Skolmiljö, mobbning och hälsa
Resultat från Ung i Värmland 1988 - 2011
Curt Hagquist
Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Karlstad University Studies | 2012:33
Skolmiljö, mobbning och hälsa
Resultat från Ung i Värmland 1988 - 2011
Curt Hagquist
Distribution:
Karlstads universitet
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa 651 88 Karlstad
054 700 10 00
©
Författaren
ISBN 978-91-7063-438-3
Print: Universitetstryckeriet, Karlstad 2012 ISSN 1403-8099
Karlstad University Studies | 2012:33 FORSKNINGSRAPPORT
Curt Hagquist
Skolmiljö, mobbning och hälsa - Resultat från Ung i Värmland 1988 - 2011
Innehållsförteckning
Inledning ... 3
Metod... 6
Kort om Ung i Värmland ... 6
Datainsamlingar ... 6
Undersökningsgrupp - deltagande och bortfall ... 6
Analys och redovisning ... 7
Resultat redovisade i diagram ... 9
Redovisning efter kön ... 9
Skolan ... 9
Oro ... 19
Hälsa ... 25
Självbild ... 30
Motion ... 32
Redovisning efter studieinriktning ... 33
Skolan ...33
Oro ... 45
Hälsa ... 51
Självbild ... 55
Motion ... 57
Sammanfattning och diskussion ... 58
Referenser ... 60
Bilaga 1. Deltagande och bortfall ... 62
Bilaga 2. Resultat redovisade i tabeller ... 65
Redovisning efter kön ...65
Skolan ... 65
Oro ... 71
Hälsa ... 72
Självbild ... 73
Fritiden ... 74
Motion, idrott och kost... 75
Redovisning efter studieinriktning ... 77
Skolan ... 77
Oro ... 91
Hälsa ... 94
Självbild ... 96
Fritiden ... 98
Motion, idrott och kost... 100
Bilaga 3. Resultat redovisade i tabeller ... 105
Redovisning efter kommun ... 105
Skolan ... 105
Motion och kost ...116
Hälsa ...118
3
Inledning
Det finns en offentlig bild av att allt fler unga i Sverige mår allt sämre psykiskt. Den bilden präglar såväl den politiska debatten som mediernas rapportering (Beckman & Hagquist, 2010). I ett State of the Science uttalande från 2010 konstateras att den självskattade psykiska ohälsan, till exempel nedstämdhet och oro, har ökat bland ungdomar från mitten av 1980-talet till mitten av 2000-talet, framförallt bland flickor (KVA, 2010). Under senare år har ökningen planat ut och kurvorna pekar nedåt (FHI, 2011a; Hagquist, 2011). Trenderna för yngre ungdomar är mindre enhetliga än för äldre ungdomar (Hagquist, 2010). För barn upp till 10 år saknas underlag för att uttala sig om förändringar över tid i psykisk hälsa (KVA, 2010).
Den offentliga bilden av ökande psykisk ohälsa bland unga har sina rötter i 1990-talet då arbetslöshetens spöke drog över Sverige. Då blev barns och ungdomars psykiska hälsa en viktig fråga i folkhälsopolitiken och i samhällsdebatten. Landstingsförbundet (1994) presenterade larmrapporter om ökande patienttryck och växande köer till den barn- och ungdomspsykiatriska vården. Från skolans värld rapporterade skolsköterskor om växande psykisk ohälsa bland eleverna (Vårdförbundet SHTF & Lärarförbundet, 1994). Den statliga barnpsykiatrikommittén uppmärksammade larmrapporterna om ökande psykisk ohälsa bland unga, men konstaterade att det epidemiologiska underlaget var otillräckligt för att kunna avgöra om det skett en ökning av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar (SOU, 1997,1998).
Kommittén ställde sig bakom ett förslag från Socialstyrelsen om nationella och återkommande mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa. Omfattande pilotstudier genomfördes under 2003 och 2004 av Socialstyrelsen på uppdrag från regeringen och med syfte att förbereda nationella mätningar (Hagquist, 2005). Samtidigt fortsatte publiceringen av rapporter om ökande psykisk ohälsa bland unga, det vill säga även efter det att samhällsekonomin återhämtats (Barnombudsmannen m fl. 2003; Barnombudsmannen, 2004).
Mediebilden om ökande psykisk ohälsa bland unga växte sig också
allt starkare. 2008 beslutade riksdagen om att nationella mätningar av
barns och ungas psykiska hälsa skulle genomföras, ett beslut som togs
först tio år efter det att Socialstyrelsen första gången föreslagit nationella
och återkommande mätningar (Prop 2007/08). Hösten 2009
genomfördes den av riksdagen beslutade nationella undersökningen, på
grundval av det förslag som Socialstyrelsen 2005 lämnade till regeringen
(Hagquist, 2005). Målgruppen utgjordes av samtliga elever i årskurserna
6 och 9 i hela Sverige. Totalt deltog över 172 000 ungdomar i den nationella undersökningen. Svarsfrekvensen totalt var 83 procent, 86 procent i årskurs 6 och 80 procent i årskurs 9 (FHI, 2011b). Resultat från undersökningen har redovisats för den nationella nivån, och i form av resultat på kommun- och skolnivå.
23 år av stora förändringar
I föreliggande rapport redovisas data om värmländska niondeklassares sociala och hälsomässiga situation, i skolan och på fritiden. Rapporten baseras på uppgifter som insamlats i forskningsprojektet Ung i Värmland som startade 1988. Undersökningsgruppen utgörs av samtliga niondeklassare i samtliga 16 Värmlandskommuner. Rapporten spänner över en tidsperiod under vilken stora förändringar ägt rum i Sverige och i världen – förändringar som påverkat och påverkar ungdomars levnadsförhållanden och uppväxtvillkor.
När den första datainsamlingen genomfördes 1988 rådde fortfarande närmast full sysselsättning på den svenska arbetsmarknaden och arbetslösheten var låg i det svenska samhället. Fem år senare befann sig Sverige i den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet, innebärande massarbetslöshet. Mer än någon annan åldersgrupp drabbades ungdomarna av den höga arbetslösheten, i synnerhet under krisens inledning. År 1994 erhöll exempelvis en av tre ungdomar i åldern 16–23 år någon form av arbetslöshetsersättning (Statens Offentliga Utredningar, 2000). Samtidigt drabbades också många barnfamiljer av arbetslöshet (Statistiska Centralbyrån, 1997). I arbetslöshetens och lågkonjunkturens spår följde ekonomiska nedskärningar i skolor och andra offentliga verksamheter (Hagquist, 1997). Ungdomsarbetslösheten i Sverige har ökat under det senaste decenniet och var 2011 22.9 procent vilket är högre än genomsnittet för EU-länderna (21.4 %) (Eurostat, 2012).
Under början och mitten av 1990-talet ökade ”barnfattigdomen”
stadigt och var som störst 1997. De två påföljande åren skedde en vändning och 2001 understeg ”barnfattigdomen” 1991 års siffror som var de dittills lägsta (Salonen, 2003). Frågan om barnfattigdomen har fått ny aktualitet genom en färsk rapport från Rädda Barnen (Salonen, 2012).
Rapporten visar å ena sidan att 48 000 färre barn lever i ekonomiskt utsatta hushåll år 2009 jämfört med år 2000, å andra sidan att barnfattigdomen ökade med drygt 10 procent mellan 2008 och 2009.
Under de senaste decennierna har också migrationen ökat.
Familjestrukturen har också förändrats. Under 1980- och 1990-talen
5 ökade antalet barn som varit med om en separation, medan antalet minskade under 2000-talet. Samtidigt har sedan mitten av 1980-talet antalet barn med växelvis boende ökat kraftigt (SOU, 2011).
Under 1980-talet var alkoholkonsumtionen jämförelsevis låg och jämfört med 1990- och 2000-talen såldes en väsentligt större del av alkoholen via Systembolaget och restauranger. Med Sveriges EU-inträde 1995 förändrades drastiskt förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken. Trots att officiella försäkringar om rätt till bibehållen alkoholpolitik gavs inför folkomröstningen 1994, har Sverige steg för steg tvingats acceptera EU:s regler för införsel av alkohol. Från mitten av 1990-talet till år 2002 steg den årliga totala alkoholkonsumtionen per invånare 15 år och äldre med cirka 2 liter, från 8 liter till 10 liter ren alkohol per invånare (Leifman et al., 2004). Sedan 2004 har den årliga totalkonsumtionen sjunkit med över tio procent och beräknades 2010 uppgå till 9.2 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre.
(Guttormsson, 2012).
Föreliggande rapport utgör en redovisning för perioden 1988-2011 av samtliga frågeområden som Ung i Värmland innefattar, med undantag för alkohol-, narkotika- och tobaksvanor vilka redovisas i en särskild rapport (Hagquist, 2012). Resultat från Ung i Värmland har också presenterats i vetenskapliga artiklar, t ex i artiklar om trender i psykiska besvär bland pojkar och flickor (Hagquist, 2009; 2011).
Syftet med rapporten är att beskriva sociala och hälsomässiga förhållanden i skolan och på fritiden bland ungdomar i 15-16-årsåldern, med fokus på förändringar över tid, skillnader mellan kön och mellan ungdomar med olika studieinriktningar samt skillnader mellan kommuner.
Det är vår förhoppning att denna rapport ska stimulera till en
diskussion om ungdomars levnadsförhållanden – bland annat i ljuset av
de samhällsförändringar som ägt (och ständigt äger) rum. Framförallt
hoppas vi att rapporten ska främja en diskussion om hur ungdomars
uppväxtvillkor kan förbättras – i skolan och på fritiden.
Metod
Kort om Ung i Värmland
Det empiriska underlaget för rapporten utgörs som tidigare nämnts av data som insamlats inom ramen för forskningsprojektet Ung i Värmland.
Projektet startades i slutet av 1980-talet för att öka kunskapen om värmländska ungdomars sociala och hälsomässiga situation – och för att stödja lokalt hälsoarbete i skolor och kommuner.
Inom ramen för Ung i Värmland har datainsamlingar med frågeformulär genomförts vid åtta tillfällen. Cirka 23 000 niondeklassare har hittills deltagit. Den första datainsamlingen genomfördes av landstingets samhällsmedicinska enhet, de tre påföljande av landstingets Centrum för folkhälsoforskning och de fyra senaste av Karlstads universitet.
Vid genomförandet av Ung i Värmland har samarbete skett med de värmländska kommunerna, länsskolnämnden (1988 och 1991), Kommun- förbundet Värmland (1995, 1998 och 2002) och Region Värmland (2005, 2008 och 2011). De sex senaste undersökningarna har delvis finansierats med bidrag från de kommuner som deltagit. Till 1998, 2002, 2005 och 2008 års undersökningar lämnade också Länsstyrelsen i Värmlands län ekonomiska bidrag. 2008 och 2011 års undersökningar har också fått ekonomiskt stöd från Region Värmland.
Datainsamlingar
Samtliga år har datainsamlingen ägt rum under vårterminen: 1988 i februari; 1991 i mars; 1995 i april; 1998 i april; 2002 i april; 2005 i april;
2008 i april; 2011 i april. Deltagande har varit frivilligt och eleverna har besvarat frågeformuläret anonymt i klassrummet.
Undersökningsgrupp - deltagande och bortfall
Ung i Värmland genomförs som en totalundersökning, det vill säga
undersökningsgruppen utgörs av samtliga elever i årskurs nio. Med
undantag för 1995 – då Kristinehamns och Säffle kommuner inte deltog –
har niondeklassare från samtliga skolor i samtliga 16 Värmlands-
kommuner deltagit i Ung i Värmland. Nedan anges deltagande och
externt bortfall för samtliga undersökningsår. Siffrorna inom parentes
anger bortfallet beräknat på de 14 kommuner som deltagit samtliga år.
7 1988 deltog 3202 elever. Bortfallet totalt var 10.2 % (10.0).
1991 deltog 3049 elever. Bortfallet totalt var 11.3 % (10.9).
1995 deltog 2435 elever. Bortfallet totalt var 6.3 %.
1998 deltog 2741 elever. Bortfallet totalt var 9.4 % (9.0). Från bortfallet har exkluderats en hel klass i vilken undersökningen inte kom att genomföras – på grund av ”tidsbrist” enligt den aktuella skolan.
2002 deltog 2931 elever. Bortfallet totalt var 11.3 % (11.8).
2005 deltog 3124 elever. Bortfallet totalt var 13.9 % (14.3).
2008 deltog 3109 elever. Bortfallet totalt var 15.7 % (15.4).
2011 deltog 2620 elever. Bortfallet totalt var 16.6 % (16.7).
I bortfallet har inräknats frågeformulär som inlämnats helt blanka eller varit ifyllda på ett uppenbart oseriöst sätt. Det totala antalet sådana formulär (för 16 kommuner) var 0 st 1988, 7 st 1991, 9 st 1995, 8 st 1998, 5 st 2002, 22 st 2005, 45 st 2008 och 49 st 2011.
I tabell 1 (bilaga 1) redovisas antalet elever som besvarade fråge- formuläret (baserat på de 14 kommuner som deltagit samtliga år), fördelat efter undersökningsår samt totalt och efter kön. Dessa siffror utgör basen för procentberäkningarna på "Värmlandsnivå”, det vill säga n-talen. Att det totala antalet elever ibland är större än summan av pojkar och flickor beror på att uppgift saknas om kön i en del fall.
I tabell 2 och 3 a-b (bilaga 1) redovisas antalet elever som besvarade frågeformuläret för samtliga kommuner, totalt och fördelat efter kön.
Dessa siffror utgör basen för procentberäkningarna på kommunnivå.
I tabell 4 (bilaga 1) redovisas det totala externa bortfallet fördelat efter kommun.
Det interna bortfallet, det vill säga frågor som elever inte besvarat, är lågt för de frågor som redovisas i rapporten (i enskilda kommuner högre).
Analys och redovisning
Resultaten analyseras och redovisas fördelade efter kön och
undersökningsår samt efter kön, undersökningsår och förstahandsval till
gymnasieskolan. Redovisningen utifrån förstahandsval baseras på två
huvudgrupper av studerande åren 1995-2011: de som sökt till teoretiska
program och de som sökt till icke-teoretiska program. Till gruppen teoretiska program har förts studerande som i första hand valt naturvetenskap; samhällsvetenskap; IB-utbildning och specialutformade program med teoretisk inriktning. Till gruppen icke-teoretiska program har förts förstahandssökande till övriga program, samt för 1995-2008 även de som inte alls sökt till gymnasieskolan [2011 har elever som inte sökt till gymnasieskolan (ca 2 %) exkluderats från gruppen icke teoretiska program.] I gruppen icke teoretiska program ingår estetiska program och teknik, även om dessa program numera explicit betecknas som högskoleförberedande program. Syftet med att hålla fast vid den tidigare kategoriseringen är att åstadkomma enhetlighet vid jämförelser för perioden 1995-2011.
Redovisningarna i rapporten av resultat för Värmland baseras på svaren från eleverna i de 14 kommuner som deltagit i Ung i Värmland samtliga år. Med andra ord: svaren från Kristinehamns och Säffle kommuner från åren 1988, 1991, 1998, 2002, 2005, 2008 och 2011 ingår inte i underlaget, eftersom dessa kommuner inte deltog år 1995. Syftet med detta är att åstadkomma en enhetlig bas för jämförelser mellan olika år.
I rapporten redovisas resultaten kommunvis totalt utan könsupp- delning, och i bilagan kommunvis fördelat efter kön. För några kommuner redovisas endast totalresultat, beroende på att bas-talen (dvs antalet besvarade enkäter) för procentberäkning bedömts vara alltför små (< 40) för att medge könsvis resultatredovisning. Utelämnande av procenttal markeras i tabellerna med tre punkter (…). I de fall en kommun inte deltagit markeras detta med ett streck (-).
I resultatredovisningen för kommuner ingår även svaren från
Kristinehamn och Säffle åren 1988, 1991, 1998, 2002, 2005, 2008 och 2011.
9
Resultat redovisade i diagram
Redovisning efter kön
Skolan
I figur 1 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att det ofta eller alltid är stökigt och bråkigt i klassrummet 1988-2011.
Figur 1 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att det ofta eller alltid är stökigt och bråkigt i klassrummet, redovisat efter undersökningsår (procent).
Ungefär var femte pojke och var fjärde flicka uppger år 2011 att det ofta eller alltid är stökigt och bråkigt i klassrummet. Både bland pojkar och flickor innebär det en kraftig minskning jämfört med 2008. Siffrorna för 2011 är en procentenhet högre än startåret 1988 då procentandelarna var som lägst.
17
24 23 20
28 28 25
18
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
22
25 24 22
30 29 31 23
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
58 58 54 62 62 63 68 66
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
I figur 2 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid får tillräcklig hjälp av lärarna för att kunna hänga med i undervisningen, 1988 – 2011.
Figur 2 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de ofta eller alltid får tillräcklig hjälp av lärarna för att kunna hänga med i undervisningen, redovisat efter undersökningsår (procent).
Två av tre pojkar och flickor uppger år 2011 att de ofta eller alltid får tillräcklig hjälp av lärarna för att kunna hänga med i undervisningen.
1988 var siffrorna något högre, framför allt bland flickor.
I figur 3 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att kontakterna med lärare ofta eller alltid är bra 1988-2011.
Figur 3 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att kontakterna med lärare ofta eller alltid är bra, redovisat efter undersökningsår (procent).
69 68 65 65 63 61 67 66
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
73 70 69 69 65 66 66 66
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
57 58 59 63 64 67 69 71
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
11 Andelen pojkar och flickor som uppger att lärarkontakterna ofta eller alltid är bra har ökat sedan 1988, framförallt bland flickor.
I figur 4 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att kamratskapet i klassen ofta eller alltid är bra 1988-2011.
Figur 4 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att kamratskapet i klassen ofta eller alltid är bra, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar som uppger att kamratskapet i klassen ofta eller alltid är bra har varit relativt konstant över tid, medan det skett en ökning bland flickor.
73 72 71 74 69 68 74 77
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
81 80 77 83 80 79 82 81
0 20 40 60 80 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
I figur 5 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid kan påverka takten i undervisningen 1988 – 2011.
Figur 5 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som anger att de ofta eller alltid kan påverka takten i undervisningen, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid kan påverka takten i undervisningen har ökat successivt över tid och är 2011 dubbelt så hög som 1988.
I figur 6 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid kan påverka hur mycket hemläxor de får 1988-2011.
Figur 6 a och b. Andelen pojkar och flickor i årskurs 9 som uppger att de ofta eller alltid kan påverka hur mycket hemläxor de får, redovisat efter undersökningsår (procent).
10 12 11
14 14 16 16 21
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
8 7 9
12 12 10 14
17
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
12 11 10
16
14 13 15 18
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
8 8 9 15
10 12
15 17
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
13 Andelen som uppger att de ofta eller alltid kan påverka hur mycket hemläxor de får är 50 procent högre bland pojkar och dubbelt så hög bland flickor år 2011 som 1988.
I figur 7 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid kan påverka när de ska ha skrivningar 1988-2011.
Figur 7 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de ofta eller alltid kan påverka när de ska ha skrivningar, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen som uppger att de ofta eller alltid kan påverka när de ska ha skrivningar är bland pojkar och flickor lägre 2011 än 1988.
15 16
10 13 14
12 10
12
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
12 11 10
11 12 11
10 9
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 8 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid kan påverka innehållet i undervisningen 1988-2011.
Figur 8 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de ofta eller alltid kan påverka innehållet i undervisningen, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar och flickor som uppger att de kan påverka innehållet i undervisningen är 2011 dubbelt så stor som 1988 men ökningen har skett från en mycket låg nivå.
I figur 9 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid störs av nedskräpning på skolan 1988-2011.
Figur 9 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de ofta eller alltid störs av nedskräpning på skolan, redovisat efter undersökningsår (procent).
4 5 4 6
7
6 7 10
0 5 10 15
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
4 4
5 5
5 5 6
8
0 5 10 15
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
22 23 16 20
28 32
28
19
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
20 20 16
23 31
36 31
23
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
15
17 20 16 18
26
30 27
20
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
18 17 17 20
30 35
30
20
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
Andelen pojkar och flickor som ofta eller alltid störs av nedskräpning ökade kraftigt från 1995 till och med 2005, men har minskat kraftigt såväl 2008 som 2011.
I figur 10 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de ofta eller alltid störs av förstörelse på skolan 1988-2011 (procent).
Figur 10 a och b. Andelen pojkar respektive flickor som uppger att de ofta eller alltid störs av förstörelse på skolan, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar och flickor som störs av nedskräpning och förstörelse
ökade kraftigt från 1995 till 2005, men såväl 2008 som 2011 har det skett
en kraftig minskning.
1
2 1 2 2
3
2 2
0 1 2 3 4 5
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
0 1
1 1 1
2 2
1
0 1 2 3 4 5
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
5 5 7
5 6 6 6 4
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
3
5 6
5 6 8
7 6
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 11 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de har svårt att hänga med i undervisningen i alla ämnen 1988-2011.
Figur 11 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de har svårt att hänga med i undervisningen i alla ämnen, redovisat efter undersökningsår (procent).
I figur 12 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som tycker att de har svårt att hänga med i undervisningen i de flesta ämnen 1988-2011.
Figur 12 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de har svårt att hänga med i undervisningen i de flesta ämnen, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 11-12 a och b framgår att andelen elever som uppger att de har
svårt att hänga med i undervisningen i alla ämnen är cirka en
procentenhet högre 2011 än 1988. Motsvarande siffror för svårigheter i de
flesta ämnen utgör en minskning med en procentenhet för pojkar och en
17
13 12 13 10
12
14 15 13
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
12 13 11 10
12 15
16 15
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
ökning med tre procentenheter för flickor. Andelen som svarat nej på frågan om de har svårt att hänga med i undervisningen är högre 2011 än 1988, i synnerhet bland pojkar vilket framgår av tabell 8 (bilaga 2).
I figur 13 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de vid upprepade tillfällen blivit retade, utfrysta, slagna eller på annat sätt mobbade av elever på sin skola 1988-2011.
Figur 13 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de vid upprepade tillfällen blivit retade, utfrysta, slagna eller på annat sätt mobbade av elever vid sin skola, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 13 a och b framgår att andelen pojkar och flickor som uppger att
de vid upprepade tillfällen mobbats i skolan ökade vid varje
undersökningstillfälle från lägsta noteringen 1998 till 2008. Andelen som
mobbats upprepade gånger bland pojkar är 2011 densamma som 1988,
medan den bland flickor är högre 2011 än 1988.
20 21
18 19
18 20 19 14
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
8 7 6 7 6
9 8 7
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 14 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de själva har varit med om att mobba någon elev vid sin skola 1988-2011.
Figur 14 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de själva har varit med om att mobba någon elev vid sin skola, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar och flickor som uppgett att de varit med om att mobba
någon elev vid sin skola förändrades inte mycket över tid fram till och
med 2008, varefter det skedde en kraftig minskning till 2011. Bland
flickor har det skett en mindre minskning sedan toppåret 2005. Under
hela tidsperioden är andelen som uppger att de själva varit med om att
mobba någon elev vid sin egen skola mellan två och tre gånger så hög
bland pojkar som bland flickor
19
4 7
11
8 8
6 6 6
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
7 9
17 16
11 16
13 13
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor Oro
I figur 15 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för familjens ekonomi 1988-2011.
Figur 15 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för familjens ekonomi, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 15 a och b framgår att det är en högre andel år 2011 än år 1988
som oroar sig för familjens ekonomi, framförallt bland flickor. Andelen
är dock lägre 2011 än 1995 då de högsta siffrorna hittills redovisades.
1 3
6
4 4 4
3 4
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
2 3
8 8
4 5 5 7
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 16 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att mamma eller pappa ska bli arbetslös 1988-2011.
Figur 16 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att mamma eller pappa ska bli arbetslös, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 16 a och b framgår att det är en högre andel år 2011 än år 1988
som oroar sig för att föräldrarna ska bli arbetslösa. Andelen är dock lägre
2011 än 1995 då de högsta siffrorna hittills redovisades. Sedan 2002 – då
siffrorna för flickor halverades från 1998 – har en ökning skett av andelen
flickor som oroas för att föräldrarna ska bli arbetslösa.
21
3 3 4 3 4 4 3 3
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
8 6
5 5
7 8
6 6
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
9
6 6 5 5 5 5
4
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar 17
9 8 7
6 6 5
3
0 5 10 15 20
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 17 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig oroliga för att bli utsatta för mobbning eller misshandel 1988-2011.
Figur 17 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att bli utsatta för mobbning eller misshandel, redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar som oroat sig för att bli utsatta för mobbning eller misshandel har under samtliga undersökningsår varit 3-4 procent medan motsvarande andel bland flickor varit 5-8 procent.
I figur 18 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att drabbas av sjukdomen AIDS 1988-2011.
Figur 18 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de
under läsåret ofta eller alltid har känt sig oroliga för att drabbas av sjukdomen
AIDS, redovisat efter undersökningsår (procent).
14
7 6 7
6 5 6 6
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar 26
13
9 7 7
5 4 4
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
Av figur 18 a och b framgår att andelen flickor som 2011 oroar sig för att drabbas av AIDS är en sjättedel av motsvarande andel 1988 och att andelen bland pojkar mer än halverats från 1988 till 2011. Den största minskningen mellan två enskilda år skedde från 1988 till 1991.
I figur 19 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att ett kärnvapenkrig ska bryta ut 1988-2011.
Figur 19 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att ett kärnvapenkrig ska bryta ut, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 19 a och b framgår att andelen flickor som 2011 oroar sig för ett
kärnvapenkrig är cirka en sjättedel av motsvarande andel 1988 och att
andelen bland pojkar mer än halverats från 1988 till 2011. Den största
minskningen mellan två enskilda år skedde från 1988 till 1991, då
procentandelarna halverades.
23
34 26
21 15
12 12 13 7
0 10 20 30 40 50
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
37 35 30
22 16
12 21
13
0 10 20 30 40 50
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 20 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig oroliga för att miljöförstöringen ska ta död på naturen.
Figur 20 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att miljöförstöringen ska ta död på naturen, redovisat efter undersökningsår (procent).
Av figur 20 a och b framgår att andelen flickor som 2011 oroar sig för
miljöförstöringen är cirka en tredjedel av motsvarande andel 1988 och att
andelen bland pojkar är cirka en femtedel av motsvarande andel för
1988. Trenden har varit stadigt nedåtgående sedan 1988 med undantag
för en enstaka uppgång 2008.
I figur 21 redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att terrorister ska genomföra attentat i Sverige 2008 och 2011.
Figur 21. Andelen pojkar och flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid känt sig oroliga för att terrorister ska genomföra attentat i Sverige redovisat efter undersökningsår (procent).
Andelen pojkar och flickor som oroar sig för ett terroristattentat i Sverige är ungefär densamma, och lika hög 2008 och 2011.
0 5 10
5
4 5
4
Pojkar Flickor
2008
2011
25
14
11 11
16 17 18 17 15
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
22
17 19 20
25 28 27 25
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
16
21 22 22
19 22 23 21
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
22
17 19 20
25 28 27 25
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor Hälsa
I figur 22 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt att de haft svårt att koncentrera sig 1988-2011.
Figur 22 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har haft svårt att koncentrera sig, redovisat efter undersökningsår (procent).
I figur 23 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt att de haft svårt att sova 1988- 2011.
Figur 23 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de
under läsåret ofta eller alltid känt att de haft svårt att sova, redovisat efter
undersökningsår (procent).
7
12 11 13 15
13 15 14
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
22
30 31 32 29
34 31 32
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
4 4
6 6 7 7 8 8
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
16 16 17 17 19
23 22 22
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 24 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har besvärats av huvudvärk 1988-2011.
Figur 24 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har besvärats av huvudvärk, redovisat efter undersökningsår (procent).
I figur 25 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har besvärats av magont 1988-2011.
Figur 25 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att
de under läsåret ofta eller alltid har besvärats av magont, redovisat efter
undersökningsår (procent).
27
6 6 7 7
11 11 12 11
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
5 5 6 7 9 10 9 8
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
12 12 12 14
17 17 17 15
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
13 14
17 18 25
28 28 25
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 26 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig spända 1988-2011.
Figur 26 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig spända, redovisat efter undersökningsår (procent).
I figur 27 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har haft dålig aptit 1988- 2011.
Figur 27 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de
under läsåret ofta eller alltid har haft dålig aptit, redovisat efter undersökningsår
(procent).
5 5 7 7 9 10 8 9
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
21 22 25 27 32
35 33
26
0 10 20 30 40
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
4
7 8 8 8 10 10 7
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
12 12 11 13 14
18 16 14
0 10 20 30
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor
I figur 28 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig ledsna 1988-2011.
Figur 28 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig ledsna, redovisat efter undersökningsår (procent).
I figur 29 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig yra i huvudet 1988-2011.
Figur 29 a och b. Andelen pojkar respektive flickor i årskurs 9 som uppger att de under läsåret ofta eller alltid har känt sig yra i huvudet, redovisat efter undersökningsår (procent).
Figur 22-29 a och b visar att det skett påtagliga ökningar sedan 1988 av
andelen pojkar och flickor som ofta eller alltid under läsåret haft
koncentrationssvårigheter besvärats av huvudvärk, sömnsvårigheter,
magont, känt sig spända, haft dålig aptit, känt sig ledsna eller känt sig
29
yra. Trenden över tid ser dock delvis olika ut för olika besvär. Den
uppgående kurvan har för de flesta typer av besvär brutits 2005 eller
2008 och vänts i en nedgång. Framförallt gäller detta för flickor och i
synnerhet för frågan ”känt sig ledsna”. Ett genomgående mönster över
alla år och för alla besvärsfrågor är att andelen flickor som uppger besvär
är väsentligt högre än andelen pojkar.
71 78 80 84 86 86 84 85
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
a) Pojkar
50 53
61 67 69 68 68 72
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
1988 1991 1995 1998 2002 2005 2008 2011
b) Flickor Självbild
I figur 30 a och b redovisas andelen pojkar och flickor som tycker att det stämmer helt eller ganska bra att de har många goda egenskaper 1988- 2011.
Figur 30 a och b. Andelen pojkar och flickor som uppger att det stämmer helt och hållet eller ganska bra att de tycker att de har många goda egenskaper.
Figur 30 a och b visar att det sedan 1988 har skett en ökning av andelen
elever som tycker att det stämmer helt eller ganska bra att de har många
goda egenskaper. Den största ökningen skedde från 1988 till 1998.
31 I figur 31 redovisas andelen pojkar och flickor som tycker att det stämmer helt eller ganska bra att de ofta är missnöjda med sitt utseende 2008 och 2011.
Figur 31. Andelen pojkar och flickor som uppger att det stämmer helt och hållet eller ganska bra att de ofta är missnöjda med sitt utseende (procent).
Andelen flickor som ofta är missnöjda med sitt utseende är dubbelt så stor bland flickor som bland pojkar vid båda undersökningsåren. Bland flickor är andelen lägre 2011 än 2008.
0 10 20 30 40 50
Pojkar Flickor
19
45
20
41
