intuitioner och processer

sammanbinds till helheter som utgör politiska system som jämförs som helheter50. Dessa helheter brukar benämnas konfigurationer. I denna process beskrivs politiska system och metoderna som används för att bringa ordning är ofta analysscheman. I denna studie kommer analysscheman att skapas för att fokusera på de konfigurationer som ska studeras.

I den variabelorienterade analysen undersöker man sambandet mellan den oberoende variabelns inverkan på den beroende variabeln, samt den kontext de befinner sig i kallad Z.

3.1.2 Fallstudie Longitudinal

Gerring beskriver att fallstudier ofta använder en tidsmässig fokus

Longitudinal för studier som jämför ett system eller variabel vid olika tider.

Detta förfaringsätt exemplifierar Gerring med (Putnams et.al 1993) studie över de 13 dagar som den kubanska missilkrisen varade, eller liknande studier där tidpunkter står i förhållande till varandra. Huvudsaken är att det är variationer över nyckel dimensioner för X orsaksfaktorer, Y utfallet eller D beskrivande faktorer51. Z bakgrundsvariabeln blir betydelsefull i denna studie då

valresultatet vid de olika valen bildar variabler för varje medtaget värde i studien som här utgörs av valresultaten i de två studerade länderna och hur dessa valresultat utvecklas över tid under inflytande av list PR.

Det är sedan jämförelsen över tid mot Z bakgrundsvariabeln som utgör

grunden för det analysschema som kommer att skapas. Detta analysschema har som uppgift att försöka fastställa tendenser i materialet som kan tyda på ökande eller minskade fragmentisering av partisystemen under proportionerligt

valsystem genom att tolka olika aspekter av händelser i valen. 3.1.3 Fallstudie Cross-case

Renodlad Cross-case studie52_{kommer inte att användas då jämförelsen av de} två studerade länderna inte är huvudfokus men en jämförelse kommer att göras

50 Anckar, C. Et.al. ”Komparativ Politik: Institutioner och Beteende”. Uppl. 4. Lund:Studentlitteratur AB, 2013. s. 289

(17)

i analysen som kan ses som ett komplement för att undersöka om tendensen är samma för både dessa länder. Dock inte på det djupgående sätt som förväntas när cross-case studie är huvudmetod.

3.2 Material

Här redogörs för hur insamlingen av material gått till och hur det är tänk att bearbetas och användas inför analys.

3.2.1 Insamling av material

Fallstudien studerar ett fall intensivt under systematiska förhållanden53_. Materialet som används är både relevant material för frågeställningen tagen från facklitteratur men även sökningar på internet som presenteras och motiveras.

Sökningar på partisystem, regeringsbildning, representativitet. Valsystem. Använda: History of South Afrika, History of Rwanda, Afrikan Party System,

Partisystem, Valsystem, Representativitet, Regeringsbildning, Komparativ fallstudie, Historik Sydafrika, Historik Rwanda, Valresultat Rwanda, Valresultat Sydafrika.

Från sökningen ”History of South Africa” används historia från Sydafrikas officiella myndighets site. Detta görs för att belysa dagens historieskrivning vilket kan vara av vikt vid analysen. Sökningen ”History of Rwanda” används information från African Studies Center vid Pennsylvania University. En motsvarande officiell historieskrivning från Rwandas gov siter kom inte upp i sökningen. Möjligen är historieskrivningen fortfarande för känslig.

Kategorierna som skapats vid vissa av sökningarna bildar rubriker nere i Analys och Resultat samt teori.

3.2.2 Hur materialet kommer att bearbetas. Två typer av analysschema skapas Av valresultaten skapas ett första analysschema för Sydafrika som tar fram följande kategorier av jämförande information. Val med List PR, Antal partier,

Nya Partier, Partier med mandat, Procent som de andra partierna delar på, minus största partiet. Detta analysschema syfta till att undersöka om det finns

spår av fragmentisering i valresultatens siffror och om de pekar i mer eller mindre ökande riktning.

Ett andra analysschema tas fram för Rwanda som är identiskt med det

föregående. Dock läggs här till ytterligare en variabel för att kunna kompensera för den unika situationen i landet, och det är Partier utanför den stora RPF

koalitionen (Rwanda Patriotic Front). Detta görs även med forskningsfrågan i

centrum då olika historiska skeenden kan komma att skapa olika skäl både för

(18)

och emot varför Duvergers lag inte fungerar som den förutspår eller motsatsen. Analysschemat försöker bringa dessa processer som kan vara av betydelse in i fokus.

3.2.3 Hantering av validitet och reliabilitet

Validitet kan få en ökad klarhet genom att ses genom de tre följande perspektiven.

1. Att den teoretiska definitionen och de operationella indikatorerna korrelerar. 2. Genom att fel av systematisk natur inte finns med i undersökningen.

3. Samt genom att undersökningen verkligen undersöker och mäter det man tror att man mäter54_.

Då studien är en fallstudie inriktas i detta fallet undersökningen på de två fall som studien undersöker.

Källmaterialet har försökts hålla så när ursprungskällorna som möjligt med undantag då ursprungskällorna är ideologiskt vinklade. Även då själva

historieskrivningen är ifrågasatt. Sydafrika har en historieskrivning på sin gov site medan Rwanda inte har det och denna togs från universitetsvärlden, i detta fall, Center for Africa studies in Pennsylvania. Historieskrivning kan ofta vara ett problem vid konflikter mellan etniska grupperingar som ofta har olika syn på vad som hänt och vem som är förövare.

Gerring listar validitet i diagrammet archetypal reseach design och där ser man att just fallstudie har två egenskaper som gör den extra lämplig i förhållande till stora statistiska underökningar, även kallade Large-C, och det är hög möjlighet för observerbarhet. Samt hög möjlighet för Front-door appproach55. Han listar även transparency och replicability som medium. Fallstudien är alltså extra lämpad för dessa angreppsätt som ger intern validitet genom sin själva design om de genomförs med detta i åtanke.

3.2.4 Hantering av forskningsetiska frågor

Frågor av forskningsetisk natur är inte direkt relevanta i undersökningen då denna utförs på jämförelser av historik och statistik av grupper utan någon socioekonomisk eller annan markör förutom grupptillhörigheter och partisympatier vilken är frånkopplad individuell identifiering. Resultatet är teoretiskt och inte etiskt problematiskt mot dagens politiska skeende eller enskilda personer.

54 Esaiasson, P. Et.al. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Uppl. 5. Stockholm:Wolter Kluwer Sverige AB,2017. .58

(19)

5. Historik på de två länderna

I detta avsnitt presenteras en kondenserad historik över de två länderna

Sydafrika och Rwanda. Syftet är att få grepp om vad som föregått samtiden och om möjligt finna förklaringar till lokala variationer och den tänkbara inverkan det har på Duvergers lag. Redogörelsen är uppspaltad med många överskrifter vars syfte var att få bättre grepp om dessa stora förlopp vars händelsekedjor kan lättare tolkas.

5.1.1 Sydafrikas historia

5.1.1.01 Ursprung

Ursprunget av mänsklig närvaro går att spåra mer än 100 000 år i regionen. I det mer nära tidsspannet 2000 år, befolkades området av Khoekhoen som uppehöll sig utmed kusten. Inlandsregionen befolkades av jägare/samlare folket San, som även brukar kallas bushmän56.

För 2000 år sedan anlände bantu-talande jordbrukande nomader med sina hjordar, spred sig från de östra låglandet till väster. Vid denna tid fanns tre arkeologiskt belagda etniska grupper i området57.

Det dröjde till 1652 för den första Europeiska närvaron etablerades i Table Bay och då av den Belgiska East-India Company. Det huvudsakliga syftet var att förse företagets skepp med färska förnödenheter på sin väg mot Indien. Belgiska bönder etablerade sig, och man odlade i huvudsak grödor. I samband med att denna Europeiska koloni skapades, började slavhandel introduceras. Slavar importerades från Östafrika, Östra Indien och Madagaskar. Senare kom platsen att kallas Cape Town.

5.1.1.02 Konflikt mellan belgiska kolonisatörer och bantu-talande grupperingar.

Konflikt utbröt 1770 mellan kolonisatörer och de bantu-talande

hövdingadömena öster om Cape Town efter att dessa grupper möts. Ett århundrade av lågintensivt krig följde men kolonisatörerna lyckades till slut vinna.

1795 Ockuperade Britterna Cape Town för dess strategiska läge mot fransmännen som seglade sjövägen mot östern.

56 Tibane, E Official Guide to South Afrika. South African Government.

https://www.gov.za/about-sa/history (Hämtad 2020-04-01)

(20)

En firad zululedare lyckade 1820 erövra stora arealer i sydöstra Afrika. Denna framryckning svalde olika små samhällen där den drog fram. I samband med detta skapades hövdingadömen som Sotho-Tswana och Moshoeshoe’s Lesotho. Dessa konflikter exploaterades taktisk av ättlingar till de ursprungliga Boerna för en egen expansion norrut.58

5.1.1.03 Britterna Ockuperar The Cape

1806 återockuperar britterna The Cape. Kolonin är välmående och politiska rättigheter till olika etniska grupperingar garanteras. 1838 avskaffas slaveriet.

5.1.1.04 Boerna skapar två vita republiker. Natal expanderar norrut

Under 1800-talet expanderar det europeiska inflytandet i regionen öster ut. Från Durban trängde Natal norrut in i zululand. Från mitten av 1800-talet skapade Boer Voortrekkers två republiker styrda av vita. Dessa var

Sydafrikanska Republiken (Transvaal) och The Orange Free State59.

5.1.1.05 Områdets betydelse ökas av guld och diamanter

1867 hittades diamanter i området som i dag är känt som Northern Cape. Senare även i Gauteng och utmed Atlantkusten. Sydafrika blev under denna period ledande producent av diamanter och ädelstenar.

1886 var även en avgörande tid för Sydafrika. Man upptäckte guld i

Witwatersrand och regionens betydelse stegrades drastiskt. Britterna fann ett casus belli för nytt krig med Transvaal och Orange State för skyddande av ”rätten till engelsktalande” på de nya guld fälten.

5.1.1.06 Sydafrikansk unionen 1910 och i protest skapas ANC 1912. 1921 skapas SACP.

Den sydafrikanska unionen skapas genom en sammanslagning av The Cape, Natal, Transvaal och Free state. De svarta skapade ANC (Afrikanska

Nationella Kongressen) 1912 i protest mot den helt vita sydafrikanska unionen.

1921 skapas (SACP) South African Communist Party vid en tid av ökad polarisering. En kraftfullare segregationslagstiftning skapades. Samtidigt fanns Afrikaner Nationalism på frammarsch som underblåstes av arbetslöshet som var effekter av den globala recessionen.

(21)

5.1.1.07 År 1948, apartheid röstas igenom, NP röstas fram

År 1948 röstas pro-Afrikaner National Party (NP) fram. Framburet av önskningar om striktare policyer angående segregation. Medan det vita Sydafrika befäste sitt inflytande utvecklades den svarta oppositionen.

1943 skapades ANC’s YouthLeague som fostrade framtida ledare som Nelson Mandela, Walter Sisulu och Oliver Tambo60.

5.1.1.08 ANC svarar med sitt militanta ”Program of Action” 1949

ANC organiserade strejker protester och aktioner mot vad man kallade vit överhöghet.

5.1.1.09 Vit republik utropas av NP regeringen 1961

Premiärministern HF Verwoerd utropar Sydafrika till en republik efter att ha vunnit ett Whites-only referendum. Ny omsorg för etnisk renhet skrivs in i lagstiftning och bostadssegregation var tvingade61.

5.1.1.10 Åtskillnadspolitiken genomdrivs

I ett försök att stabilisera konflikterna togs programmet separat utveckling där Sydafrikas befolkning delades in i nationer baserad på etnicitet. Dessa skulle verka oberoende av varandra alla ha varsitt Homeland. 3.5 miljoner

omflyttades till respektive område. Detta skapade stora slumområden som enbart befolkades av svarta62.

5.1.1.11 Kampanjen ”Defiance” skapar stor mobilisering början av 1950

Kampanjen mobiliserar rekord stora grupper och har ett icke-vålds budskap. Kampanjen inriktar sig på motstånd mot de strikta passlagarna63.

(22)

5.1.1.12 År 1955 binds kampen till mänskliga rättigheter, ANC och PAC förbjuds.

1955 dras Freedom Charter upp och kopplar motståndet till både mänskliga rättigheter och non-racism. Resultatet blir att ANC och Pan-Africanist Congress (PAC) förbjuds. Allt tillspetsas vid en demonstration i Sharpville 1960 då 69 demonstranter dör under oroligheterna64.

5.1.1.13 ANC and PAC överger icke-våldsprincipen. Svarta ledare fängslas.

1963 arresteras toppledarna för det svarta motståndet, inkluderat ledaren för ANC’s militära avdelning Umkhonto we Sizwe (Spear of the Nation). Vid Rivonia rättegången fälls 8 ANC ledare. I bland dessa fanns Nelson Mandela som fälldes för sabotage i stället för den inledande anklagelsen om förräderi och fick livstidsstraff liksom de andra65_{. Denna politiska elit var nu i} fängelse.

Juni 1976 var inledningen på en utdragen anti-apartheid revolt. De unga mobiliserades landet över och elever i skolor protesterade mot apartheid66_.

5.1.1.14 Regeringen inleder reformation av konstitutionell natur

Regeringen överraskades av protesternas omfattning och olika begränsade reformer sätts på plats under tidigt 1980-tal. Färgade och indier blev representerade i house of parlament. Även passlagarna togs bort. Det vita etablissemanget började utrycka en mer positiv bild av ett inkluderade samhälle. Möten med ANC ledare togs både offentligt och bakom stängda dörrar trots exilen67_.

5.1.1.15 Systemskifte 1994, interimkonstitution, demokratiska val, 9 provinser

Val hölls i april 1994 möjliggjorda av en interimkonstitution. ANC fick 62% av rösterna. En omstrukturering av regionerna gjordes. De 4 existerande provinserna och de 10 svarta homelands, sammanlagt 14, gjordes om till 9

(23)

provinser. Under interimkonstitutionen samregerade NP, Inkatha Freedom Party under den valde president Mandela68.

5.2.1 Rwandas historia

5.2.1.01 Rwandas urbefolkningar

Historien innan kolonialismen rör i huvudsak tre etniska grupper. Det är historien om Twa, Hutu och Tutsi folken. Twa var pygméer. Dessa föredrog skogen och levde ett jägare/samlare liv. När Hutu anlände till regionen drog sig Twa längre in i skogen69.

Ursprunget för Hutu är höljt i dunkel. De anlände troligen från 400-talet till 1000-talet till det som i dag är Rwanda. De var jordbrukande grupp med en social klanstruktur. Kungar eller vad som kallas Bahinza härskade i sin tur över klanerna. Bahinza hade status av halvgud och antogs kunna framkalla regn, skydda boskap från sjukdom och skydda grödorna från insekter. Denna tro var basen för kungens status och makt.

5.2.1.02 Tutsi anländer till området

Tutsifolket anlände till området på 13-talet. De hela gick långsamt och var för det mesta en fredlig process. Tutsigruppen använde sitt ägande av boskap och avancerade stridskunskaper för att tillskansa sig kontroll både politiskt, ekonomisk och socialt över Hutugruppen. Det ledde till att Hutugruppen inte kunde äga land och att land kom att betrakta som egendom till Tutsikungen även kallad Mwami70.

5.2.1.03 Hutu/Tutsi symbios övergår i feodalt klansystem

Allt eftersom tiden passerar förvandlas Hutu och Tutsi folkens relation till ett klient-patron kontrakt som kallas ubuhake. Detta inleddes med att Hutu kunde använd Tutsi’s boskap i utbyte av tjänster både personliga och militära. Ur detta system utvecklades ett sorts feodalt kastsystem där boskap och land kom att behärskas av Tutsigruppen som trots allt var en minoritet. Hutugruppen underkastade sig en Tutsiherre och bytte jordbruksprodukter och boskap mot att får tillgång till land och boskap. I centrum för detta system var Tutsikungen (Mwami) som i kraft av gudomligt ursprung höll systemet på plats. En myt

https://www.gov.za/about-sa/history (Hämtad 2020-04-01) 69 African Studies Center. University of Pennsylvania.

Https://www.africa.upenn.edu/NEH/rwhistory.htm (Hämtad 2020-04-06) 70 African Studies Center. University of Pennsylvania.

(24)

berättar om tre barn som föddes i himlen och föll till jorden av misstag. En av dessa var Kigwa som grundade den mest inflytelserika klanen. Tusikungen spårade sin härkomst till denna urhärskare. På 1500-talet lyckades Mwami Mibambwe i Mutabazi att centralisera monarkin och minska grannklanernas hövdingamakt. På 1800-talets början etablerade Mwamu Kugeri IV de gränser som var fastlagda då Tyskarna anlände 189471.

5.2.1.04 Européerna anländer 1894

Det gjordes åtskilliga expeditioner som dock missade Rwanda. Sir Richard Burton och John Hanning Speke, som i sitt sökande efter Nilens källa,

passerade nära regionen år 1855. Henry Morton Stanley var även i området år 1876 men gick aldrig in i Rwanda vid denna tid.

5.2.1.05 Berlin konferensen 1885 lägger Rwanda under tysk kontroll

Berlin konferensen tilldelade Tyskland regionen där Rwanda låg med fullt inflytande och kontroll, men det dröjde nio år innan den första europén verkligen satte sin fot i landet. Det var då den tyske greve von Götzen, som senare även kom att bli guvernör över hela tyska Östafrika72.

Rwanda låg i skärningspunkten mellan tre europeiska riken. Belgier, Britter och tyskar. Dock kom ett arrangemang till stånd som lämnade området till tyskarna 191073.

5.2.1.06 Tyskarna utnyttjar maktstrukturen som är på plats i Rwanda.

Det tyska koloniala styret styrde genom den politiska strukturen som skapats av Mwami. Tyskarna hjälpte även till med militära operationer mot de Hutuhövdingar som inte var under Mwami kontroll i det norra området. På 1920 och 30-talet gav tyskarna order om omfattande kaffeodling i området. De började även inhämta skatt. Detta var även tiden då missionärer började

komma till Rwanda. Kyrkan The White fathers etablerade både missioner och skolor. Detta hade börjat i mindre form redan 190374.

1923 lämnades dock kontrollen över Rwanda över till Belgien. Detta på mandat av The League of Nations.

71 African Studies Center. University of Pennsylvania.

(25)

5.2.1.07 År 1923 maktsystemet börjar ändras under Belgisk kontroll. Inflytandet av nybildade FN. Rwandier i politiska processen.

Mwamisystemets inflytande minskade och ubuhaketraditionen att betala försvann. I och med FN:s skapande ändras Belgiens mandat att kontrollera Rwanda. Belgien fortsatte som ett sort förmyndarskap men tvingades att

integrera Rwandier i den politiska processen. Detta ledde till begränsad politisk representation i regeringen75_.

5.2.1.08 År 1952, 10 års plan för utveckling låter Tutsigruppen dominera Hutugruppen.

1952 sjösätts en tioårs plan för utveckling. Detta är en serie ekonomiska reformer för att främja politisk utveckling och social stabilitet. Detta program låter minoriteten Tutsi dominera hutumajoriteten både politiskt, ekonomiskt och socialt76.

5.2.1.09 År 1959, 7 år av social oro. Kommunalval. FN rekommenderar Rwanda-Burundi stat. Fusionen misslyckas 1962

1959 i efter dyningarna av 7 års sociala oroligheter mellan Hutu och Tutsi fick Belgiska administrationen att utlysa undantagstillstånd och kallade in militära styrkor från Kongo i syfte att återfå ordning. Samma år gjordes försök att desarmera den ansträngda sociala situationen med att utlysa kommunval i ett försök att hantera obalansen med Tutsigruppens dominans. Förtroenderådet för Rwanda rekommenderar med hela FN församlingen i ryggen att en enda stat ska skapas av Rwanda och Burundi.

1962 i april, beslutade båda länderna att en politisk union trots allt var omöjlig. De historiskt fientliga inställningen mellan de två länderna gjorde det omöjligt. I samband med detta röstade FN:s generalförsamling att avsluta Belgiens koloniala förvaltarskap. Två dagar efter fick Rwanda sin självständighet77.

5.2.1.10 Rwandas självständighet 1962. Tutsi misslyckas med invasion, 12,000 massakreras

Den förste presidenten under Rwandas självständighet var Gregoire

Kayibanda, som ledde Parmehutu 1962. En ny konstitution kom på plats. 1963 invaderade Tutsimilis Rwanda men attacken kunde avstyras. Som svar på

(26)

aggressionen massakrerades 12,000 Tutsier av Hutu. Många Tutsi flydde. 1964 skapades en egen valuta i Rwanda och den ekonomiska unionen med Burundi föll liksom den politiska gjort tidigare78.

5.2.1.11 1969 Kayibanda väljs om men störtas 1973 , Enpartistat efter 1975 (MRND)

Kayibanda valdes om för ytterligare 4 år, men störtades i blodlös kupp 1969. Makten övertogs av militären General Major Habyarimana. Den konstitution som skapats 1962 revs upp till stora delar och den nationella församlingen upplöstes. Vid konferensen i Bujumbura 1974 beslutades att Burundi och Rwanda skulle ha samarbete med både försvar och ekonomiska system79_. 1975 lanserade militären Habyarimana Le Movement Revolutionaire National pour le Development (MRND). Han blev återvald 1983 och 1988 i val med endast en kandidat.

5.2.1.12 År 1990 inleddes inbördeskrig, eldupphör, ny konstitution öppnar för en opposition

Ett inbördeskrig startade 1990 när mellan 5,000 till 10,000 Tutsi rebeller invaderade Rwanda från grannlandet Uganda. 29 mars 1991 gick Habyarimana och Tutsi rebellerna med på ett eld upphör. En ny konstitution undertecknades den 6 juni 1991. President Habyarimana signerade en ny konstitution som gjorde oppositionspartier lagliga. MRND bytte vid denna tid namn till Mouvement Republicain National pour la Democratie et le Developpement (MRNDD). En premiärminister utnämndes. Detta uppdrag gick till Dr. Sylvestre Nsanzimana80.

5.2.1.13 År 1991 blir 7 partier lagliga

Den 7 november var 7 partier lagliga. Den 30 December anslöt sig det nya Parti Democrate Chretien (PDC) till MRNDD i en koalitions regering ledd av Dr. Nsanzimana. De största oppositions partierna vägrade att inleda samtal angående ett samarbete i en koalition om inte en ny premiärminister var vald från ett annat parti än MRNDD81.

(27)

5.2.1.14 År 1992 Nya försök att forma en övergångsregering. 12 partier lagliga

President Habyarimana inledde nya förhandlingar med den nu 12 partier starka oppositionen. MDR, PL och PSD kunde efter förhandlingarna uppnå enighet och en övergångsregering formerades. Detta skedde under National

konferensen i Arusha 14 juli 92 som avhandlade valtekniska frågor, flyktingar. Den 31 juli deklarerades ömsesidigt eldupphör. I september den 18’e 92 skrevs ett dokument under om att dela makt mellan partier.

Den 12 oktober nåddes en överenskommelse om hur presidentskapet skulle hanteras under övergångsperioden. Dock var många politiska spörsmål ouppklarade. Den 31 oktober skrevs ett protokoll under om att skapa ett

beslutande kabinett lett av en premiärminister och en president med reducerade maktbefogenheter.

Efter ett tredagars möte mellan ministrar från Rwanda och Burundi nås en överenskommelse den 24 Nov 1992, omfattande flykting situationen och aktiviteter kopplade till denna, samt vapensmuggling och hur gränserna skulle upphöra att bevakas.

Man vädjade även till media för den känsliga situationen och manade till återhållsamhet82_.

5.2.1.15 FN anländer 1993

Trots överenskommelse som skrevs mellan Rwanda Patriotic Front (RPF) och regeringen i Arusha den 10 jan. Redan i februari bröt etniskt baserade

oroligheter ut, vilket ledde till 100-tals dödsoffer både i Tutsi och Hutu gruppen. Nu gick Tanzania in och medlade och regeringen och RPF gick med på ett nytt eldupphör den 9 mars 1993. Överenskommelsen som nu

undertecknades krävde att utländska trupper skulle avlägsnas från Rwanda och ersättas av FN trupper. (UN-OAU). En FN resolution i säkerhetsrådet kom i juni som skapade ”The Uganda-Rwanda Observer Mission (UNOMUR)83_.

5.2.1.16 Fredsfördrag aug. 4

Rwandas regering RPF undertecknade ett fredsfördrag den 4 aug i Aurusha. Hoppet var nu högt men snart skingrades detta i nya problem och motgångar som motverkade en hållbar fred. Motstånd mot fördraget steg i Hutu

majoriteten som representerats av CDR vilka vägrat delta i övergångsförsamlingen.

(28)

5.2.1.17 Radiostation propagera mot fördraget. FN säkerhetsråd röstar för att etablera en styrka i Rwanda okt. 5

CDR satte nu upp en radio/tv station. Radio/TV Libre des Mille Collines (RTLM) som starkt kritiserade fredsfördraget som undertecknats i Arusha. Säkerhetsrådet röstar igenom en resolution för att placera en styrka i Rwanda84.

5.2.1.18 Presidenternas plan nerskjutet. Oroligheter i större skala inleds

Både president Juvenal Habyarimana och presidenten i Burundi omkom i en flygkrasch på väg hem från Dar es Salaam 1994. Flygplanet sköts ned från marken av ännu okända gärningsmän. Detta blev startskottet för nya etniska oroligheter. Organiserade mord inleddes i Kigali på opponenter till MRNDD och CDR, men även många Tutsier föll offer för våldet.

Regeringen flydde till Gitarama och RPF närmade sig huvudstaden.

Tusentals blev mördad i Kigali i april. Mördandet av Tutsier spred sig till andra delar av Rwanda och fortsatte i veckor. Rwandas regeringsstyrkor vad

underlägsna RPF och fick retirera oupphörligen85_.

5.2.1.19 Halv miljon dödas inom loppet av några veckor.

Frankrike utannonserade att 2500 soldater skulle sändas till Rwanda för att upprätta en säker zon i sydväst. Detta var i mitten av juni 1994. FN’s

säkerhetsråd godkände det franska initiativet. Operationen gick under namnet Turquoise och inleddes den 22 juni 1994. De franska styrkorna landande i Zaire och tågade sedan in Rwanda och skapade en säker zon vid den sydvästra gränsen mot Zaire. Vid denna tid hade dock en halv miljon redan dödats under några korta veckor.

Den 4 juli 94 hade RPA intagit Kigal och Butare men även Gisenyi och Ruhengeri. Förutom den Frankrikekontrollerade zonen hade RPF intagit hela Rwanda. Fransmännen utlovade att den säkra zonen skulle lämnas över i FN’s regi86.

(29)

5.2.1.20 17 juli 1994 Ny President Pasteur Bizimungu. 18 Juli avslutas kriget. MRNDD utesluts.

Efter att den nye hutu presidenten utropats deklarerade RPF att kriget var över. Den fallna regimen fortsatte hävda att det var den legitima regeringen och manade till fortsatt krig. I takt med att länder erkände den nya regeringen tonades maningar till krig ned. Den 25 nov 1994 installerades i Kigali en ny övergångsförsamling bestående av 70 representanter. MRNDD ingick inte i denna församling och dess tidigare mandat spreds över de andra partierna. En panel bestående av tre afrikanska jurister presenterar en studie över morden på Tutsier i FN. Studien pekade på att bevisen var överväldigande för att Hutu hade planerat morden på Tutsier flera månader tidigare. Man förde i bevis att massakern utfördes av Hutu att det var planerat, systematisk och metodiskt och underblåst av etniskt hat. De fann även att det fanns bevis för att även Tutsi utförde massakrer, summariska avrättningar och brott mot internationell rätt och brott mot mänskligheten rörande Hutu gruppen87.

5.2.1.21 År 1995 jan 11 attack på RPA av tidigare regeringstrupperna. 2.5 miljoner Hutu flyktingar rädda att återvända.

I januari 1995 attackeras RPA av en arme trogen den förra regeringen. Detta får 2.5 miljoner Hutuflyktingar att undvika återvändande till Rwanda då man fruktar att Tutsi ska återfå makten.

5.2.1.22 Massrättegångar påbörjas, rättssystemet havererar.

22 februari 1995 beslutar FN:s säkerhetsråd att en internationell tribunal ska upprättas i Arusha.

Upp emot 23,000 personer arresteras men rättssystemet och fångvård kan inte hantera dessa volymer och de intagna dör med upp till 300 personer i veckan.

5.2.1.23 Folkmords rättegångar inleds dec. 1996

I december 1996 inleddes folkmordsrättegångar i den internationella

tribunalens regi. Fram till den 31 juni 1997 hade 142 fall prövats. 8 frikändes och 61 dömdes till döden. Internationella människorättsorganisationer

kritiserade rättegångarna och menade att de anklagade inte gavs möjlighet till rimlig representation och att vittnen inte fick korsförhöras. 1997 fanns

fortfarande RPA och Angolanska trupper i Rwanda.

(30)

4 Analys och resultat

I denna avdelning kommer kommentarer till valresultaten från Sydafrika och Rwanda att presenteras och analysscheman som undersöker om det finns tendenser till fragmentisering i materialet. Vidare kommer teorin att

sammanflätas med dessa resultat samt historiken i länderna, för att söka efter orsaker eller lokala skäl som hindrar en fragmentering att äga rum som Duverger hypotes förutser.

4.1 Valresultat Sydafrika 1994 -2019

Det är valresultatet88 av samtliga val i Sydafrika sedan 1994 som kommer att undersökas. 1994 ändrades systemet och proportionerliga listval (List PR) infördes. Perioden som kommer att analyseras är från 1994 fram till 2019. 4.2 Analysschema 1.1 för valresultat i Sydafrika 1994-2019

Tabell 21.1 Analysschema för valresultaten i Sydafrika Val med List PR Antal

partier

Nya Partier Partier med mandat

Procent som de andra partierna delar på, minus största partiet

1994 19 - 7 37,35 1999 16 8 13 33,65 2004 21 8 12 30,31 2009 26 13 13 34,10 2014 29 9 13 37,85 2019 49 28 14 42,50 Tecken på fragmentisering

Ökande Ökande Ökande Ökande

Detta analysschema undersöker valresultatet i syfte att finna evidens för att Duvergers lag är verksam och att en fragmentisering är pågående. När man ser till antal partier kan man se en ökning från 2004 och framåt. Den minskning 1999 kan vara effekter av systemskiftet med den stora dominans som ANC fick. När man ser till nya partier är tendensen ökande förutom 2014. 2014 sjönk antalet nya partier till 9 från förra valet då det var 13 nya partier. När det kommer till partier med mandat har tendensen varit ökande. Med ett undantag 2004 då antalet nya partier minska med en. I kategorin Procent som

de andra partierna delar på, minus största partiet finns även här en ökande

(31)

tendens. Det dominerande partiet förlorar sakta till gruppen mindre partier med plats i parlamentet. Man kan även observera att 2004, då ANC hade störst andel av den totala mandat mängden, fick detta reaktionen att antal nya partier ökade från 8 år 2004 till 13 år 2009. En ny stort kliv mot fragmentisering kan ses i valet 2019 då ANC noterade sin lägsta andel av mandaten medan antal partier uppgick till 49 vilket är högsta noteringen någonsin, och andel nya partier är även högsta någonsin på 28 stycken. Allt detta pekar på

fragmentering av partisystemet som Duvergers lag förutsäger sedan införandet av List PR.

Man kan tolka ANC:s dominans under åren 1994, 1999, 2004, som en period där den status som partiet hade av långvarig kamp mot det tidigare systemet, fortfarande vilade på dessa förhoppningar. Deras påföljande seger och sedan systemskifte (vilket kan ses i avdelningen för Sydafrikas historia), när ANC blivit det dominerande maktpartiet, tillföll fortfarande röster på partiet som en utopisk förhoppning.

Detta är naturligtvis en naturlig reaktion mot den historiska bakgrunden. Stora grupper fick rösträtt och själva dramaturgin i Sydafrikas 1900-talshistoria genererade troligen omöjliga förhoppningar på ANC. När ett decennium gått och landet fortfarande är fullt av orättvisor börjar man se sig om efter partier som överensstämmer med mer realistiska personliga uppfattningar och

fragmentiseringens effekter börja minska ANC:s dominans till förmån för fler och mindre partier med olika inriktning.

4.3 Valresultat Rwanda 2003-2018

Här kommer valresultaten mellan 2003 och 2018 att ingå i undersökningen89. Det finns en rad omständigheter som problematiserar valen. Dels är det stora Tutsi partiet MRNDD förbjudet sedan 1996. Mandaten spreds över det andra partierna. Det innebär att stora grupper inte ser sig som representerade. Det innebär även att valdemokratin inte fullt ut fungerar med fri partibildning som utgör förutsättningen för att fragmentiseringen av partisystemet ska ske. Rwanda har även omfattande kvotering vilket ökar representativiteten, men detta kan även inverka på just den påverkan som skapar en rörelse mot fragmentering. Inte kvoteringen i sig men indirekt då nästan en tredjedel av platserna i parlamentet är avskurna från ett direkt inflytande av valet. Detta i sig kan påverka den psykologiska effekten i motsattriktning än som Duvergers hypotes förutser.

(32)

4.4 Analysschema 1.2 för valresultat i Rwanda 2003-2018

Här är ett tillägg till analysschemat infört för att fånga in den speciella situationen i landet som skiljer sig från Sydafrika. Det är kategorin Partier

utanför den stora RPF koalitionen. Denna kategori infördes för att kunna spåra

fragmentisering i frånvaro av fripartibildning och tjänar i viss mån som

kategorin ’Procent som de andra partierna delar på, minus största partiet’ gör i analysschemat för Sydafrika.

Tabell 1.2 Analysschema för val i Rwanda Val med List

PR Antal partier Nya Partier Partier med mandat Procent som de andra partierna delar på, minus största partiet Partier utanför den stora RPF koalitionen 2003 9 8 67 3 2008 10 1 10 64 2 2013 8 1 7 63 3 2018 10 1 9 64 4 Tecken på fragmentisering

minskande oförändrat minskande oförändrat Ökande

Här räknas inte oberoende partierna då de utgör en försumbar del av sammanlagt 1,13% av rösterna.

När man ser till antal partier är det i princip oförändrat med en svag minskning 2013. I kategorin antalet nya partier visar att ett nytt tillkommit per val bortsett från 2003 då en hel grupp tillkom efter systemförändringen. Ser man till

partier med mandat är det en svag minskning. Ser man till kategorin Procent som de andra partierna delar på, minus största partiet ligger även denna på

oförändrad. I den nya kategorin för Rwanda Partier utanför den stora RPF

koalitionen ser man ett ökande.

Om man dock bortser från de två första valen som var närliggande till landets stora trauma, kan man se början på en fragmentisering i 4 av de 5 kategorierna vilket är mycket. Mellan 2013 och 2018 är alla ökande utom kategorin ’nya partier’. Detta sammanfaller med vissa av Sydafrikas siffror att närheten till systemförändringen uppvisar motsatta värden. En sort turbulens för att sedan anlägga en ökande tendens.

(33)

4.5 Analys av Partisystem, regeringsbildning och representativitet i Sydafrika efter List PR

Sydafrikas parlament är liksom Rwandas bi-kameralt med ett National council

of provinces samt ett National Assembly.

Parlamentet i Sydafrika, National Assembly, har 400 platser sedan

omstruktureringen 1994. Dessa 400 platser väljs genom allmänna val under proportionell representation och man sitter i 5 år på valda platser.

National Council of Provinces innehar 90 platser. 10 personer väljs från de 9 provinserna och sitter på 5 år. Mellan 1990 och 1994 var en övergångsperiod från val med etniska restriktioner till ett multietniskt demokratiskt styre90. Freedom House gjorde en genomgång 2012 och landet status graderades som fritt.

Här kan man se att partisystemet fungerar mer naturligt i förhållande till

Rwanda. Detta avspeglar sig i analysschemat som visar ökande fragmentisering i alla kategorier, vilken kan tillskrivas frånvaro av polarisering under

proportionerlig representation. De skiljelinjer som partisystemet vilar på finns kvar i systemet både etnokulturella och socioekonomiska och utgör ett

incitament för att depolariseringen verkar i ritning mot fragmentering när dessa intressen kan kanaliseras i partisystemet.

Representativiteten har ändrats radikalt sedan 1994 då stora etniska grupper fick möjlighet att välja i demokratiska val. Detta inleddes försiktigt under det tidiga åttiotalet då stora protester omskakat landet och man öppnade upp för färgade och indier att ta plats i House of Parlament, samt en mer inkluderande attityd antogs av etablissemanget. Denna förändring mynnar senare ut i ett systemskifte som gav rösträtt till helt nya grupper.

Ett problem är att stora grupper kommer från en situation med stor etnisk division som genererar etniskt baserade skiljelinjer och etniskt röstande. Detta gav inledningsvis ANC en stor majoritet. I Sydafrika finns mindre av den frånvaro av maktcentra utanför staten som Manning talar om. Detta kan vara en delförklaring till den unisona ökning i fragmentering som analysschema visar även om ANC:s dominans minskar i långsam takt.

Historiskt sett är Sydafrika präglat av konflikter med etnokulturella förtecken men övergången till demokrati och ett valsystem av typen list PR ger goda chanser att uppnå den förhandling mellan intressen som kan generera ett stabilt system över lång tid.